måndag 27 januari 2014

En lärorik resa


Jag trodde att allt var klart. Jag hade skrivit färdigt, jag hade kört texten genom två korrigeringar och sättningen var klar. En sista genomgång av texten och trycket skulle köra igång nu i början av februari. Jag var inte nöjd med vissa småsaker, förläggaren höll med, hon gick snabbt igenom och hittade ett mastodontfel i texten. Mastodont och mastodont, det var i alla fall genomgripande.
En skrivteknisk liten fnurra, en sådan där sak som jag kan erkänna att jag inte är proffs på, alls.
"Bla bla bla", sa Ingvar  - heter det ju, inte "Bla bla bla." sa Ingvar.
Tillbaka till ritbordet som man brukar säga. När vi väl började gå igenom för att hitta sådant utbrast min make, tillika stor ordmärkare, att det var väldans vad mycket fel han missat. Det här går ju rakt inte att skicka till tryck, och så började han korrigera igen.

Jag hörde av mig till min förläggare som sa att det är bra och viktigt att det gås igenom om vi känner så och vi skjuter fram släppdatumet för boken till obokad tid. När den är klar så sätter de den och så får den komma ut när den kommer ut. Bättre att det tar lite tid och blir perfekt, än att man skyndar på och gör ett hafsjobb.Den stress jag känt under en längre period, där jag bokat festlokal utan att vara säker, skyndat på, haft ont i magen och dämpat huvudvärk har lugnat ner sig. Det blir när det blir, men det blir och det är det viktiga, och framförallt så blir det bra.

 Snart kommer jag sitta och rätta min kära Alvhilda ännu en gång. Det är motigt men ändå väldigt skönt.

torsdag 23 januari 2014

Att umgås med vissa är en skrattfest

Vi var på antikvariat igår. En i vårt resesällskap gick upp för trappan till övervåningen. Vissa ord utbyts mellan honom och en annan man som gör att det framgår att mannen är en av de som arbetar där. En annan ur vårt följe passar på och detta samtal är det som följer:
P: (med mycket seriös ton i rösten) Du M, jag såg en bok om dansk porr nere i hörnet som du kanske skulle vara intresserad av, det är ju din specialitet.
M: (Med lätt syrlig ton på rösten) Jaha, ja tack så mycket, jag får väl ta mig en titt på det då.
Varpå anställd lotsade bort vår gemensamme vän för att berätta mer om boken om dansk porr och annan litteratur i den genren. Vår gemensamma man försökte göra allt för att avstyra samtalet på ett så artigt sätt som möjligt och bad om att få titta mer på fantasylitteraturen. Han fick misstänkta blickar på sig under resterande tid på antikvariatet. Vi andra fick skratta en stor del av promenaden tillbaka till hotellet.

Vi spädde även på hans anseende i samma butik då jag och maken blev klara först och handlade för mest pengar, den som blev klar som andra person handlade näst mest och denna vän som råkat ut för den danska porren, fick vi ropa ner och han handlade för minst pengar. Detta stod vi och tråkade honom för under tiden han betalade och sa att han var den sämsta sortens kund. Sedan fick han köra hem oss också.



3D-konsert och vild efterfest

 Igår var vi på en 3D-konsert. Jaha, säger kanske du då, brukar inte konserter vara i 3D om man inte ser det på teve. Jo, visst är det så, men på den här konserten var det mycket som hände på en stor skärm bakom som var i 3D. Och tur var väl det, inte att det var i 3D, men att det hände något där, för man kan inte förvänta sig mycket rörelse från artisterna själva. Kraftwerk är väl inte direkt kända för att vara uppe och steppa, men effekter, det kan dom verkligen briljera med.

Det är svårt att fånga intrycket på bild och på film eftersom det krävdes glasögon för upplevelsen. Under Die roboter killade robotornas händer en nästan under hakan. Kraftwerks långa armar kan man säga.


Vi missade dock tyvärr inledningen eftersom vissa var tvungna att besöka merchandise-båset innan konserten. Vi hade i alla fall tur eftersom vi hade så fantastiska platser. När vi köpte biljetterna valde vi nämligen sittplatser och fick i stort sett lika bra platser som när vi var på Pet shop boys. Våra vänner som ville stå såg knappt något alls eftersom det var många långa människor med stora frisyrer i publiken.

Anpassad till svensk publik











Musiken var, som den brukar vara när Kraftwerk spelar, fantastisk. Problemet för mig var till att börja med mina medåskådare. Någon, i min direkta närhet, tyckte att det var viktigt att lukta gott för sina idoler. För att försäkra sig om att de skulle känna hans dofter hade han badat i sin parfym. När man som jag, är överkänslig mot sådant, är det inte riktigt lika roligt. Mina ögon rann, jag mådde illa och fick huvudvärk. Det förbättrade inte min skärpa när jag försökte insupa 3D-effekterna. Jag har brytningsfel och kan har rejäla problem med att titta på 3D. Det blir inte bättre av att ögonen rinner. När det var svartvita bilder och inte för mycket på skärmen var det fantastiskt. Jag var djupt imponerad av skylinen på Metropolis som var helhäftig. Svartvita byggnader som radades upp och djupet imponerade. När det däremot kom pilar, och annat som swischade förbi i andra musikbitar var jag tvungen att blunda. Med tanke på den dövande effekten av parfymen höll jag faktiskt på att somna vid vissa tillfällen vilket var mycket tråkigt. Jag betalar inte en massa pengar, tar ledigt från jobbet och betalar en dyr hotellövernattning för att sova till Kraftwerk. Som tur var gick det aldrig riktigt så långt.

Medan jag vid ett tillfälle satt och blundade för att komma över känslan av att skela och för att dämpa värken i ögon och huvud  blev det alldeles tyst. Jag var tvungen att titta upp och märkte att alla fyra bandmedlemmar stod helt still, som om de fryst i sin position, tills dess att musiken kom igång igen. Vi diskuterade detta efteråt och funderade över om det var meningen eller om det var ett tekniskt strul som de spelat med i.  Kraftwerk har gjort sig kända för sin subtila och rätt torra humor. Vissa skulle inte ens märka av den. Fansen jublar dock över det lilla som de blir givna.

All and all, en fantastisk upplevelse och jag är glad att jag kom iväg. När alla bandmedlemmar fått göra sin egen lilla personliga sorti och lämnat sin dator applåderade publikhavet nöjt. De slutade inte utan fortsatte som man brukar göra när man förväntar sig att bandet ska komma in och göra en extrarepertoar. Jag vände mig mot min man och sa flinande - ja, det har dom ju inte mycket för (eftersom de är kända för att aldrig göra extranummer) - när de helt plötsligt kom in på scenen igen och gjorde två extranummer. Jag var tvungen att leta på golvet efter hakan när folk börjat lämna byggnaden.

På hotellrummet körde vi efterfest - old people style - te, julmust, choklad och bullar. Sedan somnade vi innan midnatt.

Dagen efter gick vi på antikvariat som riktiga konserthuliganer brukar göra. Jag köpte tre böcker. H.P. Lovecraft "självbiografiskt", Margareta Beckman "Kungar drottningar, älskare och älskarinnor - konvenansäktenskap och kunglig sängkammarfröjd" (smaskigare än en modern veckotidning) och Mikael Häll "Skogsrået, Näcken och Djävulen - erotiska naturväsen och demonisk sexualitet i 1600- och 1700-taletens Sverige" Kollade lite extra på den där Mikael Häll och inser att hans skrifter ska jag hålla ögonen på.

söndag 19 januari 2014

Vi tedrickare måste få vår upprättelse

Lånad från krönika
 Så långt håller jag med Aftonbladets Lena Mellin.

Hon tar upp att det saknas en bra tekultur i Sverige, att det hamnat i andra hand. Var man än kommer så har de flera sorters kaffe att välja på men bara ett dåligt utbud av te. Det skriver jag under på, absolut. Men vad är det då hon och hennes tedrickarvänner kräver och vad är det hon och de klagar på?
De vill ha stora koppar, de vill ha hett vatten och hon vill ha te utan fruktsmak. Med de preferenserna har jag inga problem att hitta bra teställen i Örebro, eller vilken stad som helst om jag ska vara ärlig.

Jag kan hålla med om att jag hellre tar Earl Grey än fejkad fruktsmak men om det kommer i påse kan det faktiskt vara vilken smak som helst för inget av det är speciellt gott. Och här går våra åsikter isär.

"Det finns fundamentalister som hävdar att te i påse är en styggelse. Det ska bryggas i kopp eller i kanna. Man kan ha förståelse för ståndpunkten eftersom det blir godast så. Men ett slagsmål mot påsarna blir sannolikt lika fritt från framgång som Don Quijotes attacker mot väderkvarnarna."

Med den ingången i debatten kan vi lika gärna rulla runt och blotta halsen. För mig är det samma sak som kaffedrickare skulle säga att det inte är någon idé att bråka om bryggkaffe utan gå med på Nescafé på restaurangerna.  Min goda vän MrsData förklarar så bra för alla vad riktigt te faktiskt är, här och då framförallt skillnaden mellan te och "te".

Det jag kräver är te, riktigt te och inte pulvriserat te av sorten man slänger för det egentligen är en restprodukt vid framställande av det riktiga teet. Självklart vill jag inte ha ljummet te men jag vill inte heller ha kokhett te som förstör syran i drycken. Jag kräver att de har vatten som inte är kaffebesudlat. Alltså, inte ha det i kannor eller termosar som de förvarat kaffe i. Och självklart vill jag ha en mugg där klämman faktiskt inte bottnar eller tar upp hela, så man inte ska råka ut för Lena Mellins problem.

Är det så mycket att begära?

Egentligen?

lördag 18 januari 2014

Budskapet har nått några


Hundra visningar på Alvhildas reklamfilm på youtube. Det är ju i alla fall några ögon som sett, och en gilla har jag fått också. Sprid gärna, ju fler som ser, desto fler är det som vet.

Teveserier på bloggjerkan

Bloggjerkan handlar egentligen om böcker och litteratur men i dag handlar det faktiskt om teveserier. Jag tycker att det är ett ganska kul sidospår eftersom de är berättelser precis som böcker men man tar till sig dem på olika sätt. Jag själv, som skriver, blir lika inspirerad av filmer och serier som jag blir av andra böcker. Serier speciellt, har jag märkt på sistone.

Vill du själv vara med på bloggjerkan kan du följa länken, svara på frågan, länka till sidan, skriva ett inlägg hos Annika och sedan kommentera hos andra som skrivit i frågan. Så är diskussionen igång.

Den exakta frågan den här gången:
Vilken är den absolut bästa tv-serie/film du har sett i din genre? Serien eller filmen behöver inte vara en filmatisering av en författare du har läst men den/de ska ha en stark anknytning till din favorit genre.
Min genre är skräck, fantasy och Sci-Fi inom litteratur och det stämmer även på tvserier.

Först är det skräckgenren där jag har två serier att presentera som favoriter. Den första teveserien jag fastnade för i den genren var Arkiv X som har hittat sin stafettkompanjon Supernatural. Det tog dock lite lång tid mellan de olika serierna. Och nej, jag tittar inte på serien på grund av de snygga killarna - bara.




 Inom Sci-Fi är det så klart Star Trek, Firefly och min nyaste kärlek är Dr Who.  Just den här genren är även den som inspirerar mig mest. Jag skriver ändå väldigt lite i just genren Sci-Fi men den ger ett så stort utrymme. Det gör egentligen alla tre, skräck, Sci-Fi och fantasy och det är en mix som jag tycker allra bäst om. Men just doctor who har gett mig ett helt nytt spektra av inspiration. Vi får se vart det leder i framtiden.

Fantasy har jag tyvärr inte några direkta favoriter inom. Jag fastnade aldrig för Games of thrones. Inte för att jag tror att storyn är så kass utan för att jag tröttnade på den sexistiska filmningen av nakna kvinnor precis hela tiden. Jag håller mig till böckerna när det kommer till den genren. Eller filmerna, i så fall har vi sagan om ringen, Bilbo, Narniafilmerna och Den oändliga historien som jag kan tänka är bra att avsluta med för att listan inte ska bli helt oändlig.


Har du någon favoritserie? Vilken då? Varför? Bygger den på en bok eller kanske på en verklig berättelse? Svara här eller gör ditt eget Jerkainlägg. jag är nyfiken. Kanske får jag tips.

Bilder lånade från Blackgate, Fansshare och Supernatural Wiki

onsdag 15 januari 2014

Inspiererande arbetsplatser

Hus från Tjernobyl
För ett gäng år sedan jobbade jag på Burger King. Burger King har, eller hade i alla fall då, en lång, mörk och så där läskig källarhall som man var tvungen att ta sig igenom när man skulle till, ja, typ allt. Det var läskigt, natt som dag. Ja, NATT som dag, helt riktigt. För man jobbade till halv fyra på natten ibland och då, precis innan krogarna stängde, precis innan fyllestormen - DÅ hände det att man fick gå ner och pressa sopor helt ensam. Då stod man i mörkret, inne i ett mörkt rum med gråa väggar och golvet fullt med illaluktande sopor. Bakom sig hade man stora fat fulla med fett. Och så pressade man sopor i en gammal mycket högljud sop-press. Då hände det att tankarna vandrade iväg till de där ställena man inte ville att de skulle ta sig till, klockan halv ett på natten, nere i en mörk källare, inne i ett soprum när man var ensam.

Jag skrev en skräckföljetong där som gick ut på att jag tog kol på alla mina arbetskollegor, framförallt cheferna.

Just nu jobbar jag på ett socialkontor. Det låter ju stelt, tråkigt och så där ospöklikt. Tänk en gång till. Det socialkontor jag jobbar i är nämligen placerat i ett ombyggt hyreshus, ni vet, en sådan där miljonprojektskoloss.
-Jaha ... och? Säger ni då. Jo, förutom det att man kan räkna ut att folk har levt, haft hjärtesorger, ångest, ilska och kärlek i de rummen vi sitter och knappar på våra datorer. Förutom det finns det flera våningar som bara står tomma.

Här virvlar min hjärna iväg. Uppe på det händer det väldigt mycket roliga saker som jag kopplar ihop med spännande små historier som gror i huvudet.

Vem vet, kanske blir det ännu en följetong. Hittills har jag kommit så här långt:
"Jaha, dragspelsmusik idag" suckade Jennifer, ställde ifrån sig väskan och tände ljuset i det lilla kontorsrummet.

lördag 11 januari 2014

Alvhildatrailer

Nu har jag suttit och lärt mig nya saker igen, som har med marknadsföring att göra. Jag har skapat min första boktrailer. Den är skapad av ihopklippta stillbilder och jag har suttit som fastklistrad vid photoshop och windows movie maker i flera timmar, totalt osocial.

Detta är resultatet:


Nu ska jag bara göra en film till, för att det var roligt, och sedan ska jag sprida. Finns det någon du tycker borde se den här trailern, tveka inte.

måndag 6 januari 2014

I en skapandeprocess

Bild lånad från hothdwallpaper
 När jag skriver och precis ska börja så har jag en mycket klar bild av vad jag vill få fram men vet ännu inte hur resultatet kommer bli. Det känns som om hela jag vill ha den färdiga produkten i min hand och jag är så frustrerad över den bro jag måste ta mig över innan jag har den färdiga produkten i min hand.

Jag sitter och gör en liten reklamfilm inför Alvhildareleasen. Den är mycket simpel, bygger på stillbilden och jag vet precis hur jag vill att den ska se ut. Det krävs fantastiskt många stillbilder som jag måste sitta och göra, en efter en och det är som en lång lång bro. Jag vet vad jag vill, jag har en klar bild av det men det är riktigt jobbigt att sitta med alla dessa bilder och skapar kaos i mitt inre. Men, precis som gud, ska jag skapa ordning ur detta kaos. Hoppas jag bara hinner göra det färdigt innan boken släpps, för det blir en hel del fler än vad jag tror man förstår, när man ser det färdiga resultatet.

söndag 5 januari 2014

Nerdism


Jag älskar Dr Who och tycker sådana där nerdiga saker är riktigt roligt.

För den som inte vet vad Dr Who är så är det alltså en snubbe som inte är en människa men som ser ut som en människa som åker runt i en farkost som både åker i rymden och i tiden och som är större innuti än utapå. Dessutom ser den ut som en engelsk polisbox. Det är mycket nerdiga grejer i den och mycket brittiskt som till exempel en rymdsnubbe som hamnar i Great Britain och försöker förstå sin omvärld och säger "Ah, so over the water we have great France and great Germany" och får svaret "No, only Britain is great".

Det extra roliga är ju när olika medier blir nerdiga och hänger på trenden, så som Google. Kolla in den här google maps till exempel, där de har gatuvy precis som hitta och eniro har. Om man följer pilarna går man framåt på gatan, eller bakåt. Men, vad händer om man trycker på dubbelpilarna? Prova och se, I dare you.

Vem skriver?

Jag har krånglat med baksidetexten ett tag nu. Jag har skrivit ett förslag utifrån vad en läsare har sagt. Låtit andra läsare läsa förslaget och fått nya uppslag. Låtit folk som inte läst Alvhilda få läsa baksidetextförslaget och fått komma med sin input. Mer och mer förslag har kommit och jag har känt mig osäker. Det är verkligen skitsvårt att skriva en bra baksidetext. Jag har låtit Alvhildaläsare, potentiella Alvhildaläsare och bokförsäljare få komma till tals och alla har haft olika åsikter.

I fredags talade jag med en av mina läsare, en som jag inte kände när hon läste, en ny bekant. Hon läste Alvhilda när hon gick i tidningen och blev såld på storyn. När jag visade henne förslagen så läste hon och sedan suckade hon och sa något som jag kanske ska ta till mig:
Alltså, vad är du så osäker på?
Alvhilda är inte skriven i någon tvekan, där har du bara släppt din egen osäkerhet och låtit Alvhilda själv få berätta sin story. Du har skrivit något jättebra, tvivla inte på dig själv utan skriv bara på samma sätt där bak. Låt Alvhilda berätta vad hon tycker är viktigt.
 Jag blev lika glatt förvånad och lite generad som när hon uttalade sig den här gången som när hon uttalade sig om vad hon tyckt om Alvhilda som story, när hon berättat att hon läst den. Hon överöste mig med beröm då och trots att hon kom med kritik mot baksidetexten ramade hon in det med beröm. Nu har jag gjort ändringar utifrån hennes kritik och jag känner mig nöjd. jag tror jag fångat bokens själ med de ord jag knåpat ihop och det blir detta jag skickar till förlaget som förslag. Om de inte tar dem utan några andra, kan jag inte lova, de har ändå de sista orden.

Här är i alla fall min bild av Alvhildas själ:

Allie är en rak och känslohämmad amerikanska. Att tro på något som det inte finns vetenskapligt belägg för är för henne korkat, något hon inte är sen att förklara för omgivningen. Hon har dessutom alltid sett sitt eget intellekt som oklanderligt. Men när hon reser till Sverige möter hon ett förflutet som trotsar hela hennes världsbild. Den ende som sitter på svaren är den mystiske mannen som hemsöker hennes drömmar och får henne att ifrågasätta sitt förstånd. Gränserna mellan dröm och verklighet suddas ut.
Vad ska hon tro på – och vem är Alvhilda?

Alvhilda – uppvaknandet är första delen i en urban fantasy-trilogi som bygger på svenska myter och fantasiväsen. Den första boken gläntar på dörren till ett mysterium som bygger på århundraden av missförstånd och svek. Åtrå och offer kantar vägen till sanningen.


onsdag 1 januari 2014

Nöjd och belåten

Igår var det nyår, för den som missat det. Vi firar alltid med min barndoms-/ungdomsväninna med familj. I år delade vi upp så att de stod för huvudrätten och jag och maken stod för förrätt och efterrätt. De kom med oxfilé, hemmagjord plommonchutney och potatisgratäng. Mums. Vi funderade några vändor på vad vi kunde hitta på för gott som kunde sätta värdig punkt för 2013.

På julafton hade vi fått goda krustader med räkor. Vi tänkte att vi skulle göra något liknande och jag hittade några goda recept på kallrökt lax. Eftersom vi hade ett paket gravad lax ville vi ha möjlighet att använda den. En snabb sökning på hur man gjorde hovmästarsås fick mig att snubbla på någon som beskrev en fantastiskt god sås att använda till gravad lax, och vi bytta direkt inriktning, för att inte bli för traditionella.

förrätten blev alltså:



Krustader med gravad lax och hjortronsås.
1dl majonnäs, 1/3 dl mild yoghurt ca 1/3 dl hjortronsylt, klippt gräslök och en droppe citron på varje krustad.
Krustader med kallrökt lax och färskostkräm
200 g philadephiaost, 2 msk majonnäs , 30 g stenbitsrom och klippt gräslök.

Den kallrökta laxen med färskost god men den med gravad lax och hjortronsås var fantastisk. Vi riktigt vräkte i oss. Tips, gör dessa om ni får chansen.

Till efterrätt tänkte jag att det skulle vara gott att göra något med söt mörk choklad och syrlig hallon att bryta av. Jag hittade recept på mörk chokladmousse och hallonmousse som jag satte ihop vilket blev mycket lyckat också.


Chokladmousse
100 g mörk choklad
3 dl vispgrädde
3 ägg
Smält mörk choklad i vattenbad
Skilj äggulorna från vitorna. Hälften av äggvitan ska användas, vispa den hårt. Vispa grädden hårt. Vispa gulorna och rör ner dem i den smälta chokladen. Rör ner chokladblandningen i den vispade grädden. Vänd till sist ner den vispade äggvitan.Ställ din chokladmousse kallt någon timme innan efterrätten ska serveras

Hallonmousse
l hallon (frysta eller färska)
3 st gelatinblad
1.5-2 dl strösocker
5 dl vispgrädde
Koka ihop hallon med socker till en puré. Lägg gelatinbladen i kallt vatten i ca 5 minuter. Krama ur dem och lägg ner bladen i hallonpurén. Blanda försiktigt tills bladen löst upp sig. Låt alltsammans svalna. Vispa grädden och vänd försiktigt ner den i hallonen. Ställ i kylen i 2-3 timmar.

Chokladmoussen var jättegod men hallonmoussen var ännu godare men som min väninna sa, det var kombinationen som gjorde den fantastisk.




Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive