måndag 31 januari 2011

Deadline bryts?

Min deadline var att bli klar med redigeringen av min bok till månadsskiftet januari/februari. Jag fick för mig att 30 var sista dagen i januari och gav upp mentalt på söndagskvällen. Nu märker jag att jag var helt fel ute, jag hade ju hela 24 timmar extra på mig idag. Tror ni jag hinner gå igenom över hundra sidor och redigera i dag medan jag har två barn som slåss om fjärrkontroller, dataspel, tevespel och vem som gjorde vad hela tiden.

Om jag beställer hämtpizza kanske...

Sticker ut hakan

Jag är arbetslös, förlåt, arbetssökande för tillfället. jag säger för tillfället för jag hoppas verkligen att detta bara är tillfälligt. Varför jag inte vill kalla mig arbetslös är för jag inte ser mig som arbetslös, skillnaden är bara att det arbete jag utför varken är betalt eller speciellt upplyftande.

Jag använder all tid, då jag har barnen på skola och dagis, till att söka jobb eller skriva på min roman (eller promenera). Någonstans får man för sig att nu när jag är arbetslös så kommer jag ju ha jättemycket tid över för att bli klar med romanen, komma i form utöver att söka jobb. När jag pluggade så hade jag barnen inom barnomsorgen på heltid och jag studerade heltid. Ändå hann jag, under den tiden, promenera och skriva färdigt min roman samtidigt som jag fick VG på kursen och oftast hämtade barnen före fyra.

Sedan jag blev arbetslös så har jag inte hunnit något alls. Jag söker jobb men jag hinner sällan få iväg mer än två till tre sökningar per tillfälle för jag lägger ju ner en del tid på att göra dem personliga och unika för varje, riktade till just det arbete jag söker. Något som jag inte tror arbetsförmedlare har koll på är att man som arbetssökande inte har rätt till mer än femton timmars förskoleplats för barnen. Det innebär att jag är heltidsarbetssökande i fråga om att jag söker heltidsjobb men på grund av denna regel har jag inte möjlighet att söka jobb på heltid. Om jag ska på kurs på arbetsförmedlingen så måste jag ändra tiderna på dagis, något som de ifrågasatte på arbetsförmedlingen som om det kom som en nyhet för dem att jag bara fick ha barnen på dagis 15 timmar. När jag sa det så såg hon ut som om hon ville sätta dit mig
- "Jaha, så du kan inte ta heltidsjobb då?"
- "Eh... jo, har jag ju rätt till heltidsplats för barnet"
Välkommen till verkligheten.

När jag upplevde att jag inte fick tiden att gå ihop bestämde jag mig för att skriva ett tidsschema för att strukturera mina dagar. Då blev jag ännu mer stressad eftersom jag, svart på vitt, såg att min tid faktiskt inte gick ihop. När jag satt där och kände stressen över min omöjliga planering tittar jag på det brev jag fått från arbetsförmedlingen. Det var en jobbanvisning som hade utskriftsdatum tre dagar före sista ansökningsdag. Jag hade fått anvisningen en dag innan sista ansökningsdag. Nu är jag lite mer förutseende än vad arbetsförmedlingen var så jag hade redan sökt detta jobb, två veckor tidigare, men tänk om jag inte hade det. Tänk om den hade fastnat i brevgången ett dygn eller om det jobbet krävde ansökningar endast via vanlig postgång? Då hade det varit kört för mig och det skulle innebära avstängd a-kassa. Jag har inget emot arbetstips, helt ärligt så vill jag ha det men jag tycker att de borde vara lite mer förutseende. Att vänta med att skicka ut en annons, med hot, till någon tills två dagar före sista ansökningsdag är inte att vara förutseende, det är att vara rent korkad och visar inte en bra sida av arbetsförmedlingen.

Jag skickade ett långt mail där jag till att börja med skrev i att jag sökt jobbet och sedan gav jag arbetsförmedlingen rejält med kritik där jag förklarade hur oprofessionellt jag ansåg att det beteendet var. Det är rent kränkande att få sådana hot skickade till sig med så litet utrymme som de ger, som om de vill sätta dit en.

Nej, skärpning Arbetsförmedlingen!

söndag 30 januari 2011

Min plats

Jag har fått utmaningen utan Maria att visa min favoritplats. Jag tolkade "min favoritplats" till den plats jag skapar på. Med tanke på att den plats jag skapar på även är den plats jag tittar på teve, läser mina böcker och bara hänger så stämmer det ändå in på beskrivningen.


Det är här jag sitter och skapar mina texter, mina jobbansökningar, mina blogginlägg...

... och ser på teve.
Det här är i alla fall min utsikt medan jag tänker, när jag skriver roman är dock teven avstängd men den är oftast på när jag bloggar.

Nu vill jag se var Karin Ketchupmamman får inspiration till alla sina tokigheter, var MrsData sitter när hon skriver sina åsikter samt var Mulitmanus Johanna sitter och coachar och författar.

Bloggawarden


Jag fick en bloggaward i slutet av veckan som jag nu besvarar och skickar vidare. Med bloggawarden följde även en utmaning, utmaningen där jag skulle svara en en del frågor.

TA UPP NÄRMASTE BOK, SLÅ UPP SIDAN 18, RAD 4. VAD STÅR DET DÄR:
"(...) hämtar någon, tycktes det när jag påbörjade min avfärd dra en (...)"
VAD VAR DET SENASTE DU SÅG PÅ TV:
Minuten är på just nu, vet inte om det gills. Annars var det criminal minds i fredags.
BORTSETT FRÅN DATORN, VAD HÖR DU PÅ JUST NU:
Teven: minuten och brummet från play station 3, kanske ska stänga av det.
NÄR VAR DU SENAST UTOMHUS OCH VAD GJORDE DU DÅ?
Gick in från bilen vid midnatt ungefär, då jag kom hem från en mycket trevlig fyrtioårsfest.
VAD HAR DU PÅ DIG?
En mörk jeanskjol och en grön långärmad tröja.
VILKEN VAR DEN SENASTE FILMEN DU SÅG?
Day after tomorow
SKULLE DU ÖVERVÄGA ATT FLYTTA UTOMLANDS?
Om jag får ett riktigt lockande jobb med en bra lön i ett land med varmt klimat där politiken känns överkomlig och familjen är med på tåget, ja då skulle jag inte tveka en sekund!

Min nästa uppgift är att utnämna ytterligare tre värdiga vinnare av detta award. Eftersom det inte medföljde några kriterier angående vad som är avgörande eller om bloggen måste tillhöra någon specifik genre, så kör jag på efter eget tycke och smak.

