fredag 22 november 2013

En vardag jag känner igen

Jag brukar ha tusen saker på gång samtidigt. På grund av olika omständigheter sa jag upp mig från mitt tidigare jobb, vilket jag snuddade med mina lätt kryptiska inlägg om att hoppa ut i ovissheten och liknande. Jag har pluggat samtidigt som jag varit arbetslös så jag har inte varit helt sysslolös, samt att vi håller på att renovera här hemma så det är en del kaos omkring mig och måsten som skall fixas. Ändå har det varit ett rätt så sävligt tempo, jag har suttit själv och pluggat, inte varit fokuserad nog, fått allt för lite gjort och mest hafsat med allt.


Den här veckan är min slutproduktion i studierna, alltså har jag ett slutarbete att lämna in som jag tycker är en aning massivare än 50%. Men så har det kanske med min egen grad av krav att göra. Jag sitter nämligen och letar information i tolv böcker och ännu fler urval av texter från kursen. Jag har alltså rotat fram gammal kurslitteratur från socionomprogrammet för att först kunna synliggöra den problematik som jag försöker belysa med min text för att sedan gå vidare i resonemanget.

Mitt i det är det jag som är värd inför nästa bokcirkelträff vilket innebär en del pyssel runt det. Jag måste sminka grisen - det vill säga: städa renoveringsobjektet nog för en visning samt att jag måste baka goda saker att bjuda på. Jag har redan hunnit göra macroner med pepparkakssmak, tog mer tid och bakredskap i anspråk än vad som var bra för mitt stressade sinne. Jag har bara en bakning kvar vilket innebär en del skulptering. Maken har köpt en hel påse med färdiga kakor -  som om jag ... nej vet du vad!

Dessutom har jag en deadline på att ha läst igenom och redigerat Alvhilda tre gånger till tills mitten av januari. Först ska jag läsa igenom och rätta och fixa småsaker, sedan ska min make som är korrekturläsare för mig också läsa igenom och sedan ska jag rätta det han påpekat. Sedan ska även en utomstående korrekturläsare läsa igenom och sedan kommer jag få rätta ännu en gång. Detta skall alltså hinnas med innan mitten av januari. Jag återkommer till varför vid senare tillfälle.

Uppå det ringde telefonen igår.  Jag blev kallad på anställningsintervju, till ett ställe med en del pendlingskrav. Vi hann prata en del i telefon inför intervjun som inte skulle vara förrän om drygt två veckor så jag hade tid på mig, kändes bra. Sedan ringer hon upp igen, det var kris och hon vill träffa mig redan på måndag (hon ville redan idag men det hade jag inte möjlighet till, med tanke på slutarbetet plus en sjuk dotter). Hon vill att jag hoppar in på ett timvik redan nästa vecka för att stötta upp i en stressad situation och jag tackar ju inte nej till jobb. Så, som det ser ut ska jag börja jobba från och med nästa vecka. Något jag är van vid, jag tror aldrig jag har börjat jobba utan kort förberedelsetid och gärna med inkastning i uppgifterna på stört.

Så, nu börjar jag känna igen vardagen lite bättre.

tisdag 19 november 2013

Skrivkryssning

Igår kom jag hem efter kryssningen som anordnades av tidningen Skriva. Jag bokade upp mig på den i somras och mycket har ändrats sedan dess. Av olika anledningar som jag inte vill gå in på här, jobbar jag inte längre kvar på min tidigare arbetsplats. De anledningarna förföljer mig fortfarande och jag är inte i tipp topp vid alla sociala sammanhang. Därför, nu när det var dags, hade jag en fruktansvärd reseångest. Jag ville inte åka, jag ville krypa ner i soffan och titta på supernatural med maken och glömma allt vad sociala sammanhang heter. Men jag är inte någon quiter. Mitt måtto är: det som inte dödar härdar, och därför stoppar inte inte sådana känslor mig (alla gånger). Och jag är glad över min envishet för fy tusan vilken fantastisk resa det blev.

Först träffade jag Sabrine, en Göteborgare som också åkt helt själv. Hon kände ingen och vi började prata. Snart kom resten av de glada gäng man brukar träffa på de här träffarna och skratten suddade ut min ångest. Perfekt. Bästa hjälpen mot dåligt mående. Och så inspirerande för en blockerad skrivarsjäl.












Prat, glada skratt och mingel redan i terminalen på väg in på båten. Bästa sättet att köa.
Rummet må ha varit litet men det var mitt eget kryp in, precis lagom stort med egen dusch. Mer begärde jag inte.
Bild lånad av Pebbles
 Fortsatt mingel på båten. Här är välkomstdrinken innan introduktionsföreläsningen, eller vidare välkommen inne i hörsalen. Från vänster Johanna, Sabrine, Jag, Ebba, Åsa, Anne-Lie och Pebbles mamma som vi skämtsamt kallade för Wilma.

Jag och Kristina 









På kvällen blev det dans, framförallt gammeldans är jag rädd. Det var tydligt att söndagskryssningen inte var till för partysugna. De bästa nattklubbarna var stängda, men vi hade kul ändå.











Dagen efter var det föreläsning hela dagen, coachningsmöjlighet och allmänt mingel. Hela resan var kantad av fantastiskt god mat och inspirerande samtal.


Och jag hamnade på framsidan av Times, mest för att jag är en jobbig jävel som inte går med på att hamna på damtidningar som har rubriker om bantningstips. Jag vill hamna på tidningar med nyheter som antyder att jag är den nästa presidenten. Inte för att presidentskapet är riktigt sant men jag kan hinta om att hela resan faktiskt avslutades med ett mycket intressant mail som jag kommer återkomma till senare, när det är mer klart.

Barnskräck

Jag älskar skräck, tycker det är fantastiskt att kunna bli förskräckt och rädd i tryggheten av mitt eget vardagsrum i vetskapen om att det inte är på riktigt. Det verkar som om Bollibompa ville ge barnen samma känsla och gav dem Philofix version av dockmassaker.


Jag måste erkänna att jag garvade rakt ut när jag såg den här filmsnutten. Inte för att det var roligt egentligen, eller, jo, det var komiskt. Det komiska ligger i att de inte verkar ha någon känsla för barnens identitetskänsla med en docka. För ett barn är en docka inte bara något gjutet i plats, det är en levande figur med själ som man ska ta hand om och vårda. (Inte bara tjejer utan även killar som fått lov att bejaka den delen av sin känsloliv.) Då är det så fantastiskt att någon i det trygga barnprogrammet Bollibompa går lös med en sax och formligen hugger ihjäl den lilla varelsen mitt framför barnen, i bästa sändningstid.

Tänk att byta ut den lilla dockan mot ett äkta levande djur och göra samma sak. Undrar hur många vuxna som skulle få panik och tycka att det är fruktansvärt. Ja, där har ni nog upplevelsen hos många av barnen som blev ledsna och grät framför teven.

Jag garvar, för jag vet att det bara är en docka, och i mina ögon är det riktigt komiskt att se dem göra splatterfilm av pysselprogram.

måndag 11 november 2013

Steampunk

Bild lånad från Viona Art.com genom cmemag.com
Igår fick jag iväg min novell till Stempunkantologin som Anna Vintersvärd på Andra världar-förlag håller i. Ett kul sätt att prova sin skrivförmåga i nya genre. Jag vill inte fastna i ett tänk utan ha möjlighet och kunskap att skriva i alla möjliga sorts skrivsätt.

Något du själv vill kasta dig in i? Deadline är sista november och maxtecken är 30 000 och man mailar in sitt bidrag till annavintersvard@gmail.com.

Vad är då Steampunk?
Ja, det brottades jag också med ett tag. När man ser bilder så känns det häftigt och lätt självklart, men en steampunkstory? Handlar det bara om kläderna och uppfinningarna? Ska man bara sitta och beskriva så blir det ju tråkigt. Man måste ju ha en story och hur vet man om den är i steampunkanda?

Efter att ha googlat lite och läst en bit ur Själlös Gail Carriger vågade jag försöka.

Så här beskriver Anna Vintersvärd steampunk: "Steampunk är inspirerad av den viktorianska tiden och använder ideal, estetik och teknologi från den tiden men skruvar till dem. Uppfinningarna är mer fantastiska – som namnet antyder, ofta ångdrivna – och alternativhistoriska eller övernaturliga inslag har förändrat världen i stort och i smått. Vanliga accessoarer är t ex luftskepp, kugghjul och klockverk, goggles, höga hattar, korsetter och turnyrer, viktorianska värderingar på gott och ont, den tidens vetenskap från hålkortsmaskiner till spiritualism, och ofta finns förstås inslag av äventyr och romantik i stil med den tidens underhållningslitteratur. Alltihop helst med ett inslag av ifrågasättande och uppochnervändande av den verkliga historien och den tidens filosofier. Oftast utspelar sig berättelserna på sent 1800-tal men det finns även steampunkberättelser som flyttar de här elementen till rymden, forntiden eller framtiden. Som sagt finns det mycket viktorianskt i det här, men det vi nu är intresserade av är vad som händer om man punkar till den här tidsperioden i Sverige: oscariansk science fiction och fantasy!"
Och här kan ni kika på vad Wikipedia säger om saken.

söndag 10 november 2013

Bloggjerkan med en litterär önskning

Jag är sen med min bloggjerka, brukar föröka få upp den på fredagarna men jag ligger lite efter i de flesta områdena. Frågan för den här gången är

Vad önskar du dig mest av allt just nu som är relaterat till böckernas värld?

Ja, det är väl inte så svårt: jag önskar att jag fick min läs- och skrivlust igen. Jag är med i NaNoWriMo men drar mig från att sätta mig och faktiskt skriva. Jag har valt en bok till den cirkel jag är med i som jag tycker är intressant men jag prioriterar aldrig någon lästid.


Let the sunshine throu

Jag har inte varit riktigt så produktiv och kreativ på sistone av flera olika anledningar. Vissa dagar har jag svårt för att få till något alls men jag jobbar på det. Mina naglar har varit nakna den senaste tiden eller bara lite snabbt slarvmålade. Förr var jag alltid noga med att lägga ett nytt lager färg och hänga på sunday nailart men jag har inte orkat alls den senaste tiden. Men idag när jag gick jag in och kikade på LeLacks blogg såg jag att hon hade ljus som tema.  Vad passar inte bättre för en som känner sig mörk och dyster och vill lysa upp sin omvärld.

För att ge sken av min känsla valde jag en ganska mörk bas, närmre bestämt Depend 310 som är, för att direkt citera LeLack själv: "ett ljusblått folillack med ganska mycket silvergnister i sig." för att symbolisera en regnig himmel, så som det ser ut både ute i höstmörkret och i mitt sinne. Ovanpå har jag tryckt solar i orange av märket Depend nummer 124 som Sminkan och Emma beskrivit med orden "Kraftfullt orangeröd och glossig" Det syns inte jättebra utan blir mer som en känsla i det glittriga blå men symboliserar ljuset bakom regnmolnen, ljuset som kommer efter det mörka höst- och vintermörkret och efter den tunga mörka känslan som jag jobbar med inombords. Men snart ska jag nog måla, tänka och skriva lika ljust som förut. Eller, skriver gör jag väl aldrig ljust men med ett ljust sinne i alla fall. 

lördag 9 november 2013

Istället för NaNoWriMo

Jag går en litteraturkurs på Stockholms universitet som har fyra delar. Den del jag går just nu heter författarens verktyg och litteraturens medier Efter att ha läst om hur litteraturen utvecklats över århundradena, årtusendena till och med, gick vi igenom moderna uttrycksmedel. Vi har diskuterat på vilket sätt youtube och twitter kan påverka litteraturens utveckling och i veckan som kommer ska vi diskutera varandras uttryckssätt. Spännande.

Det tog ett tag innan jag kom på vad jag skulle göra. Jag grävde djupt, kämpade för att kunna får fram någon bra dubbeltydig mening, ni vet en sådan där svår text om livets mening och människans ansvar. Till slut, när jag blött själsligt tillräckligt länge bestämde jag mig för att gå den enklare vägen och skapade ett bildspel med en dikt jag gjort. Jag ville sätta ljud på det, helst det slamrande ljudet från ett café eller kanske ljudet av hur man häller upp kaffe i en mugg. Men min tekniska kunskap går inte hur långt som helst, därför tänkte jag att jag skulle låta det vara utan ljud. Men när jag nästan var klar provlyssnade jag med olika melodier till texten och för varje melodi ändrades känslan. Därför valde jag att tonsätta dikten ändå.

Det är helt nytt sätt för mig så jag vet inte om jag lyckats, men det är spännande att utvecklas.
  


torsdag 7 november 2013

Nästan 2000 ord

Drygt 1000 färre än igår, men jag räknade inte med alls diskussiner och försvunnen astmamedicin på dotterns skola. Om jag kunde använda mina diskussionsinlägg för att dryga ut min nanowrimo skulle jag troligen varit klar med hela nano redan.

onsdag 6 november 2013

Sjätte och första dagen

Jag hoppar in på sjätte dagen och kör stenhårt, eller ja, allt är ju relativt. Måste säga att jag inte tycker att jag slitit ut mig direkt men 3019 ord blev det i alla fall, som en liten blygsam start.

Jag ska nog hinna med NaNoWriMo i år också ska ni se. Annars har jag väl till godo från förra året då jag skrev drygt 100 000 ord istället för 50 000?

Eller?

Är det inte så det fungerar?

En första blygsam dag

1597 ord skrivna, än så länge, med hjälp av mycket te med peppande budskap. Tyvärr var John Blund och störde men vann aldrig riktigt. Nu ska här göras pannkakor och så får vi se om jag hinner fylla på med lika många ord till ikväll.  Om jag särskriver går det kanske fortare, om man inte räknar med alls psykbryt som troligen skulle uppstå vill säga.

tisdag 5 november 2013

Bra dåligt planerad dag

Alltför lite plugg men massa socialt umgänge. Inget NaNoWriMo och minimalt av jobbsök men högvis med kakor.
Bra dag?
Vissa delar av mig tycker det medan andra delar vrider sig i plågor.

måndag 4 november 2013

NaNoWriMo

Just nu är NaNoWriMo (national writing mounth) i full gång vilket innebär att man skall prenta ner 50 000 ord under november månad. Jag anmälde mig till utmaningen och sedan började jag med det här:

Dagens bild

Dagen är inramad med smarta lösningar och kaos.

söndag 3 november 2013

Dagens bild

Wii har återinförts på dagarnas agendor. Tävlingsinstinkten är på topp

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive