Min dotter är lite läskig ibland

Häromdagen satt jag och läste en novell om det värsta scenariot som jag redan bar på. En person som bryter sig in och tvingar föräldranra att välja mellan sina barn, framför barnen, med hot om att en av dem ska dö. Fruktansvärt. Det är en sådan där tvångsmardröm som dyker upp hos mig i bland och uppenbarligen hos författaren till novellen också. När jag läst klart och mår lite så där dåligt i magen börjar min sexåriga dotter det mest skrämmande samtal.

"Mamma, gör det ont att dö?"
"Va?"
"Gör det ont när man dör?"
"Det beror väl på hur man dör, det är inte själva döden som gör ont utan på vilket sätt kroppen slutar leva. Somnar man in tror jag inte det gör ont."
"Men om man blir skjuten då?"
"Varför skulle man bli skjuten?"
"Man vet ju aldrig. Gör det ont att dö genom att bli skjuten?"
"Ja, att bli skjuten gör ont men du kommer ju inte bli skjuten så det är ju inte aktuellt."
"Man vet aldrig."

Varför gör hon så mot mig? (Vill starkt påpeka att jag INTE läste novellen högt!)