Först vill jag ge priset till en person jag haft den stora äran att träffa irl under min tid som student. Vad jag inte visste då var det jag sedan fått ta del av i hennes helt underbara blogg. Den blogg där hon beskriver sin uppväxt och sin strävan i livet, sitt liv som maskrosbarn. Hon har redan vid tidigare tillfälle blivit erbjuden bokkontrakt utifrån sina texter och sin erfarenhet, något jag väldigt gärna skulle vilja se henne ta tag i för det finns verkligen material till en bok i hennes texter. Jag talar så klart om AnnieEllen "Ett maskrosbarn"

Nästa går till en person som delar med sig av sin egen framgång. Hon har blivit publicerad och hon sitter inte på sin hemlighet utan delar givmilt med sig till alla som läser hur man ska göra för att lyckas. Pepper och glädjer sig åt oss alla, allas framsteg både stora och små. Jag talar så klart om Amanda "Alla har en bok inom sig" Hellberg

Sist men absolut inte minst är en person som delar två av mina intressen. Det skrivna ordet och skapande i bilder. Jag är otroligt roligt att följa hennes blogg och hennes skapande, hur det går med hennes skrivande och de fina bilderna som hon lägger upp på de söta akvarellkort hon målar. Så klart talar jag om Agneta Stort och smått

Jag hoppas de antar utmaningen. Good luck every one...

Bättre sent än aldrig

Provade en så kallad nittiotalsnostalgi för första gången; snow ball och blev lite slirig.

"Festlig" installation.

lördag 29 januari 2011

Också en form av kritik

"det här är vad vi tycker om din väggmålning!"

Hello Kitty-kalasförberedelser 3

Eller; hur man skapar en glutenfri Hello Kitty-tårta.

Botten är gjord från ett enkelt rulltårterecept där jag bytte ut mjölet mot ett glutenfritt mjöl, enkelt som tusan. Tre rulltårteomgångar fick jag göra och jag startade brandvarnaren varje omgång. Fem minuter stämmer då rakt inte 3½ minut stämmer bättre. När kakan svalnat använde jag en pappersmall som vi skrivit ut från internet och skar efter för att få fram ett litet kattansikte. Fyllningen är en typisk barnfyllning, i botten: vaniljkräm och övre lagret: jordgubbssylt.

När tårtbotten låg och gosade till sig i kylen ett dygn så roade jag mig med att göra garneringen klar inför en snabb ihopmontering samma morgon som kalaset går av stapeln. En rosett i jordgubbsmarsipan, näsan likaså. Ögonen skapades av mörk choklad som formades med hjälp av ett rivjärn. När jag var klar med alla de viktiga ansiktsdragen gjorde jag några extra stjärnor, en till varje barn, att sätta på kanten av tårtan så ingen känner sig utelämnad.

Och så här blev den.

fredag 28 januari 2011

Hello Kitty-kalasförberedelser 2

Det första var väl mina naglar.


Nu finns det femton fina Hello Kitty-godispåsar som ligger i kylen och väntar på att bli uppslukade i morgon. Och, nej! Det blir ingen fiskedamm, ungarna får kämpa för det här.

Fem stationer med hårt samarbete i skaran krävs för att de ska få sätta sina sina små giriga vantar på de här godsakerna. Kalaset är planerat så ingen dötid blir för lång, sådant skapar bara tjafs och tråkigheter. Efter att ha ätit jordgubbssnören, räknat ut svåra tal och svara på svåra frågor kommer de att belönas med:
en tablettask
en klubba
en liten chokladkaka
fyra små godisbitar
en klementin
en liten tuta

Sen blir det disco och nonstopätande.

Det kommer ju bli kalas

Prisad och utmanad

Ebba stiger upp på scenen, harklar sig och äskar tystnad. Nästan hela bloggvärlden stannar upp och blickarna vänds mot henne. Hon håller upp den eftertraktade bloggawarden och tackar Anneli som gett henne denna vackra utmärkelse. Jag klappar händerna och känner en vördnad i rummet och slår mig till ro med en bok i väntan på att höra vart detta pris skall gå vidare.

"Och de nominerade är, hela bloggvärlden"
Jag småler, så klart att det är hela bloggvärlden och jag är en liten del i den stora bloggvärlden. Jag vänder blad.
"Och vinnarna är ..." Även om jag är nominerad, som en i hela bloggvärlden, så är mina förväntningar på att just jag skulle få den ganska liten.
Jag är liten.
Jag ser fram emot att se vem som kan ha fått denna awarden denna gång, jag har sett många stora färgstarka bloggar fått priset tidigare, de där som stöttar mig och alla andra i vår strävan mot målet: en färdig utgiven bok.
"Kim, Maria, Nina och Perny!"

Världen stannar till.
Vad sa hon?
Sa hon mitt namn?
Hon sa mitt namn!
Wow.

Med tårar i ögonen stiger jag upp på scenen, tar emot priset och tackar alla runtomkring mig. "Tack mamma som födde mig, tack mina barn och min man som pryder min blogg med era knäppheter, tack alla mina karaktärer som driver mig till att skriva era historier, tack alla ord som låter mig använda er i tid och otid och tack Ebba, tack för att du tror på mig och uppskattar min blogg"

Medan jag står där och känner vördnaden ännu mer påtagligt i rummet och slänger lite slängkyssar omkring mig till alla som läser min blogg (och alla andra som inte läser min blogg och därför tittar upp förvånat när de blir träffade, utan att förstå var kyssen kom ifrån) just då ser jag en rörelse genom folkhopen. Någon banar sig genom blogghavet och en röst hörs genom sorlet av folk. Det är Maria som gör sig hörd "Perny! Var sitter du när du får din inspiration, när du skapar? Kan inte du visa oss?"

"Självklart ska jag visa dig Maria, dig och alla andra som är nyfikna. Jag måste bara städa lite(läs mycket) först."

Tack Ebba för detta mycket uppmuntrande pris som lyser upp min bloggvardag.

Och tack Maria som visar ett intresse av min vardag och utmanar mig att våga visa den plats som jag skapar på.

Den helg som just nu hägrar går under kalasets tecken och stressens färger så jag kommer återkomma med båda dessa utmaningar som jag fått, på söndagskväll.

När vi ändå är inne på temat

Bild lånad av annonsen på blocket

Maken hittade en mobil han tyckte jag skulle ha när jag ändå var inne på temat. Men jag har en känsla av att dottern hellre skulle vilja ha den. Är det en rimlig sexårspresent tror ni?

(Tillägg, den snart tioåriga sonen har inte fått sin första än så det finns lite ironi i texten, lite...)

Passande mugg

Men oj vad jag fick fjäska för att få "låna" muggen av dottern. Jag la in naglarna som veto, ett flertal gånger.

torsdag 27 januari 2011

När tiden inte räcker till

På lördag har vi kalas för dottern. Vi har ett visst tema på detta kalas: Hello Kitty-tema.

Klart jag måste gå all in!

För dotterns skull så klart.

Jag grundade med ett ljust rosa lack.

Jag målade sedan en liten vit oval med två små utstickande trekanter.

Sedan kom det mörkrosa dit. En liten prick mitt på och en rosett vid den högra trekanten.

Sist det svarta, ögonen och konturerna.

För att vara första frihandsförsöket så är jag riktigt nöjd!

Men jag utmanar inte ödet, högerhanden får vara rosa, endast rosa och inget annat än rosa.

Jobb jobb och jobb, hon får aldrig sitt manus klart!

I helgen ska vi på fyrtioårskalas, men innan dess ska dottern ha sitt barnkalas och på söndag kommer släkten och äter tårta. Eftersom vår tvättmaskin varit trasig sedan innan jul så har jag en hel del kläder att sortera och tvätta innan vi kan klä oss fina för vare sig kalas, fest eller fika. Jag har en tårta att baka (har hittills fått till två av bottnarna, saknar bara en nu) i hello kitty-style, glutenfri. Kakor skall bakas, glutenfria. Ett hus skall städas. Tre teveapparater skall byta plats. Två barnrum skall städas, dock inte av mig men jag har en känsla av att jag kommer vara tvungen att lägga en hel del energi på dessa ändå. Jag har sju jobb att söka också varav två ligger som måsten från arbetsförmedlingen.

Jag hade satt som deadline att bli klar med första redigeringen av manuset till månadsskiftet. Jag har gjort ett och ett halvt kapitel, av femton (tror jag det var) så jag ligger lite efter. Får hoppas att jag kan sitta med det i kväll, men jag är tveksam.

Nästa deadline är månadsskiftet mars/april och då ska jag ha redigerat en gång, låtit manuset ligga en stund för mognad, ännu en redigering, maken skall ha gjort sin genomläsning och jag skall ha rättat hans kommentarer.

Alla som tror på att jag håller den deadlinen trycker på "kul" (hade inget handuppräckningsalternativ).

onsdag 26 januari 2011

Det här med hanteringen av skrivtecken

Jag var inne och läste hos Nina som diskuterade hanteringen av kommatecken. Ett kommatecken kan göra stor skillnad i en text. Nina tog upp exemplet:
"Han lade handen på hennes ända tills hon sakta drog den åt sig."
"Han lade handen på hennes, ända tills hon sakta drog den åt sig."
Jag tog upp ett engelskt exempel som jag personligen tycker är roligt:
"Woman without her man is nothing"
“Woman, without her man, is nothing.”
“Woman: Without her, man is nothing.”
Det jag tycker är det roligaste med felsatta kommatecken är syftningsfelen som då kan uppstå. Det är lätt i klass med särskrivningar som tillexempel skum tomte, sjuk sköterska eller kassa medarbetare.

Något jag och MrsData kom in på, utifrån det, var folks misshandel av ett av de enklaste svenska orden, nämligen ordet: "Te". Bara en bokstav längre än det kortaste och enklaste ordet, nämligen: "ö"

Det är ett t och ett e, varför krånglar folk till det så himla mycket.
Tea = engleska
The = också engelska och betyder den eller helt enkelt bestämd form. Hej vill du ha en kopp bestämd form?
Thé = bara jättekonstigt!

Det är nära på att jag vill börja göra som skrivihoprebellerna, som brukar gå runt och sätta en klisterlapp med bindestreck där folk särskrivit, och ha en klisterlapp med ordet te på som jag kan sätta över allas konstiga felstavade varianter. När folk skrivit the så vill jag sätta klisterlappen tea efter, så blir det bestämd engelsk form för teet. Vi diskuterade om man skulle använda te eller tea men om man använder te vid det tillfället så blir det bara en konstig svengelsk variant så man får väl göra klisterlappar med ordet tea också. Någon måtta får det väl vara.

Experimentet fortsätter

Resultatet: detsamma

Jag har ju börjat försöka hålla matsedel över veckan då jag vet precis vad vi ska äta och när vi ska äta och hur vi ska äta och hur många kalorier vi ska äta. I går var det ingen framgång hos barnen som spottade ut och bannade maten. Idag gjorde vi äppelkotletter. Jag och maken var överförtjusta (det var bara mina tänder som gnällde lite eftersom jag har ont när jag tuggar på saker och detta fick man tugga på som sagt), smaken var underbar! Barnen, rättare sagt; barnet (sonen är i skolan) var väl inte överförtjust direkt.

Recept:
Fräs en massa skuren lök i en panna. Lägg över den frästa löken i en gryta tillsammans med det skalade, urkärnade och tunt skurna äpple som du förberett strax innan. Stek upp kotletterna i pannan och lägg dessa sedan ovanpå löken och äpplena. Krydda med tre kryddnejlikor, lite salt och lite peppar. Häll på lite äppeljouice och låt detta koka i fem minuter. Servera med sallad och potatis.

Urgott, som sagt (om man har vuxensmaklökar)

Inte bara jag, som tänker som jag

Bild lånad från daily tv and sports buzz

Jag får väldigt ofta "What if" idéer från det mest ordinär här i världen och sedan utvecklas dessa till helt vridna historier rent utsagt. För ett tag sedan när jag satt och surfade på facebook kom idén till mig om en död skulle kontakta folk via internet.

Läckert.

Det var ju något att grunna på. Längre än så kom inte idén utan den har bara legat som ett frö inför en framtida story. I går satt jag och kollade på Ghost whisperer och ser då att dom också gått på den idén. Dom hade kanske en aningens gulligare tema och snuttipluttgullisnofsit på alla sätt och vis jämfört med min "what if". När jag i morse var ute och promenerade började jag tänka på den där idén igen (tack vara ghost whisperer) och det började formas plotter och ont uppsåt och ganska störda scenarier (som det brukar göra när jag funderar ut en story). När jag kom hem så försökte jag (på ett inlindat och konkret sätt) förklara det hela för min man. Egentligen är det helt onödigt för mig att försöka förklara mina plotter för folk för det är ofta så att de bara höjer ögonbrynen och tittar på mig som om jag just sagt att jorden är platt och egentligen är en del av en stor båtmotor (vilket mycket väl skulle kunna vara en vardaglig "what if" för mig). Maken har dock varit gift med mig i snart tio år så han har en tendens att faktiskt kunna tänka sig in i det jag säger och forma något konkret av det. Men, när jag väl är klar med min plott säger han bara "Jaha, du menar som i 'invasion af the body snatcher' "

Jag är alltså inte så unik som jag ville tro, på både gott och ont.

Bild lånad av top 10

tisdag 25 januari 2011

Uppsynen ljuger för läkaren

Korvrisotto - barnens favorit enligt kokboken

Jag har ännu en gång påbörjat min viktkamp. Jag var hos läkaren i dag för att tala om vad de kunde bistå med. Vi talade om hur jag gått ner i vikt sist och att jag då gått genom xtravaganza. Jag undrade om de inte hade någon liknade hjälp inom sjukvården som inte barskrapar kontot. Hon sa då att man fick liknande hjälp på överviktsenheten men man måste ju ha 35 i IBM för att kunna bli inskriven där.

Whats the problem?

När jag sa att jag hade 38,9 i IBM så trodde hon inte på mig. Jag ser visst inte så tjock ut som vågen påstår. Det är ju trevligt.

Jag håller nu på med att försöka göra en veckomatsedel att följa med recept tagna ur viktväktarböckerna. I dag blev det korvrisotto och jag fick genast se framtiden vid matbordet. Båda barnen gjorde grimaser och spottade ut i förtvivlan. Det kommer bli ensamt vid matbordet i framtiden.

måndag 24 januari 2011

Boktjuven (ej utläst)

"Boktjuven" av Markus Zusak.

Trots att jag personligen inte har läst ut boktjuven än så har den ändå avhandlats i bokcirkeln och därför kommer jag att av handla den här inne också, med betyg och allt.

Jag var inte ensam om att inte ha läst ut den dock, halva cirkeln hade inte läst ut den, bland dessa jag, som sagt. Var den så dålig så man inte ville ägna tid åt den, var den så ohyggligt otäck att man var tvungen att gömma boken eller var den för djup och svår för hjärnan att orka ta in? Nej, inget av det ovanstående. För min personliga del handlar det helt och hållet om felprioriteringar rakt igenom. Jag har gjort annat än att läsa helt enkelt och jag hoppades någonstans inom mig att jag skulle kunna läsa 200 sidor på en timme, men det gick inte.

Däremot hann jag urskilja en hel del under min läsning och det var att det är en helt fantastisk bok och det var jag inte ensam om att inse. Alla utom en i gruppen hade förälskat sig i den och den enda som inte gjort det erkände att den växte (hon hade inte hunnit in i den ordentligt än).

Berättaren i boken är döden som beskriver andra världskriget ur en lite annorlunda vinkel än vad man är van vid. Lidandet beskrivs faderligt eller nästan gudligt, som en utomstående som ser lidandet och känner med människorna, människorna på båda sidor, och gör det som denne kan i situationen, utan att ingripa. Framförallt berättar döden om Liesel, som straxt innan andra världskrigets utbrott kommer som fosterbarn till Hans och Rosa Hubermann i den lilla staden Molching utanför München. Med sig har hon en stulen bok och mardrömmar om sin lillebror som dog på resan dit. Varje natt väcks hon av mardrömmarna och varje natt kommer Hans, pappan i familjen, in för trösta henne. Ganska snart börjar de öva på läsa dessa vakna timmar, och orden blir ett sätt att överleva för den lilla flickan.

Det här är en bok om de små människorna under andra världskriget. De som historien ofta glömmer bort. Om de som levde i de bombade städerna, de som gömde en jude i källaren, de som stal sin mat och sina böcker. Det är en berättelse om djupaste sorg och vackraste färger, om kärlek och vänskap och vikten av att hålla sina löften, och konsekvenserna av att göra det.

Oavsett hur långt man hunnit i sitt läsande så genererade den höga betyg, med 3 som lägst och 5 som högst. Snittbetyget blev 4,4 och då kan det komma att höjas då vi var några som mycket väl skulle kunna ge ett högre betyg efter att boken är utläst.

Nästa bok blir "Ängelns lek" av Carlos Ruiz Zafón. Avhandlas i början av mars.

Tråkig / Upptagen

Jag skriver nästan ingenting här inne.

Jag skriver nästan ingenting alls just nu om jag ska vara ärlig.

Jag har inte riktigt satt mig framför datorn på ett ganska bra tag.

Fel.

Jag har suttit framför datorn men jag har inte s u t t i t framför datorn i den mån att jag gett mig själv tid att skriva vare sig på romanen eller här inne.

Däremot har jag tänkt. Funderat. Planerat. Lekt med tankarna kring olika skrivprojekt.

Och så har jag läst. Läst läst och läst.

Många tankar från min barndom och min ungdom har kommit ikapp mig och överväldigat mig med nostalgi, sorg och ilska. Det är dessa känslor som börjat forma om en av mina romaner till något nytt, något spännande. Det lutar mot att jag kommer göra ett helt annat projekt, efter att jag blivit klar med romanen som är i fokus för tillfället, än det jag tänkt från början.

Ett projekt som verkligen berör mig.

lördag 22 januari 2011

Händig och bestämd

Dottern skall på kalas hos en av killarna i dagisgruppen. Hon var mycket bestämd över vilket papper som skulle användas och nåde den som försökte lägga sig i inpackningen.

Undrar om hon behöver informera någon om inslagningsbravaden. Eller om faktumet att hon inte behöver informera kommer hindra henne från att göra det ändå.

Explosionsrisk

Jag skulle gått på yoga i morse, det blev inställt på grund av avbokningar av andra gruppmedlemmar. Det var tur för min del för jag är inte i form idag. Huvudvärken gör huvudsprängningssimuleringar varje gång jag försöker anstränga mig.

Idag bäddar jag ner mig i soffan och tar mig igenom de 302 sidorna som jag har kvar inför bokcirkeln i morgon. Känns som om dagen är relativt uppbokad. Bokstavsbokad.

fredag 21 januari 2011

Mina rädslor

Jag har kommit fram till att beskriva mina rädslor utifrån den lista jag påbörjade förra året.

Förutom att jag har en fånig fobi för både getingar och tandläkare så har jag även en annan rädsla, rädslan över att inte lyckas. Jag vill bli något, jag vill lyckas jag vill bli bekräftad i det jag gör. Min rädsla är att jag dör utan att ha lyckats med något, inte lyckats med att uppfylla några av mina drömmar.

När jag ger mig in i något så vill jag utmärka mig själv, bli bäst. När jag förstår att jag aldrig kommer bli bäst så ger jag upp. Jag är rädd för att jag kommer ge upp i en sådan utsträckning att jag aldrig kommer låta mig själv lyckas.

Jag vill bli författare, jag vill bli en stor författare och någonstans inom mig känns det som om jag inte kommer att vara lyckad om jag inte blir stor, översatt filmatiserad, odödlig. Samtidigt har jag det realistiska jaget som säger att; det är inte det viktiga, det viktiga är att jag älskar att skriva och att jag gör det jag älskar vare sig någon läser eller inte.

Jag har därför omvandlat detta till att; jag vill skriva färdigt en bok, vare sig den blir publicerad eller inte, att komma till the end, det är det viktiga.

Min rädsla för att inte lyckas är inte bra för mig och det skrämmer mig. Så, är jag rädd för att inte lyckas eller är jag rädd för rädslan över att inte lyckas?

Det är väl den största frågan.

Mobilproblem

Jag beskrev tidigare att jag inte kund blogga med mobilen längre och då kom en fantastisk man över och ordnade det, trodde han, och jag. Men det visade sig att det inte funkade ändå utan att jag är tvungen att gå in och låsa upp captchen varje dag. Trots det så räcker det att min dator stänger ner sig och att jag inte längre är inloggad på min mail för att det ska skita sig igen.

Vadå, tycker ni att det blivit skillnad i uppdateringarna på min blogg sedan dess?

torsdag 20 januari 2011

Dålig tajming

Som dom minns mig
Jag gick ut nian 1991.
Uppenbarligen skall detta firas var tionde år tills man går i graven.
Jag gick första inbjudan till sådan där reunionkalas 2001.
2001 födde jag min son tidigt på sommaren, bara några veckor efter själva reunionkalaset. Under den graviditeten gick jag upp trettio kilo, jag hade foglossningar och var i stort sett sängliggande. Man kan säga att jag var en strandad val. Utöver det var jag arbetslös och hade inga direkta mål i livet. Jag valde att inte gå på festen eftersom jag knappt var mobil nog för det och jag kände mig väl inte tillräckligt bekväm för att granskas av dömande ögon. Ögon som vill kolla om de lyckats bättre än vad jag gjort sedan vi sågs sist. (säga vad man vill om det, men nog tusan är det en del av det, har den personen lyckats, har jag lyckats bättre).

Efter det har jag tagit socionomexamen, jag har gått ner alla kilona, jag har jobbat som socionom och jag har skrivit mitt första råmanus till en bok.

Jag har dessutom gått upp alla kilona igen och jag är för tillfället arbetslös.

Kunde dom inte haft ett typ, 17-års reunion istället, då var jag ju smal och snärt och skulle kunnat säga att jag var student, snart färdig socionom.

Tror ni jag hinner gå ner 30 kilo på 69 dagar och få min bok publicerad?

vad de kommer få se

södertugg, söndertugg, försiktigt tugg

Jag var hos tandläkaren i morse. Jag har ångest över att gå till tandläkaren. Stor ångest. Det bästa är om jag inte har koll på när jag har tandläkartiden utan blir förberedd tidigast dagen innan via sms (som i går) för då hinner jag inte backa ur. Annars är det allt för lätt för mig att få någon konstig sjukdom eller få förhinder på annat sätt.

I morse när jag kom dit var min tandläkare försenad så jag fick sitta och vänta i en kvart. Medan jag satt där och väntade så hoppades jag på att hon var sjuk, att någon skulle komma ut och ursäkta sig så mycket, men min tid var inställd. Det hände tyvärr inte, utan jag fick gå in och sätta mig i stolen.

Varför är jag sådan?
När jag var liten älskade jag att gå till tandläkaren. Det killade så roligt med borren, det gula gegget dom kletade på smakade så gott, man fick en ursäkt till att inte borsta tänderna på kvällen vilket kändes så förbjudet och busigt på något sätt och så fick man alltid så roliga saker i present när man suttit duktigt i stolen och gapat så fint.

Den känslan försvann väl ju längre upp i tonåren man kom men dödsstöten kom när jag var 20. Jag hade en massa hål? enligt min tandläkare och han kunde vara sjysst och laga dom gratis, trots att jag fyllt 20 så jag skulle slippa en så stor tandläkarräkning. Klart det skulle vara bra, eller?

Under dessa månader plågade han mig i stolen genom att bland annat gröpa ur ett hål, utan bedövning, endast med den där petgrejen som dom använder för att känna om tanden är mjuk. Jag skrek och våndades men han tryckte bara ner mig i stolen sa åt mig att vara tyst, ju mer jag rörde mig ju längre tid skulle det ta.
Han skulle ge mig en skena med gegg på tänderna som visst skulle vara så bra. När han tryckte in den i munnen på mig rann det ner i halsen på mig och när jag kastade mig upp i sittande för att kräkas tryckte han ner mig i liggande igen. När jag låg på rygg och hulkade sa åt mig att man ska ligga ner under den här behandlingen.

Det är de två saker jag minns starkast men det hände mer saker. Jag har ömma tandhalsar och kväljningsproblem och jag kan inte gå till tandläkare utan att få ångest, stark ångest och jag har skräck för den där petgrejen. Nu har jag hittat en tandläkare som är jättefin och snäll och jag hoppas att jag ska kunna fortsätta ha henne. Sist gång jag hade en riktigt bra, det var i Uppsala, men det är lite långt att pendla.

Förutom allt det så har jag tänder inköpta på Buttricks så jag får gå ganska ofta till tandläkaren då de bara faller sönder hela tiden. Det är genom det jag blivit så proffsig på Cavit.

Förra gången jag var hos tandläkaren satte dom igen ett stort hål där jag tappat en plomb. Där isar det som tusan. Gången innan det så lagade dom ett stort hål som var precis rakt ovanför den tanden som plomben åkt på. Jag har inte kunnat tugga på den sidan sedan dess. Nu lagade hon en tand på andra sidan munnen. Frågan är bara, var tusen ska jag tugga nu, känner mig som en kanin när jag äter.

Ångest

onsdag 19 januari 2011

Det här med gluten

Jag tog ju upp tidigare att dottern (sex år om två veckor) är under glutenutredning (eller vad man nu ska kalla det). Jag har varit orolig över olika saker när det gäller dottern, framförallt hennes extrema eksem som hon har över hela sin kropp. Jag pratar blödande sår som hon kliar sönder, natt som dag, vaken som sovande, dygnet runt. Att hon inte växer. Att hon ofta är svullen om magen och har ont, framförallt, på kvällarna. Enligt läkaren kunde alla dessa problem härröra från en eventuell glutenallergi, eller glutenintolerans som det egentligen heter, har jag fått lära mig efter en surfning på nätet. För att vara jätteexakt så är det till och med celiaki det heter. Inne på www.celiaki.se som är en sida som handlar om just problematiken tar de upp hur celiaki visar sig i olika åldrar:

Symtom hos barn:

Hos barn visar sig tecken på celiaki när de börjar få mat som innehåller gluten. Vanliga symtom är dålig viktökning, kräkningar och diarré eller förstoppning. Många barn får också humörförändringar och blir griniga, irriterade och trötta.

Barn under två år med oupptäckt celiaki ser ofta undernärda ut och får stor buk. Många äldre barn har normal vikt men är kortvuxna. Blodbrist och försenad pubertet är vanliga symtom hos tonåringar med obehandlad celiaki.

Det enda som saknas i beskrivningen är eksemen, men dom kommer inte från själva glutenintoleransen utan från att tarmens utsatthet skapar ett överaktivt immunförsvar som attackerar huden vilket utvecklar eksemet.

När vi fick höra att det kanske skulle kunna finnas en lösning på problemet hos dottern, att ta bort ett födoämne, så är det svårt att låta bli att försöka med det. Som förälder vill man inte att ens barn ska lida eller må dåligt och att utsätta sitt barn för onödigt lidande känns rent av oansvarigt. Vi pratade om det lite kort, först tänkte jag att "Oj, det är ju en jätteomställning, bäst att vänta tills vi vet med säkerhet" men samma kväll när vi satt i soffan och dottern kom in och gnällde över sin mage samtidigt som hon kliade på sin blodiga arm, så tog jag beslutet, vi skulle prova.

I fredags tog vi bort gluten för dottern, samma kväll somnade dottern för första gången på evigheter utan att yttra några klagomål över magsmärtor. Jag upplever att hon sedan i fredags har blivit piggare, ser friskare ut, eksemen har blivit bättre och hennes mage är mindre svullen, samtidigt som hon inte klagar över magsmärtor.

Detta behöver inte betyda att hon är intolerant mot gluten utan att det kan vara något annat som påverkar henne, men det är svårt att inte dra dom slutsatserna. Jag har nu hört från andra mödrar med barn som har glutenintolerans att man inte bör ta bort gluten innan de gjort en viss tarmbiopsi. Visst, det låter väl rimligt för en läkare, men inte så rimligt för en mamma som inte fått den informationen av vårdande läkare och som inte vet hur lång tid det handlar om att vänta tills denna biopsi skall bli av. Det är runt fyra veckor tills vi får provsvaren och sen har man ingen aning om hur länge man måste vänta tills man får tid för biopsin. Om det nu är så att hon överhuvudtaget skall göra en biopsi, vi har ju som sagt inte fått information om detta från läkaren. Om det nu är så att vi får beskedet att hon har glutenintolerans och att de skall göra en tarmbiopsi, ja då får man väl informera läkaren om att hon haft en glutenfri light-diet sedan blodprovet så får de ha det i övervägande när det gör biopsin.

Nu kanske jag handskar med denna situation helt fel och oansvarigt enligt andra glutenkunniga föräldrar, men det här är i alla fall mina anledningar till agerandet.

En hyllning till det exotiska åttiotalet

Idag blir det hawaiikassler. Undrar om ungarna blir lika nostalgiska som jag.

tisdag 18 januari 2011

Trots att jag planerat för en lugn dag

Hade glömt bort en födelsedagsfika som jag och barnen var bjuden på. Vi åkte dit och värdinnan hade inte hunnit klart än men hade en jättebra idé som barnen skulle gilla. Dom skulle få baka några av de kakor som skulle ätas på fikat. Barnen jublade och jag tyckte väl det lät trevligt, tills jag fick höra att hon hade disk kvar och att jag skulle ta bakansvaret.

Jag kan lugnt säga att jag med en gång kände att: det här kommer inte fungera så bra.

Jag försökte, utan tålamod i kroppen, arrangera bakning utan att veta var några prylar var, men två hispiga ungar, i ett hysteriskt litet kök. Behöver jag berätta hur mitt sinne kände sig? Behöver jag berätta hur mycket jag önskade att jag inte var där just då. Tillslut kom jag med en ny idé. Jag diskade och hon fick baka med barnen.

Det fungerade mycket bättre.

Disk är inte lika obstinat som en unge är.

Tillägg:
Fikat var jättegott och jättetrevligt. Det var bara själva bakningen som min trötta hjärna inte orkade med.

Storpackens baksida

Förra veckan var dottern hos doktorn och tog glutenprov. Resultatet har inte kommit än men vi har ändå börjat med glutenfri kost för att se om det blir förbättring. Förra veckan köpte maken ny soja i storpack. Idag inhandlade han glutenfria produkter till dottern och snubblade då över en flaska glutenfri soja. Slutsats 1: det finns gluten i soja. Slutsats 2: vi har väldigt mycket onödig soja.

En dag att bara ta sig igenom

Just vid detta ögonblick har jag fått erfara hur viktig en god natts sömn faktiskt är. Jag var uppe allt för sent i går efter att ha gått upp så där normalt tidigt. Allt för att jag ville kika på några program och när de väl var slut var maken allt för vaken för att jag skulle komma till ro (ljuden från wii sports är lite för jobbiga). Jag la mig i alla fall för att sova, läste lite i min bok och när klockan närmade sig ett kändes dom som om kroppen fysiskt gav upp. Maken började precis ge upp och närma sig sängen då dottern lät konstigt. Jag vaknade till och undrade om hon kräktes. Det gjorde hon inte. Det visade sig att hon fått krupp, så här lagom innan sin sexårsdag. Känns ju logiskt.

Hon grät hon skällde och hon sov inte!

När hon väl somnat grät varje fiber i min kropp av utmattning och när klockan var sju och det var dags att gå upp och väcka sonen började dom gnälla igen och när jag upptäckte att han gått ner sig i sina vinterkängor utan att säga till så dom stod genomsura vid ytterdörren skrek de högljutt fula ord.

Jag och maken stressletade fram både stövlar och vinterkängor, sonen kom iväg till skolan och vi fick gå och lägga oss igen. Jag kom inte upp förrän väldigt sent och då kändes det som om jag gått upp i vikt med minst femtio kilo, vilket i sig inte är så positivt eftersom jag vill bli av med vikten inte lägga till mer.

Nu sitter jag här, jag har ont i höger arm efter min match i wii baseball igår, trött, orkeslös och helt oengagerad. Jag har ett kök som måste röjas, mat som måste lagas (för den var visst trasig) och lite kläder som måste sorteras. Mer än så, om ens det, kommer jag inte göra i dag. Tema för dagen är: teve, gosa med barn och läsa. Jag håller tummarna för att min kreativitet vaknar till liv i kväll dock, så jag får lite redigering gjort på texten.

måndag 17 januari 2011

Svårt att inte komma på nya upplägg för storys i det här hemmet

Vid matbordet i dag sa min son med helt allvarligt uttryck i rösten och i sitt minspel:
"Mamma, vi kommer inte från jorden."
"Va?"
"Nej, vi kommer från en annan planet som heter (...) och jag är egentligen en robot."
"Eh, jaha, så det säger du."
"Japp."
"Men hur kommer du ihåg det och inte vi?
"Ni blev skadade i fallet när vi störtade så ni minns inte något från tiden före men jag har ju ett dataminne så jag vet hur det ligger till"
"men alla mina minnen från min barndom då?"
"Dom har din hjärna själv diktat upp utifrån de upplevelser du haft sedan du störtat. Era hjärnor fungerar på det sättet"
"Jaha, men mormor och morfar då?"
"Dom kommer också från vår planet"
"Jaha..."
Efter en ganska lång diskussion där sonen svarar klockrent på alla frågor som man ställer angående hans skelett, hans blod och annat spännande så frågar jag
"men varför berättar du detta för oss nu då?"
"Därför att det är ett rymdskepp uppe i atmosfären som är här för att hämta oss nu och då vill jag förvarna er så ni inte blir rädda."
"Eh, jaha..."
Efter en stund säger han med samma allvarsamma uppsyn
"Mamma, jag vill bara att du ska veta att jag skämtade, jag hittade bara på alltihopa."
"Kanske borde du skriva ner alltihopa som en bok någon dag, ditt liv som robot på planeten jorden."
"ja, kanske det..."
Vad tror ni, har jag en liten berättare, författare, skald i mitt hem?

Alla ska visst träna på min wii fit idag

Sonen lär ut träningstips

Sätt spelet på två spelare och ha en remot i varje ficka när du joggar på wii fit så får du dubbelt så mycket träning.

Har gått med i ett skrivforum

Inne hos Malin fick jag tipset om att gå med i 1av3.se som är ett skrivforum. Jag följde rådet och är nu med i ännu ett community. Ännu ett är väl att ta i eftersom det enda community som jag är aktiv i är facebook så det är inte så värst många över lag. Detta forum tänkte jag använda som min byrålåda, en virtuell byrålåda där jag förhoppningsvis kan få lite mer feedback än vad jag får från den verkliga byrålådan. Jag sitter ju och skriver på min livs första roman just nu, rättare sagt, redigerar min livs första roman men jag har inte någon riktig verklighetskoll på mina texter. Jag har haft några noveller lästa av vänner och det har väl varit positiv feedback, men det är väl, för att citera Amanda endast ett "upprunkande av mitt ego". Jag undrar däremot om det kan bli ärligare inne på ett forum, här ska man kanske ta tystnade som ett lite sämre betyg för jag har sällan sett folk ge konstruktiv kritik med ändringsförslag eller sågningar när det gäller texter på nätet.

Vi får väl se vad jag kan få ut av det.

Gå med så ses vi där, jag heter Perny även där, sådan fantasi har jag.

Kassa broddar

Dom funkar ju skitdåligt i vatten och slask! Jag både blir genomblöt och halkar!

Reklamation?

Bakvänt

För stora broddar vet sin plats när man kör bakvänd lösning

söndag 16 januari 2011

Saltkråkan dubbad?

Det väcker frågor.
Har dom gjort en amerikansk version som dom dubbat till svenska?
Har dom dubbat den svenska till engelska?
Har dom ingen koll på att serien är svensk och direkt drar slutsatsen att om dom talar svenska på måste den vara dubbad?

Det visade sig att det var det sista som var det rätta.

Ny jobbig bloggritual

Gmail har börjat krångla och det är inte bara för mig har jag sett inne på ett forum. Det är så att det inte går att maila med gmail via mobilen vilket försvårar för mig i min mobilbloggning. Nu framkommer det hur sällan jag ändå sitter vid datorn (och här kommer maken säkert vilja hävda motsatsen) eftersom jag inte bloggar så mycket när jag faktiskt sitter vid själva datorn. Det brukar sällan finnas roliga saker att blogga om när man sitter vid datorn, om det inte är något man snubblar över på nätet vill säga, men de största guldkornen dyker ju upp när man är ute i livet.

Jag måste, innan jag kan maila med mobilen, gå in på en speciell sida med jättelång adress som jag får skickad till mig via mobilen (har nu lagt den under favoriter) och sedan göra en sådan där bokstavskontroll, innan jag kan använda mobilens mailfunktion. Det tar ju liksom bort hela spontaniteten och möjligheten att faktiska göra blogginlägg när man inte sitter vid datorn.

Förövrigt hade jag en väldigt trevlig kväll med MrsData, hennes man och deras barn (och min egen familj så klart) där det hände massor av roliga saker som ni aldrig kommer få veta något om nu eftersom jag inte kunde blogga om det. Det är sådant som vi kommer ha med oss ner i graven.

lördag 15 januari 2011

Vinterns mode

Broddar! Jag hade inga så jag snodde makens. Det enda problemet med att dom är 6 storlekar för stora är att hälbroddarna åker upp men dom broddarna är ju ändå inte så viktiga.

fredag 14 januari 2011

Det här får mig att gråta

Jag är lite dålig på att pricka av listan dag för dag, det blir lite då och då när jag kommer på att jag har den. Nu ska vi i alla fall avhandla mina tårar.

Det här får mig att gråta:
Lotta på bråkmakargatan
vad tror du att det hände sen (mumintrollen)
Toy story
Nalle Puh

Jag lägger ner listan, den kan bli hur lång som helst, men som ni ser så är ribban väldigt låg, sedan jag fick barn. Innan var jag hard as a rock. Gråta, ha! tillåt mig småle. Nu för tiden är det som om det blivit en läcka i systemet och så fort det är lite så där småfint eller lite oroligt eller ledsamt då knyter det sig i halsen på mig och tårarna börjar flöda. Det är riktigt krångligt att läsa för barnen eftersom jag aldrig klarar av det utan att min röst sviker sig och jag sitter och försöker dölja Niagarafallet som strömmar ner för mina kinder. Barnen är ju vana, de har ju alltid haft mig som mamma och jag har ju alltid varit blödig så länge de känt mig, men maken däremot, han är riktigt elak ibland.

När vi sitter och tittar på någon film där det blir så där fint på slutet och mina tårar börjar komma så försöker jag liksom att göra det på ett så fint sätt som möjligt. Jag försöker göra det i smyg alltså. Det är däremot omöjligt med min make för han vet ju ungefär när kranarna börjar läcka. Då lutar han sig framåt och börjar studera mig för att sedan utbrista:
"Nääää gråååååter duuuuuu!!!???"

Ett bevis på flera saker

Jag har börjat följa lite bloggare som har författarambitioner precis som jag, för att bli peppad, känna att jag inte är ensam, se att det finns fler än jag och för känna en gemenskap i den dröm som man annars är ganska ensam i. När man skriver, vilket jag älskar, så skapar man själv och man kan få sitta i flera timmar och avskärma sig från verkligheten för att få fram de ord man vill skall ner på pappret. Man kan försöka dela dessa med vänner medan man skapar men det är svårt att kunna göra det på ett bra sätt eftersom mycket (i alla fall för mig) inte riktigt bildar en sammanhängande tanke, förrän jag skrivit det klart. När jag läser dessa bloggar och får feedback från dem så känns det som om vi delar något, trots att vi inte sitter och berättar om våra böcker ingående, så pratar vi om att vi skriver och de motgångar man stöter på. Framförallt får man höra om motgångarna från de som skickar till förlag och får refusering på refusering och hur tråkigt det känns. Men så plötsligt så får man ett bevis på att det faktiskt går och beviset är i dagsläget:

Malin har fått ett ja och det är ett bevis på det hon redan visste, att det hon skriver är bra! Det är ett bevis på att det faktiskt går att bli publicerad. Det är ett bevis på att skrivandet lönar sig. Det är ett bevis på att det finns förlag där ute som är intresserade av att ge ut nya författare. Det är ett bevis för mig på att jag inte ska fortsätta skriva för bara byrålådan utan faktiskt försöka skicka in jag med.

Malin uttrycker sina känslor sig otroligt bra på så kan verkligen sätta mig in i situationen och uppleva denna med henne:
"(...)höll andan, utan att tänka på det. Tog sats och tänkte att jaja, nästa gång kanske, det var ju nära i alla fall, jag ska inte bli ledsen och blabla. Och så skrev hon istället ”Jag vill definitivt ge ut det här”(...)Tårarna kommer. Går inte att stoppa. Det är glädjetårar. Känslan är obeskrivlig. Blodomloppet gör en maraton och jag blir hög."
Malin, jag är jätteglad för din skull och i kväll kommer jag höja ett glas för i ditt namn och skåla för den bok jag själv kommer läsa i min egen vrå inom överskådlig framtid. Jättegrattis!

Jag förväntade mig vad som helst

I morse var det riktigt segt att komma upp ur sängen. Maken kämpade på ändå och försökte få upp mig och vid ett tillfälle så hoppade jag upp ur sängen lite som en sådan där spiralfjäder och gick glatt mot köket. Precis när jag lämnade sovrummet lade jag däremot märke till en detalj: vi hade bara en hylla över sängen istället för alla de fyra inbyggda, och det var en väldig ordning på den. Det förbryllade mig en aning och när jag kom in i vardagsrummet, som för övrigt var väldigt prydligt, så var det fler saker som fick mig att stanna upp och titta lite extra. När jag kommit ut så jag stod i skiftet mellan vardagsrummet och hallen så vände jag mig och funderade lite över det jag såg och tänkte att jag måste helt enkelt drömma.

Drömmen var otroligt verklig, jag var verkligen tveksam för även om allt var mycket annorlunda så var jag så medveten. Jag nöp mig själv och så klart kändes det inte alls och det var här som jag insåg att det kunde bli riktigt roligt, eftersom jag visste att jag sov. När jag närmade mig köket så ringde det på dörren och min reaktion var som ett litet barn på julafton. "Wow, det ringer på dörren, underbart, tänk, det kan ju vara precis vad som helst på andra sidan, en monster, en rosa elefant! Shit, undrar vad mitt undermedvetna ska visa för mig" utbrast jag medan jag skuttande tog mig till ytterdörren och slet upp den. Där utanför stod en gammal väninna till mig som jag inte haft kontakt med på åtta år på grund av vissa personliga motsättningar men jag har tänkt mycket på henne under alla åtta åren och undrat hur hon mår och hur hon har det. Nu stod hon där, framför mig, endast iklädd tunt linne och kort kjol i den kalla vintern och hackade tänder.

Jag bjöd så klart snabbt in henne att värma sig. Jag är osäker på om vi redde ut något där i drömmen för snart förbyttes drömmen till att vi skulle bygga en gigantisk vattenrutschkana till vår lilla pool. Maken hade redan byggt ett skidhopptorn som inte funkade eftersom snön inte landade på den så den var helt bar. Vi höll på att försöka rita en bra vattenrutschbaneritning med maken ratade dem alla med orden "Nej, det kommer bara mögla" och till slut vaknade jag på riktigt utav att maken satte på italodisco på hög volym i vardagsrummet.

Nu ska jag försöka tolka denna dröm, jag har redan några små tanker om det men först skulle jag vilja veta, hur skulle ni tolka det här?

Rättelse

Jaha, här får man krypa till korset och skämmas och erkänna att man själv varit lite av en idiot. Jag skulle ju kunna gå vidare utan att säga något, utan att erkänna mitt fel och fortsätta låta alla skratta åt den idiot som jag just hängt ut i min blogg, men jag är för ärlig för detta.

Vi har ju alla fått skratta åt honom en stund nu och det skrattet har vi ju redan alla fått må bra av så nu kan vi alla skratta åt mig istället som faktiskt missade denna lilla detalj på sidan, som han varit så ordentlig och sett. Det finns tre listor på sidan om gluten, en med livsmedel som garanterat har gluten i sig, livsmedel som kan ha gluten i sig och livsmedel som garanterat inte har gluten i sig och det är i den sista listan glutamat står med. Pinsamt för sidans skribent och pinsamt för mig som missat och gjort denna stackare till åtlöje när han varit så uppmärksam och duktig.

Jag vill ju inte riskera, mot alla odds, att han kommer in här på min blogg och på ett amerikanskt sätt stämmer skinkorna av mig för förtal menar jag, så här ger jag honom upprättelse.

Hur vi än vänder och vrider på det så förlänger ju ett skratt livet så ni har ju inte förlorat något på att skratta åt honom fast det var på falska grunder.

torsdag 13 januari 2011

Istället för all denna träning

Jag gillar ju alla typer av genvägar så när jag snubblade över den här videon tänkte jag att, varför ska jag hålla mig borta från godsakerna och kämpa bort alla dom trettio kilona när det är så här enkelt:


Men så läste jag den här pessimistiska kommentaren och insåg att det kanske fanns vissa bristningar, förlåt, brister i planen:

Snart dags för maraton framför teven

Maken har än en gång fyndat på myrorna. Denna ser helt oanvänd ut och ny, trots att serien i sig är ändå från 78. Hur ska man tolka det?

Snart byts star trek mot alla vindar.

Barncitat:

Dottern har köpt en liten nalle för sin tandpeng i dag
Sonen: Va, varför har hon fått en get?
Dottern: Nej, det är en häst! Ser du inte att det är en hund?

Fortsätter det så här kan den lilla nallen utgöra ett helt zoo helt själv

Glutenfail

Häromdagen var vi hos läkaren med min lilltjej på snart sex år. Det är nämligen så att vi (framförallt jag) tycker att hon inte växt så mycket på de senaste åren. Förutom det är hon smal, lite sjukligt blek (kan vara ett släktdrag dock) hon har alltid ont i magen och framförallt har hon extrema utslag:

Så här ser hon ut över hela kroppen.

Tjejen lider ju, hon kliar sig så hon blöder både i vaket och sovande tillstånd och det var framförallt därför vi gick dit för att kräva en remiss till specialist så vi kan utröna vad tusan hon är känslig mot. Vi upplever ju att hon reagerar på olika matprodukter men det är svårt att avgöra vilka produkter det handlar om. När vi pratade om eksemen sa läkaren att det är atopiska eksem och de brukar inte härröra sig från matallergier utan från ett överaktivt immunförsvar. Han sa sig misstänka glutenallergi så dom fick hacka loss på min lilla dotter för att kunna undersöka hennes blod.

Jag har nu suttit och läst in mig lite på glutenallergi och känner mig mer och mer misstänksam mot just detta jag med eftersom det finns med som symtom:
irriterade tarmar som ger ett överaktivt immunförsvar, viktminskning, lös eller hård mage. Å ena sidan skulle det vara väldigt skönt om hon fick denna diagnos för då skulle det innebära att vi bara genom att utesluta något ur kosten kan klara av att häva hennes krångliga mage och eksem samt att hon kanske växer ikapp sina kompisar. Å andra sidan skulle det innebära ett livslångt matkrångel med allt vad det innebär i specialkost hit och dit, men som mamma säger, det finns så mycket glutenfri kost att köpa i affärerna nu för tiden att det inte ska vara några större problem.

När jag var inne och läste lite på en sådan kostsida, där de skrev om just vad glutenallergi är, vad man ska undvika, vad som innehåller gluten och hur man lättast anpassade sig, så hade en stjärna kommenterat artikeln med denna fullständigt lysande kommentar som jag tar mig friheten och sätter under rubriken fail:

onsdag 12 januari 2011

Fåfängan/hårbotten 1-0

Inför en intervju bränner barnens kritik angående mitt gråa hår mer på självförtroendet än färgen på hårbotten för visst vill man framstå som ungdomlig och lite cool och inte gammal och grå.

En fantastisk man

Är fullständigt fantastisk! Han grejade min mobilbloggning! Men det var ingen lätt match så det är ju en himla tur att han är så fantastisk som han är.

Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon

(men ibland går det visst helt enkelt för bra)

En fantastisk man

Är fullständigt fantastisk! Han grejade min mobilbloggning! Men det var ingen lätt match så det är ju en himla tur att han är så fantastisk som han är.

Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon

Uppdateringen i bloggen kommer få lida

Jag gjorde ett mobilinlägg i morse när jag åkte iväg till arbetsförmedlingen. Eller rättare sagt, jag trodde jag gjorde att mobilinlägg i morse när jag åkte iväg till arbetsförmedlingen. När jag kom hem och kikade in på bloggen såg jag att den inte var där, den låg fortfarande i utboxen på min mobil så jag gjorde ett nytt försök. Då fick jag upp ett meddelande som sa att blogger, eller gmail, eller google (är lite osäker på vilken del av hela google det var) inte godtog mitt lösenord. Från en dag till en annan har alltså servern fått för sig att mitt lösenord inte längre duger. Jag har inte bytt lösenord och jag gjorde ingen skillnad sedan förra försöket. Jag har efter det följt de anvisningar som stod i felmeddelandet men den sida som den hänvisade till fanns inte. Jag har försökt registrera min mobil på nytt men det har inte heller gått Jag provade dessutom att lägga till det där extra hemliga ordet som den pratar om och skicka igen och då gick det iväg, men jag har ingen aning om vart för hit kom den tydligen inte. Någon som vet vad felet kan vara för jag är helt lost.

Här får ni nu det inlägg jag försökte mobilblogga i morse:

Vem ska man fjäska för?

Kommunen har skottat och skrapat trottoaren på ena sidan av vägen och skyfflat över all snön till trottoaren på andra sidan vägen. Vem är det man måste känna för att få en sådan behandling, alltså få bort sin snö? Uppenbarligen hade grannarna rakt över gatan koll på det och vi har tydligen felbehandlat densamma.

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive