fredag 31 oktober 2008

Halloween

eller Halloweeeeeeeeeiiiiin som dottern uttalade har nu firats i vår enkla boning.

Vi hade ingen aning om vad vi skulle äta och pizza gick fetbort eftersom vi redan ätit skräp till lunch.

Lite spontakt gjorde vi gröna makaroner med dödskalleskurna korvar.

Vi kallade det för spökmakaroner och ungarna gillade det. Magnuz som inte äter korv som är gjorda på grisar fick Kycklingköttbullar som han så fint förklarade för barnen att det var spökbajs. Dom verkade en aning skeptiska.

Barnen fick även spökmjölk.

Till efterrätt hade det inköpts en halloweentårta med nån glad björn som hade en pumpa som nära vän, eller liknande. Vi är lite osäkra på vad det är för röd pöl som befinner sig bredvid den nöjda björnen. Vi hoppas väl på att det är pumpans innanmäte som han lagt där när han karvade den.

Annars kan man ju fundera över om det har varit en liten massaker som skett precis innan tårtan togs ut ur kartongen i ren och skär halloweenanda, så klart.

Till detta roade vi oss med att titta på a nightmare before christmas och barnen älskade den och de ska få se den i morgon igen för nu var klockan för mycket för att kunna se den igen direkt, som dom egentligen ville.

Vid nattning av barnen har vi infört att använda två spelkort med mumintrollen på. En med mammatroll och en med pappatroll. Det barn som drar mammatrollet får bli nattat av mig och, ja ni förstår nog fortsättningen. Dottern har visst nappat på den här idén för hon satt vid nattningen med fyra kort som jag skulle dra och varje gång jag dragit ett kort förklarade hon vem det var:
Pappa


Mamma (så klart)

Storebrorsan

Och
Morfar...

Nu ger jag upp

Jag har nu 12 dokument med olika utdrag ur olika böcker som jag vill använda mig av i min hemtenta. Jag har sammanlagt 13 sidor hård fakta som jag ska få ner till sex sidor analys med hänvisningar till de tretton sidor jag pluttat ihop (fast då böckerna som jag har hittat den hårda faktan ur).

Jag känner mig rätt mör men ändå rätt så nöjd och ska nu avsluta för dagen. I morgon ska jag skriva ihop lite i själv tentan men i kväll ska vi fira halloween på ett lite töntigt svenssonsätt. Vi ska äta makaroner med karamellfärg i och korv, äta godis och titta på a nightmare befor christmas och leka dubbar åt barnen eftersom den bara är på engelska.

Woohaaaaaiiiiiiiii på er allihopa (blir väl något sådant istället för julens ho ho ho)

Min dator har fått tuppjuck!!!

Och jag får små irriterande utbrott på den med jämna mellanrum.

Jag har tagit bort pekplattsfunktionen för jag tycker den är för känslig, men nu har den hoppat igång igen utan att jag gjort något och jag vet inte hur jag ska ta bort skiten igen. Det är några inställningar säger maken, tack, som om jag inte redan kunde räkna ut det, men vilka inställningar och var hittar jag dom?

Jag har redan nämnt att jag är ett tekninskt freak som inte bara är dålig på teknik, jag bär med mig någon slags förbannelse också så saker och ting funkar inte om jag ska försöka, men om nån annan provar, och gör exakt samma sak som jag precis provat, då går det finfint.

Det ultimata svarta hålet att bära med sig när man är född som kvinna eftersom jag får höra från folk i min omgivning att det är just för att jag är kvinna. Jag ber om ursäkt för min konstiga förbannelse till alla kvinnor, jag ger er dåligt rykte. Samtidigt som jag går omkring och inte vill bli betraktad på ett visst sätt på grund av det kön jag råkar ha mellan benen och anser att teknik inte har med kön att göra så blir det den ultimata dödsstöten för mansgrisar att utnyttja som vill visa sin makt i ord och trycka ner mig på grund av min vagina, äggstockar, livmoder, klitoris eller vad dom nu baserar sin könstekniska teori på.

I alla fall, tillbaka till problemet, jag kan sitta och skriva och helt plötsligt från ingenstans så markera min dator text och tar bort skiten för jag råkar komma på plattan som får för sig att jag vill markera text och så råkar jag tycka på en bokstav (eftersom jag skriver) och så försvinner ett helt stycke och ersätts med "b" eller liknande. Eller om jag sitter och läser så får datorn för sig att jag vill klicka ner en till tio sidor i det dokument jag letar relevant fakta i och så försvinner det jag håller på att läsa och jag hittar knappt tillbaka till var jag var.

När man håller på att göra en hemtenta på sex sidor så är det rätt frustrerande.

Resultat / Planering


Det här med jämnvikt är ju som sagt var inte min grej, speciellt inte när jag har min make i närheten. Jag har gått upp ett och ett halvt kilo sedan i fredags men det ska jag ändra på tills nästa fredag för nu attans ska det bli bättre. Jag har ätit osunt till mat och jag har ätit godis och kakor. Jag har inte hunnit gå något direkt eftersom jag haft så mycket plugg att göra så det har varit skolbänk och datorplacering.

fredag 1 006
lördag 355 (var på fest och tog av mig stegräknaren vid lunch)
söndag 0 (var på fest och tog aldrig på mig stegräknaren)
måndag 14 072 snabba 8 549
tisdag10 986 snabba 8 416
onsdag 6 701 snabba 1 967
torsdag 2 862

Som sagt, min stegrapportering är lite pinsam, men lite har jag ändå hunnit med att gå.

Planeringen frammåt. Ja det är ju inte så svårt att utvärdera vad det var som gått fel och vad jag kan göra bättre. Om jag går mer och drar ner på onyttigheterna så är jag ju home free så det är väl det jag ska göra så får vi se vad jag får för resultat på fredag, om en vecka. Tjo och tjim!!!

God morgon


Åter till arbetet

Det vart en sen kväll i går och en sen morgon denna morgon. Jag satt och okynnessurfade till långt in på småtimmarna och nu behöver jag verkligen komma i gång igen. Oooooh, vad jag ser fram emot det.

Efter en osund frukost och några kannor te så börjar jag nog känna mig lite som den människa jag är igen och jag ska, förutom att plugga, agera slavdrivare åt min man, det ser jag fram emot. I kväll blir det lite halloweenfirande med familjen i form av fredagsmys framför "a nightmare befor christmas" ingen utgång för min del. Jag har verkligen legat av mig på den fronten känner jag.

Jag har nog blivit gammal.

torsdag 30 oktober 2008

Karaktär!! Hallå, var är du?

Bara för att jag ska jämnvikta (alltså försöka hålla mig på en och samma vikt istället för att försöka gå ner i vikt) så verkar min karaktär helt gått och gömt sig. Jag sköter mig jättefint när andra är i närheten men när jag sitter hemma själv, då finns den ingenstans (karaktären alltså). Jag tror det är maken som har fjättrat den och stängt ner den i någon kista i källaren med sån där gagball, röd, som dom använder i Pulp fiction.

Varför tror jag det är maken? Jo för han fungerar lite som en förfallets gud eller frestelsens lilla ängel med sån där fet bäbiskropp med alldeles för små vingar som skjuter pilar av begär och lust på en. Ja nu får alla bilder av den lilla cupido som flyger runt och träffar folk med sina små kärlekspilar. Det är inte så långt därifrån, fast istället för kärlekstörst så handlar det om sockerbegär och kalorihunger. Han har gjort kola och då menar inte jag lite lite kola, nej då, två satser kola. Medan jag sitter och jobbar så kommer han med sina små teskedar av smakprover som bara triggar begäret efter mer socker, mer snabb energi som bara lägger sig som tunga vikter kring kroppen, och så säger han "är det här lagom?" "Tror du att det behöver koka mer nu?" eller "men lite mer kan du väl ta?" Han har horn den djävulen och jag tar och tuggar och sväljer och sen vill jag bara ha mer och mer för det är så beroendet och helvetet med socker fungerar på mig.

Sen står jag där med skammen, men handen i kakburken och småäter. Det är som om jag smyger för mig själv. Det är ju ingen annan i familjen som egentligen bryr sig, jo dom bryr sig, men det är ingen annan som tänker på mitt beteende, mer än jag. Jag skäms och det är som om något inom mig, eller så är det karaktären som skriker nere i lådan så det stänker kring gagballen, "Nej ät inte, gud va pinsamt, fattar du inte vad du gör, du förstör ju det du jobbat så hårt för" och så kommer en sån där jättelogisk tanke "ja men en kola gör ju inget, jag vet ju vad jag gör" och så tänker jag även vid den tionde kolan. Och sakta så smyger den där bilden upp framför mig och jag känner mig genast 35 kilo tyngre igen.

Om jag inte gör något åt min mans maniska sockerchocksattack eller släpper fram min karaktär från kistan igen så kommer jag nog väga 35 kilo mer om bara några månader.

Det är nog bäst jag gör något åt det här...


...på måndag!

När man ska tentaplugga

så gör man så mycket annat skräp istället. Nu har jag gått med i bloggkoll.

Följ min blogg med bloggkoll

eftersom så många av alla andra bloggar som jag följer har gjort det, kalla det för old fashion grupptryck om ni vill eller bara, wannabee, skit samma. Jag tentapluggar, kan inte hjälpas...

Nu ska vi se vad det går ut på också...

Varför ens en gång försöka planera

Jag har fått ett jobb, ett extraknäck så att säga. Mitt första sociala arbete. Jag ska provjobba, eller rättare sagt gå bredvid och försöka hänga på och lära mig vad jag ska göra när jag väl börjar jobba. Min man är ledig måndag tisdag och onsdag nästa vecka så planerade jag in att jag skulle jobba tisdag dag och onsdag kväll. Himla bra, helt fritt, ingen stress bara jag och jobbet och inget ansvar för barnen alls. Skönt.

Nu har makens chef ringt och maken ska jobba, tisdag och onsdag. Självklart! Detta innebär att jag måste hinna hem till klockan halv sex på tisdag och jag måste upp i ottan på onsdag för att lämna barnen så jag får något plugg gjort och kan få min examen också nu samtidigt som jag jobbar.

Jag har själv okejat makens extrajobbsinhopp men det känns ändå lite löjligt, här planerar man, för vadå? Skulle ju bara kännas rent löjligt att säga nej, när det fungerar.

Är jag bortskämd nu?

Eller kanske bara lite bekväm?

Eller kanske en stressad kvinna som vill hinna äta kakan samtidigt som den fint ligger på fatet som en reklambild för konditoriet på gathörnet.

Äsch, hela jag är ett enda stort gathörn. Nu ska jag fortsätta ta fram skillnaderna mellan kvinnlig och manlig missbrukskarriär, skönt att nån gör karriär i alla fall, för inte verkar det bli jag i alla fall, bokjäveln ligger och skäms.

Om någon undrar varför det är så tyst...

...så är det för att jag tentapluggar.

Jag ska besvara frågan om vad skillnaden är mellan manlig och kvinnlig missbrukskarriär är. Jag håller bara på att plöja igenom lite mer än en handfull tjocka, de flesta engelska, böcker för att svara på denna fråga. Förutom dessa böcker så har jag en handfull forskningsuppsatser samt en och annan föreläsning att utgå ifrån. Jag kommer alltså inte ha några problem att få tiden att gå några dagar framöver, problemet ligger mer i att få tiden att räcka till skulle jag kunna tro.

Jag tog en kortare paus och provade på Örebros Jensens Böfhouse. Jag har ätit på Stockholms Jensens och även om vi var lite gnälliga över servicen på det stället så hade jag i vilket fall som helst mycket mer att klaga på i själva matupplevelsen på det här stället. Nä blir nog inte så många fler gånger. Sällskapet var det dock klass på!

Men en rolig liten detalj var nog ändå att vi
skulle betala summan 666,
det var jättekul!
(tycker jag med min rätt torra
och stappliga humor, enligt vissa)
Hoppas ni ursäktar den otroligt dåliga skärpan,
men man kanske kan se om man
sätter på sig grannens glasögon.
(alltså glasögonen, inte grannen, Bäääbs)

Nä nu ska jag kasta ner min näsa i "drunkenness, inebriety, and the disease concept" gud va kul jag ska ha. Tror jag behöver ett järn efter det!

Det ska bli så avslappnande att köra C-uppsats helt själv sen, bara den här tyngden släpper om foten först så...

tisdag 28 oktober 2008

Mörkret låg som en mjuk filt över rummet. Jag stod och tittade ömt på min dotter som låg som en utspilld trasdocka i sängen. Hon utstrålade trygghet, hon utstrålade lugn där hon låg i sin säng med täcket halvt över sig, ena benet upp över kanten på sängen och händerna vilandes strax över huvudet. Hon var gjord av socker och sirap och hon drömde vackra drömmar.

Jag lutade mig mot min man och suckade lyckligt och stolt och viskade till min make: "om vi skulle börja väcka henne nu genom att skaka henne och skrika, tror du hon skulle bli traumatisk då?"

"Näääää," svarade maken och så lämnade vi rummet för att fortsätta titta på House.

Alldeles nyss hörde vi sonens röst, ur det annars helt tysta rummet, citera Woody ur filmen Toy story, fast med en aning förvrängning "Du är en fårskalle!"

Det är en helt vanlig kväll alltså...

Fy fasen va tung jag har varit

Jag kom precis innanför dörrarna efter att ha tagit mig en promenad. Jag brukar försöka klämma in något nyttigt förutom själva promenaden när jag väl är ute och den här gången, likt så många andra gånger, så gick jag via ICA för att inhandla lite saker. Mjölk, smör, bröd med mera. När jag gick hem så hade jag en rejält tung väska på ryggen. Jag blev så trött att jag knappt orkade få upp mig själv för trapporna när jag kom hem och ryggen är rejält trött för att inte tala om fötterna som dunkar nu när jag sitter och slappar.

Jag kunde inte låta bli utan var helt enkelt tvungen att ställa mig på vågen här jag kom innanför dörrarna för att sedan väga mig igen, utan väska. Väskan vägde knappt 12 kilo.

Knappt 12 kilo är bara en tredjedel av alla de kilon jag tagit bort från min kropp och då tyckte jag att 12 kilo var astungt. Fy satan va tung jag har varit om jag burit runt på 12x3 kilo mer än vad jag kånkar på idag.

måndag 27 oktober 2008

Personlighetstest

Jag var inne på A Karl to go och följde länken till ett personlighetstest vars frågor är baserade på Myers-Briggs/Jungs typologi. Detta blev svaret:

.

Din personlighetstyp:

Bestämda och uppriktiga. Födda ledare. Utomordentlig förmåga att förstå övergripande organisatoriska problem och finna hållbara lösningar. Intelligenta och allmänbildade, ofta mycket bra talare. Värderar kunskap och kompetens och har inget överseende med ineffektivitet eller dåligt organiserad verksamhet.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Företagsledare, VD:ar, organisationsgrundare, affärsföreståndare, chefer, entreprenörer, domare, advokater, jurister, datakonsulter, universitetslärare, politiker, kreditrådgivare, fackrepresentanter, marknadschefer, banktjänstemän, systemanalytiker, forskare.


Det läskiga är att många av dessa yrken är något jag drömmer om, speciellt forskare går jag igång på rejält :) men det sociala arbetet verkar de glömt bort helt.

söndag 26 oktober 2008

Party hardy hos Kesselring

I helgen var vi hos Kesselring och Puff, very nice very nice. Saker som gjorde kvällen nice:
  • Vi fick träffa Maria igen, det var inte i går.
  • Puff och Maken klickade i humor så jag fick skratta så jag grät
  • Alla på festen gick igenom sin tonårstid under samma årtionde som jag
  • Man kunde snacka med alla på festen och det var öppet och trevligt

Jag fick kommentarer om mina ursnygga sockar, kommentarerna var dock inte positiva utan de handlade mest om att de var straffbara, eller hur det nu var. Men sköna är dom i alla fall.

Miss Kesselring hade gjort en härlig frågesportsrunda i musik, teveprogram och film och vi kom varken först eller sist. Det spännande var nog det att vi först var fyra i laget varav jag och en kille satt och tävlade i vem som var absolut sämst på sådana tävlingar. Min kommentar var att när jag kommer igång när jag hör musiken så kör jag racet: "ja ja ja jag vet det här ååååååh gud jo men fan, jag känner ju igen det, vänta vänta vänta jag kommer snart på det, vänta bara nu" men jag kommer aldrig på det utan stör bara alla andra i laget. Killen i laget säger att han helt enkelt inte kan, så enkelt var det. Helt plötsligt fick vi veta att vårt lag skulle splitta och jag och killen jag just tävlat med i vem som var sämst, skulle vara själva i laget. Jag gjorde högljuda protester och fick min make att vara med i vårt lag. Vi fick 63 poäng, vinnarna 76 poäng och de som kom sist hade 47 poäng. Efter en snabb uträkning kom jag fram till att om jag och den andra killen skulle varit ensamma så skulle vi fått 4 poäng, snacka om pinsamt...

Tur att jag lyckades få med maken

Förutom att man på denna bild ser att Maria lika gärna kunnat vara Mia Wallace från Pulp Fiction så gör hon även här reklam för en bra ansiktskräm (som jag inte kommer ihåg vad den hette) som hon tyckte jag skulle använda till min torra hud. Den var verkligen skitbra, bara efter att ha smörjt mig två gånger har jag kännt en rejäl skillnad i huden. Problemet är bara att denna lilla burk kostar 800 och skulle ta slut på en vecka. 800 i veckan är lite för magstarkt för mig.


Här har vi Puff, han är rolig. Jag råkade vid ett tillfälle uttrycka mig lite fånigt då jag såg att det fanns hjärtformade nobless och sa att "det var som satan". Puff tittade då på mig och ifrågasatte detta genom att måla upp bilden av att marken öppnar sig, lava väller ut och demoner flyger runt i luften. Skräcken ligger i luften och snart uppenbarar sig satan, i formen av en hjärtformad nobless. Jag var redan nära skratt innan detta tillfälle så denna bild fick mig att ligga under bordet, i skrattkramper som jag fick avsluta med att kravla in på toaletten i precis sista sekund. Några hade visst blivit lite oroade över att jag var dålig då de sett mig försvinna in på det lilla rummet i det skick som jag var.

Vi var vakna ända tills 4 / 3 i natt vilket inte är det vanligaste, jag kallas ju inte för cinderella för intet menar jag.

När jag vaknade morgonen efter så kändes det som om magen var relativt stabil. Det var som om magens ande reste sig på skakiga ben i spillrorna efter en hård helg och sa: "Det har varit pizza, hamburgare, fett, socker, godis, drinkar, alkohol men vi står stolta. Vi kommer leva vidare!!" Efter frukosten så fick jag smaka en jättegod muffins som Maria bakat till födelsedagsfikat senare. Den var hysteriskt god med krämig fyllning.

Magen dog.

Jag mådde sååå dåligt och maganden har inte riktigt rest sig sedan dess utan ligger fortfarande och kvider någon stans i tolvfingertarmen.

Efter den roliga helgen så pluggade jag och Bäääbs tillsammans på universitetet och morphade ihop våra texter. Vet inte om hjärnan var helt på vid det laget, men jag gjorde i alla fall ett gott försök.

I morgon har jag ett späckat schema och för alla som förväntar sig en uppdatering i min diet i morgon, forget it, jag har bytt dag från måndagar till fredag i mina uppdateringar kring detta.

Tjingeling!

lördag 25 oktober 2008

Bild lånad från cellphone9

Jag hade en dröm i morse som jag tror på något sätt visar hur jag ser på alla andra telefoner jämfört med min egen älskling. Innan vi köpte min älskade Nokia 7373 i rosa (har satt två handbojor på den så den blir lite tuffare) har jag haft några andra modeller, framförallt Ericsson. Första mobilen jag ägde var en begagnad Ericsson med blinkande antenn. Sen blev det en sån där hajfena från Ericsson i orange, även den begagnad. När den pajade fick jag låna nån Samsung av makens far innan jag köpte en Nokia 3320. Efter den så fick jag min absoluta favorittelefon av min man i present, en Nokia 7373. Maken blev nästan lite upprörd när jag sa att jag ville ha den rosa och inte den svarta modellen, jag lever för att förvåna.

Jag har aldrig varit helt nöjd med andra modellers upplägg i menyer med mera, framför allt inte Samsung och efter den så kommer Ericsson. Helt ologiska.

Nu till min dröm, visst går det undan i min blogg, så många sidospår som möjligt innan man kommer fram till kärnan, om man kommer i håg vad det var överhuvudtaget. Ja i min dröm var det alltså så att jag hade en lånad telefon, tror det var en Samsung, och jag skulle få tag på en person, Hannes, en kille från min gymnasieklass som jag inte haft kontakt med på minst tio år, spännande. I alla fall så kunde jag ju inte numret i huvudet så jag var ju tvungen att tillförlita mig på telefonens telefonboks fungerande. Jag kunde inte hitta telefonboken, den fanns ingenstans. Hur jag än letade och letade och letade så fanns där ingen självklar ingång till någon telefonbok. Jag frågade folk om hjälp men ingen kunde hjälpa mig.

Till slut så kom jag på att jag kunde ju skriva hans namn så borde väl hans hela namn komma fram och numret, så det gjorde jag. Vid detta laget hade jag virrat runt och försökte få tag på Hannes i flera timmar, jobbiga timmar. Jag tryckte in hans namn i mobilen, bokstav efter bokstav och då formades det små rutor under varje bokstav. Inuti rutorna blev det som i en enarmad bandit, bokstäverna snurrade och stannade på samma som jag hade skrivit över. Det var väldigt uppjagande att se varje bokstav dimpa ner efter varandra och jag kände verkligen att snart, jättesnart, så skulle jag ha telefonnumret och kunna ringa för att få svar på vad det nu än var som jag ville ha svar på.

När alla bokstäver dimpit ner så förvandlades dom till siffror men innan jag hann skriva ner dom eller på något sätt använda dom så exploderade dom som fyrverkeri inne i mobilen, som om det var ett vinstpris för jag hade lyckats stava hans namn rätt.

Det var en väldigt frustrerande dröm och jag älskar min mobil ännu mer idag än vad jag någonsin gjort förut.

Tack min älskade make för att du har gett mig en så fin mobil som har en jättebra telefonbok i sig som jag fattar jättebra.

fredag 24 oktober 2008

Jag var och surfade runt lite så där onödigt som jag gör ibland när jag borde städa, plugga eller umgås med min make och då snubblade jag in på Den goda hustruns blogg. Hon hade ett inlägg om värdet på hennes blogg och jag följde länken för att se vad det kunde vara för tjosan hoppsan hon fått siffrorna ifrån. Jag skrev in min bloggadress och fick fram denna text:




Hur kom dom fram till det där?
Vad överhuvudtaget på min blogg är värt 22 tusen?
Jag tar det inte så seriöst, det är självklart ren och skär bluff, kanske nån uträkning på hur länge jag haft den igång och hur ofta folk är inne på den, om ens det (men då borde dom kunna skriva det tycker jag).

22 tusen hade annars kunnat kännas riktigt bra på fickan just nu... men vi vann ju i alla fall 75 kronor på triss idag, på lotterna vi bara gett 100 kronor för.

Hur trött var jag igår?

I går var jag jättetrött. Jag hade stått hela dagen i Kraka för akademikerförbundet, utom när jag sprunigt runt och försökt få tag på folk inför examensfesten, fått tag på folk angående föräldrakommittén och ätit tårta för att fira Kåren.

Lägg märke till alla tårtkartonger under bordet.
Dom var visst slut vid ett men med tanke på vilka bautabitar som lassade upp
så var det kanske inte så konstigt.
Jag fick be om en bit i en fjärdedels storlek :) dom var så givmilda så...


När vi var klara med akademikerförbundetgrejen så hann jag ta en snabb fika med Bäääbs innan jag fick springa ut i bilen och åka hem. Väl hemma fick jag sitta och plugga ett bra tag innan jag kunde sätta mig och mysa framför teven med en kopp te och lite star trek. Här ska ni få beviset på hur trött jag var när jag väl gick från datorn, i form av en mailkonversation:

Jag:
"ja alltså, det är rätt så långt än så länge, jag har inte gjort någon textuell ändring än, är för trött än så länge så det blir nog i morgon förmiddag skulle jag kunna tänka mig. I morgon kommer även sista sidan med källförteckningen med, men nu kan ni se helheten lite mer och hur JÄKLA LÅÅÅÅNGT det är... blir en del bortpillning om det här ska gå vägen. Johannas text är i rött och min text är i grönt så vi ska kunna se vad vi ska morpha ihop på söndag, förhoppningsvis kan vi korta ner en del då. Så ser det i alla fall ut kramar på er alla! Perny (som är så trött att hon nästan svimmar just nu, och ändå har hon sovit flera timmar i natt, fattar nada)"

Malin:
"tröttheten ursäktar det faktum att du glömde bifoga texten :)"

Jag:
"rotflol :D :D :D Ja jag är verligen aptrött - en star trek,en kopp te och en liten bit mörk choklad så somnar jag nog som en bäbis sen ska ni se :D :D :D"

Jämnviktsresultat och planering

Ska nog leta på en bättre bild för ändamålet, en jämnviktsvåg kanske.

Jag har som sagt börjat jämnvikta för att ta de sista kilona om nåt halvår eller så. Det har nu gått en vecka på jämnviktningen och det är väl som det brukar vara för de flesta, att man faller för frestelsen i stora propotioner. I helgen så vill jag ju "unna mig" något så då åt jag lite godis och lite pizza. I måndags åt jag lite fika med familjen, i tisdags firade vi sonens framgång med tårta, i onsdags var det choklad på kvällen och i torsdags var det Kåren som bjöd på tårta för att fira att dom fyllde 45 eller vad det nu var. Om man inte bara tittar på det rena och skära lustätandet så har jag ätit liiite liiiiite pasta på tisdagen och i går åt jag potatis till maten. Jag har ätit grovt bröd med både köttigt och grönsakigt pålägg tre mornar av fyra.

Hur har det gått med rörelsen då? Jo tack, jättedåligt... Här är mina steg sedan i måndags:
mån 14 776 snabba 6232
tis 1 901
ons 12 403 Snabba 6979
tors 5 804

Detär med att jag har gått dåligt ger inte bara dåligt samvete över att jag inte kommer kunna hålla vikten, jag märker verkligen av det i hela kroppen. Jag mår helt enkelt sämre när jag inte får röra på mig, min kropp är van vid att få gå massor. Nu har jag ett grupparbete som ska in på onsdag, en hemtenta som ska in en eller två veckor senare + att jag skriver en c-uppsats helt själv som ger mig väldig ångest. Förutom det så jobbar jag för akademikerförbundet samt att har föräldrakommitten och så söker jag lite extrajobb uppepå det. Det är allt för ofta som den där kvällspromenaden uteblir för jag måste sitta färdigt vid datorn, som kan ockupera mig fram till midnatt vissa dagar. I går och i förrgår kände jag av smärtor i höger höft och nedåt i benet. Jag hade svårt för att stå på benet i går och ryggen värkte. Jag tror dessa känslor kommer ifrån att jag varit för stillasittande på sistone.

Hur har det gått nu då. Har jag lyckats jämnvikta trots tårtbitarna, kakorna, pastan och potatisen? När jag skulle ställa mig på vågen i morse så var jag riktigt nervös. Jag hade lite ont i magen och det kändes som att detta skulle gå käpprätt åt pipsvängen. Jag skulle säkert ligga på en 78, kanske 79 och det skulle kännas som om jag skulle få börja om från början igen. Jag ställde mig på vågen och fick se siffrorna: 75,6 lysa upp tillvaron.

Jag ska ju jämnvikta på 75 kilo så det innebär att jag "bara" ligger 0,6+ efter en så här hemsk vecka. Det jag lärt mig utifrån det är inte att jag proppa i mig vad som helst och ändå inte gå upp i vikt, men det jag har lärt mig, som jag tror är jätteviktigt för mig, är att jag inte går upp 30 kilo på att äta lite potatis eller en kaka. Helgen innehåller en fest så jag är inte ute i det klara än, men jag vet vad jag behöver göra. Jag ska skärpa till mig i kak och tårtfronten och jag ska prova mig fram på matfronten så jag hittar en bra jämnvikt. Jag ska promenera mera för då mår jag så mycket bättre. VI får se nästa vecka, om jag ligger under 75 då, som är mitt mål med jämnvikten.

tisdag 21 oktober 2008

Mitt huvud är fullt med havregrynsgröt

och jag hatar havregrynsgröt!!!

Vi har ett projektarbete som skall in om en vecka och jag har fått ta en del som innebär att analysera eftervården, utvärderingen och uppföljningen på Rälsögården (ett behandlingshem). Det var ingen rolig punkt att arbeta med märker jag nu när jag börjar jobba med den. Det verkar mer eller mindre som de flesta (läs två/tre) redan är klara och har skickat iväg de färdiga delarna medan jag sitter på en hög av böcker och gråter.

Jag kan inte hitta något som jag känner: wow, ja, det här kan jag använda!!! utan jag hittar något som jag känner att: ja, jo, visst hmmmm, eller, näää, det var inte riktigt rätt... och så håller det på. Antingen är jag kräsen, dum i huvudet eller så har jag valt hel fel punkt! (Kanske all of the above) Medan jag letade efter grejer till projektarbetet så snubblade jag på spännande saker att använda till hemtentan i stället. För en liten stund sedan så funderade jag på att byta uppgift en liten stund så jag började kika på hemtentegrejerna i stället. Då hittar jag först inte det jag ville ha och när jag väl hittar en av dem så är texten på engelska. Jag har inga direkta problem med engelska men när jag försökte läsa texten så fick jag det yttersta beviset på att jag ska lägga ner för kvällen.

Jag läste, jag förstod varje ord, jag fick ihop meningar men medan jag läste var det som om en tjurig liten instängt flickunge satt i huvudet och skrek "nej nej nej, jag vill inte jag vill inte jag vill inte" och stampade med foten i hjärnbarken på mig. Allt flöt ihop i ett enda virrvarr och det var som om meningarna inte gjorde någon som helst nytta, som om det lika gärna kunde ha stått:

Jordgubbens gröna blad blandas med vatten och blir torra tvättsvampar av lava som kan användas som duschtvål vid fotbollsmatchernas hinderbanelöpningar.

Ja ni kanske förstår mig när jag just nu, i detta ögonblick, ger upp och hoppas på att allt jag suttit och läst under dagen kommer landa på kudden när jag sover och krypa in genom mitt ena öra och ställa allt till rätta inför morgondagens pluggande.

Vår gäst har flyttat ut


I torsdags fick vi fint besök från dagis. En Nalle, som skulle bo här hos oss tills idag. Vi har under hans vistelse här skrivt en liten dagbok över vad han varit med om (skrivet ur min dotters perspektiv):

Först fick Nalle hänga på min krok alldeles ensam fram till torsdagen för jag var ledig på tisdagen och på onsdagen visste inte mamma att Nalle skulle bo hos oss. Jag tror han kände sig ensam då. På torsdagen när han fick följa med hem så fick han sitta i mitt knä i bilen och på kvällen tittade vi på teletubbies och åt pannkakor. Det tyckte han var mysigt. Sen bäddade jag åt honom inne i mitt lilla kök så han fick ett eget rum. På fredagen skulle jag på utflykt och Nalle ville följa med men mamma lovade att lära honom allt hon kunde (det går ju ganska fort) om han stannade hemma, så jag fick åka själv. Under dagen hade Nalle tröttnat på att lära sig allt mamma kunde och städat istället. På kvällen fick Nalle träffa min bästa kompis utanför dagis. Vi hade jätteroligt och byggde med lego och lekte i lilla köket. På natten fick Nalle sova hos mig för han kände sig ensam inne i lilla köket. Vi lekte med bästisen på lördagen också och han fick fortsätta sova hos mig för vi tyckte det var mysigt. Nalle säger att han har haft jättekul och det har jag också. Jag hoppas Nalle får komma hem till mig igen nån dag.

När vi började prata med dottern i går om att Nalle skulle tillbaka till dagis idag så blev hon mycket upprörd. Jag förvarnade en av fröknarna på att det skulle bli en del seperationsångest idag och att lite terapisamtal kanske var aktuellt. Då sa fröken att hon skulle använda sig av triangeln. Dottern, Nalle och hon i en triangel så alla skulle få en chans att prata ut.

Det känns bra...

måndag 20 oktober 2008

Resultat / Planering

Veckan skulle gå ut på helfart och det började bra. Jag började däremot fundera över att köra endast en vecka till, alltså tills idag, istället för att köra fyra veckor till. På onsdagen tog jag mig det efter längtade badet jag sett fram emot. Jag skulle egentligen ha belönat mig med det på måndagen men det fanns inte tid.

När jag klev ur badet och tog mig en dusch så svimmade jag nästan. Detta skrämde upp mig rejält och efter att ha pratat med min far och med lite andra människor så beslöt jag mig för att avbryta helfarten och köra på med halvfart igen. Jag har denna vecka inte lyckats få ihop träningen ordentligt. Maken har jobbat helg vilket inte har gett mig något utrymme för att promenera som jag brukar. Veckans stegresultat låter som följer:
mån: 12 879 snabba: 7 511
tis: 9 841 snabba: 5 604
ons: 13 126 snabba: 7 980
tor: 7 908 snabba: snabba: 0
fre: 7 970 snabba: 0
lör: 1 983 snabba: 0
sön: 13 667 snabba: 10 302
Ja... jag skäms...

När jag avbröt helfarten så var jag nere på 73,7 kilo, jag var ju tvungen att väga mig för att se hur långt ner jag faktiskt kom, innan det vänder en liten bit. Efter det har jag inte bara fyllt tarmarna med mat igen så blev mitt viktresultat för den hattiga veckan blev ett plus på 0,1. Dagens vikt är alltså 75,5.

Vad har framtiden i sitt sköte? Jo, jag analyserade min viktnedgång i fredags (tror jag det var) och funderade mycket kring hur jag såg på mig själv och hur jag såg på mat och hur jag mådde både fysiskt och psykiskt. Jag kom fram till att jag blivit väldigt fixerad vid mat och vikt. Jag är livrädd för mat. Jag har inte ätit normalt på snart ett år och jag jagar kilona på vågen som en tokig. När jag hoppade på helfarten för att boost min viktnedgång nu sista gången så gjorde jag det för att uppnå ett mål på 65 kilo innan examen. Samtidigt som jag skulle jaga denna vikt så har jag allt vad examensarbete betyder att göra vilket kräver väldigt mycket mentalt.

Under min diet så har jag fått dåligt samvete och kännt mig som en dålig människa när jag fått plus på vågen,
jag har fått dåligt samvete och kännt mig som en dålig människa när jag ätit något gott på helgen,
jag har fått dåligt samvete och kännt mig som en dålig människa när jag tagit en smörgås,
jag har fått dåligt samvete och kännt mig som en dålig människa när jag ätit en bit potatis.

Jag är trött på att ha dåligt samvete och vara en dålig människa. När jag började min viktresa så sa jag att mitt mål var just 75 kilo. Sen utökade jag det till 70 kilo för att slutligen utöka det till 65 kilo. Jag säger inte att jag inte vill gå ner till 65 kilo men det jag säger är att jag ska göra det, sen. Jag ska i dag nöjja mig med 75 kilo, jag ska jämnvikta på denna vikt i ungefär ett halvår, tills examen är över och livet lungat ner sig lite. Tills dess tror jag att min kroppsuppfattning kommit ikapp mig också och att jag inte ska vara livrädd för att varje snedsteg som jag tar ska göra att jag går upp 30 kilo. Jag vill lära mig var mina gränser går, vad kan jag äta utan att gå upp i vikt, vad behvöer jag för att hålla min vikt, i form av energi och träning.

Jag ska alltså hålla mig under 75 kilo och jag ändrar min vägdag från måndagar till fredagar från och med nu.

söndag 19 oktober 2008

mat

Jag vet inte riktigt om jag har så bra kolla på vad jag ska äta när jag kör jämnvikt. Har fått en ganska bra koll på vad jag ska äta annars och jag känner att jag fortfarande äter halvfartsmat. I går till exampel så blev det morötter och broccoli till de hemmagjorda biffarna medan barnen fick pasta. Jättegott så sett, får väl se när jag vågar äta potatis till denna rätt.

I dag åt vi blodpudding till lunch jag och barnen. Det är verkligen übersvårt att skära detta i fina skivor.Det är som att jobba i modellera så jag är nästan stolt över dessa:
minst sagt hemska bitarna.

och dom vart väl inte helare
efter själva stekningen.
Hur fasen gjorda mamma
när jag var liten,
dom var ju alltid perfekta!

Middag blev stekt korv och makaroner för barnen.

Jag bytte ut makaronerna till ägg och morötter och drygt halva tallriken grönsallad. Detta är väl inte riktigt jämnvikt? Men jag ska väl inte stressa med matändringarna så sett, men, vad ska jag äta nu igentligen?

Jag känner mig lite rådvill...

I går var det lördag

och jag funderade på vad barnen skulle få för godis. Vi hade bara lite småskrap kvar i en påse från förra helgen och det var mest godis som vuxna gillar, lakrids och hårda sura bomber med mera. Jag ringde då till maken som jobbade och frågade om han kunde handla på vägen hem. Då harklar han sig lite och säger "Jo, men, vi har godis hemma" Jag försökte förklara att det inte något godis som barnen gillade. Då klämde han fram att det fanns en bunke, gömd, längst in i kastrullskåpet, jag kikade och mycket riktigt:

det var inte en liten godisskål heller.

När maken varit hemma ett tag berättar han att det fanns fler gömställen. Längst in i ett hörn av köket, där vi har den absolut värsta oordningen. Det där hörnet allt hamnar i när man inte vet vad man ska göra av det,
står en "tom" gammal obóy-burk.

Den var inte tom...

Och jag som trodde maken hade skärpt till sig, hur ska det gå för mig och min jämnviktsträning. Det är ju inte direkt så att det var godis som jag inte tycker hemskt mycket om heller.

Maken får nog gömma om det igen i kväll.

lördag 18 oktober 2008

Analytisk dag i dag

Det började i natt då jag låg och analyserade den anställningsintervju jag var på i torsdags. Om jag är nöjd med min prestation, jo, visst finns det saker som jag kan bli bättre men det var inte det jag analyserade. Jag analyserade själva intervjun och det bemötande jag fick och jag kom fram till att... nej jag vill nog inte ta jobbet. Det är många saker som spelar in, jag har nog inte samma syn på saker som dom har och då kan det bli svårt att rätta sig i leden så att säga. När jag var där så hade jag samma inställning som jag hade innan jag började plugga - "jag tar vad som helst, bara jag får ett jobb" men nu efter 3½ års utbildning kan jag faktiskt vara lite mer kräsen och faktiskt hitta ett jobb jag tror jag kommer trivas på.

Jag har hunnit prata med maken om mina tankar, Bäääbs och Kalle har också fått känna av mina funderingar och det känns som om jag får medhåll i mitt resonemang. Jag har istället letat efter andra ställen som jag tror jag skulle trivas bättre på.

Jag har ananlyserat min viktnedgång också. När jag gav mig in i denna viktresa så hade jag som mål 75 kilo, till att börja med. Om det gick skulle jag kunna tänka mig att gå ner till 70 kilo. Under resans gång har jag utökat detta till 65 kilo som viktmål. Det sista budet är att jag vill hålla mig mellan 65 och 70 kilo. Det tror jag fortfarande på som absoluta slutmålet men att gå ner nära på 45 kilo på mindre än ett år är ett ganska extremt mål. Jag har gått ner till 75 kilo nu och jag har stressat upp mig kring detta och tänkt att när jag ändå kommit så långt kan jag lika gärna gå ner allt på en gång och så har jag hoppat på helfarten. Visst är det skönt att bli av med alla kilon så fort som möjligt, psykiskt, men är det lika bra fysiskt?

Min hud är väldigt hängig, min magen är långt ifrån stabil och jag har fått för mig att bara jag kommer ner till 65 så kommer huden dra ihop sig men så enkelt är det nog inte. Jag har dessutom märkt att jag blivit lite väl fixerad. Jag har ingen ätstörning i den bemärkelsen men jag har blivit väldigt rädd för att äta fel. När det är helg och jag äter lite godis och nån kaka så känns det som om jag kommer gå upp tio kilo. Alla plus på vågen, vare sig det kan ha att göra med vätska eller menscykeln så får jag fnatt. Jag tror inte det är så bra för mig. Det känns som om jag kommer ha svårt för att jämnvikta, som det heter.

Jag har därför börjat fundera på om jag ska börja jämnvikta nu och ta de sista tio kilona om ett år eller så. Jag har ändå gått ner 35 kilo på tio månader, det är mer än tre kilo i månaden och det är mer än vad många människor klarar. Jag borde kunna vara nöjd med det istället för att bli hysterisk över de sista kilona, som igentligen bara är kosmetiskt för min del. Jag är ur farozonen när det gäller fettma och jag trivs faktiskt rätt bra med min spegelbild.

Jag har inte bestämt mig helt än, men jag tror och funderar på om jag ska ta en tid för jämnvikt då jag tränar på att hålla vikten och skaffa bra vanor att leva efter samt få ett normalt förhållande till mat igen. Sen skulle jag kunna på ett lungt och bra sätt ta de sista kilona när jag fått ett normalt förhållningssätt till maten.

Det är mina funderingar, är det nån som har lite tips och idéer så var så goda och ge mig dom här och nu.

fredag 17 oktober 2008

Tuff kväll, nen jag överlevde

Efter att ha haft huset fullt av ungar från tre till tio på kvällen. Att ha övertrötta ungar som härjat och fått gråtattacker och tjatat, men samtidigt lekt jättefint, vara hur goa och snälla som helst, så är man rätt mör. När lilltjejens kompis blev hämtad av sin pappa vid tio (vi var barnvakter) så la vi henne och försökte göra dom där kvällsbestyren som nära på var omöjligt då hon inte ville någonting och framförallt inte sova. Jag läste och hon ville kika i boken i morgon så den fick stanna kvar i sängen. Sen läste jag för sonen. Han hade somnat innan jag läst klart.

Nu är det min tur...

Jag ska också sova och jag hoppas att jag får sova länge i morgon, men man vet ju aldrig...

God natt!

I dag har jag varit huslig

Förutom att jag städat hela dagen och sedan bakat med dottern, haft fullt hus med ungar som jag har hållt i gång så har jag även lagat mat, massa mat! Det fanns köttfärs i kylen som jag tänkte göra lite pannbiffar av. Medan jag stekte dom tänkte jag att det kanske inte var det bästa att äta, stekt mat alltså, så här andra dagen på upptrappningen, så jag lagade till något annat att äta:

Kyckling, kokta morötter och lite gurka fick det bli för mig.

Alla andra åt pizza och drack läsk.. Jag har städat som sagt var så jag har fått lite träning ändå, men jag har inte hunnit gå någon promenad än, får se om jag kommer iväg nu på kvällen. Annars har jag fått ihop 7 621 steg under dagen.

Magen är lite småömm och jag tycker nog att det är lite jobbigare att planera ihop maten nu när jag blev tagen på sängen så att säga. Jag vet inte vad jag ska äta från dag till dag och det måste det bli ändring på. I morgon vågar jag nog på att äta pannbiffarna, som jag gjort utan ströbröd och med lite extra ägg i istället.

I baktagen

Hemmagjorda hallongrottor

Jag och dottern bakade lite idag. Sonen har en kompis över och dom ville fika, visst tycker jag, har man besök bör fika ingå. Men vi hade ju inget fikabröd, vad göra? Jo, baka så klart! Jag och dottern kastade ihop lite hallongrottor vilket både var lätt och gick fort. Inte nog med det, jag bytte ut det vita vetemjölet mot det lite grövre dinkelmjölet och vad händer? Jo, det blir GODARE än vanliga hallongrottor.

Jag ska hädanefter byta ut allt vitt mjöl till dinkelmjöl, det blir ju inte bara godare, det blir ju nyttigare också!

Allergin har redan gjort livet problematiskt

I går ringde sonens gamla bästis som han inte lekt med på ett ganska bra tag. Jätteroligt! Jag tyckte det var jättesynd att dom tappat kontakten så jag blev jätteglad när han ville leka med sonen och han var inte sen med att haka på. Vi bestämde att kompisens mamma skulle hämta upp min son samtidigt som hon hämtade sin son på skolan och så kunde dom leka tills jag kom hem och skulle hämta honom, och då hämta honom hos kompisen i stället.

Allt var klappat och klart då det slog mig "vänta lite, har inte ni hund?" "Jo visst det har vi det" och så föll hela planeringen. Han kunde ju inte vara hemma hos kompisen då, han skulle ju bli jättedålig.

Vi planerade i stället att jag ska hämta upp kompisen hemma hos dom när jag hämtar sonen på skolan så får dom leka här. Det går ju också, men det blirju senare än tänkt, men det får bli att han får vara med i vårat fredagsmys. Samtidigt ska vi vara barnvakter åt dotterns bästis i kväll så det blir många barn framför teven när vi ska mysa. Eftersom dotterns bästis inte blir hämtad förrän vid tiotiden så blir det en riktig uppesittarkväll i kväll.

Långfilm och popcorn. Hääärligt!

Blev lite orolig i går

Jag åt jättegott på kvällen, fast lite förståss. Jag åt ju crepes, lätta crepes, men ändå.
Jag fick ingen "å nej, nu kanske jag går upp" känsla, det var inget sådant utan mer att "oh shit, tänk om magen inte fixar det jag åt"

När jag kör upptrappning planerat så har jag ju lagt upp exakt vad jag ska äta varje dag men när det blev så där spontant som i går så blev det lite, vad ska man säga, ogenomtänkt helt enkelt. Pannkakorna var ju gjorda på lättmjölk och dinkel så de var inte speciellt feta, men de var ju stekta. Fyllningen var gjord på lättmjölk och minifraiche så det var inte heller fett, men det var ju stekt. Stekt är ju inte så bra för magen om jag förstått det hela rätt och dinkel är väl ganska jobbigt att jobba med för magen det första också, och det var det som gjorde mig nervös.

Jag tänkte på att magen kanske skulle balla ur, tarmarna kanske skulle få spel och jag skulle få åka in till sjukhuset. Ja det var väldigt oroligt där ett tag, inte i magen (visst den var lite öm, men inte mer) men mitt huvud fick panik.

Nu sitter jag här idag, magen mår prima och jag har inga eftervärkar eller liknande så det gick uppenbarligen bra, men jag ska äta fisk idag i alla fall, och kanske nåt ägg eller så för att försöka sköta min upptrappning lite bättre resten av veckan.

torsdag 16 oktober 2008

Första dagen på upptrappningen

jag har hållt mig till lite lite lite mat så som man ska göra på upptrappningen. Lunchen bestod av 50g lax och lite gurka och paprika. Kalle var så nöjd över att jag gått över till mat igen, han är en av de som bett mig äta en smörgås hela tiden under helfarten.

Jag mådde i alla fall bra av köttbullarna i går kväll och nu till middag så lagade jag pannkakor till barnen. Jag var inte så sugen på att ta pannkaka med sylt men jag tänkte att jag i alla fall kunde äta litepannkaka så jag gjorde crepes. Pannkakorna jag gjorde var på dinkelmjöl och lättmjölk. Fyllningen jag gjorde var gjord på kantareller, lättmjölk och minifraiche samt kryddat med lite peppar, salt och soya.

Jag är lite osäker på om det var det bästa att äta på första dagens upptrappning men jag har ju bara gått en och en halv vecka och det var ju så gott... lite trött i magen är jag kan jag erkänna men jag är riktigt sugen på en till :D

Jag åt bara en halv crepes, 50 gram och halva tallriken var grönsaker, vi får väl se vad kroppen hinner säga innan solen går upp igen.

Annars har första dagen gått bra och jag känner mig rätt så nöjd med att vara tillbaka på mat igen, men det är ju lite mer planering och krångel förståss, men sånt är ju livet :)

onsdag 15 oktober 2008

Dag 10

Dagen har varit bra, psykiskt lite si och så fysiskt däremot.
Vi har varit på resande fot med gruppen och när vi kom hem ordnade jag och maken både hans körkortsförnyelse och våra pass inför egyptenresan.

När vi var färdiga med det så tog jag min promenad. Jag kom idag upp till 13 126 steg varav 7 980 var av snabbare karaktär. Jag missade att ange mina steg i går så dom kommer här: 9 841 varav 5 604 var av snabbare karaktär. Inte lika bra i går alltså.

När vi lagt barnen gick jag ner i källaren och tappade upp ett härligt varmt bad, tände rökelse och ljus. Jag låg sedan och bara kände hur jag slappnade av och njööt. Något jag behövde och verkligen velat ett bra tag nu men tiden har inte riktigt räckt till. När jag badat klart gick jag in för att ta mig en dusch och det var då något riktigt läskigt hände. Förskt kände jag bara hur jag blev helt orkeslös, det kändes som om jag sögs nedåt, suget kom från magen kändes det som. Jag fick en kraftig yrsel och ett starkt illamående samt att det liksom ryckte bakom ögonen på något sätt. Det svartnade inte och jag såg inte stjärnor men det liksom kändes inte helt bra. Jag stapplade upp till sängen och la mig ner under täcket och kände mig riktigt orolig. Jag kunde inte riktigt röra på mig på närmre tio minuter utan att jag mådde illa och kände den där sugande yrseln igen.

Jag funderade genast över dieten och ifall det var den som spökade. När det lugnat ner sig så skrev jag först ett snabbt inlägg på viktsnacket jag är aktiv i och sedan ringde jag även min far som har svar på allt.

Han hade först en förklaring på att det mycket väl kunde vara en väldigt rejäl yrselattack som jag råkat ut för, men det var nog alldeles säkert kopplat till min diet. Han var inte överförtjust i att jag börjat på helfarten igen. Som han sa, och som jag även funderat över, var att det är tuffare för kroppen nu när jag inte har samma övervikt. Att jag gått ner nästan fem kilo på bara knappa en och en halv vecka (ja jag vägde mig i morse och har gått ner till 74,9) påpekade han var en väldigt stor procentuell nedgång om man jämför med när jag gick ner samma när jag var så mycket större som jag var från början.

Han rådde mig att börja med mat och att jobba den vägen istället. Han tycker inte att jag ska ha för bråttom.

Jag lyssnar på min far för han är bildad, speciellt i det kroppsliga området, även om han samtidigt är hajj på norrländsk arkitektur från början av nittonhundratalet. Sagt och gjort, min far rådde mig och jag följer rådet. Men vad skulle jag äta. Eftersom det inte var planerat så blev det med en gång lite mer kompicerat. Jag hade inga bär hemma så fil, frön och bär var inte att tala om. Att ställa mig och koka fisk på kvällen var inte heller aktuellt så det blev fyra köttbullar (vägde dom och det stämde med mängden som jag skulle äta) och skivade upp en halv paprika. Det fick bli mitt kvällsmål.

Vi får väl se vad magen tycker om det. Jag har en bit lax som jag kan ta med mig till skolan i morgon och så tar jag resten av paprikan och lite gurka. Mycket spännande och se hur den är lite lätt sporadiska upptrappningen ska ske. Men med andra ord så är min helfartsperiod över för den här gången.

Det känns som om jag valde rätt.

tisdag 14 oktober 2008


I söndags var vi hos makens syster. Dom har en hund. Vår son har astmatiska drag, alltså, ibland får han jobbigt att andas, var länge sedan sist. I söndags fick han andnöd av stora grader. I dag var han hos läkaren. Han är allergisk mot hund och katt, vi var inte förvånade. Han är ledsen för han vill ha hund. Vi vill inte ha hund, ska vi vara lättade då? Nä...
Det är inte kul att vara allergisk.
Stackars min son!

Dag 9/35 eller dag 9/14

Dagen idag gick bättre än igår. Jag har inte mått lika dåligt psykist idag och sopporna har varit helt ok. Jag är däremot funderat väldigt mycket fram och tillbaka. Jag nämnde det lite inne på viktsnacket på "allt för föräldrar" i går och då möttes jag av att jag inte skulle ge upp. Jag ser det inte som att jag ger upp eller att jag har dålig karaktär, jag tänker på min fysiska hälsa och mitt egentliga mål.

Jag har alltså funderat på att korta ner min diet från fem veckor till två, varför då undrar kanske någon, jo här är svaret:
När jag började på Xtravaganza så vägde jag 107 kilo. Det är väldigt mycket och när man då går på en sträng diet som innebär ett intag på 500 kalorier så har man väldigt mycket att ta av på kroppen. Jag tror inte att det är lika slitigt när man är så stor och man är så överviktig att själva övervikten i sig är farlig, som det kan vara slitigt för kroppen när man bara har några få kilon som överskott. Jag tycker inte att jag gjorde fel i att köra helfart, inte alls, det tror jag var bra för att boosta viktnedgången. Det jag däremot funderar på är om det är så bra om jag kör så länge som jag tänkt. Fem veckor är bara två veckor mindre än vad jag gick när jag gick det långa passen från 107 kilo vilket gör att fem veckor är ganska långt, procentuellt med tanke på de få kilon jag ändå har kvar.

Samtidigt har jag väldigt mycket i mitt liv just nu. Jag har ett projektarbete som ska in samtidigt som jag har en hemtenta som ska in samtidigt som jag har en c-uppsats som ska skrivas samtidigt som jag jobbar extra för akademikerförbundet samtidigt som jag ska på en anställningsintervju ett jobb på ett behandlingshem på torsdag. Utöver detta ska man inte glömma att jag bor i ett renoveringsobjekt med två underbara små barn som kräver sin uppmärksamhet. (Jag har en man också, han kräver också uppmärksamhet men han är i alla fall vuxen och relativt självgående)

Därför är min plan att jag ska gå helfart resten av veckan och på måndag så övergår jag till halvfart igen och då tror jag att vikten kommer fortsätta neråt ganska rejält i kölvattnet av helfarten så jag kommer ner under 70-strecket och entrar 60-klubben. Det är det ultimata målet, en vikt mellan 65-70 så jag är på sätt och vis i mål så fort jag kommit över det strecket och håller mig där.



Frukost, here I come!
på måndag

måndag 13 oktober 2008

Dag 8/35

I dag har jag haft min första riktiga svacka. Jag tyckte ALLA precis ALLA åt hela tiden idag och jag vill ha ha ha!!!

Hon som satt bredvid mig åt morötter, nån satt och åt choklad, en annan åt banan och så höll det på, hela hela hela tiden. Jag är jätte trött nu. Jag har så sett haft föreläsning från nio till tre och sen handledning fram till halv fem så jag är rätt mör nu.

Det här är en sån där ge upp dag, inte för att jag ska ge upp, men jag blev lite genomdeppig förut. Visst, jag har gått ner jättemycket men jag vet ju att det är första veckan bara, sen går det inte lika bra längre,. Bra och bra försten, men kanske två kilo eller något har jag att se fram emot och ja... en hel del negativa tankar kastade sig över mig idag. Jag tappade fokus, jag kände mig trött både mentalt och fysiskt och jag tänkte på hur gott det skulle vara att äta något, nästan vad som helst.

Jag har ju resultatet att kika på och jag har den snygga jackan som kan peppa mig, men ändå, jag är inte lika pepp just nu. När jag kom hem så kände jag inte för att ta någon promenad, jag ville bara sjunka ner i ett bubbelbad och mysa vilket jag var på god väg att göra men i sista sekund så tvingade jag mig iväg i mörkret vilket jag är väldigt stolt över. Om jag inte gjort det så hade mina steg legat under 4000 idag men jag lyckade faktiskt tvinga mig till 12 854 stycken varav 7 511 var av snabbare karaktär.

Jag kan ändå gå och lägga mig nöjd över dagen fast en aning psykist och fysiskt skittrött. Jag hoppas jag vaknar till en bra dag i morgon som kan sporra mig lite mer för fler sånna här dagar kommer inte hjälpa mig att orka igenom fyra veckor till.


Saker som upptar Pernys fantasier just nu:










Resultat / Planering

I måndags började jag med min helfartsdiet och det har nu gått en vecka. Jag har gått så mycket jag hunnit:

mån: 17 479 snabba: 12 259
tis: 18 953 snabba: 7 339
ons: 9 632 snabba: 1 328
tors: 14 269 snabba: 7 708
fre: 22 237 snabba: 11 050
lör: 12 180 snabba: 9 689
sön: 8 709 snabba: 7 113
, jag har druckit så ofta jag kommit ihåg (runt tre till fyra liter per dag) och detta har resulterat i ett minus på *trummvirvel*

4,2!!!!!

Jag vägde 79,6 förra måndagen och idag väger jag 75,4. Eftersom jag ska ner till absolut lägst 68 på helfarten, då mitt absoluta resultat är 65, så är jag väldigt spänd över att se vad som kommer först, 5 veckor eller vikten. SJälvklart hoppas jag på vikten men jag vet också att första veckan ger den absolut strösta viktmiskningen då man blir av med vätska och annat tjafs som kommer tillbaka igen när man börjar äta mat.

Den fortsatta planeringen för veckan som kommer, tja, varför rucka på ett vinnande koncept. Jag ska fortsätta på helfarten och jag ska dricka så mycket jag kommer ihåg och jag ska gå minste 10 000 steg om dagen. Jag hoppas på ett minus på 2 kilo till nästa vecka.

söndag 12 oktober 2008

Det blev en promenad

och jag har nu kommit upp i 8597, inte tio tusen i dag :( Men man kan ju inte hinna varje dag. Jag kan i alla fall glädja mig över att 7113 var snabba.

Och inte för att skryta men jag tänkte nästan hela tiden när gatlyktans ljus föll över mig att "fasen va snygg skugga jag har!"

Nu ska jag titta på en humorserie från mitt födelseår, skicka iväg början till uppsatsen till min handledare och kanske söka något jobb eller så innan jag går och lägger mig.

God natt!

Dag 7/35


Nu är snart en femtedel avklarat av den stränga dieten, beroende på hur mycket jag går ner vill säga. Jag kommer ju inte fortsätta om jag går ner under 68 kilo.

I dag var vi på svägerskans 45-årsmottagning och makens systerssons 22-årsmottagning. Det bjöds på två tårtor, antal olika kakor och sockerbullar. Hon hade till och med bakat GI-kakor *suck* och jag satt med mitt te. Jag frågade lite fint om jag kunde ta med en liten kaka och smaka på när dieten var över men hon sa att jag skulle få receptet istället. Självklart blev det frågande blickar på mig och jag fick försöka förklara mig, men som någon sa, att då blev det ju mer över till dom. Jag måste erkänna att jag känner mig jätteoartig när jag inte ens smakar på godsakerna och det var nästan så jag funderade över om det varit bättre om jag kommit med någon ursäkt om att inte åka alls, men jag vill ju gärna träffa allihopa.

Jag satt genom hela fikastunden och såg på medan de andra njöt av godsakerna, men jag förväntar mig att få lön för mödan i morgon. Ett problem som uppstod var däremot att jag glömde kvar mellanmålet hemma som jag så fint hade förberett till avfärden. Det var lite mycket tjat med dottern som gjorde att jag glömde kvar det hemma. Sen fick min son en astma-attack (vi tror han är allergisk mot hundar nu, har aldrig hänt förut) så vi fick åka hem. Jag var lite stingslig innan jag fått i mig min drink men nu känns livet lite mer uthärdligt igen.

Jag har inte hunnit promenera något nu på kvällen men jag kanske kan komma iväg någon i kväll efter nattningen av barnen, annars har jag hittills gått 1277 steg och inga av dessa är av snabb karaktär. Jag rapporterar senare om jag kommer iväg, annars får jag väl leva med detta pinsamma stegresultat.

Är det någon som vågar gissa sig på hur många kilon som jag gått ner den första veckan på helfart?
1 kg
2 kg
3 kg
4 kg
eller
5 kg?

Svaret kommer i morgon!

Och så har jag varit scout också...

Jag är ju snart klar på min utbildning och det börjar bli dags att söka jobb. Jag har därför suttit och gått igenom alla mina gamla intyg och betyg samt sorterat dessa i ordning, år och typ av intyg. En hög som hamnar för sig själv som jag inte ska ha med i min referenslista är allt jag har från scouterna (förutom slutintygen på scoutledarutbildningen då den kan vara lite av en merit när det gäller att ha kunskap i att ansvara och leda barn).

När jag ändå rensade ut dessa och la dem i ordning så började jag läsa igenom och jäklar, jag har inte bara varit scout, jag är ju värsta superscouten.

Jag har 11 kursintyg indelade på:
  • Temakurs patrullscouter
  • patrulledarkurs 1
  • patrulledarkurs 2
  • uppbyggarkurs
  • RS-kurs
  • hjälpledarkurs
  • grundutbildning för scoutledare steg 1
  • grundutbildning för scoutledare dag
  • grundutbildning för scoutledare steg 2
  • grundutbildning för scoutledare steg 3
  • överlevnadskurs
Dessa sträcker sig från 89 till 99 och jag kan:
orientering, allemansrätt, kanotsäkerhet, nödsituationer med kanoter, livräddning, kanotbivack, yxa, såg, kniv, rep, surrningar, knopar, eldning, matlagning, och jag insruktera i dessa också samt att jag kan sjukvård och lägerbålsteknik. Jag kan patrullens funktion, jag kan skapande verksamhet samt primitiv matlagning. Jag kan har lärt mig planera och genomföra projekt och kunna leda en projektgrupp (det där låter ju inte så pjåskigt att ha med i meritförteckningen förresten), mötesteknik, projektmetod, RS-lagen, kunskap inom ledarskap, gruppdynamik, gremetodik, mötesstruktur, föräldramedverkan, ljusspår som metod, dramaövningar, uteliv och friluvslivsteknik och att överleva i olika situationer.

Shit, jag är ju proffs nästan :D

Nån som vill ut och tälta med mig? Jag kan ju elda, rädda liv, hugga ved och leda gruppen ur fara samt överleva.

Det jag minns mest från dessa kurser är nog ändå hur hysteriskt roligt jag hade, att det var något jag skulle lära mig åkte nog med helt obemärkt av bara farten.

Jag är ett tekniskt miffo

det måste vara så helt enkelt.

Så fort jag ska försöka mig på något tekniskt så går det åt helsicke. Situationer som när jag och Bäääbs skulle plugga på en söndag och varken hennes eller mitt kort fungerade, uppstår allt för ofta! Jag har personligen blivit utslängd från internet och allt för ofta gör jag saker för att få igång prylar eller vad det nu kan vara och det fungerar inte men så fort min man kommer och gör samma sak, ja då funkar det!

Det som inte fungerar för mig nu är att fixa ett enkelt bildspel här på bloggen. Jag knappar in att jag vill ha flickl och mitt användarnamn, men ändå kommer en massa mysko bilder på båtar och annan skit fram. Jag börjar bli lite trött på det nu.

En annan teknisk grej som jag inte får till är mobilbloggning. Det går också käpprätt åt... ja ni kan ju ana vilket håll jag skulle nämna.

När det någon där ute som kan hjälpa mig, förklara hur tusan jag ska göra, för jag vill också vara med i gamet!

Och nej Magnuz! Det är inte för att jag är kvinna!

lördag 11 oktober 2008

Snubblade över en liten fånig tjofräs, som jag var tvungen att prova, inne hos MissyElliot. Enligt den uppdelningen skulle min kontaktannons låta ungefär så här:

Hej !
Jag är en fingerfärdig , småbarnsmamma som längtar efter lite kanibalism i mitt liv. Jag älskar att blåsa ballonger och att äta skadeskjutna kråkor men jag avskyr småbarn. Jag letar efter en blyg oskuld som kan borra ett hål med en otrogen bäver. Du bör vara bisexuell och det gör inget om du är döv, stum och heldum. Vänligen hör av dig. Eller titta förbi på en kopp snigelslem. Jag bor under kungens säng . Kram !

Var det nån där ute som blev sugen?

Dag 6/35

I dag var det lördag och godisdag. Jag har faktiskt sorterat godiset till barnen utan att en slicka på fingrarna efteråt. Jag fick sova länge vilket jag var tacksam för då jag slapp vara uppe och titta på när dom anda glufsade i sig sin frukost. När familjet åkt satt jag och jobbade med min uppsats.

Det har funkat bra, jag hade lite huvudvärk i morse men det botade jag med några glas vatten och sen var det bara att köra. Jag sitter nu med min kvällsdrink efter en lång promenad. När familjen började äta middag och sedan skulle avsluta med massa lördagssvull så stack jag. Jag var ute och gick i en och en halv timme, jätteskönt. Jag gick inte samma väg som jag brukar utan tog en rejäl väg genom hela stan och tillbaka från andra hållet. Jag hoppade in på en mack där jag fyllde på vattenflaskan och tömde blåsan och då fick jag se det sötaste och mest omtänksamma jag sett på en macktoalett förut tror jag. Förutom att det var jättefräscht där inne så hade dom...

en barntoalett tillsammans med en stor toalett!

Jätteomtänksamt.

När jag gick därifrån hände däremot något lite mer otrevligt. Jag halkade i hundbajs! Vad är det med hundägare egentligen, är det så svårt att plocka upp efter sig. Som tur var så klarade jag av att vurpa utan att sätta mig ner i det för då hade jag fått bajs på min nya fina jacka. Flaskan däremot flög all världens väg.

Stegen jag kom upp i idag blev så här många:
12 042 varav 9689 var av snabbare karaktär. Jag har nog fått i mig en så där tre liter vatten skulle jag tro.

Jag är så nyfiken på min måndagsvikt, hur många kilon jag kommer ha tappat!

Köpa vinterjacka - check!

Vi var på Marieberg en sväng nu på eftermiddagen för jag skulle hitta en bra vinterjacka. Nu kan jag förstås inte uttala mig kring hur bra den verkligen är när vintern slår till, men att den var snygg, det vet jag! Det jag blev mest glad över, när jag tittade i provspegeln, var att jag såg så jäkla smal ut. Jag menar, en vinterjacka med en tjock tröja under framhävde ändå det jag arbetat så hårt med det senaste året. Sist gång jag köpte jacka såg jag ut som en köttbulle iden. Glad i hågen så kastade jag fram 498 riksdaler till kassörskan och tog med jackan hem. Väl hemma körde maken en fotosession utanför huset så alla ska få se hur snyggt den sitter på mig.

Här kan ni se modell Perny
ta några lediga steg längs gatan
med den nya jackan som framhäver
de bortslarvade kilona.

Här har Perny gjort en tjusig svängom
och stannat i en tjusig pose.
Se hur ledigt jackan följer kroppen
och fortfarande visar upp den
tunnare kroppen än vad den en gång var.

Väl framme vid huset gröna väggar
gör Perny ännu en sista pose
innan hon äntrar huset.

Jag är nöjd med köpet och hoppas jag är det även efter att kölden bitit tag i Sveriges avlånga land.

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive