måndag 30 december 2013

Summering av tvåtusentretton

Jag tror att årets summering är den häftigaste årssummeringen jag haft hittills, och jag hoppas att nästa års summering blir ännu häftigare så jag fortsätter uppåt.

Planen för året var:
  • jag ska hitta balans i min tillvaro mellan familjen, skrivandet, den fysiska hälsan och jobbet
    - Eh, nja kanske inte riktigt. Jag sa upp mig från jobbet jag hade för jag mådde dåligt och har lagt upp en plan för hur jag ska sikta in mitt arbete mer litterärt. Men jag fick visst ett nytt jobb och kom inte in på kurserna jag sökt, så jag får jobba vidare på den punkten.
  • jag blir klar med hela Alvhildatrilogin inför inskick till förlag.
    - Ettan blev klar, blev inskickad och jag fick kontrakt på henne så där är en win
  • jag ska gå ner till en hälsosammare vikt genom fysisk aktivetet och bra mat
    Eh, nej
  • badrummen blir klara
    eh, nej
  • barnen flyttar ner i källaren.
    - eh, nej
Om jag bara ska se över listan jag satte upp i slutet av förra året ser det då rakt inte ut som någon vinst, men ibland tar vägen kullerbyttor och små studs man inte alls räknat med.
Den stora vinsten för mig är att jag har skrivit på tre kontrakt när det gäller den litterära världen. Först skrev jag kontrakt på e-noveller med Mörkersdottir förlag där jag fick tre noveller utgivna.
Alla tre kan ni hitta här.
Andra kontraktet var för att Alvhilda publicerades som sommarföljetong i två medelstora dagstidningar, KarlskogaKuriren och Karlskoga tidning.  Den går inte att hitta på nätet tyvärr, det var bara för prenumeranterna. Det kan finnas visst intresse för tvåan också, vi får se om den dyker upp till sommaren.
Tredje och största kontraktet var för att Alvhilda skall publiceras som bok, hårdinbunden, genom förlaget Idus.


Och med det går vi över tröskeln, från tillbakablick till framtidssikt.  Alvhilda kommer ut i februari. Det är det största för mig under 2014, vad jag vet nu, och då kommer jag att publicera tre noveller även detta år. En i en Steampunkantologi, en kort kärleksnovell i antologin i Whildeanska våren och en skräcknovell i Whildeanska vintern.

Det känns som om dessa två år, 2013 och 2014 kommer bli år jag minns, långt framöver. Jag ska försöka förvalta dem så gott jag kan.

Visst har jag även ett kök att bygga, en kurs att klara av och ett jobb att sköta, men det känns inte som om det är det jag vill fokusera på just nu. Men för att dryga ut Alvhilda med lite annat så ser lisan för 2013 ut så här:
  • Publicera Alvhilda
  • Publicera noveller
  • Bygga kök
  • Renovera badrum
  • Renovera dotterns rum
Gott nytt 2014 och hurra för det 2013 som varit.

söndag 29 december 2013

Bokens baksidetext

Jag har nu suttit och stött och blött vad man ska för text på baksidan av boken. Jag vill ju att alla som läser den texten ska förstå precis vad det är för typ av bok Alvhilda är och dessutom bli intresserade. Jag vill att de ska förstå att detta inte är en bok i mängden, inte någon av alla de böcker de redan läst, utan något helt nytt men utan att skriva att det är helt nytt för då kommer de dra slutsatsen om att det absolut inte är något helt nytt utan snarare nästan ett plagiat av något de redan läst.


Jag har fått många bra tips, bland annat:
  • Jag ska inte dra upp vad personer sagt, så som jag funderade över, om det inte är namngivna personer, och då gärna kända sådana.
  • Jag ska skriva det jag tänkt säga om någon frågar vad boken handlar om.
  • Undvika detaljer
  • Skriv i tredje person och i presens, vad själva boken än är skriven i.
  • Känslosamt och starkt språk
  • Presentera huvudpersonen
  • Understryk att det är spännande
  • Avsluta med några ord om genre och författare
  • Håll det kort
  • Skriv korthugget i reportageform
Tipsare har bland annat varit Oskar Källner som skrivit om det i debutantbloggen och Linda Olsson. Som ni ser är detta en hel vetenskap, nästan lika krångligt som att skriva romanen självt. Jag har nu jobbat fram två förslag som jag får feedback på. Den ena har blivit sågad av några som tycker det låter som tantsnusk medan flera andra tycker den är fantastisk. Sedan har vi den andra som vissa tycker inte är lika mystisk och gäckande som den första.


Vad är det för baksidetext som får dig att fastna för en bok?

I nattens mörker

Jag använder denna julhelg till att läsa ut alla de där böckerna jag påbörjat. Det känns skönt att få avslut. Nu är det två jag kan lägga undan i *pusta ut*-högen. Nathalies bok I nattens mörker påbörjade jag strax innan jag åkte till Andra världar. Hon och jag skulle dela rum på mässan och stod bredvid varandra. Självklart skulle det vara underbart att ha läst hennes bok innan, jag han dock inte klart med den och runt om allt stök har jag mest ägnat mig åt mitt eget skrivande. Därför hamnade den i högen, men nu kan jag stoltsera med att ha satt punkt för ännu en bok som jag verkligen ville få veta slutet på.

I nattens mörker är en våldsam och blodig variant av skönheten och odjuret har jag fått beskrivet för mig, och det kan stämma till viss del, men det finns många andra element som är viktiga att lyfta fram. Det är en bok om kärlek, lögner, svek, hat och skräck.

Jag tycket väldigt mycket om den här storyn. Jag kan känna vissa likheter med Jeppe på berget, där den utstötte inte har riktigt rent mjöl i påsen och så fort han får chansen, blir tyrannen själv. Här drar vi det dock storyn lite längre och gör honom till ett monster som livnär sig på kvinnor genom att suga i sig deras livskrafter. Dracula finns det också många likheter med och jag känner också en del likheter med varulvar där det både finns goda sidor, mänskliga sidor men även det otämjda monstret. Jag fick förkasta mina förväntningar och det jag trodde skulle hända hela tiden eftersom Nathalie inte följde det självklara mönstret. Nathalie har inte heller backat när det kommer till att beskriva våldet och blodet. Många gånger när jag läst skräck och man närmar sig det där riktigt otäcka, backar författarna och ger en övergripande beskrivning och så är det över. Här går vi in i det, blodet stänker ner texten, vi får följa med in i maggropen, in bland inälvorna på den mördade och känner blodsmaken om munnen när monstret är klart och ingenting är heligt. I like.

Det enda som jag måste påpeka, och som jag tycker är så synd att det gör ont i mig, är korrekturen. Jag vet att det varit en miss, att Nathalie trodde boken skulle fått en korrektur innan tryck och därför gör det ont att ta upp det, för hennes skull. Men, jag vill säga att när man läser denna bok så ska man göra det med vetskapen om en hel del språkliga fnurror, för annars kanske man hänger upp sig på det och missar det viktigaste: storyn.

Jag är även förväntansfull inför Nathalies fortsatte författarskap och hoppas på att få sitta med ännu en bok med hennes signatur inom en snar framtid.

fredag 27 december 2013

Det där med Alvhilda igen

Förra veckan, på onsdagen den 18/12 satt jag och rättade det sista av Alvhilda efter första korrekturvändan. På torsdagen åkte hela manuset iväg till nästa korrekturläsare. Hon hade sagt att hon trodde det skulle ta två veckor, jag plussade en vecka på det eftersom det var en del jul och annat som kan ta koncentrationen från läsningen.

Idag fick jag meddelande om att hon var klar.

Idag.

Maken åkte iväg och hämtade pappershögen och jag satte mig direkt. Det var mindre än en rättning per sida, i genomsnitt, så rättningen gick fort. Jag är redan klar.

Helt klar med manuset. Hon ska bara iväg till förlaget för deras ögon att göra en sista check. Lite positiva ord på vägen fick jag från korrekturläsaren också:

"Både dramatisk och sexig."
"Huvudpersonen är inte lik någon annan jag har läst om, den saken är klar."

Nu är det tacktext som ska plitas ner. Baksidestext. Releasplaneringar och framförallt - hur gör man för att sprida ordet på bästa sätt. Jag är inte rädd för att synas och höras, visa mig bara var jag ska ställa mig och ropa. Jag kan skaffa megafon om det behövs.

torsdag 26 december 2013

Stadsfjäril

Bild lånad från Litet förlag


Joanna är fånge i staden Barcelonas mörka del. Den som präglas av droghandlare, prostituerade och den undre världen. När hon försöker fly möts den mörka delen med den andra delen – den vackra, som turisterna känner till och älskar. - Litet förlag





När jag äntligen fick en andpaus från redigeringen och jobbet med Alvhilda, passade jag på att läsa färdigt de böcker jag påbörjat. En av de böckerna var Stadsfjäril av Malin Roca Ahlgren, vars releasefest jag var på i höstas. 

Boken följer tre personer. En ung kvinna, eller flicka, som lever under hårt förtryck med prostitution, våld och knark. En äldre kvinna som är prostituerad men i de finare kretsarna där droger inte är lika tärande och där hon har en annan tillvaro, prostituerad med allt vad det betyder i fråga om psyke och självbild, men inte samma förtryck. Och den tredje personen som är en helyllekille från Sverige som är i Barcelona på semester. Dessa tre världar kolliderar. Det framkommer även flera olika länkar mellan de tre huvudkaraktärerna som ger extra krydda.

Det är ett smärtsamt drama där våld är ett naturligt innehåll i vardagen. Våldtäkter beskrivs lättvindigt och naket så att man förstår att det är lika vardagligt som ett gräl över vem som ska städa toaletten vilket får det att dra ihop sig i magen ännu mer. Boken bjöd på många tårar och magont där förlorad barndom, föräldraskapsångest och kärlek slår knut på romanfigurerna.

Malin har gjort ett stort arbete med research och ger ett viktigt porträtt av ett annars hyllat semestermål. Baksidan av Barcelona.
 
Foto CREATRISS

torsdag 19 december 2013

Med huvudet över ytan igen

Igår blev jag klar med första korrekturen, av två, innan manuset skickas till förläggare. Igår, fem minuter innan det blev idag, gjorde jag den sista rättningen. Rätt in i kaklet. Maken hade kommit fram halv tolv och frågat om jag inte skulle ge upp då jag lyfte blicken och pekade på de två kapitlen som låg kvar och sa: om jag ger upp nu kunde jag lika gärna gjort det vid tio och lämnat femton kapitel. Har jag kommit så här långt gör jag klart idag.

Idag lämnades nämligen hela manuset vidare till ännu en korrekturläsare. Tycker det är bra att ha två, och båda är vana med jobbet. Maken var den första och han har jobbat som redigerar på
tidning i många år. I yrket har det ingått att göra enklare korrektur av texterna som skulle i tryck. Att han dessutom ser grammatiska fel och stavfel väldigt lätt i texter. Nu lämnas texten till en kvinna som arbetat med liknande uppgifter, korrigerat texter på samma tidning.

Priset?
Att adoptera en rejäl hög med spännande böcker i samma genre som Alvhilda.

söndag 15 december 2013

Lucianaglar

 
Det är allt för sällan jag hinner vara med på Sunday nailart men den här gången känner jag att jag är med på båten.  Är det lucia så är det - tänkte jag och svidade om naglarna till pepparkakor och luciatåg. Tummen har fått en grön krans med glitter och ljus, precis som en äkta lucia. Ringfingret fick bli luciatågskompis med tärnglitter. Resterande naglar fick en kristyrkant och små nonstopsknapper i rött, blått, gult och grönt. 

Jag prydda mig själv med lite rött glitter dagen till ära, eller som kronan på verket, som man brukar uttrycka det. 

lördag 14 december 2013

Bokbloggsjerkan

Lite sen men i alla fall med, gör jag mitt jerkinlägg. Frågan som Annika ställer denna vecka är:

Vilken författarduo tillhör dina favoriter? (Alternativt: finns det någon författare vars böcker du har gillat både under författarens riktiga namn såväl som dennes pseudonym)?

Jag har valt att uppmärksamma två författarpar i den här frågan. Först tar vi de svenska som är:

Bild lånad från bokus.com
Mats Strandberg och Sara Bergman Elfgren som skrivit Engelforstrilogin tillsammans. Det är en historia som utspelar sig i ett litet brukssamhälle i Sverige där hela världen hotas av övernaturliga hot som en cirkel av tonårshäxor skall stoppa. Jag har varit och lyssnat på författarna när de pratat om sitt samarbete och det har varit riktigt spännande. Jag själv skriver ensam och kan sakna det där med att ha någon att bolla med och få hjälp att föra historien framåt. Samtidigt kan jag se att jag skulle ha svårt att anpassa mig till andras tyckande också, men de har gjort ett jättebra jobb med sin bokserie.

För att gå utomlands vill jag uppmärksamma:

Bild lånad från Fansiter
P.C. Cast som skriver tillsammans med sin dotter Kristin. De har knåpat ihop House of night-serien. Det är en vampyrserie som är mycket inspirerad av wicca. Där är vampyrerna inte hemska och otäcka, i alla fall inte alla, men det finns olika onda krafter som bråkar med dem. Här är det en ung flicka vars axlar hela världens öde vilar på.


