Här har vi, enligt vissa i bekantskapskretsen, en kuliss. Han ville påstå att det bara var en gigantisk målad vägg. När han sa detta upplevde alla i bilen att det syntes jättetydligt och att perspektivet blev helt fel utifrån hur bilen förflyttade sig från ena sidan till andra, på långt håll.
Jag upplevde aldrig detta perspektivproblem men vågade inte uttala mig eftersom jag verkade vara den enda som inte sett denna fascinerande förvridning.
På vägen hem kom det fram att även maken varit en aningens skeptisk för när vi passerade ännu en gång, fast nu på hemvägen, kastade han sig in på vägen mot "kulissen" för att kontrollera påståendet.
När vi väl stod vid den till synes mycket tredimensionella kulissen med dörrar och fönster på alla sidor, ställde sig maken och nickade instämmande "jo men visst, vid en närmre titt är det ju tydligt att det faktiskt mycket riktigt är en kuliss."
Varje gång jag passerar detta hus kan jag inte låta bli att tänka på den resan.
Jag upplevde aldrig detta perspektivproblem men vågade inte uttala mig eftersom jag verkade vara den enda som inte sett denna fascinerande förvridning.
På vägen hem kom det fram att även maken varit en aningens skeptisk för när vi passerade ännu en gång, fast nu på hemvägen, kastade han sig in på vägen mot "kulissen" för att kontrollera påståendet.
När vi väl stod vid den till synes mycket tredimensionella kulissen med dörrar och fönster på alla sidor, ställde sig maken och nickade instämmande "jo men visst, vid en närmre titt är det ju tydligt att det faktiskt mycket riktigt är en kuliss."
Varje gång jag passerar detta hus kan jag inte låta bli att tänka på den resan.
Det är rätta takter, man ska undersöka allting
SvaraRaderaJag personligen kommer ju från en familj med forskare, det måste ha smittat av sig på maken.
SvaraRaderaDesto sämre på mig är jag rädd...