torsdag 31 januari 2008

Jaha så var man kändis igen

ännu en gång hamnar jag i tidningen, och denna gång är det av precis samma anledning som sist: "jag är mamma, student och engagerad" och ännu en gång fick jag kommentarer om att dom inte förstår hur jag orkar med.

Det gör inte jag heller, speciellt inte med stressobjekt som dagis/förskola som tjatar om att jag INTE får ha tid längre än halv sex, fast dom enligt lag har skyldighet att ha öppet till halv sju. Vi har pratat med rektorn, hon har okejat det, nu gnäller dom ändå och när maken min sa att jag skulle hämta kvart i sex på fredag så sa dom "nej halv fem, jag skriver halv fem här".

Som tur är så har jag flexat in mig så jag kan gå redan fyra på fredag, vilket jag behöver för jag har massa att göra inför barnkalaset på lördag, men jag ska skriva ett brev till dom. Där ska jag ta med alla de faktorer som nämns inom barnpsykologin, när det gäller stress. Jag kommer nämligen vara tvungen att springa med andan i halsen, kasta mig in dagis, tvinga ner min dotter i overallen och gud nåde henne om det blir gnäll, ingen tid för småprat med förskolelärarna för jag har ju bara en halvtimme på mig att hämta mina två barn. Eller är det bara mitt ena barn? Detta är i alla fall inte bra för mina barns psykiska utveckling, har jag läst.

Med tanke på att min sons skola ligger närmre mitt jobb, och egentligen lite mer på vägen mellan mitt jobb och dagis så är min lilla undran, varför förväntar dom sig att jag ska gå omvägen och hämta dottern först och sedan gå tillbaka igen, förbi mitt hus som jag redan gått förbi en gång tidigare, på väg till dagis, och så hämta sonen och sedan hem. Det innebär ju att det kommer ta minst en halvtimme längre att hämta båda barnen än vad det gjort om jag gått i rätt ordning.

Nä ett brev som jag lämnar in till personalen i morgon som dom kan diskutera kring så kan vi prata om det när jag hämtar dottern på eftermiddagen.

Jag är så trött på kommunens fixa ideer.

tisdag 29 januari 2008

Det dåliga samvetets bruna låda

När jag blev gravid och svällde upp som en krockkudde in action så tog jag alla de kläder jag hade då och lade ner i en stor brun låda, skrev "kläder att krympa i" och så ställde jag den långt in på vinden. Där stod den och skämdes å mina vägnar. I den fanns byxor jag tyckte jättemycket om, en stickad lång tröjja som jag köpte under graviditeten som jag tänkte att jag skulle ha när magen krympt ner igen. Aldrig trodde jag väl att det skulle ta nära sju år innan den gjorde det!

Jag har nu gått ner 20 kilo. Från mitt explotionsdatum, alltså från det att jag ploppade ut den lille killen, så har jag sammanlagt gått ner 27 kilo då jag ändå gått ner nästan tio tidigare. Jag plockade fram lådan bara för att se hur läget var, och provade kläderna. DOM PASSADE!!! Jag kunde ha dom! Jag har lyckats gå ner till den storlek jag hade innan jag planterade en bulle i ugnen. JAG HAR STORLEK 44!!! storlek fyrtiofyra. Det kan låta som om det inte vore något att vara stolt över, men då har man inte haft storlek 54 i nära sju år! Jag har storlek 44 och ett par av byxorna jag provade, som passade, är faktiskt storlek 36, men den måste ju vara felmärkt.

Annars är jag mestadels trött, speciellt över att huset är jätterörigt, jag kommer hem jättesent på kvällarna så jag varken hinner eller orkar göra något. Maken som går hemma hela dagarna har haft en sjuk dotter som krävt all hans uppmärksamhet och han har två dagar tills han ska till jobbet. På lördag har vi kalaset och om jag gissar rätt så kommer jag få gå upp i ottan på lördagen, städa som en gnu, stressa som en gnet, få krupp på ungarna och när kalaset kommer kommer jag se ut som en vansinnig einstein (frisyrväg) med ögon som Marty Feldman och efter kalaset så kommer jag stupa gråtandes i säng medan barnen tittar på tecknat.

Men vad gör man inte för sin lilla dotter, som blir en stor treåring i morgon. Vi har tre fina paket som hon ska få i morgon, då vi ska sjunga för henne, vår lilla ögonsten.

måndag 28 januari 2008

ilskan river och sliter i mig

jag är lite arg på mig själv och på att jag hade en så stor tröskel som jag nu verkar ha.

Det är första dagen på andra veckan på praktiken och jag känner verkligen för att haka på och prata under samtalen, men vare sig viljan finns eller inte så öppnas inte käften i vilket fall så det jämnar väl ut sig. Jag var i samtal idag och jag hade så mycket input, så mycket jag ville säga, och det var inte bara blaha blaha utan det var adekvat!
Men gjorde jag det?
Nepp, jag satt som en jävla mussla!

Visst, det är bara första dagen på andra veckan, jag behöver inte ha blivit varm i kläderna än, MEN JAG HAR JU BLIVIT DET känns det som.
Samtalet var så perfekt, det var som om det var gjort för mig. Jag hade verkligen åååååååh, fan. Men det kommer fler samtal och jag KOMMER att öppna min lilla musselkäft och prata, nån gång. Jag har tjugo veckor på mig, jag kommer nog inte ens komma ihåg detta ynka tillfälle när praktiken kommit till sin ända, så det är nog igentligen ingen fara.

Dottern hade 37,6 nu på kvällen, så det börjar gå mot bättringsvägen. Hon hade en begynnande lunginflammation och min far, vår egen lilla husläkare, blev arg på sjukvården å våra vägnar. Hon hade bi-ljud i lungorna men sänkan visade inget. Läkarna ville inte skriva ut någon antibiotika nu, utan ville vänta tills det blev bekräftat att det verkligen var lunginflammation. Men dom hade inte gjort någon lungröntgen och det förargar min far.

Hon hade lunginflammation för ett år sedan ungefär, och det är det som min far tror spökar, att den inte läkte ut ordentligt så hon har nån tjorv på lungan nu.

Ja ja, just nu ligger hon i sängen och hostar slemm så hon kräks, gråter att hon inte vill sova samtidigt som hennes ögon går i kors och ögonlocken tycks väga tre ton. Vi får väl se hur lång tid det tar för John Blund att däcka henne i kväll. Han kommer i alla fall inte ha några problem med mig, för jag är så trött så jag nästan grinar i kapp med lilltjejen.

söndag 27 januari 2008

Akuten

nu har maken åkt in med lilltjejen till akuten. Eftersom hon haft hög feber i tre dygn nu utan någon synlig anledning och hon börjat klaga från och till över magont så kände vi att det var bäst att åka in och kika så det inte är blindtarmen som spökar. Jag ska upp vid sex i morgon så jag måste gå och nana nu så jag inte är helt förstörd i morgon när klockan ringer. Den intressantaste frågan är om jag kan somna innan dom kommer hem, eller hör av sig och berättar hur det ligger till.

Jag har suttit och gjort inbjudningskort till hennes treårskalas nu, hoppas bara hon får ha det nästa helg, så hon inte fortfarande är sjuk då.

Det är ju så jobbigt när dom små är sjuka.

Föräldrabarndagen

Idag var det dags med föräldrabarndagen. En kaosartad dag. Dottern var fortfarande sjuk, 39,5 på morgonen, en sen morgon eftersom hon hade hållt oss vakna hela natten med olika demands. Ett tillfälle i natt var lite gulligt. Jag kom in då hon låg och lite ömkligt tjoade om något. Jag tyckte hon sa något om att "den ska lysa på mig". Hon har ett litet grönt lysande spöka som är inköpt på ikea, så jag utgick att det var den hon pratade om. Jag ställde fram den så dess gröna ljus sken ner på henne, men hon var inte helt nöjd med det utan bröt ihop fullständigt. Mellan de hysteriska hulkningarna kunde jag urskilja att den skulle TITTA på henne, så jag fick vrida runt den så hon vart nöjd. Sen blev hon hysterisk över att hon var törstig så jag fick hämta vatten och sen blev hon hysterisk igen och begärde att jag skulle sitta och sjunga för henne. Imse vimse spindel, om och om igen.

Morgonen gick ut på att försöka få tag på sjukvårdsupplysningen, göra frukost, försöka packa ihop alla saker, göra iordning mig själv och få ut alla i bilen. Det var ett större projekt än jag anat. Jag vart sen, hade glömt få med mig nycklarna till skåpet eller mitt passerkort till långhuset samt att jag fick springa runt för att försöka få tag på chokladbollarna som hade blivit borttappade på vägen någonstans.

I slutändan blev det i alla fall en trevlig fikastund med några nya studenter som verkade vara nöjda med fikapausen som blev ordnad åt dom.

Nu ska jag göra inbjudningskort till dotterns treårskalas som förhoppningsvis kommer bli av på lördag, bara hennes fördömda feber ger sig nån gång!

fredag 25 januari 2008

summering

Nu har första veckan på praktikplatsen gått och eftersom jag inte haft någon tid eller ork över så har det inte blivit mycket skrivande i bloggen under tiden. Jag kan utrycka mig så här: vem på universitetet älskar mig så mycket?

Jag vill jobba med ungdomar, första praktikperioden fick jag jobba på Kollbo. Kollbo är ett ungdomsboende. Första praktikperioden går bara ut på att jag ska studera, iakta och se vad de som jobbar där gör. Det fanns inte så mycket att göra där egentligen, alltså, det var lite samtal, annars var det mest att vara bra förebilder för ungdomarna och att vara där när dom behövde det.

Nu har jag fått praktik på socialkontor öster på ungdom vuxendelen. Ja det vill jag lova att det är som en fortsättning på första praktiken. Förra omgången fick jag se hela vårdkedjan för ungdomar, nu får jag se hela utredningsdelen och placeringskedjan för ungdomarna som bland annat hamnar just där jag var sist. Förra gången skulle jag iakta, denna gång agera. Var får jag bäst erfarenhet och bäst merit vid fortsatt jobbsökning efter jobbet? Socialtjänsten. Som sagt, vem älskar mig? Jag hade skrivt socialtjänst på min önskelapp men inte trodde jag att dom skulle vara så duktiga och pricka så rätt. Det är en ungdomlig avdelning, känner mig varken för gammal eller för ung, precis rätt ålder helt enkelt dessutom har jag hört att dom ofta brukar anställa vårpraktikanter som sommarjobbare och jag vill sommarjobba där (redan).

Jag har varit med på fyra olika samtal redan, kännt att jag kunnat vara med i diskussioner och när jag är med i diskussionerna känner jag mig inte som ett ufo. Annars kan man känna att man inte vet vad man pratar om när man står med utbildat folk, men jag har snappat upp tillräckligt på utbildningen för att helt hänga med i snacket om BBiC, teorier och metoder. Det är riktigt kul och upplyftande. Jag har min egen lilla plats, med skrivbord, anslagstavla, telefon, dator och liten vit tavla där jag kan skriva i veckans schema, för de som är intresserade. Jag har redan fått förfrågan om att vara medhandläggare i två fall och jag var inte sen att tacka nej.

Om två veckor har jag mitt första samtal med klient, som medhandläggare, då jag kommer vara med från början, dokumentera och utreda fallet tillsammans med en annan handläggare. Om inte för länge ska jag kasta mig ut i verkligheten och sköta mina egna fall, ta emot egna klienter och föra utredningar. Snart är det jag som sitter inför vårdplaneringsmötet och beskriver min klients behov och sätter igång processer i kommunen som kommer hjälpa människor till bättre liv.

Stenen är i rullning!

torsdag 24 januari 2008

något hände igår

Jag startade ju föräldrakommittén för dryga ett och ett halvt år sedan. Jag var helt själv från början men efter närmre ett år så var vi en fem "aktiva" inom kommittén. Med "aktiva" menar jag att det var jag som fortfarande höll reda på allt själv, se till att fika fanns till eventuella träffar, fixa affichering jaga folk. Visst var det vissa(läs en) som gjorde saker, efter att jag sagt vad som skulle göras. Detta har ibland gjort att jag nästan gått i väggen.

För några månader sedan kom två nya itressenter till kommittén. En kille och en tjej. Tjejen i fråga kände jag driekt att det fanns mycket gnista i så jag hoppades mycket på henne och att hon kanske skulle ta över en del av ansvaret.
Men aldrig trodde jag att det som hände igår skulle hända, inte så fort i alla fall.

Jag hade precis kommit hem, lagt mig och gosat ner framför teven. Jag var trött och seg och ville bara stänga av hjärnen för kvällen då telefonen ringde. Det var hon. Hon berättade att hon och den nya killen hade gjort en affiche med info inför de saker som skulle hända veckan efter samt information angående de frågor som vi precis börjat arbeta med. hennes och killens telefonnummer fanns med som kontaktpersoner för de som hade frågor.

Någon i föräldrakommittén förutom jag hade tagit eget initiativ. Någon i föräldrakommittén förutom jag hade tagit ansvar för något.

Det kändes så befriande!

Just nu känns det kaosartat här hemma eftersom dottern ligger med över 40 graders feber, jag försöker få tag på sjukvårdsupplysningen och dessutom ska jag börja praktiken halv åtta i morgon så jag hinner läsa in mig på fallen som ska tas upp på mötet klockan halv nio. Sömn känns vitalt då jag ska spendera 3½ timme på ett möte bara för att lyssna på vad andra säger. Kan bli pinsamt om jag somnar, samt att det inte blir lika lärorikt då.

God natt på er gott folk, vi får se om några familjemedlemmar kommer spendera halva natten på akuten detta dygn!

måndag 21 januari 2008

Första dagen på praktiken

Till att börja med kan jag skryta om att jag sviktar i vikten. 1,9 kilo denna vecka, and still going strong.

Jag var första dagen på praktiken idag. Denna dag som jag bävat för i nära ett och ett halvt år. Jag har varit jättenervös och kännt att det skulle vara jättestort och jättesvårt. Att jag skulle få handha egna fall fick mig att darra av nervositet och osäkerhet.

För nån månad sedan ransakade jag denna obefogade rädsla och funderade på hur situationen faktiskt såg ut.

Jag har gått två och ett halvt år på socionomprogrammet. Jag har gått socialt arbete A, jag har lärt mig grunderna and then some i samhällsstrukturen. Jag har lärt mig grunderna i rättsvetenskapen och gått igenom hela sociallagstiftningen från alla vinklar och undersökt alla vrår. Jag har gått en tuff psykologitermin och nu även haft socialt arbete B med samtalsmetodik. När jag kände efter riktigt noga så hungrade jag riktigt efter denna praktiktermin.

När jag var och hälsade på för en och en halv vecka sedan så lade sig lugnet. Det var inga monster där som skulle bita mig om jag gjorde fel. Det låg inte en hög med akter som jag skulle ta mig an eller fall med multidiagnoser och svåra JosefssonattackfaraLVU-fall som jag skulle försöka mig på.

Det var två jättetrevliga tjejer, inte långt ifrån min egen ålder, som tog sig an mig. Visade mig runt, presenterade mig för alla möjliga snälla människor som hälsade mig välkommen.
Jag kände bara mer och mer att jag vill kasta mig in i denna termin, gräva mig in i fallen, kasta mig ut, likt en fågelunge, och prova vingarna som socionom i de fall jag kommer få tilldelat mig.

Jag är redo!

lördag 19 januari 2008

dagistidersdilemma

Min yngsta går på dagis. Jag ska nu börja praktisera vilket innebär att jag kommer gå från skolans relativt lösa tider, till kontorets fasta tider. Jag ska jobba 8-17 varje dag. Dagis stänger 17:30. Jag frågade i god tid hur i skulle göra om jag nu skulle få praktik utanför stan. Inga problem sa dom då, det skulle vi lösa. Dom har ju ändå skyldighet att ha öppet till 18:30.

Jag fick praktik inne i stan. Jätteglad blev jag, men platsen ligger så jag måste byta buss och med en snabb uträkning skulle jag inte hinna dyka upp till dagis före 17:45. Jag såg inga större problem i det då jag redan pratat med avdelningschefen och hon hade okejat att dottern skulle kunna stanna längre än halv sex. Jag skrev alltså i 17:45 på hennes tidlapp och lämnade in.

När jag hämtade dottern i går så såg jag att det satt en lapp på tidslappen där det stod att hon inte fick vara där längre än halv sex. Jag blev förbannad och ifrågasatte detta (kanske inte pedagogiskt eller speciellt klyftigt sätt, men jag var stressad, uppgiven och trött). Jag fick veta att eftersom jag är i stan så får jag inte mer än en halvtimme på mig att ta mig till dagis, från arbetsplatsen.

Va fan är det för jävla regel! Skit samma hur lång tid det tar i realtid, en halvtimme är allt jag får! Ska jag flyga? Sen kommer ju en annan fråga. Jag har ju två barn, på två ställen. Ska jag hinna hämta dom båda på en halvtimme? Ska jag bli övermänsklig? Tacka fan för att småbarnsföräldrar har mycket stressymtom!

Nu ska jag försöka göra om tiden, förminska staden och lägga om bussturerna. Kan bli jobbigt, men jag har ju hela helgen på mig.

fredag 18 januari 2008

ännu ett relativt tomt möte

Det här med att vara en engagerad förälder i universitetsvärlden är ganska ensamt. Vi var tre från föräldrakommittén som dök upp, de vanliga, som redan är aktiva. I arbetet som vi gjort har det kommit fram att föräldrarna på universitetet tycker:
  • att det borde finnas en grupp under kåren, kanske föräldrar, som arangerar träffar för föräldrar på campus *check*
  • att bara föräldrar kan träffas så kan vi ju hjälpa varandra *check*
  • att det ska finnas sociala aktiviteter där barn är välkomna alternativt bara "student med barn-aktivitet".*check*
  • att det ska arangeras föräldraträffar där man kan utbyta erfarenheter och stötta varandra både mentalt och praktiskt. *check*
Allt detta har redan funnits ett bra tag och när vi arrangerar saker så afficherar vi över hela skolan, delar ut lappar med info till folk och nästan bankar in i huvudet på folk att det är på gång. Vi har tur om EN dyker upp!

Hur ska man då göra för att nå ut med informationen till folk med tanke på att det uppenbarligen inte kommit fram till målgruppen. Vi pratade om att det är som att stå i en bubbla och skrika och föräldrarna bara går förbi.

Men om intresset nu finns, hur, en ärlig fråga,
HUR ska vi kunna få dessa intresserade att faktiskt förstå att det finns? Jag kan lova att jag är i alla fall rätt trött nu. Men vi få som dyker upp har ju ganska roligt, fast vi blir rätt trötta också eftersom vi sliter så för att få folk att dyka upp. Kanske roligare om vi ordnar saker utan att göra reklam, det blir ju samma resultat men lite lugnare förberedelser.

Nu har jag i alla fall föräldrabarndagen att se fram emot nästa helg, men sen är det praktik för hela slanten så jag kan inte vara med på de andra sakerna som är planerade under nollningen. Blandade känslor! Både skönt men samtidigt lite vemodigt.

Stolt moder

Förutom det att nattningen gick riktigt bra i kväll jämfört med de senaste sedan isärflytten av barnen så har dottern varit helt torr hela dagen. Hon gick till dagis i trosor, vad jag förstått så var hon blöjjlös hela dagen på dagis, och när jag hämtade så hade hon fortfarande trosor. Vi var i affären länge utan att det hände någon olycka och hon hade torra trosor ända till sänggående.

Nu har jag lovat henne att om hon är torr i blöjjan på natten i en vecka så ska vi prova att sova utan blöjja också. Så spännande, och hon är ju så stolt den lilla tösen.

Och så är jag lite stolt över mig själv också för jag hittade det mesta av vardagsrumsgolvet idag!

onsdag 16 januari 2008

Frisering

Nu har jag klippt mig igen. Jag var och klippte mig för några månader sedan och fick den gången betala över tusen kronor. Jag kände mig nöjd direkt efter men det dröjde inte länge förrän färgen gått ur och klippningen inte kändes så bekväm längre. Jag gick dit och sa vad jag tyckte, för det hade salongsinnehavarna tillockmed sagt i teve att man skulle göra. Men dom ringde inte fast dom sa att dom skulle göra detta, så då har jag all rätt att tycka att det var dåligt. Speciellt när man pungat ut över tusen kronor.

Den gången var första gången på femton år som jag vara på frisörsalong och gjorde den där dyra frisyrändringen. Innan dess har det antingen varit den gamla trevliga frisören philips hemma i badrummet, eller hos en kompis som är frisör eller någon gratisklippning på universitetet som dom har när det är jippon eller liknande i långhuskorridoren.

Nu kände jag att jag behövde klippa mig igen och då kom jag och tänka på en av mina gamla gruppare som sagt att hon var frisör. Jag ringde och idag har hon tagit bort hår från min skalp. Jag känner mig nöjd! Hon hade sagt att hon mest jobbade med enkla klippningar så jag tänkte att en kort snagg är väl inte mer än vad jag behöver, men när jag sa det såg hon rent besviken ut och sa att hon hade tänkt sig en snirklig mohak med snagg på sidorna.

Kör i vind sa jag glatt överraskat, ochdet gjorde hon. Så nu har jag en snirklig mohak på huvudet och i helgen ska jag färga håret rött (och lite svart). 150 bagis! Ja du. Jag blir nöjdare när det är billigare kompisklippningar, när det blir en dyr salong så blir det inte till min tillfredställelse.

Tack Elin för ett helyllejobb!

bygglov

Jag har kört ett bygglovsprojekt här hemma. Förra måndagen kom min mamma över, på kvällen. Hon stannade tills fredag, vid lunch. Det var den tid jag hade på mig för att bli klar med min sons rum vilket gjorde att jag jobbade från tidigt morgon, åtta ungefär, till sen kväll, tolv,ett nån gång. Absolut största skillnaden var nog den att jag inte hade någon käck och duktig inredningsarkitekt i ryggen eller lång utbildning inom ämnet renovering som vissa herrar i det riktiga programmet kan tänkas ha. Här är resultatet från veckans arbete:




















Förebilder. Tråkiga slitna tapeter, inte så barninspirerande direkt.




Först satte jag maken på att sätta i dörren igen. På grund av det gamla satta huset så passade inte dörren in, så det blev lite sågning innan det kunde fixas. Dottern hjälpte också till. Smutsgul var inte riktigt min grej kände jag, inte sonens heller bestämde jag så dörren blev ommålad i ljusblå färg.

Sedan blev alla väggar ljusblå, alla lister mörkblå på samma sätt som fönsterkarmar och bokhylla. Sängen var redan mörkblå så den fick flytta in utan ansiktslyftning (inte med på bild dock)


Efter det kände jag att det krävdes lite personlighet och attityd i rummet så sonic och cubix fick flytta in på två väggar. Sonen är lyrisk över dessa två kompisar, hans idoler.


Solsystemet fick flytta in i taket, med fjärrkontroll som reglerar snurr och sollys, och så kom en massa möbler. Inflytten sker fortfarande med alla saker som finns kvar inne i lillsyrrans rum fortfarande. Hennes rum måste komma i ordning snarast för hon ska ha barnkalas om en och en halv vecka. Men allt tar lite tid och min psykiska hälsa blir bara sämre och sämre eftersom allt som var i rummet innan, och som vi inte har plats för nu är i resterande huset. Och det ska vi få ordning på på en och en halv vecka, önska mig lycka till!













Jag lider!!!!

GUD BRINGA ORDNING, FÖR MIN TID RÄCKER INTE!

måndag 14 januari 2008

Fullständigt täckad

Upptäckte i går att jag gör bäst i att uppdatera bloggen för annars får jag samtal från oroliga vänner som tror att det hänt mig något. Jag skulle egentligen ha skrivit ett inlägg om sonens rum, men eftersom vi inte är klara där än så får jag berätta något annat, jättekul, i stället.

I går var min man iväg med ungarna till IKEA för att inhandla saker till sonens nya, fina, blåa rum och jag skulle hysteriskt försöka få ordning på huset. Det gick inte så proffsigt något av det kan jag lova. Dottern betedde sig som den treåring hon än om några veckor, och sonen var väl bara lite lätt obstinat i största allmänhet. Maken lyckades i alla fall med att få med sig två byråar hem, var av en jag lyckades dänga en låda ibacken på väg in i huset, två lampor, två nattlampor som ser ut som små färglada spöken samt en hel hög med batterier. När ungarna blev för jobbiga så hotade han med glass och då lugnade dom ner sig en smula.

Det var en sak till som maken köpte, som är den där extra kryddan i vardagen (förutom den kryddan att han just nu står och lagar specialmat åt mig som jag ska äta i morgon på universitetet). Han råkade se ett täcke som låg lite malplacerad inne i fyndhörnan. Han tog tag i det och frågade ungarna om dom skulle köpa ett nytt täcka till deras frusna moder. Det tyckte de ömsinta barnen som täcket åkte ner i korgen.

Väl hemkommen tog han upp täcket och visade mig och sa skrattande att nu skulle jag inte frysa så mycket för det här täcket var ett fint täcke, hade ju kostat över fem hundra innan det blev nedsatt. Åh sa jag och kände på det tjocka gosiga täcket. Men, när maken tog bort realappen så var det ett helt annat täcke som visade upp sig. Detta täcke hade kostat övet 1000 kronor! Det var specialgjort med flera lager som hade luft i mellan så att det skulle hålla värmen riktigt bra samt att det andades. Det var mer värmande vid fötterna och på överkroppen och ja, hela täcket är ett enda stort geni, och gosigt geni dessutom.

När vi lyckats pula ner täcket i mitt påslakan och jag kröp ner under det så kände jag mig som ett litet barn, det var så gosigt och maken kunde inte ens urskilja att jag var där under bolstret.

För 245 kronor har jag alltså fått ett elittäcke, ett täcke som skulle hålla mig varm under nästa istid, och detta har jag att tacka en klantig ikea-arbetare som märkt ett täcke fel, någon som rotat bland täckena och sedan förlagt detta täcke, min makes infall, mina barns givmildhet och en kassörskas blindhet. Snacka om att jag är en lycklig tillfällighetstäckesinnehavare, som sover varmt och gott på nätterna.

onsdag 9 januari 2008

Första dagen avklarad

Jag fick äta igår och det var jättetrevligt och gott. Jag hade inga problem eller åkommor utan mådde prima hela dagen. Visst kände jag att magen jobbade mer än den gjort på väldigt länge, men det var inte smärtsamt. Jag åt kesella med hallon på morgonen, kokt fisk och grönsaker till lunch och kokt kyckling med grönsaker till middagen. I morse när jag slängd fram min kesella med hallon blev dotter intresserad och hjälpte mig med det sista. När mitt var slut hällde jag upp fil och hallon i en skål åt henne, och det tog slut i ett svep. Känns skönt att ha lett in dottern på ett hälsosamt spår.

VI hann tömma hela sonens rum på grejer och ta bort de mest skrovliga på väggarna och spackla. Idag blir det måla, det är roligt. Vi jobbade fram till elva i går och i morse när jag vaknade så var jag fortfarande trött i kroppen och vid uppresning ur sängen fick jag en sådan yrselattack att jag var tvungen att lägga mig igen. Visst är det skönt när man känner i kroppen att man har jobbat :)

tisdag 8 januari 2008

bogsering

I går hjälpte jag Eddie och Pulina att promenera med deras bil i ett snöre över halva stan. Det var en upplevelse. Det fanns inget som helst batteri i bilen så inga lampor kunde vara på så vi hängde en varningstriangel på bakluckan.
Jag satt i den bogserade bilen och eftersom det inte fanns något batteri i bilen så kunde jag inte ha någon fläkt igång vilket innebar att jag fick ha fönstret öppet hela vägen. Jag hade inga vantar. Mina fingrar var som istappar, jag kunde knappt böja dom. När vi stannade första gången av fem medan vi letade efter vart vi skulle parka bilen någonstans, så fick jag låna vantar, det var en njutning.
Saker som man kunde höra från mig under körningens gång var bland annat *med pipig röst* "inte så fort inte så fort inte så fort inte så fort" För attans vad trettio känns fort när man inte har någon kontroll!"vart ska vi nu vart ska vi nu vart ska vi nu" och vid ett specifikt tillfället när jag ser i backspegeln att det kommer en stor timmerbil åkande i hög fart närmre närmre utan att verka sakna in så pep jag "se mej se mej se mej se mej" för med tanke på min lilla söta varningstriangel så fanns chanserna att han inte skulle göra det, i dom mörka skogarna.

Men vi kom fram i alla fall, och jag var jätteduktig, och mycket riktigt...

det är en ford (min bil) som drar en volvo!!!

I dag åt jag min första matiga måltid och jag hade hört att det fanns risk att jag skulle bli illamående. Jag åt kesella, hallon och linfrön och jag åt det lååångsamt. Jag har inte mått illa, det gick jättefint men jag hade glömt hur jobbigt det är när saker fastnar i tänderna, som till exempel hallonkärnor.

Nu ska jag röjja sonens rum!

måndag 7 januari 2008

Sicken tur att jag ska börja med mat i morgon

Jag var på xtravaganzamöte idag och när jag kom så fick jag en present :)
Jag blev jätteglad och överraskad. En av tjejerna som är med i gruppen tyckte att jag var så duktig så hon ville att jag skulle få en present. En handmålad grön ljuslykta i glas. Jag glömde att fråga då, men jag måste fråga om hon gjort den själv, eftersom den är handmålad.

Mötet gick ut på mat. Mat, mat, mat!

Om jag inte skulle börja äta i morgon, om jag skulle äta soppor i tre veckor till, då hade jag fått krupp! Det var hur vi ville att vår tallrik ser ut, vilka smaker vi tyckte bäst om, vad som var viktigt att få med och mycket prisning över hur gott det är med mat!

Ja det peppar mig förståss mer inför i morgon, men jag tycker inte att det är så trevligt med sånna möten när det är så olika hur länga man ska gå. Som sagt, jag hade inte trivts om jag skulle gått alla mina tio veckor :(

Men lyktan var jättefin :)

När man vänder bort huvudet två sekunder

Jag satt här och led och plågade i mig min vidriga soppa och vad gör dottern då. Jo hon utforskar julklappen hon fick av morbrors familj, som hon vet att hon inte får leka med själv. Denna julklapp är en liten konstnärslåda för de mindre barnen, som innehåller ALLT! Lera, playdoh, fingerfärger, kritor, vanliga färger, pennor, ja ALLT!!!

Dottern kommer in i köket målad som en indian i fejjan som hon så fint målat med fingerfärger. Det i ansiket är väl inte så hemskt, det är ju bara att torka bort med en blöt *ännu ett torkavbrott* trasa, det är mer vad denna färg i ansiktet vittnar om att man ska hitta i vardagsrummet. Jag springer in där och mycket riktigt! Det är färg på golvet, alla bunkar är öppnade och hon har lyckats tömma OCH plocka isär lådan!

Jag blir så trött...

Nu är det tänkt att jag ska ner i källaren och skriva ut alla våra bilagor, om jag nu törs lämna henne i hela tio minuter, på den tiden kan hon ju har rivit halva huset.

kräkvarningar

Jag sitter nu med min sista varma soppa och jag kan inte få i mig den. Det är kyckling blandat med grönsaker med massa curry och chili i och det bara vänder sig i magen. Jag tar en mun och när jag sväljer är det så det vippar mellan att komma upp igen eller stanna kvar.

Det går inte, jag ger upp! Jävla tur att det är sista soppan. Jag tror att det är hälften jag druckit, jag slänger ihop en halv choklad och dricker istället så jag överlever detta, för det går inte att få ner, det är omöjligt.

Nä nästa gång jag kör så blir det inte mer än högst fem veckor i streck och så gå tillbaka på halvfart igen, för det blir för mycket med mer än så. Sju veckor är precis vad denna kvinna klarar av, och då pinas hon!

Mmmmmm, maaaaat...

Man ska gå på första känslan

i fredags när jag hämtade sonen från fritids tänkte jag för mig själv "hmm, kanske ska kolla ifall det verkligen är skola på måndag" men när jag skulle gå och grabba någon på vägen så höll sig alla ansvariga undan så jag tänkte istället "äsch, det är väl klart att det är skola på måndag, varför skulle det inte vara det?"

Maken börjar vid två idag och jag är ledig och den enda anledningen till att klockan ringde i morse var för att vi skulle få iväg sonen till skolan i tid. Trötta och jävliga tvingade vi oss upp ur sängen, hasade upp och tvingade upp sonen som självklart ville sova längre. Den enda som var pigg och glad var dottern som inte har något mer än att få busa med mamma hela dagen att se fram emot.

Vi fick i sonen frukost och tog oss till sonens skola. Det var blött, det var ruggit och vi var sena så jag fick jaga upp sonen så han gick lite snabbare. När vi närmar oss skolan så upplever jag att det är tyst, för tyst. Vanligvis brukar det vimla av barn på skolgården som för ett hiskeligt liv, men det var tyst. Inga barn lekte vid järnstängerna vid ingången, som det alltid brukar vara. "har dom gått in redan" tänkte jag "är vi så sena?"

Precis vid dörren möter vi en annan förälder med sitt barn, han var stressad och irriterad. "det är stängt" sa han kort "både skola och fritids är stängt" och så kasta han sig på mobilen och började ringa, troligtvis efter barnvakt eller liknande. Jag kände mig rätt nöjd ändå. Det enda problemet för oss var att vi inte fått sova så länge som vi fått om vi inte hade satt klockan för att få iväg sonen till skolan. Men vi hade inte problem med barnomsorg eftersom jag ändå planerat att vara ledig idag så det var inte några större problem för mig.

Jag blir bara lite mer störd i mitt försök att få ordning på hushållet tills min ömma moder kommer i eftermiddag.

Nu är det 22 timmar kvar tills jag får äta min första riktiga frukost, men nu tar jag min chokladdrink, skål!

Ett dygn kvar

  • tills jag får känna smaken av riktig mat
  • tills jag får tugga igen
  • tills jag slipper livnära mig på endast äckligt pulver

söndag 6 januari 2008

Klagomål från svartsjuk make


har fått mig att redigera min rubrik.
"Jaha, mamma, student, filosof och estet men inget om att du är fru, jaha, nähä, så mycket var jag värd" och så fick han till en sån där min och kroppshållning som säger "jag är ingenting värd" och så gick han ut i vardagsrummet och fortsatte knöka i sig möglig ost.

Detta efter att han lyckats fixa in bloggtoppenloggan (som jag försökte men istället bevisat min fullständiga otekniskhet) och fixat så min spacetangent funkar igen. Så självklart måste jag väl även ha med att jag skriver som en fru och här kommer även en hyllning till min man:
Min man, min gud, min ledsagare i livet som är så smart, omtänksam och underbar!

Hoppas han blir glad nu :)

spacebarurkukning

Jappnuvardetkört.
sonenharsuttitochspelatpådatornsåjagkanskyllapåhonom
troratthanärförhårdhäntmedminatangenternärhananvänderspacebarenföratthoppaellerskjuta.

kommerblijobbigtattskrivameddatornframöver.

Jag kan få mellanrum om jag använder all kraft för att trycka ner den, men det tar ganska lång tid med en enda liten text. (56 sekunder)

Fårvälanvändamakensdatorframöver,mendärärdetjuännumersakersomspökarsådärblirdetväl
problemnärjagskriver.

snackaomomvändsärskrivning...

Före och (efter)

Jag är ju inte helt efter än, jag är ju mitt i det hela, men jag har blivit ombedd att lägga in en före och en efterbild. Jag går ju över till mat nu på tisdag igen så vi kan köra en bild nu. Detta har alltså hänt på sju veckor med Xtravaganzas helfarts pulverdiet. Nu vill jag be om ursäkt för bilderna i förhand. Dom är båda tagna med självutlösare med dålig belysning och ingen styling på den utsatta (det vill säga mig) överhuvudtaget så jag ser femton år äldre ut och som om katten trott att jag ett byte (alltså något som katten släpat in). Det är alltså ingen positiv bild av mig ni får se, små barn bör vända bort sitt ansikte, det kan uppfattas stötande och för allt i världen, tro inte att det så jag ser ut när jag gör stan!!!

lördag 5 januari 2008

Karlssons klister

Jag verkar sitta fast här. Jag har läst bloggar, skrivit inlägg i diskussionsforum. Den enda vettiga jag lyckats åstadkomma här hemma är att jag tömt och fyllt diskmaskinen, lagat mat åt ungarna och satt på diskmaskinen och gjort fika till barnen.

Varför är jag så omotiverad? jag fattar det inte!

Kan det inte finnas någon motsvarighet till John Blund, kanske ögonöppnarkalle som åker runt med en stekpanna full med motivationsfett som han drämmer i huvudet på en så man bara flyger ur stolen och börjar jobba som en liten skållad myra.

Nä, jag ska väl ta mig i kragen och börja städa och gosa med barnen *säger jag men när jag skickat detta kommer jag fortsätta glo på nätet och två timmar till har gått*

Brett arsle, trång vagn

Hur kommer det sig att man aldrig får arslet ur vagnet för att göra det man behöver. När man har tenta så är man en hejjare på att städa hemma. När man behöver städa hemma så är man en hejjare på att sufra, skriva blogg eller annat tidsfördriv.

Sonen ska ju få ett eget rum, men så fort vi tog bort matplatsen ur rummet och fixade så vi kunde äta i det lilla mini pytteköket, ja då av någon outgrundlig anledning så blev rummet han skulle ha, belamrat med allahanda prylar som inte har något plats i huset. Detta måste jag rensa ut tills på måndag då min ömma moder kommer och ska hjälpa mig med barnen medan jag gör rummet till sonens.

Det ska målas om, det ska ställas in möbler, det ska sättas upp en jättecool lampa, det ska bli jättehäftigt och det arbetet ser jag fram emot, men att rensa så det roliga jobbet kan ta vid, ja, det är näst intill omöjligt.

Och köket, jag förstår det inte. Det är fullständigt belamrat med disk överallt, ändå så tömde jag av och diskade sent i går eftermiddag, vart kommer all disk ifrån? Är det någon som smiter in i vårt kök, äter saker och lämnar det, medan vi sover?

I går såg jag och maken tredje delen av star wars och efter ett visst dividerande (det var lite krångligt att få fram vilken film man menade då man lätt råkar säga ettan tvåan och trean om fyran femman och sexan och sen är förvirringen total) att fyran är bäst, följd av femman och sexan, sen kommer trean tvåan och ettan, i den ordning som jag just räknade upp. Men av någon outgrundlig anledning var man aldrig riktigt nervös när obi wan slogs mot fienderna, man visste ju att han skulle överleva, samma med den lilla grodan på speed. Men jag fick i alla fall svaret på varför de båda syskonen växte upp på olika ställen, för det är något jag undrat över under alla år jag kännt till att dom var syskon, och det är många år vill jag lova.

Förövrigt kan jag säga att jag har väldigt ont i kroppen idag, speciellt i den vänstra armen, det liksom strålar ut. Först trodde jag att mitt dåliga leverne hade kommit ikapp mig och att jag hade fått en hjärtattack, men sen kom jag på att det måste varit från pulkadragningen igår. Jag har ont i nacken, vänsterarmen och benen. Högerarmen drog jag mer med, men den är väl van.

fredag 4 januari 2008

Läste Karl Erik Valdemars blogg (se högerkant för länk) och fann denna lilla årsredovisning. Sniken som man kan vara, kopierade jag den och gjorde den till min egen:

Vad gjorde du 2007 som du aldrig gjort förut?
Bantat

Håller du dina nyårslöften och ska du ge ett för 2008?
Om man inget lovar behöver man inte heller något bryta ;)

Fick någon i din närhet barn?
Japp, Catharina, Cissi och säkert fler som jag inte kommer på nu på rak arm.

Vilka länder besökte du?
Frillesås (ett land för sig själv det där)

Vad skulle du vilja ha 2008 som du saknade 2007?
Ett sommarjobb

Vilket datum från 2007 kommer du minnas, och varför?
Verkar vara dåligt med sånna för jag kommer inte på nån nu så det är nog kört

Vad var din största åstadkommelse?

Ta tag i min vikt

Vad var ditt största misslyckande?
Att jag fick omtenta i den kliniska psykologin

Vems beteende förtjänade att firas?
Min mans, han ställer upp på mig och är världens finaste

Vems beteende gjorde dig ledsen eller arg?
Ööööh, det blir nog min man också, han kan göra mig fullständigt vansinnig, eller hon vi hade i den kvalitativa delen på delkurs två i socialt arbete B.

Vart tog det mesta av dina pengar vägen?
kurslitteratur

Vad gjorde dig jätte, jätte, jätteexalterad?

Det är säkert något mina barn har gjort,jag blir så engagerad av deras framgångar

Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2007?
hips dont lie(och inte på något positivt sätt, jag lovar *kräkas*)

Bästa filmer 2007?
1408

Vad önskar du att du hade gjort mer av?
Motionerat och skrivit på mina romaner

Vad önskar du att du hade gjort mindre av?
Spenderat mindre pengar på skit.

Favorit-TV-program?
heroes

Vilken var den bästa boken du läste?
Det finns en plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor, eller vad den nu heter.

Vad gjorde du på din födelsedag?

Shit va gammal jag är... kommer inte ihåg.

Hur skulle du beskriva din stil 2007?
det får jag nog överlåta till nån annan, har ingen aning, högljud och fånig kanske

Hur höll du dig ifrån att bli galen?

det gjorde jag inte...

Vem saknar du?
vet inte, mig själv för jag har aldrig riktigt tid för mig själv känns detsom

Vem var den bästa nya personen du träffade?

Paulina och Eddie, dom går som en person :D

Berätta om en värdefull läxa du lärde dig 2007:
Att inte ta på mig för mycket på en gång, lärde mig det när jag pluggade till omtenta, renoverade huset och samordnade föräldrakommitten på samma gång. Höll på att gå in iväggen, fick en panikattack och svimmade nästan vid flera tillfällen. Vet inte om jag egentligen gjort så mycket åt det än...

Lärde du dig något nytt under 2007?
Ja det får vi väl hoppas...

Vad vill du lära dig under 2008?
Att bli en bra socionom!

Vad vill du uträtta under 2008?
Skriva mina romaner och gå ner alla mina kilon.

Favorit i repris

hämta sonen och dottern och gick till några som har barn i samma åldrar och så drog vi till pulkabacken. Oj va det gick. VI åkte alla tre, barnen åkte själva, pojkarna busade ibacken och dottern satt mest med mig.

Sen skulle vi gå och köpa pizza, det gick inte så smidigt. Barnen ville inte gå därifrån men jag kände att det var dags för det började mörkna och gnället skulle säkert dyka upp snart. Det gjorde det, halvvägs till pizzerian. "Det blåser kallt på mig"gnäll gnäll gnäll "Jag fryser"gnäll gnäll gnäll "Jag vill inte"
Barnen satt på dubbelpulkan som jag drog, vi skulle köpa pizza till dom, jag skulle inte få något. Tillslut så vände jag mig och sa det, vet inte om det var så pedagogiskt, men jag sa att jag ställde upp och drog dom hela vägen till pizzabutiken för att köpa pizza till dom, om dom gnällde mer så skulle vi vända och gå hem utan pizza.

Då lugnade dom ner sig lite, inte helt, men det var ju i alla fall uthärdligt.

Nu sitter dom i soffan, hypnotiserade av en film, gnagandes på pizza, och dom tycker det är gott.

Snart har dom satt i sig en hel pizza tillsammans, pulkabacken suger skulle man kunna säga. Jag är också hungrig, ska ta mig choklad om två timmar, så jag får härda ut tills dess. Men om en vecka, då är det andra bullar!!!

torsdag 3 januari 2008

Pulkasäsongen har börjat

Idag hade jag inget att göra för arbetet har inte kommit tillbaka till mig än så jag tog och hämtade dottern från dagis och drog iväg henne till pulkabacken.
Varje gång vi åkt ner ropade hon "igen"
och vi åkte igen, och igen och igen.

Efter en stund gick vi och skulle hämta sonen för att åka i den större backen, och det gjorde vi och vi åkte igen och igen och igen. Höjdpunkten tror jag var när vi alla tre knöka ihop oss på en och samma pulka (dubbelpulka) och åkte ner i en väldans fart. Det gjorde vi också igen, och igen och igen.

Sen bestämde jag att vi skulle packa ihop och gå hem och dricka varm o'boy och se på film och det var inte så mycket mot-tjafs som det oftast blir vid dessa tillfällen. Jag drog ungarna hem och humöret var på tipp topp tills precis när vi kom fram till huset, då började det:
"jag fryser" *gnäll gnäll* "skynda mamma, vi vill in" *gnäll gnäll* "jag är blöt"*gnäll gnäll* "lyft mig mamma jag kommer inte upp"*gnäll gnäll* "bääääär mig, jag är trött" *gnäll gnäll*

Känns lite som om man börjar bli en veteran och känner när timmen är slagen för hemfärd. In kom dom och gnället fortsatte i hallen, så jag bäddade ner dom i sina täcken framför en film och gick ut i köket och gjorde den varma chokladen.

Sonen sitter nu njuter sin choklad, dottern sover...

En lyckad dag, med lite fuktiga tår nu på eftermiddagen.

Nu är vintern här

I går när jag hämtade dottern från dagis och skulle köra bort till skolan så var det som om jag byggde snögubbe med sulkyn. Tror det var fyra centimeter tjockt snölager när det var som värst. Det var trögt och jobbigt och skumpigt, men dottern somnade ändå. I dag tog vi pulkan,till barnens stora sorg... *ironi*

onsdag 2 januari 2008

Nytt år nya tag

brukar man säga, men det känns inte så just nu.

Julhelgen har inte varit rolig för en dietande människa som jag. Julafton funkade väl rätt så bra, för det var ju bara första dagen så då hade jag ju orken att fixa att sitta och titta på alla korvar, skinkan, mammas köttbullar och rödbetssalladen, men det var resterande vecka som blev lite jobbig. Vi bodde hos föräldrarna hela veckan och mamma lagade god mat varje dag. Varenda jävla dag serverades det mat som jag lätt skulle kunna skopa i mig, men som jag bara fick känna lukten av innan jag tvingade i mig min kräkframkallande pulverskit.

Sen kom nyårsafton som var jättetrevlig. Vi fick snusa nyfödd bäbis och barnen skötte sig jättefint i klorna på familjens elvaåriga dotter, som lekte kurragömma och andra roliga lekar med dom. Det blev julbord även denna kvällen och det var mer frestande med prinskorvar, köttbullar och skinka denna kväll än julafton för min mur hade väl raserats en hel del. Vi var uppe lite senare än vanligt också, ända till tre, så vid tio tiden började min mage skrika efter något att jobba med. Den fick vatten och så rökte jag sönder lungorna.

Dottern somnade en kvart innan tolvslaget och sonen blev rädd för fyrverkerierna och dagen efter sov vi alldeles för länge. När vi skulle ta oss till en sista kompis på väg hem så åkte vi vilse antal gånger på grund av eniros idiotiska vägbeskrivning. Jag menar, varför använda ord och namn för gator som inte finns utmarkerade i verkligheten. Varför inte bara skriva att man ska följa en viss väg med ett visst nummer tills man ser en skylt som det står något annat på, och då ska denna skylt finnas iverkligheten också. VI hamnade fel antal gånger på varandra och sedan ringde vi och sa att vi får komma över nån annan gång för vi var alla trötta, griniga, hungriga, det började mörkna ute och livet sög verkligen just då.

Vi kom hem vid sex, barnen fick glo på film medan vi packade ur, sedan var det direkt i säng och jag somnade vid nio.

Idag, i morse så skulle jag få utdelning för min hårda karaktär under julhelgen. Nu skulle jag väga mig och jag skulle känna att jag hade tjänat på att vara så hård och avhållsam. Det var en och en halv vecka sedan jag vägde mig sist och jag brukar gå ner runt tre kilo i veckan, så det skulle väl vara lite drygt tre kilo.

ETT KILO!!!!

Ett jävla kilo, jag har lidit så för ett jävla kilo! Fyfan! Och om någon kommer och säger något pedagogiskt som "ett kilo är bättre än inget kilo" eller "tänk hur mycket du ändå tjänat på att inte äta, för då hade du gått upp en massa kilon" så lovar jag att jag blir våldsam, elak och hatisk. Jag är inte upplagd för att ta in peppiga ordspråk eller annat tjafs. Jag är bitter. Jag är en kvinna som inte ätit något på över sex veckor, jag är en kvinna som inte känt smaken av äkta choklad på sex veckor, den enda choklad jag har haft kontakt med är av artificiell sort. Jag är en kvinna som ständigt är hungrig och som drömmer och fisk. KEEP OF ME I´M STARVING!!!!

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive