Jag bakade ju massor av pepparkakor till fikat på jobbet nästa fredag. Massa massa pepparkakor. Jag bestämde mig för att ta med dom till jobbet så att jag inte skulle glömma dom, eller att dom skulle råka åka med i något fika eller liknande, innan, och så skulle jag stå pepparkakslös när dagen G skulle komma. Dom har stått så fint i mitt skåp på jobbet, helt orörda, tills i går.
Vi satt på fikarasten på jobbet, jag och några jobbarkompisar, bland annat den tjej som jag ska bjuda på vika tillsammans med. Jag berättade om pepparkakorna och sa att jag hade tagit med mig dom för att dom inte skulle bli uppätna, varpå hon tittade lite fundersamt på mig och sa:
Men, vad är det som hindrar dig från att äta dom på jobbet då?
Vad menar du, undrade jag.
Jo, du sa att du tog med dig dom för att du inte skulle äta upp dom hemma, men är inte risken lika stor här, att du äter dom menar jag? Dom ligger ju i skåpet, det är ju bara att ta.
Dessa ord gnagde mig hela dagen och en liten djävul hoppade upp på min axel och började upprepa dessa ord, vad är det som hindrar dig, och, en kaka kan du ju ta, en enda.
Jag jobbade över den kvällen och när jag stod ensam på kontoret, skrev missbruksutredningar och lyssnade på balladen om den gamla knarkaren med Thåströms stämma klingande genom korridorerna och en kopp te upphällt i muggen så skred jag till verket.
Efter sex pepparkakor insåg jag vad som hänt. Då tog jag pepparkakorna och ställde in dom på min kollegas kontor och svor över hennes ord.
Hon skrattade gott åt mig idag när hon såg pepparkakorna!
Vi satt på fikarasten på jobbet, jag och några jobbarkompisar, bland annat den tjej som jag ska bjuda på vika tillsammans med. Jag berättade om pepparkakorna och sa att jag hade tagit med mig dom för att dom inte skulle bli uppätna, varpå hon tittade lite fundersamt på mig och sa:
Men, vad är det som hindrar dig från att äta dom på jobbet då?
Vad menar du, undrade jag.
Jo, du sa att du tog med dig dom för att du inte skulle äta upp dom hemma, men är inte risken lika stor här, att du äter dom menar jag? Dom ligger ju i skåpet, det är ju bara att ta.
Dessa ord gnagde mig hela dagen och en liten djävul hoppade upp på min axel och började upprepa dessa ord, vad är det som hindrar dig, och, en kaka kan du ju ta, en enda.
Jag jobbade över den kvällen och när jag stod ensam på kontoret, skrev missbruksutredningar och lyssnade på balladen om den gamla knarkaren med Thåströms stämma klingande genom korridorerna och en kopp te upphällt i muggen så skred jag till verket.
Efter sex pepparkakor insåg jag vad som hänt. Då tog jag pepparkakorna och ställde in dom på min kollegas kontor och svor över hennes ord.
Hon skrattade gott åt mig idag när hon såg pepparkakorna!
Kommentarer
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.