måndag 30 mars 2009

Nu känns det som om det går baklänges här
  • Städa köket V måste göras igen
  • städa hallen V ungarna har dragit fram en massa skit
  • städa vardagsrummet var ju i stort sett klart, nu har ungarna placerat nästan all skit där
  • städa sonens rum V
  • städa dotterns rum och rensa bland hannes saker har börjat städa men har blivit motarbetad hela dagen
  • städa sovrummet
  • byta lakan
  • rensa ut saker i köket V fritösen kom tillbaka igen
  • rensa ut saker i vardagsrummet
  • rensa på vinden
Dottern har ett ett leksakstält som jag höll på att packa ihop men eftersom påsen var borta så hade jag lagt det ihoprullet i fotöljen medan jag fixade med det andra. Någon har sedan dragit ner det på golvet och skyfflat runt det tillsammans med annat (jag säger inte vem men hon har ljust lockigt hår och är aldrig tyst) Sonen kommer in i vardagsrummet och kliver runt på tältet vilket gör att jag blir lite arg och säger ifrån att han inte behöver kliva runt på tältet bara för att det ligger på golvet. Han säger surt att han tycker inte saker ska ligga på golvet, med en anklagande blick mot mig som om jag brukar slänga sakerna på golvet. Då brast det för mig.
"Tror du att det är JAG som lagt det på golvet? Är det jag som lagt den här dockservisen på golvet, pappersrullen, tigerkudden, hjärtkudden, fjärrkotrollen, splekorten, legot och briot på golvet också?" Han blev tyst och satte sig surt i fotöljen framför teven, för hjälpa till att plocka upp efter sig, det kan man inte.

Nej, jag är inte en trött mamma.

Ett skäl till att många går upp i vikt

Jag filosoferade lite över det i morse. Jag satt och lyssnade på äntligen morgon... förlåt, jag satt och åt frukost och hade maken och barnens ljud överallt och i bakgrunden kunde jag höra rösterna från radion som just för tillfället var äntligen morgon med Adam och Gry (hade ledigt). De intervjuade visst någon angående att träna efter förlossning, tror jag, jag kan ju ha hört fatalt fel också.

Han som var proffs på mammakroppen sa att alla kvinnor kunde få en snygg kropp efter att de fått barn, bara de varit vältränade innan och tränar ordentligt efteråt. För att få en snygg kropp igen efter att ha fått barn skulle man köra mycket:
  • core
  • kondition
  • styrka
Det var de saker jag hörde sen frågar någon hur det var för de som inte vill träna varje dag, den där vardagsmotionen som man kan försöka få in. Personen räknade upp några av de saker som de pratade om och kommenterade att vissa kanske inte känner att de hinner eller orkar träna varje dag, alltså regelrätt träning, hur kan man då göra för att ändå komma i form. Som svar fick han att om man ska få en snygg kropp igen efter att ha varit gravid måste man träna varje dag annars går det inte.

Här tror jag att ett stort problem kommer in, kraven som tar död på lusten. Att veta att jag kan få samma snygga kropp som idealet säger (det var inte det han sa men det är det man tolkar in eftersom det är den kropp som man pratar om när man pratar om en vältränad kropp) med sexpack på magen och allt vad det pratades om, bara man jobbar ordentligt. Då vet alla att det är deras fel och dom är dåliga, svaga och lata om dom inte får tillbaka den där kroppen igen. Sen vet man nu också att alla andra vet att man är dålig, svag och lat om man inte är smal och vältränad efter att man fått barn vilket bättrar på känslan av dåligt samvete.

När man fått barn är man redan trött, man får inte sova ordentligt, hela ens världsuppfattning rubbas och ska man då börja träna intensivt också - varje dag!- tror jag man tröttnar ganska snart. Det kanske går en vecka, kanske en månad då man tänker att - nu jävlar! - men helt plötsligt orkar man inte mer och då blir det istället -äsch va fan! - och så förfaller man helt istället och skiter helt i träningen.

Varför inte peppa dessa nyblivna morsor på ett mer humant och uppnåbart sätt? Träna på ett husmorskt sätt. Ligg på rygg med barnet på armarna, lyft barnet och sänk barnet upprepade gånger så får du träning och leker med barnet samtidigt. Ta raska promenader med barnvagnen varje dag. Det finns massor av sätt men att tala om att man ska träna intensivt varje dag med core och speciella sätt och att man kan, om man bara kämpar, komma tillbaka till den vältränade kroppen man hade innan man fick barn även om det finns många som säger tvärt om, du har fått barn, kroppen förändras, den är svårare att få vältränad igen.

Jag vill ha vältränad mage, vältränad kropp, men jag tänker ALDRIG lägga ner intensiv träning varje dag på det, det hinner inte jag. Promenader varje dag, ok, hushållsträningen i form av städning en gång i veckan, ok, gympa en gång i veckan, ok, bra kosthållning måndag till fredag, absolut, men inte mer än det!

Så enkelt är det bara!

Men vi gör ju precis på samma sätt

Jag läste precis en intervju eller enkät eller vad de kallade det för, med Elise Karlsson. Jag citerar nu från enkätsvaret:

"Hur ser en typisk arbetsdag ut?

– Jag brygger en kanna kaffe, uppdaterar statusen på facebook, fixar med spellistor i iTunes, bloggar, tar en fika med någon trevlig författarkollega, läser, skriver en recension eller så. Sedan, när jag har uttömt alla andra möjligheter, skriver jag några sidor skönlitterärt."

För min del blir det väl några detaljskillnader:

– Jag brygger en kanna te, uppdaterar statusen på facebook, fixar med ansökningar till olika jobb, bloggar (eller twittar nu för tiden), tar en fika med någon trevlig låtsaskompis, läser, skriver en recension eller så i huvudet. Sedan, när jag har uttömt alla andra möjligheter och är redo att skriva några sidor skönlitterärt måste jag hämta barnen från barnomsorgen."

Känns inte som vi lever efter samma författarmöjligheter.

  • Städa köket V
  • städa hallen V
  • städa städa vardagsrummet
  • städa sonens rum V
  • städa dotterns rum och rensa bland hannes saker
  • städa sovrummet
  • byta lakan
  • rensa ut saker i köket V
  • rensa ut saker i vardagsrummet
  • rensa på vinden
Four dowm, six to go. Och då är vardagsrummet i stort sett färdigstädat, bara rensningen kvar i det rummet (förutom den ihopsopade högen i ena hörnet).

söndag 29 mars 2009

När jag inte påverkar

I dag har barnen:
en svart avklippt bakvänd punktröjja och avklippta byxor.
Orange tjock tröjja, lila balettklänning, rosa långkalsonger röda strumpor.

Sa jag att dom fick välja kläder helt utan min påverkan idag?

lördag 28 mars 2009

Sudda sudda sudda sudda bort din sura min

Denna dag har jag skurat fönsterna i köket. Det har inte gjorts på ett rejält tag. Jag är inte den där hushållerskan som tvättar fönsterna fyra gånger om året vare sig det behövs eller inte. Jag är mer den där som ignorerar behoven in i det längsta. Jag och min man tävlar i denna förmåga, han vann. Jag tror i ärlighetens namn att det minst var fyra år sedan dessa stackare blev tvättade sist. Det kanske inte är så svårt att fantisera fram hur skitiga dom var. Jag var tvungen att skura dom fyra gånger, en gång för varje år. Svetten lackade.

Jag tog även bort en del av julpyntet som vi låtit var kvar. Vi försökte köra ramsan bokstavligt, "julen vara än till påska". Julpyntet som jag tog bort satt i kökslampan som jag även passade på att dammsuga ur. Jag dammsök även persiennerna. Man kan säga att jag verkligen lekte hemmafru, jag lekte ordningsam vuxen kvinna idag.

Samtidigt som jag klättrade högt och lågt på stolar, vände ut och in på fönster, kånkade runt på dammsugare och skurade av spisar och bänkar, så var jag även en mamma. En mamma till två barn som verkligen bestämt sig för att sätta små trotskäppar i hjulen på mig. "Jag vill titta på film... nu....NU" "Ge mig godis" "Ge mig saft" "Va får jag inte läsk?" När detta möttes med uppfostrande svar så som "Be vänligt" "Be snällt" "Nej det får du inte" "Du får vänta, ser du inte at mamma står på tå och balanserar på en pall" så blev det utbrott. Sonen blev skitförbannad för att han inte fick riskera att dra ner en tjugokilos kassaparat över sig eller över sin pappas whiskeysamling eller för att han var tvungen att äta mat. Det senare blev även dottern förbannad över plus att hon inte fick bränna sig på spisen, upprepade gånger.

Därför hann jag inte färdigt med dotterns rum idag utan den får vänta tills i morgon. Sonens rum blev däremot färdigt i kväll, innan mörkläggningen, jag hann dock inte tvätta hans fönster, vilket jag, vid ett svagt tillfälle, lovade att jag skulle göra. Alltså kan jag stryka från listan:
  • städa köket
  • rensa i köket
  • städa sonens rum
Tre punkter av tio färdiga, härligt, bara sju kvar tills i morgon då.

De här helgen tar död på mig. Va skönt det ska bli att få vila upp sig på Tjällossningen nästa vecka. Undrar bara om det hinner bli någon tjällossning innan tjällossningen i år...

fredag 27 mars 2009

Dagens plan

  • Städa köket
  • städa hallen
  • städa städa vardagsrummet
  • städa sonens rum
  • städa dotterns rum och rensa bland hannes saker
  • städa sovrummet
  • byta lakan
  • rensa ut saker i köket
  • rensa ut saker i vardagsrummet
  • rensa på vinden
Hur långt tror ni jag kommer idag?
Hur långt tror du jag kommer i helgen?
Det är nog bäst jag sätter igång nu.
Är det något ni vill ha, vi kanske har det, du kanske kan få det, till rätt pris.

Debatt på hög nivå

"Fråga barnen vad de helst vill ha 99% säger en mamma och en pappa!"

"Säkert, tror faktiskt på 100%. Fast det beror inte på något biologiskt som får barnet att
välja det utan på heteronormen."

"Är det fel att vara hetero nu med"

taget ur politikerbloggen

torsdag 26 mars 2009

Allmän info

Jag har två nya fina funktioner på min blogg. Det ena är att man kan om man vill följa min blogg. På höger sida, där jag har alla funktioner och grejer, så hittar man under bloggarkivet en knapp där man kan följa min blogg. Om man klickar där så kommer ens fina bild upp som blir klickbar och andra som läser kan klicka och komma till din blogg den vägen. Denna funktion är ju rolig, om någon använder sig av den, nu är det mest bara patetiskt. "Dessa följer denna bogg - ingen- " känns en aning deprimerande faktiskt. Samtidigt så vet jag ju att det finns några som faktiskt följer bloggen, men det verkar vara mest i hemlighet.

Det andra som hänt här inne är att jag har Twitteruppdateringar. Även detta i högerspalten här bredvid, under min presentation. Rubriken är "det här pysslar perny med just nu" och så kommer det uppdateringar med jämna mellanrum där.

Ja thats new... annars är det det gamla vanliga jobbsökandet som sker.

tisdag 24 mars 2009

Antireklam

Det är två reklaminslag som jag upplever som antireklam. Den ena är McDonalds frukostreklam och den andra är någon elbolag som jag inte ens kommer ihåg namnet på.

McDonaldsreklamen för frukost.
En person säger: fy vilken hemsk morgon jag hade, jag fick en flera ton tung grej på foten, fy attans vad ont det gjorde, eller, det var en skriktävling i mitt rum eller vad det nu är. Det ena scenariet är värre än det andra.
Den andra personen säger då något i stil med: jaha, va jobbigt, ja själv njöt jag av en frukost på McDonalds.
Var någonstans i denna reklam får jag känslan av att vilja äta deras frukost. Att äta sniglar är mer lockande än att råka ut för det som de gör i reklamen, jag skulle hellre äta gegga vilket gör att vad som helst är trevligare än vad de råkar ut för och då är det klart att även McDonaldsfrukosten är lockande. Eftersom jag inte behöver välja mellan att råka ut för det mest fruktansvärda eller McDonaldsfrukost så kommer jag inte att välja McDonaldsfrukost.

In och kika på reklambilden här http://www.mcdonalds.se/
Bilden på reklamen gör mig inte heller speciellt sugen.

Så över till den andra antireklamen.
Ett elbolag som går ut i sin reklam och säger "vi tycker att den viktigaste energin är energin mellan människor och inte den energi som kommer ur en elsladd."

Jättefint, jättefin tanke, men inte det jag vill höra från ett elbolag jag vill ska leverera min el. Om jag får elproblem, om jag får elavbrott och har det bolaget, kommer dom då skyndsamt göra något åt det eller kommer dom säga, när jag hör av mig till dom "ja men det gör ju inget om teven inte fungerar, du kan ju umgås med din man, jaha, är det minusgrader i huset, ja men kramas då, ni kan ju sova allihopa i samma säng för att hålla värmen, det är ju ändå den energin som är viktigast"

Jag litar inte på ett elbolag som rent ut sagt säger att dom inte prioriterar den vara de säljer.

Va fasen, jag skulle lika gärna kunna jobba som reklammakare om man inte behöver göra bättre ifrån sig än så där...

Jobbmässan

I dag var jag på jobbmässan. Jag delade ut massor av CV:n, fick positiv feedback på mitt CV och fick en del konstruktiv kritik på mitt CV. Jag fick en hel hög med internetadresser där jag ska lägga upp mitt CV för att kunna få ett jobb i framtiden, förhoppningsvis.

Det här med arbetslöshet och arbetssökande och arbetsförmedlingen är verkligen en historia i klass med såpoperor. En historia som väcker känslor, starka känslor. Känslor av vanmakt, känslor av irritation, ilska och stress. Att söka jobb är en heltidssysselsättning. Allt beror ju på hur mycket tid man lägger på det förståss. Jag kan ju välja att skicka iväg en liten ansökning i veckan och använda resten av tiden till att utveckla mina intressen, om jag nu inte verkligen vill ha jobb vill säga. Att jag bara har femtion timmar på mig i veckan att söka jobb gör inte att jag känner mig lugn direkt. Att jag sedan, utöver det, har ett timvikariat som ibland pillar in på min jobbsökartid, eftersom jag bara får ha barnen femton timmar på dagis, i veckan, och jag redan tagit ut dessa timmar när jag jobbat, gör att jag vissa veckor inte får något sökt alls.

Arbetsförmedlingen har sina egna små trix att sno tid från en också. De kommer med inbjudningar (läs inkallningar med underliggande tvång) till gruppträffar där man ska få information. Jättebra tänker man först och går glatt dit och tänker att "nu ska jag få bra och matnyttiga tips om hur jag ska få mitt drömjobb, hur jag ska lägga upp mitt CV med mera". Man kommer dit och märket till att börja med att dom endast avskiljer personers intressen utifrån hur gammal man är. Är man under 25 tillhör man en grupp och över 25 en annan. Jag tillhörde såklart den gruppen för folk över 25. I gruppen hade vi en brokig skara. Jag, nyexad och helt ny på arbetsmarknaden med en speciell intressegrupp av jobb. Sen hade vi en kvinna som varit arbetslös i 4 år som inte ens hade betyg från grundskolan. Sen var resten av gruppen en spännvidd mellan mig och henne. Efter att dom gett informationen så började jag fråga om de saker de tagit upp och fick svaren "nä det gäller inte dig, nä det gäller inte dig, nä det gäller inte dig" Va fasen, kan man inte få gå i en grupp där man faktiskt får anpassad information och slipper lyssna på saker som inte gäller en själv. Jag kan använda min tid på annat sätt, tack så mycket.

Vad hade hon (kvinnan som varit arbetslös i fyra år) och jag överhuvudtaget gemensamt i hur vi ska gå tillväga för att få jobben? Varför var hon överhuvudtaget på en informationsträff för nyarbetslösa? Hur kom det sig att hon inte fått informationen om att arbetsgivare som anställde henne kunde få arbetsgivaravgiften avdragen under de första fyra åren? Det fick hon veta nu! Varför inte anställa henne på arbetsförmedlingen? Med tanke på att coatcherna, som ska ge mig förtroende om att kunna hjälpa mig att komma in i arbetsmarknaden, skröt över att de hade fått sina jobb med meriterna att de varit arbetslösa länge! Det var det enda kriterie som de nämnde. Jag vet inte om jag tycker att det är förtroendeingivande. "Hej, jag har inte kunna få jobb själv så därför ska jag nu hjälpa dig att få ett"

Vidare, för att ta bort jobbsökningstid för oss jobbsökare, så ska man lägga in sitt CV i deras databas (arbetsförmedlingens alltså). Det är inte så att man kan ladda upp ett CV alltså utan man ska sitta och skriva in merit för merit, en och en med en beskrivning på varje och datum och fan och hans moster. Jag påpekade att det där var ju idiotiskt, det skulle ju ta skitlång tid och dessutom var deras fasta redskap sällan helt gjorda för de papper man har och den information man har på papprena. Han påpekar att de inte kan låta en ladda upp CV på grund av sekretessproblematiken, vilket jag borde veta då jag sökt jobb på kommunen och andra statliga myndigheter och där har de också en databas som man får skriva in sig i. Ja, men där kan man ju ladda upp ett färdigt CV och på vilket sätt kan socialtjänsten har mindre sekretess i jämförelse med arbetsförmedlingen?

Och när jag ändå gnäller så måste jag gnälla vidare om det där med CV. Den ena coachen säger "skriv så lite som möjligt" nästa säger "du ska ha med allt, vare sig det verkar trivialt eller inte, det kan vara det som gör att du får jobbet, har du varit på språkresa i nian (20 år sedan) så ska det vara med" "det ska vara så kort som möjligt" "det ska vara nichat" "Det ska vara allmänt" "det ska vara beskrivningar vid varje merit" "Det ska vara stolpat utan information" VA FAN! BESTÄM ER!!! Nästa bit är, ringa eller inte ringa. De flesta säger "Ring ring ring, det är jätteviktigt, du får inget jobb om du inte ringer" Andra säger "Ring inte, tänk dig själv, om du sitter med 100 ansökningar att gå igenom då orkar du inte med att folk ringer med korkade frågor" Sen, vad ska man säga då? Jag kan ju inte bara ringa och säga "Ööööööh, hej, jag har typ sökt det där jobbet, öööööh..." jag har ju inget att säga, jag stör ju bara. Vad säger man?

Fan, jag får aldrig något jobb i den här jungeln!

Jag försöker peppa mig med on and on med Pain, för att påminna mig om vad jag måste göra.

söndag 22 mars 2009

Min flitiga dag resulterade i

Pizzabullar.
Dessa har hawaiismak, fast vegetariska för det fanns ont om skinka.
Det jag gjorde var alltså att sätta en helt vanlig pizzadeg. Kavla ut denne och sedan bre den med chilisås, riven ost och krossad annanas samt krydda med pizzakrydda. Rulla ihop alltihopa och sedan skära rullen i kanelbullsstora bitar, lägga i bullformar och in i ugnen på 250 grader, ungefär tio minuter.

Jag personligen ger dessa bullar tio tummar upp av tio tummar. Jättebra mellanmål att bara slänga in i mikron, eller äta på stående fot, har hört att dom ska smaka bra kalla också.

Barnen, vilka jag egentligen gjorde dem åt var dock lite gnälligare, men det skulle dom ju vara även om jag skulle ge dom deras absoluta favoriträtt, bara den råkade komma i lite fel form, men vänta lite nu...

det var ju precis det jag gjorde, ja just det ja!

Så det kan gå med konservativa ungar men jag ska nog kunna omvända dom!

Kanelbullar
Det är så klart en helt vanlig vetedeg och sedan har man, när man kavlat ut dessa, massa fett, matta socker och superdupermycket kanel på så smakar dom underbart. Av mig fick dessa nio av tio tummar upp. Jag gjorde godare i fredags helt enkelt. Ungarna gillae i alla fall dessa och när jag sa att dom inte kunde få fler kanelbullar än pizzabullar (de vägrade ju smaka från början, på pizzabullarna alltså) så fick dom i sig en pizzabulle var. I dag ska dom få en bulle till var, men inte förrens efter maten!

Matbröd.
Det såg jättegott ut, det verkade kunna bli så gott. Det är gjort på dinkelmjöl, osiktat, grovt och fint bröd, tänkte jag, men nixpix.
Det var hårt så man kunde använda det som vapen och smaklöst, torrt. Kommer inte gå åt. Kanske ska gå och mata ankorna vid vattnet någon dag tillsammans med ungarna.
Maken smakade och bad om ursäkt tusentals gånger för att han inte tyckte om det och troligtvis aldrig skulle äta det igen.

Det får två tummar upp av tio, det går ju att äta om det skulle vara svält, men så illa är det inte ställt här än... så!

Det slutade alltså med att det mest blev onyttigheter bakat i hemmet.

lördag 21 mars 2009

Och hon fattar tangentbordet

Jag har varit här jag har bara inte orkat skriva. Jag har massor av upplägg att skriva, som jag ska försöka göra här i dygnet, men jag börjar med en liten enkel uppdatering.

Jag är fortfarande arbetslös, förutom det tim- vikariat jag har och har haft sedan mitten av februari. Jag har sökt massor av spridda jobb.

Jag har gått med i Twitter som ni kan följa här i sidomenyn, under min presentation. Jag är ju inte så snabb på att uppdatera bloggen nu, vet inte varför, men att Twitta lite snabbt, det orkar jag, så det går att se att jag faktiskt lever och inte ligger med huvudet i en kudde, gråtandes.

Jag är förkyld, inte lika sjuk som maken dock som legat i 40 graders feber onsdag till fredag och har en hals som bara är nån centimeter i diameter och knappt användbar i ätandets konst.

Jag har tagit tag i min vikt igen eftersom jag nästan gått upp 10 kilo sedan januari. Jag har denna vecka gått ner runt ett kilo så det är på gång. Helgen däremot har bjudit på kanelbullar, choklad, pizza, läsk och lite ostbågar. Inom sansade ramar, inget hetsätande som jag haft för mig den senaste tiden, så jag tror inte det ska vara någon fara. Vi får se på fredag.

Jag har bakat idag, korkat kanske eftersom jag inte har kraften till 100% och därför varit lite extra gnällig och lite mindre tålmodig. I går på jobbet, alltså tim- vikariatet, så bakade jag pizzabullar och kanelbullar, det var gott. Jag tänkte därför att jag skulle baka det här hemma också. I morse upptäckte jag att brödet var slut och därför var jag ju tvungen att baka matbröd också. Innan jag kunde baka var jag tvungen att städa köket och under den tiden hann dottern bli otålig och gnällig samt en aning tjatig. Jag har varit förföljd av otur där saker ramlat och strulat till sig, helt oprovocerat vilket inte hjälpt till att hålla humöret på topp. Dottern har "hjälpt" till. Hon har verkligen varit jättesnäll och gullig, men, det har blivit fel hela tiden.

Hon skulle skura golvet, fast jag sagt att vi var klara med det och så fick jag torka golv mitt i städningen. Hon skulle hjälpa till med ingredienserna till bakningen och så hade jag mjölvatten över hela spisen. Hon ville stå bredvid och titta på och började leka med ett dl- mått och la det ifrån sig på den varma plattan, och så hade jag en dl- mått mindre och en platta att skrubba. Hon ville hälla saft själv och så hade jag ett vardagsrumsgolv att skura.

När jag var klar med pizzabullarna tänkte jag överraska barnen med att de skulle få äta det till kvällsmat. Det var deras favoritpizza, hawaii, jättegoda måste jag personligen få säga, men då bestämde sig barnen för att det inte var gott. Men när jag sa att dem inte fick fler kanelbullar än vad de ätit pizzabullar så fick dom i sig var sin.

Nu ska jag börja jobba på mitt CV och för skojs skull kommer jag lätta upp det här senare, man vet ju aldrig om det kan snubbla in en potentiell arbetsgivare någon gång.

tisdag 17 mars 2009

Deprimerade ben

Jag har "restless legs syndrome"

Uppenbarligen

Jag brukar ha ett litet talesätt som går:" Nä nu är jag så trött att det börjar krypa i benen, så det är nog bäst jag går och knoppar". Jag har bara fått för mig att det är allmänt, att när man är riktigt aptrött så börjar det krypa i benen. Det känns som om jag har klåda i själva skelettet innuti benen. Jag blir nästan vansinnig, och detta kommer när jag är riktigit trött. Självklart kan detta störa mig i mitt försök att sova, men jag brukar kunna koncentera bort det.

Nu har jag fått veta att jag är bara en av 7-10 procent av alla människor som har detta. Varför har ingen sagt det till mig innan?

I dag när jag sökte på barns sömnbehov så såg jag en rubrik där det stod: "krypningar i benen kartlagda" och eftersom jag har krypningar i benen så blev jag nyfiken. Jag trodde ju fortfarande att detta var allmänt men att många tyckte det var irriterande. När jag klickade på länken fick jag veta att:
  • Jag har låga nivåer av dopamin i hjärnan
  • Det förkortas RLS
  • Det tilltar med åldern
  • det finns läkemedel

Jag tror jag kan överleva än så länge, har inte lidit så mycket än, men det kan ju vara bra att veta att man inte är helt normal, om man vill börja gnälla om det, för då finns det visst läkemedel.

Vill du veta mer? kolla här

lördag 14 mars 2009

Jag fattar inte hur det gick till

Inne på ansiktsboken var det ett quis om ifall man var ängel eller djävul. Jag gjorde testet för skojs skull och frågorna var så jag kunde inte ens med att svara fel, Jag menar, jag kan inte skriva under på att jag skulle sparka katter eller liknande. Jag svarade därför att jag aldrig någonsin skulle göra illa djur, jag svarade att jag skulle hjälpa gamla agda om hon hade ramlat mitt i gatan, jag svarade att jag gör mina läxor, efter att jag ringt mina polare och snackat bort några timmar, och detta blev resultatet:


Greater devil >:)
Oh no! You have completely turned to the side of evil! Even the angels can't stop you from destroying everything in your path. When you see a cat, you kick it and step on its tail +poor kitty...+, you don't do your homework often and you see the principal at least once a week. I'm not sure if you are still able to change to the greater side of good, but if it is still possible, seek the help of your family and friends, behave yourself, and you may just become an angel! =D If you can't... wait, I'm sure if there's a will, there's a way. Good luck! ^-^

Måste ha varit att jag tittar på filmer som inte är riktade till min ålder, men det har ju att göra med att jag är över trettio och tittar på barnfilmer med mina barn. Ja, jag tror inte man ska tro på allt man läser inne på ansiktsboken, men det kommer som en chock för mig!

När nikotinet är borta dansar kalorierna på bordet

Det är svårt att koncentrerar sig på flera saker samtidigt.

Jag har gått upp nästan tio kilo på två månader, det bådar inte gott. Nu måste jag sätta P för detta. Jag har tänkt sätta P för det i flera veckor, men det har inte gått så bra. Jag bestämmer mig för att börja på måndag och så skiter det sig på måndag och då tar jag det nästa måndag och så håller jag på.

Jag har kommit på att det största problemet för mig är att jag inte har en ordentlig planering, vilket är A&O för att lyckas. När jag misslyckas på måndagen så tänker jag att "ja ja, men då börjar jag nästa måndag i stället och eftersom jag ska börja nästa måndag så måste jag ju få unna mig lite den här veckan" och så unnar jag mig ytterligare en vecka och grammen läggs på och blir till kilon.

Förra veckan tänkte jag inte att jag skulle unna mig utan jag tänkte att jag skulle fortsätta kämpa även om det inte gick så bra på tisdagen, men, jag liksom undermedvetet unnade mig. "Jag var ju så duktig så om jag tar en kaka så är det ändå mindre än vad jag åt förra veckan"

Den veckan som kommer går jag in i med en planering. Måndag och fredag jobbar jag och eftersom jag jobbar med unga tjejer som jag ska ha pedagogisk lunch med så vill jag inte gå in i det med helfarts pulverdiet. Tisdag ska jag till arbetsförmedlingen och vill inte vara nojjig där och därför kan jag inte köra helfart där heller, därför ser min vecka ut som följer:
Måndag och tisdag, tre pulver och en lunch
onsdag och torsdag, helfart
fredag lördag söndag tre pulver en lunch.

På detta hoppas jag reducera ett gäng gram men framförallt, jag hoppas på att bryta min onda cirkel, om jag försöker bryta mitt kolhydratsbegär så kan jag kanske lyckas bryta mitt småätande och försöka vända trenden så jag kommer ner till 75 igen där jag tänkt jämnvikta att tag innan jag tar de sista tio kilona.

fredag 13 mars 2009

Dottern har full koll på smicker

jag, maken och dottern (fyra år) var i köket:
Dottern: jag tycker mest om mamma
Pappa: *gör en ledsen min*
dottern: ja men alltså, jag tycker ju om dig... mindre
pappa: ser ännu mer ledsen ut
dottern: *med tröstande röst* ja men alltså, jag tycker ju minst om dig
pappa: ser helt förstörd ut
dottern :*fundersam tystnad*
Dottern: *kramar tröstande pappa*

Men hon tillade senare att ändå tyckte bättre om mamma, så inte den där kramen på något sätt skulle förvilla pappa att tro att han hade kommit upp på samma plats i kärlesstegen.

Så lång tid det tar att söka jobb

I går fick jag iväg fem ansökningar. Det är en hel del pyssel att få ordning på det känner jag. Jag hade ju fyrtio jobb annonser som jag skulle skicka iväg ansökningar på och då sa en kompis: Jaha, är du lika sugen och inspirerad av jobb 38 som jobb 2?
Nej, det är jag då verkligen inte, men jag är väldigt inspirerad av tanken på att ha jobb. Hon tyckte att jag skulle sikta in mig på några få och inte söka allt, men, jag känner nog att de jag är som mest inspirerad av kan jag ju lägga ner mer krut på men de jag söker bara för att söka för att jag vill ha ett jobb, kan jag ju skicka lite standard på.

Jag pratade lite med Paulina, min promenadkompis tillika min dotters bästa kompis mamma, härom dagen, angående mitt jobbsökande och framtidssyn på jobb. Jag är nu nyexad socionom som hankar sig fram på timvik. Jag har tre röster i huvudet som bråkar om hur jag ska göra och hur jag ska tänka kring arbete.

Röst 1: nu är du nyexad socionom, då är det klart att du ska söka socionomyrken, socialsekreterare, kurator eller liknande, inget annat är värdigt nog för dig!

Röst 2: men vill du ens det? När du sökte socionomutbildningen så var det ju för att den var så bred och allmän och att det skulle kunna ge dig kompetens att få jobb som du kanske tidigare inte kunde fått. Du kan kanske till och med få ett mer lönsamt och givande yrke utanför socionomboxen!

Röst 3: *med en desperat förtvivlan i framtoningen* TA ETT JOBB, VILKET SOM HELT, BARA DU FÅR INKOMST!!!

Alla röster har väl rätt på något sätt. Som en person med universitetetsexamen ska jag inte ta vad som helt, jag kommer då rakt inte jobba på burger king igen om vi säger så, men, om jag får ett tillfälligt jobb på vi säger IKEA eller ICA så skulle jag ta det, samtidigt som jag söker jobb, om jag inte blir erbjuden något som jag inte kan tacka nej till. Ett jobb på IKEA eller ICA behöver ju inte betyda kassatjänst, det kan ju innebära något mer administrativt och intressant som även ger en chans att klättra. Vissa jobb, som är administrativa och som är på privata företag ger en ändå en större chans till högre lön och möjligheter att avancera. Nu säger inte jag att jag har lagt min ribba på ICA-nivån, jag tar ICA som IKEA som exempel (även om jag nu skickat iväg intressebrev till dem).

Vi får se vart vägen slutar någonstans. Jag är i alla fall väligt nyfiken. Jobben jag sökte i går var:
2 kuratorstjänster
en förskollärartjänst
en kandidatsansvarigtjänst
en tjänst som resercher associate

Vi får se om någon av dessa jobb nappar.

onsdag 11 mars 2009

Musmördare

Vi har haft musbett på saker på våran vind. Vi bestämde oss för att få stopp på det och satte upp fällor. Problemet med fällor är att dom kan fånga byten och då blir det ju jättejobbigt, för vi är mesiga.

Det hade kommit ett byte nu när maken var uppe.

Den var duktigt död och maken stod och beskrev upptäckten som ett litet barn som sett ett monster under sängen. Han stod och hoppade lite upp och ner och berättade om hur fällan stått lite skymd och att man kunde se att den var fälld. Han hade tagit ett steg närmre och då hade han sett svansen. När han beskrev detta så gjorde han en plågad min och viftade med sina händer. Sen stod han och funderade högt över hur han skulle ta bort musen. Det slutade med plasthandskar och kompostpåse.

När han var klar kom han ner med kompostpåsen i händerna och en ny plågad uppsyn och beskrev hur musen legat, hur den hade utstrålad död och plåga och sen slängde han påsen.

Nu oroar vi oss över om det kommer vara fler möss i fällorna för det är ju jättejobbigt att döda.

Prioriteringssvårigheter

Nu när jag är utan jobb så skulle jag kunna göra så himla mycket.
  • måla
  • fota
  • träna
  • skriva
  • läsa
Det jag gör är att jag startar datorn för att jag ska skriva ansökningar. Innan jag ska skriva ansökningarna så ska jag bara läsa lita bloggar. Och när jag läser bloggarna så följer jag länkar, kollar facebook och kanske spelar något hjärndött spel eller så bloggar jag om att jag inte företar mig något. Helt plötsligt ser jag att klockan är massor och jag har inte ens börjat med ansökningarna. Jag skriver ihop lite ansökningar, gör ett hjälpligt försök till att få ordning efter frukost, duschar och sen måste jag rusa iväg och hämta barnen.

Ännu en dag utan att få något gjort är över för när barnen är hemma så är det mest dom jag får ägna mig åt.

Varför är jag inte kreativ?

Jag borde ju istället, när barnen gått till skola och dagis, kasta mig över ansökningarna för att sedan gå vidare på att skriva på min bok. När jag hämtat barnen borde jag ta fram pyssel, färg och staffli och börja skapa med barnen. Jag skulle kunna ta med mig kameran ut och ta massor av fina vinterbilder och återge vårens spridning i landet i stilrena svartvita bilder.

Varför gör jag inte det?

Jag är nog lat.

tisdag 10 mars 2009

Tillbaka till barnstadiet

I dag var jag på dotterns dagis och hälsade på. Det är sådant man får passa på att göra när man inte har ett jobb att gå till på dagarna. Det jobb jag egentligen har är så sett att söka jobb vilket jag kan göra mellan halv nio och halv två tisdag till torsdag, då barnen är någon annanstans. Av någon konstig anledning stör deras närvaro mig i min koncentration. Kan vara tjafs, bråk, tjat och gnäll som gör det. Att ringa till en, förhoppningsvis, framtida chef för att höra om de fått ens ansökningshandlingar och låta trevlig och artig med risken att han, eller hon, helt plötsligt ska få höra ett barn skrika saker som "han slog mig" "mamma ge mig godis" "mamma, jag måste bajsa, hjälp mig nu!" gör mig stressad, kort sagt. Eftersom jag lovat att vara med på dotterns dagis, efter att jag varit med på sonens skola, kände jag att det var på tiden att jag infriade detta löfte. Sist blev vi ju kräksjuka.

Nu över till mitt jobbsökande.

Jag har öppnat luckan till boxen och tittar utanför just nu. Det finns ju hur mycket som helst, om man inte låser sig vid en tanke.

Vi får väl se hur det slutar. Just nu har jag ute ansökningar på familjebehandlare, fältassistent, socialkonsulent och socialsekreterare. Jag tittar just nu på jobb som assistent, administratör och skolkoordinator.

söndag 8 mars 2009

Furniturebox.se har läskig reklam

Vet inte om ni hört radioreklamen för furniturbox, den så kallade: svindlande sovrum.
Det är i alla fall en ung kvinna (jag tror i alla fall hon är ung, men det är ju svårt att säga, hon kan ju vara äldre än mig och då är det väl många i bloggsfären som inte anser henne vara ung längre, men jag är ju ung, tycker jag i alla fall, skit samma) som läser ur boken "svindlande sovrum" (säger dom i alla fall, men det är ju bara den lilla biten som finns för det är ju reklam)
Den går på något liknande sätt som det här:

"Bla bla vaknar och sträcker sig mot solljuset som tränger in genom de vita gardinerna, Hon tittar på något som hon är så nöjd över matchar något annat som hon är så nöjd över och (här blir rösten hos uppläsaren lite snabbare och häftigare) plötsligt märker hon att det är någon bredvid henne i sängen och hon kaster sig ur sängen och landar på Emelie Brown, den slitstarka och handtuftade mattan" Och där slutar den.

Dottern var med mig i köket en gång när denna reklamuppläsning ägde rum och min fyraåriga lilla linhåriga tjej tittade på mig med stora ögon och utbrast, men nästan lite darr i rösten: "va lääääääskit!!!"
"Tycker du?" sa jag lite förvånat, "Vadå då?"
"Att mattan levde och var bredvid henne i sängen"

Mer liv irl än i bloggen

Oroa dig inte Zizzi, jag har uppkoppling och jag mår bra, det finns andra anledningar till denna inaktivitet i bloggen.

När jag pluggade och slet då uppdaterades det flera gånger om dagen. Nu när jag inte har ett jobb att gå till utan det är flera timmar över till bloggen, då händer det inget. Det finns två anledningar till det. Den ena anledningen är att när jag inte har något att göra så blir det inte riktigt lika mycket att blogga om heller. I ärlighetens namn funderar jag lite på om jag ska nischa in mig och blogga om något speciellt för mitt liv är ändå inte så spännande. Jag skulle kunna blogga om livet som mamma, men det är det redan flera som gör så mycket bättre än mig. Jag skulle kunna blogga om arbetssökande, det skulle kunna bli spännande men om det går som jag vill kommer detta ämne ta slut väldigt fort, jag planerar nämligen inte att var arbetssökande så länge.

Den andra anledningen till att jag inte bloggar är för att jag har fullt upp. Att vara arbetslös är helt fel namn, inkomstlös kanske men arbete, det har jag. Jag har ändå hem och barn och har under lång tid varit tvungen att försaka många saker som behövts göras. Jag tar tag i dessa saker nu. Tidigare dagar har jag storstädat och sorterat i hela huset. Jag har organiserat barnens saker och gjort ett system för att hålla reda på allt i vårat hem.

I dag har jag rengjort kyl och frys samt organiserat allt som fanns där inne. Frysen var i stort sett full och vi har nu rensat ut nästan halva innanmätet. Allt som var infryst för över ett år sedan eller vars utgångsdatum hade gått ut åkte ut. I botten hittade jag saker från 2002.

Även kylen blev glesare, men jag kan i alla fall säga att jag hittade inget som var lurvigt eller grönt. Jag var däremot rejält restriktiv och inget som som var om ens bara en timme för gammalt fick komma tillbaka igen, inget som såg det minsta misstänksamt fick komma tillbaka igen och så här blev resultatet.

Detta blev utröstat ur kylen.

Tror det blev 25 kilo från frysen


Och titta va fint det blev

Och allt har nu sin plats och inte bara inslängt som det var
förut då man inte visste var något egentligen skulle bo.

Nu börjar mitt nya liv att ta sin början.


fredag 6 mars 2009

Novalucolarkeologisk utgrävning

Jag har magkatarr.

Denna magkatarr kommer och går och jag tror inte jag kan minnas en tid då jag inte behövde tänka på vad jag åt och förväntade mig sura uppstötningar, magont och jobbig bubblig mage så fort jag äter väl kryddad mat, fet mat eller sur mat.

Magkatarren är som värst på kvällarna, när jag lägger mig ner.

Nu ska ni inte tro att jag varje kväll ligger och vrider mig i smärtor eller snyter ut tonvis med galla ur en sönderfrätt näsa, nej nej nej, inget sådant, alls.

Däremot brukar det, när jag lägger mig ner, bli lite ostadigt i magen, det bubblar lite och jag kan känna mig lite illamående. Därför brukar jag ha novalucol i sängen så jag kan stoppa i mig några små vita runda sötnosar när magen krånglar. Vår säng är fastbyggd mot tre väggar och jag sover innerst. Det är en liten glipa mellan väggen och resårmadrassen, precis lagom bred glipa för en novalucolkarta att glida ner, lite för trång för en hand att på ett bekvämt sätt glida ner och hämta upp den igen.

Eftersom nästan alla novalucolkartor försvinner ner mellan sängen och väggen, antingen innerst eller uppe vid huvudändan, så blir det att jag tar en ny karta varje kväll, och lägger vid huvudkudden. När alla hela novalucolkartor tagit slut så börjar jag fiska kartor ur dessa springor. Jag börjar alltid med utrymmet längst in, för det är lite bredare än det vid huvudändan. Nu är dom slut så jag har börjat vid huvudändan.

Nu, varje kväll, pressar jag ner mina händer mellan väggen och madrassen och skrapar bort huden på mina stackars knogar. Fingrarna nuddar kartorna och efter att ha grävt runt en stund får jag fram en karta, där det förhoppningsvis finna novalucol kvar i, annars får jag börja om från början igen.

Resebolagets kontraster

När jag för skojs skull sitter och kollar på paketresor på tre veckor ner till Kenya där en hel del olika moment ingår, så som safari, kolla in afrikas olika vilka djur med mera så ser jag att de har fler olika resor till exotiska ställen, så som:
Uganda, Tanzania, Italienska Rivieran, Mauritius och Karlskoga.

En nervositet och oro växer

Sonen hade en kompis över efter skolan idag. När hennes mamma kom och hämtade berättade hon att tjejens lillasyster låg i magsjuka, började idag på dagis, samma dagis som vår tjej går på. Hon berättade att barn hade spytt rakt ut på dagis i onsdags, vår lilla tjej var på dagis i onsdags.


Fan...

...inte igen!

Fram med spriten!

Tillbaka på ruta ett?

Alltså, jag börjar ju fundera lite över mitt liv som så ofta tar ironiska vändningar.

För sex år sedan var jag deprimerad, hankade mig fram på vikariat och fet. Jag bestämde mig för att göra något åt det så jag sökte in på universitetet. Jag hade stor beslutsångest när jag valde utbildning som jag upplevde att jag valde efter omsorg. Jag tog ett yrke som var brett och som jag fått höra att det alltid finns jobb inom så jag behöver aldrig oroa mig för att stå på arbetslöshetens brant igen. Sagt och gjort, jag sökte in på socionomutbildningen och jag kom in.

Under utbildningen har jag varit aktiv, jag har gått ner trettio kilo, jag har varit aktiv inom studentpolitiska organ, jag har varit aktiv socialt inom overallarna och jag har jobbat för saker som betytt något för mig. Jag fick ett barn under utbildningen som ändå inte hindrat mig och jag har växt som person, upplever jag. Lycklig, framåt och positiv.

Nu sitter jag här efter examen och hankar mig fram på vikariat, jag har gått tillbaka till dåliga vanor och börjar så sakteliga gå upp i vikt igen och jag känner mig isolerad, ensam och lite småkass och onödig. Dessutom har jag fått höra att socionomyrket kommer snart vara övermättat och det kommer vara svårt att få tag i jobb för oss utbildade inom ämnet.

Va fan, så skulle det ju inte se ut, det är nog bäst att jag får tag i ett jobb snart, annars vet ej tusan vart det här slutar!

torsdag 5 mars 2009

Lite CV-tips

Jag var på arbetsförmedlingen idag och fick en massa bra cv-tips-

Det var ju egentligen helt bortkastat eftersom jag nu på kvällen upptäckt denna blogg, men massor av bra cv-tips och förslag. Tänk om jag vetat om det innan jag satt och väntade i en timme på arbetsförmedlingen.

onsdag 4 mars 2009

Min "handväska"

Zizzi frågade mig i sin blogg vad jag har i min handväska. Jag gick igenom min handväskbiografi för ett tag sedan och får de som hänger med i svängarna när det gäller mig och dessa saker vet att jag inte för mig med handväskor i riktigt den utsträckningen. Jag är inte den som bär med mig en massa skönhetsprylar eller liknande, det gör jag i alla fall rätt så sällan. Jag tror innehållet på en overallsresa ser annorlunda ut jämfört med en vanlig dag på stan. På en overallsresa kan man lägga till linsburk, linsvätska, kajal, mascara, öl. Annars är det ganska likt, här kommer min lista.


  • Plånbok
  • mp3 med hörlurar
  • batterier till mp3
  • tuggummi
  • mobil
  • bil/hemnyckel
  • novalucol
Tja, roligare än så blir det inte i min väska.
Ska vi se om det finns andra med roligare väskor?
Jag vill väldigt gärna veta vad Barbro har i sin handväska, hur innanmätet i Kalles väska ser ut, vad Catice envisas med att kånka runt på när hon är ute och går, vad Infanterield smyger runt med och om Zupermom vågar stå för sin väskbörda.

tisdag 3 mars 2009

Ironin ligger tät

här har jag levt utan internet i nästan en vecka. Internetbefriad och telefonlös. Min mobil är samtidigt helkass i mottagningssyfte, inte telefonen i sig utan själva abonemangent som dessutom är samma som internet och fast telefoni.

Jag har verkligen fått massor gjort här hemma. Jag har städat, jag har pysslat, jag har organiserat och känt mig rejält dutti. Jag har däremot haft lite svårt för att söka jobb, betala räkningar och skicka vissa mail.

Idag tog vi tag i saken, vi tog datorn och åkte till MAX. MAX har ju gratis uppkoppling för sina gäster så det är räddaren i nöden, kruxet är ju att man måste vara gäst. När man väl ändå äter på MAX så vill man ju bjuda till och äta något riktigt gott vilket betyder kaloririkt.

Efter att ha suttit och stressat på MAX för att få iväg ansökningarna, som bara krånglade dessutom, och ätit en fet hamburgare så kommer vi hem och upptäcker att... internet och telefon funkar igen.

MAX kan ju vara tacksam i det hela för de fick gäster idag som de inte hade haft om internet hade funkat som det skulle men jag är osäker på om jag hinner ta mig till banken i dag, som jag tänkt.

Nu kallar jobbet, tjing!

Som om jag levde på åttiotalet

eller femtiotalet.

Internet ligger nere tillsammans med min hemtelefon samtidigt som jag har skitkass mottagning på mobilen och allt är glocalnets fel.

Kanske dags att byta för jag känner mig helt avskärmad.

Ses när civilisationen återkommer till vår hydda

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive