Gnäll så det skriker i öronen

Jag läste som vanligt en av mina favoritbloggar Ketchupmamman som i sin tur länkat till krönikan "dags att sluta klaga" .

Karin (alltså Ketchupmamman) har skrivit ett ironiskt och bra inlägg i debatten som jag som vanligt uppskattar och jag kan inte annat än att hålla med henne.

Det jag säger spontant är att: visst har vi det bättre på vissa plan i dag, men mycket sämre på andra.

Visst vi har diskmaskin, tvättmaskin, eluppvärmda hus och bil men vi har ändå större krav på oss i fråga om uppfostran, barns rättigheter, utseende och ansvar.

När de på tjugotalet (eller vad vi nu ska jämföra med) blev rejält irriterade på ungarna kunde man läxa upp dom på ett sätt som skulle få socialtjänsten att se rött idag. Jag tror inte heller att de hade samma uppsjö av tidningar för mammor med "goda råd" som ställer ännu högre krav på mammarollen. Där intervjuas supermammor som ställer upp kriterierna av vad man ska hinna med. Kändismammor som kommer i samma kläder, som dom hade innan dom blev gravida, bara veckan efter förlossningen. För att inte tänka på att mammor på den tiden hade hushållet som sin största prioritering, hushållet och barnen, restens kötte mannen. Man säger att vi är mer jämnställda idag, nja, vet inte om man riktigt kan säga så. Vi som kvinnor är mer fria men samtidigt mer låsta.

Vi har fått rätten att rösta, rätten att arbeta, rätten att vara delaktiga vilket har lett till att vi har kraven på att vara upplysta, kraven att arbeta då vår hushållsekonomi av idag inte är gjord för endast en inkomst och vi har krav på oss att vara ute på samhällets arenor ganska snart efter att barnen är födda och då med tidningarnas information i ryggen om hur man ska vara lycklig, hur man ska sköta ett hem och sina barn och att man ska ha sex, sex sex vilket gör att de kvinnor som av total utmattning inte orkar ha sex känner sig otillräckliga.

Allt detta fina har vi fått men samtidigt står vi kvar med de gamla sysslorna, hemmet och barnen. Visst säger någon, det ska man ju dela på, men gör vi det? Om det är rörigt hemma och barnen är misskötta, vem är det egentligen som får skit för det? Om en kvinna städar hemma så gör hon sin skyldighet, om mannen städare hemma så hjälper han till. När kvinnan ansvarar för barnen så gör hon sin skyldighet, när mannen ansvarar för barnen så hjälper han till. Hjälper vem? Jo sin fru så klart! Hjälper hon sin man när hon städar och tar hand om barnen, nä det tror jag aldrig att jag hört någon påstå.

När vi går ut med barnen i den sprillans nya vagnen med den senaste designen som kostade som en mindre bil som vi fått ta lån på banken för att överhuvudtaget ha råd med och som kommer att förfölja oss ett tag framöver så kan vi inte vara säckiga, gå i träningsoverall eller ha stora ringar under ögonen. Nej, vi ska i samma byxor som vi hade innan vi blev gravida bara veckan efter förlossningen, vi ska tippa fram på gatan som om en förlossning inte är annat än att fjärta ut en ärta (bara hälften så jobbigt som en förkylning hos en man) och barnet ska gärna vara en stjärna i fråga om framsteg för sin ålder.

Klart som fan många kvinnor är gnälliga och det med all rätt! Jag tycker man ska gnälla tills man har halva hemmet och halva inkomsten och halva barnen med mannen, inte förr! Halva ansvaret av allt som en självklarhet där ingen hjälper till!