onsdag 27 februari 2008

Det är jag som är Malin


I boken totte klär ut sig så hittar totte och malin en låda med kläder som dom klär på sig och så blir dom olika personer. Vid ett tillfälle har dom hittat ett par jättestora rockar som dom tar på sig. Dessa rockar är så stora att barnen badar i dom, dom hänger som täcken över dem och ärmarna är så långa att händerna inte syns.

Precis så känner jag mig när jag har på mig min vinterjacka nu.

Dessutom känns det om om jag går hjulbent för mina lår skrapar inte mot varandra när jag går längre.

söndag 24 februari 2008

Sonens slutledningsförmåga

För några dagar sedan, närmre bestämt för drygt en vecka sedan, satt vi hela familjen + en kompis och åt lite sibylla. Kompisen satt och berättade lite etiketsregler för sonen, bland annat så berättade hon att man bara behövde äta upp om man själv lagt upp maten på tallriken, det var alltså inte ofint att lämna när man blev serverad maten.

Ett ljus tändes i sonens ögon och han fick fram ett betänksamt:
"Jahaaaaaaaaaa"

Jag la då snabbt till att det bara gällde om man var på nobelmiddagen och inte hemma i vårt eget kök. Kompisen harklade sig och stämde in i det jag sa eftersom hon också förstod vad sonens jaha betydde.

Igår beställde sonen tretton varmkorvar men åt bara en, skulle vi varit på nobelmiddagen skulle jag fått tvinga i honom tolv korvar till men eftersom vi var i vårt kök så slapp han. Tror jag ska använda mig av det när han får för sig att bråka om att inte äta maten eftersom han inte själv lagt upp maten nån gång i framtiden.

lördag 23 februari 2008

Fortfarande inte helt bra

Lite lätt jobbig men ändock lindrig magsjuka. Det var några dagar sedan nu (natten till torsdagen) som jag insjuknade och mådde dåligt på natten. Jag var hemma på torsdagen och fredagen och har då använt mig av alla de sjukdagar jag får ha under hela terminen. Det går i vågor och i mellanåt mår jag bra och sen bubblar det till och känns oroligt i magen. Det borde gå över snart tycker jag.

Vi var i väg en sväng på fredagen för att handla lite och beställa linser. Jag var helt inställd på att köpa månadslinser som man kan sova i. Jag är ju så lat på mornarna och har lite svårt att komma upp ur sängen och linser är något som jag sällan hinner få in i ögonen. Därför tänkte jag att det skulle vara himla käckt med sånna man kan sova med för då slipper jag ju det där morgonkrånglet. Men jag fick inte ha det för farbror optiker för jag har för torra ögon. Vet inte om min man skulle hålla med om det när jag tittar på fåniga sorgliga filmer på teven, för då lovar jag att tårvätskan svämmar över allt för lätt.

Det fick bli dagslinser.

Idag firade jag och, vad kallar man relationen "makes systers sons flickvän"?. Hon fyllde år två dagar efter mig och vi har inte haft någon chans att fira varandra än så vi tog en sådan idag. Det var trevligt. Jag fick offer för negligion av henne och barnens kusin. Blommor. Dom lever aldrig speciellt länge hemma hos oss för vi glömmer att dom finns och så dör dom av någon mystisk anledning. Detta är en av anledningarna till att jag undrar om jag verkligen är vuxen. Jag menar, det hör väl till att kunna ta hand om blommor om man är vuxen? Min mamma kan i alla fall det.

I veckan som kommer ska jag vara drivande i ett samtal, det gör mig nervös...

torsdag 21 februari 2008

sjuk nu igen

Jag brukar nästan aldrig bli sjuk, inte riktigt sjuk i alla fall. Nu har jag redan hunnit vara sjuk vid två tillfällen på praktiken. Känns riktigt pinsamt. Snacka om vekling, eller någon som försöker slippa arbeta.

Sist gång jag var sjuk var det tänkt att jag skulle vara i receptionen under dagen och med två av de som jobbar med faderskap mm. Missade självklart det då och därför tog jag kontakt med dom igen för att göra upp när jag skulle kunna vara där nästa gång. Vi bokade in *trumvirvel* IDAG!!! Det verkar gå troll i detta upplägg.

Om det inte vore för resten av familjen så hade jag nog gått upp i morse men då det inte bara var jag så måste det var nån sjukdom som smittar. Jag hade magknip hela dagen i går, ingen som helst matlust och riktigt fisig. Riktigt pinsamt och jobbigt när man sitter i samtal med en klient och känna att jag verkligen måste få ut viss metan vars arom kommer vara dödande.

När jag kom hem var jag först ok. men sen störtdök hälsan och jag gick och la mig direkt efter att ungarnas små blonda huvudet nuddat huvudkuddarna. När maken kom hem beskrev han att han mått på exakt samma sätt som jag. Oron började sprida sig lite och några timmar senare kräktes dottern.
Jag däremot, var så vuxen att jag kunde ligga gråtandes i min säng, krampaktigt kramande en balja och en liten mugg vatten med mantrat "jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte"

Jag behövde inte heller utan fick sova efter nån timmas plåga. Om det bara varit jag hade jag nog trott att det varit något jag ätit, men dottern och maken gör att jag tror att det är något mer som sagt. Ironin i det hela är ju att jag så sent som i går sa att jag i stort sett aldrig blir dålig i magsjuka eller dylikt. Det är bara sonen (som inte blev sjuk alls denna omgång) och nån gång i bland maken (som fick känningar men inte insjuknade) men jag och dottern klarar oss i stort sett alltid (HA HA HA HA)

Maken har börjat få frågor angående om han sitt halsband på sig *asg* bra jobbat!
Kanske kan lära honom att ha det också.

tisdag 19 februari 2008

paybacktime

I dag gick jag förbi stan på vägen hem för att inhandla lite dyrt mellanmål och kolla priser för linser. Jag hade redan beställt tid hos synsam för linskoll men jag hade tyckt att det kändes lite dyrt. Dom ville ha dryga sjuhundra för att jag skulle göra en synundersökning samt få prova linssorter, ovanpå det skulle priset för de eventuella linserna hamna.