De är båda inom Urban fantasy-genren vilket kanske inte är så konstigt när det gäller mig och mitt läsande.


Kul jul

Idag gav vi oss ut i julhandeln. Det var fullt med folk och stressvettigt. Jag höll humöret uppe, skämtade och var trevlig. Min man kom efter ett tag och var irriterad på Teknikmagasinet . Han hade stått vid en kassa när de plötsligt öppnat den. Han började förklara vad han ville ha varpå de sa att de skulle ta kön först och börjar vinka till sig folk från de andra köerna. Han gick irriterat därifrån.

Lite senare gick jag in där och ställde mig i en kö. När personen framför mig var klar steg jag tydligt fram till kassan varpå expediten gick därifrån och frågade om någon ville ha hjälp längre bort. Jag sa då högt och tydligt att JAG som stod i kön ville ha hjälp. Jag blev fullständigt ignorerad varpå hela min fasad rämnade. All min försök till julstämning och förlåtande attityd försvann och jag slängde in katalogen över disken och sa med hög röst I SÅ FALL SKA JAG INTE HA NÅGOT FRÅN DET HÄR JÄVLA STÄLLET ÖVER HUVUD TAGET!

Den attityden som de hade där kan förstöra för hela kedjan men jag har faktiskt aldrig blivit så illa bemött på Teknikmagasinet inne i stan, så det blir dit jag går nästa gång. Jag bara hoppas att Mariebergs Teknikmagasin inte tjänar på det, för dom vill jag inte sponsra något mer.

torsdag 12 december 2013

Förbereder mig inför 2014

Bok kommer ut i februari, jag pluggar 25%, vi ska renovera köket och jag kommer jobba heltid med 90 minuters pendlingstid per dag.

Tror jag ska se om jag kan köpa ut lite tid hos de grå herrarna.

Bild lånad från Karmønytt

(H)järnkoll

Idag var jag på en föreläsningsdag vid namn (H)järnkoll som är en kampanj för att öka öppenheten kring psykisk ohälsa. Målet är att man skall ha samma rättigheter oavsett psykisk funktionsnedsättning. Kampanjen går ut på att över tre hundra personer berättar om sina egna erfarenheter. Vad jag förstod så var det just lokala personer som berättade för alla hade koppling till Örebro på något sätt.


Maria Andersson vid föreläsning, bild lånad från Arvidsjaurs kommun
Det var otroligt lärorikt på många sätt och en mycket trevlig dag att träffa andra personer i branschen av socialt arbete, gamla kollegor och äta gott. Den föreläsning som berörde mig mest var Maria Anderssons.  Vilken fantastisk kvinna och vilket fantastiskt kroppsspråk och sätt att uttrycka sig. Hon fick mig att gråta och skratta om vartannat, framförallt skratta med tårar i ögonen. Hon berättade om ett liv utan trygghet där hyperaktiva flickor inte hade det lätt men på ett så hjärtligt sätt att jag såg den lilla flickan framför mig. Hur hon inte kunde sitta still i samlingen, hur hon ville prata och vara med och inte kunde hålla sig till en sak utan var högt och lågt hela tiden. Jag såg den lilla flickan som ville vara till lags och som var livrädd för att bli bortknuffad igen, bortbytt. Det gjorde ont i hjärtat att höra och hon berättade det så man var där och kände med henne.

Har ni möjlighet att gå och se henne tycker jag ni ska göra det. Hon har sitt föreläsningsschema på sin hemsida. Alla kan lära sig något av henne, inte bara de som arbetar inom socialt arbete och skola.

onsdag 11 december 2013

Val

Just nu väljer jag saker, det är jobbiga beslut, tunga beslut och ändrade planer men målet är ändå det samma. Vägen blir bara annorlunda. Det ska inte påverka boken utan bara min huvudsakliga sysselsättning och inkomstkälla. Magontsframkallande och stressande men kanske inte det sämsta.

Elva kapitel av Alvhilda är korrade i första omgången, det är bara resten kvar. Jag har fått lovat att det mesta händer i helgen, innan det åker till nästa korr.

Bloggarna blir bortprioriterade, av en anledning.

söndag 8 december 2013

Vilken karaktär vill jag möta?

Ännu en gång är jag sen in i bloggjerkan, men skam den som ger sig. Idag är det den spännande frågan om vilken fiktiv karaktär jag vill möta. Nog har man tänkt den tanken gång efter annan, när man blivit lite småkär i en karaktär man läser om, att oj, tänk om man träffade honom på riktigt. Mitt problem just för tillfället är att jag personligen knappt hunnit sätta mig in i några andra böcker än de jag själv skriver och där kan jag lova att jag vill träffa karaktärerna. Jag är kär i en och känner en stor dragning till en annan och ser upp till några av de karaktärer som jag stött och blött med i drygt tre år. Klart som tusan att jag vill träffa dem, även om de flesta av dem skulle var totalt skräckinjagande att möta. Men, jag får ta ett steg tillbaka och välja någon annan än Ragnvald eller Stefan, för att se vem jag vill träffa i de böcker jag vuxit upp med, de böcker jag läst.

Jag måste erkänna att det är svårt, riktigt svårt. Prinsessan i Fantasia kanske, eller Atreyu som jag var lite kär i när jag läste "Den oändliga historien" som barn. Lestat ur "The vampire Lestat" skulle väl också vara ganska trevligt, om han gav mig erbjudandet vill säga och inte bara använde mig som mat.

Vad har ni för fiktiv litterär karaktär som ni vill träffa i verkligheten?
Har ni som jag, också diktat upp en karaktär ni skulle vilja träffa i verkligheten?

lördag 7 december 2013

The end of one road and the beginning of another

Jag började att skriva på Alvhilda sensommaren 2010. Första utkastet var klart vid årsskiftet, och det var riktigt dåligt. Efter att ha kämpat med att försöka skriva om det under våren utan framgång var jag på min första skrivhändelse. Under våren 2011 träffade jag Pernilla Alm (vars blogg jag följde) på ett skrivmingel där förläggare och författare berättade om arbetet inom förlagsbranschen. Jag fick möjlighet att prata med en förläggare som ville att jag skickade in det jag hade. Jag valde bort det eftersom jag inte var nöjd med det jag satt på än. Det var då en simpel ungdomsberättelse lite lik House of Night.

Efter att jag pratat med förläggaren vaknade jag upp mitt i natten med en uppenbarelse, Alvhilda och Ragnvald hade berättat för mig vad min bok egentligen skulle handla om. Det var nu som mina händer inte längre styrdes av mig själv utan av den inre rösten. Under två år skrev jag färdigt alla tre böckerna där den första knappt går att jämföra med det som jag nu skriver kontrakt på. Det har gått från en simpel ungdomsberättelse till en komplicerad tvist där inget är vad man tror att det är och framförallt har den kryddats med sex och våld. Alla tre böckerna är klara men det återstår redigering av tvåan och trean, för de är fortfarande inte mogna för kontraktsignering, men inte långt ifrån.

Jag har alltid velat skriva och jag har många noveller som ligger i byrålådan. Jag har hittat serierna jag började göra i mellanstadiet och jag skrev ett första kapitel på ett prov i högstadiet som min lärarinna krävde att få läsa fortsättningen av (om den någonsin blev skriven). Ändå har jag alltid valt annat före. Det var först den där sommaren, 2010, som jag faktiskt bestämde mig för att satsa på den där drömmen som legat och skavt inom mig genom alla år.

Tre år tog det, tre år, innan byrålådan blev vidöppen.

Det gäller bara att bestämma sig och satsa allt.

Jag har burit Alvhilda så länge, det är dags att hon föds och blir sin egen. I februari säger överenskommelsen. Om allt går som det ska, hoppas jag att ni öppnar boken och lär känna henne med mig. Lär er hata henne, älska henne, känna med henne och älska alla underbara karaktärer som härjat inom mig och pratat i mun på varandra för att få just sina ord skrivna.

Skål och välkomna in i Alvhildas värld.

Jag har även skrivit om detta i Alvhildabloggen.

tisdag 3 december 2013

Alltså det här med med ... förlåt ... mottrafikanter

Idag när jag körde hem så låg jag som vanligt bakom fartdårar som vrålade fram i 45 på 90-vägar, vilket var spännande i sig. Men det som var mest intressant var att jag blev tutat på, på motorvägen! Ja, på motorvägen.

Tuta är i sig helt osvenskt, men på motorvägen känns så ... konstigt!

Vad gjorde jag för galet?
Tvärnitade jag mitt framför en lastbil?
Körde jag sicksack över hela banan i tjugo kilometer i timmen?
Försökte jag preja av en bil från vägbanan?
Körde jag mot färdriktningen?

Nej, nej, nej och åter nej!

Jag körde om en bil som legat och såsat i 100-105 och varje gång jag försökt köra om, ökat upp till 115. Jag bestämde mig till slut för att faktiskt göra slag i saken och axade upp till den höga hastigheten 120, bara för att komma om och lägga bilen bakom mig. Bilen i fråga axade också upp så att omkörningen tog liiite längre tid än räknat med och då kom vi ikapp den där lastbilen som den andra bilen då var tvungen att bromsa in för, eftersom jag låg i ytterfil.

Då tutar man!

Jag lovar, jag höll på att köra in i mitträcket av ren förvåning.

Va? Tutade han?
Ärkepucko!

måndag 2 december 2013

November

 
Nu har december börjat. Många summerar månaderna eller åren som varit och jag tänkte att det kanske är ett bra sätt att fylla i alla luckor. För nu har jag mer luckor än en adventskalender här inne. Kanske därför att mitt liv varit så sprängfyllt med verklighet.

Jag sa upp mig och har varit arbetslös under november månad. Vi påbörjade ett renoveringsprojekt i huset som gick ut på att vi gjorde oss av med en tredjedel av köket och stuvade in dottern där. Tro det eller ej men köket jag hatat under hela tiden vi bott här, blev plötsligt mycket mycket bättre. Där dottern bodde har vi tagit bort väggen spik för spik, planka för planka och nu har vi ett större vardagsrum. Låt mig berätta en liten hemlighet - vi är faktiskt inte klara där - på långa vägar.

Jag fick besked om att det finns ett förlag som är intresserat av Alvhilda och samtal angående upplägg och avtal inleddes vilket innebar att jag var tvungen att sätta igång ett massivt redigeringsprojekt mitt i renoveringen. Då fick jag dessutom jobb, med en timmes pendlingsavstånd. Så nu är vi mitt uppe i ett renoveringsprojekt medan vi båda jobbar heltid, redigerar Alvhilda och så nalkas julen mitt i det.

Nu påbörjar vi december.

Det gäller bara att hålla ihop, den som överlever får se hur det går.

Skål i grönt på er alla.

söndag 1 december 2013

Tystnad råder

Det har jag gjort. Redigerat 294 sidor med sammanlagt 79842 ord. Jag spurtade som fasen nu i helgen och läste ut i kväll, stolt som en tupp. Nu ska den iväg på korrekturläsning och ligger buntad, kapitel för kapitel för att åter igen läsas igenom och rättas. Om jag har tur hinner den korrekturläsas ytterligare en gång vilket genererar ännu en genomläsning med rättning.

Det gäller bara att allt är klart till mitten av januari. Sedan är det helt andra planer som står för dörren. Jag vill bara hinta med att i år verkar jag få den bästa av födelsedagspresenter.

Trevlig ny vecka på er.

fredag 22 november 2013

En vardag jag känner igen

Jag brukar ha tusen saker på gång samtidigt. På grund av olika omständigheter sa jag upp mig från mitt tidigare jobb, vilket jag snuddade med mina lätt kryptiska inlägg om att hoppa ut i ovissheten och liknande. Jag har pluggat samtidigt som jag varit arbetslös så jag har inte varit helt sysslolös, samt att vi håller på att renovera här hemma så det är en del kaos omkring mig och måsten som skall fixas. Ändå har det varit ett rätt så sävligt tempo, jag har suttit själv och pluggat, inte varit fokuserad nog, fått allt för lite gjort och mest hafsat med allt.


Den här veckan är min slutproduktion i studierna, alltså har jag ett slutarbete att lämna in som jag tycker är en aning massivare än 50%. Men så har det kanske med min egen grad av krav att göra. Jag sitter nämligen och letar information i tolv böcker och ännu fler urval av texter från kursen. Jag har alltså rotat fram gammal kurslitteratur från socionomprogrammet för att först kunna synliggöra den problematik som jag försöker belysa med min text för att sedan gå vidare i resonemanget.

Mitt i det är det jag som är värd inför nästa bokcirkelträff vilket innebär en del pyssel runt det. Jag måste sminka grisen - det vill säga: städa renoveringsobjektet nog för en visning samt att jag måste baka goda saker att bjuda på. Jag har redan hunnit göra macroner med pepparkakssmak, tog mer tid och bakredskap i anspråk än vad som var bra för mitt stressade sinne. Jag har bara en bakning kvar vilket innebär en del skulptering. Maken har köpt en hel påse med färdiga kakor -  som om jag ... nej vet du vad!

Dessutom har jag en deadline på att ha läst igenom och redigerat Alvhilda tre gånger till tills mitten av januari. Först ska jag läsa igenom och rätta och fixa småsaker, sedan ska min make som är korrekturläsare för mig också läsa igenom och sedan ska jag rätta det han påpekat. Sedan ska även en utomstående korrekturläsare läsa igenom och sedan kommer jag få rätta ännu en gång. Detta skall alltså hinnas med innan mitten av januari. Jag återkommer till varför vid senare tillfälle.

Uppå det ringde telefonen igår.  Jag blev kallad på anställningsintervju, till ett ställe med en del pendlingskrav. Vi hann prata en del i telefon inför intervjun som inte skulle vara förrän om drygt två veckor så jag hade tid på mig, kändes bra. Sedan ringer hon upp igen, det var kris och hon vill träffa mig redan på måndag (hon ville redan idag men det hade jag inte möjlighet till, med tanke på slutarbetet plus en sjuk dotter). Hon vill att jag hoppar in på ett timvik redan nästa vecka för att stötta upp i en stressad situation och jag tackar ju inte nej till jobb. Så, som det ser ut ska jag börja jobba från och med nästa vecka. Något jag är van vid, jag tror aldrig jag har börjat jobba utan kort förberedelsetid och gärna med inkastning i uppgifterna på stört.

Så, nu börjar jag känna igen vardagen lite bättre.

tisdag 19 november 2013

Skrivkryssning

Igår kom jag hem efter kryssningen som anordnades av tidningen Skriva. Jag bokade upp mig på den i somras och mycket har ändrats sedan dess. Av olika anledningar som jag inte vill gå in på här, jobbar jag inte längre kvar på min tidigare arbetsplats. De anledningarna förföljer mig fortfarande och jag är inte i tipp topp vid alla sociala sammanhang. Därför, nu när det var dags, hade jag en fruktansvärd reseångest. Jag ville inte åka, jag ville krypa ner i soffan och titta på supernatural med maken och glömma allt vad sociala sammanhang heter. Men jag är inte någon quiter. Mitt måtto är: det som inte dödar härdar, och därför stoppar inte inte sådana känslor mig (alla gånger). Och jag är glad över min envishet för fy tusan vilken fantastisk resa det blev.

Först träffade jag Sabrine, en Göteborgare som också åkt helt själv. Hon kände ingen och vi började prata. Snart kom resten av de glada gäng man brukar träffa på de här träffarna och skratten suddade ut min ångest. Perfekt. Bästa hjälpen mot dåligt mående. Och så inspirerande för en blockerad skrivarsjäl.












Prat, glada skratt och mingel redan i terminalen på väg in på båten. Bästa sättet att köa.
Rummet må ha varit litet men det var mitt eget kryp in, precis lagom stort med egen dusch. Mer begärde jag inte.
Bild lånad av Pebbles
 Fortsatt mingel på båten. Här är välkomstdrinken innan introduktionsföreläsningen, eller vidare välkommen inne i hörsalen. Från vänster Johanna, Sabrine, Jag, Ebba, Åsa, Anne-Lie och Pebbles mamma som vi skämtsamt kallade för Wilma.

Jag och Kristina 









På kvällen blev det dans, framförallt gammeldans är jag rädd. Det var tydligt att söndagskryssningen inte var till för partysugna. De bästa nattklubbarna var stängda, men vi hade kul ändå.











Dagen efter var det föreläsning hela dagen, coachningsmöjlighet och allmänt mingel. Hela resan var kantad av fantastiskt god mat och inspirerande samtal.


Och jag hamnade på framsidan av Times, mest för att jag är en jobbig jävel som inte går med på att hamna på damtidningar som har rubriker om bantningstips. Jag vill hamna på tidningar med nyheter som antyder att jag är den nästa presidenten. Inte för att presidentskapet är riktigt sant men jag kan hinta om att hela resan faktiskt avslutades med ett mycket intressant mail som jag kommer återkomma till senare, när det är mer klart.

Barnskräck

Jag älskar skräck, tycker det är fantastiskt att kunna bli förskräckt och rädd i tryggheten av mitt eget vardagsrum i vetskapen om att det inte är på riktigt. Det verkar som om Bollibompa ville ge barnen samma känsla och gav dem Philofix version av dockmassaker.


Jag måste erkänna att jag garvade rakt ut när jag såg den här filmsnutten. Inte för att det var roligt egentligen, eller, jo, det var komiskt. Det komiska ligger i att de inte verkar ha någon känsla för barnens identitetskänsla med en docka. För ett barn är en docka inte bara något gjutet i plats, det är en levande figur med själ som man ska ta hand om och vårda. (Inte bara tjejer utan även killar som fått lov att bejaka den delen av sin känsloliv.) Då är det så fantastiskt att någon i det trygga barnprogrammet Bollibompa går lös med en sax och formligen hugger ihjäl den lilla varelsen mitt framför barnen, i bästa sändningstid.

Tänk att byta ut den lilla dockan mot ett äkta levande djur och göra samma sak. Undrar hur många vuxna som skulle få panik och tycka att det är fruktansvärt. Ja, där har ni nog upplevelsen hos många av barnen som blev ledsna och grät framför teven.

Jag garvar, för jag vet att det bara är en docka, och i mina ögon är det riktigt komiskt att se dem göra splatterfilm av pysselprogram.

måndag 11 november 2013

Steampunk

Bild lånad från Viona Art.com genom cmemag.com
Igår fick jag iväg min novell till Stempunkantologin som Anna Vintersvärd på Andra världar-förlag håller i. Ett kul sätt att prova sin skrivförmåga i nya genre. Jag vill inte fastna i ett tänk utan ha möjlighet och kunskap att skriva i alla möjliga sorts skrivsätt.

Något du själv vill kasta dig in i? Deadline är sista november och maxtecken är 30 000 och man mailar in sitt bidrag till annavintersvard@gmail.com.

Vad är då Steampunk?
Ja, det brottades jag också med ett tag. När man ser bilder så känns det häftigt och lätt självklart, men en steampunkstory? Handlar det bara om kläderna och uppfinningarna? Ska man bara sitta och beskriva så blir det ju tråkigt. Man måste ju ha en story och hur vet man om den är i steampunkanda?

Efter att ha googlat lite och läst en bit ur Själlös Gail Carriger vågade jag försöka.

Så här beskriver Anna Vintersvärd steampunk: "Steampunk är inspirerad av den viktorianska tiden och använder ideal, estetik och teknologi från den tiden men skruvar till dem. Uppfinningarna är mer fantastiska – som namnet antyder, ofta ångdrivna – och alternativhistoriska eller övernaturliga inslag har förändrat världen i stort och i smått. Vanliga accessoarer är t ex luftskepp, kugghjul och klockverk, goggles, höga hattar, korsetter och turnyrer, viktorianska värderingar på gott och ont, den tidens vetenskap från hålkortsmaskiner till spiritualism, och ofta finns förstås inslag av äventyr och romantik i stil med den tidens underhållningslitteratur. Alltihop helst med ett inslag av ifrågasättande och uppochnervändande av den verkliga historien och den tidens filosofier. Oftast utspelar sig berättelserna på sent 1800-tal men det finns även steampunkberättelser som flyttar de här elementen till rymden, forntiden eller framtiden. Som sagt finns det mycket viktorianskt i det här, men det vi nu är intresserade av är vad som händer om man punkar till den här tidsperioden i Sverige: oscariansk science fiction och fantasy!"
Och här kan ni kika på vad Wikipedia säger om saken.

söndag 10 november 2013

Bloggjerkan med en litterär önskning

Jag är sen med min bloggjerka, brukar föröka få upp den på fredagarna men jag ligger lite efter i de flesta områdena. Frågan för den här gången är

Vad önskar du dig mest av allt just nu som är relaterat till böckernas värld?

Ja, det är väl inte så svårt: jag önskar att jag fick min läs- och skrivlust igen. Jag är med i NaNoWriMo men drar mig från att sätta mig och faktiskt skriva. Jag har valt en bok till den cirkel jag är med i som jag tycker är intressant men jag prioriterar aldrig någon lästid.


Let the sunshine throu

Jag har inte varit riktigt så produktiv och kreativ på sistone av flera olika anledningar. Vissa dagar har jag svårt för att få till något alls men jag jobbar på det. Mina naglar har varit nakna den senaste tiden eller bara lite snabbt slarvmålade. Förr var jag alltid noga med att lägga ett nytt lager färg och hänga på sunday nailart men jag har inte orkat alls den senaste tiden. Men idag när jag gick jag in och kikade på LeLacks blogg såg jag att hon hade ljus som tema.  Vad passar inte bättre för en som känner sig mörk och dyster och vill lysa upp sin omvärld.

För att ge sken av min känsla valde jag en ganska mörk bas, närmre bestämt Depend 310 som är, för att direkt citera LeLack själv: "ett ljusblått folillack med ganska mycket silvergnister i sig." för att symbolisera en regnig himmel, så som det ser ut både ute i höstmörkret och i mitt sinne. Ovanpå har jag tryckt solar i orange av märket Depend nummer 124 som Sminkan och Emma beskrivit med orden "Kraftfullt orangeröd och glossig" Det syns inte jättebra utan blir mer som en känsla i det glittriga blå men symboliserar ljuset bakom regnmolnen, ljuset som kommer efter det mörka höst- och vintermörkret och efter den tunga mörka känslan som jag jobbar med inombords. Men snart ska jag nog måla, tänka och skriva lika ljust som förut. Eller, skriver gör jag väl aldrig ljust men med ett ljust sinne i alla fall. 

lördag 9 november 2013

Istället för NaNoWriMo

Jag går en litteraturkurs på Stockholms universitet som har fyra delar. Den del jag går just nu heter författarens verktyg och litteraturens medier Efter att ha läst om hur litteraturen utvecklats över århundradena, årtusendena till och med, gick vi igenom moderna uttrycksmedel. Vi har diskuterat på vilket sätt youtube och twitter kan påverka litteraturens utveckling och i veckan som kommer ska vi diskutera varandras uttryckssätt. Spännande.

Det tog ett tag innan jag kom på vad jag skulle göra. Jag grävde djupt, kämpade för att kunna får fram någon bra dubbeltydig mening, ni vet en sådan där svår text om livets mening och människans ansvar. Till slut, när jag blött själsligt tillräckligt länge bestämde jag mig för att gå den enklare vägen och skapade ett bildspel med en dikt jag gjort. Jag ville sätta ljud på det, helst det slamrande ljudet från ett café eller kanske ljudet av hur man häller upp kaffe i en mugg. Men min tekniska kunskap går inte hur långt som helst, därför tänkte jag att jag skulle låta det vara utan ljud. Men när jag nästan var klar provlyssnade jag med olika melodier till texten och för varje melodi ändrades känslan. Därför valde jag att tonsätta dikten ändå.

Det är helt nytt sätt för mig så jag vet inte om jag lyckats, men det är spännande att utvecklas.
  


torsdag 7 november 2013

Nästan 2000 ord

Drygt 1000 färre än igår, men jag räknade inte med alls diskussiner och försvunnen astmamedicin på dotterns skola. Om jag kunde använda mina diskussionsinlägg för att dryga ut min nanowrimo skulle jag troligen varit klar med hela nano redan.

onsdag 6 november 2013

Sjätte och första dagen

Jag hoppar in på sjätte dagen och kör stenhårt, eller ja, allt är ju relativt. Måste säga att jag inte tycker att jag slitit ut mig direkt men 3019 ord blev det i alla fall, som en liten blygsam start.

Jag ska nog hinna med NaNoWriMo i år också ska ni se. Annars har jag väl till godo från förra året då jag skrev drygt 100 000 ord istället för 50 000?

Eller?

Är det inte så det fungerar?

En första blygsam dag

1597 ord skrivna, än så länge, med hjälp av mycket te med peppande budskap. Tyvärr var John Blund och störde men vann aldrig riktigt. Nu ska här göras pannkakor och så får vi se om jag hinner fylla på med lika många ord till ikväll.  Om jag särskriver går det kanske fortare, om man inte räknar med alls psykbryt som troligen skulle uppstå vill säga.

tisdag 5 november 2013

Bra dåligt planerad dag

Alltför lite plugg men massa socialt umgänge. Inget NaNoWriMo och minimalt av jobbsök men högvis med kakor.
Bra dag?
Vissa delar av mig tycker det medan andra delar vrider sig i plågor.

måndag 4 november 2013

NaNoWriMo

Just nu är NaNoWriMo (national writing mounth) i full gång vilket innebär att man skall prenta ner 50 000 ord under november månad. Jag anmälde mig till utmaningen och sedan började jag med det här:

Dagens bild

Dagen är inramad med smarta lösningar och kaos.

söndag 3 november 2013

Dagens bild

Wii har återinförts på dagarnas agendor. Tävlingsinstinkten är på topp

måndag 28 oktober 2013

Exakt samma sak

Hade en diskussion med en kompis för ett tag sedan, efter att han skickat en youtube länk till en grupp med bra kvinnliga förebilder för min dotter - efter att hon och jag haft en musikduell på youtube mellan my little pony och bland annat Pink och Joan Jett för henne. Han skickade då en länk till Bitch Slap // fight song. Jag ifrågasatte på vilket sätt den var bra kvinnligt föredöme varpå jag fick som replik att det är en kvinnlig sångerska och det är ju tuffa tjejer i videon. Jag ansåg att videon var sexistisk, varför skulle de slåss halvnakna i push up och nätstrumpbyxor? Jag fick då svar att det var en spontan fight där man slåss i det man har på sig, typ som när män slåss i kostym:
 
Bilder lånade från Passagen och Trashness

Ja, men exakt samma sak. Ingen som helst skillnad.

Det här är inte riktat mot just min kompis för jag ser inte att detta är ett problem som ligger hos honom, detta är en allmän bild i samhället har jag märkt. Man ser inte skillnaderna - det är ju normaliserat. Jag ville bara förtydliga efter det samtalet eftersom jag blev lite illa till mods.

fredag 25 oktober 2013

Åsikter och diskussioner

Jag har varit i en diskussion igen, en sådan där som många bara skakar på huvudet åt och trött går vidare. Varför stannar jag upp och lägger mig i då? Jo, för jag blir så frustrerad och trött. Jag tänker inte ens säga vad själva diskussionen går ut på, bara exakt vilka argument som använts.

  • Först är det en person som är uttrycker sig nedlåtande mot några som gör något han tycker är korkat, detta med en nedlåtande hänvisning till något som egentligen är positivt men i uttalandet blir negativt.
  • Jag försvarar och förklarar på vilket sätt det inte är korkat
  • jag blir fördummad
  • jag försvarar mig
  • han får stöd i sitt fördummande
  • jag blir irriterad och försöker förklara på vilket sätt de i sitt agerande vill hindra andra att göra något bara för att de själva inte vill göra det, detta utan att användandet egentligen påverkar dem på något sätt
  • får då veta att jag är aggressiv och hysterisk och på något sätt vill jag visst tvinga på dem något utan att jag ens vetat om det, bara för att jag vill kämpa för rätten att få göra en sak, som inte ens påverkar dem nämnvärt.
  • jag blir frustrerad och förklarar att jag inte är aggressiv men däremot ganska frustrerad över deras agerande och anser att de använder sig av maktmedel, som jag anser är omodernt, genom att påstå att jag är aggressiv när jag vill försvara min och andras rättigheter som de i sina uttalande vill förminska.
  • Nu har jag höjt mig till en ännu aggressivare nivå. En nivå utanför normal debattnivå uppenbarligen och kränker nejsägarna i debatten.

Alltså, detta med användandet av "hen, varför är så många rädda för ett enkelt könsneutralt ord som inte påverkar någon på något negativt sätt över huvudtaget. Berätta gärna anekdoter för mig om när ni blivit utsatta av ordet hen som verkligen skapat trauma eller på något sätt hindrat din livsstil, så ska jag ta i övervägande om det kan finnas några negativa aspekter med ordet.

Själva diskussionen, tja, den är ju inte unik för ordet "hen", vi kan applicera den på i stort sett alla frågor som på något sätt rör möjligheter för kvinnor att frigöra sig eller konkurrera med männen. Inte för att jag ser "hen" som ett direkt och uteslutande feministiskt ord, men med tanke på att motståndarna ofta förknippar det med feminism och kvinnlig frigörelse är jag inte förvånad över att samma argument används.

tisdag 22 oktober 2013

Ylvis vet inte bara vad räven säger

För ett tag sedan såg jag "What does the fox say inne på youtube. Jag måste erkänna att jag drog på smilbanden och tänkte "Det där var lagom stört" och sedan var det inte mer med det. För någon vecka sedan upptäckte jag att den hade blivit jättestor - när jag tittade på Ellen Degeneres show på teve. (Det har blivit mer teve än vad som är bra för mig på sista tiden och då råkar man till och med se på amerikanska teveshows). Hon tog upp låten som ett fenomen och hade flera roliga inslag i den låtens anda. Jag spelade den då för min man som faktiskt missat den. Han blev helt förälskad och har spelat den varm här hemma och dessutom sökt på Ylvis för att kolla upp vad det har mer på sin repertoar. Vi har hittat massa roliga grejer och kommit fram till en hel del saker utifrån det vi sett. Just "What does the fox say" är menat som ett skämt. De fick möjlighet att göra en låt med hjälp av ett av de större företagen inom branschen. Eftersom de var komiker kunde de ju inte vara seriösa och gjorde därför The fox som ett skämt. De skulle sedan återkomma till sitt teveprogram och ursäkta sig med att de hade en stor chans men sumpade den genom att göra en töntig låt om en räv - och så back fire -ade det som de så fint säger i intervjuer.

Jag har sett folk som jämfört dem med The flight of the Concord och något amerikanskt humorprogram som verkar vara i samma anda. Maken min jämförde dem med Filip och Fredrik, vilket kanske kan stämma på vissa plan, men Ylvis är lite mer än det anser vi båda. De har i viss utsträckning samma humor som Filip och Fredrik, då de har utmaningar och pisnamheter som de provar på (som när de går till en frisörsalong med homoerotisk sexkällare och där provar bland annat piskor) och de har en hel del dolda kameranskämt. Här är några klipp där jag vill demonstrera varför jag gillar Ylvis och varför jag inte skulle ha något emot att de började sända deras talkshow på svensk teve.


Ylvis entréer lämnar ingen besviken. Det syns ganska tydligt att de är varieté-artister. De har kroppskontrollen, rörelserna och styrkan och använder det på de mest fantastiska och underhållande sätt.


För att understryka kroppskontrollen har vi även hittat ett klipp där en av dem utför luftsilke (eller var det nu heter på svenska) medan den andra spelar på basfiol. Den där basfiolen är kanske inte riktigt lika imponerande som luftsilken men de imponerar musikaliskt på andra sätt ändå. Kan tänka mig att spelningen på det här klippet tillhör själva skämtet.


De kan till och med blåsa glas på ett helt enastående sätt. Jag är i alla fall imponerad och kan mycket väl tänka mig att se konstverket i någon "Svensson"-hylla.


Här hör man att de faktiskt kan sjunga och inte bara har tillgjord popmusik som sin repertoar utan kan även sjunga rent, live, utan musik till.


Inte nog med det, de kan även improvisera fram texter direkt på plats. Här är en där de improviserar fram låtar utifrån vad folk säger eller gör i en taxi, har sett en där de sjunger för fulla personer på stan som är fantastiskt rolig också. Och pinsam för vissa som kanske gör lite dumheter.


Ja, nog har jag målat upp dem som superboys alltid, och det är de inte sena att göra själva också. Här med sin svenska sidekick.

Jag kommer lägga upp mina favoritlåtar med dem resten av veckan och What does the fox say kommer inte vara med bland dem, av flera olika anledningar. Till att börja med är den redan uttjatad och de flesta känner redan till den och jag vill gärna ge er en annan bild av deras musik för What does the fox say saknar deras annars väldigt ironiska och spot on humor som de andra låtarna har.


fredag 18 oktober 2013

Veckans fredagsvåld: gosskörsaggressioner

Även en snäll person som aldrig lyfter en hand mot andra kan ibland behöva få ur sina aggressioner. Mitt elaka och skadeglada jag kommer verkligen fram när man ironiserar sig över våld och lägger in det i en hellarvig miljö, som till exempel hos kyrkans små körgossar.

Ni har säkert mött dom förut, Ylvis som gjort slagdängan What does the fox say. Det är inte det enda de gjort, jag och maken har garvat friskt åt dem den senaste veckan. I give you Ylvis:


onsdag 2 oktober 2013

Splittrad

Just för ögonblicket sitter jag och och pluggar, skriver ett kapitel i nya boken, redigerar om Alvhilda ännu en gång, söker jobb och funderar på hur jag ska kunna jobba med författande på heltid och ändå få det att gå runt ekonomiskt.

Jag skrev ett inlägg 16:e september, om en person som står på en avgrund, trycks mot den, och sedan tar ett beslut. Beslutet var att hoppa och personen var jag. Jag hoppade och jag har ännu inte landat. Ja trevade runt i mörkret utan att hitta någon trygg plats att ställa mig på och jag trevar fortfarande medan jag faller. Jag trevar både efter trygga platser att ställa mig på, det invanda, stigar jag redan gått som jag kan men jag söker även efter de där outforskade vägarna.

Jag tittar på olika utbildningar, jag funderar på att forska, jag grubblar över hur jag ska kunna hålla drömmen om att leva på författarskapet vid liv. Föreläsningar, vilken sort? Vad är jag proffs på? Jag kan sociala samspel, jag kan relationer och jag kan röda trådar men hur bygger jag upp något utifrån det?

I mitt hopp har jag gått från att bara promota min bok till att promota mig där jag startat en ny sida på facebook som ni gärna får gå in och stötta mig på och jag har öppnat upp en ny blogg som bara ska handla om mitt författande och mitt nya liv där jag hoppas att jag kommer hitta den nya vägen som kommer bära mot lycka och självförverkligande. Jag kommer köra bloggarna parallellt ett tag eftersom jag fortfarande har en del omogna saker att förmedla till omvärlden - de där när jag bara leker vuxen.

Här hittar ni mig:
https://www.facebook.com/lindgren.pernilla
http://pernillalindgren.blogspot.se

lördag 28 september 2013

Bokmässan

En överblick
Jag åkte till Göteborg och minglade på mässgolvet. Det var fantastiskt roligt och mitt svajande självförtroende har fått lite näring. Jag står ju och svajar och tänker mycket på hur jag ska gå vidare med Alvhilda. Förlag, egenutgivning eller förlag som står bakom en egenutgivning. Det är så mycket olika saker att tänka på, som jag inte har någon som helst koll på. Efter att ha fått en coachningsstund med Ann Ljungberg vid Hois monter där jag även lyssnat på goda råd om hur man lyckas som författare kände jag att jag fått många goda råd och hade en del saker att överväga. När jag fått en lektörsläsning utav Leffe Delo vid Litet förlags monter där jag fick omdömet att jag utvecklats mycket och att han var väldigt nöjd med mina framsteg kändes det lite bättre inombords. På många stället fick jag beskedet att just min genre inte var det rätta för just det förlaget men min personlighet och min positiva attityd gillade de, jag funkar alltså som person och det är ju skönt att höra.

 Jag träffade även på förlag som var positiva och jag fick många råd om hur jag ska gå till väga för att nå utgivning hos just dem. Jag har en del förlag att skicka in till i dagarna och jag har en del ekonomiska saker att överväga, men annars mår jag bara prima.

Gamla vänner
En av de roligaste sakerna är ju att träffa alla gamla vänner och att knyta nya kontakter. På bilden är Benjamingänget, helt härliga livskonstnärer som verkar kunna göra livet till en fantastiskt fest, vart de än vänder sig. Jag träffade många bloggvänner, jag träffade många författarvänner från facebook som jag inte träffat i verkliga livet innan och jag träffade många nya personer. En som jag stod och pratade med konstaterade högt att "Vi borde verkligen känna varandra" och jag höll med, så vi bestämde att vi gör det nu.
Kändisspoting
Kändisspoting var det så klart också. På bild är ju Lillbabs och hon var ju svår att missa, hon satt ju på scen och blev inturvjuad menar jag. Utöver det så såg jag bland annat Carl-Einar Häckner flera gånger eftersom jag både gick in i honom vid restaurangen och att han även kom till Litet förlags monter när jag var där. Förutom dem såg jag flera stycken till men mitt problem är att jag inte ser kändisar - de är bara en i mängden för mig. Därför missade jag flera stycken som folk runt omkring mig påpekade. 

Fler bilder blev det faktiskt inte på mässan för jag är fruktansvärt dålig på att fota sedan jag skaffade ny kamera. jag måste se till att lära mig att ta fram den snabbare och jag är inte helt nöjd med bildernas kvalite heller. Synd. Dessutom ser jag inte att jag riktigt har tid att fota, jag måste ju mingla menar jag. 

Nathalie, författare till Nattens mörker.

Karin och Anna, Fantasykunnig expert till vänster och författare till Och hon gav sig inte
Vid sexsnåret åkte vi och åt mat, en liten reunion med oss från Andra världar, i våras. Ett stort gäng på tio personer reducerades till fyra, på grund av förkylningar och allmän lathet. Vi intog en mycket nyttig mat gjord av kött, grönsaker och bröd (och lite ost och fett). Framförallt skrattade vi och pratade och diskuterade böcker, framtid samt livet.
  
Ett försök att fota mig. Brukar gå ungefär så här bra.

Kvällen avslutades på Café med riktigt te och en cheesecake som jag inte orkade äta upp. Jag kan sitta och läsa allas inlägg om hur roligt det varit på Park, och jag kan svartsjukt tänka att "Fasen, jag skulle åkt dit ändå" men jag vet innerst inne att när jag kom hem till lägenheten, vid midnatt, med endast te och pizza i magen, trodde jag att jag skulle svimma och kräkas på samma gång. Park hade dödat mig och jag tror inte jag hade orkat. Därför ser jag det hela som en perfekt avslutning, trots alla mingelbilder som visas framför mina ögon så fort jag går in på Facebook. 

jag är nöjd!

Mina kap då?

Jo då, några böcker av författarvänner som jag är nyfiken på, två muggar till min redan överfulla muggsamling och en bok som jag bara blev helt förälskad i när jag läste baksidetexten.

Den som kan lista ut vad på den här baksidetexten som fick mig på fall,
får en bulle av mig. (så fort jag har en fungerande ugn)

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive