torsdag 31 juli 2014

Tjugosjunde delen


Även när jag är ute och roar mig så går följetongen i tidningen. Livet pågår helt opåverkat medan mord och plågor sliter folk i stycken i texterna.

Bröllopsdagsfirerier

I förrgår lämnade vi vårt hem och barnen i händerna på vår nära vän, och så gav vi oss iväg för att fira att vårat äktenskap fyller tonåring i år. Vi hade lite svårt för att bestämma var vi skulle befinna oss vid firandet men eftersom en av mina närmsta vänner alldeles nyss var i väg på en resa som hon var mycket nöjd med kunde vi ju inte låta bli att härmas. Därför blev det Gripsholms värdshus.

Vi kom dit först vid tre då det var tiden för incheckning och sedan fick vi en mysig fika. Det var många goda kakor och bröd med ost som stod och väntade på oss. Vi fick reda på att Gripsholms slott stängde redan vid fyra så vi bestämde oss för att ta det dagen efter. Vi hade bokat Värdshusvistelse och då ingick det en trerätters middag under kvällen och vi hade sittning vid åtta. Därför ägnade vi eftermiddagen åt att strosa runt i centrum.












Det är ett fantastiskt ställe med gamla kullerstensgator och hus som lutar åt en det ena hållet och en åt andra. Det ligger precis intill vattnet som ger en vacker inramning av stället. Jag gick lös med kameran och tog många bilder vilka jag ibland skickade iväg till Instagram, så ni som följer mig där får se mer och frekventare inlägg från mig än om ni bara följer mig på bloggen. Allt som jag ville la jag dock inte upp, då skulle jag kanske bli beskylld för spamning. Vi märkte att det fanns många likheter mellan Mariefred och Nora. Vattnet, den gamla orörda stadskärnan och veteranjärnvägen. Vi pratade med en som jobbade på järnvägen som berättade att den skulle gå till Taxinge slott dagen efter vilket han tyckte vi borde kika på.

Maten på värdshuset var perfekt, det enda negativa var att de inte hade min favoritcider på dryckeslistan, men när det visade sig att de ändå hade den till försäljning hade vi inget att klaga på. Vår servitris hade en stor tatuering av Lars Winnerbäck på smalbenet, jag frågade om det var för att hon gillade honom eller om det var för att hon avskydde honom och eftersom hon spelade fotboll fick han den stryk han förtjänade. Hon förklarade att det var det förstnämnda och visade sedan sina andra tatueringar som de flesta hade sjörövartema.












Efter maten spatserade vi längs med kajerna medan maten långsamt la sig till rätta och jag skaffade begynnande blåsor under främre trampdynorna.

När vi gick och la oss hade någon slarvig skräpstädare glömt en ask med ett halsband och ett par örhängen samt en hel burk med kolor under min kudde. Riktig klantröv. Men jag blev såklart glad. Rummet i sig kändes steampunkinspirerat eftersom i stort sett allt på toaletten hade som en bronsfinish. Alla rum var upplysta av små kristallkronor. Kungligt.

Vi kom upp i god tid för att hinna med tiotåget till Taxinge. Tåget var bra försenat eftersom de kommit igång för sent med att ta fram rätt vagnar men det gav en uppvisning där de åkte fram och tillbaka med olika vagnar och tuffade med ett litet ånglok och diesellok. Det var kul i sig. Sedan bar det av och det var riktigt mysigt. Vid ett tillfälle såg vi flera horn som stack upp ur ängsgräset i en hage, jag missade tyvärr att ta kort på det då men på vägen tillbaka fick jag en riktigt fin bild på unghjortarna på samma ställe. Eftersom vi åkte längs med stranden på andra sidan vattnet fick jag en ganska läcker bild på Gripsholms slott. Det var inte det enda tillfälle jag önskade att jag hade en riktig systemkamera med bra objektiv. Jag märkte hur mycket jag saknar fotograferingen och tror att en riktigt bra kamera med objektiv måste bli mitt nästa sparprojekt.

När vi om fram passerade vi en krog. Det var ett riktigt mysigt kroghus som låg precis intill vägen och gav verkligen känslan av en gammal krog, så som de skulle kunnat ha varit en gång för hundra år sedan. Eftersom dörren stod öppen smet vi in för att se på menyn, för jag var mycket bestämd på att jag ville äta min lunch där, maken protesterade inte. Det gjorde dock ägaren eftersom han inte hade öppet mer än torsdagar till lördagar varje vecka. Vi fick i alla fall fotografera och pratade en stund med ägaren som var mycket trevlig.

Taxinge slott i sig var kanske inte riktigt vår smak, i alla fall inte efter en sådan stadig frukost som vi intagit. Stället hade nämligen en väl omtalad kakbuffé. Jag kan förstå ryktet för hyllorna verkligen bågnade av bakelser som jag troligen hade suktat efter, om jag alls vore sugen på sötsaker. Just där och då ville jag inte ha något sådant utan vi köpte bara var sin Loka och satte oss ute på serveringen och tog igen oss. Även här promenerade vi mest runt, jobbade på blåsan under foten, såg på omgivningen och naturen som verkligen var fantastisk. Vi var bara i lugnet helt enkelt, vilket kanske är precis det jag behöver just nu. När vi var klara och skulle tillbaka till tåget kom åskvädret så man kan säga att vi kunde vara ganska nöjda med vädret.

Om ni vill ha en mysig helg och bara komma bort från allt kan jag rekommendera Gripsholms värdshus. Jag kan även rekommendera järnvägen som var en mycket mysig upplevelse och även Taxinge slott om man tycker om bakelser och härlig natur.

onsdag 30 juli 2014

Ett sämre utlåtande

Jag har nu blivit recenserad av Kattflickan på hennes blogg iHeartFantasy. Hon gav boken 4½ stjärnor av tio, vilket är under medel och hon själv i inlägget kallar det för ett mellanbetyg, men när man läser hennes beskrivning av betyget betyder det dåligt. Samtidigt som hon säger en del negativa saker om Alvhilda:
"Jag hittade inte intresset att läsa vidare och fann läsningen rätt tung."
så säger hon ändå en del positiva saker om mig:
"Men samtidigt gillar jag Lindgrens skrivteknik och jag tycker att boken är välgenomtänkt och bra skriven".

Det jag sagt från början är: man kan inte göra alla nöjda, alla har olika smak. Huvudsaken är att jag gjort ett bra jobb och det har jag gjort enligt recensenten. Jag har även fått kommentar av min lektör att: Det kan ju bli svårt att sälja in en trilogi när den första boken absolut inte är den bästa.
Eftersom jag vet att trilogin växer för varje bok och att språk, komplexitet och intrig blir bättre är jag väldigt nöjd med att hon avslutade sitt utlåtande med:
"Allt som allt var boken okej, och Lindgren har potential. Jag kommer antagligen att plocka upp fortsättningen på trilogin."

Poster


Nu har jag gjort en poster att sätta upp runt om i Frillesås med omnejd. Jag hoppas jag lyckats få till den enkel, informativ och intresseväckande.

tisdag 29 juli 2014

Intervju


Idag blev det inget citat, eftersom det inte var något bra citat i tidningen. texten ligger där men är för lång för att ge plats på highlights. Men, det är däremot precis en vecka kvar till min intervju. Femte augusti skall jag bli intervjuad inför publik, på Virres café och bistro i Frillesås. Jag kommer att berätta om mitt författande, både bakgrunden och mina framtidsplaner. Jag kommer även berätta om min bok, hela trilogin samt framtida projekt.

Det skulle vara jättekul om du ville komma, eller berättade vidare för andra som du tror skulle vara intresserade. Boken är en urban fantasy, baserad på vår noriska folktro.

måndag 28 juli 2014

Tjugofjärde delen och bröllopsdag


Idag är det ännu mer åtrå i fokus i följetongen. Det måste känna som om det är det enda som händer, men det är det faktiskt inte. Det är bara redigeraren som fastnat för de citaten i texten som han velat trycka lite extra på.

Maken och jag har åtrått varandra i tretton år i dag. Eller, egentligen längre, men vi har gjort det inom äktenskapet så länge i alla fall. I natt fick jag två presenter av honom, två halsband. Ett med en tardis och ett med en sonic screwdriver, jag tror de kommer bli örhängen ganska snart. Jag gav inte honom någonting, i stället beställde jag ett övernattningsboende. Men det blir en dag försent eftersom vi är bortbjudna idag. Det är lite så i vårt förhållande. Han  är romantisk och överraskande. Jag är stressad och försöker hålla ihop vardagen och blir lite överrumplad när han kommer med presenter och så skäms jag för att jag inte har något åt honom. Och då är jag en av de som älskar att överraska, men jag har fått ta ett steg tillbaka i den frågan, för han går aldrig att bräcka. Det är även han som många gånger kommer hem med kläder åt mig som ha hittat och tänkt att det borde passa och se bra ut. Samma med kläder åt barnen. Jag älskar att skriva vilket han låter mig göra, han älskar att göra roliga bilder, vilket jag låter honom göra. Han älska att bygga saker, långsamt och utan att någon lägger sig i, det låter jag honom göra. Han älskar musik och samla på skivor, det låter jag honom göra även om jag kanske kommer tvinga honom att ha sin skivsamling i källaren så vi kan ha vardagsrummet möblerat på annat sätt än just runt hans skivsamling. 

Det är nog det som är hemligheten runt fungerande förhållanden. Ens partner är inte ett renoveringsobjekt som man skall förändra eller förbättra. Däremot är det viktigt att båda personer i ett förhållande är redo att kompromissa och ändra på saker som inte fungerar, självmant. Vi har ändrat massor av saker för varandras skull, för att det skall fungera, och ibland har vi ställt krav på varandra. Men den person jag blev kär är den som jag vill leva med och den vill jag inte ändra på. 


söndag 27 juli 2014

Ett första försök och utkast


Jag gjorde ett första försök till reklamplansch att sprida på nätet. Tänker att det kan komma fler, men bättre med något än inget. Har du några tips, idéer, åsikter, kritik, kom gärna med dem så kan jag göra en ännu bättre reklamplansch nästa gång.

Hur använde du de sociala medierna för att sprida informationen om din bok eller produkt?

Tjugotredje delen och promotion

Blev inte så mycket bloggande under dagen på lördagen heller så ni får se i efterhand vilket citat som prydde dagstidningen i mitten på all följetongstext.

Jag håller på att försöka promota vilket går lite så där. Jag har så många tankar och idéer men sedan kommer verkligheten och bråkar med mig. På fredagen skulle jag och en väninna iväg och promota lite medan vi ändå handlade. Jag hade gjort jättesnygga häften med första kapitlet av Alvhilda där utsidan var själva bokomslaget. Jag avslutade det hela med några citat från positiva läsare och information om hur de kunde beställa boken från nätet. Jag hade även med min mailadress om de ville ha kontakt med mig direkt och få ett signerat exemplar och slippa frakten, eftersom vi skulle dela ut det i vår egen stad. Jag tänkte även ta med några av de foldrar som varit så bra under Steampunkfestivalen. Planen var även att skriva ut några reklamaffischer och sätta upp på offentliga anslagstavlor i stan.

När jag skulle skriva ut dem, tio stycken, läckte det ut bläck på valsarna och utskrifterna blev jättefula. Klart man blir irriterad. Känns som om det varit lite på det sättet när det gäller det mesta runt boken. Jag sliter som ett djur med att få ordning på reklam eller för att prata om boken och antingen så blir det förstört eller så får jag väldigt svalt mottagande, som jag fick när jag försökte sälja in boken till bokhandlarna i stan jag bor. De sa genast att de kunde ju inte köpa in böcker från alla människor som råkat skriva en bok. Samma med lokaltidningen som inte heller kunde skria om alla som skrivit en bok.

Det är alltså de sociala medierna som gäller men det är svårt att nå ut där också har jag märkt, alla skriker högt och vill synas i etern, men där behöver jag i alla fall inte oroa mig för läckande bläck.

lördag 26 juli 2014

tjugoandra delen


Andra boken går som följetong i två dagstidningar nu under sommaren och som ni sett har jag givit er ett citat varje dag. Igår blev det inte så mycket av den varan eftersom jag inte var vid datorn på hela dagen. Om du är nyfiken kan du provläsa fösta kapitlet på första boken här.
Det finns även några utlåtanden om första boken här och där kan man även beställa boken om man är intresserad.
Om man bor i närheten av Örebro kan man även höra av sig till alvhilda@hotmail.se för att köpa ett signerat ex direkt från mig.

onsdag 23 juli 2014

tjugoförsta delen


Idag blir det att njuta av kalla drinkar vid poolen, trevligt sällskap. Man kan inte ställa för höga krav i värmen. 

Hur tillfredställer du dig i hettan? 

Tjugonde delen och Goodreads


Jag är med på en sajt som heter Goodreads. Från början var jag bara med för att få boktips och ha ännu ett ställe där jag hade social interaktion med internetvänner. Men så märkte jag att man faktiskt kan skapa sig en författarsida, bli en Goodreadauthor, vilket jag har blivit. På det sättet kan jag hålla koll på folks utlåtande om mina böcker och jag kan även promota dem på olika sätt, som jag ännu inte forskat närmre i. En författarvän kom med idén att jag skulle skapa ett frågeforum på min sida så att folk kan ställa frågor till mig som författare. En jättekul grej, men tyvärr har jag för lite fans där inne. Fler måste alltså läsa mina böcker och gilla dem och gå in och adda mig som fan, eller i alla fall förstå att de kan göra det.

Så om du finns på Goodreads, gillar Alvhilda eller någon av mina noveller eller i alla fall mig, så är det helt okej att bli mitt fan. Då kan du inom snar framtid få ställa fyndiga frågor till mig som jag ska svara på nästan lika fyndigt vis jag med.

Medan du väntar på att jag ska få en så pass stor fanbas att du kan ställa frågor till mig kan du fråga min författarvän istället, henne hittar du här.

tisdag 22 juli 2014

Pooldiskriminering

Vi har en pool. Den är inte en jättestor pool men den är större än de uppblåsbara. Den är fyrkantig, avlång, med volleybollnät som vi aldrig använt. Under de här dagarna som är just nu är det underbart med pool. jag själv la mig en stund i poolen på eftermiddagen och var så där tyngdlös. Precis innan hade jag känt mig svimfärdig på grund av värmen, men jag vaknade till liv så fort min överhettade kropp sjönk ner i den svala vätskan. Sval och sval, 28 grader var det i vattnet så frös gjorde jag inte.

Det är inte så ofta som jag kan bada eftersom barnen är i poolen nästan hela dagarna när det är så här varmt och i ärlighetens namn är jag inte så sugen på att vara där i då. Det är ett jäkla liv, bollar flyger, bråk uppstår och jag vill helst simma lugnt. Vi har studerat de där bråken och hur det funkar i poolen och idag var jag en mycket elak polis, ansåg nog vissa i hushållet, med kompis.

Dottern, nio år, med kompis, något äldre, hade varit och badat i poolen en stund. De hade självklart fört lite liv men inte mycket. De lekte någon hittepålek med sjöjungfrur och simskolor och allt vad det var. Så bröts friden av att storebror, tretton år, med kompis, också ska hoppa i. Jag ser tjejernas ansiktsuttryck, deras förtvivlade ögon för nu var leken över. Nu var deras stund i poolen slut, i alla fall på deras premisser. Killarna kastar sig i, ingen pardon och tjejerna ropar att "Vi vill inte att ni tar över hela poolen, ni är så vilda. Kan inte ni vara på ena sidan så är vi på den här" varpå den ena av killarna sa "Ja, men det tror inte jag kommer funka". Där var jag snabb. Som en vessla var jag framme och sa "Jaha, men då är det väl bara att ni ser till att det funkar eller så får ni gå upp". De stirrade på mig frågande och undrade vad jag menade med det. Det var nämligen helt otänkbart att tjejernas lugna lek skulle få vara den som styrde poolen. Det var ju deras boll-lek, där man ska kasta sig efter bollen och göra störst svallvågor som skulle styra. Flera gånger kastade de sig in på tjejernas sida och jag fick säga till dem. Efter en stund kom maken och vår vän hem från affären och jag sa hur det låg till och de tog över vaktposten. De var ännu hårdare och killarna fick åthutningar vid flera tillfällen.

Lite senare när de varit uppe och ätit korv och gjort lite annat var killarna i poolen innan tjejerna och när tjejerna kom i poolen ropade killarna att nu var faktiskt de först i poolen och därför fick de bestämma över poolen. Vår vän sa snabbt att så var det inte alls. Eftersom de ALLTID bestämde i poolen fick de inte bestämma ALLS under hela den här dagen. De såg oförstående på vår vän som förklarade att även om de inte sa "Gör si eller så" så var deras lekar och det de gjorde så pass överväldigande att alla andra som var i poolen antingen var tvungen att vara med eller gå upp. Därför skulle tjejernas lekar få bestämma det som hände i poolen för att killarna skulle rätta sig efter dem. De behövde inte vara med men deras lekar fick inte ta över. Sedan stod killarna mest och tjurade i ena hörnet av poolen och som vännen sa "De är lite som de förorättades forum Flashback där man pratar om hur synd det är om sig".

Jag tycker att det är intressant det där för det är nog en av de vanligaste sakerna som försiggår mitt under våra näsor som formar våra barn till de vuxna vi är idag. Killar tar plats, tjejer flyttar på sig eller är tvungna att vara med i leken och leken tåla och få tänker på att det faktiskt är orättvist! Även om man inte vill höras och slå sig fram kanske man vill ta sin rättmätiga plats, sjöjungfru med handväska och simskola eller kanske bara på en flytdyna med en läsk i handen som jag funderar på att göra i morgon.

Nittonde delen och självkänsla


Idag går nittonde delen i dagstidningen och här handlar det om dålig självkänsla och ångest. Det gör det även i mitt liv just för tillfället. 

Jag har haft ett kortare vikariat som slutade i personlig katastrof som jag inte kommer gå in på just för tillfället utan kanske kommer fördjupa mig i senare, när avståndet är större. Under det korta vikariatet hann jag gå upp tio kilo, det är lite drygt två kilo i månaden och då från en redan allt för stor övervikt. Jag är nämligen lite av en känsloätare. Mår jag dåligt proppar jag i mig sötsaker för att döva, jag är inte ensam om det och har dessutom fått höra från en vän som läst ämnet, att man faktiskt blir lycklig av sött. Jag har alltså självmedicinerat godis. Under hela den här perioden kunde jag knappt se mig själv i spegeln för jag hatade det jag såg. Det var bara en stor fet blobb som stod där, äcklig, frånstötande och nog fasen luktade jag bra illa också. Kanske var det allt socker och fett som jag stoppade i mig som kom fram genom mina porer eller så var det mitt eget självförakt som förvred mitt luktcentra.

Förutom att jag nu börjat röra lite mer på mig (en god väns förtjänst) och jag faktiskt slutat proppa i mig skräp, så har jag inte vägt mig eller tagit reda på om jag gått ner något. Det är inte ens det viktiga, själva vikten är faktiskt inte det väsentliga, det är min självkänsla eller självuppskattning. Självkänsla har inte något med vikt eller grått hår eller rynkor eller längd eller hängiga bröst att göra. Det är den bild man har av sig själv och att man ser att man duger som man är.

I söndags ställde jag mig framför spegeln inför att jag skulle gå ut. Jag hade ett par halvlånga svarta tunna byxor på mig och ett långt linne. Jag minns att jag hade det linnet för ett tag sedan och när jag såg mig i spegeln den gången hade jag fått ont i magen och slitit av mig linnet och gråtande uttryckt att jag var fet och ful. Nu såg jag mig i spegeln och såg att jag inte var smal, jag var fortfarande överviktig och behövde verkligen gå ner i vikt för min hälsas skull, men vet ni vad? Jag mådde inte dåligt av att se mig, jag accepterade det jag såg och log mot mig själv.

Jag tror det är på väg åt rätt håll.

måndag 21 juli 2014

Artonde delen och att fylla ett tomrum


Många gånger så säger man att en bok säljer lättare om den har en funktion, om det finns en efterfrågan och om den fyller ett tomrum. Jag har hört prat om att många vill se mer av den svenska mytologin i fantasy- och skräckgenren. Det togs till och med upp på en av panelerna på Steampunkfestivalen i Gävle. Det var en person i publiken som just uttryckte att det fanns för lite litteratur som utnyttjade vår egen gamla skogstro. Jag och en vän, Anna Vintersvärd, som skrivit om skogsrået  fick presentera oss och säga namnen på våra böcker. Det var ju trevligt men frågan är hur många som lade det på minnet. Just nu läser jag en bok som också använder sig av skogsrået, precis som jag och min väninna. Det finns alltså flera böcker som faktiskt tar upp ämnet, som använder sig av fenomenet och gör en spännande berättelse om det, men det når inte ut till den stora massan.

Därför fyller vi inte ut tomrummet som finns, eftersom de ramlar bredvid. Kanske först när de stora etablerade förlagen förstår att efterfrågan finns, kommer de att promota skiter ur någon bok. Frågan är om det kommer lyfta fåra böcker eller om de kommer göra att våra böcker blir blasé, härmapiga, trots att de kommit ut först.

Här är de böcker jag känner till som handlar om skogsrået:
Alvhilda - Uppvaknandet av mig, Pernilla Lindgren
Och hon gav sig inte  av Anna Vintersvärd
Borde vara död av Pål Eggerts

Vet du någon mer bok som handlar om Skogsrået, fyll gärna på i kommentarerna så vi kan fylla ut tomrummet tillsammans.

söndag 20 juli 2014

Det här med SMHI

Bild lånad från Pottermore
 Igår skulle det regna och åska hela dagen så vi valde att ha en filmdag. Vi skulle kolla på de tre sista filmerna av Harry Potter eftersom dottern och några andra inte sett dem. Vi var tre vuxna och tre tjejer i 9-11-årsåldern. Första filmen såg vi och sedan gick barnen och vi vuxna satt kvar själva och kollade. Det kändes lite dråpligt. Det som kändes ännu dråpligare var det faktum att det inte regnade på hela tiden vi såg filmen. Och för att slå det dråpliga så kom det en regnskur precis när filmerna var slut och alla skulle ta sig hem.

Sedan ägnade jag kvällen åt att skriva ihop två förslag på engelska synopsis på hela Alvhildatrilogin. Så det känns inte som om jag legat helt på latsidan ändå.

lördag 19 juli 2014

Sjuttonde delen och regn


Idag går sjuttonde delen av Alvhilda - Lidandet i tidningen. Det är mycket manliga hormoner och pubertalitet på gång vilket var spännande att skriva. Många konstiga frågor har givits till många oförstående män som research inför den här boken.
Om min mobiltelefonapp, SMHI och YR haft rätt så regnar det idag och vi gör en uppföljning på Harry Pottertemat. Min dotter har inte sett de sista filmerna av två anledningar. Till att börja med tycker hon det är jobbigt med engelsktalande filmer för då måste någon läsa, förutom Doctor Who då som inte bara är engelsktalande, de är dessutom inte textade på svenska så man måste försöka översätta någorlunda. Men det är mer okej. Dessutom har de varit lite väl läskiga. Vi ska i alla fall, hela tjejgänget, ha ett maraton på de sista filmerna. Tre filmer som kommer ta ungefär nio timmar att ta sig igenom om man räknar med alla de pauser som måste bli mellan filmerna.

Vi ses efter regnmaratonkoman.

fredag 18 juli 2014

sextonde delen och Harry Potter


Idag går sextonde delen med tonårskärlekens magi i fokus. Vi har också ägnat dagen åt magi. Nämligen Harry Potter i Norrköping.

 Vi gjorde en all girl roadtripp i går, jag, dottern, en väninna och hennes dotter, för att checka in Harry Potter-utställningen i Norrköping. Jag har blivit tillfrågad om jag var nöjd, och det måste jag säga att jag var. Frågan är väl också vad man har för förväntan. Vi hade informationen att vi inte fick fotografera och att det skulle ta ungefär en timme och fyrtiofem minuter att gå igenom. Vi hade turen att få gå in redan vid tio, istället för att vänta till halv elva som var vår egentliga tid, och det var positivit för om vi gått in senare hade vi nog inte fått samma upplevelse. Man kan säga att folkmängden liksom ökade eftersom.











Det utställningen innefattade var scenkläder och rekvisita från filminspelningarna från alla filmerna. Med sig fick man en liten handkontroll som påminde om en tevekontroll som man använde ungefär som en telefon. Vid varje ställe fanns det flera olika siffror som man tryckte in och lyssnade så berättade olika personer historien bakom vissa saker. Det var jakten efter det perfekta tyget, det var hur de gjort maskerna till dödsätarna och hur de blivit tillsagda av en sexåring att Hagrids hus faktiskt var av trä och inte av sten. Det uppenbara var att de som jobbade med kläderna och rekvisitan var hängivna nerds som gjorde allt för att skapa den perfekta illusionen. Det tog nästan två timmar att gå igenom hela utställningen och bara få det övergripande, lyssna på de flesta berättelserna och se det mesta av utställningen. Men, jag skulle utan problem ha kunnat gå två timmar till. Efter att man fått det övergripande ville i alla fall jag gå tillbaka och kika igen på detaljerna, för det fanns detaljer kan jag lova. Ett tips, är du bra på engelska, välj engelska som berättarspråk. Jag hade svenska och all berättelse började med att den person som faktiskt låg bakom började berätta lite, för att sedan en berättarröst, ungefär som barnprogrammen under sjuttiotalet dubbade, lades över den engelska rösten och någon försökte liksom härma den engelska berättare. Jag tror jag hade tyckt bättre om att få det direkt från skaparen själv.


 Det blev dyrt ute i butiken. Eftersom vi inte fick ta foton inne på utställningen var jag ju tvungen att köpa katalogen med bilder och berättelser från utställningen. Dessutom ville ju dottern ha Hermiones trollstav och sonen Harrys. Här är uppsättningen av dem samt Sirius stav.

 Här är bilden vi tog innan vi gick in. Jag har här Voldemorts egen skelettliknande stav och jag och väninnan har Slytherin-halsdukar medan vi slåss i mörkret mot några Gryffindor-töntar.

Var det värt resan och pengarna?
Absolut!
Alla var mycket nöjda och om man inte förväntar sig något skådespel eller levande drakar så borde man inte bli besviken. De är en ordentlig samling från inspelningarna. Men för små barn kan nog tycka att det är tråkigt för det är som sagt inte så mycket action, det är mest en cool upplevelse som man själv får vandra igenom intellektuellt.

torsdag 17 juli 2014

Femtonde delen och sexuella trakasserier


Just den här scenen är inte så ovanlig men oftast får man höra om kvinnor som är utsatta för det. Att någon nästan äter dem med blicken, äger dem och får dem att känna sig olustiga. I alla tre böckerna tas just den frågan upp i omgångar men ofta har jag vänt på steken. Även om många killar kan ha en viss jargong och attityd är det ändå ofta kvinnorna som är de ägande. Även killar kan känna sig utsatta men det är ofta svårare för en kille att kunna beskriva det eftersom en kille inte riktigt får känna så.

Jag läste precis om en författare i samma stad som mig. Elisabeth Akteus Rex som framförallt skrivit kriminalromaner, men som nu skall ge ut en erotisk roman. Hon berättar att hon fått en bild på ett manligt kön skickat till sig efter att ha ställt frågor till sin fanbase. Just det undrar jag om det är lika vanligt hos manliga förebilder och kändisar, att de får bilder på kvinnliga kön skickade till sig. Man undrar även vad den som skickar bilden hoppas på att uppnå, mer än en möjlig förfäran hos mottagaren.

onsdag 16 juli 2014

Fjortonde delen och namnsdag

Idag går fjortonde delen i dagstidningen och det börjar bli lite sexigt. I går missade jag en viktig namnsdag som jag borde ha uppmärksammat. Det fina var att det var min dotter som kom på det. Hon skulle kolla almanackan och kom inrusande och sa: Mamma mamma, Ragnvald har ju namnsdag idag! Vi hann inte fira, tyvärr. Vi firade förra året, med lite tur missar vi inte nästa års namnsdag.

tisdag 15 juli 2014

Trettonde delen och följare






Förra året gick första delen av Alvhildatrilgon och jag hade fått en eller kanske två nya följare på Alvhildasidan på facebook under den tiden varav en bodde i staden som tidningen gavs ut. I helgen som var fick jag tre nya följare under loppet av 24 timmar från orten som tidningen kommer ut. Det var i helgen det hettades till, då blodet började flyta och de där scenerna som jag oroade mig för att läsarna inte skulle ta till sig så positivt. Jag hade uppenbarligen fel. Det är sådant de längtar efter ute i stugorna.

Då vet jag.
Skräck it is!

Tolfte delen och läspaus


Igår gick tolfte delen precis som den skulle, men jag skrev inte här, som jag borde. Varför inte det då? Jo, jag läste faktiskt hela dagen. Jag har mått dåligt under en lång period, stress och dålig självkänsla blandat med minimalt stöd har gjort att jag totalt brakat igenom. Jag landade hårt men under tiden jag föll tappade jag helt greppet om tangentbord och bokpärm. Fel ordning. Jag tappade faktiskt lusten att läsa långt innan lusten att skriva, eller, kanske tvingade jag mig själv att skriva längre än att läsa. Jag har alltid mått bra av att skriva så därför har jag självmedicinerat vid datorskärmen. Att läsa en hel bok tror jag inte jag riktigt klarat på snart ett år.

Jag är med i en bokcirkeln där vi läser en bok på sex veckor och sedan diskuterar den med varandra. Jag har suttit med skammen de senaste gångerna och bara fått njuta av sällskapet och de goda bakelserna. Jag har nu semester och ska inte tillbaka till jobbet alls eftersom jag påbörjar min nya livsriktning nu i augusti. Då jag äntligen lyssnar på mitt innersta, vad jag egentligen vill göra med mitt liv. Jag har inte riktigt kunnat sätta mig och skriva sedan mars men tänkte att jag kanske borde börja med att läsa. Därför tvingade jag mig själv att läsa vår nästa cirkelbok. Jag har, när jag försökt tidigare, satt mig och läst några kapitel utan att riktigt ge mig än och så fort något annat dragit i mig, vilket det gjort hela tiden, har jag lämnat boken och aldrig hittat tillbaka till den igen. Därför bestämde jag resolut att jag inte fick lägga ifrån mig boken förrän den var färdig. jag började vid lunch i går och jag slutade vid lunch idag och boken är slut.

Det var en fantastiks bok, tack Helena för valet av litteratur för den här gången. Jag formligen älskade boken och hoppas den var porten tillbaka till mitt litterära liv.

Vilken bok?
Livet efter dig av Jojo Moyes.
Köp den, läs den, älska den!
Och gråt för fan!

söndag 13 juli 2014

En god Alvhilda-paj

Bild lånad från Stylist.cu.uk
Förra helgen var det en vän som länkade till den här fantastiska pajen och uttryckte att det var en Alvhilda-paj. Jag kan inte annat än att hålla med. Det finns en scen när Allie blir bjuden på paj och det här är lätt ett sätt man skulle kunna tänka sig att de skulle sett ut. Jag tror jag måste försöka baka en sådan paj inom det snaraste.

Vill ni se mer av vad konstnärens fantastiska bakverk kan ni kolla in henne här.

I går provade jag på att göra pajen själv.

Det gick väl sådär. Att skala och skiva äpplen var inga problem. Enligt receptet skulle jag använda fem äpplen men med tanke på att jag fick fem äpplen stora som mindre fotbollar bestämde jag att det räckte med tre.
Sedan blandade jag degen som skulle innehålla tre dl mjöl, 125 g smör och lite vatten. Eftersom jag tänkte forma ett räd bestämde jag att jag behövde lite mer så jag gjorde på fyra dl mjöl, en dl rivna hasselnötskärnor, 200 gram smör och vattnet behövdes aldrig. Här borde jag oroat mig ...

När degen stod på kylning började jag leta efter pajformen. Vi håller på att renovera här hemma och många saker står undanplockade och inte på de mest självklara ställena. Därför ägnade jag en lång svettig stund till att leta igenom det enda skåpet vi har kvar, lådan som står bakom bordet i vardagsrummet och tre lådor upp en på en ugnsvarm vind. Utan resultat vill säga. Istället fick jag använda den där långa metallformen som är mer gjord för låga köttpajer. Verkade bara vara jag som brydde mig så det gick väl bra, förutom den varma irritationen.

När jag skulle baka ut degen betedde den sig inte alls som den borde. Kall var den men kavla gick inte. Efter flera irriterade försök tog jag en kluns och tryckte ut över hela formens botten och upp på sidorna. Efter att ha fyllt botten med äpple och strött över socker och kanel tog jag fram resten av degen för ett fruktlöst försök att kava ett träd. Nej, jag försökte faktiskt inte ens. Istället ställde jag mig och gjorde korvar som jag skapade ett träd av över de mörka kanelade äppelbitarna. Och så in i ugnen.
 Vad säger ni? Identiska, eller hur?

För ett första försök med alla de motgångar jag ändå hade, är jag nöjd. Alla som smakade var väldigt nöjda och den tog nästan helt slut. Och faktiskt, utan att det ens var meningen, tycker jag mig kunna se en kvinna i mitt träd, med brösten i vädret och med armarna sträckta mot himlen där de förgrenar sig. Nästa gång ska det bli en rejäl alvhilda i mitten, naken, stolt och förgörande.

lördag 12 juli 2014

Elfte delen och svala drinkar





Idag gick elfte delen i tidningen och jag har fått två nya följare i den regionen inne på Alvhildas sida på Facebook. Det tar jag som positiv kritik.

Igår hade vi några vänner över och grillade. Innan vi slängde köttet på grillen satt vi i solen och slappade. Jag bjöd på uppfriskande drinkar och vad är väl bättre än en glassdrink. Vi brukade göra en jättegod glassdrink för två år sedan men vi har våra receptböcker nerpackade under renoveringen, därför fick jag improvisera.
Jag tog en fjärdedels bit av ett halvliterspaket (125 g), slog ner fem jordgubbar, sex centiliter Baileys, mixade och serverade. Det var så gott att alla ville ha en till. När de druckit upp förklarade jag att de just fått i sig 12 centiliter Baileys var. Det var som tur var ingen som skulle köra bil.


fredag 11 juli 2014

Tionde delen och publicering


Det är nu det börjar bli riktigt jobbigt för känsliga läsare. Jag har funderat över om pensionärerna klarar av våldet men någon sa att det ändå inte är värre än vissa av de stora deckarna. Jag håller tummarna för att inga pensionärer stryker med.

I onsdags lade tidningen Skriva ut en artikel som jag läst tidigare. Den handlar om en kille som fick en bok utgiven och det gick till som följer:
Han, som inte verkar ha varit utgiven tidigare, skrev en synopsis som han skickade in.
Han fick svar på denna från ett förlag som var intresserat
Han var lite för snabb på att skriva under kontraktet
Flera förlag hörde av sig tätt inpå underskiften
Förlaget gjorde en ganska dålig korrekturläsning
Förlaget stod inte för någon redaktörsläsning
Författaren fick inte några pengar utöver för de som kom in på böckerna, alltså inget i förskott.

Hur många är det som fått napp på synopsis. Brukar inte ett förlag vilja ha in hela manuset innan de går igång på en bok? Självklart finns det undantagsfall, men ändå. Hur många författare, och då pratar vi om förstagångsförfattare, debutanter, får annat än efterskottsbetalning som är baserat på försäljningen av boken? Det är de två stora frågorna som börjar röra sig i min skalle.

Nästa funderingar är: vad ska man kräva som debutant? I dag är det, som redan sagt, skitsvårt på den litterära marknaden och många är livrädda för att gå i konkurs. I bland står det faktiskt mellan ett kasst kontrakt eller egenutgivning. Egenutgivning kanske man tjänar på i vissa fall, men då är det mycket annat som kommer till som man slipper med förlag.

torsdag 10 juli 2014

Nionde delen och pinsamma frågor

När jag skrev Alvhilda - Lidandet fick jag gå in i den manliga frustrationen, den sexuella utvecklingen och sedan vrida åt tre tre varv för att snäppa till det lite extra. Många samtal har förts med män där jag fått ställa mycket oanständiga och ibland känsliga frågor. Hur känns det egentligen för en man att bli riktigt upphetsad, var känns det och hur var det att genomgå puberteten.

Vilka frågor tycker du varit jobbigast att ställa i ditt skrivande?

onsdag 9 juli 2014

Åttonde delen och tävlingar


Idag går åttonde delen i tidningen och det börjar hetta till. Och vem svettas inte nu, kanske inte så ångestfyllt som personen i boken, men nog dryper man av svett på nätterna om man inte sover i en källarlokal möjligen.
Något annat som kan få en att svettas är tävlingar och deadlines. Det är två novelltävlingar som har deadline i augusti som ni kan se här i sidan, Hemmets veckotidning 1/8 och skrivas 31/8.  Jag fick dessutom veta att det är ännu en novelltävling på gång, anordnat av Året runt som har deadline 30/9, så man har lite längre tid på sig. De har utlyst vilka genre de söker efter, det är feelgood, deckare eller romance. Både tidningen skrivas och Hemmets veckotidning är lite mer öppna när det gäller genre även om Hemmets nämner deckare.

Jag har ett uppslag, en idé till novell men i dagsläget har jag skrivkramp. Ja, det jag inte trodde var möjligt har hänt, men det är inte det att jag saknar en story, det är så att när jag sätter mig så krampar mitt inre och jag vill bara gömma mig. Men snart, hoppas jag att jag kan skapa magi vid tangenterna igen.

tisdag 8 juli 2014

Sjunde delen och refuseringar


Jag har i mitt liv fått  fem refuseringar, so far. Jag är rätt säker på att jag kommer få fler genom åren, om jag inte gör som så många andra jag känner till, och ger ut böcker själv. Att få refuseringsbrev kan verkligen svida. Någon som säger att man inte duger, för det är lätt att man förväxlar deras åsikter om ens bok med åsikter om en själv. Man har ändå lagt ner hjärta och själ i texten under, kanske, flera år och då blir det lätt personligt. Det är då det är bra att se att man inte är onormal eller måste vara värdelös på grund av refuseringen. Man kan ställa sig i mängden av många andra refuserade där ute.

Det här är något som det redan pratats om flera gånger, men det är ändå viktigt att man påminns om det. Inte bara inom skrivvärlden utan inom alla aspekter. Det är nämligen så att många av de stora har blivit ifrågasatta, utskrattade och inte trodda på någon gång. Många stora skådespelare av idag har en bakgrund av mobbing och vetenskapsmän som har haft lärare som sagt att de varit värdelösa på de områden de i vuxen ålder forskar i.

Med det vill jag säga till er alla där ute, ge inte upp! Var er själva, satsa på er dröm, för precis som Jim Carrey säger, man måste våga tro på sin dröm och satsa. Inte låta rädslan, förklädd i praktiskt och sunt förnuft, ta över ens liv.


måndag 7 juli 2014

Del sex och åsikter inom författarskapet


Alla har vi olika åsikter om saker och oftast bygger det på att man själv har en erfarenhet och syn som man generaliserar på resten av världen. Det är tråkigt när någon skriver en lärobok i något så individuellt som skrivande med de generaliserande glasögonen på sig. Det tog mig lång tid innan jag började skriva, mycket för att jag läst och lyssnat på folk som sagt den ultimata sanning om hur man ska skriva utifrån sitt eget perspektiv utan att ge utrymme för andra sätt. När jag börjar studera till skrivpedagog i augusti skall jag presentera mitt skrivande och någon bok eller litteratur som gjort att jag börjat skriva. Jag sitter just nu med två böcker, en som är ett dåligt exempel och en som är ett fantastisk exempel.

Det dåliga exemplet är en bok där författaren uttrycker att man ska göra på ett speciellt sätt och de som säger sig gör på ett annat sätt försöker bara vara svåra och konstnärliga. Om de inte lyckas med att göra tvärt om än vad författaren säger så är det bevis för hans tes, om de är briljanta så är det bevis för att de har de ljugit om sitt tillvägagångssätt.
Det bra exemplet är en författare som går helt emot vad alla typiska råd säger, som uttrycker att han gör på ett helt annat sätt och som svar till de som säger "Det är fel" säger han att det är det sätt som fungerar för honom och att alla är olika.

Jag tror på att läsa och lyssna på vad alla säger, prova, förkasta, prova annat, förkasta tills du hittar det som faktiskt fungerar för dig. I den bok jag just har skrivit har det funkat bäst att bara skriva, berättelsen har gett sig själv och det har varit som en spännande upptäckt. Tills redigeringen så klart, då det hårda arbetet satt igång på allvar. Den bok jag ska börja med nu, efter hela Alvhidla-arbetet, som jag skall göra under tiden jag studerar, där tror jag att synopsis är aktuellt. Olika tillvägagångssätt funkar till olika personer och olika böcker.

Hur arbetar du som bäst när du skriver? Om du skriver vill säga.

söndag 6 juli 2014

Hova och medeltiden

 I går var vi iväg till Hova och invigningen av medeltidsveckan. Det är konstigt att vi inte varit där tidigare med tanke på att det ändå är mindre än en timmes resväg med bil. Det var dessutom en perfekt dagsutflykt. Vissa är där hela veckan vilket jag tror skulle bli lite väl rastlöst för oss. Det kändes som om vi täckte allt vi ville hinna på fyra timmar.

 Vi hann kolla alla marknadsstånden och köpa flera helt onödiga saker och på det sättet stötta kulturhantverk på olika nivåer. Jag hittade en, vad man kan kalla, alternativ medeltidsring. Mitt nerdiga inre hurrar så klart. Dessutom hittade jag en god vitlökskorv och en snygg bokkista, lagom att ha pengar i när jag står på marknader och säljer mina egna böcker. Det blev en del medeltidsgodis också.



 Barnen hann med att prova på genuint medeltida barnsysselsättningar som att skjuta med armborst och karda. Jag valde inte sysselsättningar åt dem, de gjorde det själva.

 Vi provade även medeltidsmaten som erbjöds. Vi var inte överväldigade över såsen som de dränkte vildsvinet i. Istället blev det pannkakor, jag ifrågasätter inte ifall det verkligen serverades under medeltiden, barnen slutade gnälla, tillika min mage och min man. Efteråt letade efter den där kon.

 Självklart var vi tvungna att titta på Pest och Kolera. Det är ju inte så att jag inte hört talas om dem tidigare eftersom jag träffat Jakkin Wiss (längst till vänster) flera gånger via mitt litterära intresse. Han har nämligen skrivit en av min dotters favoritböcker Drakjägarens flicka samt boken Benjamin, tillsammans med Toby Johansson ( i mitten). Därför har jag även träffat honom inom det litterära tidigare. Anton Franzon (längst till höger) har jag nog bara träffat någon gång tidigare, lätt flyktigt. Showen uppfyllde mina förväntningar, de var ungefär så störda som jag trodde.










Många hopp och galna konststycken där det framförallt handlade om att de försökte lura varandra. 










Det hela slutade med grönsaksmassaker där det också handlade om att luras och få publiken att skratta. De lyckades med mig och min familj. Sedan är det ju viktigt att man betalar för deras arbete, för det är ju tråkigt om de måste arbeta gratis.

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive