tisdag 30 november 2010

Inga skumma tomtar för mig inte

Julskum är grejen, inget skumt med det alls, bara gott.

Proffsinslagning

Mormor och gammelmormor kommer få specialinslagna julklappar av en mycket bestämd liten dam. Alla försök till goda råd togs som försök att styra hennes kreativa skapande och jag blev snabbt avsnäst.

Känns alltid skönt att ha någon att skylla på

När jag såg det här
var jag bara tvungen att ta en saffransmuffin

Bild från Apans blogg ursprungligen tagen av mig

Och hon har ju helt rätt, dom bara smälter i munnen.

Min drömmar

bild lånad från weddings abroad

Jag fortsätter med listan. Eftersom jag inte är en modebloggare och att redan första "vad har du på dig idag"-blogginlägget kändes så där lagom inspirerande, så hoppar jag helt sonika över det idag och går på mina drömmar.

Mina drömmar har växlat en del genom åren, men något som ändå varit ett genomgående tema, är att jag vill köra karriär. Jag vill bli något, jag vill bevisa något, jag vill lyckas! Redan från det att jag kunde stå ville jag bli skådis och jag tog alla chanser men parallellt med det skrev jag och gjorde serier. Min största dröm var att spela teater men självklart skulle jag ge ut böcker också. Efter tjugoårsåldern dalade väl teaterintresset, men skriva det ville jag fortfarande, eller rättare sagt, det kunde jag fortfarande inte leva utan.

Jag vill här hålla isär något, när jag säger att jag vill bevisa något eller att jag vill göra karriär, då innebär inte det att jag vill bli kändis. Det är väl en av de saker som gör författarjobbet lite mer laid back, jag kan skriva under pseudonym om jag vill. Att bevisa något behöver inte betyda att jag måste visa upp mig för att bevisa det, det är ett bevis för mig själv, att jag duger, att jag är bra! Sen vill jag ju hemskt gärna kunna leva på det också, ja, vi pratade drömmar, eller hur? Jag skulle vilja bli stenrik på det helt enkelt. Jag drömmer om att bli helt ekonomiskt obunden genom mitt skrivande, att kunna ha ett hus i Spanien och ett i Sverige och välja var jag bor beroende på årstid. Jag vill kunna se hela världen och kunna sitta på en solig ö och skriva mitt i vintern medan min familj är ute och roar sig på min bekostnad.

Jag drömmer om att jag genom en författarkarriär betryggar mina barns ekonomiska framtid och jag drömmer om att leva länge och ha ett lyckligt liv ända till slutet. På min soliga ö.

Det är mina önskedrömmar. Mina reella drömmar innehåller nog mest saker som har med mina böcker att göra och det är för konstigt för att kunna skriva ner kortfattat här inne.

Makens hökblick

Vi har köpt legokalender till barnen och tro det eller ej, fäbojäntan är visst med på ett hörn.

måndag 29 november 2010

Den här veckan

Fortsätter i utmaningens tecken. Med tanke på att jag inte mår tipp topp så är det inte mycket mer än så jag orkar prestera idag.

Denna veckan är en ganska händelserik vecka, i alla fall slutet av veckan kommer att vara händelserik. Början av veckan är väl lite mindre händelserik. Hela dagen i dag, samt tisdag onsdag och torsdag kommer alla att ägnas åt att jag sitter med näsan i böcker och fingrarna på tangenter. Detta på grund av den åttatimmars salstenta som kommer ta upp hela fredagen. När den är över planerar jag att totalkrascha på soffan här hemma och bli ompysslad av min man med vindruvor, dyr choklad och Baileys till mitt chai.
Lördagen kommer att gå ut på att läsa de sista kapitlerna av "Igelkottens elegans" inför läsecirkeln på söndagen och lördagskvällen kommer gå ut på att ha riktigt skitkul med Bäääbs, eftersom hon fyller år då.
Söndagen börjar med ett härligt yogapass som kommer ta livet av mig efter veckan som varit och sedan blir det läsecirkel och kvällen går ut på att mentalt förbereda mig inför det megauppsatsskrivarmaratonpass som startar med ett bang tidigt på måndagsmorgonen!

Just nu tar jag min kropp och lägger i dvala i sängen och hoppas, hoppas hoppas! på att det inte är en sjukdom som kommer kullkasta alla planering jag just skrivit in här i bloggen.

Resultat av den tredje vykortsävlingen

Nu har en vecka gått och jag har fått in fem fantastiska bidrag som verkligen lirar i rätt kvarter. Några detaljer som jag fastnade för lite extra är Maries tankar om havsutsikt, Kents skämt med orden sjögång och supertanker. Även Den fantastiska mannens helt omotiverade rädsla för danskar får mig att lyfta på ögonbrynen då det är helt otroligt fånigt, det gillar jag. Eller Johanssons desperata försöka att komma bort från sin egen semester där endast rå fisk serveras. jag blir dessutom mycket nyfiken över att få läsa Sofias tidigare vykort, skickade från tidigare semestrar, för det låter som om denna resa tillhör en av de lugnare sorterna.

Hej!

Detta var vad jag såg när jag vaknade i morse och skulle gå ner och bada, undrar hur mycket vodka kaptenen hällt i sig... :-) Skall be om att få pengarna tillbaka av researrangören. Det var inte det här jag menade när jag ville ha havsutsikt!!

Marie

Hej hej!

Nu är jag ute på kryssningen som jag vann på lattlurad.se, fast båten är inte riktig så fräsch som jag väntat mig. Och maten kunde ha varit bättre. I stort sett alla ombord har fått värsta magsjukan - om jag säger så här: Det bruna som syns på båten är inte rost...

Jaja, kul har vi i alla fall! Kaptenen lockar fram många skratt med sin lustiga gång. Sjögång säger han att det är, men jag tror snarare att han har missuppfattat ordet "supertanker". Alla återvinningsigloor är fulla med tomma vodkaflaskor...

Hälsningar:
Kent Finell

HJÄLP! HILFE! HELP! SOS!

Jag är fångad på ett piratskepp och är på väg mot Somalia! Jag har sett danska skepp i närheten, vilket skrämmer mig!

Dessutom är jag sjösjuk!
En fantastisk man

We want to thank you BP for letting us join your trip. We have learned a lot but have decided to take our family of the ship. We have tried to tell the staff but nobody understands anything. Can you please send a morse message or a message in what ever language the captain of this ship understands. Tell him to let us go off at the very next island or if he is not planning to stop, letting us have one of the rescue boats as soon as possible. We are both hungry and freezing. Grandma is tired of raw fish so please make them release us from our "vacation". Best regards Johanssons

Hej äskade Mor och förlåt. Jag har återigen arresterats av militär men de har lovat att eskortera mig hem. Som du ser på fortet bör det inte uppstå några svårigheter med ryska eller kubanska ubåtar denna gången men man kan aldrig vara för säker, tack och lov för pansar. Jag hör av mig så fort jag får tag på en telefon eller kan stjäla ett till vykort.
Jag älskar dig!
/Sofia Eriksson

Det var faktiskt riktigt svårt denna veckan, men jag får nog gå på danskarna. Den var så absurd och helt oförväntad, lite som den spanska inkvisitionen. Grattis!

söndag 28 november 2010

Vad har jag i min väska?

Denna fråga ska jag svara på idag, enligt utmaningen jag följer. Nu kommer det tråkiga svaret, jag använder aldrig väska. I stort sett aldrig i alla fall. Jag brukar alltid ha endast plånbok, nycklar och mobil och de får oftast plats i mina fickor. Men om jag nu har väska så brukar jag nog ha ungefär samma saker som jag hade 4:e mars 2009, fast mobilen och almenackan är uppdaterad.
och för att ni ska få veta på ett ungefär vad jag har för väskor, när jag nu har väskor, så är det ungefär samma som jag hade 11:e februari 2008 fast den sista är förstås utbytt till en lite snyggare, fast ungefär samma modell, bara lite mindre svastikor.

I år hade adventsljusstakarna gått och gömt sig.

Så, akut medan barnen simmade, hoppade jag in på ica för att köpa en ny.

Jag är uppenbarligen mycket starkare än vad jag själv hade en aning om för jag hade sönder en av ljushållarna när ljusen skulle i.

Efter en blixtlimstund senare fick dottern hjälpa mig att pynta fint med tomtar och svampar.

Nu får vi oss en mysig adventsstund med fika innan läggdags. Sådant behövs efter en trotsig och trött simskolesöndag.

Adventsbak

Igår hade dottern sin bästa vän över på bakning
som även storebrorsan hjälpte till med.
Det blev lussebullar och pepparkakor.

Lussebullarna fick många fantasifulla figurer så som
ormar, hjärtan och datorer

Det var dock svårt att se vad den ursprungliga formen en gång skulle varit,
mer om det senare i i inlägget.

Pepparkakorna fick också sig en fantasifull flärd,
speciellt efter att kristyren kommit på.

Sedan vräkte vi i oss så mycket vi orkade på så kort tid som möjligt
och liksom öppnade adventsluckan liiite för tidigt.


Maken hittade många suspekta figurer i korgen
(sjöhästa med mystisk utväxt)
Vissa mer långsökta...
...än andra.
I ärlighetens namn är jag också mycket fundersam över vad detta ska vara.

Men gott var det, alltihop!

I dag har jag bara städningen kvar efter eländet, och lite gardinuppsättning samt ljusframtagning.

Glad första advent på er allihopa

Det är ju i alla fall skönt

att bo i ett tätt hus, nu när de isiga vindarna viner runt knuten.

Min bror

Bättre sent än aldrig. Det har passerat midnatt och jag är som vanligt inte i tid, men jag gör det bästa av det. Här kommer presentationen av mitt syskon, min bror, enligt den lista jag följer.

Jag är född lillasyster med en äldre bror som under uppväxten tog hand om, hunsade och gjorde livet surt för mig. Han var den där som låg steget före hela tiden, jätteduktig på att sparka boll, jätteduktig på att klättra, jätteduktig på att måla. Han började i judo och då ville jag också börja i judo. Jag hann lära mig hur man skulle falla korrekt vilket jag hade stor användning för senare i livet, då han tränade sina moves på mig när han avancerade inom de olika kampsporterna han engagerade sig i. Det kan dock vara lite svårt att lyckas landa helt korrekt när landningsområdet var ett skafferi. Men, det som inte dödar, härdar.

Även om han alltid var mycket skickligare på att måla än vad jag var, och att spela fotboll och att klättra, så har han varit en bra stöttepelare i de områdena. "Vi har inte samma stil" har alltid varit hans ursäkt för att få mig att inte jämföra mig med honom. Med tanke på att han i dag är en väl utbildad grafisk designer så bör jag ligga i lä, då jag inte har studerat målningsteknik på annat sätt än hemma på eget staffli.

Jag är som sagt en lillasyster vilket gör att jag har stora sympatier för min egen dotter, som är en lillasyster med en storebror på exakt samma åldersskillnad som jag hade. Brorsan har också två barn där flickan är yngst med samma åldersskillnad som vi levde med. Vi båda bor i städer och jag håller tummarna för att inte deras tjejkompisar, i tonåren, ringer på dörren och frågar efter brorsan istället för dem. För min bror var ju inte bara duktigast på allt, han var även en riktigt snygging, enligt alla mina tjejpolare.

lördag 27 november 2010

Uppenbarligen inte bara jag

som stör mig på örebroarnas avsaknad av trafikvett. Och låt mig säga som så här, rondeller är bara ett av många ställen man ska blinka på, många verkar ju inte begränsa sig i sin blinkersvägran, som sagt...

Min dotter finsmakaren

Maken har köpt en mycket vällagrad prästost. Den var helt okej men jag är mer för milda ostar vars karaktär inte tar över för mycket.
Dottern däremot ansåg att smörgås bara var ett störande element och åt endast orten.

Jag tror maken kommer ta på sitt ansvar att leda in den lilla flickan på ostsmakarnas stig. Snart sitter de väl och avnjuter var sin camembert tillsammans.

fredag 26 november 2010

Pepparbollar, andra omgången


Idag tänkte vi att vi skulle göra lite fler pepparbollar
som blev så bra förra helgen.
So far so god. Runda bollar av pepparkaksdeg.

Det blev dock inte så bra
utan alla flöt ut som platta pannkakor.

Jag kom på att den stora skillnaden från förra helgen och den här gången var att då gjorde jag bollarna av deg som jag bearbetat och bakat ut. Det innebär att det var mycket mer mjöl i den degen än i den här. Sagt och gjort;

Jag knådade in mer mjöl i nästa omgång.
Dottern hjälpte till att forma så de skulle bli riktigt fina.

Och det blev de också, fina alltså.
Men bara direkt efter att de kommit ut ur ugnen.

Dom säckade dock ihop alldeles efter att ha stått framme.

jag gissar att jag borde ha tagit bort dom
från den varma plåten och låtit dom svalna på kallt underlag.

Nu har jag lärt mig det tills nästa gång,
det är ju alltid bra att vara efterklok.

Något mer jag lärde mig var att man inte bara ska använda grytlappar när man plockar ut en plåt ur ugnen. Man bör även använda detta när man ska ställa tillbaka den in i ugnen igen när man tycker att kakorna inte var riktigt färdiga. Det var det desto sämre att vara efterklok.

Inte för att det riktigt syns hur mycket jag lider på bilden, men det gör faktiskt jätteont och jag tror jag har fått en liten blåsa.

Vad har jag på mig idag

Eftersom jag inte är någon modebloggare tycker jag rubriken är så där lagom upphetsande, men det är den dagen i utmaningen.

Jag har svarta långkallingar, svarta knästrumpor, ett randigt linne under en vit t-shirt och en mörkblå jeanskjol.

Jag har även trosor på mig, men dom syns inte.
Maken påminde mig om att jag även har en bh på mig. Den tycks han ha järnkoll på av någon anledning.

Förberedelser inför söndag

Men inget tänds än, möjligtvis att vi tänder i morgon för att få stämning till julbaket.

torsdag 25 november 2010

Citat från förr

När jag gick igenom min gamla dagbok från Lunarstorm då jag letade efter det speciella inlägg som handlade om min tro snubblade jag över lite roligt citat som jag bara måste dela med mig av:

"Tänk om John Blund vore en superhjälte - Aha, Koffeinmonstret, vi möts igen! ÄT SOVSAND! *Swoooosh*"

"Ska nog sätta mig och skriva lite ikväll…så jag blir klar I år…nä det blir jag inte, men kanske innan 2009."

"Varför har man inte äcklig avföring med sig när man behöver det!"

Min tro

Nu går jag vidare i utmaningen. För att besvara denna fråga så fick jag gå in och rota i mina gamla Lunarstormsdagboksinlägg för jag visste att jag tagit upp frågan där redan en gång tidigare. Kanske inte så djupt, men ändock ganska trevligt formulerat. Jag går även in på min mans tro och på vilket sätt detta problematiserar vårt fortsatta liv efter detta, tillsammans. Vissa filmer diskuteras också: happy reading:

Jag är troende, och när jag säger troende så menar jag det inte i den mån att jag ibland knäpper mina händer och utbrister ”oh gud, gör mig till en god kristen och taga bort dessa smutsiga tankar jag har om min nästes kanin”, inte heller menar jag att jag med jämna mellanrum dunkar pannan mot marken i nordlig riktning och mumlar ”allah”.
Det jag menar när jag säger troende är att jag tror på en massa mysko saker. Jag tror t.ex på spöken, jag tror på att det finns andar som rör sig runt om oss och att det bara är några utvalda som kan se dem. Vissa utav dessa andar är goda och vissa är onda. Vissa andar är hjälpare som är där för att stötta mig och ge mig kraft i livet vid svåra stunder.
Jag tror även på kraftfält och kors, jag tror på att man kan få huvudvärk om man ligger med huvudet i ett negativt kors (eller vad det nu heter) jag tror på mycket skumma saker som nästan hela vårt samhälle var uppbyggt på för några hundra år sedan.
Jag är en riktig bonnahedning skulle man kunna säga.
Jag vet med säkerhet att man kommer någonstans när man dör, jag vet inte om det är himlen eller nirvana, det kan även vara reinkarnation, och då vet man ju inte bestämt om man ens kommer vakna upp på denna planeten igen. Man kanske föds igen med gröna långa tentakler som har rosa spröt längst ut. Och det kanske inte ens heter grönt och rosa, det kanske heter spekrjwlk och söpoisso. Tacka sjutton för att det är så svårt att lära sig prata och att ungar är stumma en lång stund innan dom börjar prata och härmas, dom är ju vettskrämda.

Min man i alla fall, han har en liten annan syn på saker och ting, våra meningar går väldigt mycket isär kan man säga.
Låt oss säga som så, att när vi dör kommer jag få komma ner (från vart än det nu är man hamnar) och knacka på hans kista med jämna mellanrum, och vårt meningsutbyte skulle väl te sig ungefär såhär:
-Kom igen nu, du kan väl inte ligga här och tråka dig hela efterlivet!
-Tyst, jag ruttnar!
-Lägg av, det är ju skitkul däruppe (eller därnere), du har ju redan ruttnat i flera år, det måste ju vara dötrist!
-Tyst, jag ruttnar!

Tja, nu kanske ni förstår vad jag menar, han tror inte på andar, inte på gudar, inte på spöken och inte på energikors. Han tycker att jag är en aning fånig när jag kan spärra upp mina ögon när vi befinner oss i mörkret och med en darrande hand peka på en fånig skugga samtidigt som jag utbrister:
-Men herre gud, VAD ÄR DET DÄR!
Han får alltid ligga ytterst eftersom han är immun mot spöken, dom finns ju inte. Istället kan jag ibland tända lampan för det är något som glöder mystiskt i mörkret, jag har svårt för att sova ensam, och tycker det är olustigt att gå ner i källaren på kvällen.
Han tycker att jag är fånig!

Vi var på bio i lördags, och såg ”the return och the evil Pingu”, oj förlåt, jag hade fel, det var ju ”the ring” jag menade.
Min man tyckte att den var jätteläskig, han har svårt att sova och han kan ligga vaken på natten och prata om hur läskigt det var.
Jag lägger mig ner och tvärslocknar och när han ligger och fånar sig så är det JAG, den fege lille skutt som är rädd för allt som rör sig nattetid (kan medföra en del problem vid vissa tillfällen) som säger:
-Men herregud det var ju bara en film, sov nu.

Myrornas breda utbud

Maken brukar botanisera bland sakerna som myrorna visar upp i sina lokaler. Allt för ofta hittar han små guldkorn som han släpar hem till grottan. Speciellt reagerar han på saker som inte borde synas i samband med deras verksamhet.
Absintglas
Armborst
Och nu, en film med autentiska inspelningar av folks dödsögonblick, allt från tortyr till bilolyckor.

Inget som kommer att få stanna hos oss länge, maken skickar den vidare mycket snart, det ska jag se till. För jag, i motsats till myrorna, vet att det inte är något man till ha hemma.

(funderade på att lägga in en bild tagen på baksidan av fodralet också, men lät bli. Där är det bilder på de som dör och det är bland annat ett barn med, tyckte det kändes för osmakligt för min blogg. Förstå att den inte får stanna!)

Bollibomparecept

Dom gjorde smoothie på bollis, dottern ville ha smoothie, nu sitter mamma och pappa och dricker smoothie.

Ibland gör man saker för man måste

Ibland gör man det av kärlek.

God morgon

Och välkommen till den nya rötmånaden.

Apelsinerna inhandladdes igår!

onsdag 24 november 2010

Bättre än väntat

Maken köpte ju ett ganska bra gäng lack till mig förra veckan, bland annat lacket lubu heels från china glaze som är ett svart lack med rött skimmer. I flaskan ser lacket hur läckert ut som helst. MrsData fällde dock upp ett varningens finger och bad mig sänka förväntningarna. Hon hade själv provat lacket och det hade inte levt upp till förväntningarna.

Jag förstår vad hon menar. Lacket är väldigt tunt och rinnigt och det blir lätt grått och tråkigt. Lösningen är; tjocka lager!

Jag är nöjd. Skitsnyggt! Mörkt, fylligt och härligt rött glittrigt.

Dagens lektion: vad finns i en apelsin.

Det slabbades en hel del men spännande var det. Det blev dessutom som jag spådde, att jag fick ett av glasens innanmäte.

Nu ska här städas undan, och plötsligt insåg jag att detta inte ska bli en vana. Man ska väl inte påstå att man blir rikligt belönad med tanke på den arbetsinsats man lägger ner.

Ett ögonblick

Nu ligger jag efter i utmaningen och det är för att jag hade fullt upp i helgen och för att min hjärna inte kunde erinra mig något spännande ögonblick som jag kände att jag kunde delge er. Men nu har det dykt upp i min minnesbank förstår ni. Ni vet det där ögonblicket av att finna sig i precis rätt ögonblick. Allt för ofta är det så, att man blir ställd inför något, något som gör en arg, ledsen, sårad eller kränkt, men just då står man bara handfallen och vet inte vad man ska säga. När man däremot gått därifrån, då dyker alla repliker upp i hjärnan som man ville säga, men då är det för sent och skulle bara vara patetiska att springa tillbaka och säga i efterhand. Jag har ett sådant ögonblick, ett ögonblick då jag fann mig. För att kunna förklara ögonblicken behöver jag dock börja någon vecka tidigare, eller, till och med flera månader tidigare.

Jag går inte in på detaljer utan berättar mycket kortfattat:
jag var på krogen, jag träffade en otroligt intressant kille (detta var lååångt innan jag blev gift eller så, jag var bara dryga 20). Han sjöng i ett band, som faktiskt är relativt känt inom genren, söt och otroligt charmig. Han började prata med mig. Vi träffades ute på krogen många gånger för han var en kompis kompis och varje gång vi sågs ägnade han mycket tid till mig. Vi pratade han bjöd ut mig på fika och jag blev mer och mer intresserad. En kväll tog jag chansen och liksom bjöd in mig hos honom, för jag hade ju ingenstans att sova för natten. Direkt efter att det blev planerat, så började han bete sig som ett svin. Han klängde på andra tjejer, han var otrevlig och på väg hem pratade han med sin kompis om den lista som de hade. Den lista där de skrev upp alla tjejer som de legat med, eller pressat in den i, som han uttryckte det. Detta hör jag medan jag går bakom dem och jag vill lugnt påstå att allt mitt intresse för killen liksom bara rann av mig.

Inget hände mellan oss den natten, mer än att han försökte tvinga sig på mig med ordalydelsen "Jag är man, jag måste bli tillfredsställd innan jag somnar" men han var för full för att kunna övermanna mig, och sen däckade han.

Med tanke på hur full han var är jag nästan till hundra procent säker på att han skrev upp mig på listan med tron på sin egen kapacitet, som något överjordiskt. Mitt samvete är dock helt rent. Jag såg väl lite kyligt på honom på morgonen när jag var på väg hem och sa med kanske snorkigare röst än vad han förväntade sig "Tja, du kan ju ringa om du är intresserad av att ses igen." Inte för att jag personligen ville träffa honom igen, jag ville bara sätta press på honom och se var jag hade honom. Han ringde så klart inte. Hela denna uppvisning ursäktas dessutom av manliga vänner till mig med ordalydelsen "Han är ju kändis, dom får bete sig så"

Nu till mitt ögonblick, som skedde kanske två veckor senare. Jag och en vän var på väg till stan och mötte denna kille när vi klev av pendeltåget. Han gick med armen om en blond liten donna med stora ögon som såg ut att vara överlycklig över att få vara i armarna av denna kille. Vi stannade och hejade på varandra och han började med en gång ursäkta sig över att han inte ringt varpå jag snabbt replikerade, med en menande blick på den lilla söta blondinen:

"Nej, jag ser ju att du har fullt upp med listan,
så du har väl ingen tid över"

Min kompis som var med mig, kallade mig för sin idol, när vi kommit utom hörhåll, och jag måste erkänna, att jag kände mig faktiskt lite själv som min egen idol också, just då.

tisdag 23 november 2010

Efterlängtade riddare

I kväll går barnen och lägger sig proppmätta! Det blir lätt så om man serverar fattiga riddare som efterrätt, som dom tjatat om i flera veckor nu.

Kört genom google translate?


Att ta hettan eller inte ta hettan?

Till att börja med känns det inte så aktuellt i Sverige just för stunden och även om det vore sommar här nu skulle hettan inte vara det svåra att tass med. När man läser texten vidare så pratar dom om "take the heat" vilket lämpligaste översätts till "palla trycket"

Eller, är det bara jag som tycker att "att ta hettan" låter fånigt?

Efter en stadig frukost

bestående av socker och kemikalier är dottern redo för en hård dag i pulkabacken.

måndag 22 november 2010

Vykortstävling del tre

Nu har vi kommit till del tre i tävlingen om den hemska vykorten. Här kan du se del ett och del två. Skåda detta underbara kort där konstnärligheten fått flöda fritt och de spännande motiven fått visas upp per post.

Det är det gamla vanliga som gäller, nämligen:

När skulle man kunna finna tillfälle att skicka detta underbara kort och framförallt, vad skulle man känna vore den naturliga hälsningen på detta vykort. Det är alltså er uppgift. Lämna här i kommentatorsfältet, vad du anser är den absolut bästa hälsningen att skriva på detta vykort.

Här är det humor, ironi och träffsäkerhet som ger poäng och jag kan meddela att jag är ganska torr. Ge mig ditt bästa och som jag sagt tidigare: du vinner inte bara för att du är ensam bidragare, det måste vara kvalité också.

Om det står mellan två olika bidrag kan det ju hända att man kan få en större chans om man ger lite reklam om detta evenemang i sin egen lilla blogg eller liknande.

Vinst:

Förutom att vinnaren självklart får vykortet i fråga med sin hälsning på, får man även ett paket julkort. Paketen innehåller 10-20 vykort vilket kan passa bra nu inför jul och allt. Tävlingen avslutas på söndag, ni har alltså en vecka på er. Nästa måndag kommer vinnaren att meddelas här i bloggen och en ny tävling börjar men ett nytt vykort.

Lycka till!

Resultat av den andra vykortstävlingen


Lite sen men jag hoppas alla kan ha överseende med det.

Bidragen till förra veckans vykortstävling är följande:

"Hej! Du vet väl om att Volvo i dagarna släpper den NYA fräscha terränggående Volvon!!
Mvh
DIN Volvovän Marie"

"Hej!
Vi har byggt ut sommarstugan lite, som du ser på bilden.
Kom och hälsa på, vetja!
Hälsningar:
PG"

"Hallo! Unsere Urlaub in Schweden ist bis jetzt wunderbar gewesen, Gestern waren wir auf eine Elschsafari und heute haben wir eine Führung bei Volvo gemacht. Die Schweden sind Faul, die besitzen überhaupt keine Dizsicplin. Die Sonne scheint aber. Liebe Grüsse Franz" (översättning: Hej! Vår semester i Sverige har hittills varit underbar, igår åkte vi till en älgsafari och idag gjorde vi en tur på Volvo. Svenskarna är lata, dom har absolut ingen Disciplin. Solen skiner. Vänliga hälsningar Franz)

"Välkommen till Sverige. Innan Kina köper hela landet."

"När jag ser det här tänker jag på dig!"

"När jag var och glidflög över skogarna kring dig hittade jag area 51! vill du kika upp de med mig?"

Jag måste säga att det var knivigare den här gången. Vinnaren utmärkte sig dock genom sin kreativa förmåga att till och med gå så långt att hon inte bara gjorde en skämtsam parodi på våra kära tyskar som är löjligt nyfikna på Sverige med en lite nedvärderande ton, hon gick även så långt att hon skrev i deras eget språk. Grattis Johanna, du är veckans vykortsvinnare.

Ni andra, bättre lycka den här veckan.

Årets skörd

Här är alla vantar som passar dottern. Är det någon som ser problemet?

Jag kan ge en ledtråd; maken åker förbi ica, med dottern, på väg till dagis.

söndag 21 november 2010

Perny funderar på att outa pepparkakorna

Varje år gör vi och världens godaste pepparkakor. Förlåt, vi i vår familj och de få som har samma recept på pepparkakor, gör världens godast pepparkakor varje år. Alla andra som bjuder på sina pepparkakor, ni får ursäkta, de är jättegoda, men inga har ännu kunnat mäta sig med våra egna och det är inget som varken ni eller vi kan hjälpa. Det bara är så att våra är de absolut godaste jag smakat. De flesta som ätit våra pepparkakor har förståelse för mig när jag säger detta och många har bett om receptet och att jag ska dela med mig av detta här i bloggen så att även de kan få njuta av de goda pepparkakorna hemma i sin egen vrå. Det har dessutom börjat bli lite småjobbigt att baka åt folk. Jag vill bara kolla av med resten av recepthållarna så att det är okej, men förberedelser är gjorda för att ni ska få ta del av vår njutning. Så länge kan jag ge er en liten genomgång av vad som hände i vårt kök under gårdagskvällen:

Jag och Johanna körde storbak under hela lördagskvällen där vi skapade en hel hög kakor och ett litet gäng minihus i storlek 2x3 cm. Den vita och gröna kristyren gick lite lättare att dekorera med, den röda bara rann iväg och av huset så det var svårt att hålla det fint. Vi var överens om att det mer såg ut som om huset var antastat av "The blob" än av julen.

Vi provade även något helt nytt som mina barn hittat på och tipsat om att vi skulle prova. Vi rullade bollar och la in i ugnen och gräddade. De blev gudomliga. Krispig yta och mjuk mitten som fortfarande hade kvar den där mysiga degsmaken. Lätt att jag kommer göra ett antal plåtar med pepparbollar, som dottern vill kalla dom. Apropå degsmak så kan jag erkänna en sak. Jag har i år kastat överbliven deg. Jag bakade ju på köpedeg och smakade utav den överblivna när jag bakade de tidigare husen. Den smakade så vidrigt, i jämförelse med vår egen, att jag var tvungen att slänga den.

lördag 20 november 2010

Det blir nog ingen jul i år

Jag upptäckte att någon undanröjt tomten när jag städade köket.

Angenämt...

The name is Potter, Harry Potter.

I alla fall enligt dottern, likheten är slående, man måste bara tänka sig honom i blått hår och rosa kvast.

fredag 19 november 2010

Bygget fortsätter

Sonen har nu bakat sitt eget hus från grunden
och är klar sedan lång tid tillbaka.

Dottern däremot fortsätter att utveckla sin stuga till perfektion.
Tror hon brås på mor sin för även jag
har utvecklat det jag igår trodde var klart.

Krans över dörren och granris runt huset,
med glittriga kulor.

Hjärtan på taket och hälsning på väggarna.

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive