måndag 31 december 2012

Blue monday

Från att ha varit naken på naglarna i tre månaders tid tog jag mig i kragen. Jag har haft olika planerade manikyrer som aldrig blivit av lydde jag till slut Mrs Data och kör blått på nyår. Gott nytt nagelår.



söndag 30 december 2012

Året 2012

 
Då var det dags att avrunda 2012 och min spontana tanke är: NEJ, JAG HAR JU INTE HUNNIT ALLT och sitter febrilt och sliter med det som skulle vara klart under året. Här är listan jag hade satt upp åt mig själv:
Bli klar med Alvhilda och skicka till förlag - vilket jag har gjort. Klar är väl relativt, man kan ju peta så man aldrig blir klar, men jag bestämde mig för att pröva henne. Publicerad blev hon inte men svaret var inte negativt ändå, intresse fanns men hon behövde bearbetas mer först. Jag håller alltså på med arbetet fortfarande och kommer lägga upp nya planer inför 2013. Det är ju inte bara hon jag jobbar med, jag jobbar även med de andra två böckerna samtidigt eftersom de sitter ihop. Gör jag en ändring i trean finns risk att ettan blir påverkad. Men jag blev klar med den sista omskrivningen av alla tre böckerna innan jul och det var ett mål som jag är nöjd med.
Konkret ta hand om mig själv både psykiskt och fysiskt - eh, tja, nä. Den som vanligt bortprioriterade biten i livet. Det gick till och med så långt att jag varit folkskygg under året och det är mycket misstänkt opernybeteende. 
Komma på vad jag vill jobba med när jag blir stor - jo, det har jag väl men det betyder inte att det är ett jobb jag kommer kunna livnära mig på. Jag bytte jobb under året och är nu arbetsmarknadscoach/ jobbcoach vilket jag trivs med och gärna vill fortsätta jobba som, men inom livsval, kreativitet och skapande. Nu är det inom arbetsmarknaden jag coachar och det är mycket givande.
Jag får ordning på mitt hem - HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA
Renoveringen av källaren påbörjas - nej, det har den inte men rensningen och det är ett gott tecken.


Planerna inför 2013 är följande:
  1. Jag ska hitta balans i min tillvaro mellan familjen, skrivandet, den fysiska hälsan och jobbet
  2. Bli klar med hela Alvhildatrilogin inför inskick till förlag.
  3. Jag ska gå ner till en hälsosammare vikt genom fysisk aktivetet och bra mat
  4. Badrummen skall bli klara
  5. Barnen skall ha flyttat ner i källaren.
På den litterära fronten har jag bara hunnit läsa de böcker som vi valt i Plejaderna och de är följande:
  • "Potensgivarna" av Karin Brunk Holmqvist
  • "Döden på en blek häst" av Amanda Hellberg
  • "Bumerang" av Tatiana de Rosnay.
  • "Sirila gentlemän sökes" av Karin Brunk Holmqvist.
  • "Baddaren" av Emma Hamberg. Betyg 2,4
  • "Liseys berättelse" av Stephen King. Betyg 3,8
  • "Någonstans inom oss" av Kajsa Ingemarsson.
  • "De döda fruktar födelsen" av Pål Eggert.


Om ni vill läsa mer om vad vi tyckt om de böcker vi läst i Plejaderna, kan ni följa den här länken. Då kommer ni till min vän Mrs Datas blogg, hon brukar vara duktig på att rapportera alla böcker som behandlats i vår cirkel. Vi avslutar 2012 och inleder 2013 med:"Sju jävligt långa dagar" av Joathan Tropper

Jag lovar att under 2013 läsa, utöver våra cirkelböcker, även  Mo Yan: Det röda fältet, Theodor Kallifatides: Vänner och älskare samt Franz Kafka: Processen samt knappa in på min bokhög som legat vid sängen hela 2012.

God fortsättning på er alla och må 2013 bli DITT år, eller mitt.

    fredag 28 december 2012

    Jag och skor - never ending story

     Jag har en åkomma som heter halux valgus vilket gör att jag inte kan ha alla typer av skor. Jag kan egentligen mest bara ha foträta och breda skor utan klack. När jag var tonåring var det inte så illa som det är idag och då gick jag med jämna mellanrum med klackade skor. Idag gör jag i stort sett aldrig det. Jag tror det är därför jag har fått mitt skointresse, man längar alltid mer efter det man inte kan ha brukar man säga. Nu har jag lyckats igen. Mrs Data var här och visade en sida där hon köpt en klänning och dom hade en skoavdelning. Ni sitter jag här igen och dregglar ner tangentbordet.
    Fan! 

     
    Bild lånad från www.modcloth.com

    Bild lånad från www.modcloth.com

    Jag har redan lagt flera tusen kronor på skor jag aldrig använder på grund av mina kassa fötter och jag kommer inte göra om samma fel åter igen, men drömma, ja det kan jag.

    Julens böcker

    Som vanligt önskade jag mig lite böcker i år. jag hade varit ganska diffus för att fortfarande kunna bli överraskad men ändå tillräckligt precis för att slippa bli besviken. en kollega hade tipsat om Theodor Kallifatides som skall vara riktigt bra. Jag var riktigt sugen på att kika närmre på årets nobelpristagare Mo Yan samt att jag känner att en Kafka bör finnas i min litterära bakgrund.

    Jag fick:
    Mo Yan: Det röda fältet, Theodor Kallifatides: Vänner och älskare samt Franz Kafka: Processen

    Och känner att mer tid bör avsättas för läsning framöver.


    torsdag 27 december 2012

    Julklappstwist


    Om någon skulle fråga mig vad jag fått i julklapp av min man i år skulle det korrekta svaret vara - inget, men det ärliga svaret rent känslomässigt - massor!

    I oktober köpte vi biljetter till Eddie Izzard och i samma veva sa min man -   vi ser detta som vår julklapp till varandra så köper vi bara presenter till barnen till julafton.
    Okej, skönt, då behöver man inte stressa upp sig och försöka klura ut något kul till en person som har allt, och lite till, och försöka bräcka hans roliga julklappsidéer.

    I november hittade jag en Kusmi-te-burk i köket. Maken uttryckte att: "Nej, det var ju en julklapp till dig." Men det var ju tur att jag hittade den då, för vi skulle ju inte byta julklappar påminde jag honom om och jag fick burken redan i november och allt var frid och fröjd med det.

    Senare i november hittade jag ett kvitto i köket på en absintfontän. Jag studerade den en stund och suckade innan jag gick till maken och frågade om det var meningen att jag skulle hitta det kvittot. Då kom det fram att han beställt den till oss som julklapp. Vi öppnade den redan då och har provat den några gånger sedan dess, men ändå, inga julklappar var det ju.

    När december inleddes och jag redan var stressad av en massa annat säger maken plötsligt - nu får du inte öppna några paket som kommer med posten för det kan vara hemligt. Varför skulle det vara hemligt undrar jag, när vi inte skall byta julklappar. Oj säger min "Överraskningarnas man".

    Jag fick panik och stod rådvill mitt i julklappsinköpen till barn och släkt och grabbade åt mig något helt ogenomtänkt men lite passande, ett Vuxenpoängspel. Den tjugotredje december gav maken mig allt han köpt, heroesboxen, en Skellingtonmugg,  och tre snygga temuggar.

    Därför skulle man kunna säga att jag har fått temuggar, och te av min make och att vi har fått tillsammans biljetter till Eddie Izzaed, Heroesboxen och en absintfontän. Jag är mycket glad över alla julklapparna, även om de nu inte var några julklappar.

    På pin tji lät jag makens julklapp ligga kvar under granen, därför var jag den enda som inte fick öppna ett enda paket under julafton men jag är nöjd med min utdelning ändå. Varför jag reagerade som jag gjorde i fråga om klapputdelandet är därför att för mig är givandet oftast viktigare än att få. Därför tycker jag det blir jobbigt att missa att ha julklappar när man får av någon annan.

    I lördags fick jag Baileys av svärmor och i tisdags fick jag böcker, big bang theory och pengar av resten av släkten.

    Hur gör ni med julklappar i er familj? Ger ni alla eller försöker ni hålla nere klappinklöpen?
    Vad är roligast, att ge eller få?

    måndag 24 december 2012

    GOD JUL

    Bild lånad från The book pond

    Jag hoppas ni får mycket skrivtid i julklapp, många böcker att läsa och många ord att pränta. Jag vilar inte, ingen rast ingen ro, skriver gör jag var dag oavsett väder eller högtid.

    torsdag 20 december 2012

    Korta håriga män och miffon

    Bild lånad från I watch stuff

    Idag såg jag Bilbo, eller the hobbit eller en oväntad resa.

    Detta var något som jag sett fram emot. Bilbo var en av de första böcker som satt igång min historieberättande vilja. Det händer så mycket spännande i boken, oväntade saker på varje sida.

    Jag blev inte besviken - på filmen. Den var mäktig, inget var bortplockat vad jag kan komma ihåg. Vissa saker var dock lite förändrade men inte mer än att jag kan ha överseende med det. Orchberget såg lite annorlunda ut än vad det gjorde i mitt huvud och trollens öde skedde väl inte helt enligt boken, vad jag minns. Actionmakarna hade fått gå lös på scenerna när dvärgarna flyr orcherna och det var ett fantastiskt skådespel att se. Början av filmen var också helt otrolig, inte helt enligt boken men ändå fantastiskt.

    Det som däremot var mindre fantastiskt var publiken som lämnade mycket övrigt att önska. Eller, den var faktiskt ganska fantastisk på sitt eget lilla vis, dock inte positivt.

    Framför oss hade vi ett dövt par som uppenbarligen inte var där för att se på filmen. De var där för att samtala, under hela filmen med högljudda gutturala läten och skratt. Vifta var de också bra på. De satt framför oss, eller rättare sagt, nedanför oss. De som satt bredvid var inte intresserad av att försöka få dem att förstå att de lät, vilken man kan förvänta sig av de som sitter närmast, utan de var mer intresserade av att springa ut och in från biografen upprepade gånger. Varje gång var de tvugna att resa sig och liksom passera oss bakom, alltså mellan oss och filmen. Några andra, som inte alls var döva, satt också och pratade om olika saker. En annan hade mobilen på som ringde mitt under föreställningen och jag och Johanna satt och skrattade chockat över det skådespel som skedde runt omkring oss. Det var så fantastiskt att vi inte kunde göra annat. Vi funderade på vad det var för miffon som betalar 130 spänn för att sitta och prata i mobil, prata högt, springa ut och in och teckna i mörker under närmre tre timmar, när de kan göra det hemma, gratis med lampan tänd.

    Någonstans kunde jag och Johanna, finna i våra hjärtan, att ursäkta det döva paret (även om vi inte rikigt förstod vad de gjorde där när de inte kunnat se något av filmen eftersom de konstant tecknade med varandra och utstötte gutturala högljudda läten) för de visste inte om att de lät. Men de andra som lät, som hörde själva att de lät, och förstod att det måste störa - de ursäktar vi inte lika mycket.

    När de som satt bakom oss började tala högljutt om det döva parets störande gutturala ljud (som om de skulle höra klagomålen)  fick jag nog och sket i att jag var långt ifrån närmst paret, lutade mig till dem och tecknade så artigt jag kunde "Shut the fuck up" och sedan blev det en aning lugnare. Tänk om jag gjort det tidigare, va mycket skönare det hade varit då. Men man är ju svensk och vill ju inte störa de andra i biografen, även om de stört oss under en hel visning.

    De kan ju bli kränkta menar jag.

    Sociala medier

    Jag har ibland föreläsningar om sociala medier och hur man kan använda sig av dessa för att nå framgång. Jag möts ofta av motgångar när jag tar upp dessa med de arbetssökande som jag pratar med.
    "Är du dum i huvudet eller, hur ska Facebook kunna hjälpa mig att få jobb? Det är ett ytligt ställe där man helst inte ska visa sig alls."
    "Bloggar är bara skit, folk som sitter och skriver om vad de ätit till frukost eller vad de har på sig, hur ska det hjälpa mig att få jobb?"
    Allt beror ju på hur du använder sig av de sociala medierna.

    När jag började med de sociala medierna visste jag knappt vad jag ville ha dem till. Jag var en av de där som gled med strömmen, kikade på vad andra gjorde och försökte göra ungefär samma. Nu när jag vet vad jag vill ha det till hinner jag knappt använda dem eftersom jag är så upptagen med att ha något att visa upp, min bok(böcker). Men det har ändå hjälpt mig en bra bit. Jag har genom sociala medier ökat mitt kontaktnät med andra inom författarvärlden och jag har helt plötsligt blivit en av de inräknade. Jag fick kontakt med förlag som jag skickat in första delen av Alvhilda för genomläsning till och hon har inte blivit helt ratad heller, jag har bara fått upplysningen om att hon kräver en del omarbetande och det är jag helt överens om. Jag har även fått kontakt med en lektör som hjälper mig med hela trilogin och ger mig mycket bra feedback. Det är sådant jag helt missat om det inte vore för de sociala medierna.

    Inte nog med det, genom de sociala medierna är jag alltså en av de andra tio som Malin Roca Ahlgren skrivit om här, och som jag nu skriver om här. Jag är en av de elva tillfrågade, om jag vill vara med i ett novellprojekt. Det känns så positivt för det innebär att någon tycker mina texter faktiskt är värda något och att byrålådan inte behöver vara ensam kritiker i fortsättningen.

    Tack sociala medier, för att ni finns och underlättar vardagen för mig och så många andra, varje dag.

    tisdag 18 december 2012

    Argt pappersspöke

    Så fort jag jobbar ensam i vår källarlokal ser jag ut så här på fingrarna. En svidande smärta uppstår och jag börjar blöda ymnigt. Jag börjar tro att lokalen är hemsökt av ett argt pappersspöke som drar vassa papperskanter mot mig när jag minst anar det.

    Det känns mest logiskt kust nu.

    söndag 16 december 2012

    Tänkte bara säga det att

    Jag skriver fortfarande på Ragnvald. Jag visste att han hade mycket att säga men så här mycket var väl att ta i. Det kommer troligen vara tvunget att kapa massor när jag väl kommer till den delen av redigeringen. Han har blivit politisk också och det måste jag nog ta ur honom. Det ska inte bli för politiskt korrekt utan hålla en mer övernaturlig strävan i boken. Jag kommer att diskutera fram allt med mina testläsare som får komma på Alvhildacirkel i januari. Jag kommer bjuda på mat och dryck under kvällen - Boeuf Bourguignon, rött franskt vin och fransk absinthe.

    Jag lovar att inte dra in några moderna myter eller tjeckiska varianter av Absinth, jag ska hålla mig till den äkta varan, så som det var när det begav sig, både i boken och under cirkeln.

    Nu ska jag tillbaka in i texten som skall komma till slutet den här veckan.

    Sedan har jag bara ytterligare några redigeringar kvar.

    lördag 15 december 2012

    Lucia förbereder sig

    Det var inget luciatåg för dotterns klass så hon får vara Lucia på vår egen förjul med faster och familj. Nu skriver hon stolt ner texterna bara för hon kan. Vår lilla ettakladdare.

    Är det bara jag

    som tycker Mers slogan känns lite konstig? Kärleksfullt fruktkött? Va? Har fruktkött känslor? Det gör ju hela grejen helt vidrig och grym.

    måndag 10 december 2012

    Det här med ärlighet och kritik

    Igår skrev jag ett inlägg här i min blogg angående en bok jag läst. Det var inte rosor utan mer ris och nu mår jag jättedåligt över det. Skulle jag sockrat det? Skulle jag inte gett kritiken? Sårar jag honom nu? Skulle jag helt enkelt struntat i att skriva det. Jag har till och med vänt och vridit på mig och funderat över att ta bort det. Funderingar kring hur jag själv skulle ta det om det var jag som fått kritiken och om jag får ovänner inom den bransch jag ändå vill slå mig in i. Samtidigt så undrar jag om det inte blir fel, rent statistiskt, om man alltid tar bort eller struntar i att skriva kritiska inlägg angående böcker till svenska författare där författarna själva kan läsa och ta åt sig.

    Inom skapandebranschen måste det finnas kritik, man måste har förväntningar på det som man ska läsa, titta på eller liknande. När jag googlade runt på boken och lästa tidigare recensioner var nästan alla rosenskimrande vilket gjorde att jag blev besviken när det inte var så som jag förväntade mig. Alltså borde kanske en kritisk text ändå dyka upp för att inte en text skall bli hyllad av alla, för att ingen vågar säga något negativt. Man måste kunna kritisera och man måste kunna ta kritik. Jag själv går igenom det just nu med min text, folk kritiserar och säger vad de tycker. De skulle aldrig släppt igenom den texten om jag skrivit den, jag hade fått smisk så jag inte kunnat sitta på flera veckor av mina testläsare och troligtvis lektören också. Det är en process för mig. Den processen borde varit över för boken eftersom den är utgiven och då måste man kunna ta emot kritiken och stå för den även om det gör ont.

    Därför bestämde jag mig för att ha kvar den, för jag står för den, även om jag tvekat på grund av att jag alltid är den som vill smeka medhårs och någonstans tycker det var jobbigt att ge ett negativt omdöme.

    Någon dag kanske någon kritiserar mig lika hårt och då får jag ta det. Den dagen den sorgen, eller lyckan, för det innebär att jag ändå är publicerad.

    Pernys drömkarl

    Vad dricker Perny


    "Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
    Thomas de Quincey (1795-1859)


    "Vad som än händer dricker jag mitt te.
    "Gustaf VI Adolf

    "Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
    Lu Yu (800-talet)

    "När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
    Ryskt ordspråk

    "Vägen till himlen går förbi en tekanna."
    Ryskt ordspråk

    "Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
    Sydney Smit

    Etiketter

    familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

    Blog Archive