Därför gick jag förbi synoptik för att kika på deras priser. Det var lungt och skönt inne i butiken, rofyllt. Det var inte många som trängdes utan jag fick hjälp med en gång av samma kille som brukar kolla ut linser åt mig. Det kom jag ihåg, men jag är osäker på om han kände igen mig. Det var några år sedan sist, vilket han även konstaterade när han slog upp mitt personnummer. Han var trevlig, serviceminded och tillmötesgående.

Där skulle det kosta 250 kronor för en synundersökning och då skulle jag gratis få prova ut vilka linssorter som passar mig bäst. Jag bokade en tid direkt. Sen skyndade jag bort till synsam för att avboka min tid hos dom. Där var den knökat och jag fick ta nummerlapp. Det kändes stressigt, lite trångt och det var lite "vi är experter som tar hand om er pöbel"-känsla. Jag tror inte att dom var högfärdiga med flit, dom hade säkert bara yrkesstolthet som liksom lyste igenom lite för mycket. När man jämför butikerna är det lite "gammal handelsbod möter modern supermarket i storstan". Jag väljer lätt handelsboden i det här läget.

Sen studsade jag vidare för att inköpa det dyra mellanmålet på xtravaganza, men på vägen inhandlade jag en liten present till min kära make. Han är ju "ööööööveraskningarnas maaaaan"(mycket fin melodi av galenskaparna, cissi känner igen hoppas jag). Han ger mig jämt presenter, smycken, godis, tröjjor och allt annat smått och gott som man blir så där glad, men lite generad av. Jag menar, JAG hittar aldrig på sånna saker. Jag är en tråkmåns!

Nu tänkte jag i alla fall hitta något till honom och går då in i en... smyckesaffär. Jag ångrade mig snabbt, jag menar, ett smycke till honom? Han har ju aldrig smycken, om man inte räknar med hans gamla plastklocka från åttiotalet som han vägrar byta till något modernare eftersom det är mer kvalite i de gamla sakerna... eller något. Då och då har han vigselringen också, men de tillfällena kan man ju räkna på ringfingret (inte för att jag är speciellt mycket bättre på den frågan, visst är vi romantiska)

Jag förklarade för expediten vad jag ville ha: "ett smycke till en man som är så diskret som möjligt och lite knasigt eller fånigt". Tror hon kliade sig i huvudet och pratade om denna mycket jobbiga förfrågan i fikarummet flera dagar efter denna. Hon började visa en massa lädersnören med coola stenar eller fyrkantiga rätt så intetsägande metalbitar. Manligt som tusan. Såg framför mig en lite muskelbyggarman med tajt vit tröjja eller en slank väldigt trendig kille med blonderat hår framför mig. Jag såg garanterat inte min make framför mig. Min man med sina runda artonhundratalsglasögon som glatt studsar runt (mannen, inte glasögonen) i en startrektröjja från the original series på sig med en femkrona uppknökad i ena näsborren.

Tillslut kom vi bort till berlockerna och vid detta laget var jag genomsvettig i den varma butiken eftersom jag hade en alldeles för stor vinterjacka på mig. Jag kände att jag inombords skruvade på mig och försökte säga att jag verkligen gått fel, jag skulle helt enklet försöka hitta något annat till min make då jag såg den! Berlocken! Det första smycke som jag direkt kände var skapt åt min man! Det var inte en spolformad sak, som man skulle kunnat tro, det var en *trummvirvel* VINYLSKIVA!!! Hon kallade det för en CD-(skiva sa hon, men jag vill inte skriva ut dubbelbetydelser hur som helst) men det är en vinyl, det syns på den spåriga ytan. Han blev glad över den och har den om halsen, får se hur länge det varar, men vart han än lägger den så vet jag att han älskar mig, och jag hittade faktiskt ett smycke som passade min lite udda make.

måndag 18 februari 2008

En liten gissningslek

Ja ni som möjligen läser min gamla avdankade ursäkt till blogg kan ju vara med och gissa. Ni som känner mig kan ju bara tänka vad ni hade trott om ni inte kände mig och försöka utgå från något ögonblick ni kan komma ihåg då ni inte kände mig, eller något. Ni ska inte fuska och försöka er till att läsa er till det någon annanstans utan använd er egen slutledningsförmåga.

Hur gammal tror ni att jag är?

Skriv här under i kommentargrunken och sedan kan ni läsa nästa inlägg så får ni svaret på frågan samt svaret till varför jag ställer den.

To be or not to be...vuxen

I torsdags var jag på ett nyöppnat hem för ensamkomna flyktingbarn. Jätteintressant och trevligt.

Efteråt så skyndade jag förbi kontoret för att stänga av datorn och hämta lite saker jag behövde ha med mig hem. På väg ner träffade jag på en kvinna som kom ifrån det öppna huset jag var på alldeles innan (det nyöppnade hemmet för ensamkomna flyktingbarn alltså). Hon jobbade administrativt, lite chefsaktigt där borta så jag passade på att fråga lite lätt (eftersom jag snart kommer vara aktuell på arbetsmarknaden) vad dom såg som meriterande om man skulle söka ett jobb där. Hon tittar då menande på mig och säger
"ja, först ska man ju vara vuxen"
Jag blev lite paff först och utbrast
"Ja jag är ju trettiotre år så jag hoppas att jag räknas som vuxen!!"
Jaha, då ansåg hon att det var ju svårt att se när man kommit upp en bit i åldern som hon hade. Sen fortsätter hon, med samma menande blick mot mig:
"sen ska man ha kommit en bit i livet också"
Jag som redan kände mig lite kränkt fick inte bättre inre upplevelser utav detta utan fortsatte i min redan insatta försvarsställning
"Ja jag är ju gift har två barn och har jobbat med ungdomar under en stor del av mitt vuxna liv, eller är det som socionom som jag ska ha kommit en bit?"
Ja nä det var det ju inte för alla som arbetar där är inte socionomer.

Det slutade med att hon sa att jag visst var kvalificerad att söka jobb där och det kändes så himla fel. Jag var inte ute efter att egentligen ha någon blessing från henne att jag dög, jag var uppriktigt bara intresserad av vad dom var intresserade av i en sökande. Men med dessa påhopp som det kändes som det blev så hamnade jag i försvarsställning och krävde nästan, utan att det egentligen var min mening, att hon skulle se mig som en vuxen varelse.

Saken är den att jag hade klackade skor, kritstreckrandiga byxor och en batistinijacka på mig, samt en lurvig hatt som är inköpt i en tantaffär. Detta innebär att det inte heller är kläderna som gör det. Jag kan inte klä mig för att se äldre ut, det är jag, personligen, som ger ett omoget intryck!

Jag är inte vuxen, i vissas ögon.

Stockholmsresan

Nu har vi varit och bott på clarion hotell i stockholm.

Jag började med att förstöra min diet redan på torsdagen då det blev max hamburgebar och när vi åkte slängde vi i oss en sibyllamåltid. Jag fortsatte krossa min kropps drömmar med potatis, cider, drinkar och kakor. Ja, till och med godis!

Vi gick ut och gjorde stan på lördagen och min make spenderade flera tusen på mig. jag kände mig nästan som en lyxhustru. Bland annat köpte jag ett par höga läderstövlar med hög klack och spännen hela vägen upp. Undrar hur den skulle se ut till star trek-overallen.

Vidare köpte jag massa fina kläder på kapahl, fast det var mer propra kläder, riktiga kontorsoutfits. En väldigt fin veckad kjol som påminner lite om en sån där skoluniformskjol. Den kommer bli jättefin till stövlarna.


På kvällen hade vi bjudit in några på drink, och jag klädde mig fint inför trerätters och drinkintag.

Däremot upptäckte vi att vi inte ska bjuda in folk sent på kvällen på vår hotellweekend, för vi är för trötta. Jag somnade på sängen medan charlie läste barnbok för oss.

Anektdoter från helgen:
vi kom in på restaurang strykjärnet för att äta på fredagskvällen.
Maken: Hej vi skulle vilja äta
Herr Åber: jaha, hur många är ni?
Maken: vi är två
Herr Åber: ok, tyvärr, det är fullt.
Maken: jaham, hade det funnits plats om vi var fler?
Herr Åber: Nej
Maken: Om jag varit sjäv?
Herr Åber: Nej
Maken: varför undrade hur många vi var då?

Vi fick lära oss skillnaden mellan "taxi stockholm" och "taxi i stockholm", typ tre hundra kronor mellan östra station och skanstull.

Clarion hotells damtoalett är inspirerad av stephen king: På lördagskvällen när vi intog en drink med våra vänner så gick jag på det lilla damrummet för att lätta på pudret. Toaletten låg en liten bit ifrån själva baren så sorlet och musiken blev lite lägre när jag närmade mig dörren. När jag kommit fram till dörren, öppnat den och stängt den bakom mig så försvann alla ljuden från baren helt. Dessa ljud böts ut mot ljudet av lite mystisk, låg, sprucken, pianomusik från en högtalare i taket i det kala kaklade tomma lite ekiga toalettrum med sex toabås på rad. När jag satt där inne, själv, lyssnande till mitt kiss som skvalade och ekade i det tomma rummet så lät det som om den spruckna musiken dessutom hade hakat upp sig i en monoton slinga. Jag förväntade mig att dörren skulle slitas upp och Jack Nicholson skulle slita upp dörren och skrika "heeeeeres Johnny!!!"

onsdag 13 februari 2008

Utmanad

Jag blev utmanad av min kära vän Cissi att visa upp fem av mina favoritinredningsdetaljer. Jag vet inte om jag visar detaljer direkt, utan det är mer lite koncept kanske. Mina detaljer måste jag även påpeka är av det praktiska slaget, i många fall.

Jag kan inte ens få med detaljerna på en och samma bild i många fall utan har fått använda två bilder för att verkligen fånga min detalj. Jag börjar med den viktigaste detaljen i ett hem, sängen.


Min man har byggt denna skönhet, och skönhet kallar jag det för i två bemärkelser. Den är otroligt skön att ligga och sova i och dessutom är det skönt för ögat att titta på den. Det är praktiska skåp och lådor inbyggt i den, som går att se på den övre bilden och på den undre kan man se hur det ser ut med lådorna stängda. Den är fastbyggd i själva huset så den står där den står och man ligger där man ligger.

Här är då bild två på sängen, lägg märke till de praktiska hyllorna som nu efter det ordentliga inflyttningsskedet är fullständigt fullproppade med sovnyttigheter.

Här har vi detalj två. Den fick plats på en bild. Det var ett fönster in till sovrummet från början, det har vi satt igen, men ramen finns kvar och då blev det tegelvägg på skivan prydd med en fin carlsbergtunnliknandetavla. Detta är självklart över det rubusta SPRIT-skåpet som är välfyllt.


Här är nästa inredningsdetalj som jag vill visa upp. Denna detalj får inte heller plats på en bild om jag ska kunna visa hela detaljen. Detta är barnens lekborg som vi är väldigt nöjda med. På övervåningen har dom myshörna och i undervåningen ett litet lekhus med spis, bord och plastservis samt dockkista.

Här kan man se hur det ser ut inne i huset där matlagning står på listan över göromål från barnen, mycket laga mat till varandra och dockorna.
Här har vi en inredningsdetalj från sonens rum. Här har han sina stora idoler på väggen där han även har sin hängpåse från IKEA där han många gånger sitter och gungar och kan beundra konstverken. Jag är mycket nöjd med detta.


Här är den sista detaljen, det är hur vi lagt upp det i köket. Vi har en gammelrosa tapet med gula solar undertill och gula tapeter med solar i gammelrosa upptill, detta gör att rummet blir avdelat och ganska ljust upptill. Fångar upp ljuset på ett bra sätt. Sedan har vi tagit en liten trälist med liten hylla på som avdelare istället för tapetbord. Detta har vi i hela rummet där tapeten finns. Får en gammeldags cafekänsla, tycker jag.

Detta skulle jag lätt kunna uppdatera om några år då vi bygger om, för då kommer inget mer än sängen vara kvar i inredningsväg, men just nu är det i alla fall detta som jag är mest nöjd över.

Nu är det min tur att utmana, jag utmanar:

http://kinkykarl.blogg.se/

http://infanterield.blogspot.com/

http://mipi33.blogg.se/

http://dillsaus.blogg.se/

http://zupermoms.blogg.se/

Idag fyller jag LP

Nu är jag gammal tant, ordentligt. 33 varvare, riktigt snurrigt!

Jag blev gratulerad på morgonen av min familj som sjöng så vackert med morgonspruckna röster. Första paketet jag öppnade innehöll ett halsband med en stjärna i. Maken sa då att den hörde ihop på något vis med det större paketet jag hade liggande framför mig. Jag öppnade det större paketet och ur kom...


...en star trek-uniform!

Jag måste erkänna att jag blev lite paff. Det var inget jag förväntat mig och jag blev... överraskad! Maken sa sig ha blivit lite sårad då jag inte hade utroppat "Gud va kul!!! En star trek-uniform!!" Utan i stället fått en frågande blick och tittat på uniformen och sagt "Oj, en star trek-uniform... när ska jag ha den?"

Det var inte besvikelse, det var paffhet. Visst jag kanske skulle kunnat ha förutspått det då min make frågat några dagar tidigare "Vore det inte kul att ha en star trek-uniform?" men samtidigt borde han ha förutspått min reaktion då mitt svar på den frågan var "nä, vad skulle jag ha den till?"

Jag vill inte påstå att jag blev ledsen, arg eller besviken, det är jättekul att ha en star trek-uniform, men jag vet som sagt inte riktigt när jag ska ha den. Däremot ser jag den som en otroligt fin prydnad på väggen den dagen vi byggt ut och det finns väggar att sätta upp den på, för det är inte något vanligt att ha i sin ägo. Den är dessutom kaptensrankad nu, så det syns vem det är som bestämmer i hushållet.

Jag har provat den också och den är inte snäll i sin utformning då den är som en enda tajt kroppstrumpa, men jag ska väl få bort min mage inom en någolunda snar framtid. En kompis i klassen tyckte att jag skulle ha den på den årliga temafesten som är under nollningen på universitetet, vilket tema det än är. Det var även diskussioner om att jag skulle ha den på nästa overallsfest, overall som overall helt enkelt. Men jag är lite för rädd om den för det. Dessutom så är det endast knäppning i ryggen så efter några öl skulle det bli riktigt jobbigt att vara klädd iden. Det skulle innebära att jag skulle vara tvungen att ragga upp någon som skulle få följa med mig på toa varje gång och knäppa upp och knäppa igen den vid varje toalettsittning.

Men jag äger i alla fall en star trek-uniform!!! Gör du?

Nu väntar jag bara på den kryptiska lite udda förfrågan från maken, då han kommer be mig ha på mig den när vi ska gå och lägga oss... för det finns säkert någon kinky baktanke från min star trek och S.P.O.C.K-diggande karl!

måndag 11 februari 2008

Väskbiografi

Jag har aldrig varit den där typiskt kvinnliga kvinnan. Jag skulle gissa att om någon av mina vänner blev ombedd att beskriva mig så skulle nog inte kvinnlig komma upp (om det inte handlade om tuttar i så fall). Mer en beskrivning av en tomboy eller hur man nu uttrycker det. En pojkflicka helt enkelt. Denna beskrivning är inget jag skulle tycka illa om, snarare tvärt om. Jag är lite burdus, jag är inte den som klär mig i korkort, har långt hår, sminkar mig dagligen eller går på ett sånt där utstuderat kvinnligt vis. När jag handlar så utgår jag från bekvämlighet och praktiskhet, inte snygghet.

Detta gäller även väskor. När jag handlat väskor från början så har det varit från överskottsbolaget. Min första handväska jag någonsin ägt, eller ägt och ägt förresten, den var ärligt snodd av min far. Det var hans fiskeväska som jag tömt på alla drag och annat fiskrelaterat, och sedan fylld med cigaretter, tändare, plånbok mm. Ett fiskedrag försvann dessutom spårlöst från hans samling och fastnade i mitt ena öra, där det fick bo i flera år.

Fadern min snodde tillbaka väskan när jag flyttade hemmifrån och då var jag ju tvungen att skaffa en ny.













Det är den väska man kan se till vänster här i bild.
Det är en gasmaskväska (tror jag) inhandlad på överskottsbolaget. Den har varit mig trogen i vått och torrt med plats för det vanliga, plånbok, cigaretter, mobil. Efter några år uppgraderade jag till den väska som syns till höger. Det är en mansväska, i alla fall ville HM få oss att tro det, för den är köpt på herravdelningen. Alltså, jag flyttade i alla fall till den normala klädes- och atteraljbutiken, men jag höll mig på mansavdelningen. Denna väska är helt underbar. Jag hade den i helgen till exempel. På vägen till stockholm fick jag plats med allt jag kunde behöva på resan i form av kläder och necessär. Hemma hos Charlie tömde jag väskan och hade bara dom där basgrejerna i den och hade då plats till några bandtröjjor som inhandlades under konserten.

För några månader sedan fick jag för mig att jag kanske skulle köpa nån snygg handväska som lixom passade mitt mer vuxna jag. Jag fyller ju ändå trettiotre på onsdag. Jag kikade runt efter något att hänga över axeln men det mesta var för fånigt för mig. Jag ville ha något vuxet, svart, i läder och gärna med attityd.



Jag hittade den här.

Den är otymplig, den är liten, det är precis så jag får plats med mina grejer, men den är snygg och den har attityd. Den kan jag ju ha när jag ska ut och leka kvinna, tänkte jag och slog till.

Problemet är bara att när jag kom hem så såg jag en liten detalj jag inte märkt innan. På prydnadslåset på öppningen på själva väskan har dom stansat ut lite hål som utgör något fint mönster. När jag tittade närmre så upplevde jag att... jo... ve och fasa. Det ser ut som små svastikor. Jag frågade mina föräldrar, som jag hälsade på hos för tillfället, vad dom tyckte. Dom tyckte då rakt inte att det såg ut som det, det var bara inbillning. När maken kom hem däremot, så var han inte sen att säga, så fort jag visade upp väskan:



"Nä men titta, har du köpt en svastikaväska, det trodde jag inte om dig"

Så mycket för mitt försök att bli en normal kvinna!

Min mat

Jag har blivit ombedd att berätta lite om min mat, so here goes.

Huvudsaken är att jag inte tar för stora portioner och att det inte är för fett.

Till frukost brukar jag njuta en tallrik lättfil med en sked osötade hallon, lite hackade mandlar, lite frön och kanel. Väldigt gott och går även att använda andra bär, bara dom är osötade. I morse vart jag lite wild and crazy och bytte ut bären till banan som anses vara en frukt, men rykten säger att det är ett bär så jag vågade väl inte löpa linan ut helt med bär/frukt switch.

Andra frukostar är bland annat varm frukt med mandelkeso. Inte provat än men det kommer, det kommer. Inget bröd får däremot intagas.

Efter en två timmar brukar jag avnjuta ett gott mellanmål bestående antingen av xtravaganzas chokladdryck eller en liten energibar.



Den mesta mat jag brukar avnjuta kommer från havet. Det är bra fetter och smal mat. På bilden kan man se ungsbakad torsk med en kesella rör med fransk senap och kräftstjärtar. Mumsigt värre. Och så självklart den obligatoriska grönsalladen som skall uppta halva tallriken. Till grönsalladen har jag en mycket god salladstressing med en massa nyttiga oljor och vinäger.

Även efter denna måltid brukar jag inta en xtravaganzadryck eller energibar, en så där två timmar in på eftermiddagen.


Här har vi middagen. Även middagen går i blötdjurens tecken. Här har vi lax som är skuren i bitar och uppstekt tillsammans med en wokmix vilket tillsammans blir en mycket god laxpyttipanna. Denna toppar man med kesella och stenbitsrom. Smarrigt smarrigt. Självklart avslutar man måltiden med en grönsallad, det viktigaste utav allt, med den obligatoriska dressingen.

Man behöver naturligtvis inte alltid äta fisk, även om det nu är så gott att man kan äta det varje dag. Idag till exempel åt jag ungsgratinerade rotgrönsaker och rödtunga till lunch och entrecote med rotgrönsaker till middag. Kesella ingick i båda rätterna.

Kvällen avslutas med ännu en xtravaganzadrink frammåt nio tiotiden.

Efter att ha genomgått en helvetesdiet från xtravaganza, som fick mig att gå ner massa massa kilon, så lär man sig uppskatta mat. Nyttig mat framförallt. Inga problem att äta lagom mycket, och det är alltid kul att exprementera fram god mat, som är nyttig. jag går fortfarande ner i vikt, nästan ett kilo i veckan, på den här dieten.

söndag 10 februari 2008

THE CURE

Som jag redan nämt, så var jag på The Cure i helgen, absolutly faaaab!

Jag kom hem till min kära vän och föredetta skolkollega vid lunchtid, intog en helt underbara middag med henne och hennes sambo Oskar. (den bröt mot så många av mina riktlinjer så jag grät nästan inombords, men man ska ju leva också) Sen var det stan som gällde. Vi gick i affärer och tog oss en öl med hennes syster samt systerns pojkvän.










På en pub inne i stockholms innerstad syndade jag ännu mer i form av ett uuuunderbart vitlöksbröd och en öl. Och så var det väldigt trevligt. Jag hann tillockmed kika på mina gamla hemtrakter på väg till spelningen eftersom vi åkte med fel tub. Skanstull, åh skanstull, jag blir så nostalgisk.





Väl framme vid Hovet hade vi totalt missat förbandet, men det gjorde oss inget, vi var där för the Cure och inget annat. Medan jag höll på att dividera med försäljningsståndet där jag köpte mgi två tröjjor så gick cure ut på scenen så vi fick springa. Men innan vi sprang hann jag konstatera att tröjjorna var FÖR STORA! Jag var tvungen att byta till... MEDIUM!!! JAG HAR MEDIUM! Jävlar i min lilla låda vad jag krymper.

Vi satt från början absolut längst bort från scenen, man kunde knappt se om det var myror eller människor på scenen. Plötsligt kom Charlie på att hon kände en kille som brukade jobba som vakt, hon messade och vips var vi nere, framför scenen. Kontakter is the shit. Cure spelade i tre och en halv timme. jag var trött efter tre och en halv timme, jag vågar inte fundera över hur trötta bandet måste ha varit. Till att börja med är dom bra mycket äldre än mig och samtidigt höll dom igång mer än vad jag gjorde.

Innan spelningen hade jag hört att dom i stort sett aldrig spelar gamla grejer så jag lyssnade in mig på de nya låtarna, hela bussresan (jag nästan inte kom med) till stockholm men det stämde inte. Fjärde låten, lullaby! Mmmmm, ren njutning och mot slutet, oj oj oj, taket lyfte nästan när dom spelade boys dont cry. Jag njöt! Killing an arab, mmmm. När spelningen var slut åkte vi hem till Charlies och Oskars lilla lya på Norra Mälarstrand, jag kröp ner i den lilla källaren, tog mig en lååååååååååååång dusch och somnade som ett litet barn, fast fläkten surrade som en gigantisk humla hela natten. Gissar väl att den blev överröstad av mitt eget öronsus efter konsertljuden.

Swebuss motto

Under fler år har vi fått inbankat genom reklam på teve och annonser i tidningar och flyers och radio och gud vet alla ställen, där Swebuss express tutat i oss hur bra det är att åka med dom för hos dom var det platsgaranti. "Blir bussen full rullar vi bara fram en ny" som dom sa.

Detta har fått många att välja swebuss. Man behöver inte bestämma långt i förväg när man ska åka, man kan vara spontan, man kan gå till hållplatsen, hoppa på bussen, betala på bussen och man behöver inte vara orolig för att inte få komma med.

I går åkte jag till Stockholm för att se på the Cure. Jag tog mig ner till busshållplatsen för att spontant kasta mig på bussen, betala på bussen och åka lite käckt till hufvudstaden. Jag har varit sjuk under veckan så jag har inte haft chansen att köpa någon biljett eller vara mer förutseende än att gå ut på nätet för att se när bussen skulle avgå från stationen, därför passade ju Swebuss och dess motto mig jättebra!

Döm om min förvåning när jag kliver på bussen, slänger fram mitt scn-kort (för rabattens skull) och några hundralappar och säger "till stockholm" och dom svarar med "det är fullt, du kan inte åka med"

What the fu...!

"Ja men kör fram en buss till då" säger jag. "Va?" säger dom förvånat med en krydda av förnärmande i rösten. Ja men ni är ju swebuss tyckte jag, ert motto! Nähä, då var det längesedan sa dom. Nu för tiden ska man köpa biljetten ett dygn innan för att vara säker på att komma med.

Så mycket för deras djävla motto. En fråga från min sida är då, hur länge kommer dom kunna leva på sitt gamla inslitna motto och lura en hel bunt stackars människor som tror sig ha platsgaranti men istället blir stående frusna på en landsväg i djupaste småland. Om man går ifrån ett så inbitet motto som swebuss haft, måste man inte varna sina resenärer i samma utsträckning som man gått ut med reklamen så problemet med överblivna resenärer inte uppstår?

Eftersom tjejen bakom mig hade köpt biljett och bussen var knökad, så var dom ändå tvugna att köra fram en buss till, så jag fick åka med ändå, men jag hann svära och vara otrevlig innan. Jag var ju rädd att jag skulle bli tvungen att åka med SJ, som är en heelt annan historia som inte får utrymme denna gången. Det ända jag kan förkorta allt med är "Im being fucked by the public transportation"

torsdag 7 februari 2008

Uppdatering på förskolefronten

Nu är allt utrett och klart. Det handlade om ett missförstånd, eller snarare, lack of comunication. Från deras sida. När dom sa att jag inte skulle få mer än en halvtimme på mig så betydde det att jag skulle ta den tid som det behövs men helst inte mer än en halvtimme. När dom sa att jag inte fick skriva senare än halv sex på barnets schema så betydde det att det inte fick STÅ längre än halv sex på schemat, men det behöver inte betyda att personalen inte är beredd att jobba längre än till halv. Det hade med nåt organisatoriskt att göra, eller i alla fall något större än bara jag och mitt lilla schema.

Nu är det i alla fall bestämmt så att jag kan komma och hämta senare än halv sex, den tid utöver halv sex som personalen får jobba tar dom ut på annat sätt och alla är glada och trevliga. Om jag kan komma tidigare än halv sex, så ska jag (som om jag inte skulle det om vi inte sagt det?)

Nu har jag äntligen fått den portabla lilla hårddisken, nu ska jag lyssna in mig på det nya cure så jag inte är helt lost när jag går på konserten, och sen ska jag kika lite på gamla härliga CSI, orginalserien med GRISSOM! Yeah!

Och så ska jag tvätta...

onsdag 6 februari 2008

En students "frånvaro av" förmåner.

Japp, idag tar jag ut nästa 20% av min sjukfrånvaro, det blir 40% tillsammans. Det lämnar 60% till resten av praktiken och med tanke på att det kommer bli en sjukdag i morgon också så lämnar det endast 40% till resterande praktikperiod. Detta stressar mig oerhört. Vet inte om stress är en positiv faktor vid tillfrisknande, kanske ska fråga universitetet det.

Min handledare trodde inte det i alla fall eftersom hon i morse, när jag ringde och förklarade läget, sa att jag inte skulle oroa mig för universitetet, vi skulle lösa det. Vi får väl se, jag kommer ju i alla fall ha 40% kvar vilket innebär två dagars sjukdom, på nästan fem månader.

Vi studenter har det ju så bra i jämförelse med vanliga arbetare. Vi behöver inte tänka på sjukfrånvaro, VAB eller andra förmåner som gemeneman i arbetslivet behöver tänka på, för vi har inga!

Nä, nu ska jag tömma näsan på ungefär 2 liter klet, yrsla lite, äta en bit och ta mig en tablett, innan jag ger mig ut i kylan och hämtar mina små älskade barn.

tisdag 5 februari 2008

En dag på praktiken

Jag åkte till praktiken idag. Nån annan hade säkert valt att inte åka, men inte jag, av flera anledningar. Att vara hemma i måndags innebär att jag redan utnyttjat 20% av all den sjukfrånvaro jag får ha under hela terminen. Dessutom skulle vi åka till ett behandlingshem idag vilket jag var otroligt intresserad av att åka med på.

Sagt och gjort, jag tvingade mig upp i morse, tog en tablett och så bar det av. Jag har snorat och hostat mig igenom hela dagen. Jag satt i baksätet medan min handledare satt fram tillsammans med klienten. Eftersom förkylningen gjort mig lomhörd blev jag en aning avskärmad från samtalet eftersom både radion och bruset från vägen störde min koncentration. Detta gjorde att jag sakta domnade bort i baksätet och halvsov nästan hela vägen.

När vi återkom till örebro igen, antal timmar senare, så började jag frossa när vi steg ur bilen. Yrsel började ta över min hjärna och jag kände att min kropp orkade ingenting. Maken hämtade mig och när vi kom hem kröp jag in till sängen, försvann ner under täcket, tog en tablett och deckade bort i nån slags feberdröm.

Tre timmar senare vaknade jag, fullständigt genomsvett, fortfarande med kläderna jag haft på jobbet på mig och en aning skakig i kroppen. Nu ska jag gå och lägga mig och köra en repris i morgon då jag åker till jobbet, håller mig på benen med en tablett och åker hem och stupar i säng igen. Dom på jobbet tyckte att jag skulle sova och krya på mig i veckan i stället, jag sa att jag inte hade den lyxen med tanke på vårt kära universitets bestämmelser. Dom förstod inte varför universitetet skulle behöva få veta att jag var sjuk. Dom har en poäng. Ska fundera på det i morgon när jag kliver upp, om det tar emot för mycket.

En liten sak hann jag i alla fall reflektera över när vi åt inne på mackedoooo. Dom hade fyra toaletter, eller tömningsfaciliteter. En urinoar, för herrar, en toa, för herrar, en toa, för damer och entoa för handikappade och med skötbord. Det innebär att männen har två och en halv toa själva och kvinnorna har en och en halv toa. Är det jämställt? Jag bara undrar. Det är ofta så tycker jag.

måndag 4 februari 2008

Hurra för bajset

Tänka sig att man som mamma kan vara så lycklig och stolt över sina barns bajs. Undrar om det beror på att man är störd om man skaffar barn, eller om man blir störd av att skaffa barn.

I alla fall så har min dotter inte bajsat på två veckor, information som du kände att du behövde förstår jag, men tänk dig känslan själv. Att inte ha bajsat på två veckor. Tänk den mängd som trängs vid öppningen, ungefär som vid ingången vid storrea på NK kan jag tänka mig, fast jag brukar aldrig gå på rea. Har bara sett hur det brukar se ut på komedier och hur det är att gå genom stan vid reatider, det räcker för mig.

Hon har varit konstant kissenödig och konstant gnällig den senaste veckan, hmm, mysko va. Undrar varför hon varit kissenödig och gnällig, har inget med en påträngande känsa nånstans i rektum att göra?

Maken åkte till apoteket i går och skulle köpa sånt där laxermedel jag had... *äsch, för mycket information*. Ett laxermedel vi hört talas om skulle vara bra *harkel*
Där ville dom att han skulle rådfråga en läkare innan vi gav något sådant till en så liten flicka, inte för att könet hade så mycket med saken att göra. Ett så litet barn räcker att sägas.

Sagt och gjort, maken rådfrågade läkaren i morse.Vi skulle prova messmör först (en sked tog hon sen ville hon inte ha mer, en sked är jag skeptisk till skulle ha nån effekt) och i nästa skede skulle han prova katrinplomminjouce (vägrade dricka) i nästa skede skulle han ta nån drickbar laxerande smörja innan han skulle prova den där som man kör upp i rumpan och luckrar upp skiten (för att vara exakt) med.

Maken hade kämpat och jag hörde att hans tålamod och ork höll på att ta slut då han försökte få i henne denna illasmakande vätskan som hon skulle dricka. Hon skrek och grät, han slet sitt hår, vätskan hamnade över hela henne och hela maken, men inget i munnen. Jag stod och såg detta i min feberfrossa och tog över. Det funkade ju inte. Varför plåga ungen när vi alla vet vad som funkar! Jag sa helt resolut att nu får det vara nog *ja det får det* nu tar vi och kör upp laxermedlet i rumpan på henne och där med basta!

En halv minut senare hade ungen bajsat, fått på sig en böjja (för säkerhetsskull) och somnat, med ett lugn över ansiktet, i sin lilla säng.

Ibland undrar man varför man ska plåga en unge och jaga upp en förälder så fruktansvärt innan man provar det som funkar. Jag menar, visst om det handlade om fyra dar, men det var för fasen två veckor, det är väl bara att köra på the heavy artillery med en gång. Som förälder har man ju redan tvångsmatat ungen med russin i en veckas tid utan framgång.

Nä jag är glad över att ha tillbaka min glada lilla skitunge igen *hoppas jag så det inte är treårstrotset som kommer hålla på i evigheter*

Men håret är i alla fall rött

Jag vaknade några gånger i natt och för var gång jag vaknade kände jag mig sämre. Det bådade inte gott inför nästa dag. Jag vill ju inte missa någon tid från praktiken, så det kändes lite sorgligt. Men jag tänkte att jag nog skulle kunna köra en rejäl alvedontripp under dagen, så skulle det nog inte vara några problem. Jag klev upp på morgonen, hela världen svajjade och istiden hade flyttat in i vårt hus. Huvudet hade gått upp tio kilo och jag hade varit på ett gympass utan att veta om det nån gång på natten.

Jag tog i alla fall mig in på toan, rotade fram lite huvudvärkstabletter som jag snabbt svalde ner och sen fick jag för mig att det kanske inte skulle skada att ta tempen. Bara för att checka av läget, hur synd det var om mig. Det var jättesynd om mig. Tempen stannade på 39,1. Det blev en kort kamp med mig själv innan maken lade sig i. Om en stund skulle nog huvudvärkstabletten hugga in och jag skulle kunna gå ändå, man mår ju alltid sämre på morgonen, det blir nog bättre...
Då hörde jag makens röst någonstans från hans kudde där han hade tryckt ner sitt ansikte medan han försökte få några minuters sömn till, trots sin mycket fåniga, pratiga och sjuka fru "du är sjuk, gå och lägg dig!"

Så fick det bli.

Under dagen har jag fått lite perspektiv på tillvaron. När det är ett helt företag att ta sig in till köket för att hämta något att dricka och när jag bryter ihop bara för att något inte finns där det borde, ja då är det jobbigt att leva. När man kan bli överrumplad av en nysning, men fyllning, när man minst anar det, så lär man sig att papper är ens bästa vän och något man inte har längre ifrån sig än en armlängds avstånd.

Kankse jag kan passa på att skriva på mina romaner :) men dom kan bli ganska mysko är jag rädd. man tänker ju inte så klart i det här tillståndet har jag kännt.

Men håret är i alla fall rött, och sitter fast på skallen!

söndag 3 februari 2008

Resultatet

Japp nu är jag klar, och inte en sekund för sent heller då jag ändå ska upp klockan sex i morgon. Så här blonda lockar fick jag efter tredje blekningen:
Vad säger ni, värsta barbielockarna va?

Jag smetade i alla fall in den röda färgen med hjälp av min kära make, som ställer upp i vått och torrt. Denna gång vått då jag ändå fick duscha håret mellan varje färgning vilket utgör en hel del vätska. Skämten haglade om håravfall medan vi kletade, i form av: -make- nu kommer allt hår ligga på kudden i morgon -jag- men det kommer vara rött! eller -jag- nu skulle bara sett vilket fint hårsvall som låg på kudden i morse, synd bara att det vart kvar där när jag själv klev upp.

Nåväl, nu är det klart för den här gången, och den som vill vara fin får lida pin som man brukar säga, och det vill jag lova att jag gjort. Det har känts som syra i skallen på mig, och sen en burk slime som tryckt på från insidan då förkylningen bara blir värre. Men jobbet blir det ändå i morgon! Så till min fråga, efter att ha lidit så jävla mycket pin...
blev ja någe fin?
(i håret vill säga, tror inte hårfärgningsmedlet
kan göra mycket åt allt annat hopplöst!)

Hårfärgning på g


Jag har tänkt slänga på lite färg på mitt vackra hår nu igen. Min ursprungsfärg är vanlig brun, ungefär den man kan se till vänster i bild.

Nu är min tanke att jag ska spajsa till det lite med sprakande röd, brukar göra det några gånger då och då. Men för att kunna uppnå den färg som man kan se på bilden under bilden med den brunt färgade bruden, som ni redan fått kika på, så behöver jag blondera, annars blir det inge bra. Färgen på håret bör vara ljusar än färgen man vill uppnå har jag förstått.


Därför har jag nu kört i blonderingsmedel/färg som ska uppnå den effekt som man kan se på bilden, tredje uppifrån. Som ni ser är jag märkestrogen här. Enligt den, något suddiga, kartan som ni kan se under den blonda bruden, så har jag en aning mörkare här än den mörkaste på deras karta. Jag förstod att jag skulle vara tvungen att köra mer än en gång och räknade kallt med två.

Nu har jag kört tre omgångar, gissar att viva inte kommer stå till svars om håret faller av och det blir en äggskalsliknande hud på skallen, men nog fasen borde det vara ljusare än vad mitt bildvevis under visar på.









Fortsättning följer, slutbild kommer visas senare i kväll. På återseende.

däckad

Jag var ute i fredags. Jag började en liten trevlig middag hemma hos mina nya arbetskamrater. En på jobbet skall sluta så dom passade på att ha en liten samvaro nu när hon precis slutat. Jag hade redan sagt att jag skulle gå till nollningen på fredagen och hade sett fram emot det väldigt mycekt så jag valde att gå på båda. På campus skulle det ändå inte börja förrän frammåt nio tio nån gång och det drog igång vid sex hemma hos arbetskamraten.

Det var jättetrevligt och maten var god. Jag drack en cider under denna samvaro och när alla började titta på lets dance såg jag min que och ringde taxi. Kom till Bäreback och visade upp mig i min lilla blåsa och fick massa komplimanger över hur smal och snygg jag var. Kvällen fortsatte så och jag fick så många komplimanger av Benny och Joppe så jag blev generad. Hagge sa att han focuserade på mina ögon för jag var för snygg. Japp, nu var dom ju alla alkoholpåverkade men det är ändå sådant som jag lever på. Komplimanger av fulla overallare.

Cinderella åkte hem vid midnatt, som vanligt. Medan jag stod och väntade på taxin så frös jag så jag skakade och i sängen hade jag frossa och mådde illa. Dagen efter hade jag huvudvärk och kroppen värkte samtidigt som jag mådde illa. Jag hade hört att jag skulle vara lättpåverkad men sån här baksmälla på tre cider trodde jag väl aldrig. Det skulle vara barnkalas på dagen och det var massa att göra innan det kunde ske så det var bara att bita i det sura äppet, ta sig en huvudvärkstablett och börja städa.

Det kändes lite bättre efter en stund och jag sprang runt och gjorde det jättefint. Gästerna kom, barnen lekte, jag satt och fikade med några av föräldrarna. Barnen gick vid fyra och när Magnuz och Kattis gick kände jag att jag började må sämre och sämre. Huvuvärken hade kommit tillbaka och det började svarta för ögonen på mig. När dom gått gick jag och lade mig i soffan, sonen hämtade ett täcke åt mig (charmtrollet) och sen däckade jag. Eddie och Paulina var fortfarande kvar så sådär värst bra värdinna var jag inte. Men dom förlät mig sa dom.

Maken kom hem och körde hem gästerna och åkte och handlade mat på MAX. När jag tog tempen senare på kvällen hade jag 38,5 så jag hade förväxlat feber för baksmälla. Idag kommer släkten, jag har inte tagit tempen men jag kände att jag inte var helt kry i morse, men inget inte en huvudvärkstablett kan ordna. Jag vägde mig i morse också och hade trots cidrarna och hamburgaren gått ner ett helt kilo! Nu undrar jag om febern kan manipulera vikten eller om min kropp inte fattar vad jag ätit.

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive