Det blev vab hela veckan så jag har inte sett några reaktioner från
läsare. Istället har jag passat upp på en snorig och hostig liten tjej
som titta hemskt mycket på teve. Skrikig konstig teckad teve, eller ja,
programmen på teven har varit skrikiga, konstiga och tecknade i alla
fall. Själv har jag mest läst och funderat över framtiden. Dessutom hade
jag en dröm på morgonen då jag däckade en stund när vi väl kommit fram
till att jag skulle vara hemma även fredagen:
Jag var på ett ställe där någon sa att hen hade vunnit något och ville dela med sig till de som den personen ansåg var i störst behov av det. Jag var den som ropades upp först, jag blev jätteglad. Jag fick beskedet om att jag fick en miljon. Jag blev överlycklig och tacksam och fick sedan sand hälld i min hand. Jag såg förvånat på sanden och fick sedan beskedet om att sanden var väldigt värdefull och att den var i samma värde som en miljon. Jag sa då att jag visste vem jag skulle hjälpa med den här sanden, hur jag skulle använda den här sanden för att hjälpa andra på ett jättebra sätt, för jag hade sett att det fanns vissa med behov. Då la givaren sin hand på min axel och sa med mjuk stämma: Har du inte egna projekt som du vet att du kan använda det till, innan du börjar ge bort det till andra?
Sedan vaknade jag och jag är rätt säker på att mitt sunda förnuft försöker nå fram till mig och få mig att fundera igenom var jag lägger mina prioriteringar. Uppenbarligen ligger de helt fel.
Jag var på ett ställe där någon sa att hen hade vunnit något och ville dela med sig till de som den personen ansåg var i störst behov av det. Jag var den som ropades upp först, jag blev jätteglad. Jag fick beskedet om att jag fick en miljon. Jag blev överlycklig och tacksam och fick sedan sand hälld i min hand. Jag såg förvånat på sanden och fick sedan beskedet om att sanden var väldigt värdefull och att den var i samma värde som en miljon. Jag sa då att jag visste vem jag skulle hjälpa med den här sanden, hur jag skulle använda den här sanden för att hjälpa andra på ett jättebra sätt, för jag hade sett att det fanns vissa med behov. Då la givaren sin hand på min axel och sa med mjuk stämma: Har du inte egna projekt som du vet att du kan använda det till, innan du börjar ge bort det till andra?
Sedan vaknade jag och jag är rätt säker på att mitt sunda förnuft försöker nå fram till mig och få mig att fundera igenom var jag lägger mina prioriteringar. Uppenbarligen ligger de helt fel.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.