torsdag 31 december 2009

Trotsig!


Ja! Jag ska skåla in det nya året i pyjamasbyxor!

Egypten - lite blandat

Här kommer lite random bilder från hotellet, och i bland överflödig information, men ibland lite rolig.

Det var här vi bodde, använd den informationen så som ni vill, som varning eller som någon slags sjuk reklam jag vet ju inte vad du gillar i semesterväg vill säga.


Och för att gå in lite mer på detalj så var det här vi bodde, man kan se den lilla vinkande rödklädde mannen på den största inzoomningen, det är min rödklädde man som står på vår veranda.

Vill även påpeka att den orange/vita väggen som ligger precis bakom vår bungalo är grannhotellet. Snacka om tätbefolkat!


Överallt på hotellet växte det en massa gigantiska ananaser, eller så var det bara något som min son tyckte det såg ut som.

Här är en av de i personalen som vår fyraåring charmade. Han kom med extra varm choklad åt henne utan att vi bad om det och sprang vid vårat bort hela tiden och busade med henne. Hon snackade svenska med honom och han skrattade bara. När vi åkte hem ville han ha foto på dottern som minne, man undrar om han ber om det när det gäller att små fyraåringar där nere.

Här var en annan som hon totalcharmade. Han jobbade i barndiscot tillsammans med en tjej som också verkade ta dottern till sitt hjärta. Denna långhåriga buse var även den som hon tog sitt bensaxbrepp på i ett tidigare inlägg, så byxorna gick sönder faktiskt så han hade lite problem inför det uppträdande han skulle ha efteråt. Förutom dessa två lindade hon två försäljare, ännu två servitörer, en guide samt två skeppare runt sitt lillfinger.

Här har vi discot. Här fick barnen lära sig en massa ryska så som
-RASVADIII (vet inget om stavning) som den långåriga snubben ropade med jämna mellanrum, då skulle barnen svara
-DAAAAA. Vi gissar att Rasvadi betyder, är ni med och Da vet vi ju alla att det betyder ja
sen ropades det ofta:
-KATOVA!
varpå barnen skulle svara dischemusich vilket vi tror ska betyda discomusik vilket jag sa till min dotter så hon svarade det istället, det var omtyckte verkade det som. Har ingen aning om vad Katova kan betyda dock.
Vill påpeka att barnen var hysteriskt söta när dom dansade framförallt fågeldansen.

Det fanns även dans för vuxna även om vi verkar ha en helt annan bild av magdans än vad de på hotellet hade, men jag är inte förvånad efter den dåliga information som de i receptionen hade.

Dom hade verkligen fingertoppskänsa inför det här med julpynt på hotellet. Vi gick verkligen igång på den här fina idylliska tillvaro i snömassorna som de gav oss det första dom gjorde. Lägg märke till de röda hotfulla gapen från de omringande vargarna och de härliga vildsinta ögonen som bara skriker "nu är det jul igen"
Vi tror att att budskapet skall vara:
merry fucking christmas it's your last one!

De hade även en väldigt söt kyrka som barnen var på hela tiden, och de var inte de enda för den där muren krympte eller trasades sönder under veckan och då hade vi järnkoll på våra ungar.

Det verkar som om även varma länder måste skylta med snö vid juletid, jag som trodde man åkte till Egypten för att slippa skiten! Men var kommer de fula antarktiska fracklösa stackarna in någonstans, har aldrig sjungit någon julsång om dom i alla fall.

Och att de står så nära de arktiska djuren är också fachinerande.

Det var även en tågåkande tomte och när vi kom stod det är varg lurpassande även på denna tomten men den hann tas bort innan vi hann dit med kameran, annars var det riktigt roligt.

Maken lade dock märke till tomtens härliga besatta blick, svarta ögonvitor och vita pupiler, jag vet inte om jag skulle lita på en sådan tomte, med det är ju bara jag kanske.

Egypten - sista dagen

Sista dagen kom och vi packade ihop oss och väntade på den elbil som skulle hämta upp oss. Vi fick vänta längre än tänkt och vi fick ringa och fråga efter den. Den var på väg sa dom och så väntade vi fem minuter till, den goda tid jag hade räknat med var borta.

Väl uppe i receptionen ville dom ha betalt för saker som vi hade tagit ur minibaren som vi inte tagit ur minibaren. Jag fick rätta och förklara att det dom ville ha pengar för hade vi inte tagit men däremot hade vi tagit andra saker som jag betalade för. Sen väntade vi på Apollos buss, och väntade och väntade och tillslut ringde vi. Då får vi veta att planet är 4 timmar försenat och vi får därför vara kvar på hotellet i fyra timmar till. Inte oss emot. Vi fick tillbaka våra handukskort och badade i några timmar i inomhuspoolen och vi hann äta en ordentlig lunch, ganska sent innan vi ställde oss och väntade på bussen igen.

I väntans tider

Medan vi stod och väntade på bussen blev jag inskickad till receptionen där de begärde pengar för de saker vi tagit ur minibaren. Jag förklarade att vi hade betalat detta vilket han först inte trodde på utan försökte visa upp den snorkigaste sidan han hade innan han ringde kollegor och kollade upp. Sen bad han om ursäkt och jag fick gå igen.

Jag var åtminstone glad över att vi inte behövde vänta alla dessa timmar på flygplatsen för om maken hade svårt på den där myllrande strandön så höll jag på att krevera efter bara någon minut på flygplatsen. Hela flygplatsen var som en dom där arabiska marknaderna man ser på teve, ett enda myller av folk, ljud, saker och vansinne.

Centrum på flygplatsen var som ett cirkustält, fullt av marknadsstånd

Vi tänkte att vi skulle roa oss med att ta en liten fika medan vi väntade på att vårat plan skulle ropas upp men vi fick en smärre chock när jag skulle betala, eller rättare sagt, när jag visade upp kvittot för maken och vi började räkna. Jag hade nämligen betalat med en blandning av dollar, euro och egyptiska pund så jag hade lite svårt för att hålla reda på vad jag betalade, men när vi fick det svart på vitt tyckte vi inte att det var så roligt.

$ 57.40 blir när man räknar på det 412 kronor

Det vi köpte var 3 muggar coka cola, en festis och två klubbor. Vi hittade ett kvitto från en person som handlat ett latte och men macka, vi var glada för att vi fick vara kvar på hotellet och äta middag där, det blev lite billigare då vi hade all inclusive.


När man väntar kan man leka med kamelerna som sjunger

Väl på planet fick vi vänta ännu en timme men det var inte fara, vi var härdade vid det här laget. Anledningen till att vi fick vänta, jo, två passagerare var så fulla att det inte fick komma ombord på planet och mer därtill, de var tvugna att hitta passagerarnas bagage för att ta av det från planet, det var längst in.

De stod inte högt i kurs bland de andra passagerarna, maken ropade gängspö och fick medhåll från flera passagerare bakom.

Tillslut kom vi i alla fall iväg på vår mycket skumpiga färd hemmåt och landade i Sverige vid midnatt istället för halv sju på kvällen. Barnen sov som stockar och var mycket jobbiga att fösa till morfars bil, men det gick med lite jobb och övertalning.

Här skumpade det mest

Och hur utvärderar vi den här resan då?
  1. vi åker aldrig mer till Hurgada
  2. vi åker nog inte med Apollo något mer
  3. åka med något bolag som har egna hotell där det är säkert att det finns fler nordiska gäster
  4. vi ska åka med ett bolat som har mer barnanpassat
  5. vi ska sänka våra förväntningar

Egypten söndag - måndag

På söndagen bestämde min make att han skulle ta tjuren vid hornen, eller rättare sagt poolen vid botten, och hoppade i. Det var som sagt löööjligt kallt i poolen. Jag provade också att gå i. Maken har påstått efteråt att det var ju kallt i början, men bara man varit i ett tag så vande man sig, det säger jag BULLSHIT! om. När jag stod i vattnet efter att ha varit i i flera minuter så frös jag fortfarande till och med om handflatorna. Maken och sonen var i längst, jag var i ungefär så länge som man kan förvänta sig och dottern satt på kanten och tjurade, hon tyckte vi skulle gå till inomhuspoolen, för den var varmare.


Här är min cooola make i den kyyyliga poooolen.

Medan maken plaskade runt i vattnen kom några nyanlända ryskor ombytta och glada och skulle hoppa ner i poolen, maken fick det ju att se så lätt ut. Maken skrattade rått när dom glatt började klättra i vid stegen, flickan som hann först i vattnet gav upp ett skrik, alla vände och gick sedan någon annanstans.

Eftersom vi betalt dyra pengar för en snorklingstur på måndagen tyckte vi att det skulle vara en bra ide att prova på havet igen innan avresetiden. Först satt dottern och tryckte på stranden och vägrade gå i, tills jag började vada runt och prata om alla fiskar och koraller jag såg. Det dröjde inte länge efter det.

Hon var nog i i över en timme och man kunde vrida ur hennes shorts när vi väl fick henne att komma upp igen.

På kvällen hade vi bokat bord i fiskerestaurangen. Efter att vi bokat bordet fick jag läst något om en barbecue för alla gäster, då de hade sin välkomstfest på söndagar, inte helt synkat med vår ankomst direkt. Jag gick och frågade i receptionen om detta, de visste inte alls vad jag pratade om utan började hänvisa till en barbecue som som en annan restaurang hade, på lördagar, med extra avgift. Eftersom vi inte fick någon info om barbecuen så lät vi bordet vara kvar. När vi gick till bordet såg vi att dom hade tagit fram grillar och hade en jättebarbecue på uteplatsen utanför hotellet. Vi suckade trött och gick ner till restaurangen.

Här kan man se en av alla som försökte sno vår dotter i från oss, hon var populär på hotellet.

När vi kom in på restaurangen fick vi veta att dom hade en specialmeny som för det första inte såg god ut och för det andra var skitdyrt. Vi hade ju bokat bordet eftersom vi visste att man fick en middag gratis på restaurangen. Vi fick i alla fall beställt den vanliga menyn fast dom såg en aning besvikna ut. Barnen ville ändå inte ha maten men jag och maken tyckte det var gott. Vi hann faktiskt med att äta lite i buffén också, alltså, barnen och jag, maken hade gått och lagt sig för han hade blivit dålig i magen.

En vacker soluppgång, den enda vi tittade på under resan.

Måndagen kom och även om vi hade satt klockan på ringning löjligt tidigt, så var vi ändå vakna innan, i alla fall jag och maken. Maken hade suttit på toaletten hela natten och roat sig både oralt och analt. Han berättade detta för mig som först började bli lite sympatiillamående (trodde jag) men det slutade i att jag och satt och roade mig lika högtidligt som honom under en timme. Man kan säga att jag bytte ut frukosttiden.

Vi satt och funderade fram och tillbaka på hur vi skulle göra. Utflykten var betald och om man skulle avboka så skulle detta göras 24 timmar innan avfärd. Avfärden var inom en timme. Vi övervägde fram och tillbaka men vi tog tillslut en imodium var och väckte barnen. Frukosten fick bli några medtagna bananer, till barnen vill säga.

Det var en himla tur att vi tog det beslutet för det funkade riktigt bra. Vi stannade först utanför en ö och där stack vi iväg och snorklade. Några såg en haj, jag missade den så jag har valt att inte tro på det. Eftersom jag följde med en bit bort och jag inte ätit något sedan dagen innan och jag dessutom gjort mig av med de mesta av mina resurser samma morgon på toaletten så valde jag att ha på mig en flytväst. Jag började simma tillbaka lite tidigare än de andra och då fick jag hjälp av en av guiderna. Det slutade med att jag blev dragen till båten, men jag vill poängtera att det inte var så illa, det var han som började dra mig och jag är lat nog att låta honom.

Här dras jag till båten, men jag simmade faktiskt också.

Sen åkte vi till en ö, Giftunisland. Väldigt vacker, mycket härlig sand, en glassbar och tråparasoll och skitmycket folk. Inget ställe maken skulle stå ut på för länge, vi var där en knapp timme och det var precis vad han stod ut med. Vattnet var turkost och så klart så man såg botten även när det var riktigt djupt. Helt underbart.

ön sedd ifrån båten

Sen la vi ut igen och åkte till ännu ett ställe för att snorkla. Mitt ute på havet utan någon närliggande ö, bara ett rev som inte syntes förrän man var precis framme vid det. Vid det här laget hade vi fått lunch och jag och maken kunde faktiskt äta. Maken höll sig till potatisen men jag åt både det ena och det andra och kroppen kändes faktiskt mest bara tacksam.

här sitter dottern och charmar några av skepparna, att charma Egyptier var något som hon var lite proffs på.

Sen var det resten av familjens tur att snorkla. Jag valde att också snorkla lite till, vi var ju precis vid båten. Jag gick i med dottern och maken med sonen. Dottern tyckte det var väldigt spännande att guppa runt i sin flytväst men det var lite väl läskigt att doppa ner huvudet och titta, men lite tittade hon i alla fall innan hon kom på att det sved för mycket i huden av det salta vattnet så vi fick gå upp igen.

Här är sonen på väg ner i vattnet.

Sonen tyckte det var så roligt att snorkla att det slog ökenfärden med kamel-längder, det var knappt att vi fick upp honom. Jag och maken bytte av simturerna och fotograferingen. Maken har ju som känt en vattentålig mobil med kamera. Den blev så uppmärksammad att maken till och med blev kallad till kaptenen och det verkade vara stort, han beblandade sig inte med pöbeln annars utan satt i sin brygga hela färden.

Här är det vi fick se under vattnet.


Den här fisken är giftig så den ska man inte klappa


Det var skönt att värma sig i solnedgången på båten efter snorklingen


Sen gick solen ner


Och vi åt lampa till middag


Och vad blir man om man äter lampa till middag?

Just det...

...lös i magen


Vilket maken är än, måste ha varit lågenergilampor!

tisdag 29 december 2009

Egypten - ökensafari

På lördagen i vår härliga Egyptenresa bestämde vi oss för att barnen skulle få se Egyptens vackra landskap så vi hoppade på en safari. Vi var ju även på Safari förra gången, men nu ville vi ju visa barnen hur kul det kan vara på Safari så vi tyckte att det var värt att göra om det.

Sagt och gjort. På lördagen blev vi upphämtade vid tvåtiden i en liten jeep utanför hotellet. I den lilla jeepen var det vi fyra, ett danskt ungt par och en norsk familj med tonårsbarn. Dottern var mycket förbryllad för dom pratade ju svenska men hon fattade ändå inte riktigt vad tusan dom sa. Vår kära förare körde som en fullständig vansinnig, han tog dom brantaste kullarna, dom skuttigaste "vägarna" och fort gick det. Sonen skrattade så han kiknade där bak och dottern likaså. Eftersom dottern är så lätt så flög hon som en pallevante mellan sätena och landade ofta i olika personers knä och jag var lite småorolig. Den norska modern verkade en aning nervös och när hon fällde kommentarer om hur fullständigt livsfarligt det var att köra som vår chaufför gjorde så försökte jag trösta henne med orden min mamma har höjt stämningen med för mig under min uppväxt:
"Det är ingen idé att oroa sig i förväg, händer det så händer det men om vi sitter och oroar oss för att det ska hända så får vi ju bara lida två gånger. Nej, man ska titta döden i ögonen och skratta" och så la jag upp ett sånt där härligt vansinnesskratt, varpå den norska mamman pekade på min studsande och skrattande dotter och skrek:
"Nu ser jag var hon fått det ifrån, nu ser jag var hon fått det ifrån".

Vår galna chaufför

Vid ett tillfälle när vår kära chaufför brände rakt upp för ett berg som lutade mer och mer och som snart skulle ha en lutning på 90 grader utan att vår chaufför verkade så mycket som fundera på att bromsa så var det faktiskt så till och med jag utbrast:
"Men herre gud, när ska han stanna" varpå den norska mamman skrattade och pekade på mig:
"nu är till och med du orolig, då är det farligt"
När han stannat fick vi kliva ut och kättra över berget för att sedan vada ner på andra sidan i en enda lång sandstrand, fast det fanns inget vatten, bara underbar varm mjuk sand som jag drog ner min dotter genom så hon hade sand ända innanför trosorna. Det tyckte hon allt var roligt och skrattade gott hela vägen ner.

Sandstranden utan vatten

Här är en annan typ av terräng som öknen bjöd på

Väl framme i beduinlägret fick vi en lång genomgång om Egyptens historia, beduinernas historia och deras religion och hur Egypten ser ut med mera. Vi fick te och vi fick turbaner.

Liten flicka i turban


Liten pojke i turban

Efter att vi fått turbanerna fick vi rida kamel, något som barnen sett fram emot och pratat om ända sedan vi köpt resan i somras. Först red jag och dottern, det var spännande och roligt och dotterns lilla pratkvarn gick i ett om hur spännande det var, hur högt upp vi var med mera med mera. När vi kom tillbaka till platsen för avstigning (vilket gick rätt så fort) så blev jag lite nervös då jag hade starka minnen av hur det gick till sist gång jag klev av en kamel. Man sitter väldigt högt upp och plötsligt när chauffören till kamelen säger rrrrrrra rrrrrrrrrrra så viker kameln på sina framben så hela sitsen man så bekvämt sitter på faller framlänges så man mer eller mindre hänger i 90 grader (känns det som). Detta gjorde att jag nära på flög på näsan när jag red själv. Nu hade jag inte bara mig själv utan även en fyraåring att hålla reda på vid framfallet. Just när jag lite kallsvettig i värmen började vrida och vända på mig, ta en kraftigt tag om min dotter och en krampaktigt tag om den främre pinnen på sadeln så kom en liten ängel fram till mig. Chauffören sträckte upp armarna och tog emot min dotter, tyvärr tog han inte emot mig så jag fick köra fritt fall ännu en gång. Sonen fick rida med maken men han fick allt följa med i framfallet tillsammans med sin far.


Här sitter dom små kamelridararna

Att rida kamel fick sitta högt upp på uppskattningslistan hos barnen, men bara för att dom körde en rundvandring i beduinlägret efteråt, där de berättade om olika örter och mediciner som dom använder i öknen. Dottern tröttnade och började titta på deras lilla örtträdgård istället.

Min lilla beduin

Efter rundvandringen fick vi köra fyrhjulingar och det var här som minnet av att rida kamel hamnade långt efter i ökendammet från farten av fyrhjulingarna. Oj va roligt dom tyckte det var. Maken buskörde med sonen i knät, han tyckte det gick så förbarmligt långsamt så han saktade efter en bra stund så att han kunde gasa på och slira ikapp ledet igen. Jag låg bakom honom med en fyrhjuling vars motor inte tyckte det var så roligt så den la av upprepade gånger. Varje gång den la av fick vi ju vänta på att någon skulle komma och starta den åt oss igen och sen fick vi, helt legalt, köra skitsnabbt för att komma ikapp, vi behövde alltså inte busköra, det blev en automatisk verkan av dålig motor. Efter att dom hade fått starta den en tio gånger bytte dom ut den men det tog så lång tid att vi fick köra jättelångt, jättesnabbt för att komma ikapp dom andra. När vi väl kommit ikapp hade vi kommit tillbaka till beduinbyn igen.

Tuff tjej på fyrhjuling

När vi ställt in fyrhjulingarna i garaget hade solen gått ner, den gör det rätt så snabbt där ute i öknen. Det där med gryning och skymning är något dom inte får för mycket av i Egypten. Tio minuter tar det för solen att gå upp och ungefär samma för den att gå ner så det gäller att vara med om man inte vill missa den vackra solnedgången. Tyvärr missade vi den ute i öknen.

Direkt efter blev vi snabbt forslade genom något slags pitoreskt zoo som vi knappt hann ögna så mycket tid till för vi skulle direkt ut till bussen igen under högljudda rop JALLA JALLA

En beduinpappa med sin lilla ökenros

Vi blev forslade till en plats där vi fick te igen samt vattenpipa och föreställning med en avslutande middag. Jag vill påpeka att det var stora skillnader mellan denna ökensafari och den vi var på i Marsa Alam. I Marsa Alam var allt litet och pitoreskt, gulligt på något sätt, här var allt stort och komersiellt. I Marsa Alam var vi en liten grupp på kanske 15 pers som dom ägnade all tid åt. Här var vi en grupp på kanske 20 pers som hängde ihop, men vi var en grupp utan kanske 10 grupper på en gång som föstes runt i beduinlägret som olika skockar får. Inte för att det kanske var så himla mycket sämre rent upplevelsemässigt men det kändes inte lika intimt som i Marsa. Det var dock väldigt mäktigt när vi kom just till den här avslutande grejen för då var det byggt mer eller mindre som en stor amfiteater där där det var utplacerat små arabiska bord med kuddar till och det ställdes ut vattenpipor på alla bord och dom gick runt med brickor där dom serverade te. Det kändes riktigt mäktigt med alla dessa männsikor, alla dessa färglada vattenpilor och denna stora scen i mitten.

Framme på scenen bjöds det sedan på magdans och snurrdans, precis som på hotellet och hör och häpna...
Det var samma magdansös i öknen som på hotellet. I den komersen kunde man ju tro att dom skulle ha tillgång till fler än en magdansös, men hon kanske hade monopol på det där.


Så här såg toaletterna ut. Maken varnade mig och jag var lite orolig men det funkade faktiskt riktigt bra. Den lilla röda pricken som syns till vänster i bild är en rökelsepinne som spred lite god lukt inne i den lilla rummet. När maken fick se bilden på toaletten jag var på så påpekade han att den varit mycket fräschare än den han besökte tidigare under dagen.


Här busar dottern med den äldre dottern i den norska familjen.

Eftersom dom jallat oss igenom zoot på vägen till uppvisningarna och maten så fick vi ännu en chans att gå tillbaka dit och här fick jag en deja vu ifrån en reklam som gått på teve här i sverige. En kvinna som sitter på en strand och så kommer en snubbe med en stor orm och vill ta kort på kvinnan varpå kvinnan sträcker fram sitt lilla lilla barn och vill ha kort på barnet med ormen, vilket kan kännas lite si och så...

...och inne i zoot fick jag uppleva det irl. Dottern hade ormen om sig först och sedan sonen och av någon outgrundlig anlending verkade inte fyraåringen ens hälften så nervös inför händelsen jämfört med sonen, kan ha med förståelse av djur att göra. Jag utgick från att det var en ofarlig orm eftersom det var de som jobbade i zoot som inbjöd till ormtjuseriet.

Väl hemma i hotellet igen satt barnen uppe länge och pratade om allt dom hade varit med om under dagen och dagen efter var det helt omöjliga att få upp.

Just nu


Vill jag inte gå ut, saknar egypten...

måndag 28 december 2009

Egypten - torsdagen rullade på

På torsdagen tänkte vi att vi skulle prova de där barnaktiviteterna som fanns. Det var någon slags barnaktivitet klockan tio och tre varje dag samt disco varje kväll. Vi hade tänkte prova aktiviteterna redan på onsdagen men då hade visst tjejen som hade aktiviteterna ledigt så vi hade väntat förgäves, precis som vår träff med apollo några timmar innan alltså.

Barnaktiviteterna gick ut på att barnen lekte lite med lego, provad lite cyklar och... tja sen var det väl inte speciellt mycket mer. Vi upplevde att vi själva kunde roa barnen bättre på egen hand.

Vi följde dock snällt med till lekparken först. Lekledaren vill däremot lära sig lite svenska vilket var kul, annars var det mest ryska som talades av personalen.

Självklart hann vi med att bada i den där inomhuspoolen också men det har jag ju redan visat bilder på jag hoppar det den här gången.

Dagen gick och kvällen kom där barnen var på disco och sen kom en spännande uppvisning på kvällen som vi stannade uppe för att titta på.



Medan vi väntade på att uppvisningen skulle börja blev sonen "uppraggad" av en jämnårig tjej som verkligen visste hur man skulle fånga en åttaårig killes uppmärksamhet. Sonen satt framför oss och såg nog relativt uttråkad ut. Plötsligt kommer tjejen från ingenstans, hon sätter sig på stolen bredvid och hoppar sedan närmre honom så hon nästan sitter i hans knä. Sonen såg nästan lite rädd ut först tills hon sliter fram ett gameboy advanced och började spela. Sonen satt som ett plåster och bara stirrade orubbligt på spelet och snart satt det en till jämnårig kille på andra sidan tjejen, lika hypnotiserad


Snart började dansen där tuffa killar hoppade runt tillsammans med fina flickor. Sen kom en mycket uppbröstad kvinna (utklädd man) och flirtade loss med alla killar i salongen. Två kvinnor som satt bakom mig såg mycket besvärade ut över detta vilket var roande i sig.



Sen kom det enda som lyckades slita sonens uppmärksamhet från spelet, en magdansös. När vi påpekade detta för sonen efteråt blev han lite förlägen och arg, vi fick inte prata om henne och där med basta!


Efter magdansösen kom två snurrjäppar, sånna där som snurrar så länge att man mår illa. Här gav vi upp och lämnade lokalen, barnen var trötta och började bli lite lätt skitjobbiga, klockan var ju ändå elva på kvällen.


Barnen hann knappt nudda kudden innan dom sov helt utslaget i sängarna.

Vi vuxna satte oss på vår veranda och drack te och lite whiskey tillsammans innan vi också gick och lade oss i den mycket hårda utdragningssoffan och sov stenhårt!

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive