tisdag 1 december 2015

Inlägg i den nya bloggen


Jag har märkt en lustig liten sak och det är att det verkar vara mer trafik på den här gamla bloggen, som jag inte skrivit något i på flera månader, mot min nya blogg. Jag har inte varit så väldigt aktiv i den bloggen heller men dock mer än här.
Nu har jag i alla fall börjat med en skrivadventskalender i den aktuella bloggen och självklart skulle det vara roligt om det var några som ville vara med och skriva.
Eftersom wordpress har en tendens att locka till sig väldigt mycket mer spam (får kanske femtio spam om dagen, trots att jag satte capcha) jämfört med Blogger (där jag faktiskt aldrig haft problem med spam) så har jag satt kommentarsgranskning. Det är för att ni ska slippa behöva läsa om olika sexleksaker eller piller mot både det ena eller det andra, medan ni går igenom de kommentarer som faktiskt är av intresse. Så, räds inte granskningen, jag är otroligt positiv till härliga kommentarer av alla de slag (utom spam då) och ser gärna att du hänger på min kalenderutmaning.

Här hittar du första luckan!

lördag 23 maj 2015

Jag har flyttat

Jag har skaffat en ny fin hemsida med adressen perny.se och jag kommer att blogga där framöver. Här är det inlägg jag gjorde idag, som handlar om Supernatural.

Välkommen in och läs bloggen, läsa om mina böcker och se vad som planeras.

tisdag 12 maj 2015

Skrivmusik

Jag skriver till väldigt olika musik. Allt beror på vilken typ genre jag skriver inom eller vilken känsla jag vill förmedla just då. Det viktiga är att det inte är en sångtext som påverkar för mycket. Det bästa är om det är en diffus sång eller om det är på ett språk jag inte kan. Jag undviker gärna svenska texter när jag skriver, till exempel.
Just nu har jag hittat en helt underbar skrivlåtlista på Youtube, det är några riktiga pärlor, för det jag skriver just nu. Det är en ganska sorglig, tung historia om ungdomar och deras ganska hårda verklighet.
Det är framförallt en låt som jag lyssnade på när jag skrev sista kapitlet, som verkligen var perfekt för det partiet. Känslan i kapitlet är den där när man rusar mot klockan. Allt går väldigt fort om man märker åt vilket håll det barkar och man kämpar med näbbar och klor för att ta sig ur situationen, backa bandet, göra om - göra rätt. Och allt sker snabbt men man ser det i ultrarapid, ruta för ruta, hur man närmar sig det oundvikliga och allt man känner är förtvivlan.
Den känslan tycker jag att den här låten lyfte otroligt bra.


Hur tänker du kring det där med att skriva eller göra något annat till musik? Hur påverkad blir du?

Allting är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig.

Citatet är från Muminboken Trollvinter
Denna lilla kopp har vi fått i present. Den är jättefin och så där riktigt nostalgisk för jag har alltid haft en viss förkärlek till just Hattifnattarna. De är "spännande", de ser ut som spöken, alla är rädda för dem, man fattar nog inte riktigt vad de egentligen har för uppgift i livet och de dricker te. Jag kan känna mig som en Hattifnatt ibland. Den sida som jag kan utantill sedan barndomben, från boken "Och vad tror du att det hände sen" är just sidan om Hattifnattarna och när jag högläst den boken för mina barn när de var små, då läste jag ALLTID den sedan med inlevelse. Förskräckelse, rädsla och med mullrande röst:
Där inne satt
blott Hattifnatt vid Hattifnatt
och doftade av åskan bränt
(de är elektriska som känt)
Jag har dock förstått att för en icke invigd Mumintrollsläsare ser de ut som små snoppar (tihi).

Jag kan dock erkänna att jag väldigt sällan dricker ur den lilla koppen, just för att det är precis vad det är, en liten kopp. Tre munnar och det är slut. Det blir alldeles för mycket påfyllning för att jag ska orka. Därför bytte jag efter att jag druckit upp min frukost, och hade en annan mugg resten av dagen, så den fick aldrig vara min följeslagare.

För övrigt kan jag säga att citatet jag använt mig av är lite av en sanning, en osanning och en önskan, i ett, lite som ett Kinderägg. Just nu väntar jag bara på överraskningen.
Sanningen är den att det är mycket som är osäkert just nu.
Lögnen är den att osäkerheten lugnar mig och det är även önskningen, att det faktiskt gjorde det alltså.

måndag 11 maj 2015

Parenting is not for sissies

Citatet i rubriken är från Jillian Michaels
Man kan ju tycka att jag valt helt fel tillfälle att presentera den här muggen, eftersom det är en sådan där typisk Morsdagsmugg. Men, så trodde ju halva Facebook att det var Mors dag i går och så gick jag faktiskt upp sju på en lördag för min dotters skull. Jag vill nog säg att muggen passar för att berätta om min helg. Muggen fick jag så klart på morgonen en mors dag för ganska många år sedan nu. Jag dricker faktiskt ganska sällan ur den, det blir på mors dag och vid tillfällen jag anser att jag verkligen ÄR världens bästa mamma och vill poängtera det. Som i lördags.
Det var egentligen mitt eget fel att jag var tvungen att gå upp klockan sju för min dotters skull eftersom det är mitt fel att hon är scout. Men något intresse utöver att skypa och sprida saker omkring sig måste hon faktiskt ha. Jag var scout och det var asroligt så därför måste min dotter också göra och ha det. 

I lördags var det Expedition Nora. Upp sju, packa väska, på med bra kläder, träffa alla andra halv nio och sedan bar det iväg till Nora. Där gick hon runt och samlade på ledtrådar och jag och maken spatserade runt och gjorde våra saker. 

Vi hade töntig tur med vädret. Det var halvkasst på fredagen och söndagen regnade bort men lördagen var perfekt. Solen sken från en klarblå himmel, det blåste lite kallt på morgonen men på eftermiddagen kunde man njuta vid sjön och drick te på en liten uteservering. Jag tror att den där expeditionen var allra bäst för mig. Efter att ha suttit inne och stilla framför datorn hela veckan och jobbat, fick jag komma ut, gå runt, träffa människor och njuta av sällskapet av min man. 

Jag fick även umgås en del med en av mina förläggare, fast på chatt, som under tiden jag höll på med att umgås ute, var i färd med att hjälpa mig med min nya hemsida. Snart byter jag adress. Mer information kommer senare. Den är redan jättefin, men den kommer bli ännu finare.

fredag 8 maj 2015

A cup of tea would restore my normality

Citat från Douglas Adams Liftarens guide till galaxen
Denna mugg fick jag i present av Mrs Data, en av mina bästa vänner. En söt, lite knasig mugg med ett fint budskap som kan trösta när man tappar tron på sig själv. Den är så där lagom stor så man inte måste fylla på hela tiden och man hinner oftast dricka ur innan det blivit kallt. Den är så välanvänd att trycket faktiskt blivit lite blek, men huvudsaken är att jag vet vad det står och vem jag fått den av.

Just idag tänker jag att den kan vara bra att ha eftersom jag måste komma igång med det där jag borde göra och inte sitta och peta i allt annat som jag gjorde i går. Idag ska jag skriva på romanen, jag ska ta allt jag antecknat, allt jag planerat och allt jag vet att jag ska skriva, och helt enkelt skriva ner det i dokumentet.

Vem som vill läsa det sedan, det är inte lika viktigt just nu. Just nu är huvudsaken att jag faktiskt får ut den ur skallen så den får ett eget liv och kan sprätta iväg utan mig. Den är nämligen en ganska tung historia som jag burit på i snart tjugo år. Det är en annorlunda mobbinghistoria, inte den vanliga med ett offer en förövare och ett hav av skyldiga. Det här är en Walk a mile i my shoes på ett ganska tvistat sätt. Det är en historia som kom till mig, baserad på min egen uppväxt men utan att jag alls har med min egen uppväxt i den. Det som händer i boken hände aldrig mig eller de jag känner. Vissa saker kan bygga på saker som har hänt eller saker jag hört, men inget är exakt.

Mina historier bygger på mina filosofiska tankar, min bearbetning. Man skulle kunna säga att alla de saker som jag är med om är ingredienser. Tiden är jästen. Min skalle är ugnen. Och det som kommer ut påminner inte ett dugg om det ursprungliga, men det är ändå skapat av de ingredienser som jag stoppat in. Jag har förstått vad min jäsning vill säga till mig och det är en bra avslutning för mig. Förhoppningsvis kan nerdskrivandet av den här boken vara ett avslut av ett av de där mer tärande kapitlen av mitt liv. Och när allt kommer omkring är det inte så himla viktigt längre - skulle man kunna säga.

Glad fredag på er.

torsdag 7 maj 2015

Vad man gör när man inte kan fokusera

Med man menar jag jag.

Jo, jag får för mig att ännu en gång göra en hemsida genom Wordpress. Grejen med Wordpress är att jag vet många som har det och har jättesnygga sidor som inte bara är blogg utan hela hemsidor och det vill jag också ha. Det är inte första gången jag ger mig i kast med Wordpress, jag har gjort det förr och det har alltid slutat på samma tragiska sätt, vi blir ovänner. Jag blir i alla fall ovänlig ett tag. Men, icke vis av erfarenhet gjorde jag alltså idag, ett nytt försök, istället för att göra allt det där som jag skulle göra.
Sagt och gjort, jag frågade om hjälp och fick hjälp via chatt av en kompis och förläggare som försökte ta det steg för steg med mig men inget stämde. Han sa att jag skulle klicka på något, det fanns inte, han sa att jag skulle göra en grej för att något skulle hända och något annat hände i stället. Jag kom aldrig dit jag ville. Han gav upp och jag började fråga en annan kompis som skickade en länk med ett youtubeklipp till mig. Jag följde den länken och snubben i filmen började visa saker som inte fanns på min sida så jag provade en annan youtubefilm där de hade ett barn som demonstrerade för att verkligen visa att om jag inte fixade det var jag dummare än en nioåring (typ deras eget uttryck eftersom de sa att om nioåringen klarade klarade vem som helst det), samma problem där och jag var alltså dummare än en nioåring.

Efter att ha använt en hel dag med att stånga pannan blodig mot Wordpress så gav jag upp och min vän, tillika förläggare, tar nu över ansvaret och ser till att ordna en wordpress-sida som funkar så som jag vill. Men, jag lyckades i alla fall få till några snygga banners som jag kan använda i det proffset fixar åt mig.
Bloggheader.
En banner med Alvhildatrilogin.
En banner med antologier jag har med noveller i.
Mina e-noveller
För att sammanfatta det hela så kanske jag inte fick så mycket gjort rent textmässigt eller hemsidemässigt, men jag känner mig ganska nöjd när jag får lite översikt över det jag fått publicerat hittills. Det är faktiskt inte så pjoskigt när allt kommer omkring. 

Where there’s tea, there’s hope.

Citatet i rubriken är från artonhundratalsdramaturgen Arthur Wing Pinero

Den här muggen passar min dag väldigt bra. Från en inspirerande dag där jag fick massor gjort, till en trasig dag då jag inte ens orkar göra lunch. Min man har ett fyraveckorsschema och den här veckan är inte den jag tycker bäst om. Han jobbar kväll. Det innebär att han inte kommer i säng förrän efter tolv, oftast, och då är det jag som sköter alla morgonrutiner. Eftersom han inte kommer hem förrän långt efter sänggång så är det självklart jag som sköter även alla kvällsrutiner. Eftersom jag är en orolig själ har jag svårt att gå och lägga mig innan honom och där har vi den klara ekvationen. Jag somnar efter tolv, går upp före sju och det är fullt upp hela dagen. Igår kväll var jag så trött att jag inte hängde ihop någonstans. Så efter utfodring av barnen, tvätthägning, golvdammsugning och golvtorkning (upprepade gånger) och läggning av barn bestämde jag mig för att jag också skulle sova. Nio gick jag till sängen. Perfekt. Idag borde jag var utvilad, eller hur?

Precis när jag höll på att somna in fick jag ett sådant där ryck, ni vet, när man drömmer något precis när man slumrar och kroppen agerar utifrån det. Det var ett sådant kraftigt ryck att jag väckte mig själv, helt. Efter det kunde jag inte somna om. Undermedvetet var jag som på helspänn inför vad det nu än var som hade chockat mig så. Jag var därför vaken när min make kom hem men jag sa inget utan sov räv för att inte dras in i någon samtal som skulle väcka mig ännu  mer. Jag slumrade, sov räv, slumrade, sov räv och sov kort, vaknade slumrade hela natten. Därför var jag tröttare än någon annan morgon på hela veckan, i morse.

Jag gick och la mig och sov till efter tio vilket gjorde att hela förmiddagen gick åt. Jag har försökt engagera mig i något av alla de projekt jag har att göra, men min hjärna klarar inte av att koncentrera sig. Jag hattar, jag får inget gjort och klockan tickar på.

Livet är tufft!
Glass funkar, lite ... och massa te.

onsdag 6 maj 2015

Gjorde ett dramaturgiskt schema

Jag har haft upptakten till en bok i mitt huvud i många år. Det är först nu, under tiden jag går skrivpedagogen, som jag faktiskt kastat mig in i projektet. När jag säger att jag kastade mig in så var det precis det jag gjorde. Jag satte mig och började skriva. Min huvudkaraktär har verkligen tagit med mig på en resa och vissa avsnitt har varit asroliga att skriva och ibland har jag mest suttit och stirrat på skärmen utan att ha en enda bokstav att lägga till, för det är bara tomt i skallen. Nu är det dags att knyta ihop den här säcken, det är väl ungefär hälften kvar att pussla in mellan de färdigskrivna raderna, och det blir lite extra spännande när storyn varit så kaotiska att skriva.

Därför satte jag mig och skrev ett dramaturgiskt schema. Jag satte mig alltså plockade ut nyckelscenerna och skrev i vilken ordning scenerna ska komma. Inledningen och den mycket tidiga vändningen, alla steg i karaktärens inre resa till förståelsen och förlåtelsen och sedan den andra vändningen som ska ställa allt på ända och sedan leda till det oundvikliga slutet.

Det känns redan mycket bättre och efter att jag har pusslat ihop alla de redan färdigskrivna kapitlen i allt detta så ska jag nog kunna knyta med en stor fin röd rosett och lämna över till min handledare.

Drinking tea with a pinch of imagination!

Citatet i rubriken är från okänd men mycket spridd på nätet

Det här är en av våra roligaste muggar, tycker jag, dock inte barnen lika mycket. Tonårssonen har börjat förstå det absurda och roliga med den nu. Jag tycker all denna humor när de har glada fyrtiotals kvinnor som säger de mest absurda saker eller ibland, rena sanningar, är asroliga. Maken hittade den här på myrorna och berikade vårt hem, jag snodde den direkt.

Egentligen är inte muggen så himla långt i från verkligheten. Den är ett typexempel på hur det är att arbeta hemifrån och ha barn. Sonen är tonåring och sköter sig själv och dottern har fritids.

Även om sonen allt som oftast brukar vara på sitt rum och göra sådant där som tonåringar gör, så inleder han ändå alltid hemkomsten med att komma in till mig och småprata om allt som hänt i skolan. Det är jättemysigt att ha den kontakten med tonårssonen men när man sitter med en deadline eller har en hel hög med saker som bågnar så är det riktigt svårt att finnas i stunden. Det märker så klart sonen och man får då höra att man inte lyssnar, och så går han.

Dotterns fritidstider har blivit lite flytande och jag vet att det är mitt fel. Hon vet att jag sitter hemma och skriver och jobbar och därför brukar hon försöka komma hem tidigare, gärna direkt när skolan slutat. Från början krävdes det en tre telefonsamtal men förtvivlad röst om hur mycket bättre det är hemma och hon lovar att inte störa utan vara på sitt rum för att sedan när hon väl kommer hem börja fråga efter mellis för hon missade det på fritids. Nu för tiden brukar hon bara traska hem direkt och börja tjata om att få baka (mitt arbetsrum är alltså köket så jag kan inte stänga in mig).

Jag måste erkänna att jag är en väldigt bekväm person och älskar att jobba hemifrån på i stort sett alla sätt. Allt blir lite flytande, man träffar inte så mycket folk under dagen och man behöver i stort sett inte anstränga sig nämnvärt för att få sig den där koppen te. Därför lodar jag mestadels runt i t-tröja och mysbrallor hela dagen. Jag försökte använda mig av en studielokal men vantrivdes något otroligt och flyttade därför hem igen. Och då får jag väl helt enkelt ta det bra med det dåliga. Och nu vill du säker säga att det dåliga ju är väldigt trevligt, för det betyder att jag får mer tid med mina barn och inte missar deras uppväxt men det betyder också att jag kanske inte riktigt hinner allt jag borde hinna. tänk dig själv att dina barn kommer till ditt kontor vid ettiden och sitter bakom dig och ställer frågor hela tiden. "Mamma, kan jag ta godis, varför inte, men snälla, jag kan väl. Okej, men en bulle då. Du är tråkig, kan inte du spela med mig istället. Är det okej om jag leker med sprängmedel en stund, snälla, okej, men en kanon då?" Ofta blir det lite halvdant under eftermiddagen och mitt arbete sprider sig sedan så jag är tvungen att fortsätta arbeta hela kvällen också så jag är en tråkig mamma ända till midnatt ungefär för att vara en trött mor nästa morgon.

Alltså, min barnsäkring av huset på eftermiddagarna när jag ska jobba, funkar inte, de kommer fortfarande hem och in till mig innan min arbetsdag är över.

tisdag 5 maj 2015

Each cup of tea represents an imaginary voyage.

Citat i rubriken från Catherine Douzel

Denna kopp är inte nerdig på något annat sätt än att den är perfekt att dricka te ur, vilket kan ses som nerderi eftersom jag är en typ av te-nerd. Den kommer från ett hus av många minnen för min man. Ett hus som de haft i släkten i hundra år, som såldes för några år sedan. När vi var uppe i det huset, de få gånger det hände, använde jag denna kopp varje gång. Den stod i ett skåp inne i vårt rum och när vi kom dit tog jag fram den, diskade den och använde den varje dag. Den är fantastisk att dricka den himmelska drycken ur. När maken åkte upp en sista vända till huset för att hämta sakerna vi ville ha kvar, sa jag - glöm inte koppen.
Det är ingen lite kopp utan en rejäl mugg med fat från Höganäs.
Den känns inte ny och modern utan som något med några år på nacken, sagolik.


Och det är något som jag ska försöka skapa idag, något sagolikt.

måndag 4 maj 2015

May the 4:th be with you

Idag är det den fjärde maj vilket är, förutom sista dagen att lämna in deklarationen om man inte begärt uppskov, den internationella star wars-dagen. Självklart blev vår fina star wars-mugg min följeslagare idag. Det höll på att gå riktigt illa eftersom sonen dukat en helt annan mugg åt mig, men jag bytte, stygg som jag är.  För ett år sedan kunde jag inte ha en star wars-mugg vid denna eminenta dag, eftersom den inte är äldre än knappt ett år. Min man köpte skönheten på Forbidden planet i London förra våren. Efteråt har vi märkt att den har Damsel in distress-bilden och inte den när Leia står i klänning och är bad ass med gevär, utan där hon står och klamrar sig fast vid sin bror, endast iklädd bikini. Nej, det är inte hennes bror som har bikini, det är hon, även om man kunde tolka det så. Vi har haft två andra Star wars-muggar tidigare, men de har båda gått i graven. En vit med en stormtrooper på som gick sönder. Vi sörjde och begravde den i en grön tunna utanför huset. Den andra var en Lego-Star-wars-mugg som min son hade som favoritmugg. De ville att barnen skulle ha muggar under en period då de gick på en tillfällig skola och han hade med sig den. Sedan såg vi aldrig den mer. Vi funderar lite över om den försvann med resterna när den tillfälliga skolan revs eller om någon lärare tog hand om den själv. Den var nämligen jättecool.

Nu har vi i alla fall den här och nog skulle det vara trevligt om vi hade haft alla tre, men man ska vara glad för det lilla här i livet, har jag hört.

Denna lyckliga lilla mugg har redan sett mig göra färdigt min deklaration med hysteriska små utrop och sett mig skratta åt en stressig deadline som sedan blev ändrad, till min glädje. 
Resten av dagen kommer den få bevittna hur jag redigerar Alvhilda, skriver på manus och tvättar.
you know better than to trust a strange computer!

torsdag 30 april 2015

Doktorns ord får styra dagen

Idag blev jag serverad en repris på bordet, så istället för att ge er en ny snygg mugg, vill jag ge er några ord på vägen, sagt av han den där doctorn i den blå lådan:

You know that in nine hundred years of time and space and I've never met anybody who wasn't important 

Det kan vara något att ha i tanken. Det gäller dig och alla som du möter.

onsdag 29 april 2015

"Every human needs a vampire"

Citatet i bildtexten och i slutet är så klart från serien

True blood är en serie som vi sett, jag och min man. Han gav mig denna fina mugg efter att vi grävt ner oss i serien. Merlottes bar and grill står det på den. Teet smakar alltid lite blodigare i den muggen och inspirerar till fler böcker med hunger och blodtörst. Det passar så bra nu när jag jobbar igenom andra boken i Alvhilda-trilogin tillsammans med redaktör. Det är en blodig saga där man får följa en person med minst sagt skruvat sinne.
I True blood finns det vampyrer, shape shifters, varulvar och älvor. Som jag sagt tidigare, fantasy sätter inga gränser, de ger än ett gränslöst vitt ark att arbeta med. Inte nog med det. Det är politiskt på många sätt. Motsättningarna mellan människor och vampyrer beskrivs på ett sätt som lätt kan jämföras med rasfrågor och frågor kring homosexuellas rättigheter eftersom kampanjerna som de använder sig av i serien fungerar på samma sätt.
Visst är det så när det gäller den mesta fantastiklitteraturen. Den säger mer om vår omvärld än många av de böcker som utspelar sig i vår egen värld.
"Maybe Jesus was the first vampire. Man, he rose from the dead too, and he told people, 'Hey y’all, drink my blood, it’ll give you special powers'."

Dansens dag

Idag är det dansens dag enligt rykte. Därför tänkte jag ge er en dans jag tycker är lite cool, där en lärare tycks ha engagerat ett helt high school till några fina danssteg. Var så goda:


Och glöm inte att skaka loss lite själva också

tisdag 28 april 2015

Go trekking

Idag blev det en trekkiemugg. Jag är ju inte trekkie dårå, som jag påstått tidigare med mothugg. Det är visst så att om man äger en star trek-uniform med kaptensrankning och man kan hänvisa till the prime directive, så är man en trekkie vare sig man sett the original series eller ej. Kan erkänna att jag börjat jobba på det där sista så jag är väl snart en fullfjädrad trekkienerd.

Vad är det som är så bra med Star trek då?
Det är ju de oändliga möjligheterna, de är folk som vågat ger sig ut på nya vatten som ännu inte kartlagts, som träffar nya arter och möter nya planeter. Det är ju det som gör just science fiction och fantasy så roligt. Man kan vrida hjärnan ur led medan man jobbar på en ny story, inga naturlagar behöver stämma, man är ju på ett nytt ställe.

Det och så klart att de genom åren varit banbrytande inom de flesta frågorna. Det var i Star trek som den första kyssen mellan en mörkhyad och en vit ägde rum, vilka rabalder det blev. De hade kvinnor i större roller tidigt, de hade en kvinnlig kapten som var hård men rättvis.

Jag gillar star trek för det ger mig inspiration och nya idéer i mitt eget skrivande. Och att ha en mugg bredvid mig när jag skriver, med ett motiv därifrån, är en påminnelse att ge mig ut och prova nya saker.

måndag 27 april 2015

Dagens mugg(le)

Det blev ett kvällsinlägg om min mugg idag, eftersom en stor del av dagen har gått åt till att sova och resten att läsa. Sover gör jag inte för att jag är lat utan för att min kropp gör så ibland, den går in i en slags emergency shutdown procedure och sedan är det liksom bara kört. Det är en av de stora anledningarna till att jag inte riktigt fick så mycket att gjort som jag borde, förra veckan.

Muggen är inköpt på den stora Harry Potterutställningen som höll hus i Norrköping, för tjyvingen, förra året, på sommaren. Jag inhandlade den tillsammans med två trollspön och några tröjor. Det var en mycket trevlig tillställning som jag gärna hade förbrukat mer tid på än vad min dotter tillät. Jag gillar Harry Potter, visst finns det vissa pedagogiska missar på Hogwards som jag skulle kunnat rätta till om jag vore lärare där, men i övrigt är det en spännande äventyrs-serie med många fantastiska karaktärer, med min favorit Hermione. Jag skrev för övrigt om henne för ett tag sedan, när jag precis påbörjade min serie med positiva kvinnoporträtt i tevespel, serier och film. Det gick inte så bra med det där på grund av det som även gör att jag ibland somnar lite så där akut, men det är en tråd jag tänker plocka upp igen, tillsammans med min utvärdering av böcker utifrån bland annat genus.

Det finns mycket som ligger på is just nu, på grund av mitt stressrelaterade mående, som jag hoppas kunna plocka upp igen, den dag jag inte kroknar så fort jag har mer än tre projekt på gång samtidigt. Studier, Alvhildautgivning och Alvhildaredigering är ungefär vad jag klarar just nu, och då har jag två redigeringar på gång, simultant, så det är lite över bredden är jag rädd. Som tur är har jag stora muggar, så jag får helt enkelt försöka hälla över alla överbräddenprojekt i en av dem så länge, för att hålla oss till muggämnet vill säga. .

fredag 24 april 2015

Liebster award

Jag har blivit nominerad av Eva Holmquist för Liebster Award. Tack så mycket!
Här är reglerna för priset:
Regler:
Länka tillbaka till personen som nominerade dig.
Svara på frågorna som du fick av personen som nominerade dig.
Nominera 11 andra bloggar med färre än 200 följare.
Gör 11 frågor till dem som du nominerar.
Meddela de nominerade via sociala medier/bloggar.
Personen som nominerade mig länkar jag till ovan.
Frågorna svarar jag på nedan.

 Här är frågorna jag fick och mina svar:

Vilken bok läser du just nu?
 Just nu läser jag en bok genom min kurs på skolan. Yarden av Kristian Lundberg, en självbiografisk bok. Jag har inte kommit så långt än, men hittills är boken mycket inom honom själv, tankar, känslor, fragmentariskt poetiskt på något sätt.
Vilken typ av böcker tycker du bäst om?
De där som upprör och berör. Jag vill skratta, gråta, skrika, bli arg på en bok. Väcker den inga känslor tröttnar jag lätt. Jag vill gärna bli lite rädd också, tycker om skräckgenren, gärna med fantasyinslag eller science fiction. 
Hur många böcker uppskattar du att du läser på ett år?
Alldeles för få. Den senaste tiden har den mesta tiden lagts på att läsa och redigera mina egna böcker och jag har haft svårt att få ro att sätta mig med annan litteratur. Nu när jag pluggar har jag en del som ska läsas genom skolan och det är den text jag hinner läsa och de cirkelböcker vi har med min cirkelgrupp. Cirkelgruppen går väl igenom sju böcker om året som jag försöker hinna med, så det är mindre än en bok i månaden som det ser ut nu.
Läser du e-böcker?
Ja, Jag har inskaffat en sådan där underbar läsplatta, då menar jag inte en surfplatta utan en sådan där som inte lyser utan är som att läsa direkt på papper. Mycket skön. 
Föredrar du tryckta böcker eller e-böcker?
Det är olika. Jag tycker bättre om känslan av att ha en tryckt bok men när jag köper till kursen eller när jag ska iväg och resa, läser på tåg eller liknande, då har jag hellre min lilla platta. 
Hur hittar du böcker som du vill läsa?
Genom bloggar och genom personlig kontakt med författare framförallt. 
Var köper du flest böcker?
Genom nätet eller direkt av författare.
Om du bara får välja en bok som du läst senaste året, vilken bok skulle du rekommendera?
Den som ligger närmast just nu och som berört mig mest den senaste tiden, är Enzo, konsten att köra fort i regn. Men den kommer bytas mot någon annan ganska snart och den kan mycket väl vara sämre än en annan som jag för tillfället inte kommer ihåg eftersom Enzo ligger närmast.Just nu är det minne-guldfisk som gäller hos mig.
Var är din favoritläsplats?
Soffan eller sängen.
Vilken bok längtar du efter att få läsa?
Ska jag välja en ur min läshög? Galning! Demonologi för nybörjare av Caroline L Jensen är en som lockar för den har jag hört ska vara jätterolig. Och Tiden går så långsamt när man tittar på den, av Josefine Lindén som jag också hört jättemycket bra om. Jag har så klart båda, men den ena saknar signering, något som måste ändras. 
Läser du böcker fler gånger än en?
Vissa böcker läser jag fler gånger än en, om de har ett djup som berör och som jag behöver smälta fler än en gång. Vissa ger bara en underbar upplevelse som jag vill gå igenom ytterligare gånger. Det är dock inte många.


Mina nomineringar är (utan inbördes ordning) – Jag har inge koll på vilka bloggare som har färre än 200, så om ni vet med er att ni har fler än 200 följare behöver ni förstås inte svara på frågorna om ni inte verkligen vill! Jag utmanar även alla andra bloggare som läser detta och som inte finns på min lista nedan men ändå vill svara på mina frågor:

Mina frågor till er kommer här:
  1. Vilken bok läser du just nu?
  2. Vilken typ av böcker tycker du bäst om, varför?
  3. Hur många böcker uppskattar du att du läser på ett år?
  4. Vilken årstid läser du flest böcker, varför?
  5. Föredrar du tryckta böcker eller e-böcker, varför?
  6. Hur hittar du böcker som du vill läsa?
  7. Om du bara får välja en bok, vilken skulle du då rekommendera?
  8. Var är din favoritläsplats?
  9. Vilken bok längtar du efter att få läsa just nu?
  10. Vad får dig att vilja läsa om en bok?
  11. Läser du många böcker på samma gång?

torsdag 23 april 2015

Jag har inte ändrat mig än

Jag kikade på ett gammalt avsnitt av Criminal minds där det var en ung kille som var ganska messed up. Killen som spelade honom var bekant för mig och gjorde ett mycket bra jobb av att verka på ett sätt men bara ge en blick för att visa att det var på ett helt annat. Mycket snyggt. Jag kom på var jag hade sett honom tidigare, nämligen i Twilight. Då började min hjärna spinna iväg och jag kom ihåg den där scenen när Bella är hos Cullens för första gången. Det är här Caspar introduceras, spelad av Jackson Rathbone. En gammal soldatvampyr som skövlat människoliv och som helt plötsligt är satt på djurblodsdiet. Killen har lätt svårt att tygla sin hunger helt enkelt. Då var det första gången jag såg Jackson in action och jag blev imponerad. Utan ett ord kom han in i samma rum som denna mycket väldoftande människa, som Bella uppenbarligen ska föreställa, och utan att egentligen göra några större ansiktsförändringar visar han hur jobbigt det är. Det skriker olust och en stark vilja att ta sig därifrån innan han skulle råka döda någon, det vill säga Bella. Det var samma geniala skådespeleri som uppvisades igen, när jag så Criminal minds.

Gröna ögon! bild lånad från: Fanpop

Då tänkte jag att, wow, han skulle verkligen göra en riktigt bra Stephen från min bokserie. Också en kille som döljer en hel del men som liksom ska komma fram så där snyggt ibland och kanske en aning mer vid andra tillfällen. Jag kom ihåg att jag funderat på vilka som skulle spela karaktärerna i mina böcker tidigare, ett sådant där dagdrömmeri ni vet, och döm om min glada förvåning när jag upptäckte, ja precis, att jag hade valt Jackson även den gången. Så, nu ska jag drömma vidare om att bli klar med skolarbetet, redaktörsarbetet med andra boken av Alvhilda, bli klar med redigeringsarbetet med tredje boken av Alvhilda, skriva klart nästa råmanus och kanske få komma ut i solen lite.

Oh Doctor, why do I let you out?

Citatet i rubriken och i inlägget är så klart från serien
Ja, idag var det sonen som dukade och jag fick min whomugg. Den är så klart inklöpt på samma ställe som dotterns, nämligen the Who shop.
Den föreställer Tardisen mitt i en explosion målad av Vincent van Gough. Det är upptakten till dubbelavsnitten Pandorica opens och Big bang.
 Rubbish way to time travel, but the universe is tiny now, we'll be fine.
Jag har ju redan förklarat vem Doctor Who är men jag har kanske inte berättat vad som var meningen med serien från början. Det skulle vara ett lärorikt program för barn där man genom äventyr och spänning skulle få lära sig saker om historia och teknik. Därför var vartannat avsnitt ett historiskt där Doctorn fick lösa saker på ett sätt så att tittarna fick lära sig hur det var på den tiden, på samma gång. De slutade med det efter ett tag och gjorde det till en actionhumorsciencefiction istället. Men det är ändå med tillfällen man faktiskt får lära sig en massa grejer, vilket gör det lite extra kul. Man får hälsa på olika kända personer, som Vincent, vid ett tillfälle, Shakespeare, olika politiker, Drottning Elisabeth av England etc.

Jag tycker om att dricka te ur doctor Who-muggar, de inspirerar mig i mitt skrivande, att jag kan skriva om i stort sett vad som helst, det är bara min egen fantasi som sätter gränsen och min fantasi har ingen gräns.
We're all stories in the end.

onsdag 22 april 2015

Ironside/Dalek: Would you care for some tea?


Idag kommer Doctor Whos ärkefiende följa mig hela dagen och säga saker som "You would make a good Dalek" eller "You must be destroyed". Muggen själv är inköpt på det näst bästa av alla ställen, nämligen the Who shop i London. Bästa stället skulle så klart ha varit på the Who experience i Cardiff.

Jag har ärligt snott den av min dotter denna morgon. Hon är det största fanet av just Dalekarna i huset och äger, förutom muggen, även en liten Daleknalle som skriker "Exterminate" när man trycker på den. Hon själv använder den bara på helgerna eftersom det bara är då de får morgonchoklad i det här huset. Visst dricker hon te ibland, men bara Munk Kränku (en fixidé om ni frågar mig), eller den kränkta munken som vi så tidsenligt brukar kalla den i det här huset.  För vem är inte kränkt i det här tidevarvet?

Doctor Who undrar ni, om ni inte redan sett mig tjata om det tidigare, och jag svarar att det är en av mina absoluta favoritserier. En utomjording som inte bara är namnlös, han är hemlös också. Han reser i är ett skepp som heter Tardis (Time And Relative Dimension In Space) som kan färdas både i tid och rymd och ser ut som en engelsk polistelefonbox, men den är större på insidan, eller mindre på utsidan som någon uppmärksammade. Jorden är ständigt under attack från utomjordingar som han räddar oss från på de mest fantastiska sätt. Det är helt enkelt upplagt för äventyr och spänning och kan ge inspiration till de mest makalösa egna historierna.
[The Doctor strikes the Dalek with a huge wrench]
Ironside/Dalek: You do not require tea?

tisdag 21 april 2015

Nogrom dog

Idag kommer min trogna följeslagare att bli The Shining-muggen "All work an no play makes Jack a dull boy".
Muggen i sig har inte någon spännande historia, den är köpt på Akademibokhandeln i Marieberg och anledningen är enkel; det går inte att passera en sådan mugg utan att köpa den (om man inte äger en redan vill säga). Om vi bortser från den snygga röda färgen och att en skrivmaskin i sig är passande för mig eftersom jag har skrivande som både intresse och förhoppningsvis framtida yrke, så är det en fantastisk författare och en fantastisk film som den hänvisar till.

Stephen King är en stor författare, en som många anser vara av den sämre sorten medan andra hyllar honom. Jag tycker han har skrivit många av de bästa historierna jag både läst och sett som film. Jag har läst långt ifrån så mycket som jag vill läsa av honom och det mesta jag läst är av de äldre böckerna, något jag har förstått kanske är den era av hans skrivande som jag ska hålla mig till. Han har skrivit, förutom romaner, en av de bästa skrivhandböckerna jag hittat. Eftersom jag är ett stort Stephen King-fan tyckte jag väldigt mycket om avsnitten då han berättar om sitt liv och sitt eget skrivande men det allra bästa var ändå hans ingående förklaring av skrivandets hantverk. Han talar mycket om verktygslådan som man ska fylla med de olika verktyg som behövs för att bygga en historia. Språket, grammatiken, gestaltningen, miljöbeskrivningar, blanda annat. Det allra viktigaste som han skrev som träffade precis rätt hos mig var - skriv dåligt!

Mitt problem var att jag alltid skulle läsa det jag skrivit, innan jag var klar. jag petade, rättade, ändrade och tappade fokus helt när jag skrev. Det innebar att jag aldrig blev klar med något råmanus, jag pillade och tappade tron på mig själv. Det han skrev var - det är bättre att ha ett dåligt råmanus än inget råmanus alls. Ta redigeringen när du är klar med råmanuset, inte innan. Det var efter det jag blev klar med mitt första råmanus, som blev till första boken av Alvhildatrilogin. Dagens syssla - att rätta redaktörens kommentarer i andra manuset i Alvhildatrilogin. Därför passar en mugg med en skrivmaskin som refererar till en bok som är skriven av en av mina förebilder i författarvärlden.
God morgon nogrom doG


Some places are like people: some shine and some don't.

måndag 20 april 2015

Gå på muggen














De som läst min blogg eller känner mig något så när, vet att jag är lite av en tenörd. Det är viktigt för mig att få i mig te, att det är rätt sorts te, att det inte är påste och det finns även något mer som går hand i hand med mitt tenörderi. Muggarna. Jag är inte ensam i det utan har min maken som stöd, eller oftast draghjälp på att fylla mugghyllorna med muggar. Ja, två stora hyllor i köket är helt fyllda med muggar och jag skulle nog helst se att de stod mer synligt än bakom stängda dörrar, men vad kan man göra. Huset är begränsat. Så fort vi hittar nya snygga och roliga muggar blir det problem för hyllorna är fulla och det är svårt att gallra ut några dyrgripar. Speciellt de med nerdiga tryck, vilka är de som liksom tar över skåpets innehåll.

Jag tänkte, eftersom jag inte kan ställa dem synligt på en hylla, ta tema och börja presentera mina vackra tevänner här hemma. Så god morgon på er, hädanefter kommer vi kunna gå på muggen tillsammans här i min blogg.

söndag 19 april 2015

Helgens göromål

Den här helgen har jag varit till lags och ställt upp för en hel stad. De hade lite svårt att få folk att bo kvar och därför ringde de mig. Jag har efter det slitit nästan dygnet runt med att bygga möbler åt dem, bygga hus, sått träd, skördat träd, huggit ner träd, grävt efter saker och utforskat både skogar och öknar.

Jag borde vara helt död av trötthet men det är jag inte. Jag känner mig faktiskt riktigt mentalt utvilad. Det är skönt när hjärnan låser sig och man nästan får lite panik över äkta socialt samspel eller när alla göromål liksom faller över en och skriker tinnitushögt i öronen - att bara skita i det. Här behöver man bara tycka på en knapp så var man vänlig utan att det ifrågasattes, jag kunde till och med trycka på elakknappen och det var glömt efter två sekunder. Jag har fått bygga saker, måla saker och leka.

Nu ska jag kasta mig in i nästa låtsasvärld, nämligen andra boken av Alvhilda, Alvhilda - Lidandet. Där jag just nu rättar allt som världsbästa redaktören Anna Vintersvärd från Andra Världar har skickat till mig. Det är dock lite mer våld i det än i My Sims. Det är även mer svåra sociala relationer och krav. Det är få som bygger, de flesta river mest, varandras försvar.  

fredag 17 april 2015

Jag gick ut


Nu har jag suttit dag ut och dag in och skrivit, redigerat, pillat och fixat på datorn. I går gick jag ut. Jag packade in familjen i bilen och så åkte vill Trystorps ekängar. Ett fantastiskt ställe att möta våren på. Helt otroligt. Ute är en helt fantastisk plats att vara på. och visst blir man inspirerad. Till exempel: 


Vart tar den här stigen vägen?


Vad har stocken för historia att berätta?


Vilka romanser har spirat här, har det stulits kyssar bakom föräldrars ryggar här 
eller har blodiga slag utspelats precis här?



Vad händer om man inte följer stigen? Vem tar hand om de som går vilse?
Gömmer det sig inte någon bakom trädet?

 Sist men inte minst. 
Hälsa på Quercus, den ståtligaste i Trystorps, ägarna är till och med döpta efter honom. 

Alvhilda fick lite liv när jag vandrade runt mellan stammarna och beundrade utsikten.
Kanske träden hör våra visningar.

söndag 12 april 2015

Snart är det releasedatum

Den femtonde är det release för den nya och förbättrade Alvhilda -Uppvaknandet. Det är alltså inte fortsättningen, utan den första boken, igen. Fortsättningen kommer i juni.

Man kan gå in och förbeställa ett ex av Alvhilda - Uppvaknandet hos Scienscefictionbokhandeln. Eller om man hellre vill ha ett signerat ex av mig kan man höra av sig till mig på alvhilda@hotmail.se så löser vi det.

torsdag 9 april 2015

Nathalie på Andra Världar

I sommar kommer Andra världars Bokmässa gå av stapeln för tredje året i rad. Jag har så klart varit med varje år. Första året hade jag tre e-böcker och en novell jag skrivit för mässan, som jag sålde i eget tryckt format. Bara för att ha något fysiskt. Och några smycken som jag även gjort. Jag hade minst att sälja på min plats men mest saker på bordet. Det var godis uppdelat i färger och tävlingar. Jag lärde mig mycket om mässor och jag lärde känna många härliga människor där. Bland annat Nathalie Sjögren som jag delade rum med under mässan.
Vi gjorde en repris året efter, när mässan låg inne i Jönköping. Då hade jag Alvhilda till försäljning och det var en fantastisk upplevelse.
I år är mässan förlagd i Ljungby i samarbete med Sagomuseet

Och Nathalie intervjuar alla som skall ställa ut under mässan. Här kan ni följa hennes intervjuserie. 

Hoppas vi ses den trettonde juni, i Ljungby.

söndag 5 april 2015

Det här med påsk


Julafton är väldigt tydligt inpräntat hur den ska gå till, midsommar är inte riktigt lika men ändå så pass att man har koll på den. Påsk däremot kan göra mig lite förvirrad. Är jag hemma hos mina föräldrar så vet jag ju vad som händer, men att fira det själv är inte lika starkt. Jag är inte kristen, högtiden är inte sentimentalt kopplad och på skärtorsdagen kom jag på att det börjar dra ihop sig och jag hade ingen aning om vad vi skulle göra. jag hade satt några fjädrar i gardinen och några ägg i lampan mer än så hade jag inte planerat. Om vi inte planerade något skulle det troligen bli en vanlig seg lördag utan händelse, vi kanske skulle äta lite mer ägg än vanligt, men annars då?










Därför tog jag kontakt med en kompis som jag vet inte har sina föräldrar i stan och som troligen hade sina barn under helgen. Hon skulle bara hänga med en annan kompis och med hennes barn. Jag kom då med förslaget att vi alla kunde hänga hos oss och göra en påskknytis. Sagt och gjort, vi bestämde tillsammans vad som skulle vara med och vem som gjorde vad och skapade en av de bästa påskmiddagarna jag haft.







Jag gjorde en helt otroligt god sallad, ja, för jag ville inte bara äta stabbigheter. Salladen hade som grund en färdig salladspåse med ruccola och spenatblad, bland annat. Sedan var det de vanliga gurka och paprika. Jag hade i pärltomater (som jag inte fick blåsor i mun av, oh joy), jordgubbar och sockerärtor. Till den hade jag gjort en vinägrett med hallonvinäger. En riktig succé. Till det åt jag grillad lax. Det var vad jag grundade mitt påskbord med och jag hamnade inte i matkoma. På grillen låg även korv och hamburgare, tillbarnen.
se instruktion på youtube
Vi hade även kokta ägg med färgade skal, sill, ägghalvor med majonnäs och rom, svampomelett, och jag försökte mig på att göra små kycklingägg som jag såg instruktion för på youtube, jättegulliga - om jag bara lyckats. Mina såg mer ut som en äggmassaker, men som tur var var de goda nog att förlåta.

Till efterrätt fick barnen kladdkaka medan vi vuxna käkade en cheesecake med jordgubbar och vår traditionella påsktårta, som jag inte kommer skriva en massa om nu igen utan bara länka till två tidigare inlägg med bild och recept. Ett 2014 och ett 2011. (Jag tänker bara säga att den är asgod!)

Hur firar du påsk? Är du väldigt traditionsbunden eller är det en högtid som bara ramlar bort? Har du några tips om hur man kan göra påsken ännu lite roligare, utan kyrkobesök eller religionsanknutet? 


torsdag 2 april 2015

Ännu en intervju

Jag blev intervjuad av Booqla häromdagen.

Där pratade jag lite om varför jag skriver, vad mina drömmar var när jag var liten och vad jag skriver om. Jag hinner även på med några ord om Alvhilda när jag ändå är i farten.

Booqla är ett e-publiceringsverktyk som ni kan läsa mer om här.

onsdag 1 april 2015

Nu svidar hon om


När vi pratade om bokomslaget diskuterade var vi överens om att vi ville ha en nystart där, eftersom hon kommer ut på nytt förlag och det finns en del genomarbetningar som inte fanns i den förra. En pånyttfödelse i ny skrud, helt enkelt. Mina barn som levt med den gamla loggan har lite svårt att acceptera bytet, men jag är mycket nöjd. Vi var överens om att den gröna färgen drar och lockar, men att Alvhilda borde vara större. Den stora jordklumpen är självklar när man läst boken, framförallt hela trilogin, men den lockar inte till läsning. Därför tog vi ut den gröna färgen från jordklumpen och slog in hela boken i den. Alvhilda står i förgrunden, så som hon bör. Hon har gått från svart till färgglad.

Jag vet vad jag tycker om förändringen men vad tycker du?

måndag 30 mars 2015

Ett årsdagsfirande så gott som något

För snart ett år sedan kom Alvhilda ut för första gången. Det var fantastiskt spännande, debutant som jag var och helt ovetande om vad som stod framför mig. Att jag skulle gå back 10 000 kronor, ungefär, eftersom det var en hybridutgivning. Att jag skulle stå med mössan i hand vid bokaffärerna och känna mig ifrågasatt. Att jag som privatperson för egen maskin genom mässor och privata tillställningar skulle sälja 200 ex ungefär (vilket jag fått höra är bra för en debutant) men skulle få hem 700 böcker som inte duger till annat än tapetsering.

Men nu firar jag min årsdag genom en nyutgivning. Det är litet, det är helt nytt men de går in med den ekonomiska risken, de redaktörsläser och de tror på mina böcker. För det är nämligen inte bara en bok vi skrivit kontrakt på, vi har skrivit på hela trilogin. Om ungefär två veckor kommer hon ut och jag kommer stå på Sci-Fi-world i Göteborg och signera, om bara tryckeriet gör det som de ska i tid. Det finns flera ändringar som är gjorda i boken och jag har bland annat tagit bort prologen och bytt ut den mot en dikt.

Eftersom jag inte kan låta bli att pyssla med färg och form också så har jag knåpat ihop små bokmärken med dikten för sprida till folk inför nysläppet. Vad tycker du?


fredag 27 mars 2015

Ett porträtt av en socialarbetare

bild lånad från touch paper tv

Jag och maken håller på att ta oss igenom hela Being human UK.En helt suverän serie kan jag tillägga och just Russel Tovey är en enastående skådespelare som jag kommer följa hädanefter.

Igår berördes jag lite extra, just för att de porträtterade en karikatyr som var på gränsen för nära sanningen och jag skrattade lite genom tårarna. De fick besök av en socialarbetare. Det börjar med att de ser ut genom fönstret för att se vem det kan vara och beskrivningen är:
"Slitet hår och härjat utseende, det måste vara en socialarbetare"
Hennes lunch sitter fast mellan skärm och tangentbord på laptopen när hon öppnar den och hon uttrycker att hon letat efter den. Hon beskriver att hon druckit tre red bull på vägen dit för att hålla ihop. Hon bryter ihop totalt när hon blir pressad och uttrycker att hon har allt för många ärenden att hålla reda på och att hon knappt sovit på flera veckor. Sedan blir hon kramad och det slutar med att hon sitter och gråter hejdlöst i bilen.

Hur kommer det sig att socialarbetare verkar ha det så här överallt. Det här är en brittisk serie och de porträtterar det så som jag känner igen det från det sociala arbetet här i Sverige. Alla känner igen det, det skrattas åt det tokroliga över en person på bristningsgränsen, en person som redan kraschat igenom väggen men fortfarande kämpar sig fram och försöker hålla ihop något som är omöjligt. Hur kommer det sig, att alla verkar se det, känna igen det, utom politikerna.

Blogga från mobilen

Jag har haft stora problem med att blogga genom bloggers mobilapp de senaste månaderna. Därför har det varit svårt med spontant inlägg. Just nu letar jag efter ifall det kan finnas någon annan app som funkar bättre, även till blogger. Någon annan med liknande problem eller ännu bättre, lösningar?  

Efter en snabb koll har jag kunnat konstatera att det är just bilder som den inte klarar av. För den här texten gick bra, men nästa inlägg med bild fick hela appen att störtdyka. Och då valde jag dessutom en liten bild, som förminskats genom Instagram, och inte en av de gigantiska som kameran själv gör. 

söndag 22 mars 2015

Förvandlingen

Jag har tidigare berättat om vårt nya fantastiska kök. Självklart var det något annat som helt enkelt fick stryka på foten för detta kök, och det är dotterns rum. Hon bodde ett bra tag i en skrubb innanför köket, det var inte långt ifrån att vi började kalla henne lilla pigan. När hon fick hela köksutrymmet var det fortfarande inte ett mysigt sovrum eftersom spåren efter det gamla köket fortfarande tog över intrycket. Därför gjorde vi en rejäl make over, förra veckan.



 Det var kakel på väggarna, skorstensstocken syntes och flagade oroande, mattan hade gamla ingrodda streck efter de gamla köksskåpen. Köket var inte renoverat sedan åttiotalet så det fanns en del avlagringar efter skafferi och moduler.


Eftersom det var väldigt lyhört mellan det nya köket och dotterns rum öppnade vi väggen som visade sig vara helt tom. Inget ljudisolerande material över huvud taget (det var en serveringsgång där när huset byggdes). Därför fyllde vi den med Alvhildaböcker för att dämpa ljudet. Sedan spacklade vi och tapetserade den väggen. Tanken var att vi skulle målat de andra väggarna lila ovanpå väggbeklädnaden, men när vi började göra underarbetet kom vi fram till att vi skulle tjäna både tid och ork på att bara ta bort väggbeklädnaden och måla direkt på den fantastiskt snygga trästommen. Det var inte spikbrist i landet när de började bygga huset men vi funderar på om det blev det efter. Den mängd spik som gömde sig i väggbeklädnaden var helt enorm. Dottern var med och hamrade, målade och pysslade där hon kunde. Över skorstensstocken satte vi en rejäl formplywood med metallbeslag vid golv och tak. Vi rev bort den gamla mattan och ersatte med ett mörkt klickgolv.

Dottern var mycket bestämd på att hon skulle ha kvar de gamla köksskåpen som suttit över diskbänken. Eftersom hennes mamma är så snäll fick hon ha det, men det krävdes extra jobb. Jag började med att tömma skåpet på hyllor och fästen. Metallfästena togs ut och sprayades med svart billackeringsfärg. Alla hyllor och stommar slipades så att den glatta ytan blev uppruggad. Behöver jag berätta att gamla kökshyllor som varit välanvända under drygt tjugo år, kanske rent av trettio, närmre fyrtio, luktar riktigt snuskigt när de slipas? Sedan målades allt med en häftgrund, två lager, och sedan med svart färg, två lager. Sist men inte minst tapetserade vi längst in, med samma tapet som fondväggen i rummet skulle ha. Dottern ville ha ett lila och svart rum, så de var de färgerna vi laborerade med.
Här kan ni se förvandlingen, vi känner oss nöjda. Hela rumsförvandlingen (om man inte räknar med köksbygget utan bara den här renoveringen av dotterns rum från det som var till det som är idag) kostade under tio tusen kronor. Det kostade däremot mycket engagemang och rå viljestyrka. Vi slet från åtta på morgonen till ungefär midnatt varje dag i drygt en vecka. Allt tar så mycket längre tid än vad man tror. Dottern sa innan vi började att hon ville att vi skulle ringa fixa rummet från barnkanalen men nu när vi väl är klara är hon övertygad att de aldrig skulle lyckats göra ett lika perfekt rum. Något som var viktigt för oss var att rummet inte skulle bli barnsligt. Hon är tio år och går från barn till tonåring snart, rummet ska hålla genom hela puberteten.

Här är det färdiga resultatet. Hon har två fönster varav ett skall bort. Det har vi täckt med stora lila mörkläggningsgardiner för att ta bort insynen till rummet från entréverandan. Bilderna är lite olika mycket möblerade eftersom de är tagna vid olika färdigfaser. Under de svarta hyllorna som nu gått från att vara kökshyllor till att vara bokhyllor, har hon en skänk med utfällbar skrivskiva. Den skall målas om i sommar eftersom den är relativt sliten och behöver en liten uppiffning. Hon fick en kristallkrona som belysning. Bara den krävde en halv dags jakt, eftersom vi utsett Ikeas kristallkrona till hennes för några månader sedan, men nu när vi var där var den slut. Vi jagade därför runt en stund innan vi bestämde oss för den här som kostade 795 kronor på K-rauta. Tapeten och väggfärgen är köpta på Rusta, golvet på Byggmax och alla möbler är antingen köpta begagnade eller ärvda.

Det här är alltså en stor anledning till att jag inte skrivit något här. Det, och att appen i mobilen inte verkar fungera, så jag kan inte göra några spontana inlägg utan att logga in på datorn. Det händer däremot lite mer inne på Instagram, ungefär hela tiden. Veckan efter det här arbetet hade jag en hel del plugg och manus att ta igen och syntes därför inte här då heller.

fredag 6 mars 2015

Om någon undrar varför jag inte bloggar

Så är det på grund av sådant här

och sådant här

Sedan är det en del redigering, planering och genomförande av kurs och familjesysslor också.


Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive