söndag 17 mars 2019

En veckas resultat


Jag har slutat äta mackor på morgonen och bytt ut det till kesella, bär, frön och hallon. Eller ägg och bacon. Eller omelett.
Jag har tagit bort potatis, ris, pasta.
Jag har inte ätit något godis eller sötebröd.

Jag har ätit mig mätt varje dag men jag är heller inte lika hungrig som jag brukar vara. Mitt sötsug har försvunnit i stort sett helt. Igår, lördag drack jag te och kolsyrat vatten på kvällen efter maten, jag hade tänkt festa till med lite färska jordgubbar som maken köpt, men jag var inte sugen på sött. Jag var verkligen inte sugen alls. Te och isvatten var precis lagom.

Och middagen sedan, vilken fantastiskt god middag.
Kyckling Alfredo med blomkål till istället för pasta. Familjen åt pasta.
Jag åt pizza i fredags, men jag åt bara fyllningen, vilket ändå är det gottaste!

Resultatet, efter en vecka, och då har jag inte satt in någon specifik träning än.

-3,7 kilo!

tisdag 12 mars 2019

måndag 11 mars 2019

Min väg tillbaka

Jag har inte brytt mig, inte orkat, jag har fullständigt skitit i det faktiskt.
Vadå?'
Min hälsa.

Från att gått upp med graviditeterna för över fjorton år sedan, vilket är så länge sedan att det är preskriberat som orsak, har jag gått ner till min bekvämlighetsvikt en gång strax före 2010. Det går att hitta här i bloggen. Sedan slutade jag röka och gick upp i vikt igen. Jag kämpade emot, gjorde några tappra försök men sedan gav jag upp. Det fanns alltid någon ursäkt. Jag ställde inga krav på mig själv.
Mitt blodtryck har gått upp.
Min kondition är superkass.
Jag har känt en viss skräck över att dö i hjärt- och kärlsjukdomar.
Det är jobbigt att hitta kläder som sitter bra.
Jag kan inte åka alla karuseller på tivolin, jag fick bland annat stå över Hulken och Rockit när vi var på Universal studios.
Det har varit något som sporrat mig, men ändå inte riktigt tillräckligt.
Men nu börjar läkare tjata om att jag kanske ska gå igenom en Gastric bypass och det är något jag absolut inte vill. Det skulle för mig vara det yttersta beviset på att jag inte har någon som helst viljestyrka. Och det skulle innebära att jag kommer få massor av problem med mat och att äta framöver och jag vill verkligen kunna äta normalt. Jag måste bara ta ett krafttag om mig själv och tvinga mig in på rätt väg.

Jag har sagt på min författarsida att det här är året jag tar tag i saker, när jag klädde om stolarna som väntat på att fräschas upp i över sex år, och då ska inte vikten komma undan. I år är alltså året som jag kommer få ordning på alla småsaker som väntar sedan renoveringen, året jag skriver färdigt romanen jag pillat på sedan 1995 och året jag tar tag i min hälsa.

Hur ska jag ta tag i min hälsa?
Jag har precis börjat med en kolhydratfasta för att få bort mitt sockersug. Under hela mars ska jag undvika kolhydrater och inte äta bröd, pasta, potatis och självklart inte godis. Det enda godis jag kommer unna mig är över sjuttio procentig choklad.
Jag kommer lägga om min kost så att jag äter nyttigare och framförallt ska jag dricka mer vatten.
Jag kommer röra på mig mer. Det gör jag redan med tanke på att jag jobbar på ett kontor där jag sitter på bottenvåningen men biblioteket jag ofta är i ligger en våning upp och fikarummet ligger två trappor upp. Bara idag sprang jag upp till biblioteket tre gånger och upp till tredje våningen ungefär fem gånger. Jag ska dessutom ta promenader varje dag och träna upp korsetten.

Varför skriver jag om det här?
Därför att jag måste ha något ställe där jag för bok över vad jag gör, bekänner färg. Även om ingen läser så är jag så illa tvungen att skriva ner det någonstans och det gör att jag kämpar lite mer. Om någon läser och hejar på kommer det troligen att gå ännu bättre.

Jag kommer även att föra bok över hur mycket jag får gjort i min bok eftersom jag varit allt för dålig på att skriva på den också.

Jag inleder det här projektet med 120 kilo på vågen och mitt första mål är att komma ner till 110 kilo. Jag tänker att det ska jag ha uppnått i skiftet mars och april.
Idag har jag inte ätit några kolhydrater och jag har promenerat. Jag har ännu inte gjort några korsettövningar men ska försöka klämma in dem innan sänggång.

lördag 11 mars 2017

Den enes död den andres födelse

För några år sedan startade jag min nya hemsida och lämnade den här. Det var få som följde med över och jag har har i stort sett inte fått några kommentarer sedan bytet och jag försökte öka kvalitén i blogginläggen och nischa mig mer åt mitt skrivande. Det gjorde att inläggen blev färre, när det inte var någon respons blev det ännu färre och spammen jag fått in har varit extrema. Det har kunnat vara hundra spamkommentarer i veckan som jag varit tvungen att radera men kanske en kommentar i månaden. Jag fick en kommentar för några veckor sedan där informationen var att det var virusvarning på hemsidan.Och idag när jag äntligen skrev ihop ett blogginlägg så dog hela bloggen.  Samtidigt har den här bloggen legat öde och övergiven men ändå troget fungerande. Därför lägger jag in blogginlägget jag tänkt skriva här istället, som belöning för uthållighet.

Bild lånad från

Din sanning



När jag var liten var jag på ett planetarium med klassen. Jag var drömmaren, den där som funderade över världen, mysterier och vad som kunde finnas utöver det vi såg med blotta ögat. Efter att guiden för planetariet visat hela vår galax, pratat om hur många stjärnor det fanns och att alla stjärnor hade egna solsystem med planeter runt sig kunde jag inte låta bli att fråga om hon trodde det fanns liv på andra planeter, om det fanns utomjordingar. Jag minns att hon fördummade mig där och då, skrattade lite så där nedsättande och sa med en sådan där överpedagogisk röst att det bara var fantasier och att det inte fanns annat liv i universum än här. Om jag varit stor nog att jag kunnat argumentera hade jag nog frågat henne om inte det uttalandet var lite väl arrogant, med tanke på den massiva mängd av alternativa världar hon precis visat upp för oss. Men, istället tystnade jag och skämdes.
Den känslan och den situationen tror jag vi är många som känner igen oss i, från vår barndom. Hur vi tänkt stort och blivit nedskjutna från drömmarna av någon vuxen som förminskat våra ambitioner och strävan efter att förstå och nå längre.
Idag satt jag och barnen och tittade på en dokumentär som handlar om rymden och vad de har hittat där. De letar framförallt efter liv. När de pratar om liv pratar de alltid om liv som har samma byggstenar och förutsättningar som vi har hos oss och glömmer hur lite vi egentligen vet. Det som ändå fascinerar är att de hittat möjlighet till liv, utifrån de förutsättningar som finns på jorden, i vårt eget solsystem. Tänk då tillbaka trettio år, då jag satt och frågade min nyfikna fråga med öppet sinne och blev nedskjuten när möjligheten ligger så nära som i vårt eget solsystem. Det är sådant jag bär med mig när barn ställer liknande frågor till mig i dag eller när man hamnar i diskussioner om saker jag inte vet något om, men tycker känns banalt. Jag kan inte svara rakt på en sådan fråga.
I veckan hade jag ett samtal med några barn på lågstadiet. Det handlade om spöken. Jag minns inte ens hur vi kom in på det men de hade hört en spökhistoria och den hade uppenbarligen följt dem och de var lite oroade. De ville ha svar. Jag gick inte ens in på historien eller frågade vad den handlade om, för det var inte det som var det viktiga. Jag sa det lilla jag visste men jag försäkrade dem inte om något eftersom jag inte vet tillräckligt. Jag sitter inte på bevis om något angående spöken. Jag tog upp att jag hört vetenskapsmän säga att den gigantiska partikelacceleratorn som skall upptäcka saker vi inte kan se för blotta ögat, inte stött på något som kan likna spöken. Att de flesta gånger man tycker sig se spöken så är det mörker och skuggor som lurar en i ögonvrån, att man glömt detaljer och därför får för sig att saker flyttats. Jag förklarade att Svarta madam är en lek där man står framför en spegel, skvätter vatten på en spegel i mörkret vilket förvränger bilden och när man är på spänn, rädd och förväntar sig att se ett monster, kommer ens egen spegelbild att uppfattas på det sättet.  Jag försäkrade dem aldrig om att spöken inte finns, för det kan jag inte garantera, jag ställde dock frågan om varför de trodde att spöken alls skulle vara intresserad av att skada dem.
Många vuxna skulle troligen agera på samma sätt som kvinnan vid planetariet som lite nedsättande skrattade och sa att det inte finns liv på andra planeter, att det inte finns några spöken. Det vi alla måste vara väldigt ödmjuka över är att vi vet väldigt lite och att avfärda andras rädslor eller tro, gör inte att den kommer minska. Den kommer troligen att bli större, de kommer dock aldrig att vända sig till dig för vägledning igen, de kommer lida i tystnad.
När det gäller forskning kommer sanningar vi vet i dag vara förkastade i morgon, jorden har gått från att vara platt till att vara rund, vi roterar runt solen och inte tvärt om. Jag är nyfiken och förväntansfull inför morgondagens vetenskapliga fynd för jag tycker vi närmar oss det som i dag kallas för science fiction mer och mer.


tisdag 1 december 2015

Inlägg i den nya bloggen


Jag har märkt en lustig liten sak och det är att det verkar vara mer trafik på den här gamla bloggen, som jag inte skrivit något i på flera månader, mot min nya blogg. Jag har inte varit så väldigt aktiv i den bloggen heller men dock mer än här.
Nu har jag i alla fall börjat med en skrivadventskalender i den aktuella bloggen och självklart skulle det vara roligt om det var några som ville vara med och skriva.
Eftersom wordpress har en tendens att locka till sig väldigt mycket mer spam (får kanske femtio spam om dagen, trots att jag satte capcha) jämfört med Blogger (där jag faktiskt aldrig haft problem med spam) så har jag satt kommentarsgranskning. Det är för att ni ska slippa behöva läsa om olika sexleksaker eller piller mot både det ena eller det andra, medan ni går igenom de kommentarer som faktiskt är av intresse. Så, räds inte granskningen, jag är otroligt positiv till härliga kommentarer av alla de slag (utom spam då) och ser gärna att du hänger på min kalenderutmaning.

Här hittar du första luckan!

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive