torsdag 31 mars 2011

Sparka in öppna dörrar

Något jag funderat på redan tidigare men kom på det nu igen när debatten runt mobbingen blossat upp är det här med att sparka in öppna dörrar. Det görs lite både till höger och vänster. Alltså att måla upp ett scenario med ett offer som alla kan känna med vilket gör att alla kan gå med i berättelsen och få "rätt" känslor.

Det jag tycker är intressant är när man gör tvärt om. När man kan berätta en story där man tar fram förövarens perspektiv på ett sätt som gör att man som läsare känner med personen, förstår vad som leder personen till de hemska handlingar som han eller hon utför. Det finns några, Dexter till exempel, där det är en massmördare som man får sympatier för. Självklart finns det fler storys men vad jag vill säga är att det är de som är de intressanta historierna eftersom de gör något nyttigt.
  • Visar de dolda perspektiven på problematiken till exempel.
  • Ifrågasätter förutfattade meningar och invanda mönster som får folk att agera i flock utan att verkligen tänka efter.
  • utmanar läsaren att väcka känslor som denne från början inte visste att han eller hon hade och förhoppningsvis öppnar för personlig reflektion.
Jag själv har en story som ligger och pyr inom mig, där man får ta en mobbares perspektiv och vad som leder henne till sitt agerande. Men jag har bara inte hunnit med att skriva den.

Att beskriva en mobbad i sin situation och den sorg, frustration och ilska som finns är lätt. Det är så klart inte lätt att skriva en story hur som helst, men vad jag menar är att sympatierna finns redan där från början så man behöver inte mer än skriva storyn så gråter massan.

Ska man beskriva mobbaren och få sympatier för denne behöver man jobba djupare, hitta den undre frustrationen och verkligen bygga upp förklaringarna för att läsaren ska kunna känna samma sympati för den personen eftersom mobbaren utåt, tillsammans med alla sina anhängare, endast är förövare som skall hatas och fördömas. Så klart bara om man är på ett överblicksavstånd för om man står precis bredvid är det inte lika lätt, då blir man gärna pöbeln som står och hejar på den starka (mobbaren) för att själv slippa bli måltavla.

Har jag sagt att jag tycker socialpsykologi och mänskliga processer är intressant?

leker fjällsemester

barnen får varm choklad med marshmallows och grädde. jag citerar sonen:
oh så gott
wow va smaskigt
du gör världens godaste choklad mamma
mmm underbart

samlar poäng

Skoåtgärdsprogram

Har börjat gå in ett par riktigt snygga dojjor med en aningens högre klack än de gamla. Planen är att dom ska vara bekväma i morgon.

Tror jag kan behöva några lyckosparkar på det dock.

tack för lång och trogen tjänst

Nu åker mina skor i soporna efter svåra våndor. Billiga, sköna och hållbara men nu kan jag inte blunda för de nedslitna sulorna till papperstunnhet där fötterna blivit fuktiga vid till och med de torraste av blöta väder och där varje kontur av gruset har kunnat beskrivas av mina känsliga trampdynor.

Tack för dessa tolv år av konstant trampade.

onsdag 30 mars 2011

vigheten är det inget fel på

inte framåtandan heller. platsen och tillfället har jag kanske några åsikter om men man vill ju inte hindra den positiva utvecklingen. ungen får klippa när och var hon vill, bara hon gört


Tänka sig att det tog sju timmar för denna post att komma upp på bloggen

tisdag 29 mars 2011

De sista ändringarna

novellen är färdig förutom sista korrekturläsningen av maken. Vi är inte genomgående överens men jag är otroligt tacksam för hans input även om hela dokumentet blir helt nedlusat av rosa kommentatorsbubblor.

Frågan som återstår nu är bara inskickningsdetaljerna så som radavstånd, teckenstorlek med mera. sitter ni på info, dela gärna med er.

Låt mig presentera Galaxy 5

Bild lånad från Samsung
Detta är min nya mobil, visst är den fin. Jag har inte riktigt kommit överens med den än, men hittills har jag fått till sms, ring, uppdatering, fotografering, almanacka, och bloggning, what more is there?
Förutom att kunna vrida bilder eller göra något med dom alls efter att jag fotat dem, visst ladda upp men det är ju inte säkert att det blir åt rätt håll. Jag har lite svårt för skrivandet, det är inte det smidigaste, men det är väl en vanesak. Jag kan inte backa i texten och ändra och uppenbarligen har jag lite för klumpiga fingrar för att trycka på små knappar.

Jag har inte fått till swypen heller så det gav jag upp på, inte heller kan jag spara ner kontakterna från kortet så jag har suttit i några timmar och skrivit in för hand.

Allt kommer säkert till mig när informationen har landat.

måndag 28 mars 2011

Det bästa sättet att inleda första sommartidsveckan

Det är genom att, från att ha kunnat sova till sju utan problem, och ofta slippa engagera sig i sin egen ordning innan åtta på morgonen, till att åka på intervju med start klockan åtta på morgonen i annan stad med över en timmes restid så man behöver gå upp klockan halv sex vilket i hjärnans inbyggda klocka säger halv fem.Hur trött tror kan jag ha varit när jag kom hem igen?

Svar: skittrött!

Intervjun?

Kändes väl bra ända tills de ansåg att de inte behövde betygskopiorna förrän det var aktuellt med en anställning.

Det är i alla fall sådant som gör mig skeptisk.

Ett första blogginlägg

inte det första någonsin förstås men det första från min androidmobil. för tillfället är det pilligt som tusan men så fort jag fått kontroll över alla manuvreringar och spakar ska det nog gå vägen.

ska vi bara se så att alla bokstäver och bilder kommer fram!

hej då Sony!

söndag 27 mars 2011

Veckans pryl

Denna handbroderade bild av Ho Chi Minh har maken ärvt av sin morfar. Den hänger och pryder vår hall.

Jag och kolhydraterna

Jag har ju gått på GI-rivstart i fem veckor nu. Det har fungerat bra, jag har gått ner i vikt i fin takt, 6 kilo på 4 veckor. Jag har mått bra under hela tiden, förutom viss craving för smörgås och pasta samt en viss övermättnad av ägg. Jag har känt mig pigg och min magkatarr har nästan helt varit frånvarande under hela tiden. Jag hade tänkt köra i fem veckor för att sedan gå över till vanlig GI där jag skulle äta mat med lågt glykemiskt index. Det har nu gått fem veckor och jag ska gå över till vanlig GI.

Fredagen började jag med en grov smörgås och på lunchen ha med ris, en halv dl kokt ris med en kyckligwok. På kvällen tog jag några mörka chokladbitar som hade smaksättning.

På natten hade jag sura uppstötningar och jag vaknade i morse med baksmälla. Jag åt senare idag ris till maten och jag snodde en godisbit från barnen. Det däckade mig totalt och mitt under earth hour blev jag paniktrött och var tvungen att smyga in i sovrummet och lägga mig lite.

Jag ska köra den här veckan med ett försök att äta bra GI, nästa helg ska jag fira min bror och då kan det hända att jag tar något alkoholhaltigt. Därefter hoppar jag på rivstarten igen.

Något jag kan konstatera är att hela jag mår bättre ju mindre kolhydrater jag äter, därför ska jag fortsätta undvika dessa.

lördag 26 mars 2011

Annorlunda intervju

Jag var på anställningsintervju i går, eller i förrgår om man nu ska se vad klockan är nu. I klarspråk, jag var på intervju i fredags. Redan innan intervjun var det udda eftersom jag inte själv sökt jobbet och därför var helt oinförstådd i exakt vad det var jag sökte. Nej, de hade sökt upp mig. Efter att ha fått mitt "helt otroliga cv" i sina händer hade de ringt mig för en träff. Inte bara mig förstås, jag avlöste någon annan som de intervjuat precis innan.

När vi satte oss så var de inte intresserade av att se mina betygskopior, de var inte intresserad av att få mina referenser, de ville bara träffa mig. Jag fick inte de där frågorna man brukar få utan de bad mig först berätta om mig själv och sedan ville de veta vad jag ville jobba med. Jag är rätt så bred och kan tänka mig att jobba med väldigt mycket och där jag satt var jag osäker på vad de ville ha mig till och jag ville ju inte sumpa chansen genom att råka rikta in mig fel. Trevande började jag förklara att jag var väldigt bred i mitt intresse och kunde tänka mig att jobba i stort sett med vad som helst, bara det var med människor, administrativt, motiverande och gärna i projektform så man såg hur något växte fram. Det var för brett ansåg de och ville att jag skulle nischa. Tillslut kom de fram till att jag var perfekt.

Då började de överösa mig med komplimanger. Här var intervjun extremt annorlunda mot de jag varit på tidigare. Vanligtvis brukar en person sitta och betrakta mig med bedömande ögon där de ställer så kniviga frågor som möjligt och gärna ifrågasätta många av svaren på ett sätt så man känner att man slår knut på sig själv. När man går ifrån sådana intervjuer känner man sig nästan alltid misslyckad på ett eller annat vis. Den här intervjun fungerade på ett lite annorlunda sätt. Jag fick veta att jag var energisk, full av inspiration och att jag kunde motivera ett helt rum. De sa allt det där jag själv känner att jag är och kan när inte någon chef har tryckt ner mig tillräckligt länge, eller hållit mig tillbaka så pass att jag börjat ifrågasätta mig själv. Det kändes som om de skulle ge mig utrymmet att växa, som att de såg det där som jag vill ge att allt skulle vara helt perfekt! De sa att jag skulle passa till allt de jobbade med och vara en otrolig resurs för dem och det bästa skulle vara om de kunde bara kasta in mig direkt, men...

Ja, självklart var det ett men!

De hade inte någon tjänst färdig för mig i dag.

Men, vi ska ha kontakt och försöka få igång ett samarbete så vi kan se om vi kan arrangera något senare.

Vad ska jag säga. Jag fick inte något jobb idag men jag fick i alla fall en egoboost, en energikick och känner att jag allt är värd något i alla fall, trots att jag inte har något jobb.

Earth hour

I kväll var det earth hour och vi pratade med våra barn om människans energiförbrukning, hur viktigt det är att släcka lampor när man inte är i rummet och att stänga av apparater när de inte används. Vi pratade även om hur bra det är med alla uppfinningar så som elektricitet, telefoner, mediciner med mera, men att man ändå inte behöver överanvända sakerna för då tär man på jordens resurser. Sedan försökte jag förklara problemen med kärnkraftverket nere i Japan som blivit efter naturkatastrofen och att det även kan uppstå problem här i Sverige.

(Jag har sett att det finns folk som istället för earth hour vill fira någon slags Human Achievement Hour där de målar upp earth hour som någon vänstergrej där man vill dra tillbaka mänskligheten till "the dark ages" och vill motverka utveckling.Detta firas genom att man ska tända alla lampor och ha igång all apparatur man har. Gruppen känns bara töntig och som ett gäng muf-fjortisar som vill trotsa på sitt ganska töntiga vis genom att visa på total okunskap i frågan. Innan jag såg den gruppen hade jag varken tänkt på att fira earth hour eller inte, när jag såg gruppen insåg jag hur viktigt det faktiskt är)

Sedan spelade vi sällskapsspelen Hello Kitty, sonens hemmagjorda spel samt känguruspelet i det flämtande stearinljusets sken.

torsdag 24 mars 2011

Tog visst ut mig

Skrev ju hela dagen i förrgår, i går fick jag feedback och satte mig och började redigera. Hade tänkt köra det stora ändringarna i dag men det har inte blivit något gjort. Tja, allt beror vad man menar med ingenting gjort, jag har ju städa köket, satt på en tvätt, forskat om företaget och förberett mig inför intervjun i morgon och nästan lyckats motivera dottern att städa sitt rum, men skrivit, oh nej!

Varför inte?

Jag har haft det lite svårt med koncentrationen då jag har haft två barn som verkligen prövat mitt tålamod hela tiden. Har jag lämnat dem har de bråkat, om jag sitter hos dem så har de tjatat och jag har nära på exploderat om jag suttit och försökte skriva när de varit igång. Därför fick jag välja bort skrivandet helt om jag skulle överleva dagen. Nu sitter jag och är trött, såsig och totalt omotiverad till att skriva även om jag samtidigt känner mig frustrerad över att jag vill få ur mig det som växer i min hjärna.

Nu ska jag hänga tvätt!

onsdag 23 mars 2011

Huskpannkaka blev pannkaka

Idag blev det pannkakor till barnen. Medan jag stod och stekte dessa kände jag ett visst sug efter att få äta lite pannkakor jag med. Jag hade ju fiberhusk och hade hört rykten om att man kunde byta ut mjölet till detta när man ville baka. Jag hade dock inte hört något om hur det reagerade i jämförelse med mjöl och försökte läsa mig till utan framgång. Jag utgick från att den fungerade som mjöl och satte igång.

Nej, det fungerade inte som mjöl. Väldigt snart hade jag cement i bunken istället för gegga och jag fick jobba på att ösa på mer och mer mjölk för att kunna få till en smet

När jag börjat grädda märkte jag att smeten bara fortsatte att tjocka till sig och snart hade jag inte pannkakssmet i bunken utan något som mer liknade gröt.

Jag jobbade hårt med att platta till den uppkomna klumpen som hamnade mitt i stekpannan för att kunna få till något som påminde om pannkakor. Värmen var tvungen att hållas riktigt låg och kakorna fick gräddas över fem minuter stycket så jag hann med mycket annat under tiden jag hann grädda de fem som fick bli något.

Gör en snabb jämförelse, vilka ser godast ut, de till vänster eller de till höger. Jag är rätt säker på att de till vänster var godare för de till höger var riktigt snoräckliga. Segt hölje som höll något som mest på minde om havregrynsgröt innanför och alla som varit på scoutläger med mig och såg mig kräkas upp den lilla tilltvingade sked gröt vet vad jag tycker om denna rätt.

Jag slängde så mycket mat att de svältande människor ute i världen måste ha känt störningen i matkraften och gråtit utan att förstå varför.

Efteråt fick jag ett recept som jag ska följa nästa gång, om jag törs.

En kort utvärdering

MrsData har varit här och gett mig lite feedback på novellen jag skrev i går. Hon hade vissa konkreta bitar, hon hade vissa personliga åsikter och hon tillsammans kom vi fram till en väldigt häftig grej som jag ska jobba på idag som kommer ändra väldigt mycket och göra storyn ännu häftigare.

Tack för hjälpen, fasen va coolt det kommer bli!

I förebyggande syfte










Bilder lånade från Theos mamma och Siminjorgen

Vi har i förebyggande syfte odlat egen penicillin i ett paket yoghurt i kylen. I går tyckte maken att det var dags att äta den för att hålla förkylningen stången.

Den smakade dock inte så bra mot slutet, vad jag förstod.

tisdag 22 mars 2011

Prioriteringar

Bild lånad från Hemmakanalen.se

För några dagar sedan, när jag ältade våra ombyggnationsbekymer, fick jag kommentaren "anmäla dig till ngt tv-program kanske kan vara en lösning:-)" av Ebba. Efter att jag förstått att det inte var "en annan del av köping" hon menade så började jag och maken lite skämtsamt prata om det. Både i går och i dag såg jag på bygglov, vilket är ett av mina favoritombyggnadsprogram (förutom den arga snickaren, men han vågar jag då rakt inte ha hit) och började faktiskt lite mer seriöst fundera på saken. Men på deras sida säger de följande:
"Begär inte för mycket. Det måste vara rimligt för Bygglov att klara av jobbet på fyra dagar."

Vad tusan ska vi då välja?
  1. Ska vi välja källaren med totalrenovering och installation av badrum badrummet och fixning av teverummet? I så fall behöver vi förbereda med att rensa ut hela källaren för det är ju skitmycket att göra innan man ens kan börja jobba där nere.
  2. Eller ska vi välja köket, duschrummet och dotterns rum på övervåningen, vilket skulle vara det ställe där Mija skulle ha störst chans att inreda och då även kan ha större chans att få hit dom. Men i så fall behöver vi nog förbereda med att byta stammarna i källaren och i så fall kan vi lika gärna hacka upp golvet, lägga golvvärme, installera toalett med mera och då måste vi ju rensa innan så då får vi ju ännu mer arbete.
  3. Eller ska vi bara beskriva vårt problem och hoppas på att dom kommer på en egen lösning som faktiskt kan rädda vårt drömkök, utan att behöva bygga ut. Men om vi skickar in en sådan öppen förfrågan finns ju risken att de anser att det är för stort och ratar oss redan vid kuvertöppningen.
Som sagt, prioriteringarna blir svåra men som jag uttryckte på FB förut: huset är ju så jäkla litet att hela huset räknas som ett litet projekt.

Dessutom måste man vara med på teve och det lägger ju på fem kilo vilket jag precis gjort mig av mig och det skulle ju kännas surt.

Vad skulle ni valt?

Det var länge sedan jag skrev som idag

I morse såg jag novelltävlingen.
Jag tänkte direkt på min gamla novell från 95 som handlar om kärlek; "En sista önskan".
Jag läste den och tänkte att "Njaäää, inte riktigt"
Stommen var bra, kontentan var bra, början mitten slutet var bra men allt annat var helt fel. Jag har därför idag, skrivit om min novell helt från början till slut. Helt nya ord. Helt nya bilder och sätt att berätta på. Jag började tio och blev klar vid fem och jag blev klar med ett första utkast.

drygt 20 000 tecken fick jag ihop som jag sedan fick förkorta till lite knappt 20 000 tecken så det hänger på gränsen och vinglar eftersom taket är just 20 000.

Det finns vissa små bitar som jag känner mig osäker på men 20 000 tecken är allt för små marginaler att få till saker på. Man har liksom inte riktigt någon plats för svängradie direkt. Det är i alla fall utlämnat till tre tycktillare som skall säga sitt inom snar framtid så jag får se om storyn håller måttet.

Kändes väldigt skönt att få skrivet några bokstäver under dagen.

Tävlingspiffar

Såg inne på Malins blogg att det var en tävling på gång. Den skulle redan varit över men dom har förlängt ända till sista mars vilket jag såg som ett tecken och började direkt piffa på en gammal novell jag skrev för femton år sedan. Om man säger så här, ritningen är bra men hantverket behöver lite bearbetning. Så mycket bearbetning att det bara var att riva allt med grunden och bygga nytt efter ungefär samma ritning. Här är tidigare och ny öppning:

"Karin gick de få trappstegen till dörren som ledde in till den skabbiga föreningslokalen som så många gånger förr, men det kändes annorlunda den här gången. Ekot som brukade bli av hennes steg var inte lika tydliga denna gång. Hon drog ett djupt andetag, samlade kraft innan hon greppade dörrhandtaget."

"Hon kom upp för trapporna likt en förrymd ängel. Klänningen svepte runt hennes ben när hon gick upp för trapporna. Nervositeten syntes på henne genom de tveksamma rörelserna och den nedslagna blicken"

Tja, lite restaurering är i fokus, som sagt. Blir det bättre? Vet ej tusan men jag har i alla fall ändrat mitt sätt att vilja uttrycka mig på över åren.

måndag 21 mars 2011

Möten får mig att känna mig som en arbetande kvinna

Denna veckan började jag med att springa på tre möten. Hela dagen har varit uppbokad vilket jag trivts med som fisken i vattnet. Sedan att två möten handlade om min son och ett om mina positiva sidor gör ju inte saken värre direkt. Jag har dessutom fått ett professionellt utlåtande att jag ska publicera mina böcker. Inte för min skull så klart utan för att motivera min son att satsa på en författarkarriär. Att jag själv gör det in the process gör ju bara saken lite roligare, för mig själv.

Mötet där jag fick prata om mina egna positiva sidor var när jag träffade min nya jobbcoach. Hon fick se mitt fina CV som jag fick massor av positiva reaktioner på på mässan i torsdags och hon gav mig också väldigt mycket trevlig feedback på den. Hon undrade var jag fått idén ifrån och gav det en ganska bra tid med beundrande ögon. Känns bra så klart. Jag sa att jag själv skulle tycka att det vore väldigt roligt att jobba som coach själv eftersom jag är pedagogisk och motiverande samt att jag vill jobba med människor att ta tag i sin egen situation.

När jag kom hem från det mötet fick jag ett samtal. Någon på mässan blev så överväldigad över mitt CV att han vill träffa mig på fredag och gissa vad, det är för ett jobb som coach.

Nu är det bara för mig att få honom att inse, på fredag, att jag är rätt kvinna för jobbet!

Kvällen har sedan ägnats åt att säga adjö till vårt drömkök, om ingen bussar bygglov eller andra mirakelgörare på oss.

R.I.P.

söndag 20 mars 2011

Istället för att redigera

sitter jag och funderar över om det här är ett kök jag skulle kunna leva med


Snacka om att snöa in på saker

men det går förstås att analysera utifrån Maschlows behovstrappa

Att äta kakan och ändå ha den kvar

Det är så jag vill göra när det kommer till vårat hus.
Vi köpte det billigt som tusan, vi har inte så höga lån på det, det är ett otroligt bra läge men det är väldigt litet och har en relativt dålig planering. Vi har pratat om att bygga ut, antingen genom att lyfta huset eller att bygga ut åt sidan. Vi har kommit fram till att båda sorters utbyggnad kommer höja lånet på huset till två miljoner ungefär. Normalt säger de flesta, hutlöst säger jag, som är bortskämd med en låg boendekostnad.

Jag vill bo i villa men ändå ha råd med semester. Jag vill bo i villa och faktiskt ha råd med alla räkningar varje månad. Jag vill även bo i villa och kunna duscha i ett varmt utrymme utan att behöva gå ner i en mörk källare där jag måste jaga bort alla perversa spöken innan jag kan klä av mig.

Här kan ni se min tidigare diskussion i ämnet och här kan ni se det ypperliga förslag som ratades av maken för att barnens rum blev för små.

Vi har på allvar planerat utbyggnad av huset under flera månader där vi lagt upp tidsplaner, ansökt om lån och allt som krävs men ännu inte bestämt vilken av de olika planerna vi tänkte sätta i verket, takhöjning eller sidobyggnad. Häromdagen fick jag en snilleblixt i frågan om att göra något inom de fyra väggarna vi redan har för att slippa tokhöja lånet och detta var vad jag kom fram till.

Dottern flyttar in i köket, toaletten byggs ut med en meter åt kökshållet så att dusch får plats (möjligtvis också tvättmaskin) köket flyttar in i dotterns rum och byggs ihop med vardagsrummet. Ett fönster sätts in i sonens rum, verandan byggs med glasdörrarna in i köket vilket kommer förstora köket halva året med ett trädäck.

Är detta liveble eller inte?

Veckans pryl

Leif Loket Olsson

Han står i på en hylla på en hylla, bakom dig, på toaletten, när du gör dina behov. Hans muntra uppsyn känns lite creepy vilket hela hans närvaro gör just i de stunderna faktiskt. Att han står där skyller jag på maken. Hans förklaring till detta är följande "rätt man på rätt plats"

lördag 19 mars 2011

Tandläkarbedövningsbaksmälla

I torsdags var jag ju hos tandläkare. Jag är osäker på om det hon då gjorde överhuvudtaget gjorde någon skillnad eftersom jag fortfarande har ont.

På kvällen mådde jag fruktansvärt dåligt vilket gick ut över min stackars make som jag gnällde och bråkade med. På fredagen vaknade jag med kraftig huvudvärk, kroppen var skakig och jag mådde riktigt otäckt dåligt. Som baksmällan från helvetet eller som flunsan utan feber. Jag väntade hela fredagen på att febern skulle sätta in men den kom aldrig. Jag var bara helt matt, jobbig i kroppen, fruktansvärd huvudvärk och skakis.

Jag är ju rena detektiven och en fantast i att dra logiska slutsatser så jag började lägga ihop vissa saker när varken torrhosta eller feber gjorde resterande symtom sällskap. Allt hade börjat efter tandläkarbesöket. Alltså måste det ju ha något med bedövningen att göra. Bedövningen hade känts värre än vanligt, hållit sig längre än vanligt och hon hade använt tre sprutor. Efter att ha kikat lite på internet efter hållbara teorier utan att få något napp så ringde jag min allvetande fader.

Jag frågade om det fanns just de symtom jag genomlider kan ha något med biverkningar att göra. Han var först skeptisk men sedan började vi gå igenom förloppet, när jag fick sprutorna. Hur tätt och hur det känts i munnen och liknande. När jag råkade säga att jag fick hjärtklappning när jag fick sprutan så reagerade han. Det skulle ju innebära att jag fått in adrenalinet i blodomloppet eftersom det fått mitt hjärta att reagera så kraftigt. Jag hade fått riktigt läskig hjärtklappning med yrsel och svettningar och rubbet, varje gång. Nu var det en helt annan femma.

Min kropp har genomgått en rejäl pers, den har (utan att jag personligen varit speciellt styrande i det hela) sprungit ett maratonlopp och detta dessutom under en ganska stor skräckpers (eftersom jag har tandläkarskräck) så om min kropp känner sig lite utpumpad så är det inte något konstigt alls. Förhoppningsvis är den redo för livets utmaningar på måndag igen, då jag har tre möten inbokad, men jag ska nog ta det lugnt även i morgon, var utlåtandet.

Plötsligt sätter det min kolhydratscraving i ett nytt ljus, klart kroppen får för sig att jag behöver snabb energi, det behöver ju alla maratonloppsgenomförare, har jag hört.

Vissa planer går det inte lika bra med

Jag hade tänkt skriva idag men min kropp bestämde annat. Maken hade tänkt ta ungarna och jag skulle få redigera, skriv och fixa. På grund av huvudvärk och matthet har jag inte fått ett ord skrivet.

Jag bestämde mig därför för att läsa lite istället.

Det slutade med att jag somnade.

Planen kan gå i lås

Nu har jag kört med GI-rivstart i fyra veckor, det är alltså en vecka kvar innan jag får äta kolhydrater igen. Mitt mål var att jag skulle hinna gå ner till tvåsiffrigt innan jag övergick till vanlig GI och med tanke på att det bara är 0,9 kvar och jag gått ner runt ett kilo i veckan verkar det som om min plan kan gå i lås.

Med tanke på vilken kolhydratscraving jag börjat genomlida är jag superduperglad för min andra plan var att köra GI-rivstart tills jag kommit ner till tvåsiffrigt och just nu känns det inte som om jag skulle stå ut mycket mer än veckan ut. Veckan ut klarar jag bara för att jag vet att det är veckan ut.

Men, det innebär att jag kommer vara stenhård, noga med maten och röra på mig mer. Rörelsen kommer dock inte att börja förrän jag mår lite bättre. Fick avboka yogan i dag för jag mår inte bra alls. Trött, ont i huvudet och kroppen och lite vimmelkantig. Hoppas bara det inte är flunsan som attackerar.

fredag 18 mars 2011

Vårfail

Vad är det för sjukt land vi lever i egentligen. För några veckor sedan när termometern började visa på plus, vägarna började komma fram och man kunde ta sig fram och tillbaka till dagis med dotter utan att halka omkull (till och med cykla några av dagarna) började jag kunna känna att jag skulle kunna leva i Sverige ändå och att emigreringen till ett varmare land inte stod högst på "to do"-listan. (Kan erkänna att händelserna i Japan den senaste tiden också hjälpt mig att känna att Sverige är ett tryggt land) men nu när man börjat öppna upp sig till Sverige igen. Nu när man börjar visa varma känslor efter ett landet har börjat visa värme och liv igen, vad händer då. Jo man får 20 nya centimeter snö kastat i ansiktet, eller på tomten i alla fall, och ett löfte om fortsatt vit äcklig nederbörd fram till åtta i kväll.

Jag känner mig lurad.

Tandplåga

På en sidan i munnen tappade jag en stor amalgamfyllning för ett tag sedan som blivit utbytt till en stor plastfyllning. I överkäken på samma sida har jag en stor relativt ny lagning. På andra sidan i munnen har jag en annan relativt ny stor lagning i överkäken.

Alla dessa lagningar är ömma och har varit det ett bra tag sedan. Det gör alltså ont i hela munnen när jag tuggar, på båda sidorna. Den stora lagningen som byttes är så öm att när man petar på den känns det som en elektrisk stöt i hela kroppen.

I dag var jag hos tandläkaren igen för att laga (behöver jag säga att mina tänder är kassa) och jag berättade då om mina problem. När hon kikade så kunde hon inte se några problem men när hon petade på den hysteriskt ömma tanden så behövdes det inte mer än att hon kom åt för att jag skulle hoppa till. Hon förstod då vidden av mitt problem och ville göra något åt det. Hon hade en teori om att den stora fyllningen vidgats och tryckte på nerverna. Hon skulle då ta bort fyllningen och ge mig två mindre på samma ställe. Hon tog bort halva och la dit en ny. För att kunna göra detta var hon tvungen att bedöva mig, jättemycket! För varje spruta jag fick (tre stycken), var jag spänd som en pilbåge och för varje spruta fick jag en adrenalinchock. När jag var klar så var jag så bedövad att det kändes som om hela den sidan av munnen var tre gånger så stor och min tunga var omöjlig att kontrollera. Jag gick direkt och la mig för att försöka sova bort den otrevliga känslan som bedövningen gett.

Två timmar senare vaknade jag, bedövningen hade inte släppt. Jag mådde illa, ont i kroppen, ont i munnen och huvudvärk som efter den blötaste festen, ever. Maken fick besök från en gammal lumparkompis han inte sett på tjugo år så det var bara att sätta på den trevliga masken och låtsas som om jag mådde prima, tills han gått. Efter det har jag inte varit den där snälla goa frugan direkt. Jag har ont i munnen, det har inte fungerat fullständigt eftersom ömheten finns kvar i den gamla delen av lagningen samtidigt som värken i resten av munnen fortfarande finns kvar och huvudvärken har inte gett sig. Jag och maken har, på grund av min dumma mun, haft flera helt onödiga tjafs, som jag tar på mig skulden för helt och jag är så trött, så evinnerligt trött på att ha ont nu.

Vad är det jag vill säga med det här inlägget?

Det har jag ingen aning om, mer än att jag tycker fruktansvärt synd om mig och det är dags att gå och lägga sig och hoppas på att jag kommer kunna äta något i morgon.

Det var i alla fall gratis.

torsdag 17 mars 2011

Jobbmässa

I dag har jag varit på jobbmässa tillsammans med Mrs Data och Tant Barbro. Den fnittriga och lite lätt flamsiga tegalningstrion. Vi hade alla tre tryckt upp våra cv:n och var redo att sälja oss själva. Jag gick så långt att jag valde bort min vanliga jacka, den var ju skitig, mot min gamla jacka som jag inte ännu hunnit krympa i vilket innebar att jag gick runt med öppen jacka hela dagen. Solen sken och vädret var underbart men, det var inte direkt sommarvärme.

Som sagt, uppklädda, snygga, proffsiga och förberedda kom vi till jobbmässan och trängdes med folk som inte såg ut att ha kollat sig i spegeln innan de kom till mässan och kom till monter efter monter där de sa att de inte tog emot våra CV:n utan ville att vi helt opersonligt skulle gå in och registrera oss på deras hemsidor för det var ju ändå inte dom som hade något med rekryteringen att göra.

Jag måste säga att jag inte fattar grejen med jobbmässor.

Varför ska jag gå till en stor lokal för att stå och prata med folk som ändå inte har något att göra med min eventuella framgång och som ändå bara hänvisar till deras hemsidor. Det skulle lika gärna kunna vara ett lång bord med broschyrer istället.

Någonstans känns det som om de som inte tittat sig i spegeln gjorde rätt, de la inte ner en massa jobb i onödan.

Perny goes combat

Maken var på ICA och såg att de hade rea på IsaDora-lack och kunde inte hålla fingrarna i styr. Han köpte därför hem ett gäng, åtta stycken för att vara exakt. Fyra av dessa tillhörde deras höstkollektion (tror jag det var) där de hade något slags armétema. I dag har jag varit på jobbmässa (kommer i ett senare inlägg) och kände då att jag var tvungen att ha ett lite mer ordentligt lack så jag fick ta bort det underbart blodiga lacket och ordnade ett sådant där ordinärt franskt manikyrtema. I dag har jag varit hos tandläkaren igen (kommer i ett senare inlägg) och har väldigt ont. För att skingra tankarna från denna smärta bestämde jag mig för att måla om naglarna. Jag bad därför maken att välja ut ett av de lack jag fått av honom och han började välja mellan de fyra armélacken. Plötsligt säger han "skulle ju vara coolt att göra någon slags camouflagemålning" och jag var inte sen att gå igång på det. Så här blev det.

Alla färgerna är från IsaDora och färgerna heter (från vänster)
cool camel, in the army, combat khaki

Vad jag inte valde från början var hunter green, som är det fjärde lacket. Jag fick för mig att det var för blått men det var mörkt mörkt grönt så det fick vara med tillslut ändå, men dock inte på bilden ovan.

Jag valde att ha combat khaki som grund

Resten av färgerna trycktes ovanpå och vet ni vad?

Jag är så skitnöjd så det är inte klokt. (mycket snyggare i verkligheten än på bild)
Har lovat maken att ha detta nästa gång vi åker i militärjeepen.

onsdag 16 mars 2011

Jag och tekniken igen

Jag satt hela dagen i går och hela förmiddagen i dag och plitade på mitt CV för att göra det perfekt inför morgondagens jobbmässa. Vi var iväg och köpte toner (förlåt, vi var i ett varuhus och blev rånade och rånarna lämnade några toner åt oss som plåster på såren) för att jag skulle kunna skriva ut betyg och intyg inför mitt arbetssökeri.

Efter alla dessa timmar, efter att jag suttit och krystat fram detta underbara vackra CV som skulle ge mig drömjobbet så skulle jag skriva ut det.

Jag kopplade in datorn och skrev ut första sidorna. Vände på papperna för att skriva på andra sidan.

*piiip piiip* - "paperjam"
tar ut papperna och letar efter jammet men hittar inget så jag sätter dit lådan igen.
*piiiiip piiiip* - "install imaging unit"
What the fuck!!!
Vad menar den med det där?
Maken kollar.
Jag svär
Maken googlar
Jag svär lite till
Maken är rådvill
Jag svär ännu mer
(barnen var faktiskt inte hemma)

Jaha, det kändes ju jävligt tajmat, nästan... normalt tekniktillstånd helt enkelt.

Nu ska jag gå och dra något gammalt och otekniskt över mig.

tisdag 15 mars 2011

French horror nails

Är man en konstnärlig skapare så är man, det går inte att komma ifrån och i dag fick jag en vision. Trots att jag ska på jobbmässa på torsdag så kunde jag inte låta bli att skapa den vision jag hade fått men jag är rädd att den kanske måste åka av i morgon för att göra plats för, antingen en normal fransk manikyr, eller mina egna naturella naglar.

Passade på att fota dem när de ändå tittade fram
tittut!

Jag började med att måla ett vitt nagellack
funderade en stund på om jag skulle låta det vara blankt men

Efter övervägande och lite konsultation med Tant Barbro
bestämde jag mig för att matta färgen

För att blodsränderna skulle lyftas fram

Ränderna som rinner från de röda franska kanterna.

Jag har aldrig sagt att jag är normal vad jag däremot säger och står för är:
jag älskar skräck!
och vad passar väl bättre än ett par blodiga franska naglar då?

Kärleken spirar

Jag håller på att förbereda mig inför en jobbmässa som jag ska på på torsdag genom att göra ett litet innovativt och personligt CV att dela ut. Jag lämnade ju in mitt CV för granskning förra måndagen och fick då höra att det var det coolaste cv:t han sett men han hade några saker som skulle piffa upp det ännu mer. Större text, även om det skulle utvidga det till fyra sidor istället för två så skulle jag tjäna på det. Jag skulle även byta ut bilden och så skulle jag skaffa mig en klatschig rubrik som skulle säga vem jag var, direkt! Det har jag gjort nu och jag har ändrat i texten och jag har lagt till en massa kurser och arbetslivserfarenhet för det tyckte han var viktigt. Man vet ju inte vad det kommer vara som kommer få just den arbetsgivaren att höja på ögonbrynen.

Jag har suttit med det sedan lunch i dag och jag tror jag nästan blivit lite kär.

Tror det kan vara ett gott tecken.

måndag 14 mars 2011

Skeptiska blickar

Jag sitter och redigerar mitt manus och tankarna flyger omkring som dom brukar när jag jobbar med mina romaner. Jag har tidigare beskrivit min idé för min make som då varit förvånansvärt förstående och okej med det jag diktade upp men inte den här gången. Han började ställa en massa logiska följdfrågor på allt jag sa och visade tydligt att han varken fattade eller ville fatta. Jag hade uppenbarligen besparat honom alla svåra tvistar som finns i boken förra gången som jag nu la upp som en självklarhet vilket fick honom att uppenbarligen slå en inre knut på sig själv.

Det värsta är ju bara det att jag nu slagit en liten knut på min tro på min egen förmåga och jag har börjat ifrågasätta min bok.

Tror jag ska hålla honom utanför ett tag till, han får gärna läsa mina kapitel för han är ett bra åsiktsplank, men jag ska inte mer försöka involvera honom i mina tankar, det funkar uppenbarligen inte.

What you do after eating a lot of onion:


Jag bara älskar de där ordkontrollerna ibland, lägg tyngd på ibland.

söndag 13 mars 2011

Vissa låtar har mer potential än vad man man först trodde

Först originalet

Sen tar vi en inte helt förväntad tappning

Men fasen va bra den gör sig!

Veckans pryl

Både jag och maken har en förkärlek för just skyltar (nästan så jag funderar på om jag skulle ge skyltar ett helt eget tema). Just den här skylten hittade jag på en marknad på Gotland och jag kunde bara inte låta bli att köpa den åt maken. Den är så, vad ska man säga, meningslös! Det är just det som är så hysteriskt rolig med den. Den har suttit på en av högtalarna från början och senare på frysen. Nu sitter den på micron. Den har ett brett användningsområde den lille rackaren.

lördag 12 mars 2011

Om vi nu ändå kollade

Vi har ju inte följt melodifestivalsjippot så pågått under flera veckor men den svenska finalen tycker jag allt att man ska kika på. När man ändå kikar med barnen (läs barnet) så får man ju passa på att gå hela vägen och rösta själva. Men, hur likt rösta vi med det svenska folket? Jo det ska ni allt få veta här och nu.

Eric Saade med "I will be popular" vann melodifestivalen men vilka vann i Pernys hushåll?

första plats hos oss fann man The playtones med "The king" som kom på sjätte plats enligt svenska folket.
Delad andra plats enligt P.H.(Pernys Hushåll) Brolle med "7 days and 7 nights" som kom sämre än sjunde enligt S.F. (svenska folket) tillsammans med Eric Saade med "I will be popular"
Delad tredjeplats enligt P.H. D Saucedo med "In the club" som kom på andra plats enligt S.F. tillsammans med Swingfly med "Me and my drums" som kom på femte plats enligt S.F.
Fjärde plats The monitor med "Oh my god" som kom på tredje plats enligt S.F.
Femte plats Linda Bengtzing "e de fel på mig" som kom på sjunde plats enligt S.F.
Sjätte plats Sanna Nielsen "Im in love" som kom på fjärde plats enligt S.F.
sjunde plats Sara Varja med "Spring för livet" som kom sämre än sjunde plats enligt S.F.
åttonde plats Nicke Borg med "Leaving home" som kom sämre än sjunde enligt S.F.

Ungefär så roligt var det. Jag funderar på om man skulle göra en tävling och betygsätta bra musik istället, kanske skulle vara lite mer engagerande i familjen också.

"Roligare än ett svin i ett korvställ"

I dag hade vi en härlig familjedag. Efter att jag yogat, bakat en chokladkaka och hysteristädat så packade vi ihop oss och stack ner på stan. Först fikade vi och vi var väldigt hemliga med vad vi skulle hitta på senare så barnen höll på att spricka av nyfikenhet. De gissade flera gånger på bio och vi svarade hela tiden "Det har vi aldrig sagt"
Vi satt en stund vid bions entré och barnen sa "Erkänn, vi ska på bio, eller hur!" var på vi svarade "det har vi aldrig sagt" När vi satt i biografstolarna så sa dottern lite lurigt "Aha, vi skulle alltså på bio" varpå jag än en gång svarade "det har vi aldrig sagt"

Vi såg "trassel" eller "Tangled" som den heter på engelska.



Kommentarer från dottern under filmen:
"Hon behöver verkligen klippa håret"

Jag och maken uppskattade filmen och skrattade ofta. Barnen älskade filmen och bröt ihop med jämna mellanrum. Dotterns favoritkaraktär var Rapunzel för hon hade magiskt hår som hon kunde göra så mycket med. Sonens och makens favorit var en liten minugubbe med änglavingar som pussade mot publiken. Jag gillade pianisten med järnkrok. En kille med stora motgångar men som ändå kämpade för att uppnå sina drömmar. Fin kille.

Jag grät lite också.

Men sötast var barnen i stora 3D-brillor.













Efter att vi varit på bio tänkte vi gå på restaurang. Vi gick till Hellas som är en grekisk restaurang men det kändes inte som någon var upplagd för det. Barnen som suttit still i två timmer hade så mycket myror i kroppen att varken vi, övriga gäster eller personalen skulle uppskattat vår närvaro så vi smet därifrån och gick på BK istället.

Där var dottern lika mycket upp och ner som rättvänd, sonen skrattade och frustade hysteriskt vid upprepade tillfällen och kommentarer som den i rubriken fälldes högt och ljudligt av dottern så att alla vände sig om, men det känns som om priset för maten och inrättningen där är mer mer tolerant mot övertrötta barn med uttrycksbehov.

Finfika

Vi vågar vägra mello (som alla verkar vilja kalla det) men i kväll när det är final kan vi tänka oss att låta barnen kika. När vi ska ha en sen kväll tillsammans måste ju en del gottigott få intagas så till kvällens ära har jag bakat en chokladkaka som jag får äta.
Ingredienser:
100 g 70 %-ig choklad av fin kvalitet
100 g smör
2 ägg
1/4 tsk ekologiskt vaniljpulver (eller ½ vaniljstång)
1 msk kakao
(Stevia eller sukrin efter smak om man vill, jag tog en tesked sukrin)

Gör så här:
Smält smöret och chokladen i en kastrull på svag värme. Vispa äggen pösiga. Blanda ner vaniljpulver (eller urskrapad vaniljstång) och kakao i äggen och blanda sist i smör/chokladblandningen.

Blanda väl och häll i väl smord form. Grädda i 6 minuter i 200°.

Låt svalna och servera med vispad grädde med en aning vaniljpulver i.

Kan säga att den är jättegod! Inte speciellt söt, men otroligt chokladig. Eftersom jag är ordentligt avsockrad nu känner jag inte något större behov av att ha en massa sötma i kakan så för min del är det bara gott.

De andra får chips och ostbollar, jag får nötter.

Trevlig mellokväll på eder alla.

Lägga på några år

Den bok som jag just nu sitter och redigerar handlar om tonåringar, artonåringar för att vara exakt. Det betyder inte att det är en tonårsbok, det är inte deras ålder som är i fokus utan något helt annat. Vad jag däremot har förstått är att när det handlar om tonåringar så blir det lätt automatiskt en tonårsbok. Jag vill inte skriva tonårslitteratur. Med det menar jag inte att jag skulle ha något emot om tonåringar läser mina böcker (någon dag) men jag vill inte att min litteratur skall hamna i ett fack som jag själv inte tycker mig kunna identifiera mitt skapande. Jag frågade även Calle efter "skriv för livet" då de hade sagt att de inte gav ut ungdomslitteratur, vad som klassades som ungdomslitteratur. Han tyckte inte jag skulle ägna genre en så stor tanke utan att jag bara skulle skapa, men jag kan inte låta bli att fundera över vilken min målgrupp ändå ska vara. Min målgrupp vill jag ska vara de som gillar min litteratur, mina vridna uppfattningar av världen och de överraskande skrämmande utgångar och tankar som uppstår i mina karaktärers hjärnor inte bara de som råkar vara i samma ålder som mina karaktärer.

Därför har jag efter noga överväganden bestämt mig för att låta mina karaktärer åldras med sju år, från arton till tjugofem. På det sättet är de fortfarande unga, i en ålder av förändring, kärlek och romantiseringar och oskyldiga uppfattningar av världen.

Nu är det bara några mer praktiska bitar som jag behöver överväga vid omskrivningarna.

fredag 11 mars 2011

Går åt rätt håll

Jag började köra GI-rivstart 14 februari, det är nu lite drygt tre veckor sedan och jag har på den tiden varit jättedålig på att träna. Jag har vandrat runt i Stockholm och jag har promenerat någon gång med Mrs Data eller med Tant Barbro, men mina fina träningsprogram har jag då inte kört med i den utsträckning jag borde. Ändå har jag gått ner 5,2 kilo. Det är nästan två kilo i veckan.

I dom två veckorna som är kvar ska jag köra i lite högre växel. Köra mina träningsprogram och fortsätta vara hård på min diet. Jag ska, när fem veckor har gått, väga tvåsiffrigt och när datumet för inskrivning på översiktsenheten är så ska jag inte vara berättigad längre för jag ska väga under 35 i bmi. Jag började på ett bmi på 39,8 och är idag på ett bmi på 37,9. Jag har alltså sänkt mitt bmi med 1,9 på tre veckor. borde jag då inte kunna sänka mitt bmi med 2,9 på 4 veckor? För er som undrar varför jag vill det kan kika här.

Nu ska jag gå och äta min morgonomelett.

torsdag 10 mars 2011

Mandelpannkakor

Idag är det torsdag och barnen vill gärna ha pannkaka. Jag ville också ha pannkaka, men jag ska ju inte sätta i mig mjöl. Då tog jag till det pannkaksrecept jag fått av min goda vän Helena, där man gör pannkakor på mandelmjöl istället.

Jag hade dock inget mandelmjöl så jag tänkte att det borde väl inte vara så svårt att få till. Jag mixade och mixade och mixade.

Men det blev ändå inte bättre än så här. Jag tänkte att "det här går aldri" (med utpräglad gnällbältska) men skam den som ger sig så försöka måste man ju.

Jag var tvungen att vispa upp mandelgrynet inför varje ny gräddning för det hade en tendens att lägga sig i botten och jag var bra orolig för att det inte skulle gå.

Men det gjorde det, och snart stod jag där och gräddade två sorters pannkakor samtidigt. Jag gjorde mandelpannkakorna i en liten omelettlagg så de skulle hålla ihop bättre.

Jag serverade mandelpannkakorna med blåbär mixade med mjölk.

Receptet kommer här och jag har modifierat det en aning, som vanligt:
5 ägg
4dl vispgrädde (1 dl grädde tre dl mjölk)
2dl mandelmjöl
1krm salt (glömde visst)
smör att steka i på ganska låg värme

Jag vill nog ge dessa ett ganska högt betyg. Riktigt goda, samma godhetssmak som kokosvåfflorna, fast annorlunda. Jag rekommenderar att prova om man undviker mjöl, kanske prova ändå till och med.

Godis mamma får ha ifred

Här sitter jag och krystar fram en bok

Jag har suttit och skrivit ansökningar till olika jobb nu hela förmiddagen och mitt i allt detta (strax efter att jag läst en kompis inlägg på fb, att hon hade värkar och skulle in och föda) fick jag otroliga smärtor i buken. Jag kände direkt igen dem, jag har haft dom förut, när jag gick barn.

Jag fick rejäla värkar, dom kommer med ganska jämna mellanrum. (Nej, jag är inte med barn, jag lovar, det är inte bäbis, det är fett!") Nu vet jag att det finns några där ute som genast vill sätta sig och berätta för mig att man kan få värklikande smärtor vid ägglossning och andra mer blodiga tillfällen, och det vet jag, men att det skulle kännas så här överväldigande födabarnångestlikt, det trodde jag aldrig.

När jag ändå kör ett spontant mycket omotiverat värkarbete så väljer jag att ta det som ett tecken; det är hög tid för mig att föda fram min roman. Därför följer jag tecknet och börjar redigera min bok istället och så kanske det är dags att börja planera en liten bookshower.

onsdag 9 mars 2011

Nu har teknikguden bestämt sig för att dumpa mig helt

Jag köpte en "cyber shot"-mobil från Ericsson av flera olika anledningar. Till att börja med hade den bra kamera, fem megapixel vilket jag förstod var jättebra och bilderna jag tar med denna kamera är faktiskt såpass bra att jag kan förstora och ha i album och allt vad det nu är jag vill ha dom till.

Den hade även en bloggerfunktion och en facebookfunktion som gjorde att jag med ett enkelt knapptryck kunde skicka upp ett blogginlägg eller göra inlägg på facebook. Jag registrerade mig även på twitter med mobilen så jag kunde göra inlägg där direkt. Jag var uppdaterad och internet var Pernyuppdaterat, livet lekte helt enkelt.

Men så slutade bloggerfunktionen att lägga upp bilderna jag bad om. Jag bad om hjälp men killen som hade hjälpt mig tidigare fick inte till det. Tillslut fick jag hjälp med att använda mailen istället. Helbra. Jag har nu använt mailen att lägga upp inlägg vilket i bland har varit bättre än bloggerfunktionen eftersom jag nu kunde lägga upp flera bilder på en gång eller inte lägga upp bild i inlägget alls, om önskan vore sådan.

Sedan slutade mailen att fungera. Jag fick upp felmeddelanden hela tiden och till slut upptäckte jag att jag var tvungen att gå in på nätet och öppna captchen för att kunna skicka mail. Krångligt men det funkade i alla fall. Under denna veva började även den speciella kortläsare till mitt mobilkort, den som man sätter i datorn för att lägga in bilderna, att krångla och jag upptäckte att jag inte längre kan sms:a upp grejer till twitter. I går slutade min mobilsurf att fungera vilket innebär att jag inte längre kan gå in och öppna captchen och göra inlägg eller kolla mailen längre via mobilen. Det innebär att det är slut med spontana roliga inlägg, bilder kommer vara svåra att lägga in i bloggen eftersom jag tar alla bilder med min mobil och allt detta på grund av att teknikguden hatar mig.

Jag fattar det inte, jag råkar nästan alltid ut för problem som ingen annan råkar ut för och ingen förstår hur det uppstår. Jag gör ofta allt helt rätt men ändå går det inte, när någon annan kommer in och gör det funkar det, just då, sen funkar det inte längre, när den andra personen släppt.

Är det någon där ute som är mer bundis med teknikguden, som vet hur jag ska göra för att få ordning på alltihopa? Säg inte "Köp en Iphone" för jag lovar, hade jag haft råd hade jag gjort det! Bara för att upptäcka att inget funkar när jag lämnat affären.

tisdag 8 mars 2011

Det där med böcker och genre

Jag var inne på akademibokhandeln i Stockholm i går, med min mamma. Jag gillar lite sådana där thrillers, skräckisar.

Jag gillar att läsa om otäcka saker helt enkelt.

När jag gick runt inne i bokaffären började jag fundera över var jag ska leta efter de böcker jag vill ha. Jag hittade några hyllor där det stod "spänning" men det var inte riktigt rätt. I ett hörn såg jag en ganska smal ensam hylla som det var en väldig oordning i, lite som "hyllan personalen glömde". På skylten stod det "Skräck, Sci-Fi och fantasy". Jag började kika lite och såg att det var mest fantasy och några stackars Steven King, lite inslängda här och var. Då såg jag "The host" ensam på översta hyllan. Det är ju en bok som jag finner intressant eftersom jag hört positiva ord om boken. Jag frågade då personalen var den svenska översättningen på boken fanns (för jag är inte tillräckligt snabb på att läsa på engelska).

Jag blev visad till ungdomsavdelningen där i stort sett all litteratur med skräckinslag verkade stå, tyckte jag först, tills jag frågade om de hade en pocketupplaga av "genom dina ögon" som "The host" heter på svenska. Japp säger han och springer iväg till; "deckaravdelingen". Nu började jag bli förvirrad på allvar.
"Så 'Genom dina ögon' i hårdpärm står på ungdom och 'Genom dina ögon' pocket står på deckare?"
"Ja" sa han, det var inte dom som bestämde berättade han, det kom uppifrån, distributören. Jag försökte att summera det hela och frågade:
"Alltså, så om jag vill ha skräck och övernaturliga storys så ska jag kolla antingen på ungdom eller på deckare?"
"Precis."
"Eh, det känns inte så logiskt"
"Ja, eller på skräck, Sci-Fi och fantasy, om den hyllan finns i affären alltså"
"Okej, lite mer logiskt i alla fall. Men det är alltså där jag hittar den genren?"
"Japp, eller vänta, här..." Och så pinnade han iväg genom affären till ännu en avdelning, romanavdelningen, där han tog fram en novellsamling med skräcknoveller. Nu började jag klia mig i huvudet ännu mer.
"Alltså, om jag förstår det hela rätt så finns vissa thrillerböcker på hyllan "skräck, Sci-Fi och fantasy, många finns stående på ungdomslitteratur och många finns på deckare, lite random beroende på om det är hårdpärm eller inte och sist men inte minst så kan de stå på roman fast det har inget att göra med om det är roman eller inte, det kan lika gärna vara noveller."
"Precis"
"Tack, skönt, allt känns helt glasklart nu"
Han skrattade och lämnade mig med mina funderingar.

Just det, Amanda, bara så du vet, "Döden på en blek häst" är en deckare, trots sina hårda pärmar.

På g i flera dagar (skriv för livet och jobbmässa)

Nu sitter jag i min soffa, i mitt favorithörn, med mitt favoritte i min favoritmugg, efter nästan tre dygn, och jag är mör! Jag har fått återuppleva den där rotlösa ungdomstiden igen vilket har varit jättemysigt samtidigt som man märker att man inte är arton längre.
Jag började hela resan i söndags vid fjortontiden då jag satte mig på bussen och blickade mot en tre timmar lång resa. En resa där jag tänkt jobba med mitt manus. Det var oförskämt trångt och jag blev dessutom åksjuk så jag fick snällt sitta och titta framåt, på vägen istället. Hysteriskt tråkigt.

Jag bodde den natten hos Zizzi med make där jag pimplade två kannor chai, tittade på James Bond och sov i deras fjortonåriga dotters sovrum med egen dusch. Morgonen efter åt jag frukost i sällskap med deras två hundar och gjorde sedan stan tillsammans med min mamma. Vi gick både rätt och lite fel, men vi hade inte bråttom.

På kvällen gick jag på "Skriv för livet". Eftersom jag var lite tidig passade jag på att fika lite innan med Jessica (om inte mitt namnminne sviker mig) som också var tidig. Hon kom ända från Göteborg. Vi hade en trevlig pratstund om våra skrivprojekt. När vi kommit upp i salen och satt oss så dök en kvinna upp som irrade in bland stolarna och styrde stegen direkt mot oss. Det var något bekant över henne så jag var inte sen att fråga om det möjligen var Skrivarmamma. Det var det. Så nu har jag sett en av alla bloggare irl, det var trevligt. Vi hann med några ordbyten mellan författarsamtalen och bokköpen.

På scen satt Mari Jungstedt, Moa Herngren, Mats Strandberg, Lina Forss och Christina Stielli som för övrigt var den som dragit ihop hela sammankomsten. De fem författarna berättade mycket om hur det var när de skrivit sitt första manus. Först var det allt för många som hade solskenshistorier så ordföranden, som var en journalist, fick be om de lite tråkigare historierna så att vi i publiken inte skulle känna oss helt värdelösa i jämförelse. För att konkretisera det mesta av det som sades så var det att man bör göra en synopsis, sätta mål och att det många gånger kan vara bra att använda sig av färgade post it lappar för att få översikt över vilka som är med och hur ofta med mera. Att man ska försöka hålla sin inre kritiker stången men ändå inte bli för kaxig.

Efter att författarna haft ordet fick vi höra lite från Katarina Ehnmark Lundquist och Calle Marthin från förlaget Wahlström och Widström som sa sig vara den lite mer wild and crazy avdelningen från Bonniers. De visade framför allt upp en vänlig och snäll sida av förlagen. Jag måste erkänna att förlagen känns som stora hotfulla typer på "andra sidan" som bara tycker att man är jobbig och i vägen när man skickar saker till dem. Nu har jag en annan bild. De berättade att de vill ha våra manus och att det vill hitta nya författare. De berättade att gången var som följer: manuset kommer in, två läser manuset och alla manus får minst 20-25 sidor på sig. Om de tycker att storyn eller författaren har något så skickas den vidare till en erfaren lektör och om lektören tycker den är något att satsa på så kommer den tillbaka och får ännu en genomgång. Jag pratade även lite med Calle efteråt för att försöka bena ut det där med "ungdomslitteratur" som jag kan uppleva är lite väl diffust. Jag blev mycket förvirrad inne på akademibokhandeln precis innan föreläsningen, kommer i ett senare inlägg.

Sist kom
Anna Schulze som arbetar med att lära ut skrivandets konst. Hon beskrev en roman som en rad av bra scener. Det är viktigt att tänka på tidsperspektivet, vilken form man skriver det i och liknande. Hon berättade att en person hade skrivit i tredje person men det hade inte känts bra. När författaren ändrade till första person hade storyn fallit på plats. Hon uttryckte också att en bok är färdig först när man gett allt, när man känner att det finns inte mer att ge. När man vänt ut och in på sig själv och känner sig totalt tom. Då börjar man bli klar.

Trött och nöjd med kvällen tog jag pendeln ut till mina goda vänner Ingrid och Erik. Vi drack lite chai, pratade roman och studentliv innan jag fick krypa ihop på tältsängen i samma rum som dem. Jag somnade innan klockan slagit elva, så trött var jag. Upp tidigt nästa dag. Åt en god frukost med Ingrid innan jag sprang vidare i mina äventyr. På tåget till Västerås. Jag grämde mig över att jag bokat ett så tidigt tåg för det började inte förrän tolv och jag var i Västerås redan tio. Jag tog mig till en fik där jag satte mig med en kopp te och började redigera min roman. Efter att ha hunnit en tredjedel igenom tredje kapitlet var det dags att ta mig till mässan. Där hann jag med att lämna in ett cv, cv:t blev även granskat av en kille från SSR som uttryckte att mitt CV var de coolaste han sett, bara jag bytte bild, skaffa en bra överskrift och gjorde texten större. Avslutade mässan med en rekordfika med Maria. Hann även med en timmes redigering till innan tåget tog mig hem till Örebro igen där jag trött med nöjd hämtade mina gosiga barn som krävde stränga förmaningar nästan från början. Men vad gör de inte för att jag ska känna mig som hemma.

Nu blir det lata och måla naglarna.

måndag 7 mars 2011

Mitt första författarhappening är till ända

Jag har fått lyssna till författares erfarenheter, förlags syn på oss amatörer, fått konkreta tips och utan att bli förvånad träffade jag skrivarmamman i egen hög person.

En mycket trevlig och givande kväll.

Förvirring

Jag vet inte om lusten att lappa till en liten vit boll med ett litet träracket med gummi i rött eller att äta mat är starkast vid åsynen av dessa restauranger.

Jag säger det igen.

Det är inget högt tempo i Stockholm, det står praktiskt taget still.

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive