onsdag 25 januari 2012

Min dotter är lite läskig ibland

Häromdagen satt jag och läste en novell om det värsta scenariot som jag redan bar på. En person som bryter sig in och tvingar föräldranra att välja mellan sina barn, framför barnen, med hot om att en av dem ska dö. Fruktansvärt. Det är en sådan där tvångsmardröm som dyker upp hos mig i bland och uppenbarligen hos författaren till novellen också. När jag läst klart och mår lite så där dåligt i magen börjar min sexåriga dotter det mest skrämmande samtal.

"Mamma, gör det ont att dö?"
"Va?"
"Gör det ont när man dör?"
"Det beror väl på hur man dör, det är inte själva döden som gör ont utan på vilket sätt kroppen slutar leva. Somnar man in tror jag inte det gör ont."
"Men om man blir skjuten då?"
"Varför skulle man bli skjuten?"
"Man vet ju aldrig. Gör det ont att dö genom att bli skjuten?"
"Ja, att bli skjuten gör ont men du kommer ju inte bli skjuten så det är ju inte aktuellt."
"Man vet aldrig."

Varför gör hon så mot mig? (Vill starkt påpeka att jag INTE läste novellen högt!)

söndag 22 januari 2012

Bokcirkel/sexparty/inflyttningsfest

alla goda ting är tre, eller vad är det man brukar säga?

I går träffades vi i bokcirkeln och avhandlade "Potensgivarna". Detta tyckte en av deltagarna var ett ypperligt tillfälle att köra ett litet sexparty för oss med massor av fallossymboler, temat var ju redan klart så att säga. Slutligen hade hon som hade cirkeln/partyt precis flyttat till ny adress och passade därför på att ha en liten inflyttningsfest på samma gång.

Alla i gruppen enades starkt om att det var en hysteriskt gullig bok och att Tilda och Elida var riktigt söta, trots att vi hade svårt för att hålla isär dem utan såg dem båda som en person. Det kändes d0ck som om jag och Mrs Data var de mest skeptiska medlemmarna och tog snabbt upp de irriterande tempushoppen som vi nästan gnagt sönder boken för under läsningens gång. Fler småsaker gjorde att några av oss var helt eniga över att boken hade behövt ett antal korrekturläsningar till. Ett tydligt exempel är att de alla tre beskrivs sitta i soffan för att sedan bjuda Alvar en stol, fler liknande incidenter togs upp under cirkeln.

Jag och MrsData blev i alla fall helt nedröstade när vi ansåg att ett hus utan vatten och som värms upp av vedspis inte hade el, vilket var något vi reagerat på. Annars var det en hel del kontroverser i boken som fick några av oss att förvänta oss ruggiga vändningar, som att bokens genre skulle ändras samt att vissa skrattade högt åt vissa turer.

Gruppen gav spridda betyg, allt från 2 till 4,5. Medlet blev 3,2 den här gången. Boken hade som sagt många fel och brister men dess söthet drog upp betyget och ingen kunde såga den.

När vi kom till nästa bok i ordningen var det en av våra nya medlemmars tur att välja. Hon kom dock till mig samma dag som cirkeln skulle vara och sa att hon hade lite svårt för den bok hon ville hade inte kommit i pocket än. Jag själv hade haft planerna på att välja boken "De döda skyr födelsen" redan förra gången men hade haft precis det problemet då. Jag hade dock sett att den kommit ut i pocket under hösten och såg fram emot att få välja och läsa den tillsammans med min cirkel. Nu fick jag chansen och kastade mig över den eftersom det inte var några problem för mig att snabbt välja ny bok. När jag snabbt, en halvtimme innan avfärd, började kika efter boken, stod det att den var slutsåld överallt och ej i lager längre. Jag sökte då på förlaget och hittade att den avvecklats.

Efter att ha mailat författaren, Pål Eggert började jag fundera över vad jag då skulle ta för bok. Direkt drogs min blick till den hög av böcker jag precis berättat om att jag var mitt uppe i.

Där var valet enkelt, det självklara valet var "Döden på en blek häst" av Amanda Hellberg som nu skall bli diskuterad 3/3 hemma hos mig. De döda fruktar födelsen kommer få bli nästa gång, bara ett år kvar, för det fanns visst kvar att köpa av författaren själv.

torsdag 19 januari 2012

måndag 16 januari 2012

Hämtat ur Författartankar

Utmaningen från skrivpuff 090517 var att skriva 5 favoritord på B och en berättelse där minst två av dem är med. Nu när jag raderat från "Författartankar" lägger jag upp den texten här.

Orden jag valde var: Bus(busa), bad(bada), baguette, bubblor, bruttonationalprodukt.

Kim var på bushumör efter en hel vecka som solo. Robin skulle komma hem samma eftermiddag och längtan hade växt sig olidlig hos Kim som nu stod och förberedde ett så trevligt välkomnande som möjligt. Badkaret fylldes snabbt av vatten och skummets bubblor såg ut som grädde på ytan. Doften av vitlöksbaguetterna som låg och mysade till sig i ugnen spred sig i huset och champagneflaskan stod i ishinken bredvid badkaret. Kim hade ställt två champagneglas bredvid, tillsammans med en skål jordgubbar och lite mörk choklad och rummet var fyllt med tända doftljus som spred en romantisk och, som Kim även hoppades på, en erotisk stämning i rummet. Matklockan ringde i köket för att tala om att vitlöksbaguetterna var klara. Kim skar upp dem i lagom stora bitar, lade dem i korgen och ställde dem på en bricka på toalettstolen vid badet.
En bil stannade utanför och Kim kikade ut genom fönstret. Det var Robin som kom hem och vars steg nu snabbt tog sig mot dörren. Kim kastade av sig sin badrock och lade sig i badet och väntade på Robins entré.

Ytterdörren slogs upp och Robin kom in med en stressad uppsyn.
"Kim! KIM?" Rösten lät stressad och lite upprymd.
"Här är jag" Kims röst darrade nästan lite.
Badrumsdörren slets upp och Robin uppenbarade sig. I Kims ögon var det en av de vackraste gestalterna som visat sig på över 120 timmar, speciellt när de rörliga skuggorna från doftljusen lekte i ansiktet.
"Här ligger jag och badar, alldeles ensam" sa Kim och tittade på Robin med busiga ögon.
"Jag hinner inte med dina kryptiska lekar nu när Bruttonationalprodukten har körts i botten! Chefen hade tänkt att bjuda oss på middag innan jag skulle följa med in till kontoret men jag ser att du inte riktigt är redo för något sådant så jag får väl hälsa min chef att det bara blir vi två. Jag har tonvis med arbete att göra och jag tror inte jag blir klar före midnatt så sitt inte uppe och vänta på mig."

Robin vände och sprang ut genom dörren igen och ekot efter att den slagits igen ringde i Kims öron i vad som kändes som en evighet.

söndag 15 januari 2012

Skräcken

Som jag uttryckte i ett tidigare inlägg har jag tänkte hålla igång mitt skrivande, bland annat genom att skriva noveller utifrån olika låtar. Första låt att inspireras från är "Fear"

Golvet kändes hårt mot min kropp. Det var som mitt innandöme krossades av min egen tyngd. Jag hade alltid känt mig hjälplös, värdelös, under mitt liv, men det var inget mot vad jag upplevde nu. Alla löften hade bleknat. Mina sinnens skärpa som skulle ge mig en upplevelse av allsmäktig kunskap och osårbarhet, en mening med allt, den plågade mig bara. Alla ljud skar som knivar inombords och ljus fick mina ögon att blöda. Övermänsklig känslighet fick hela kroppen att smärta och världen stank. Vidrig odör omringade mig och fick min kropp att vilja kasta upp sitt innanmäte.

Under en lång tid hade jag nu levt med övertygelsen om att detta var det ultimata överlevnadssättet. Att detta var det rätta. Jag hade läst alla böcker som fanns om tillståndet, alla biografier som han givit mig. Aldrig hade han beskrivit denna känsla av total hjälplöshet, fylld av smärta och lidande. De vänner som ansett att mina tankar, min planering och världsfilosofi var störd hade jag vänt ryggen och lämnat. De som lyssnat hade jag attackerat med mina tankar tills de inte orkat med mig längre, de var svaga. Jag hade bestämt att de skulle bli mina första offer, att de skulle få betala för sina svek.

Plågans epicentrum var magen. Exploderande smärta strålade ut i kroppen och mötte den sammanpressande, dunkande värken som golvet genererade. Smärtan inom mig expanderade och med den skräcken. Inom mig slogs dödsångesten mot dödsföraktet som han skapat. Mörkret omslöt mig trots att det var ljust i rummet. Det var inte en mörk blindhet, det var ingen svärta som dolde verklighetens ljusa uppenbarelse. Det var ett mörker som inte syntes, bara kändes. Det lockade på mig, fyllde mig med en inre smärtsam längtan efter att få bli ett med den.

Desperation fyllde mig och tårarna började rinna längs kinderna. Smärtan som just höll på att ta död på min kropp påminde mig om vidden av det steg jag stod i begrepp att ta. Att jag skulle lämna den verklighet jag levt i under hela mitt liv, lämna allt jag kände till för det okända. Ett sista desperat uns av överlevnadsinstinkt fick mig att vrida kroppen i smärtsamma spasmer och de desperata tårarna brände mig. Ett gurglande var allt som kom ur min strupe när jag försökte skrika ut den skräck som ströp mitt inre och knöt en stor svart knut om mitt sinne. All den skräck som jag upplevt under min uppväxt kom vällande som en svart, iskall flodvåg. Skräcken vars ursprung var det lilla barnet som gömde sig för den rasande fadern med bältet i handen. Skräck som fötts i det ensamma barnet i cirkeln av förväntansfulla jämngamla som hoppades på blod och gråt, lynchmobben. Förlamande skräck som levt upp av kulan som ruvat i den laddade pistol som tryckts mot min panna vid första påtvingade bilstölden och sladden på den isiga sträckan på väg från kulans hot. All denna undantryckta skräck levde inom mig och visade sitt fula tryne som en avskedsgåva innan jag lämnade den smärtande verkligheten som varit mitt liv under så många år. Skräcken fick mig att inse att det var rätt val.

Jag lät de mörka klorna göra det som krävdes för att förvandlingen skulle fullföljas. Jag kunde känna hur metamorfosen gav mig osårbarhet och evigt liv. Men samtidigt rann all min lycka av mig och med den allt mitt hopp och mina drömmar. Jag lämnades kvar i ett outplånligt skal fyllt av evig fruktan och evinnerligt hat.

Förvandlingen var fullbordad och inte alls vad jag förväntat mig.

Svårt att vara bokmonogam

Många pratar om att de har en bokhög som ligget och väntar. Jag är för otålig vilket är mitt stora problem. Böckerna i den här högen ligger nämligen inte bara och väntar, de är alla påbörjade. Jag kastar mig nämligen över böcker som små barn över klappar på julafton, helt utan tankar på planering.

För flera år sedan började jag på Tidsresenärens hustru men blev avbruten av en tenta och sedan läskrampen av all studentlitteratur. När jag väl lyfte en bok igen blev det en annan. Nu blev jag påmind om den eftersom filmen gick på teve igår.

Vägen till Umbria började jag läsa i höstas med stor iver för att tappa balansen på bokmässan med alla litterära intryck. När jag dessutom fick Döden på en blek häst av Amanda villa jag bara sluka den boken på stående fot. Var dock tidspressad av bokcirkelbok och Alvhilda så även den fick vila lite.

Sedan fick jag hem Uppvaknandet som var fortsättning på den serie som jag är mitt uppe i och så var det en cirkel igen. Sen fastnade jag i True blood och ville läsa böckerna men samtidlgt är det en cirkel nästa helg så jag måste även ta mig igenom Potenshöjarna.

Jag har faktiskt avslutat en hel del böcker under denna period också.

Tur att jag har en sådan otrolig simultankapacitet.


fredag 13 januari 2012

Hur jag tar mig upp ur svackan

Det händer inte mycket på det litterära planet för mig just nu. Det nya året börjas inte bra, litterärt. Jag får inget skrivet. Jag vill verkligen skriva men just nu är jag lite trött på Ragnvald. Det är mycket jag vill men just nu känns det inte som om jag kan ge storyn det som den kräver. Den behöver ligga till sig lite. Eftersom jag haft en stark vilja att få storyn klar har jag inte gett mig chansen att göra något annat och det slutar med att jag inte gjort något alls.

Jag har inte gett mig chansen att läsa heller eftersom jag sliter i huset hela dagarna för att kunna få ro och slappna. Det har slutat med att jag har slocknat helt utpumpad i sängen och inte orkat läsa. Det har även yttrat sig här för jag har inte varit tillräckligt motiverad för att blogga heller. (Jag dock facebookat en hel del.)

Just nu jobbar jag med att rensa min gamla "Författartankar"-blogg för att göra om den till en hemsida för Alvhilda. Jag kommer länka till den när det är klart men det är lite kvar fortfarande. De texter som jag vill bevara från "Författartankar" kommer jag att lägga upp här. För att inte tappa gnistan nu när jag och Ragnvald inte riktigt kommer överens, skall jag återgå till skrivpuffs utmaningar. Allt för att jag inte ska tappa skrivandet. Jag har även en fundering om att skriva spontana noveller utifrån olika låtar som inspirerar mig.

torsdag 12 januari 2012

sveriges skitväder

I morse var det närmre tio grader och spöregn. Sonens skolskjuts var på gång och jag skulle hjälpa honom att hitta passande kläder. Hans vinterjacka skulle agera svamp i vädret och han hade ingen regnjacka som var tillräckligt stor att få plats över den tjocka jackan. Därför fick jag snabbt improvisera med en lite tjockare och rejälare regnjacka och en tjock tröja. Dock hittade jag inte någon fleecetröja som jag ville att han skulle ha utan han fick ta en rejälare långärmad sak och tjock väst under.

Senare sjönk graderna till noll och så började det snöa.

Sonen hade visst frusit idag ...

Tack Sverige.

Tema: Köttfärs

Vi håller på att äta ur frysen. Den är ganska full med köttfärs. Denna veckan har vi redan ätit köttfärssås, köttfärsgryta och köttfärspaj. I kväll blir det nog lasagne och maken kom med förslaget köttfärslimpa någon dag. Någon som sitter inne med fler spännande tips.

Skönt med lite variation i enformigheten.

tisdag 10 januari 2012

Träffar där den ska

Ja, jag vet att jag totalt snöat in på mind in a box nu men jag tycker att dom gör många låtar med så underbara texter och melodin till träffar direkt i själen. Den här här helt underbar!

it is the fear that drives you mad.
it is the fear that makes you blind.
it is the fear that keeps you sad.
it is the fear that kills your mind.

it is the fear that eats you up.
it is the fear that makes you cry.
it is the fear that takes you down.
it is the fear that will not die.

everone's afraid, but that's no excuse.

Skvallerbytta bingbång

Båda mina barn är allergiska och har astma. Riktiga sjuklingar faktiskt. Ett steg för att försöka ordna upp deras stackars utsatta luftrör är att skaffa luftrenare åt dem, vilket vi har gjort nu i juletider. Den är top notch och gör ett gediget jobb. Den känner av när luften är smutsig och renar den, när det är allergener i luften och när det finns odör. Det är det där sista som kan bli lite pinsamt.

Under juletider äter man mycket fet mat vilket i sin tur genererar en hel del gaser. Dessa måste vi alla lätta lite på emellanåt och då försöker man alltid göra det lite hemligt, utan att någon ser eller hör och så hoppas man på att ingen ska känna lukten.

Jag lovar, den känner ALLTID lukten. Från ingenstans börjar den gå på högfart och den som står närmast får stå med skammen. Första gången det hände var när maken låg inne hos sonen på morgonen och drog sig lite extra efter att ha försökt få upp honom. Sonens övertalningsförmåga var alltså lite bättre än makens. Han hängde liksom ut ur sängen så där som man gör som vuxen när man lägger sig i en lite för trång säng. Jag stod i köket och gjorde frukost. Plötsligt började det där brummande ljudet ljuda, ni vet lite som en dammsugare, varpå jag tittade in i rummet och skrattande frågade om någon fisigt eftersom den kom igång så väldans. Ett smått generat erkännande kom från maken.

Efter det är det standardfrågan, när luftrenare, utan synlig orsak, kommer igång och vrålsuger "Vem har fisigt?"

måndag 9 januari 2012

Ta hand om er 2012

Ett sätt att ta hand om sig själv, både i själen och kroppen, är genom Yoga. Min gode vän är utbildad yogalärare och har en hemsida som ni bara måste gå in på och kika. Just nu har hon en tävling som ni fortfarande har chans att vinna, om ni skyndar att skicka in svaret innan 20120111. Jag har precis gjort det.

Första pris är två av hennes yogapass, vilket är lämpligast att vinna om man bor i närheten av Örebro, annars är det en skiva eller yogate som står på spel. In och kika med er nu.

Gå till livsyoga.blogspot.com

torsdag 5 januari 2012

Barns tankar

I julklapp från mina föräldrar fick vi pengar. Dessa pengar var fint instoppade i var sin liten bok som skulle vara som en liten rolig grej. Maken fick boken "Barns tankar om pappa" och jag fick boken "Barns tankar om mamma"


Böckernas design invaggar en i en trygg förväntan om gulliga små uttalanden, så som de som står på utsidan av böckerna:
"Hemma hos oss är det mamma som bestämmer vad klockan är"
"Jag tycker det är skönt att vara sjuk, för då kan man vara hemma och prata med sin mamma"
eller
"Min pappa är klokast. Det har han själv sagt till mig"
"Pappor sticks när man ger dem en kram"

Jag förstår att mina föräldrar tyckte att det var gulliga presenter men de blev så lurade för när man väl öppnar böckerna märker man snart att underlaget till böckerna måste vara hämtade ur någon socialtjänsts barnavårdsutredning och en klump sätter sig i magtrakten och jag vill bara gråta. Följ med mig i dessa och säg mig att det är barn med bra hemsituationer som säger saker som de här, barn som mår bra och känner sig älskade:

"Min mamma älskar min storebror och storasyster mest. Hon älskar bara halva mig" (8 år)
"Man kan gott slå barn ifall gräsmattan är blöt och barnen ändå spelar fotboll på den" (7år)
"Snälla föräldrar ger barnen julöl när de ska sova" (7 år)
"Ska man ha det bra hemma så ska pappan inte säga 'håll truten, din tjocka dumbom', till mamman" (9 år)
"När mamma dricker säger jag det till min pappa, ifall han inte också är full och dricker" (8 år)
"För tillfället säger min pappa ingenting när min mamma är full. Han har flyttat" (8 år)
"När de vuxna bråkar så kan man gå in på sitt rum och stänga dörren efter sig och leka eller gråta." (6 år)
"Fick jag bestämma så skulle jag ha rummet längst bort i hallen så att jag slapp höra när de bråkar hela tiden" (9 år)
De två sista, här under, kan man dra på smilbanden åt men (kanske färgad av alla de andra tragiska citaten) jag, och andra som också läst citaten, börjar fundera över vilken erfarenhet dessa barn har som får dem att säga det dom gör:
"Om man inte vill ha barn ska mannens pillesnopp vara blå ..."
"... den kan också vara grön." (7 år)
Detta var bara ett axplock av de citat som vi reagerade på och jag funderar över författares och förlags ansvar i dessa barns utsatthet. Har föräldrarna godkänt att deras barns ord trycks, är det ingen som funderar över eller ifrågasätter citaten och barnens erfarenhet?

Är det någon som skrattar?

tisdag 3 januari 2012

Inte alla kritik är rimlig

Jag har ju gett SJ en del kängor den senaste tiden, när jag pendlat, men kritiken har varit inom rimlighet. Deras dåliga tidhållning och dåliga information, men vissa går lätt över gränsen. Dock gillar jag skarpt det svar petige Anders får:

måndag 2 januari 2012

Råkade tappa ut min sämsta sida

I morse vaknade jag utan värk i ryggen (läs utan förlamande smärta). Lycklig rörde jag på mig, inte graciöst som en tiger men gåendes, upprätt utan kvidande ljud. Jag åt min frukost och jag åkte till arbetsförmedlingen.

Där blev jag inföst i ett rum för att lyssna på information jag redan fått upprepade gånger, sittande i drygt en halvtimme på en hård stol. Snart började min värk att komma krypande, domnande, illamåendeframkallande, så där överväldigande. Jag andades igenom den så som man gör på förlossningen. Informationen var över och jag skulle fylla i papper, stående vid ett högt bord, helt fel för min rygg. Smärtan fick mig att gunga fram och tillbaka från fot till fot, frustrerad ville jag dunka huvudet i bordet men höll mig från galenskapen.

Sedan fick jag stå i lång kö för att lämna in papperna jag fyllt i och visa min legitimation. När jag väl kom fram höll jag tillbaka min uppgivna smärtfrossa och istället ramlade en attityd ut värdig en upploppsanarkist och jag talade om för han som stod där att jag inte hade fyllt i hela mitt CV på deras hemsida en gång till. Jag la in en liten svordom där också.

Shit vilket bra intryck jag gjorde.

söndag 1 januari 2012

Citat från nyårsafton

som skall styra mig genom 2012:

"Dålig självkänsla klär inte dig, du är snyggare när du tar för dig av livet"

"Småskalighet är ju inte riktigt du, kör ditt race."

Inspiration

Jag inspireras mycket av musik när jag skriver. De grupper som oftast inspirerar mig är mystiska, mörka och spännande stycken, Sisters of mercy, Type 0 negative och him har stått högt i kurs. Den sista veckan har jag hittat en ny inspirationskälla: Mind in a box. Helt underbar musik att låta sina sinnen fly iväg till. Deras tre första skivor berättar dessutom en historia som verkar mystisk indeed.

Textrader som dessa får i alla fall igång min fantasi:
"but I wouldn't want to live like this forever.
but change myself? never, never!
the very thought sends shivers down my spine.
I'm sure everything, everything will be fine.
"

"you lose yourself in this dead world.
you think you're living in your dream,
but there's nothing in it.
you're feeling nothing. nothing.
you seem complacent but there is nothing there.
"

"I can feel them always right behind,
casting a shadow on my mind.
but I know I have to hang on.

we know who it is we want.
we have a collective mind.
we don't miss a single step.
we're always right behind.
"

"I awakened in the city to utter darkness.
I was running for hours and hours
through deserted streets.
between all those towers,
there was only rain -- only the rain.
"

"I'm sad, so terribly sad.
I'm grieving about the things I had.
I'm sad, so terribly sad.
I simply can't see the road ahead.
I'm sad, so terribly sad.
but I can't say that I'm still afraid."
Kan kanske ge en bild av vad som lever i mitt huvud och vad som tränger sig ut på papper.

Gör om och om och om en sak

Jag har precis blivit arbetslös, första dagen idag, faktiskt.

Härligt!

Nu sitter jag med arbetsförmedlingens hemsida och skriver in mig från första arbetslösa dagen. Det kan hända att jag förstör för mig själv men jag följer ett av de inre löften jag gett mig själv detta året.

Efter att ha arbetat som socionom, socialsekreterare, och känt av hur det är att jobba inom ramar som gör en frustrerad om och om igen, har jag lovat mig själv att inte gå med i idiotiska saker. För min egen hälsas skull, både psykiskt och fysiskt, ska jag bara vägra låta byråkrati styra intelligensen in i idiotins fördärv.

Här börjar löftet:
jag skriver in mig enligt arbetsförmedlingens formulär. Det var nio månader sedan jag var inne i deras rullar senast, alltså inte en evighet sedan. Även om jag inte är där så länge varje gång så hinner jag ändå skriva in mig. Jag har alltså gett dem mina uppgifter ganska många gånger, i deras formulär som raderar uppgifter så man får börja om hela tiden. Jag har alltså redan skrivit in vilka skolor jag gått, vilka arbeten jag haft för mindre än ett år sedan. Den enda skillnaden är det senaste jobbet jag haft men tror ni att det räcker med att jag fyller i det, nej, de vill ha alla jobb och skolor en gång till! Jag har inte bara en utbildning, jag har ganska många nu, jag har inte bara ett jobb, jag har ganska många nu och det tar löjligt lång tid att fylla i.

Därför bryter jag med byråkratin här och nu och skriver följande:

skola: grund, gymnasial och universitet, flertal gånger
från 1992 - 2010
utbildning, program: teater, socialt arbete och arbetsrätt
Beskrivning: jag har fyllt i det här så många gånger så jag vet att ni har det och kan vaska fram det utan att slösa med min dyrbara tid.

Hur mycket skit kommer jag få?
Skiter jag i, vad kan dom göra, ge mig kicken från arbetslösheten?

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive