Lite bättre idag

Gårdagen var en dag som jag helst skulle vilja sudda bort från historien. Jag mådde så kasst! Ångest, tårar, hysteri och extremt kort stubin. Jag fixade inte att äta med familjen, bara det att dottern ville ha dipp till sina icke existerande pommes var riktigt jobbigt.

Kattis sa lite fint att det kanske inte var den bästa situationen att försöka sluta röka i. Jag kände det också men när jag sagt något så är det väldigt svårt att ta tillbaka det. Jag grubblade över det här med rökningen. Jag hade ju slutat, skulle jag säga att jag inte skulle sluta nu utan skjuta på det skulle ju göra att maken skulle bli tveksam till mina planer och anse att rökaren inom mig talade.

Jag tog en promenad med Paulina på kvällen och från början hade jag sagt att hon inte fick ha med sig cigaretterna eftersom jag inte skulle klara av det utan att rökaren skulle börja tigga. När tidpunkten för promenaden närmade sig tänkte jag att "nä, jag måste ha en cigarett" så jag messade henne och sa att hon skulle ta med sig dom. Det gjorde hon och jag rökte.

Jag började fundera och diskutera med Paulina angående mitt rökande / icke rökande. Jag bestämde att jag inte kunde sluta förrän uppsatsen var inlämnad, men hur skulle jag berätta det här för maken. Jag kom hem. Jag satte mig med maken och sa: "Nu ska jag berätta en sak för dig som du inte kommer gilla"
Jag berättade om rökningen och förväntade mig att han skulle visa sin besvikelse, men istället fick jag till svars: "Jag tror det är en bra idé, jag ville själv komma med den till dig men det skulle ju vara så fel om jag skulle be dig röka så det var ju bra att du kom fram till det själv. Det var lite jobbigt här vid maten"

Så... jag röker i alla fall veckan ut, men i Egypten, då röker jag inte!

Nu... uppsatshelvete!