Barnskräck

Jag älskar skräck, tycker det är fantastiskt att kunna bli förskräckt och rädd i tryggheten av mitt eget vardagsrum i vetskapen om att det inte är på riktigt. Det verkar som om Bollibompa ville ge barnen samma känsla och gav dem Philofix version av dockmassaker.

Jag måste erkänna att jag garvade rakt ut när jag såg den här filmsnutten. Inte för att det var roligt egentligen, eller, jo, det var komiskt. Det komiska ligger i att de inte verkar ha någon känsla för barnens identitetskänsla med en docka. För ett barn är en docka inte bara något gjutet i plats, det är en levande figur med själ som man ska ta hand om och vårda. (Inte bara tjejer utan även killar som fått lov att bejaka den delen av sin känsloliv.) Då är det så fantastiskt att någon i det trygga barnprogrammet Bollibompa går lös med en sax och formligen hugger ihjäl den lilla varelsen mitt framför barnen, i bästa sändningstid.

Tänk att byta ut den lilla dockan mot ett äkta levande djur och göra samma sak. Undrar hur många vuxna som skulle få panik och tycka att det är fruktansvärt. Ja, där har ni nog upplevelsen hos många av barnen som blev ledsna och grät framför teven.

Jag garvar, för jag vet att det bara är en docka, och i mina ögon är det riktigt komiskt att se dem göra splatterfilm av pysselprogram.