söndag 25 januari 2009

Adjö

Nu lämnar jag er och ert slask och plask och åker till solen och värmen i en vecka. Eftersom internet kostar apmycket så kommer jag inte att rapportera så mycket under själva vistelsen men jag kommer ge en fullständig rapport vid hemkomst.

Adjö på er, jag ska tänka på er alla där jag ligger i min solstol med en drink i ena handen och en god bok i den andra (som inte innehåller något som jag ska tenta av efter veckans slut).

De böcker som skall betas av är de som syns lite längre ner i vänstra spalten.

Püss!!!!

fredag 23 januari 2009

Om inte ens katten klarar av att hålla sig på tassarna



så finns det ju ingen anledning till att jag ska göra det.


Morgonen börjar med att jag försovit mig, sonen vägrar gå upp och jag måste komma tidigare till skolan med honom eftersom jag måste prata med personalen om hans astma. Sonen blev diagnostiserad med astma för snart ett och ett halvt år sedan. Sedan dess har han haft en kvällspuff och en inhalator med bricanyl som han ska ta vid besvär. Denna bricanyl har använts vis väldigt få tillfällen, en gång under hela tiden på skolan och några få gånger här hemma men då har vi vetat varför.
Efter jul flyttade hela skolan till en ny byggnad medan de renoverar den vanliga byggnaden. Sedan dess har han fått inhalera flera gånger i veckan och i går två gånger på en och samma dag. Jag vet inte men jag ser i alla fall en koppling, det gjorde läraren jag pratade med också, men vad vet jag, vi kanske bara är praranoida...

Jag ställer mig på vågen och den säger att jag väger 80,5 kilo! Det är en uppgång på tre kilo sedan förra fredagen! Jag har ju promenerat en 15 000 steg dagligen! Är det festen som gjort det, festen i helgen, eller är det det att jag åt ett sent mål i går kväll som fortfarande väger tungt i systemet. Känns inte jätteroligt att åka iväg på semester med det pluset, känns inte som man vågar unna sig något då direkt Det blir en massa vattengympa, promenader och pingis!

Jag druttar omkull i halkan och slår i armen rejält på väg till bilen. I bilen, när vi redan är fem minuter sena så kommer sonen på att berätta för mig att de har skridskoåkning på skolan och att han ska ha en matsäck. Det var bara att slira in igen, packa väskan och ut till bilden igen och så iväg, stressad som en jagad räv.

Vad ska man säga, en dag som börjar så här kan ju bara bli bättre... eller är det ett dåligt omen?

torsdag 22 januari 2009

jag har experimenterat med barnen

Jag har gjort ett så kallat konservationsexperiment på barnen. Jag gjorde det på sonen när han var fem år och nu gjorde jag det igen när han är halv åtta och dottern nån minut i fyra.

Det jag gjorde var att jag tog två glas vatten, lika stora glas men precis lika mycket vatten i. Det var nästan det krångligaste för jag och sonen var tvungna att komma överrens om att det var lika mycket vatten och det var inte det lättaste. Det slutade med att jag satt och tömde ut ur det ena glaset med en tesked medan sonen kontrollerade så det blev preeecis lika mycket vatten i båda.

När vi då äntligen var överrens om att det var lika mycket vatten i båda glasen så tog jag det ena glaset, framför ögonen på sonen, och hällde över detta i ett bredare glas och frågade honom om det fortfarande var lika mycket vatten. Han tvekade några sekunder innan han sa att det visst var lika mycket vatten men det såg inte så ut för det bredare glaset hade lägre vattennivå.

Najs, han följer utvecklingskurvan.

Sen tog jag min lilla dotter och gjorde samma test på henne. Hon ansåg att det var mer vatten i det smalare glaset och det godtog jag eftersom hon, enligt utvecklingspsykologin, inte heller ska göra samma uträkning som sonen gjorde. Sonen däremot kunde inte godta detta utan blev mycket irriterad på mig som inte rättade dottern. Han började förklara och visa för sin syster att hon hade fel. Han hade långa utläggningar där han beskrev glasets utseende och varför vattennivån var lägre men att det var samma mängd vatten ändå men hon svarade bara kort att, nä, det var mindre vatten i det bredare glaset och så var det med det.

Sen gick dom över till att lära henne bokstävernas utseende. Hon kan hela alfabetet, men hon vet inte hur bokstäverna ser ut än, så fysikläraren sadlade om och blev svenskalärare. Han hinner säkert agera mattelärare innan sänggång i kväll.

I ett liv utan spänning är ingenting värt...

En spännande torsdagskväll bjuder på
  • Pannkaksgräddning
  • pannkaksätning
  • packning av väska
  • nattning av barn
  • pluggning av uppsats

...jag tar mina chanser -ratata

Vad kommer jag syssla med nästa vecka?

Facilities
Swimming pool(s): 1 (heated in winter)
• Open-air whirlpool: 1 (heated in winter)
• Private beach: 1
• Chaises longue, umbrellas, towels: free of charge
Bada!

• Main restaurant: 1
• Specialty restaurants: 1
Äta

• Number of bars: 3
Dricka

• Laundry: yes
Inte tvätta

• Credit cards: yes (Visa, Mastercard)
• ATM/ Cashmachine: yes
• Hotelshops: Beauty salo/Barber shop, Pharmacy, Gift shop, Jewellery, Oriental herb shop, Fashion shops
Handla

Recreation
• Sports:, table tennis, billiard, aerobics, darts, beach volleyball, water polo, watergames, snorkelling, beach soccer, boccia
pingis!!! Jag och maken har tjatat flera år om att vi måste spela pingis!!! Och det andra kommer jag så klart också hålla på med!

• Diving Centre: 1
Dyka

• Entertainment: yes
• Animation team: yes
Har roligt

• Henna Tattoo
Kladda på mig själv

• Horseback & camel riding
Rida!

Så om nån undrar, så vet ni nu ;)

Nu har resfebert börjat kicka in

som en liten extrakrydda nu när jag sitter med uppsatsen.

Jag och maken har börjat surfa runt och kika på olika forum som snackar om hotellet vi ska bo på.

Jag har fått lära mig att man blir magsjuk av pengarna, så dom ska jag undvika att slicka på, det är skitdyrt med internet och det funkar nästan aldrig, apotekaren är jättebra men försöker lura en på pengar och det går inte att pruta på hotellet. En gin och tonic luktar som alcogelen och en som åkt dit har sett en sjöko.

Nu ska jag försöka vända fokus från Egypten till uppsatsen.

onsdag 21 januari 2009

Nu sitter jag här igen

och ska jobba på min uppsats. I går gick det inte så bra vilket kanske syns här i bloggen. Jag hade fått bilderna från fotograferingen i förra veckan och satt och lekte med dom istället för att jobba. Jag har nu plockat fram olika bilder som jag ska göra målningar av, som ni kanske kan se här i bloggen, eftersom jag roade mig med att lägga ut dom. Eftersom kommentarer saknades kan jag förstå om man som läsare kliade sig i skallen och funderade över mitt vett.

Jag har några bilder som jag sitter och väljer mellan för att låta fotografen behandla och sedan få hem i förstorad vara för inramning och tackkort till släkt och vänner.

Nu uppsats.

tisdag 20 januari 2009

Lite bättre idag

Gårdagen var en dag som jag helst skulle vilja sudda bort från historien. Jag mådde så kasst! Ångest, tårar, hysteri och extremt kort stubin. Jag fixade inte att äta med familjen, bara det att dottern ville ha dipp till sina icke existerande pommes var riktigt jobbigt.

Kattis sa lite fint att det kanske inte var den bästa situationen att försöka sluta röka i. Jag kände det också men när jag sagt något så är det väldigt svårt att ta tillbaka det. Jag grubblade över det här med rökningen. Jag hade ju slutat, skulle jag säga att jag inte skulle sluta nu utan skjuta på det skulle ju göra att maken skulle bli tveksam till mina planer och anse att rökaren inom mig talade.

Jag tog en promenad med Paulina på kvällen och från början hade jag sagt att hon inte fick ha med sig cigaretterna eftersom jag inte skulle klara av det utan att rökaren skulle börja tigga. När tidpunkten för promenaden närmade sig tänkte jag att "nä, jag måste ha en cigarett" så jag messade henne och sa att hon skulle ta med sig dom. Det gjorde hon och jag rökte.

Jag började fundera och diskutera med Paulina angående mitt rökande / icke rökande. Jag bestämde att jag inte kunde sluta förrän uppsatsen var inlämnad, men hur skulle jag berätta det här för maken. Jag kom hem. Jag satte mig med maken och sa: "Nu ska jag berätta en sak för dig som du inte kommer gilla"
Jag berättade om rökningen och förväntade mig att han skulle visa sin besvikelse, men istället fick jag till svars: "Jag tror det är en bra idé, jag ville själv komma med den till dig men det skulle ju vara så fel om jag skulle be dig röka så det var ju bra att du kom fram till det själv. Det var lite jobbigt här vid maten"

Så... jag röker i alla fall veckan ut, men i Egypten, då röker jag inte!

Nu... uppsatshelvete!

måndag 19 januari 2009

jag trodde faktiskt inte att jag skulle sitta vid examen och gråta över en uppsats och känna att jag hatade den på det sätt som jag gör just nu. Jag vill verkligen inte skriva den här uppsatsen, jag mår dåligt av den, psykiskt och fysiskt och jag vill bara inte göra något mer med den. Jag vill bränna den. Jag vill radera den från min hårddisk för alltid.

Jag som alltid älskat att skriva uppsatser, tyckt att forskningsdelen vara den mest spännande. Jag har sett fram emot att skriva c-uppsats.

Tänk om jag vid november, när vi satt och fipplade med syftet, faktiskt lyssnat på den där tanken som cirkulerade som en centrifug i huvudet på mig.

"Det är inte bra, det blir inte bra,
gör något annat istället,
om det ändå inte blir det som du blivit ombedd att göra
så kan du ju lika gärna skriva om något helt annat,
som vikt/missbruk"


Lyssnade jag på rösten?

Nej!

Nu sitter jag med en uppsats jag hatar, som socialkontoret som bad om det inte är intresserad av, med en frågeställning som knappt är besvarad, med enkäter som visst har kränkt och sårat människor för att jag är så klumpig och dålig på att formulera mig när jag bara gjorde som det stod, "var tydlig och rak!"

Tankarna har kommit tillbaka "Skit i den, gör en ny!"

Min mage värker, tårarna rinner och jag vill bara inte sitta med denna maginfluensauppsatsen.

Nämnde jag att jag slutat röka...

Maginfluensa

Jag sitter just nu med min uppsats och alla de ändringar som jag ska göra på den. Bäääbs vill påstå att det inte är så mycket, men det är det faktiskt och att läsa igenom det som seminarieledaren skrivit att jag ska göra sårar mig bara mer och mer. Det var en sak när vi satt där tillsammans och gick igenom det det, då talades det om alla fel på ett pedagogiskt och fint sätt men när man ser dom i text så sårar dom.

Jag har ett diffust referenssystem? Va? Jag har ju använt mig av det referenssystem som de rekomenterat!

Språket är dåligt? Va? Jag har låtit min man, som mer eller mindre arbetar med att gå igenom texter, gå igenom arbetet. Jag kan gå med på att det säkert inte är helt perfekt, men inte fan kan det vara så jävla dåligt (ursäkta språket)

Jag ska gå igenom och ändra hela resultat och analys och det är svagt och jag ska gå igenom tidigare forskning igen för att skriva tydligare.

Jag bävar, jag drar mig, jag trilskas jag undviker. Det är som att sitta på toa och ha magsjuka, jag vet att bara jag kräks så är det över men jag vill bara inte, det tar emot och jag gråter över vad jag måste göra vilket känns som döden, men det är inte över förrän jag gjort det.

Precis så känns det med den här uppsatsen och jag vill faktiskt inget hellre än att elda upp den och göra något nytt.

Fy fan vad jag hatar den!

Och inte får jag röka heller...

Upplopp

Jag har nu pluggat i tre... förlåt, fyra och ett halvt år på universitetet. Detta avslutades med ett uppsatsseminarium i onsdags, en fest i torsdags, en ceremoni i fredags och ännu en fest i lördags. Det har varit hysteriskt stressigt, som har byggt upp till onsdagen och vidare. Jag har slitit med uppsatsen i flera månader, jag har slitit med vikten inför festerna och ceremonin, jag har slitit med tårtbakning, inhandling, lokalfixning och massa annat inför lördagsfesten. Jag har stressat så mycket att jag knappt hann med att uppleva det hela.

Jag gjorde en jämförelse, ungefär som när man springer maraton, man är helt slut, man är utpumpad och man ser målet, när man ser målet så börjar man spurta, allt går fortare, det svartnar för ögonen, man tar i med sina sista krafter och, och, och, helt plötsligt har man sprungit genom målsnöret och märkte knappt när man gjorde det utan man vänder sig om om tittar efter det, lite snopet nästan. Där är jag nu.

Inte för att jag missat det helt, jag hade skitkul, men, det gick ju så fort och nu är jag klar. Jaha...

Här är i alla fall lite minnen från den sista festen för alla och en var:

Captain Janeway(jag) och Merilyn Monroe(Catice) var festens arrangörer.

Tre glada herrar i baren

Captain Janeway och en lite pluffsig och blond mr Spock utan spetsiga öron

Polers från universitetet, Fijah och Bäääbs, och som hyllning kan man se att Fijah gör den fina vulcan-hälsningen "live long and prosper"(något jag inte kan göra för mina hand vägrar)

Fler polers från universitetet, Morticia (Paulina), Putte och Gomez (Eddie)

Under kvällen tävlades det i sing-star. Här ser vi två polers
från ett snackforum, Ita_g och Valerina som lever sig in i en lite truddelutt.

Mannen min var också med och tävlade men han fick inte en stavelse rätt i texten. Han sjöng mest om mina tuttar, att dom var två och lite andra relativt fåniga saker. Han var roande för de flesta.


Vinnarna i maskeradtävligen blev ABBA-damerna, som firade detta med att sjunga en liten fin truddelutt för oss alla. När man ändå talar om trudelutt så vann Erik Ozmark singstar tävlingen, vilken chock för oss då han sjungit i ett rockband i massor av år. Jag fick ont i nacken då jag fyllde i med lite luftgitarr åt honom i låten. På andra plats i singstar kom Anna.

Erik fick även gå upp på scenen vid utdelning av priset för vinnarna i poängpromenaden vi hade. Bäääbs hade varit med i det vinnande laget, men då hon hade gått rundan två gånger och de hade varit tre i andra rundan och två första rundan så fick hon vara med i laget där de var två, vi hade ju bara två priser.


Priset i sig var en tavla jag och Kattis målat under kvällen. Nu är det ju så att vi får väl rota fram ett annat pris till Mårten, som var den som skulle ha tavlan, eftersom jag inte känner mig helt bekväm med detta. Jag jämförde min konstnärlighet med homosexualitet, något paulina hade lite roligt åt. Som jag så fint säger, på fyllan kan jag lätt skryta om att jag målar och jag utgår från den och den stilen, på samma sätt som man kanske på fyllan skulle kunna skryta om att man hånglar med tjejer, om man hånglar med tjejer (och är tjeje själv då, annars blir det inte så mycket homo över det hela). I nyktert tillstånd har jag lite svårare för att skryta över att jag målar,på samma sätt som den där som inte kommit ut ut garderoben kan ha lite svårt för att skryta om att de hånglar med tjejer i nyktert tillstånd.

Jag har så att säga, inte kommit ut ur konstnärsgarderoben.

Så Mårten, du slipper tavlan och får samma sak som Erik i pris. Överlämnas vid tillfälle.

söndag 18 januari 2009

Jag kikade runt bland de bloggar jag brukar läsa regelbundet och fick se ett intressant inlägg hos Johanna Graf. Hon hade visst gjort ett test där man skulle se vilket parti ens blogg tillhörde. Hennes resultat verkade vara lite motstridigt mot hennes egna parti-inställning och citerade därför sidans text som lyder:
"Resultatet innebär inte att man röstar eller nödvändigtvis tycker som de partier man liknar mest, utan bara att man skriver som partimedlemmar från respektive parti."

Jag var ju bara tvungen att prova så jag gör testet jag med och får detta resultat:


Inte för att jag vet ifall detta överhuvudet taget gör mig klokare eller om mitt liv på något sätt berkikats av denna insight, men i alla fall... så verkar det ju vara så nu vet ni också det.

tisdag 13 januari 2009

Dagens

Jag satt i går och skrattade tills sent med Bäääbs och sjöng på vår lilla sång som vi ska ha på festen på torsdag (oj va improviserat det kommer att bli). Hon fick även kika lite på min uppsats som jag har sån ångest över. Lite input från henne har faktiskt gjort att min ångest släppt en aning. Den verkar inte vara riktigt så bedrövlig som jag upplevde. Det är förstås lite saker jag får ändra på, men den verkar inte vara vedmaterial i alla fall.

Jag satt och skrattade åt att jag skulle försvara den och sa att jag mer eller mindre skulle säga när jag får ordet till att börja med, att vi skulle ta och elda den och dansa runt den tillsammans. När de skulle fråga varför jag inte gjort saker som jag borde ha gjort, och som jag har full koll på att jag borde ha gjort så sa jag att jag skulle svara att jag borde ha gjort det, att jag skäms och att jag borde släpas ut på gården och piskas offentligt, men eftersom kroppsbestraffning är avskaffade i Svea rike så kanske det räcker med att jag skäms.
Bäääbs tyckte att det var att ta i.

Däremot såg jag att jag missat att ta bort några paranteser sedan pappa kom med förslag så på ett ställe så står det, mitt i texten (det finns en del material och verktyg) vilket känns lite, malplacerat.

Jag slutade ju dieta så där extremt i går och har nu märkt att jag är lite dåligt på att inte dieta eller, ska jag säga så här, det är antingen eller.

Jag har sedan dess ätit nån pepparkaka här, lite ischoklad här och sånna där chokladdoppade mandelmassegodisar. Det går alltså inte så jättebra. Det är ju tur att jag kompenserar det med att promenera 9 kilometer nu på morgonen.

Vi får väl se om jag överlever morgondagen. Nu ska jag fortsätta opponera på min uppsats.

måndag 12 januari 2009

Fy satan vad det tar emot

att sätta sig med sin egna uppsats igen.

Men jag tror jag behöver lite damage control innan om jag ska kunna parta i helgen utan stress-symtom...

Lätt och lagom mör

Jag åt upp resten av skinksalladen i går, det var gott. Nu till frukost åt jag något som jag nästan graviditetscrejvat för sedan maken min köpte hem burken förra veckan.

Vad då tänker ni! En burk chokladkräm, något sött, något fett, något helt totalt jätteäckelonyttigt.

Njä, nja...

Smörgåsgurka!

En grov leverpastejmacka med inlagd gurka på, det är himmelriket det.

Annars kändes det lite tuft att gå upp, kissa, gå in i sovrumet och inte ställa sig på vågen. Gud vad jag ville men jag var stark. Jag sket i vågen. Jag har sagt att jag ska ta det lungt, sluta pressa mig och försöka gå tillbaka till det vanliga igen så kroppen vänjer sig innan festen.

Mör?

Jo, jag satt till ettiden på natten med opponeringen, för den hade jag bestämt mig för att vara klar med innan jag gick och la mig på söndagen, och jag har försummat den så mycket att jag var så illa tvungen att flytta sängtiden frammåt några timmar. Klockan halv fyra vaknade lilltjejen och kom in till oss. Hon snackade, sjöng och lekte elvisp bredvid mig i en timme ungefär innan hon skulle gå upp och kissa. Då skickade jag maken efter henne så jag skulle få somna om. Efter besöket valde hon sitt lilla tält igen så jag fick sova.

Klockan ringde halv sju i morse och jag orkade inte gå upp. Jag kom upp kvart i åtta och dottern kom en timme sent till dagis, men det är väl inte hela världen. Nu ska jag köra lite pre damage control på min uppsats, på de saker jag vet att jag kommer få rest på, så kanske jag inte behöver dö av stress efter opponeringen också.

söndag 11 januari 2009

Beslutet

Nu har jag vägt fram och tillbaka hur jag ska göra med min diet. Å ena sidan så har jag en röst inom mig som säger "Ah men va fan, du ska väl inte ge upp nu, så nära målet, looser" en annan röst inom mig säger "Men fasen, jag var ju där jag skulle vara men så pajjade jag det, åh, jag vill jag vill jag vill!" och så har jag en röst inom mig som säger "ta det lungt, det är inte bra att stessa sånt här, det är ju bra som det är, fortsätt i lugn och ro sen"

Sen hade jag och en kompis denna msn-konversation

Perny säger:

kan jag få en liten röst av dig på min blogg http://theperny.blogspot.com
Pucko säger:
så nu har kag röstat=P
Perny säger:
najs
Pucko säger:
beslutsångest eller?
Perny säger:
ja lite så där
Pucko säger:
okej.. min fråga är varför är det så viktigt att väga vad det nu är du ska väga tills torsdag?
Perny säger:
jo, därför att jag sa när jag började dieten att jag skulle väga 75 kilo när jag tog examen, jag har vägt 72 kilo men i december brakade det åt helvete och nu känns det så surt att jag inte väger 75 kilo och det saknas bara några få kilon
Pucko säger:
okej.. men det viktiga är väl iaf hur långt du har kommit... för hur det än är så om du nu väger 75 på torsdag för att du har pressat kroppen massor och inte ätit något som du vill för att väga 75 på torsdag så kommer antagligen de kilona att poppa tillbaka ganska fort... är du med på vad jag menar
Pucko säger:
jag menar inte att du ska ge fan i alltihopa men kanske ta det lite lungt var jävligt nöjd med det du har åstakommit istället
Pucko säger:
du har väl tappat typ 35kg eller nått?
Perny säger:
jo men det är ju lite det jag sitter i valet och kvalet med
Pucko säger:
men vad är det viktiga egentligen siffran eller måtten?
Perny säger:
alltså, ena sidan känner att om jag skiter i det nu och börjar äta normalt och kanske unna mig något, ja då har jag liksom gett upp, varit svag (det finns en tävlignsmänniska inom mig förstår du) och en annan sida säger precis det du säger
Pucko säger:
vikten eller känslan att kunna knata in i vilken affär som helst och handla kläder?
Perny säger:
ja precis...
Pucko säger:
men vad är fördelarna med de olika valen då?
Pucko säger:
alltså det jag säger är inte att du ska börja svula och skita i allt.. kör på men unna dig saker.. se inte vågen se hur kläderna sitter..
Perny säger:
det är ju just det jag sitter och överväger
Pucko säger:
eller vad var anledningen med viktminskningen att du skulle uppnå/nernå... 75 eller att du skulle må bättre och orka mer?
Perny säger:
hm, ja, jo, precis, det är ju det som den ena halvan av mig säger, man kan säga att du tar dennes parti
Pucko säger:
för du har iaf så pass mkt runt dig nu med opponering fixning av fest, hus, resor osv...
Pucko säger:
ta det lite lungt vad tjänar du på att panik banta?
Perny säger:
jo precis...
Perny säger:
ibland funderar jag över ditt smeknamn tycker inte det är så passande alla stunder
Pucko säger:
haha
Pucko säger:
vad är det som blir bättre av det?
Perny säger:
jag blir inte besviken på mig själv och tycker att jag är en looser som gav upp vid målsnöret
Perny säger:
det är väl det enda tror jag
Pucko säger:
som sagt än en gång.. jag syftar inte på att du bara ska släppa allt och svulla men seriöst går världen under om man plussar 0,2 kg på en dag...
Pucko säger:
det kan lika gärna vara att du kissade lite mindre eller att du drack lite mera..
Pucko säger:
för det är faktiskt omöjligt att plussa 0,7 kg på en ostkaka
Pucko säger:
om du inte åt 700g ostkaka och sedan steg på vågen
Perny säger:
och ett liiiiitet liiiiitet kex med färskost på
Pucko säger:
ojdå.. det var nog där det satt.. alla 700g...
Perny säger:
det känns som om du kommit igång här
Pucko säger:
men det jag bara vill är att du ska passa dig jävligt noga för att inte fasna i det...
Perny säger:
du är i övertalaranda
Pucko säger:
det är bara därför jag är lite övertalande
Pucko säger:
för de sista kilona är fan inte värda en ätstörning
Perny säger:
jo jag vet och det är också en av de skälen till att jag funderar på att lägga ner precis innan målsnöret för att bevisa för mig själv att det inte är så jävla viktigt
Pucko säger:
mm men givetvis är det upp till dig att avgöra hur du vill göra jag tycker att du är asduktig som tappat så mkt på den korta tiden...
Pucko säger:
men passa dig så du inte hamnar där XXX är
Perny säger:
jo precis, jag har aldrig sett mig i riskzonen för det men med tanke på att jag ändå blir rätt så fixerad och jag säger ju till mig själv att det är ju bara för att, men det kan finnas risker runt omkring det, det ligger något i det

Vi pratade dessutom vidare på telefon kring att min mage kommer totalhata mig om jag kör på för fullt fram till torsdag för att sedan gå på fest på kvällen, äta en brakmiddag på fredagen och gå på ytterligare en fest på lördagen. Hon frågade om jag överhuvudtaget skulle gå på min egen fest eller om jag skulle gå runt med ett becken och att ingen på festen kommer vilja vara inom en radie av 10 meter av mig.

Hennes råd är att jag börjar gå över till normalintag av mat nu och har en så kallad upptrappning inför torsdagen för att magen ska hålla hela helgen och sen kan jag jobba vidare i lugn takt efteråt.

Enligt undersökningen är 52% på hennes sida vilket är en klar majoritet. På andra plats ligger det alternativet med sina 36%, att jag ska fortsätta som jag gjort men skita i vågen. Några ströröster säger att jag ska fortsätta precis som jag gjort och att jag ska gå på helfart.

Jag tackar så mycket för era röster, de har hjälpt mig tillsammans med Puckos insight på situationen då det varit rena krigen inom mig i frågan. Jag har således bestämt mig, jag kommer gå på alternativ 4 "Skita i det. Att ha gått ner drygt 4 kilo på mindre än två veckor är redan skitbra. Varför plåga sig mera? Kör vanlig mat, sluta dieta och var nöjd med dig själv!"

Tack alla, ni har varit ett stort stöd i min vånda!

Det går inte riktigt bra det här

Jag tog inget godis i går alls, jag smakade ett kex med sån där färskost på, ett! Jag känner mig jättestolt över att jag bara tog ett kex och inte började svulla för det var riktigt gott! Jag promenerade massor av steg i gå, över tio tusen, tillsammans med Paulina. Detta tackades jag med genom ett plus på 0,2.

Det här med att väga sig varje dag är både positivt och negativt. Jag känner att jag kan se hur trenden ser ut, hur mycket det är kvar tills på torsdag och så, men när sådant här händer, då är det jobbigare. 0,2 för att jag tog en liiiiiten bit ostkaka på morgonen tillsammans med min morgondrink (xtravaganza) och för att jag tog ett liiiitet kex på kvällen med färskost. Utöver det har jag inte ätit något lurt alls! Från att gå ner ett halvt kilo till att gå upp 0,2, det blir en skillnad på 0,7 av de småsakerna.

Frågan är hur jag ska gå vidare med det.
Ska jag:
  1. fortsätta som jag gjort sedan första januari, väga mig varje dag och vara jättestrikt, tills på torsdag?
  2. fortsätta vara jättestrikt med mitt matintag och hoppas att jag klarar den sista biten innan torsdag, men väger mig inte färrän dess?
  3. Köra på helfart och bara leva på soppa fram tills festen så jag kommer ner i vikt snabbare?
  4. skita i det. Att ha gått ner drygt 4 kilo på mindre än två veckor är redan skitbra. Varför plåga sig mera. Kör vanlig mat, sluta dieta och var nöjd med dig själv
Vad tycker ni?

lördag 10 januari 2009

Tror jag förstört mina chanser

jag började faktiskt dagen med en lite bit ostkaka i dag.















Jag skäms...

















Förlåt...

Gnäll så det skriker i öronen

Jag läste som vanligt en av mina favoritbloggar Ketchupmamman som i sin tur länkat till krönikan "dags att sluta klaga" .

Karin (alltså Ketchupmamman) har skrivit ett ironiskt och bra inlägg i debatten som jag som vanligt uppskattar och jag kan inte annat än att hålla med henne.

Det jag säger spontant är att: visst har vi det bättre på vissa plan i dag, men mycket sämre på andra.

Visst vi har diskmaskin, tvättmaskin, eluppvärmda hus och bil men vi har ändå större krav på oss i fråga om uppfostran, barns rättigheter, utseende och ansvar.

När de på tjugotalet (eller vad vi nu ska jämföra med) blev rejält irriterade på ungarna kunde man läxa upp dom på ett sätt som skulle få socialtjänsten att se rött idag. Jag tror inte heller att de hade samma uppsjö av tidningar för mammor med "goda råd" som ställer ännu högre krav på mammarollen. Där intervjuas supermammor som ställer upp kriterierna av vad man ska hinna med. Kändismammor som kommer i samma kläder, som dom hade innan dom blev gravida, bara veckan efter förlossningen. För att inte tänka på att mammor på den tiden hade hushållet som sin största prioritering, hushållet och barnen, restens kötte mannen. Man säger att vi är mer jämnställda idag, nja, vet inte om man riktigt kan säga så. Vi som kvinnor är mer fria men samtidigt mer låsta.

Vi har fått rätten att rösta, rätten att arbeta, rätten att vara delaktiga vilket har lett till att vi har kraven på att vara upplysta, kraven att arbeta då vår hushållsekonomi av idag inte är gjord för endast en inkomst och vi har krav på oss att vara ute på samhällets arenor ganska snart efter att barnen är födda och då med tidningarnas information i ryggen om hur man ska vara lycklig, hur man ska sköta ett hem och sina barn och att man ska ha sex, sex sex vilket gör att de kvinnor som av total utmattning inte orkar ha sex känner sig otillräckliga.

Allt detta fina har vi fått men samtidigt står vi kvar med de gamla sysslorna, hemmet och barnen. Visst säger någon, det ska man ju dela på, men gör vi det? Om det är rörigt hemma och barnen är misskötta, vem är det egentligen som får skit för det? Om en kvinna städar hemma så gör hon sin skyldighet, om mannen städare hemma så hjälper han till. När kvinnan ansvarar för barnen så gör hon sin skyldighet, när mannen ansvarar för barnen så hjälper han till. Hjälper vem? Jo sin fru så klart! Hjälper hon sin man när hon städar och tar hand om barnen, nä det tror jag aldrig att jag hört någon påstå.

När vi går ut med barnen i den sprillans nya vagnen med den senaste designen som kostade som en mindre bil som vi fått ta lån på banken för att överhuvudtaget ha råd med och som kommer att förfölja oss ett tag framöver så kan vi inte vara säckiga, gå i träningsoverall eller ha stora ringar under ögonen. Nej, vi ska i samma byxor som vi hade innan vi blev gravida bara veckan efter förlossningen, vi ska tippa fram på gatan som om en förlossning inte är annat än att fjärta ut en ärta (bara hälften så jobbigt som en förkylning hos en man) och barnet ska gärna vara en stjärna i fråga om framsteg för sin ålder.

Klart som fan många kvinnor är gnälliga och det med all rätt! Jag tycker man ska gnälla tills man har halva hemmet och halva inkomsten och halva barnen med mannen, inte förr! Halva ansvaret av allt som en självklarhet där ingen hjälper till!

Ännu ett minus

på 0,5 kilo. Jag väger nu alltså 77,2 och har bara 2,2 kilo kvar to go. Jag kan klara det om jag fortsätter gå ner precis ett halvt kilo om dagen, söndag 76,7 måndag 76,2 tisdag 75,7 onsdag 75,2 och torsdag 74,7, men det är ju lite osäkert om jag kommer göra det.

Jag skulle ju kunna välja att köra på helfart i dag och i morgon och sedan plana ut måndag tisdag för börja äta normalt på onsdag.

Eller så skulle jag kunna skita i allt ihopa, hoppa av dieten, börja käka normalt och vara nöjd med den viktminskning jag ändå fått.

Jag tycker nog att både helfarten och att skita i det är för extremt åt var sitt håll så jag kör nog vidare där jag redan håller på, jag satsar mina sista slantar på de där halvkilona om dagen.

Nu blir det väl någon god och läcker frukost i form av chokladsoppa.

Tjing

fredag 9 januari 2009

Nu tar dagen slut

och jag har lyckats röra på mig ganska mycket. Hela 23 854 steg och av dessa råkade dessutom 17 963 vara av snabb karaktär i 152 minuter.

Jag är mör nu. Min rygg värker i kapp med höfterna. Det är som om känningar från mina gamla foglossningar återkommer när jag går för mycket. Och fötterna sen. Jag har ju sån där Hallux valgus vilket innebär att min stortå liksom trängs en aning med den lilla tån bredvid. Detta har de små tårna löst genom att låta stortån forma sig efter den lite mindre tåns form så det liksom är en urgröpning på sidan av stortån och här kommer den spännande biten, en liten flik av stortån har liksom kilat in sig under den mindre tån. Det är ingen fara först men efter att ha gått ett bra tag så börjar det kännas som om någon nyper en i sidan av stårtån. Efter att man har blivit nypt upprepade gånger i flera minuter så börjar det bli mer och mer ömt och efter en stund har man skinnfållt sin lilla förhårdnade flik och man kan knappt gå alls. Det enda som hjälper är att tejpa hela stortån så det blir till att rota i tejplådan i morgon vill jag lova.

Men i alla fall!!!

Shit vad det gått undan i dag, få se om det blir lika mycket i morgon!

Prioriteringslistan

Jag har väldigt mycket just nu.
  • Jag håller på att förbereda inför en opponering
  • Jag ska försöka ordna lite i min uppsats som jag vet att jag kommer på kompletteringar på
  • Jag ska förbereda inför en fest
  • Vi håller på med inredning som ska vara klar tills på fredag
  • Jag håller på att ta bort julvikten
  • Jag håller på att planera inför Egyptenresan
  • Jag ska se över vad barnen och vi vill planera in inför kolmordenvistelsen
Det är mycket för ett så litet huvud som jag har. Jag måste därför prioritera och bara tänka på det som är viktigast för stunden för annar blir jag vansinnig. Just nu är det opponeringsförberedelserna som är viktigast, självklart. Jag kämpar förbrilt med att bara tänka på den och hur jag ska lägga upp det och läsa och skriva och fixa och dona. Medan jag gör det så kommer självklart tankar kring min egna uppsats upp i huvudet som stör mitt arbete med opponeringsförberedelserna.

Jag sitter i entrén och jobbar, det är det ställe som vi för tillfället renoverar och fixar det sista i. Därför ser jag allt som ska göras. Maken har just fått ordning på hyllsystemet och stången inne i garderoben, som jag sitter bredvid. Därför är det så lockande att börja fixa med det. Stoppa in saker i hyllorna, hänga upp kläder på stången och så vidare, men jag måste tygla mig. Bara tänka på opponering.

På kvällarna när jag går och lägger mig så är det ett virrvarr i huvudet på mig över allt jag ska göra innan fredag nästa vecka som gör att jag får hjärtklappning och jag vaknar alltid svettig, på språng.

Mitt i all denna stess så får jag inte heller okynnesäta eftersom jag ska gå ner dom där kilona. Det slutar istället med att jag börjar läsa bloggar och slösurfa på massa andra sätt och så blir inget vettigt gjort i stället.

Är det bra prioriterat?

Fredagsvikten

I dag har jag ett minus på 0,4 att rapportera. Vikten står på den jämna siffran 77,7, 11,1 kilo mindre och jag skulle ha en riktigt ond vikt. det är nu 2,7 kilo kvar att få bort tills torsdag nästa vecka och 0,2 kilo att få bort för att ha uppnått, eller nernått, min måndagsvikt.

Det går frammåt, i går gick det frammåt hela 16 809 steg var av 9 670 gick riktigt snabbt frammåt. Precis, min gamla goda vän stegräknaren har fått flytta tillbaka till fickan igen.

Nu, opponering!

torsdag 8 januari 2009

Dagsrapport

Det är en jobbig dag idag. En sån där dag man inte skulle klivit ur sängen. Jag har slagit i mina fötter i allt möjligt, lyckats tappa saker på tårna, ja ni vet en sån där dag då allt bara grå käpprätt åt helvete!

Vikten går i alla fall åt rätt håll -0,4. Nu saknas det bara 0,6 så är jag tillbaka där jag var i måndags. Nu är det en vecka kvar på utmaningen och jag har 3,1 kilon kvar att ta bort. 63% tror att jag klarar det och 36 tror inte att jag klarar det.

Nu ska jag fortsätta plugga, maken ska bygga färdigt och sen ska jag... ja jag ska väl städa.

onsdag 7 januari 2009

Dagens rapport

är plussig.

I går rörde jag mig inte alls, i stort sett. Jag åt alldeles för mycket frukost, bakade muffins med ungarna och en knappa muffins slank ner i magsen på mig och sen åt jag dessutom melon och en liten liten söt choklad-doppad mandelmassekula.

Detta gav mig ett plus på 0,5. Dagens plus tillsammans med gårdagens plus resulterar i ett sammanlagt pluspå 1 kilo. Alltså 81,7-4,2+1=78,5.

Men nu är det skärpning. Ut och promenera och inget onyttigt över mina läppar idag.

Annars har jag att tapportera att maken och gjort världens snyggaste klädhängarmöbel i entrén. Han var så stolt att han höll på att spricka i går. I dag ska garderoben jobbas med. Jag ska ut och promenera och införskaffa tyger till rummet, som inte är juliga. Bilder kommer senare.

tisdag 6 januari 2009

För de som vill ändra sina röster

i sista sekund så kan jag meddela att jag inte varit så duktig idag.

Barnen och jag har bakat och jag har faktiskt både smakat på smeten och ätit en muffins med kristyr på, usch och fy på mig. Få se vad vågen tycker om det i morgon bitti.

Ska däremot skärpa till mig i morgon så får vi se vad som händer. Spänningen stiger ju lite extra om jag får lite motgånger mitt i viktminskningen

Nu har graderna närmat sig det normala

och jag vet precis vad som gick fel i går.

Jag rörde på mig en hel del då jag gick runt på universitetet samt runt på stan och avslutade detta med en raks promenad hem. Jag åt en god lunch bestående av lax och ungsbakade rotgrönsaker. Sen på kvällen fick barnen kvällsmat: varmkorv!

Jag tog några varmkorvar UTAN bröd! och idag har jag ett plus på 0,5 kilo.

Tillbaka till det som fungerar.

Tjingeling!

måndag 5 januari 2009

måndagsrapporten

Det är över 18 minus ute och det får mig att tveka inför att gå till universitetet. Jag kom inte iväg på någon promenad igår på grund av kylan, känns tråkigt att ta bilen när promenaden ger så mycket.

Även om jag satt stilla hela dagen i går så lyckades jag bli av med 0,5 kilo vilket ger en vikt på 77,5 kilo och resulterar i en total viktminskning på 4,2 kilo på 4 dagar, drygt ett kilo om dagen. Jag har nu 2,5 kilo att ta bort på 10 dagar. I genomsnitt ska jag ta bort 0,25 kilo om dagen för att vara nöjd. Ja men det ska väl gå, eller?

Nu: äta frukost, duscha och fundera över den där promenaden kontra bilfärden till universitetet.

söndag 4 januari 2009

Nu ger jag upp

Jag säger inte att jag är klar utan jag ger upp.

Jag har utvecklat starka känslor för min uppsats, starka känslor av hat och tvivel. Den känns inte bra, den känns långt ifrån bra och nu den sista dagen och jag suttit och gjort en massa ändringar. Pappa min läste igenom den och kom vid sjutiden på kvällen med ännu fler ändringsförslag där jag skulle göra om hela stycken fullständigt. Jag ändrade några men sket fullständigt i andra. Nu får det fanemig vara nog! Jag lämnar in den som den är och är det något som inte är okej så ändrar jag det efter opponeringen.

Jag förväntar mig kritik, jag hoppas bara på att den blir godkänd för det finns ett frö av oro inne i min själ som säger att utgången av opponeringen känns oviss.

Jag är i alla fall själslingt helt jävla bajstrött just nu och ska lämna in detta missfoster till uppsats i morgon och mår blandat kring det. Det känns skönt att lämna bort den och inte tänka på den på några dagar samtidigt som jag skäms över den.

Only time will tell if I will get my fuckig examen den 16:e eller inte.

God natt!

Dagsrapporten är

ett minus på 0,7 som alltså resulterar i en vikt på 78 kilo vilket betyder att jag har 3 kilo kvar tills den 15. Inga promenader idag då termometerna stod på 19 grader när jag gick upp. Ska nog wii-fita senare, annars, datorsittning hela dagen (inte den bästa viktreduceringsträningen, jag vet, men ett nödvändigt ont).

Jag har funderat lite fram och tillbaka på vad jag äter hur jag äter och när jag äter, ja man kan säga, jag har tänkt mycket på energivärden och sån där skit. När man går på helfart så lever man på 500 kalorier vilket ligger en bra bit under svältgränsen. Just 500 kalorier gör att man skyddar muskler och inre organ från att utsättas av denna svält. Jag har nu levt på mina soppor, tre om dagen, alltså 500 kalorier plus ett lagat mål. Vad blir det för kalorier? Ligger jag mellan svältgränsen och 500 och alltså utsätter mig kropp för för stora påfrestningar? Jag har ingen aning om hur många kalorier jag får i mig på det där lagade målet (eftersom jag är helt nollad på kaloriräkningar) så det är omöjligt att veta hur många kalorier jag får i mig totalt. Jag har ju rasat i vikt men jag har mått bra, knappt varit hungrig alls faktiskt. Jag har ätit ganska rejäla luncher så sett.

I går däremot så åt vi kokt torsk, kokt ägg och kokta grönsaker. Jag blev inte mätt på maten och i dag känner jag mig rejält bakis. Kan det vara så att om jag ska ha den här dieten så måste jag ändå äta rejälare än om jag går på halvfart? Idag kommer jag i alla fall köra en liten pause där jag käkar enligt halvfartsmodellen och sen får vi se om jag går på det jag kört med tills i går eller om jag går på helfart några dagar. Vi får se i morgon, visst är det spännande, vad det än blir så ska det nog kunna reducera tre kilo i alla fall.

lördag 3 januari 2009

Saker som är jobbiga att upptäcka strax innan inlämning av uppsats

är att man sett fel i SPSS och därför skrivit ett helt felaktigt resultat i själva uppsatsen som gör att de resultat men fått är totalt motsatta mot det egentliga resultatet.

Tur att man i alla fall har något stackars dygn på sig att skriva om hela resultatet, analysen och diskussionen så det stämmer med de riktiga resultaten. Jag skulle ju ändå bara använda tiden till att göra alla rättningar av texten, ordnat upp alla källor och korrenturläst skiten typ femtio gånger, och det är ju ändå inte så viktigt...

















Fan!

Utmaning

Härmed utmanar jag mig själv, vi får se vad ni tror om mig :)

Jag utmanar mig själv att gå ner till 75 kilo till min examen (som jag redan vägt för några månader sedan innan jag tappade greppet om mitt intag). Det innebär alltså att jag ska lyckas gå ner nästan 7 kilo på två veckor (lite drygt). Det blir 3,5 kilo i veckan, för den som vill kolla upp oddsen.
Jag började på 81,7 kilo den 1:a januari och ska väga 75 kilo den 15:e januari. Visst, jag tar examen den 16:e men examensfesten är den 15:e och jag tänker inte dieta då! så det finns risk för en viss uppgång den kvällen, alltså är det morgonen den 15:e som gäller. Ganska precis två veckor då ser jag.

Jag kommer att följa upp hur det går genom dagliga rapporter och det ser ut som följer:
1:a =81.7
2:a = 79. 5
3:e 78.7

När man ser på vad som redan har hänt kan man avgöra att jag redan reducerat 53 procent av den ursprungliga viktreduceringen och har 3,7 kilo kvar att ta bort på lite drygt 1½ vecka. Det höjjer oddsen en del men man får ändå tänka på att det största fallet var första natten och var vatten jag bundit genom fel mat som lämnade kroppen. Viktreduceringen kommer gå mycket långsamare framöver.

I dag har jag promenerat i lite drygt en halvtimme, i snö samt skottat och sopat som träning. I går gick jag drygt en timme, utan snö. I går åt jag lax och ungsbakade rotgrönsaker. I dag blir det kokt torsk, ägg och grönsaker.

Nu är det upp till dig att rösta i tabellen, ni har tills onsdag den 7:e på er att rösta, tjoho!

fredag 2 januari 2009

Dottern tycker jag ska skaffa ett riktigt namn

som typ: Elisabet eller något. Pernilla är inte riktigt på samma sätt och Elisabet.

Tänk, jag hade det på känn när jag var liten men då ville jag byta till Carolina. Undrar om dottern skulle godkänna det? Tror att jag lika gärna kan ha kvar Pernilla, jag tror att det kan bli lite jobbigt om jag ska gå efter vad dottern tycker, hon är rätt så ombytlig. Hennes dockor hann byta namn flera gånger nu bara under förmiddagen.

Nu ska julen bort

från kroppen!

Jag peakade på 81,7 nu på nyårsdagens morgon vilket kändes riktigt surt då jag skulle ha jämnviktat på 75 kilo. Det visade sig att man går upp 6,7 kilo på stress, småätande och rörelsebefriande göromål. Att jag nu tar tag i det har inget med något nyårslöfte att göra. Jag har inte lovat mig något överhuvudtaget. Att jag tar tar i min vikt har mer att göra med att vill fortsätta med det jag redan börjat med. Den utveckling som visade sig ta sin början här skulle bara leda till samma överviktsproblem som tidigare och jag har nu sett hur lätt det är att falla dit.

I går körde jag igång med den diet som jag ska hålla strikt tills examen (kan hända att jag faller dit vid opponeringen på grund av firande eller tröstätning). Jag dricker xtravaganzas utsökta pulverdrink frukost middag kväll och så äter jag en lunch så befriad från kolhydrater som möjligt. I går blev det kycklingsallad som så var sååå god! Hade lite frön i också för att höjja mättnadskänslan.

I går morse vägde jag alltså 81,7, när jag gick och lade mig vägde jag 81,1 och i morse vägde jag 79,5! Ja, väghysteri, jag vet, men jag blir faktiskt lite mer peppad när jag går på sträng diet om jag får se resultaten direkt. Jag gjorde en snabb slutsats med tanke på resultatet - jag hade bundigt extremt mycket vätska under julen!

Nu, åter till uppsaten!

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive