onsdag 30 april 2008

Så äntligen var det dags

Jag har ju redan berättat om min så kallade "porrsurfning" som jag ägnade mig åt under min stränga diet. Den sida jag har hängt som mest på har ju varit "vägen från 137 kilo" som varit riktigt tillfredställande och samtidigt plågsam för mig. Jag har nu äntligen fått chansen att prova en av de rätter jag så gärna velat sätta tänderna i, fresta gommen och reta smaklökarna med. Just precis, kesoplättarna!

En stor skillnad mellan mina plättar och hennes plättar är det att jag inte tål tomater och det gör att min tallrik blir en aning färglös i jämförelse (kan även ha att göra med min mobiltelefonkamera, vem vet). Nu till min upplevelse:

Det var inga problem att steka upp dessa underverk, det var faktiskt riktigt lätt. För de som inte orkade följa länken och läsa hur man gör, så kan ni få en snabb uppdatering här. Tag en liten burk keso med smak av oliv och fetaost. Mixa den och kör i hop det med två ägg och två matskedar dinkelmjöl. Stek sedan på medelvärme. Till detta tog jag (istället för tomatsallad) bara creme fraiche blandat med pressad vitlök, svartpeppar och oregano och så en god sallad av isbergssallad, gurka och paprika till.

Innan jag stoppade den i munnen så var jag osäker. Jag hade ju sett fram mot detta ögonblick så länge, jag hade redan fantiserat ihop hur gott det skulle vara. Tänk om det nu inte skulle vara lika gott som jag fått för mig att det skulle vara. Besvikelsen skulle ju vara så total. Jag var nästan rädd för att smaka, jag tvekade men sen... sen... sen... tog jag en mumsbit och det var...

fullständigt underbart!!! (hörde ni mössens hurrande i bakgrunden?)

Det var precis så gott som jag trodde att det skulle vara och det var ju så enkelt. Det har nu blivit en av mina favoriträtter, tror jag, åtminstone i dag. Med tanke på att mitt smaksinne är lite lätt vridet och stört efter dieten så ska jag inte ta dess signaler för sant, allt smakar ju gudomligt nu när man inte fått äta på ett längre tag. Men maken tyckte ju också det var gott och snodde två plättar av mig, dottern rynkade på näsan däremot, men jag och maken har lite likare smaksinne än jag och dottern.

När jag ätit upp plättarna åkte jag till universitetet och hälsade på några kompisar men det var inte alls lika kul som att sitta hemma hos familjen och dricka te och mysa så jag åkte hem igen.

tisdag 29 april 2008

Jättecool rockertjej

I dag var jag på universitetet på ett sånt där seminarium. Det var med blandade känslor som jag gick dit eftersom jag var så dåligt förberedd. Först och främst så var jag inte helt nöjd med mitt eget arbete. Jag hade missuppfattat en del och visste garanterat att jag skulle få göra om den. Jag hade varit dålig den sista dagen jag jobbade med arbetet och hade skickat iväg det innan jag var helt nöjd för jag orkade bara inte mer. Det arbete jag skulle kommentera hade jag inte fått förrän på torsdagen veckan innan seminariet eftersom det var något fel på mailen. Hela torsdagen och fredagen hade varit stressiga på kontoret jag hade inte hunnit göra något då, utan sköt på det till måndagen. Eftersom jag var själv med barnen under hela helgen så fanns det ingen chans att hinna då. På måndagen var jag dålig och orkade inte göra jobbet.

Alltså, jag åkte dit utan att vara förberedd på det jag skulle göra samtidigt som jag inte var nöjd med min egen insats. Det säger ju en del av hur jag kunde känna mig, men samtidigt så var jag förväntansfull eftersom jag skulle träffa klassissarna som jag inte sett på flera månader. Det var kul. Jag hade klätt upp mig så där som jag trivs och som jag brukade göra INNAN jag fick barn, alltså innan jag blev en överviktig köttklump. Nu kan jag klä mig så igen :) Jag fick många komplimanger över hur smal och snygg jag var och, hör och häpna, jättemånga komplimanger om mitt arbete. Jag fick högsta betyget på nästan alla avsnitt och behöver inte göra några rättningar. Jag blev så glad! Bedömingen löd:
Fallbeskrivningen var tydlig och den var bra utifrån att den visade olika personers synvinklar.
Jag hade väl beskrivn teorier som var relevanta för förståelse av problematiken
Analyserna var intressanta och tydliga. Shit, jag verkar ju vara riktigt duktig på det här :)

Efter seminariet var jag och familjen förbi stan och när jag promenerade framför resterande familj så berättade min son att han tänkt "Min mamma ser inte ut som en mamma, hon ser ut som en jättecool rock'n'rolltjej"

Sammanfattingsvis: det har varit en bra dag idag!

måndag 28 april 2008

Mitt nederlag

Jag höll på att ge upp igår då hela livet kändes helt fördjävligt. Barnen som gnällde, jag som inte hade något som helst tålamod och den lilla pedagogik som brukar kunna närvara hade försvunnit i ett moln av hunger. Men jag tog nya krafter och tänkte att i morgon, måndag, kommer det bli bättre för då är jag på kontoret och då slipper jag arbeta i sånt jobbigt stressigt klimat.

Sagt och gjort. Jag sket i vad min psyke sa i går och gick och lade mig med det falska sockrets smak i gommen (för den var omöjligt att få bort). Jag fick hosta som gjorde att jag mådde pyton och höll på att kräkas innan jag somnade och jag hann sätta i mig tre novalucol mot den ihållande illamående känslan.

När jag vaknade så kändes det inte ett dugg bättre men jag tvingade mig till jobbet utan frukost. Vid förmiddagsfikat tvingade jag i mig chokladen och det var svårt. Till lunch tvingade jag i mig min choklad och jag höll på att få upp den igen tillsammans med den förra chokladen. Jag klarade knappt av att koncentrera mig på kursen så jag vet inte om jag blev så mycket bättre på BBiC än innan.

Jag bestämde mig då för att: nä nu får det vara nog, ja det får det (och så gick gubben till grannen och drack bayersk öl)

Här ser ni resultatet av min frustration och bilden av mitt nederlag. En tallrik kyckling och sallad med lite god dressing rekomenderad av xtravaganza. MUMMA!!!!

söndag 27 april 2008

Sååå nära

Jag har varit nära att ge upp idag, på min diet. Men med närmre eftertanke så är det tre dagar kvar av den och det känns säkert bättre i morgon när jag är tillbaka på kontoret. Den jobbiga biten har ju varit frustrationen över matsituationen med barnen samtidigt som jag inte mått helt bra. Jag ska ge det till i morgon och jag tror det går bättre då.

Wish me luck!

Hur lyckas dom?

barnen fick risgrynsgröt nu på eftermiddagen och efter lite trug fick jag i dottern mat nog för att jag skulle bli nöjd. Hon hade ju bara ätit en halv scones, tre skedar makaroner och lite chokladpudding på hela dagen så jag begärda allt att hon skulle äta upp sin gröt.

När hon ätit upp går hon från borden och allt är frid och fröjd... eller?

Nä...

Hon kommer tillbaka helt förtvivlad för hon har gröt i håret. Nu pratar vi inte om att hon har lite gröt i luggen eller så utan hon har stora sjok av gröt i nackhåret och upp på skallen. Hur fasen hamnade det där? Hon hade det inte när hon gick från bordet det är jag säker på. Finns det en grötgömma någonstans i vardagsrummet som jag inte känner till.

Det blev duschen, mot dotterns vilja, och en rejäl kamning av håret. Nu sitter hon i sin lilla nyckelpigebadrock och ser så där sockersöt ut igen. Det är hon bra på. Att se sockersöt ut. Det är bra dagar som dom här, annars vet jag inte hur länge jag skulle stå ut när jag är så här mentalt slutkörd.

Bloggknarkare

jag har massor att göra idag men vad gör jag istället, jo jag bloggar och surfar runt på andras bloggar. Man gör alltid något annat än det man borde.

Vad jag borde göra istället för att sitta här är:
  • röjja bänkarna i köket
  • dammsuga och skura köket
  • rensa bland kläderna i hallen som just nu har lagt sig på alla tomma yter på hallgolvet, blandat vårkläder och vinterkläder.
  • Dammsuga och skura golvet även där.
  • Röjja alla kläder som barnen har spritt på golvet i vardagsrummet, toaletten och sina sovrum.
  • Hjälpa barnen att städa sina rum.
  • Byta lakan i sonens säng.
  • Dammsuga och skura barnens rum när vi är klara.
  • Plocka och sortera den rena tvätten i vardagsrummet.
  • Dammsuga och skura golvet i vardasrummet.
  • Köra en arkiologisk utgrävning på vardagsrumsbordet och se vilka spännande fläckar som gömmer sig under de nya och se om jag kan komma ner till bordets ursprungliga färg.
  • Leta fram sovrumsgolvet.
  • Dammsuga där.
  • Rensa min garderob från urkrymta kläder så jag får plats med alla mina kläder.
  • Rensa makens garderob så han får plats med alla sina kläder.
  • tvätta ungefär fem tvättar.
  • Och så ska jag hinna slöglo på teve innan jag somnar i kväll också.
Vi får se hur långt jag hinner. jag har än så länge hunnit tömma diskmaskinen och fyllt den igen. Det är ju väldigt bra. Man får inte glömma att insprängt i allt det som måste göras finns det även med
  • argumentera med barnen om saker dom fått för sig att dom ska göra fast dom mycket väl vet att dom inte får
  • argumentera med barnen och köra någon slags MI för att få dom att städa sina rum "frivilligt".
  • laga massa mat till alla andra utom mig själv
  • röka

Orättvist

Idag lagade jag god mat åt barnen. Makaroner och köttfärssås. Det brukar dom älska. Till efterrätt gjorde jag chokladpuddig så dom verkligen skulle vara glada och tacksamma. Blev dom det då?

Nej.


Sonen gnällde och ville inte äta allt, ok, han åt drygt hälften av det jag la upp och det var jag nöjd med. Dottern däremot trotsade och spottade ut maten över hela sig och ner på golvet. Jag blev så arg att jag torkade av henne och skickade henne gråtandes till rummet. Senare fick hon chansen att försöka igen och då gick det bättre så och fick också chokladpudding.

Det mest bittra med det hela är att jag skulle kunna sätta i mig deras mat på ett kick och när dom gnäller så blir jag så frustrerad över att dom får men inte vill och jag får inte med vill så hiiiimla gärna. Men dom åt i alla fall båda upp sina gurkor utan tjafs båda två.

Chokladdrinken smakade vidrigare än vanligt idag också, så jag led ännu mer. Gud va skönt det ska bli på torsdag då jag ska börja äta igen. Ja, tidigare än tänkt men jag orkar inte mer nu.

I fredags gick det lättare med maten däremot. Dinkelpannkakor är omtyckt! Det var i alla fall det i fredags men man vet aldrig hur det kommer se ut nästa gång det bjuds.


Barnens mat


Min mat
Jag bitter?


nej då

Mysko hänvisningar

Jag är ju med i bloggtoppen och i går när jag var där inne och surfade runt för att leta efter fler roliga bloggar som jag skulle uppskatta så hittade jag ett relativt nytt system som dom fixat fram. Nån bloggförslagsmodell. Man trycker igång den där makapären och surfar in på sina favoritbloggar och då kommer den att regestrera dessa och sedan ta fram liknande bloggar.

Jättebra tänkte jag, tryckte igång den och surfade sedan in på mina favoriter:
Vad är grejen, Mannen som blev trött, Konst eller Porr, Johanna Graf, Infanterield och Vägen från 137 kilo.

Efter en timma gick jag med spänning in på bloggtoppen för att se vad jag kunde ha fått för fina förslag och finner då...
Blondibella, Kenza, Kissie och Stina-Lee !!!!!!!!!
What the fuck!
NÄ!


Inte intresserad!

Kan någon tala om för mig på vilket sätt dessa boggar påminner om varandra?

Jag börjar fundera på om bloggtoppen är köpt av samma klädesbutiker som dom där småflickorna!! Att dom tjänar på att hänvisa till de bloggarna. Bloggarna jag räknade upp ligger ju inte ens under samma kategori som dom jag blev tipsade om! När jag frågade maken vad han trodde jag fick upp så sa han skrattande "Katrin schulman", och här kommer det tragiska, DET HADE FUNNITS NÅGON LOGIK I DET! Katrin Schulman försöker ju vara rolig på samhällets bekostnad, inte för att jag alltid tycker att hon lyckas utan bara blir pinsam, men det finns logik i att hon skulle komma upp i sökningen, MED DE DÄR MODEBLOGGARNA PÅ 14+? nej, ingen logik!

Vågar inte använda det där sökningsprogrammet någe mer, tack så mycket.

fredag 25 april 2008

Och jag som varit stolt över den här


Men när jag surfade in på den här sidan tappar den sitt skimmer.

Hårda straff i barnkammaren

I går när jag hämtade barnen betedde sig min lille son väldigt illa. Han tjafsa tjatade och bråkade och när jag tog honom i armen för att få honom att följa med så skrek och svor han åt mig. Jag blev jättearg och sa att med det beteendet kunde han förvänta sig att gå och lägga sig direkt efter middan. På vägen hem pratade vi om händelsen och han lovade att sköta sig resten av sitt liv (trodde honom föga) och att han skulle vara snäll och göra bra saker. Han fick titta på bollibompa på kvällen eftersom han lovade så dyrt och heligt och han sa förlåt och visat att han förstod varför jag blev arg.

Idag ringde dom från skolan. Han och några andra killar hade hällt färg på golvet och röjt till det i målarrummet och efter att dom fått tillsägelse och fått städa där så gick dom direkt på pysselrummet där dom hällt ut allt pyssel på golvet. Jag pratade med honom om det när jag hämtade honom och frågade vad som hänt. Han skyllde allt på de andra killarna och sa att han inte gjort något mer än att han försökt få dom andra att sluta. Jag frågade om det var sanning och det lovade han dyrt och heligt. När jag säger att vi absolut inte gillar ljug och om han trodde skulle vara värst, om jag fick veta att han ljugit nu av honom själv, eller få veta senare av lärarna att han ljugit, så sa han att han trodde det skulle vara värst om jag fick veta senare. Jag frågade igen om han pratat sanning och då kom det fram att det hade han ju inte.

Jag frågade vad vi skulle göra för att han skulle komma ihåg att inte göra sånna dumma saker och han sa att han lärt sig nu och skulle inte göra om det igen. Jag sa det att med tanke på att han glömde så fort bara från dagen innan så tyckte jag nog att vi skulle göra något åt det i kväll för att han skulle komma ihåg. Jag påminde om vad vi hade pratat om dagen innan och då bestämde vi tillsammans att han skulle gå och lägga sig direkt efter maten idag. Jag påminde även om att han skulle till Kia dagen efter och att jag inte ville ha något tjafs under kvällen utan att han skulle göra som jag sa och gå och lägga sig, annars kanske det inte skulle bli något åka dit i morgon.

Han har skött sig jättebra idag och gått och lagt sig direket efter maten och ligger i sängen och ritar i sin bok, det är okej tycker jag. Han syster sitter i soffan och tittar på peter pan och äter fredagsmys, en kaka, saft och chips. Det är gott tycker hon.

torsdag 24 april 2008

Det var ingen blöt dag

Jag ska helst drick fem liter vatten om dagen, absolut minst tre liter vatten. Det har inte gått så bra idag. Det har varit så mycket springande hit och dit med klienter och annat folk så jag har inte hunnit få i mig mitt vatten så jag ligger två lite back. Jag har alltså bara fått i mig en liter vatten idag. Kanske inte så konstigt att jag mår lite halvkasst, känns som om jag håller på att bli sjuk. Vet inte om jag kan fixa att få i mig två liter vatten på en halvtimme heller. Fy vad jag är en dålig kvinna!

Hoppas jag är duktigare i morgon.

onsdag 23 april 2008

missbruk / missbruk

Jag pluggar till socionom och i mina studier praktiserar jag just nu på ett socialkontor. På socialkontoret så har man inriktat sig på missbruk och hjälpa drogmissbrukare genom att ge dom behandling om de ber om det eller göra utredningar som kan sluta med tvångsåtgärder om deras liv hotas. Det är som sagt drogmissbruk och även spelmissbruk men inte matmissbruk. Matmissbruk har landstinget hand om.

När det kommer till matmissbruk tycker jag att det är ett väldigt stort problem i vår värld. Det största problemet är ju att äta bör man annars dör man, äta rätt bör man, annars dör man och där imellan har vi snabbmatskedjorna och godisförsäljare som nästan fungerar som knarklangare i matmissbruksträsket.

Det jag går nu, xtravaganza, fungerar ungefär på samma sätt som öppenvårdsinsatserna gör för drogmissbrukarna. Man ska hitta redskap och identifiera tillfällena då man brukar råka falla i fällorna. Jag ifrågasatte hur det kommer sig att socialtjänsten inte även har den formen av missbruk. Jag fick svaret att det helt enkelt var så. Ok.

När jag hör mig för om landstingets insatser för de som matmissbrukar får jag höra det här:
ätstörningsenheten: tar inte överviktiga utan endast de med ätstörningar i form av bullemi och anorexi. De som är överviktiga ska gå till fettmakliniken. Förlåt, men fettmakliniken!? Detta måste jag erkänna inte är helt förankrat i annat än vad jag hört eftersom det inte går att hitta något i ämnet överhuvudtaget på landstingets hemsida. Men alla jag pratat med i ämnet säger att de överviktiga ska gå till fettmakliniken. Jag upplever namnet obehagligt. Jag skulle känna mig lite, nästan kränkt, över att gå till fettmakliniken. Det låter flottigt.

När jag sökte hjälp genom vården så fick jag en kokbok och några goda råd på vägen. Kändes i jämförelse med att man skulle ge en bok "drugquitting for dummies" till en person som missbrukat amfetamin under fler år. Som överviktig vet man oftast vad som är rätt och fel men det är skitsvårt att göra något åt det ändå. Man behöver hjälp i öppenvårdsprogram eller liknande för att få hjälp. Att lära sig handskas med mat. Varför inte likaställa detta missbruk med andra missbruk så de som verkligen behöver hjälp, kan få hjälp utan att behöva vara stenrika från början, vilket man i stort sett måste vara för att få råd med att gå med i sådana program som jag till exempel är med i (sponsrad av föräldrarna).

Vad tycker ni?

Om ni varit i kontakt med landstingen i denna fråga, vilket bemötande fick ni, känner ni att ert problem blev taget på allvar och fick ni adekvat hjälp som faktiskt fått er att bli av med er farliga fettma, på ett sätt så ni inte fått tillbaka den igen?

Den totala favoritbloggen just nu

Som jag påpekat tidigare så "porrsurfar" jag väldigt mycket för tillfället. Alltså, jag surfar runt och kikar på recept och ju fler lockande bilder det finns på maten ju mer går jag igång (och min salivproduktion).
Där jag surfar runt allra mest är inne på "vägen från 137 kilo" där en kvinna skriver om hur hon gjort för att gå ner i vikt. Hon följer GI och hon förgyller sin blogg med underbara recept förgylda med bilder. Jag är helt såld! Jag gör inte annat än att kikar runt i hennes blogg och får se olika recept och säger för mig själv "Det ska jag prova när jag börjar äta igen, och det, och det och det". Det är ju så passande också eftersom min mat är väldigt GI-inspirerat när jag går på halvfart så det är ju bara att gå lös, fast dra ner på en del av fettet eftersom det ska undvikas i min diet.

Det jag ska prova allra allra först, tror jag, kommer vara något som hon tagit upp upprepade gånger, som här, här, här, här och här. Kesoplättar, ser mumma ut :) måste haaaaaa! För att inte tala om dessa gorgonzolabiffarna *dreggel* och jag tackar inte nej till det goda mellanmålet på avocado och räkor *suck*

tisdag 22 april 2008

viktdykning

Nu har jag dykt ner under åttiostrecket och vägde i morse när jag ställde mig på vågen 79,5 kilo. Gud va underbart att ha en sjua först i vikten, det var läääänge sedan. Jag har flutit runt på små moln över detta hela dagen och jag har mått prima på grund av en liten sifferändring.

Jag provade något nytt idag också. En gördel. Inte för att det skulle vara snyggt eller så utan för att hjälpa min mage att trotsa tyngdlagen. Magen är en aning hängig nu efter flera år av vikter innanför huden, nu när jag har mer hud än stoppning så har inte huden riktigt stramat åt sig som den borde så nu smörjer jag mig med krämer som ska hjälpa huden att dra ihop sig samtidigt som jag hjälper till med att trycka ihop magen. Nu ser jag mest ut som en köttbulle över magen, men en ganska liten köttbulle, jämförelsevis.

Maken skrattade åt mig nu på kvällen då jag hade på mig ett par utav mina gamla mysbyxor på mig som hänger som en trasa över mig och på överkroppen en lika stor fliströjja. Det såg faktiskt riktigt komiskt ut och jag känner mig riktigt liten :)

måndag 21 april 2008

Jag plågar mig själv

Samma sak som sist när jag gick på helvetesdieten. Då fick jag efter några veckor xtravaganzas kokbok som jag satt och bläddrade i och dregglade. Jag kallade det för min porrtidning.

Den här gången porrsurfar jag, på matlagningssidor där bilderna får min salivutsöndring gå igång.


fan va hungrig jag är...

En tanke

jag var just ute och ovanför mig blinkade karlavagnen med sin vackra skepnad och när jag studerade den kom jag på att de borde modernisera namnet en aning till...

*trumvirvel*










Tomtröjning

Vi letade fram den lilla plätt precis under dotterns fönster som vi vågar oss på att kalla uteplats. Egentligen är det bara ett litet utrymme precis mellan två grindar invid väggen där vi med fötterna plattat till jorden och sedan lagt plattor. Plattorna leker den spännande leken "hela havet stormar" ser det ut som, för det går stora vågor. Där balanserar vi två bord och ett gäng stolar. Men solen ligger på helt underbart på kvällen, och då kan man stå ut med vilket underlag som helst.


Det var mest sopa, hacka och kånka som gällde och det är vi rätt så bra på. Men jag hann med att sitta på en av stolarna, tillbakalutad och bara njuta av våren, innan jag gick in igen.

När jag sedan gick runt och städade undan allt fika som vi dragit fram så såg jag något jag tyckte om, något stiligt, något som inte sett så stiligt ut på flera år...


...min skugga!!!

Titta så liten den är!

Man kan utnyttja lunchen på olika sätt


Så här nyttjade jag tiden

i solen


gud va skönt!

söndag 20 april 2008

Powerwalk

Nu kör jag lite modebloggsinspirerat igen. Jag var ute och powerwalkade idag, till Lisa och sen gick vi en lång och trevlig promenad längs svartån i Örebro. Väldigt mysigt och väldigt varmt. Det var tillfällen då jag tog av mig munkjackan för jag höll på att svettas ihjäl. Och nu över till modetemat då. Så här vacker var jag:

Rosa sportlinne från ICA och en munkjacka från samma affär. På underkroppen hade jag ett par nike-träningsbyxor och på huvudet en rosa kebba som jag köpt någonstans någon gång för länge sedan. I öronen dunkade just vid bildtagningen kraftverks elektro kardiogramm.

Det är faktiskt riktigt skönt att powerwalka till rytmen av hjärtslag.

Jag och maken har pratat om den här dietperioden, jag ska sluta vid 75 kilo eller efter tre veckor, det som kommer först. Maken har bestämt sig för det, jag har inte riktigt bestämt mig än, jag funderar än. Vi får se, fortsättning följer.

Receptblogg, matinspirationsblogg

Många har matbloggar där de lägger upp goda recept och sedan avslutar med en fin bild på maten, dekorativt och vackert så man verkligen känner att det vattnas i gomen. Nu ska jag göra det också:

Dagens lunch. En kall och krämig chokladliknande dryck som stärker själen.
Tag en dl vatten, vispa ihop med pulver från xtravaganza. Tillsätt tre dl vatten till och voila:
även min frukost lunch och kvällsmat

Här sitter jag i lite urkrymta kläder


Känns riktigt mysigt

lördag 19 april 2008

Modebloggsförsök

Här kommer ett modebloggsförsök. Jag har ju gått på min hemska diet och fick därför fria tyglar att handla kläder så jag skulle bli glad och snäll (tror inte det fungerade så bra).

Nu tänkte jag köra samma grej som dom där små rikemanstjejerna blir så stora av. den första skillnaden på min och deras blogginlägg är att alla kläderna som jag handlade kostade tillsammans ungefär vad en topp gör utav de som de handlar och visar upp. Den andra skillnaden är att jag är en tant i bloggvärlden, den tredje är att jag har en kropp som fött barn, och det syns (Ett tag till) samt att jag inte gömmer mig bakom 2 kilo smink utan går helt naturell (och skrämmer skiten ur alla). Here goes:


















Till vänster kan man se mig i ett blått linne för 49 kronor och en beige långärmad topp för 49 kronor. Till detta bär jag ett bar rutiga beige byxor 74,50 (halva reapriset) På den högra bilden har jag ett rött linne med spets, 2 för 99 kronor vilket gör att linnet på bilden kostat 49,50. (jag köpte även ett grönt) Undertill kan man skymta en svart jeanskjol för 74,50.


















Även på dessa bilder har jag de bruna rutiga byxorna (passar till det mesta) men även en topp Eucalypsus 99 kronor.



















Samma tjusiga byxor igen och på överkroppen har jag en vit topp av samma märke som den beige samt att jag har ännu ett blått linne, fast i mindre storlek.

Allt är förstås inköpt på ICA och det roligaste är att affären höjer självförtroendet med sina generösa storlekar då jag köpte många av kläderna i small och medium var för stort. Jag köpte inget large alls så nu känner jag mig riktigt smal och snärt (fast jag ska ändå gå ner femton kilo till.) För 543 kronor fick jag alltså två långärmade toppar, fyra linnen, ett par byxor och en jeanskjol, gissar att en av blondibellas toppar kostar mer än så. Jag är mamma, jag är praktisk.

(Undrar om ICA kontaktar mig nu och erbjuder ett fett sponsoravtal på samma sätt som de där snärtiga unga brudarna fått av andra företag de har skrivit om?)

fredag 18 april 2008

Jag snubblade in på Cissis sida och såg detta helkomiska svenssontestet och var bara tvungen att pröva, och det var riktigt roligt, i viss bemärkelse, se själv.

  1. Ditt efternamn slutar på -son [ ]
  2. Du känner någon som har samma förnamn som du [ X ]
  3. Du känner någon (utanför din släkt) som har samma efternamn som du [ ]
  4. I din familj är ni 2 barn [X] (beror på hur man ser det, jag har en bror vilket gör att vi var två barn för femton tjugo år sedan. Men nu har jag ju två barn själv så, det får räknas. Jag är förresten som ett stort barn så vad blajjar jag om)
  5. Du bor i villa [ X ] (undrar om jag får pluspoäng om jag är uppväxt i villa och nu äger en egen?)
  6. Du bor i en tätort [X]
  7. Dina föräldrar är mellan 35-50 år gamla [ ] (om mina föräldrar skulle varit mellan trettiofem - femtio år så skulle det innebära att dom skulle varit 2-17 år när dom fick mig, lite otäck tanke och inte speciellt svensson heller för den delen)
  8. Du har egen mobiltelefon [X] (men jag var hela 24 när jag skaffa en)
  9. Dina föräldrar har gift sig [X] (japp och jag med, får jag plusspoäng då?)
  10. Din mamma är yngre än din pappa - fast bara sju månader [ X ] (Japp men gick ändå i pension före honom, undrar om det blir minuspoäng då?)
  11. Din pappa heter Lars [ ]
  12. Din mamma heter Anna [ ]
  13. Din familj har en Volvo [ ] (Nä men ford, borde nästan räknas i samma xrysspoäng)
  14. Din familj har en silvergrå eller röd bil [ X ] (Din familj, lite svårt att veta vad dom är ute efter, mina föräldrar har inte en grå eller röd bil, men vi har det, så det får väl räknas då. Jag kan väl inte räknas som svensson efter vad mina föräldrar gör för val efter att jag flyttat hemmifrån va?)
  15. Du har tillgång till Internet hemma [X]
  16. Du har ett eget rum []( vill inte ha det heller, jag gifte mig för att få sked på nätterna, bland annat)
  17. Du har varit utomlands minst 2 gånger [X] (Ja men i stort sett inget sedan jag gifte mig, mer än i danmark då, och det räknas ju till skåne. Så ja, det beror ju på om jag ska räknas som svensson efter hur mycket mina föräldrar släpade runt mig över jordklotet som liten eller hur mycket jag reser för egen maskin. Äsch det ser ju bra ut om jag rest mycket så jag kryssar)
  18. Du har varit på Mallorca/Kanarieöarna [ ]
  19. Du har varit i Grekland [ ]
  20. Du har varit på Öland minst 2 gånger [ ]
  21. Du har varit på husvagnssemester minst 2 gånger [ ]
  22. Din familj har en husvagn [ X ] (Fast ingen normal människa skulle någonsin vilja semestra i den, mer än Eddie och Lax då, fast jag skrev ju normala, så...)
  23. Ingen av dina föräldrar röker [] (båda röker, men på min uppväxttid så kändes det ganska svensson)
  24. Din pappa är lite lätt överviktig [X]
  25. Du idrottar flera dagar i veckan [ ] (Idrottar är ju ett ganska skarpt ord, jag håller inte på med nån sport, men jag tar raska promenader... äsch, vi skiter väl i den då)
  26. Du har husdjur [] (Räknas barnen eller maken? annars har jag ju ett dresserad kvalster i sängen)
  27. Du får månadspeng [ X] (Ja från csn *asg*)
  28. De flesta i din familj är blåögda [ X ] (Japp, det är bara att lura av oss vad som helst... helt blåögda och den största delen av familjen är blond också, give us your best shot)
  29. Du äter på Mc Donalds [ X ] (Ibland, inte just nu, hellre på max.)
  30. Du följer Melodifestivalen []

Multiplicera antalet X med 3 för att få fram hur många % Svensson du är.

Jag är 45% svensson

Nu kommer den intressanta frågan... är det så svensson att få 45% på ett test riktat mot 18 minus när man är 33 år? Dessutom är det visst omöjligt att få 100% på testet, det högsta verkar vara 90% vilket innebär att jag har precis 50%, snabbt omräknat.

Paradoxal varning

Idag tittade vi på Kalle och Chokladfabriken. Innan denna film, som så många andra filmer, har dom satt in en varning där det är hård musik och en ungdom som laddar ner en film. Med detta gör de likhetstecken med att sno en bil eller pengar eller liknande. Visst, jag förstår budskapet, men jag har betalat en massa pengar för min film och vill inte bli tvingad att, varje gång jag ska titta på den, att se denna hysteriska rulle som jag ändå redan vet slutet på, för att inte tala om början och mitten och vad som händer, eftersom den finns med på så mång filmer.

Lagligt köpta filmer. En film som INTE är nerladdad från nätet. Jag som är hederlig är tvungen att lida.

Det är nästan så man undrar om man inte ska börja ladda ner filmerna från nätet, så man slipper den där jäkla filmsnutten innan.

Undrar om dom tänkte på det resultatet när de lade in denna filmsnutt, som inte går att hoppa förbi, på lagliga filmer...

En dag att radera ur minnet

Idag hann dieten i kapp mig. Fy fan, rent ut sagt, vad jag har mått dåligt idag. Det har känts som om jag varit på en riktigt blöt och hård fest i går (undrar om jag hade kul). Huvudvärk, illamående och total orkeslöshet har präglat min dag. Jag var på kontoret på förmiddagen och satt och gjorde de sista rättnigarna på mitt arbete (är skeptisk till att det blev helt perfekt då min hjärna inte är så där superskarp som den brukar vara *harkel*) Hungern som tidigare inte varit så farlig rev och slet i mig värre än förväntat (och den gör det fortfarande)

Efter min chokladsoppslunch så gick jag hem för att köra mitt sista skrivtid hemmavid. Den tiden skulle gå att läsa andras arbete (fast egentligen gick den åt till att sova). Det var knappt att jag kunde somna då huvudvärken pulserade i huvudet på mig och det svaga ljuset som sken in genom gardinerna var som strålkastare. Men jag lyckades tillslut och jag vet att jag drömde riktigt feberaktiga drömmar.

När klockan ringde kände jag mig mer död än levande. Jag skulle då glatt gå och hämta mina barn från omsorgen. Om jag inte varit helt död så var det en perfekt dag att gå till en park med picknick och se barnen roa sig i vårsolen, men nej. Det blev pizza och film för barnen och massor av sånt där fjäskgoa saker så dom håller sig glada och lugna så mamma får tycka synd om sig själv i lugn och ro.

Men det förstår försåss inte barnen, dom är ju bara glada... utom lilltjejen som har somnat utan att ens smaka på pizzan...

torsdag 17 april 2008

Amerikanska pedagogiska bilderböcker

Jag tycker det är underbart med pedagogiska bilderböcker för barn som förklarar saker på ett bra sätt. Hur barn blir till eller hur det funkar på brandstationen med mera. Jag har sett att många har reagerat på den här bilderboken som uppenbarligen är en ny bilderbok i skaran pedagogik i USA som handlar om plastikkirurgi. Visst reagerar jag också och tycker att det är lite... uschligt, men... jag är inte ett dugg förvånad eller överrumplad.

USA är USA och det kommer man inte ifrån. Stället där utseende, pengar och rätten att ha farliga vapen hemma ligger högst i kurs. Vi är inte långt efter och många strävar ju efter att vi ska bli mer och mer lika USA (kanske inte, och förhoppningsvis inte i frågan om vapen). USA, landet, eller rättare sagt unionen, som inte skrivit på barnkonventionen eftersom den inte tillåter att man har dödstraff för sextonåringar. Det är så viktigt för USA att ha rätten att döda barn, så de kan inte skriva under några sådana papper inte. Det känns faktiskt som om just döda ligger USA varmt om hjärtat.

Som sagt var, jag är inte ett dugg förvånad över den pedagogiska bilderboken och jag förväntar mig att dom har andra bilderböcker också förutom en som pedagogiskt förklarar varför mamma plastikopererar sig och gör plastikoperatören till en superhjälte. Andra bilderböcker som jag förväntar mig finnas på barnavdelningen i bokhandeln i USA är:

Pappa är en hjälte, för han har pistol - en bok som lär barnen att det är allas rättigheter at få ha vapen och där pappa skjuter ihjäl en stackars tonåring som försöker sno deras teve för att ha råd med mat till sitt barn. Självklart är tonåringen målad som en ond person och pappan som en superhjälte eller en liten ängel. En annan självklarhet i den här boken är förståss bilder i slutet där de visar hur man använder ett vapen och var pappa oftast brukar ha sitt vapen någonstans.

Var kommer barn ifrån? - en bok om hur barn blir till, och då är det självklart inte genom sex utan någon historia om storken. I denna boken är det mycket fördommar om sex, sexualitet och homosexualitet där de människor som har någon sådan typ av umgänge målas ut som djävulens avkomma och hamnar i fängelse när de blir stora.

Ja och där har ni mina fördommar mot USA, och den bok som redan ny skyltats med förminskar inte dessa fördommar.

Emil, utredd och klar

Idag var jag på BBiC-utbildning. BBiC står för barnens behov i centrum och är ett sätt att verkligen se barnens behov i utreningar och på vilket sätt familj och nätverk stöttar upp den samme.

Vi fick i uppgift att utreda Emil i Lönneberga enligt BBiC.

Problemet var om vi skulle utreda honom utifrån 2000-talsramar eller ramar som var adekvata på Emils tid. Om vi skulle utreda utefter den standard som fanns på hans egen tid så skulle det mesta vara heeelt ok. Om vi skulle utreda utefter 2000-talsramar så saknade Emil hela grunden då han varken hade el, rinnande vatten eller bra kommunikationer till närmsta stad. Vi bestämde oss för att göra ett mellanting. Vi utgick från Emils tid när vi pratade om boendet men 2000-tal när vi talade om föräldraskapet mm.

Vi hade en psykolog hos oss så hon diagnostiserade honom som AD/HD. Det var hål lite här och var när det gällde faderns emotionella närvaro, de hårda straffen indikerade på en del problem men Alfred stöttade upp det mesta så vi kunde slutligen säga att det nog var Alfreds förtjänst att Emil inte hamnade på villovägar som vuxen, utan istället tog vägen in i politiken och gjorde sig ett ordentligt namn för sig. Vill även påpeka att när man utreder BBiC så går det ut på att man intervjuar föräldrar och barn för att komma till klarhet, här var det mest gissning och lite påhittning för att överhuvudtaget få fram några resultat.



Undrar om jag någonsin kan se på Emil på samma sätt igen...

onsdag 16 april 2008

Bloggfunderingar

Jag har funderat lite över min blogg och vad jag egentligen vill ha den till. Från början tänkte jag mest ha den som den där ventilen där jag skrev alla visa tankar som dyker upp under dagarna. Jag går nämligen alltid omkring och har många smarta tankar som jag har ironiska knorrar på när jag tänker på hur jag vill formulera dessa i bloggen. Nu när jag praktiserar så får jag inte blogga från deras datorer vilket gör att när tankarna kommer upp så måste jag hålla på dem tills jag kommer hem. När jag kommer hem är jag antingen för trött för att överhuvudtaget uppdatera bloggen och om jag uppdaterar den så blir det mest en enkel dagbok över hur dagen sett ut, min vikt och så, och utan denna ironiska knorr som jag känner mig så nöjd med vanligtvis.

Jag har börjat läsa en hel del inne på bloggkommentatorernas sida (hittar länk på höger sida) och där har dom pratat om just föräldrabloggar. Jag tänkte ju först att "jag är ju förälder och bloggar, det måste ju innebära att jag har en föräldrablogg" men jag har ju så mycket annat i mitt liv också och jag ser mig inte BARA som mamma. Jag är studentbloggare, viktbloggare, overallsbloggare, författarbloggare.

Jag är mångsidig och det slutar med spretig. Men jag är informativ för alla mina kompisar som bor utspridda över landet, och det är ju skönt att jag i alla fall fyller någon funktion här i bloggsverige :)

Ni som läser här inne får gärna skriva nån rad och berätta vad jag är för bloggare egentligen. Kram på er!

En matvägrares förstadagsrapport

Jag gick på helfarten idag. (helfart inom xtravaganza innebär att man endast lever på pulverdiet, 500 kalorier om dagen) Förra gången jag gjorde det så mådde jag så dåligt det första dygnet, eller rättare sagt från lunch till lunch de två första dagarna. Det var som en kraftig baksmälla och jag förväntade mig något liknande denna gång. Jag hade skrivdag idag och kurs i morgon och skrivdag på fredag så jag inte skulle utsätta några klienter av mig, eller utsätta mig själv för några klienter i en tid då tålamod kanske inte skulle vara det största.

Jag klev upp, gick till jobbet utan mat och satt på morgonmötet med tom mage. Det knorrade lite på vägen till jobbet men inte så jag inte stod ut. Det var ingen som helst fara under morgonmötet och jag blev nöjd på en halv påse till fikat. Dagen rullade på och baksmällan dök aldrig upp. Jag har faktiskt mått häpnadsväckande bra för att vara första dagen. Fortsätter det så här så kan jag hålla på hur länge som helst! Gissar att det har att göra med att jag inte har någon sockerabstinens den här gången.

Jag fick tränat på eftermiddagen och fick då veta att min coatch håller koll på mig här inne, så nu vågar jag inte skriva mina slipoffs längre, då kanske jag får banningar.

Nej, nu ska jag gå och nana för min kropp är väldigt mör och så där skönt trött efter träningspasset och den långa varma duschen. Innan har jag varit så där trött ända in i märgen, så där jobbigt illamående trött, troligtvis sockret som gjorde.


Jag skyller allt på sockret!

tisdag 15 april 2008

föräldrakommittén= jag, jag= föräldrakommittén

I dag skulle jag på möte. En kompis, Barbro, är (var) nominerad till en plats i kårstyrelsen på universitetet. Mötet började klockan fem, jag slutade klockan fem. Jag sa det att jag var tveksam till att jag skulle hinna till universitetet till fem eftersom jag inte är Hiro. Jag pratade med en kille som skulle vara med på mötet som sa det att han inte trodde att punkten där jag skulle komma in skulle dyka upp innan sex, bra tänkte jag, då kan jag nog hinna utan att behöva stressa ihjäl mig. Eller ja, lade han till då, inte före halv sex i alla fall.

Jag gick tjugo minuter i fem, jag fick skjuts av maken, vi kastade oss förbi MAX för den sista måltiden. Japp, den sista måltiden på tre veckor för nu jävlar kommer jag köra stenhårt! Tre veckor av plåga, lida och hunger, kraftig hunger. Jag går på helfart i morgon och kör i tre veckor så jag kommer under den magiska åttiogränsen. Någon kanske har invändningar om den mat jag valde som sista måltid men det fanns tanke bakom detta. Till att börja med så kände jag inte att jag hade tid att njuta en god stek eller liknande innan mötet och dessutom är hamburgare något jag inte njutit av sedan jag gick på dieten i november, så det var det värt.

Tillbaka till stressen.

Jag kom till universitetet, slängde i mig hamburgaren, hoppade in på mötet kvart över fem och slog mig ner. Dom tog upp punkt efter punkt, förklarade ingående om många av mötets tillvägagångssätt, väldigt ingående. Klockan tickade, den blev halv, den blev sex, klockan tickade fortfarande. De började prata om mat och uppehåll för den samma. Min kära familj väntade på universitetet eftersom jag trodde det skulle vara klart vid sex. Jag smög försiktigt över till Barbro och påpekade att hur mycket jag än vill se henne sitta i kårstyrelsen så tänkte jag inte sitta och vänta medan folk åt för att sedan prata om henne, eftersom min familj väntade. Hon hade förståelse för detta men blev lite stressad.

Klockan fortsatte att ticka och blev halv, kvart i sju och fem i sju och så blev det matpaus. Jag skrev en liten lapp till talesmannen som skulle prata för mig för Barbro. Det kändes som om jag hade spenderat två av mina timmar och två timmar av min familjs liv åt ingenting. Men jag fick i alla fall ett litet snack med kandidaterna, fick sparkat dom lite i arslet, speciellt Linnea (förlåt, det blev kanske lite hårt lovar att späka mig lite för det) fick pratat lite med Görs om valbara kursen och c-uppsatsen, verkar som om vi blir klasspolare i höst :)

Och så fick jag byta några ord med generalen för Sobra. Och det är här det kommer in, jag är inte längre huvud för föräldrakommittén men för många har jag blivit lika med föräldrakommittén och föräldrakommittén lika med mig. Många har varit på mig om föräldrabarndagens datumisering och jag har hela tiden hänvisat det vidare, men ingen har hört av sig till de övertagande så jag fick helt enkelt ta över och agera mellanhand. Så nu äntligen har det blivit spikat. Nu blir väl alla studerande föräldrar (den pytte pytte pytte skara som faktiskt insett att vi finns), alla generaler och alla föräldrakommittéfolk glada att vi har planerat in föräldrabarndagen, den 21:a september JIIIPIIIIII!

föräldrakommitten= jag

Jaha, här vart det något fel, två inlägg med rubriken.


Men jag är så oteknisk så den får vara kvar.

Visst känns jag tillförlitlig, ska jag komma över och programera videon för dig :D

För er som inte vet vad video är, så är det sånt som familjen hedenhös hade när dom hade lata fredagskvällar i grottan, ätandes raketost och drickandes elvira blåtira.

Hur vet jag det?

Jo jag var där!

Tjoflöjt!

måndag 14 april 2008

trött

Maken har varit sjuk i två veckor nu men jag har ju varit kärfrisk hela tiden (lite otäck halssmärta nån vecka innan maken bara, men inget ingen kvinna skulle klara av).

Jag har inga symtom, jag är inte förkyld, jag har ingen hosta, inte ont någonstans, inga konstiga prickar och absolut ingen förkylning. Däremot är jag såååååå trött. Jag sover åtta timmar på natten men det känns som knappt fyra, jag kan knappt komma upp på morgonen och jag nickar nästan till mitt in the midle of action. Idag, i ett samtal, jag skrev och pratade och lyssnade intensivt, ändå kände jag hur min hand började domna bort och blev svår att dominera. Ögonlocken kämpade emot min vilja och ögonen började liksom vibrera för dom ville inte koncentrera sig längre. Hela kroppen kändes darrig och lite krampig. Det var som en brottningsmatch med sig själv. Fruktansvärt!

När jag kom hem så satte jag igång med maten och vi åt och när barnen sedan satte sig för att glo på teve så somnade jag tvärt.

Maken sa det att han inte trodde jag var helt frisk heller, och det skulle ju förklara en hel del, för som det är nu så är jag helt värdelös!

Och så vill jag frossa, jag vill ha ostbågar, chokladpudding, kakor, saft, läsk, godis MASSOR AV CHOKLAD!!! Nu börjar jag fundera på om det kanske inte skulle skada med extremdiet i en fyra till fem veckor och nå mitt resultat för att jojja där istället för tio kilo över målet.

Det tål att tänka på.

söndag 13 april 2008

Som vanligt

hade jag en jättebra vikt med massor av minus på fredagen och idag är det en helt annan femma. Jag tror jag ska skriva in fredagsvikten i viktutmaningen, jag är med i, istället för måndagsvikten, för den är alltid jättedålig. Dessutom ska jag börja använda mig av denna sida http://www.madeinlumpen.se/ eftersom jag aldrig kommer iväg på några gympapass. När man pluggar heltid och dessutom har den aktuella studietiden på praktikplats och på det även har barn och en man som jobbar senare än mig på kvällerna, ja då blir det väldigt sällan gympa.

Men nu kan jag köra i vardagsrummet istället. det känns bra.

I går hade jag ett gympapass här hemma i form av storstädning av huset. Nu är här jättefint. Jag började passet med att sortera tvätten och det kan jag lova är en heltidssysselsättning. Jag tror i ärlighetens namn att det är mer kläder i tvättomloppet än i garderoberna, och då är garderoberna knökade. Jag vågar inte tänka mig hur mycket kläder vi skulle ha om allt var tvättat och rent. Förra rejäla tvättsessionen vi hade gjorde att kläder som jag inte sett sedan vi flyttade in i huset, för sex år sedan, kom fram.

Nu ska jag ner och fortsätta tvätta.

Men jag ska nog inte räkna med att viktnedgången blir så bra framöver så jag fimpade i fredags... och antirökkampanjer brukar klinga illa med dieter och viktnedgång :( men jag är ju tjejen som ska göra allt på samma gång så... back to tvätt, författarskap, examen i socionomyrket, uppfostran av barnen, renovering av huset, viktnedgången och självförverkligandet!

onsdag 9 april 2008

Ambivalens

Inom MI - Motiverande Intervju, eller Motiverande samtal, använder man sig bland annat av en slags cirkel. På ruta ett i den cirkeln så tycker man att allt är bra, man är i förnekelsestadiet kan man säga, sen börjar man känner att något inte riktigt är bra och så är det någon mer anhalt i cirkeln innan man kommer till ambivalensen. Ambivalens är när man vet att det är något man måste göra något åt men man vet inte riktigt hur eller när eller var.

Där är jag nu.

Jag måste MÅSTE skriva min bok nu annars kommer jag bli fullständigt tokig. Problemet är att jag inte riktigt vet hur. Jo visst, jag vet hur man skriver, jag kan alfabetet och jag vet hur man använder tangentbortdet på min dator, men det är tiden som inte räcker till. Jag tänkte ju att jag skulle skriva kontrakt med min make som skulle gör att jag fick en deadline och på det sättet skulle jag hitta tider att göra det, för jag hittar ju alltid tid till skolarbetet fast tiden egentligen är slut för länge sedan.

Men jag får aldrig arslet ur vagnen, tummen ur röven eller kommer till skott. Jag kommer hem från praktiken, lagar middag, umgås en kort stund med familjen och sen är det läggrutinerna som håller på fram till åtta halv nio och sen är jag helt mentalt död. Det enda jag orkar då är att låta någon annans fantasi roa mig på teven. Detta märks även på bloggen för den uppdateras bra sällen nu för tiden. På tisdagar är det house, på onsdagar är det lost (vilket jag känner mig varje gång jag tittar på det där programmet) och andra dagar betar vi av något avsnitt av startrek och så har ännu en dag, vecka, månad gått utan att jag fått något skrivet.

Men boken är ju redan klar, men det är som Amadeus säger den är "up here, in my nudle" *pekar på skallen*

söndag 6 april 2008

Tjällossningen -08

I helgen var det fest och det var en rolig fest, som vanligt när det handlar om overallspartyn.
Jag cyklade till universitetet vid halv fem och kastade mig in i ett spännande brännbollsspel. Vi förlorade groteskt fast jag satsade allt jag kunde i spelet. Jag sprang som en gasell, jag slidade in till konerna, jag kastade mig efter bollar och jag sköt skott som försvann i horisonten och jävlar vilken träningsverk jag fick på köpet. Men kul var det.

Sen vart det fest både på Bärseback och Publicum och en trevlig öl på bryggan över ett trevligt samtal om intelligens. Sen vart det rejält party på kåren där jag inte blev helt rak i gången. Jag tog mig en cosmopolitan tillsammans med putte och medan jag drack den första fixade assistenten ännu en till mig (skuldsanering kan man kalla det). Gammal som jag är förstod jag att dessa drinkar satt spikarna i min partykista så jag började bege mig hemmåt vid midnatt. När jag väl kommit hem föll jag i djup slummer och väcktes halv åtta av mina älskade barn. Maken gick upp, försvann och lämnade mig ensam med de små pigga mörtarna så utsövd var inte rätt ordval för att beskriva mig inför lördagens lekar.

Bilder från fredagens party.

På herrarnas vackra bakdelar står det att dom älskar Örebro, mycket charmigt. Annars är det bilder på Kattis i overall, jag och cosmopolitan, jag och Steven och så Assistenten.


På lördagen åkte jag och åt en trevlig brunch som bland annat innehöll en pannkaka med smak av bacon, köttbullar och prinskorv. Att dessutom har hallonsylt i denna smakupplevelse var... ja, spännande är nog det enda ord jag kan komma på att beskriva det med. Lekarna gick ut på att springa och snurra massor, raggla tillbaka och försöka imitera ett djur. Att äta godisnappar från en annan persons kropp. Att ta sig över från ena sidan till andra uppepå backar, utan att nudda marken. Att dricka kolsyrad vätska ur flaskor, tillsammans med andra, med flaskorna fastsatta i plankor. Att sparka en boll med hjälp av en äppelpung. Att leta reda på cykeldelar och sätta ihop cykeln samtidigt som man har bindel för ögonen. Och att cykla på en cykel där styrningen är tvärt om. Men även det viktigaste av allt fjäsk, fjäsk, FJÄSK OCH ÅTER FJÄSK! Jag hade en liten bar med mig och bjöd friskt på drinkar till domarna, andra masserade, killarna erbjöd sina kroppar och komplimangerna haglade. Att vara inovativ var också väldigt bra. På en gren skulle man vara åtta personer på så liten yta som möjligt. Vi samlade ihop sex gosiga små djur (som alla overallare av någon anledning har på sin ovve) och så satte sig en person uppe på axlarna av en annan. Vi klarade den grejen med 30 cm i omkrets (tror jag det var) men vi vart slagna av det laget som tog kort på hela laget och sedan ställde mobilen på högkant. Fan, och vi som tyckte vi var smarta!

Här kan ni skåda grenarna och vår kämparglöd.
Om någon undrar varför Eddie sitter på huk på den liggande cykeln så är det för att reglerna med den bakvända cykeln var att man skulle hålla sig på cykeln utan någon kroppsdel i backen så länge som möjligt. Ja, han klarade runt en och en halv minut minst på det sättet!

På kvällen vart det sittning men innan dess han vi med en del slösittande utanför bärseback i solen, ätandes pizza, snackandes skit, dansandes konstiga danser och en hel del bus (som sig bör när det handlar om overaller). Ett gäng kom på att dom skulle ha rondellsittning och försvann ner för backen men kom tillbaka igen efter att polisen vräkt dom. Jag tog en bild när polisen var in action, men min kamera är för dålig för att det skulle bli någo bra.

På själva sittningen var jag så trött att jag bara ville grina, men vi fick veta att vi vunnit lekarna på dagen så jag piggnade väl till en liten gnutta. När det kom fram att vi vunnit var det några som utbrast "va fan!!! domaren var mutad!!!" Varpå vi svarade, men en blick som om dom utbrustit att jorden var rund " Ja..." va fan trodde dom, att det var dom olympiska spelen. Klart som satan att domaren var köpt, det är ju overallslekar!!!


Lite bilder från sittnigen och som man kan se så har overallare en förkärlek till nakna mänsrumpor. De rumpor ni kan se här är från en moonwalk som genomfördes mitt under maten. Några vid mitt bord tappade matlusten en aning, men jag är inte så kräsmagad, jag har ju barn.
Vårt pris var godis, jag tyckte jag klarade mig bra utan, ska ju ta tag i mitt liv på måndag igen.

tisdag 1 april 2008

Gamla bekantskaper

På festen i lördags kom vi in på en del skvaller om människor i min uppväxt, bland annat min gamla mobbare under åtta år. Nu snackar vi killen som gjorde skolgången från ettan till åttan helt odräglig. Killen som såg till att jag med jämna mellanrum var helt ensam på skolgården. Han som såg till att alla nya skydde mig som pesten för att själva slippa bli utrfysta. Killen som samlade ihop mobbar som puttade ner mig från bergsknallar och sedan kastade isbollar på mig under en hel lunchrast.

En gammal klasskompis satt och berättade att hon träffat honom på stan för någon månad sedan och han hade gått ner sig fullständigt. Han hade visst gått på anabola och slutat träna och pluffsat upp sig så han var rejält fet, han gick visst på andra droger också och om hon inte hört helt fel så hade han visst suttit inne också.

Jag kände...


inga sympatier.





Det var blankt!


Ord som dök upp i mitt huvud var "karma" eller uttryck som "what goes around, comes around"


Gör detta mig till en dålig socialarbetare? Om jag av någon anledning skulle arbeta på ett behandlingshem och han skulle dyka upp som brukare där och jag skulle vara den enda i hela världen som håller nyckeln till hans psykiska och fysiska hälsa, vad skulle jag göra? Skulle jag hävda jäv och hålla mig borta och se honom fortsätta förfalla, på avstånd, eller skulle jag ta hans fall och se till att han får äta upp åtta år av helvete? Eller, skulle jag ta fallet och vara den större människan och visa honom vad medmänsklighet är och få honom att må bättre?

Jag vill tro att det sistnämnda är hur jag skulle agera.

Och nu slutligen skulle jag vilja citera några valda delar en sång skriven av scissor sisters som heter almost sorry:

"If anyone was headed for the gates of hell I know you'd be first.
I used to picture your obituary and I wished you the worst. (...)

You gave me destination, but I payed for the ride.
The place you punched my ticket left a crater inside.(...)

Where I cried from the bruises, learned to live with the scars.
Now you live in the mirror. When I look, there you are.
You're the shadow on the faces of the people I meet
Have you claimed eternal shotgun in my passenger seat?"

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive