den 12 juli 2009

Spänningen i mitt liv är tillbaka igen

Jag fick tillslut tag på min man som gömt sig i den danska vildmarken. Där fick jag tipset att ringa släktens elektriker. Han bad mig göra det jag redan gjort, kolla alla proppar. Efter att jag kikat på de där tre propparna som min pappa redan bett mig titta på så kunde vi konstatera att det inte var någon ström alls i en av dessa, en av faserna som de så fint heter. Jag ska då ringa till Eon för då är det deras grej att ordna, felet är inte hos oss utan hos dom.

Jag ringer och får prata med en snubbe. När jag förklarar problemet för honom så suckar han väldigt trött och säger med en väldigt nedlåtande röst att visst kunde han skicka ut en sån där elektriker som skulle kolla, men, om det nu skulle visa sig att problemet visst var hos oss och inte hos dom så skulle vi få betala 3000 kronor.

Här lackar jag ur rejält! Jag säger att det tycker jag låter som värsta utpressningen att säga på det sättet som han gör. Tre tusen är mycket pengar och det är inte alla som vågar låta dom skicka iväg en elektriker, på det sättet kan vissa gå runt med ett elfel länge eftersom de känner sig hotade över situationen. Då lackar han ur och samtalet förvandlas till ett töntig bråk som slutar med att jag säger att jag nog vill prata med elektrikern igen innan jag vågar mig på att gambla med eon.

Jag och maken bestämde sedan att vi skulle satsa och köra så jag ringde upp igen och sa att vi körde på elektrikern. Den här gången var snubben mycket trevligare och tillmötesgående (samma snubbe) han kanske kommit på att hans sätt att tala med mig inte var det bästa tidigare. Vi kom i alla fall överrens den här gången och han var inte nedlåtande mot mig en enda gång.

Ett par timmar senare stod en elektriker på verandan och ringde på klockan. Han kikade snabbt runt och hittade ett gammalt plomberat skåp. Däri fanns felet. Det var alltså utanför mitt område att överhuvudtaget kunna komma åt då skåpet var of limit för mig. Vi slapp undan de tre tusen lapparna och nu slipper man använda ugnen för att tända lamporna i köket. Jag känner mig trygg och jag kanske kan sova gott i natt.

Helgen har inte varit utvilande för mig, den har varit hektisk, kaotisk och uttröttande. Ska bli skönt att komma till jobbet och vila upp sig i morgon.

Vi hade i alla fall inte tur med vädret

Festen i går var väldigt trevlig och rolig. Jag hade ju kollat av ganska många personer om de ville komma och grilla med mig och det axplock som dök upp var spridda, vilket var riktigt intressant. Mia och Jocke från min overallsbekantskapskrets kom, Martin från gamla klassen tillsammans med sambon Fia samt Valerin... förlåt Åsa och Ita_g... förlåt jag menar Marita från viktsnack. Ingen kände någon över gruppgränserna förutom jag som var som en litet spindel i nätet.

När vi skulle äta så tänkte jag på det och var lite oroad över hur det skulle gå. Lite stelt och försiktigt var det från början men det släppte sedan och mot slutet så satt alla och diskuterade friskt allt från kulturen inom hörselskadeade och hörande grupper, skolan, utbildning och annat spännande.

Jag hade ju varit väldigt stressad hela dagen och sprunigt runt och haft mig för att få till allt innan festen, jag hade jagat proppar och jag hade lagat potatissallad, samt använt mitt, Åsas och Maritas kloka huvud till att skapa en mycket inovativ kreation för att undslippa regnet när vi grillade.

Den inovativa lösningen från höger


Från vänster

innifrån

Under kvällen märkte vi spännande saker som att man kunde tända lampan i köket med ungsvredet men satte man igång vattenkokaren slockande lamporna igen. Fläkten startade om man drog ur en av propparna och lampan inne på toaletten lös så svart att man endast kunde se lite glöd längst in vid sockeln. Allt detta hade gjort mig en aning stressad och nervös men när maten var äten och vi hade dukat om till vardagsrum så slappnade jag av en aning. Då hade jag druckit två öl, en san fransisco och Mia blandade ihop en B52:a. Sen gjorde jag en white russia och efter det tappade jag räkningen.

Det var så behagligt att bara sitta och snacka skit med de andra och jag hade inte en tanke på hur mycket jag drack. Inte förrän jag reste på mig märkte jag hur ostadiga mina ben var. Det sa bara pang och så var jag apkalas. Vid ettiden eller var hon kanske två, jag har inte som helst koll, så bryter vi i alla fall upp och det bestäms att jag ska sova på Mia och Jockes soffa för huset kändes allt för osäker för lilla mig.

I dag är jag trött och rådvill. Någon elektriker där ute som vet vad jag ska göra? Blir nog att äta ute i dag.

Jaha


Och nu har det fina vädret mage att titta fram!

den 11 juli 2009

Det är kul


Att ta på sig själv. Mycket snack och skratt. Grillningen har flyttat till vardagsrummet.

(känner att detta inlägg bör förklaras lite grann, det blir lätt att man skickar iväg konstiga inlägg när man har en mobil enhet och tullat lite för mycket på flaskorna. Jag satt och tog kort på alla och en var på festen varpå någon sa att dom ville att jag skulle ta på mig själv, vilket jag då gjorde med smekande rörelser över kroppen. Detta var så klart inte vad dom menade utan att jag skulle ta kort på mig själv. Här gör jag det och har ännu inte skrattat klart över reaktionen som blev när jag "tog på mig själv")

Hur man löser en strömlös toalett

inför finbesök

Det finns en gud

Och han/hon/den/det hatar mig!

    • Jag planerar att åka till stockholm

    • då är alla upptagna som bor där

    • Jag planerade in en grillning i stället.

    • Då pissar det ner från himlen

    • Jag löser det genom att jag få tag på Magnuz som kommer tidigare och hjälper mig med att installera en provisorisk taklösning på verandan

    • då går strömmen delvis i huset

    • maken svarar inte telefonen

    • jag har nu ägnat över en timme att gå igenom alla proppar, problemet kvarstår

    • elbolaget har inget telefon jag kan komma fram till på en lördag
Vad gör jag

Jag kör ändå...

Ingen ska vara förvånad om en lokal naturkatastrof har inträffat just hos mig, jag står med trasigt hus, sjöar av vatten, trasiga kläder och delvis bränt hår och jag vänder ansiktet mot himlen och skriker (som vilket tuff actionhjälte som helst)

IS THAT THE BEST YOU CAN DO!?

Just nu...

... önskar jag att vi hade byggt den där inglasade verandan

... funderar jag på om jag kan göra en spontan (läs desperat) lösning som involverar presenning och snöre.