torsdag 31 juli 2008

Jag är inte mainstream

Jag har surfat runt lite på facebook och kikat in hos gamla klasspolare från grundskolan. De som är jämngamla med mig och som jag skiljde vägar med efter nian. När jag kikar på deras bilder så ser jag välvårdade vuxna människor som smajlande sitter med sin familj med naturnära färger på kläderna. På bilderna kan man se att bakgrunderna oftast föreställer välvårdade hem med ikeamöbler arrangerade på ett ordentligt och organiserat sätt. De har prydliga barn som har fina kläder på sig och... ja... gud va svårt det är att beskriva men det ser lite ut som om bilderna vore tagna direkt från ett repotage med Oprah och så har inte vi. Det verkligen sticker i ögonen på mig och jag får det så bekräftat, vi är inte Svensson! Alls!

Positivt eller negativt.

Varken eller och både ock.

När jag går runt i min lilla skrotupplaga till hem känner jag många gånger att GUUUD VAD JAG ÖNSKAR ATT JAG HADE ETT SVENSSONHEM! Men när jag ser på bilderna på dessa Svenssonhem så känner jag inte att jag skulle passa in där. Ibland när min man sitter och stoppar upp gröna godisar i näsan och låtsas nysa ut dom, ser skräckslagen ut och sedan äta upp dom, kan jag ibland känna att, fan varför är inte min man normal. Men, jag skulle nog tröttna om han var en normal man som alltid gjorde det förväntade, jag skulle troligtvis tråka ihjäl om jag levde att ordnat och prydligt Svenssonliv.

Jag vill vara bohem och jag har inte så mycket emot att sticka ut men jag skulle vilja göra det lite mer städat och med en aning lite mindre prylar bara.

Undrar om det någonsin kommer gå att ordna.

Jag kanske inte vill sluta universitetet för det är där jag passar in... där jag inte ensam om att vara lite tokig.

Citat vid middagsbordet

dottern var upptagen med alldeles för mycket annat än att äta och hennes bror tänkte att han skulle hjälpa till och motivera sin lillasyster till matätning och börjar göra figurer med händerna och säger:
"det här är du och jag, det här är mållinjen, titta, här är jag och här är du. Vem tror du kommer vinna den här mattävligen? Titta på mållinjen, du måste äta"
Dottern tittar på sin brors händer som viftar framför henne, framförallt på målet och lyfter upp sina egna händer, ovanför sin brors händer och säger:
"Och det här är en fågel. Den flyger över målet" och så försvann hon helt in i sin fågellek en stund innan hon avslutade med:
"mamma fågel och bäbisfågeln var ute och flög, och så släppte mammafågeln bäbisfågeln." Hon sänkte långsamt sin ena hand, ner mot bordet " och den föll och doooooooooooog" Hon ser sökande på mig och avslutar med "Var det sorgligt mamma?"

Jag: "ja"

Sonen "suck"

Jag:"ät nu"

Sonen: "får jag godis nu?"

Ja ungefär så är det att äta med en sjuåring och en treåring båda med väldigt stor fantasi.

En magisk gräns

I morse när jag ställde mig på vågen kände jag att "nu har jag passerat en farlig gräns"

Jag har gått upp farligt mycket, enligt mig. Nästan tio kilo sedan jag vände trenden från nergång till uppgång. Det känns hemskt tycker jag. Jag gick ner från 107 kilo och tänkte att dit vill jag aldrig igen. Jag har inte oroat mig för att komma dit igen, jag menar, det är ju en bra bit dit och jag kommer ju stanna på vägen då varningsklockorna börjar klämta.

Dom började klämta när jag ställe mig på vågen i morse. Jag har redan babblat massor om att jag är dålig på att hålla dieten och nu jäklar ska jag ta tagi det och jag har tillockmed skrivit ett kontrakt med mig själv, men nu blir jag riktigt orolig, hur mycket är bara prat och hur mycket kommer jag verkligen hålla dieten. Jag verkar ju vara riktigt kass på det här med karaktär.

I alla fall så åt jag en nyttig frukost, sprang en timme i värmen och nu har jag just njutit en god bit lax.

*kling klang kling klang* (mina varningsklockor som är i gång för fullt)

Hur har det gått idag?

Maten har väl gått så där. En kompis var över och gjorde vegetarisk lasagne så det blev lite pasta och sen på kvällen fick barnen pizza och jag snodde några slajsar och sen åt jag lite bröd på kvällen så om jag ska summa ihop det så kan man väl säga att det gått...

ÅT HELVETE!!!

Men jag är stolt över min författande sida. Jag har nästan skrivit ett helt kapitel idag :) jag känner mig nöjd.

Jag ska väl skriva ut det så maken kan läsa igenom som han lovat.

Men nu måste jag sova, klockan är ju ett... igen...

onsdag 30 juli 2008

I dag kom den

Min almenacka som jag beställt.
Det står "Pernys livsöversikt" på den och den är svart med vit text. Innuti står det att det är Pernys almenacka och om jag glömt den någonstans kan väl personen kontakta mig. Jag har valt att ha en att göra lista, för jag har alltid så mycket att göra, jag har en veckans lista eftersom jag brukar vara duktig på att lsita saker. Jag har en dagens träningsruta eftersom jag brukar försöka träna och så har jag en liten tidsruta för arbete eftersom jag ska jobba och kan vara bra att skriva upp hur mycket jag jobbar varje dag så jag har koll på det.

Jag är nöjd med den och när maken fick se den såg han allt lite avundsjuk ut. Han såg ut att vilja ha en själv. Men om jag beställer en almenacka idag kommer det inte att hinna hit i tid till hans födelsedag och det är ju synd.

Jag har redan hunnit skriva i mitt chema för den kommande terminen. Den börjar i september så det är precis lagom att börja ha den som skolalmenacka.

Nu ska jag fortsätta skriva på min bok. Tjingeling

Vad är det med mig?

Förra veckan, från måndag och fram till torsdag så gick jag ner tre kilo. Jag gick ner mer än ett halvt kilo om dagen och jag vet precis vad jag gjorde rätt. Jag åt rätt, det var framförallt det som var nyckeln. Men nu, den här veckan, från fredag förra veckan har jag gått upp fyra kilo. Det är som ett steg frammåt och två tillbaka och jag vet precis vad jag gör för fel nu. Jag har receptet till min framgång men jag struntar i det hela tiden.

I fredags var det det att jag inte åt strikt efter dieten, lördag så åt jag potatis samt att jag åt glass och drack cider samt åt lite godis. PÅ söndagen var det godis och glass och på måndagen var det glass och bröd. Tisdagen var det godis, glass, pizza och öl, va fasen, VILL jag inte gå ner eller vad är det med mig?

Man tycker ju att en sådan framgång som tre kilo på fyra dagar borde sporra mig att känna "Fan va bra det här går, då kämpar jag på så jag når målet nu" men nej istället är det som om det kommer en puckad röst som säger "Fan va bra det här går, men om det nu går så här bra så kan det ju inte göra något om jag fuskar lite, det går ju fort att få bort sen"

Jag skrev ett kontrakt med mig själv här inne på bloggen, både jag och alla som möjligen kikat på den kan ju tydligt se att jag brutit kontraktet så det bara stänker om det och jag måste nästan få något straff för det, ja just det, det har jag ju redan. Fyra kilo! Dom ska bort.

Över till något annat som jag också är så fruktansvärt dålig på så jag borde får smisk, min bok. Jag skulle vara klar med den till skolans start i september, hur går det med det. Jo, tre kapitel på två månader, nu har jag en månad kvar och jag har resten av boken kvar. Någon som tror jag klarar det? Det är väl bara att bita i det sura äpplet och skriva, skriva, skriva, skriva och äta rätt!

Jag har alltså fram till september kvar att gå ner femton kilo och skriva en hel bok, tjoho! Jag har ett delmål som ligger fyra kilo bort som jag ska ha klarat om tre veckor, det borde vara rimligt, med tanke på hur det gick sist. Sen har jag bara tio kvar att fixa den sista veckan. Det känns lite mer orimligt, men om jag nu ska klara något av det så är det väl bara att sätta igång nu. Det som är gjort är gjort och det som är ogjort är ogjort, det är bara att försöka korrekta till vågen nu så det blir lite mer jämnvikt.

tisdag 29 juli 2008

Dottern vaknade precis

hon sa att det var en snigel i hennes säng. Hennes pappa här inne och ska hjälpa henne ta reda på den lilla snigeln. Hon säger att den ligger under täcket och har gröna pinnar till ögonen.

Jag tror att hon drömt

men det får inte henne att sova mycket bättre för det.

Nu vill jag sova tror jag.

Vad tusan gör jag uppe nu

Jag fastnade framför datorn och star trek på samma gång och kom inte loss. Nu sitter jag här och kommer vara skittrött i morgon igen. Typiskt.

Men när jag ändå sitter här kan jag ju berätta en intressant sak om Mellansel i Norrland, i närheten av där vi har vårat hus. Jag brukade springa varje morgon och sprang då vägen ner, förbi fabriken och in på den långa raka huvudgatan som går genom hela Mellansel och sedan upp över järnvägen och den smala vägen som gick mellan gårdarna upp till vårt hus igen. När jag sprang denna långa raksträcka genom stan så lade jag märke till något. Jag ställer först en fråga rakt ut som du som läser kan fundera på, när du går på en trottoar som är avdelad för cyklister och gångtrafikanter, på vilken sida brukar då cyklisternas del befinna sig, på den indre eller den yttre delen?



Den inre, eller hur. Men inte här, icke sa nicke. Jag fick springa på den yttre delen av trottoaren medan det var en tydlig cykel märkt på den inre delen. Jag funderade en del på varför det var på det sättet. Värdesatte dom inte de som gick lika mycket i Norrland som nere i västsverige? Var det helt enkelt så att om man gick så var man så konstig så man gick helt enkelt skylla sig själv?

En kväll när vi satt med några av de infödda i byn så frågade jag. Detta hade ju malt i mitt huvud i närmre två veckor, jag var ju helt enkelt tvungen att ta reda på varför det förhöll sig på det sätt som det gjorde och svaret fick mig att bli riktigt glad.

Det var en blind man som fått samhället att ändra plats på gång och cykelbanan. Han ville ha gångbanan ytternst så han kunde gå med sin blindkäpp och känna kanten av trottoaren. Helt underbart. En man som kunde påverka en hel by.

Så flexibla är dom inte i Stockholm när det kommer till handikappade, förlåt funktionshindrade.

måndag 28 juli 2008

Pool med poolhus och terass

Detta är vår förebild till vår poolarea. Vi ville ha något trevligt ställe där man kan ligga och slappa i solen, ha bra koll på barnen och kunna hoppa i vattnet snabbt och lätt. Ett poolhus där vi kan förvara alla saker som hör till poolen. Ett buskage som ramar in och ger en naturlig och trygg känsla.















Vi började med att ställa dit poolhuset. Eftersom det har hjul gör det det hela lättare att flytta och ställa där man vill. Poolen placerade jag framför poolhuset med en såpass destination så att det kunde gå att få plats med lite stolar och ett lagom trädäck. Missa inte det fina buskaget som ramar in vår poolarea. Tryggt och fint.













Sedan placerade vi ett terasstak så man kan sitta i skuggan medan barnen leker ivattnet. Och se så fint trädäcket blev. Visst är likheten mellan vår poolarea och den vi hade som utgångspunkt som kopier.



På kvällen fick jag och maken chansen att ha poolen för oss själva. Vi busade massor, för vi är så mogna.

söndag 27 juli 2008

Poolen

Vi fyllde aldrig poolen helt i går utan lät det vara bara 4 decimeter högt ungefär och har nu en hävert för att tömma den igen. Vi ska flytta åbäket. Hoppas vi hinner det i kväll så kan vi fylla den i morgon, men det är fortfarande nästan tio centimeter kvar att tömma. Den har alltså hållt på att tömma tre fjärdedelar hela dagen, och har en fjärdedel kvar. Så sett fick den ju själp av regnet som helt plötsligt började ösa ner på oss. Jag sprang runt i detta skyfall en stund och blev lite blöt in på trosorna på knappt en halv minut. Åska gjorde det också, och det rejält. Hääärligt. Jag gillar åska, men när den slår ner bara något kvarter i från och man själv springer omkring med ett litet metalliskt paraply på en av de plattasta slätterna i detta avlånga land, ja då blir man faktiskt lite småskraj. Maken skrattade lite åt mig när jag kom sättande med paraplyet bakvänt i vinddraget av min acceleration.

De uppblåstbara grejerna formligen tog över bassängen och de hade alla tre (sonen hade en kompis över också) var sin stor flytgrej som dom kunde sitta och flyta runt på, och det var ändå inte trångt i poolen. Den som var mest intressant var en stor örn med vingar som dom alla flöt på tillsammans och ramlade gång på gång. Modern min var övervakare. De hade verkligen jättekul kunde man se.

När vi kom hem på natten efter vår bröllopsdagsfirande så tog vi ett snabbt dopp. Det var kallt och jag doppade mig bara snabbt och sen upp igen. Maken däremot låg och flöt en stund. I morse tog vi ett nytt bad efter att vi legat och svettats i en trång säng hela natten. Då var det mycket skönare och jättekul. Jag provade örnen och det var verligen riktigt svårt att hålla sig kvar. Jag vurpade baklänges nästan hela tiden och gud vad jag skrattade. "Tyvär" finns det inga bilder på det *ha ha*

VI har ju blivit lite avensjuka på Cissi med make som har en sån fin husvagnssommartorp så vi vill ju ha samma sak. Vi har en gammal skrothusvagn på tomten som vi hade tänkt skrota eftersom den stinker av mögel men nu har min mamma kommit med en idé. VI ska röjja ur den helt, bara ha skalet kvar och det ska vi måla i samma färg som huset. Sen ska vi göra en fin uteplats utanför och ha den som förråd och ha bassängen framför. Bilder kommer senare, kanske nästa sommar.

Kristinehamn

I går firade jag och min kära make vår sjunde bröllopsdag. Jag tog reda på att det som skulle vara förenligt med just den bröllopsdagen var ylle, så jag hoppade över det. Han påpekade att han var nöjd med det (att jag hoppade över). Vi åkte iväg till Kristinehamn för att gå på:

När vi anlände till staden började vi följa skyltar mot en staty som dom var väldigt noga med att visa vägen till. Det var en Picassostaty som denna lilla pittoreska stad hade äran att inneha. Medan vi åkte försvann staden mer och mer och det dök upp mer och mer vatten. Statyn låg vid en vändplats långt ut förbi hela hamnen och det fanns en liten glasskiosk precis intill. Jag bad maken sakta in och så tog jag ett foto genom fönstret "fast tourism" som min maken så fint kallade det. Sen åkte vi tillbaka igen.

Statyn

När vi åkte tillbaka njöt vi av utsikten eftersom den innehöll sådant som jag känner mig allt för svält född av i mina hemtrakter Örebro:

Hamn, vatten och båtar

Sen skulle vi hitta till själva festivalen vilket inte var lika lätt. Det var mer skyltat till deras avlägsna staty mot hur skyltat det var till festivalen som dom gjorde reklam för överallt men inte visat hur man kom till. Vi cirkulerade staden likt en gam runt en döende människa i en dålig western. Tillslut fick jag fråga och då hittade vi.

Vi började med att intaga en underbar bröllopsdagsmiddag bestående av smörstekt rödtungefilé och två cider. Oj va gott det var! Och under själva middagen ser jag något så underbart. Några som suttit en liten bit ifrån oss och ätit, reste på sig och gick ner till sin... Parkerade!!! BÅT!!! Det fanns förtöjning överallt inne istan, på samma sätt som man perkerar sin bil så körde man bara in med båten, förtöjde den och gick och gjorde det man skulle. Billigare verkade det också vara då det kostade massor av pengar alla dagar i veckan att parkera med bilen, men det verkade vara gratis att förtöja.

Smörstekt rödtungefilé

Inne på festivalområdet var det heldött. Det fanns några karuseller som ingen använde. Vi gick runt lite och kikade samt betalade en massa pengar för att försöka vinna en moped som hade utseende av en liten chopper. Vi vann två mininallar.
Tomt!

Inne på området hade dom en jätteläcker liten affär som var svår att säga om det var affär eller om det var ett museum. Hela affären var utsmyckad med läckra emaljskyltar som man så gärna ville ha! Vi älskar ju sånna grejer, tyvärr kan vi inte riktigt ge dom utrymme då vi älskar så mycket saker *harkel* . En sak hade dom i alla fall inte, och det var en riktigt gammal rund O'boyburk, som vi har *bröstar upp*













Dörrarna till affären, fulla med gamal reklamskyltar.

Vi köpte var sin glass och satte oss i solen för att dyrka lite då vi blev passerade av själens egna krigare. Kändes lite lyxigt. Han gick där med sitt långa fladdriga hår och sin lila klänning. Jag lade märke till en detalj som jag inte tänkt på förut och det var att att han blivit lite till åren. Man kunde skymta en gubbmage där under klänningen. Jag tyckte det var charmigt, jag menar, han är ju ändå en 45 nu eller vad det blir.














Vi, soldyrkandes och själenskrigare, gåendes.

Att se detta orginal är härligt. Denne man av en helt egen sort. Han kompades endast av gitarr och han hade ett bord med frukt och rökelse på scen. Han hälsade sin publik med: Det är så härligt att se er! Gick sedan vidare med visa ord som: Man ska inte ta, men ska ge. Om alla ger så får alla! och så gick han vidare med att säga Frukta inte, ät frukt, och så började han kasta ut apelsiner och äpplen till publiken vilka vissa hamnade i huvudet på folk. Då undrade min make varför han inte hade några vattenmeloner att kasta ut också. Jag diggade loss rejält till everyone is jesus och han kom igång och jojkade mitt i sången.


Frukta inte, ät frukt!

Till sist en fråga. Hur kan man komma på tanken att göra reklam för spendrups över hela baren, använda spendrupsglas samt att låta alla som jobbar ha spendrupströjjor på sig och inte sälja spendrups. Det borde för fan vara straffbart!

lördag 26 juli 2008

Thorn

Nu har min pappa uttryckt en oro över att bassängen kan rasera grunden på huset med sin tyngd eftersom den står så nära huset.

Maken är inte ett dugg orolig utan säger att vikten slås ut på hela den asfalterade ytan och att det därför inte är någon fara alls för husgrunden.

Jag har ingen aning och känner att jag står mitt imellan och inte riktigt vet vad jag ska tycka.

Om huset rasar blir jag däremot lite ledsen...

i väntans tider


Så här "full" är poolen efter sex timmars påfyllnad av vatten. Kan kanske bada i natt när vi kommer hem från Kristinehamn. Barnen hade jättekul i går när de första vettendropparna hade ramlat på botten. Dom kanade i det grunda vattnet fram och tillbaka så det skvätta, gud va kul det såg ut. Jag var allt lite sugen på att hoppa i och prova jag med, men risken skulle väl finnas att jag skulle köra över nån av dom.

Uppdatering i kväll när vi kommer hem från Kristinehamn (och kanske fått ta oss ett härligt nattdopp :)

fredag 25 juli 2008

Dagens äventyr

Idag ringde min make och påtalade vikten med att åka så fort som möjligt och köpa den kraftigt rabatterade bassängen på ICA MAXI som just nu såldes för halva reapriset vilket utgör ett pris på 1000 kronor, lite knappt.
Jag stod i köket, oduchad och otandaborstad och illaluktande men kände att det maken sa var lite brådis, så jag hoppade i ett par alldeles för stora jeans och tog bilen ut mot affären. När man luktar på ett sätt som skulle kunna sätta en elefant ur spel så vill man integrera med andra människor så lite som möjligt men detta skulle inte bli så lätt.

Jag tog den största vagn jag visste fanns, alltså en sån där kundvagn med svart handtag, och så strosade jag in i affären och tog mig en scanner. Jag sökte upp "torget" där maken sa att de skulle funnas. Det var tur att jag dök upp då jag dök upp för det var ju bara TVÅ PALLAR kvar utav varan jag var ute efter och inte såg jag ett tåg av hysteriska reajagandes badsugna människor heller. *mutter mutter morr morr*

Sagt och gjort, jag tänkte ta den här lilla bassängen, slänga ner den i min icavagn och scanna den och sedan be on my merry way... ha!!!

Jag ensam svag liten flicka *harkel* själv mot denna tunga tingest, i dont think so!
Jag var chanslös, bara att inse, så jag ropade på lite personal. Det kom en personal. En tjej, lite kortare än mig och mycket mycket spädare som glatt tog i andra änden och började ta i. Jag nästan skrattade, det var ju dråpligt, vi två mot fyrkantiga hulken. "Vi kanske ska se om Fredrik kan hjälpa oss också" sa hon och log. "Ja, det kan nog vara en bra ide" sa jag vänligt men illaluktande.

Snart var vi fyra stycken som högg i och försökte frakta ett otympligt paket med bassäng (alltså tre som var tvugna att jobba i stanken av min lekamen), till en korg som såg löjlig ut i jämförelse. Jag var skeptisk. Då säger en av de anställda, tror det var Fredrik, att dom hade ju sånna där ikeavagnar. Jag lyfte på ögonbrynen och kände att jag hurrade lite inombords. "Ja men då tar vi väl en sån då" tyckte jag. Jag fick leta upp en och kom tillbaka med den till högen av bassänger. Nu var det bara jag och Fredrik kvar. Dom andra hade nog flytt medan dom hade chansen.

Vi fick över bassängen och sedan gick vi över dit där dom sålde tillbehören och Fredrik prackade på mig (hans egna ordaval) alla möjliga livsvikta saker att ha till bassängen (inte rejäl tvål och deo dock, vilket jag hade gjort om jag vore han).

Väl vid kassan fick jag en annan stackare att följa med mig och min odör till bilen för att lasta in kolossen. Nu till två mycket fachinerande saker. Den första saken: Jag kommer gående tillsammans med en anställd, i ganska högt tempo med hela lasten full med grejer och då ska en telefonförsäljare försöka hindra min framfart. Jag var vänlig med bestämd, alla fem gånger, jag var tvungen att neka honom ett köp och försökte komma förbi. Att dom inte kan ge sig!

Nästa fachinerande sak. Jag hade parkat en ganska bra bit från affären, där det var i stort sett tomt på andra bilar, för att kunna lösa inplockningen av pool smidigt. Jag hade kört fram så jag stod i en ruta med en tom ruta bakom mig. Det var helt tomt runt omring min bil när vi kom dit förutom *trummvirvel* precis bakom min bil! What the fuck!!! Vem får för sig att parkera precis bakom en annan bil när det är tomt överallt annars? Jag kommenterade detta till mannen som följde med mig ut och han sa att han kanske ville ha skugga. Jag såg mig omkring på den platta parkeringsplatsen helt utan upphöjningar och frågade lite uppgivet "vilken skugga?" och han skrattade.

Jag fick köra fram bilen för att vi skulle kunna få in sjabraket och tror ni inte helvetet är precis så stort så det skulle få plats på bredden men den kom inte igenom luckan eftersom den är lite smalare än själva luckan innanför. Jag var tvungen att gå fram och rota bort alla saker som låg i baksätet (inte lite saker) för att kunna fälla fram baksätet så vi skulle kunna få in den.

Väl på väg hem kände jag att min odär blivit än värre och ett bad i bassägen skulle vara precis vad jag behövde, men jag kommer inte få iordning den utan maken så det får vänta tills i kväll... nu ska här städas

Tidig kräftpremiär

I går avrundade vi dagen med kräftmums tillsammans med grannen. Han hade med sig tjeckiskt öl som jag bara var tvungen att smaka på. Det var jättegott! Så jag drack en burk (fy på mig, massor av kalorier)
Och så hade maken köpt vitlöksbröd som jag är en sådan sucker for!!! Åt nog en hel längd helt själv (fy på mig, massor av kalorier)

Men det var trevligt och jag var inte värst på vitlöksbrödet, det var dottern! Oj va hon sprang och tog bröd till sig och till grannens lilla hund som stod utanför och skällde för hon ville vara med i gemenskapen. Kan man förstå.

I dag när jag ställde mig på vågen, som sedan i måndags i stort sett visat mer än ett halvt kilos minskning varje morgon, visade nu på ett plus på tre hg... va fasen, det kunde ha varit värre säger jag och skakar det av mig.

Nu är det dags för en rejält sen frukost, för barnen sov länge eftersom din kom i säng efter tio i går kväll. Får nog bli brunch.

torsdag 24 juli 2008

Okej, jag är överbevisad!

Det går inte att måla huset när man är ensam med två barn, ett i treårsåldern och det andra i sjuårsåldern.

Jag hade ju planen klar, samma plan som sist. Att fylla poolen med vatten och låta barnen plaska medan jag skulle klättra runt på stegar och kladda med färg, helt perfekt, i teorin!

Jag fyllde poolen, så långt allt väl. Sen skulle jag fixa fram färgen. Jag hittade en hink med grön färg och tänkte att nu är det bara att öppna den och ta en pensel. Det var inte så bara. Jag hittade till att börja med inte burköppnaren utan fick använda en vanlig bordskniv. Jag började först med att bara bända som man brukar men inget hände. Jag blev frustrerad och tillslut tog jag i så svetten formligen sprutade om mig och jag är rätt säker på att man kunde se pulserande ådror på min hals och att jag såg en aning vansinnig ut i största allmänhet medan jag stånkade och stönande slet i burken.

Jag fick tillslut loss det ihoprostade locket och insåg att jag inte var så svag som jag trott. Jag hade inget att hänga hinken i så jag fick hålla den i handen när jag klättrade upp på stegen som stod lutad mot väggen ovanför källartrappan. Dottern kom då springande och ville klättra upp efter mig, jag var lite barsk när jag talade om för henne att hon inte fick. Hon och sonen badade tillsammans med en kille från samma gata och det var livliga lekar. Jag stod och bökade uppe på en stege, fick färg över mig, ner i källartrappan och drippdroppandes på fönstret och mitt humör var inte lika högt upp i topp som jag var kroppsligen.

Sonen och hans kompis fick för sig att dom skulle ha vattenkrig, alla mot lillsyrran som inte hade något vattenvapen. Lilltjejen börjar gråta, jag ropar på sonen, ingen reaktion. Jag ropar högre på sonen, fortfarande ingen reaktion. Jag ropar ännu en gång på sonen och jag tror hela Örebro hörde denna gången, men inte sonen utan hans kompis fick säga ifrån å mina vägnar.

Så här fortsatte det. Ungarna bråkade, busade, fick varandra att gråta och jag stod och balanserade färg, mig själv och penslar i vänster hand (jag är högerhänt) samtidigt som jag skrek åt ungarna att vara lugna och snälla. Droppen var när sonen på något sätt lyckats klämma in sig under den lilla rutchkanan som stod i poolen, ni vet en sån där rödblå i plast av märket Little Tikes. Dottern hade sedan satt sig på denne och sonen skrek i panik då han låg med bara näsan över vattenytan och hans orubbliga syster ovanpå.

Jag formligen hoppade ner från steget, skvätte säkert färg överallt, samtidigt som jag skrek lite lätt hysteriskt till min dotter att kliva ner från rutchkanan. Hon gjorde inte det utan jag fick dra bort henne och lyfta bort rutchkanan. Sonen grät och var upprörd och jag fick trösta. Samtidigt lyckades jag få fram meddelandet om att om hans syster skrek att han skulle sluta så skulle ju han också göra det, nu hade han ju fått känna av hur det är när någon inte lyssnar.

Nu ställde jag färgen åt sidan och sket i huset.

Jag tycker att det är jobbigt och påfrestande att ha ett hus som det behövs massa jobb på, det är halvt målat i grönt, rött och gult samtidigt som det är vitt och blått på sina ställen. Vissa på gatan har kommenterat att det borde bli klart snart, det har ju stått så i ett år. På samma gång har vi en veranda som kräver en del arbete och det måste bli klart innan hösten då jag inte orkar leva med vardagsrummet som en yta att ställa garderober och hyllor fulla med saker som ska vara någon annan stans.

Jag får väl fortsätta sommaren med att vara en lugn mamma som ägnar sig åt att slappa med barnen och åka iväg och helt och hållet släppa allt som måste göras eftersom jag inte kan göra det ensam. Men gud vad jag kommer vara stressad inombords om jag känner mig själv rätt. Som ankan, lung på ytan men paddla på som fan i den inre stressfabriken!

Härlig sommar

(och så luktar det apa på parkeringen också...)

onsdag 23 juli 2008

Pedofilernas favorityrke

måste ändå vara inom kläddesign.

Jag har sagt det tidigare, kanske inte här, att det verkar krylla av människor, framförallt män, som har en snedvriden uppfattning av människor i stort. De vill helst utav allt att deras modeller ska likna små pojkar. Kan tyvärr inte styrka detta med en länk eller liknande, men jag har läst att många av de stora kläddesignerna använder sig av småpojkar när de tar fram kvinnokläder. Inte konstigt att vi kvinnor har svårt för att kunna leva upp till det mode som görs åt oss, det skapas ju inte för oss utan för små okurvia pojkar.

När man tittar tillbaka på kläder som varit gjorda för barn de senaste åren så kan man se skandal efter skandal. Gärna ska flickor, från fyra år och uppåt, gå runt med kläder som framhäver de figurer som de möjligen skulle kunna ha, om man verkligen kämpar för att hitta dom. De ska gärna ha tryck där det står porn star, något som jag till och med reagerar över om en vuxen kvinna har, men ett barn, jag mår illa!

Det säljs även tröjjor med playboyharen säljs till små barn. Jag kan förstå att ett litet barn vill ha denna hare för den är söt och vet man inte vad den står för så är den säker väldigt lockande. Det är här de vuxna måste ta sitt ansvar och eftersom kläddesignarna inte kan ta detta ansvar så är det viktigt att vi föräldrar gör det.

Det har kommit upp flera tillfällen då stora klädkedjor visat brist på omdömme då de sålt bland annat stringtrosor i storlek 80 och uppåt eller stringblöjjor??? Va fan ska en stringblöjja kunna göra egentligen? Ja inte skulle jag lita på dom speciellt mycket i fråga om bäbisavfall. Det har även varit raffset på tapeten i storlek 90 och uppåt och nu kommer det igen, Ellos bikini!

Jag vet inte om jag kan uppleva denna tygbit speciellt sexig även om den har en sexuell anknytning till pinuppor som texten tar upp, men framförallt ser den bra obekväm ut! Den övre delen ser inte ut att göra något annat än att skava och sitta åt samt hämma bäbisens rörelser. Ett rent fiasko om man frågar mig.

Puckade gubbar som verkar ha a thing for bäbisar är de enda som skulle kunna skapa sådana här saker! Skämmes tamejfan!

Kvällsfika

jag har haft en otroligt otäck huvudvärk hela dagen och efter att jag tagit en riktigt lång härlig dusch satte jag mig framför teven. Jag kikar nu på star trek och var lite sugen på något. Te var ju en självklarhet men jag ville ha något till, men inga kakor. Jag har nu mumsat på rostade och kryddade solroskärnor och maken hittade tre torkade jordgubbar (inte gamla äckliga bortglömda utan sånna man köper torkade) som jag också mumsar på just nu.

För viktens skulle hoppas jag att det är lika nyttigt och bra som det känns, för jag känner inte att jag fuskar, i alla fall inte så mycket.

Inte min dag

Idag tänkte jag vara duktig och kreativ och få så mycket som möjligt gjort. Min plan var att tvätta, klippa gräset, hänga tvätten, laga lunch, skura ur barnens pool och sedan fylla den med vatten så dom kunde bada i de härliga värmen. Medan barnen skulle hålla sig upptagna med badandet så skulle jag kunna gå lös och måla fasade precis bredvid.

Sagt och gjort, jag satte på en tvätt och körde igång gräsklipparen. Under tiden jag klippte hann sonen komma ut och domdera med mig som om han vore Julius Cesar och jag hans slav ett antal gånger. Han skrek att jag skulle komma in och läsa på teven vad som stod, medan han spelade. Jag vart tillslut förbannad och gick in, stängde av spelen och för att avsluta sonen fullständiga utbrott som gick ut på att han med uppspärrade ögon och med hög röst upprepade "Jag vill spela jag vill spela jag vill spela jag vill spela jag vill spela jag vill spela jag vill spela jag vill spela jag vill spela jag vill spela" tog tag i honom i armen och sa åt honom med bestämd stämma att nu räcker det!

Han fick förstått att det inte skulle bli något mer spelande på resten av dagen och inget mer överhuvudtaget förrän han skärpte till sig.

Jag gick ut igen och fortsatte klippa tills gräsklipparen fått för sig att den ville vila lite. Att klippa gräsen vill jag bara påpeka inte bara är att gå fram och tillbaka med en gräsklippare, oh nej! Man får räkna med att få saker utsprutade på smalbenen med jämna mellanrum eftersom en massa saker gömmer sig i gräset som pinnar, äpplen och en och annan legobit. Sen är gräsmattan fylld med saker som inte går att bara plocka bort som, en tömd pool storlek mega, ett picknickbord i trä och en hel del leksaker som barnen spritt ut. Man får flytta saker fram och tillbaka under tiden man klipper samt att man är tvungen att klippa runt saker som rutchbana, sandlåda, äppelträd eller dylikt.

Eftersom gräsklipparen inte fungerade tänkte jag att jag kunde fixa barnens pool och se om jag skulle få igång gräsklipparen senare och det är här som dagen gick åt helvete!

Vi har inget ställe för vatten utomhus utan är tvugna att koppla in vattnet i källaren och dra den genom hela källaren och ut genom dörren. I källaren har vi tusen ting som leksaker, papper, böcker och kläder. Jag var tvungen att dra slangen genom detta bråte. Jag börjar köra igång vattnet, det funkar bra tycker jag tills trycket helt plötsligt försvinner. Attans också tänker jag och ser framför mig att det står och sprutar vatten i hela badrummet men ack så fel jag hade.

När jag kommer ner så hör jag att det porlar vatten men inte i badrummet utan i hallen. Fanfanfanfanfanfanfanfan!!! Nä slanget sitter fast som den ska inne i badrummet men däremot har det blivit ett stort hål??? mitt i slangen och ingen kan väl gissa var? JO men visst!!! Precis över lådan med mina skolböcker som nu formligen badar i vatten! Jag får av vattnet och går sedan därifrån för jag blir så upprörd att jag inte vet vad jag ska göra. När jag kollar efter senare så ser jag att vattnet rinner ut i avloppet men minst två böcker är helt ohjälpligt blöta.

Det är nu som vissa saker blir väldigt jobbiga för en person som ganska nyligen slutat röka och som går på diet. Det enda jag ville just för tillfället var att tömma en stor påse godis, dricka minst en liter cola och röka cigarett efter cigarett!

Hur kommer det sig igentligen?

Efter detta har dottern gjort allt i sin makt för att klampa vidare på de redan hårt anfrätta nerverna. När jag sa till henne att vara kvar på baksidan så jag kunde klippa så skrek och slogs hon för hon ville gå in och när vi skulle gå in så slogs och skrek hon för hon ville vara ute. Sen är det sånna där småsaker som jag inte tänkt på om det inte vore för storkatastrofen, som att man fastnar i saker, att tvättvindan trasslat sig och att fingrarna hamnar i gamla äckliga mjölkglas när man försöker fixa med disken.

Och nu sitter jag här, efter lunchen, alljämt hungrig eftersom jag inte blir mätt på maten nu när jag dieter, extremt röksugen och med skafferiet fullt med pepparkakor och rökande grannar.

Om jag inte gått och rökt eller småätit när denna dagen är till ända så är jag värd ett pris av något slag!

Tänk vad lite skärp kan göra

från ren och skär dekadens i form av glass, godis och kakor så skärpte jag till mig och tog bort allt. Nu äter jag efter xtravaganzas tänkande alltså inget småätande, men sex mål om dagen. jag är lite småhungrig eftersom portionerna är en aning mindre än vad jag vant mig vid på senaste, men det går. Det blir ju rätt så ofta mellanmål.

Detta har resulterat i att jag nästan gått ner ett kilo om dagen, helt sjukt! Tror detta kan var hormonellt också. Det har väl med rökning att göra, kvinnosaker och maten. Jag rusade i höjden när jag slutade röka på grund av hormoner samt att jag smååt. Nu när småätandet försvann och den hormonella balansen börjar balansera sig igen, så går jag väl ner rökkilona lite snabbare *hoppas och tror jag*

Vi får väl se vart den här karusellen stannar någonstans :) och när det blir till att jobba lite mer igen.

Jag slutade äta skräp på måndagsmorgon och har sedan dess gått ner 2 kilo, ungefär.

tisdag 22 juli 2008

Lite uppdatering

Hur har jag skött mig idag då?

Maten
Jag har ätit nyttig och bra mat, vägt och haft mig så jag har fått i mig ganska precis det jag ska i matväg. Jag har inte småätit mer än tre pepperkakor vid fikat tillsammans med Jenny. Frukosten var som vanligt fil, bär, frön och nötter. Luch blev rester, köttfärsgrönsaksröra och sallad. Mellanmål, en xtravaganzasoppa och middagen blev lax med grönsaker. Kvällen avrundades med en powerbar och nu sist, lite fil.

Motionen
Efter middagen började maken fråga om efterätt och jag såg detta som en ledtråd till vad jag skulle göra och det var inte att äta glass! Jag stack iväg på en snabb promenad i en och en halv timme.

Det mentala var väl att jag fick tid att tänka och ägna mig åt mina egna tankar på promenaden men lyssnat på skivan har jag inte gjort.

Jag har dessutom fått en ide till en ny novell som jag tänkt skriva ikväll, men jag har prioriterat att stänga av hjärnan och spela fåniga spel istället.

måndag 21 juli 2008

Varning!!!

Tänk på vad du har på dig när du går och handlar på ICA!!!

Maken har idag på sig ett par svarta byxor och en röd piké-tröjja med ferraritryck. Han handlade på ICA på väg hem från jobbet och stod och kikade i en reakorg då en kvinna kom fram och frågade "Finns detta påslakan i rött också?" varpå min make svarade "Oj, nu tror du att jag jobbar här!" varpå hon svarade "Ja..." Han fick henne att förstå att så inte var fallet och sedan skämtade han lite med en annan kille om att det kanske var lite farligt att ha en röd tröjja och svarta byxor på sig på ica.

Här tror man självklart att historien är slut, men icke sa nicke.

Maken var tvungen att åka iväg till ICA igen för att handla lite grejer nu på kvällen och när han kom hem så visade han mig tre fingrar och bad mig gissa vad de symboliserade. De symboliserade hur många gånger han blev förväxlad med en ica-anställd denna gången.

Först var det en kvinna som kom fram vid ingången till utemöbelavdelningen. Hon började fråga om dyner.

Sen var den en person som bara hann säga "ursäkta" innan han upptäckte att maken inte var anställd i affären.

Den tredje var en ung man i tjugoårsåldern som kom fram och sa "Hej" varpå min man sa "Alltså jag jobbar inte här!" varpå ynglingen svarade "Oj, ursäkta, snygg tröjja" och så skrattade han och gick.

Maria!!! För guds skull, ICA förfaller, du måste komma tillbaka från semestern! Kunderna attackerar ju vem som helst i ren hysteri och förtvivlan!

Plenering

Nu måste jag lägga upp mina planer inför viktreduceringen. Inget mer snaskande eller kakätande, bara sund och kalorisnål mat.

Helgen har inte varit snäll mot mig, eller rättare sagt, jag har inte varit snäll mot min kropp i helgen. Fy på mig!

Jag ska, enligt den plan jag har, äta sex gånger per dag och dricka tre liter vatten per dag. Min frukost bestod idag av en tallrik fil, en halv deciliter hallon, en kvarts näve cachewnötter, enkvarts näve krossad mandel, lite linfrön, rostade solrosfrön och pumpafrön. Jag ska snart intaga ett glas xtravaganzachokad. Lunch blir nog sallad och köttfärssås. Ett mellanmål med xtravaganzachoklad och middag gjord på laxspett och grönsaksröra och dagen kommer avslutas med en tallrik fil med bär, nötter och frön (tror jag) Jag kommer lägga in två enlitersflaskor i kylen så jag har gott svalt vatten att dricka under dagen så jag får i mig den vätska jag behöver.

Träning idag kommer bestå av städning av huset och en powerwalk i kväll när maken kommer hem.

Nu får vi se hur väl jag följer detta.

söndag 20 juli 2008

Typiskt Svenskt

Det som är typiskt svenskt är att inte säga vad man tycker när man betalar skitmycket penger för mat på krogen och maten smakar aprumpa! Idag gjorde jag det otypiska och klagade men fan va jobbigt det var.

Vi åt på restaurangen inne på Eurostop, alltså inte korvkiosken utan restaurangen. Vi köpte en sån där helgspecial, något erbjudande dom hade. Barnen fick köttbullar. Vi var inte de roligaste gästerna heller vill jag lova. Först häller jag upp fyra läsk och sen märker jag att det inte är någon kolsyra i. Vi får fyra nya drickor. Sen var det sås på ungarnas köttbullar fast det inte stod att det var det på menyn, då fick dom ta tillbaka en och komma med en ny eftersom sonen avskyr sås.

Sen över till vår mat. Fläskfilé, stekt potatis och grönpepparsås. Det vi fick kunde inte anses vara fläskfilé med stekpotatis. "Fläskfilén" var torr, seg och påminde mer och skolmatsalens gamla tradiga onämnbara köttbitar från ungdomens glada dagar. Den var smaklös och fastnade bara i tänderna. Grönpepparsåsen var inte stark utan smaklös. Stekpotatisen hade ingen stekyta utan var mjuk och liksom fuktig. Man kan lätt säga att maten smakade som om den legat i uppvärmningsdisken mer än i alla fall fyra timmar.

I ärlighetens namn smakade det nog som om köttet legat där sedan i går, det fanns ingen tillstymmelse till vätska kvar i köttet, det hade krypit över till potatisen istället. Vi hade betalat nästan 120 kronor var för maten, alltså 240 kronor torrt kött och mjuk vattning potatis samt några tråkiga kokta grönsaker. Maken ställde bara bort sin mat och började gå in på salladen. Jag satt och tittade framför mig och funderade på hur jag skulle göra. Det var ju massor av pengar för oss och vi var ju hungriga. VI kände oss lurade och funderade på hur vi skulle lösa problemet. Maken vägrade äta. Tillslut gick jag fram och kommenterade maten. Han var väldgit tillmötesgående och trevlig ochsa att vi absolut skulle få nytt. Jag kom över medmaten och han började gröpa ur samma värmehållare igen. Jag sa det att om han ändå skulle ge mig samma mat så kunde han ge upp, för det skulle ju vara samma problem. De var ju absolut uppvärmda för länge. Nej nej, det höll han inte med om.

Jag gick tillbaka igen, utan mat. VI satt och diskuterade om vad vi skulle göra, begära ny mat, annan mat. Med tanke på att barnen ätit färdigt och hade börjat gnälla, så kändes det inte helt rätt för tillfället. VI ville ju i så fall inte ha något av erbjudandena, och tog vi inte erbjudandena så skulle vi få vänta och då skulle barnen få vänta och det skulle bli cirkus.

Jag kände att jag redan varit den där gnälliga och ville inte gå fram och tjafsa igen om pengar eller så utan om det skulle tjafsas om det så skulle maken få gå. Han satt väl och fattade mod inför att vara tvungen att gå fram och tjafsa då de själva kom fram till oss och gav oss två hundra kronor tillbaka. 40 kronor behöll dom och det var inte så konstigt, vi hade druckit två drickor och ätit sallad, som ingick i priset.

Även om maten inte var det man förväntade sig så vill vi ge dom en eloge för att de betalade tillbaka pengarna, utan att man behövde ta upp det med dem själv.

När vi kom hem lagade jag till en fläskgryta som var jättegod och garanterat billigare än 120 kronor portionen.

måste erkänna något

det gick inte så bra i går heller!

Det gick jättebra under själva dagen. Jag åt så nyttigt och fint så. Färska bär i filen sitter inte helt fel heller. Men sen kom kvällen och barnen skulle få lördagsgodis. Maken hade köpt godiset och då blir det alltid överflöd. Han hade proppat en helt påse full med godis och lyckats hålla igen den med en sån där väglapp för scanning.

Jag delade upp godiset åt barnen och sen kom den dåliga karaktären fram och jag tog mig lite choklad att mumsa till teet medan jag skrev på datorn. Sen började filmerna och jag fortsatte mumsa choklad ur påsen och jag gick och lade mig med ångest över vad jag gjort. Ångesten fick sällskap av magsmärtor av magkatarrskaraktär.

Jag skäms, jag har ångest och jag känner mig extra fet och ful. Fan va korkad jag är! Men det är en ny dag i dag och det är varken fredagsmysdag eller lördagsgodisdag i dag. Jag hade ju tänkt att ha planerna från i morgon så att jag föll dig i går och i förrgår behöver inte betyda att jag inte kommer klara det, bara att jag måste skärpa mig.

Hoppas ni inte tappat tron på mig, jag har inte det i alla fall, jag hade bara det precis vid läggdags i går men jag vet ju att jag kan. Jag har ju redan lyckats med trettio kilo (även om jag gått upp några av dom igen) så att klara femton till är ju en baggis då! *Harkel*

lördag 19 juli 2008

Sjukliga ideal


Jag kan inte säga något om preparatet eller dess effekter, det enda jag kan prata om här och nu är reklambilderna och vad de säljer på. Första bilden, alltså före "One week". Är det en överviktig kvinna vi tittar på? Nej! Är det en kropp man skulle vilja eftersträva? Ja. Blir man äcklad av denna kropp? Nej. Kan en reklam som uppvisar denna kropp som en negativ bild ge en skev bild till kvinnor runt om i världen som redan har stora krav på sig när det gäller yta och uppenbarelse? Ja.

Den andra bilden. Är det en sundare kropp ? Nej. Är det en perfektare kropp som man vill eftersträva? Nej. Är den kroppen för smal, jämfört med den första bilden? Ja, absolut! Kan en reklam som uppvisar denna bild som positiv ge en skev bild till kvinnor runt om i världen som redan har stora krav på sig när det gäller yta och uppenbarelse? Ja.

Min man utbrast rakt ut när han såg reklamen "Men herre gud, det måste ju vara en parodi!" men det är det inte. Att BMI- restrektionernas viktmått har minskat under åren och att bantningspiller går som smör i solsken säger en del av hur vårt samhälle ser ut.

Jag vill ha den kropp som syns i första bilden, om jag får kroppen på kvinnan i andra bilden kommer min man att bli gramse och jag kommer inte må bra, varken fysiskt eller psykiskt!

Allting gick ju så bra, tills maken kom hem

Jag åt en GI-smörgås till frukost och te. Jag fortsatte dagen med en sån där drink som jag fått från xtravaganza. Till lunch blev det laxspett och en grönsakschiliröra och sallad. Till mellanmål tog jag lite nötter och middagen blev kyckling med stekta rotgrönsaker och en sallad. Sen började förfallet. Maken lockade med glass och inte vilken glass som helst utan baileysglass som är en av de godaste glassarna. På kvällen tar han fram en chokladkartong och suktar med och jag är så svag så jag tar och så serverar han en baileys i drickform också.

"Du ska ju börja banta i morgon så jag tänkte att du får väl äta lite gott innan du börjar"
"Jag började idag"
"Ups, förlåt. Men du kan ju alltid börja om i morgon"

Jag vet att jag inte kan skylla på min man, jag åt själv, han stoppade in sakerna i munnen på mig. Men med tanke på vilken dålig karaktär jag har, så kan man nästan säga att han gjorde det. Speciellt nu när jag inte röker längre, jag är så svag...

torsdag 17 juli 2008

Fan fan fan

Nä men ska ju inte göra för mycket på en gång, så är det ju helt enkelt.

Jag ville ju gå ner i vikt och har sprungit ungefär sex kilometer varje morgon före frukost. Eller ja, inte varje morgon, men i stort sett hälften av alla mornar har jag sprungit sex kilometer. Sen har jag ju använt resterande tid till att springa efter barnen.

Men så hade jag ju fått för mig (efter påtryckningar från min make, inte att förglömma) att sluta röka under semestern eftersom jag då har maken som stöd med barnen och så. Så på måndagen så slutade jag röka vilket har gjort mig till en surkärring och en en hysterisk mamma som hellre skriker på barnen än har ett lungt pedagogiskt samtal med dom när dom inte beter sig så som man förväntar sig, vilket innebär hela tiden.

Man brukar ju kunna säga att det är olika saker som förändras i kroppen så man går upp lättare när man slutar röka och detta i samband med att summan av lasten är konstant gör att man inte går ner i vikt längre hur många jävla mil man än springer. Kvällarna som jag tidigare utan problem tog mig igenom med en kanna te och ett par cigaretter passerar allt för ofta den lilla skålen med choklad och nötter nu för tiden.

Jag har helt och hållet tappat min lilla tillstymmelse till självbehärskning och har börjat äta. Min aptit har blivit större och jag har ätit dubbelt så stora tallrikar vid middagen också. Jag svär över mitt beteende och surar men när nästa måltid kommer så är det samma sak. Allt smakar ju mycket bättre när man inte röker och nog fasen får man en större aptit, eller är det bara jag? Att man dessutom har spenderat några dagar hos mamma som använder grädde i maten och smör i stället för olja samt att hon gör den där maten man själv aldrig orkar göra men gärna äter gör inte att tallrikarna och kallorierna blir mindre.

På mina tre veckor av semester har jag gått upp över fyra kilo. Det är mer än ett kilo i veckan det och det är fyra kilo längre ifrån mitt mål. Det enda jag kan göra är att ta mig i kragen och sluta äta godis.

Härmed skriver jag mitt eget lilla kontrakt som är till allmän beskådan här inne:

"Jag,Perny, lovar att inte äta något godis, kakor eller dylikt förrän jag väger 75 kilo. Mitt mål är att väga 75 kilo innan skolan börjar den andra september vilket ger mig 6 veckor att gå ner 9 kilo. Det ger mig 1,5 kilo i veckan i snitt. Jag ska uppnå mitt mål genom regelbunden träning och total avhållsamhet av socker och fett samt små portioner mat. Jag ska gå strikt efter Xtravaganzas halvfartsprogram och ifall det krävs kommer jag att hoppa på helfarten mot slutet. Jag kommer att lägga upp mina veckoplaneringar här och berätta hur jag följer dessa."

onsdag 16 juli 2008

Varför småbarnsmammor ser helt vansinniga ut och har hesa röster när de handlar på MAX drive sent på kvällen

Vi hade tänkt vara i Stockholmstrakterna i två veckor ungefär, det blev fem dagar. Barnen har tydligt uttryckt sitt missnöjje med att vara där och inte hemma genom att med en sån där riktigt gnällig röst (en sån som använder som tortyrredskap i vissa länder på månen) säga upprepade gånger "jaaaag vill heeeeeem".

Varför ska man försöka göra sig till för ungarna när dom bara gnäller ändå, så sagt och gjort, vi åkte hem idag. Jag packade in allt i bilen och ungefär tio minuter innan bilen skulle avgå så kom dottern gående med sin klänning, fullständigt genomsur! Alla kläder var nerpackade och instuvade i bilen. Det enda vi hittade var dotterns prinsessklänning som låg i leksaksväskan. Den är en aning för stor eftersom den är gjord för barn 3-5 år. Dottern är tre år. Den hänger som ett rosa tält över henne. Trosor hade hon inte heller eftersom dom var lika blöta som klänningen hon haft från början.

Jag påpekar att jag inte vill stanna på vägen så dom skulle göra alla toalettbestyr innan vi åkte.

Ja ja, det var ju bara att stuva in dom i bilen, sonen på sin sida och dottern i sitt prinsesstält. Vi börjar åka och får först tampas med över tio bilar som skulle åt motsatt håll, i sjuttio kilometer i timmen, på en väg byggd för en halv bil i en riktning. Jag svor över att hela Sverige visst skulle åka på denna miniväg just vid detta tillfälle. Sonen: "Men mamma, du brukar ju möta många bilar, nu tycker jag att du ska sluta gnälla." Tack min son... men mamma har inte fått någon cigarett på flera veckor så hon är lite extra gnällig på sina medtrafikanter då.

Efter tio minuter: dottern vill inte ha sin macka som hon fått innan vi åkte så hon kastar den på sin bror som blir förbannad och skäller och skriker på henne. Jag försöker få honom att ta hand om mackan och får skrika för att kunna överrösta honom, samtidigt försöker jag säga till dottern att det inte var bra gjort.

Efter fyra mil:
Sonen börjar "Mamma, jag måste bajsa"
"Men jag sa ju åt dig att du skulle gå på toan innan vi åkte, kunde du inte bajsat då?"
"Men jag var inte bajsenödig då"
"Ja men då kan det inte vara sån kris än, du var på toan för tjugo minuter sedan, håll dig"
LIllasyster, även kallan den lilla härmapan: "Jag är bajsenödig"
"Nej det är du inte, du bara härmar din storebror"
"Nej jag är visst bajsenödig"
"Ja ja, jag stannar väl någonstans där jag ser en mack men jag stannar inte än, jag vill komma en bit till innan vi tar en paus"

Efter sex mil:
"Mamma, nu har du faktiskt åkt förbi massor av mackar, kan vi inte stanna på någon nu?"
"Ja ja, ok"

Vi kör in på en mack. Medan sonen går på toa så ställer jag och dottern oss och letar efter något gott att äta i bilen. En man går förbi. Han ser ut att ha en medfödd missbildning som han troligtvis var mer än medveten om. Dottern (med hög stämma):
"Va ful han var"
Jag ville helst bara försvinna men svarar:
"Nej det var han inte, och så ska man inte säga"
"Nähä"
Dottern drar, studsar, hänger, sliter, slår efter folk skriker, tjafsar, puttar och gnäller. Jag håller ett stadigt tag i handen som blir stadigare och stadigare och stadigare, samtidigt som jag ber henne stå still, vara tyst, sluta gnälla och att jag håller bara hårdare om hon inte kan skärpa sig.

Tillbaka i bilen. Jag säger att dom inte får allt godis på en gång utan att jag kommer portionera ut dom. Det är tom och jerrys godispåse som innehåller flera små godispåsar. Jag tänker förbereda godispåsarna genom att öppna dom innan vi åker men sonen bedyrar att han allt kan öppna sina egna påsar. Därför hoppar vi in i bilen och jag börjar köra. Dom får var sin minipåse bilar och jag börjar köra mitt i trafiken och försöker hålla reda på min bil och alla andra bilar runt omkring mig.
"jag kan inte öppna mamma, öppna mamma, kan inte du öppna mamma, snälla mamma, öppna, mamma öppna då, mamma, öppna då"
"Men du sa ju att du kunda öppna själv"
"Jag trodde det"
"Men jag kan inte öppna nu"
"Men, (mycket ynklig och ledsen, dottern gråter) vi vill ju ha!"
"Ja men ge mig påsarna då" håller bak handen för att dom ska ge mig påsen men dom har den precis så jag bara når den med fingerspetsarna, jag vinglar över hela vägen "Ge mig påsen då för fan!"( jag får påsen, sliter upp den och ger tillbaka, upprepar)

Bråk uppstår för att dottern vill bjuda sin bror på bilar och han vill inte ha och det låter som om hela världen går under i baksätet. Jag ber dom vara tysta och sluta bråka.

Sonen börjar göra enformiga lite lätt skitjobbiga ljud i baksätet, dottern hakar på och får till en ton som kan skära i glas, jag skriker att om dom inte är tysta så kör jag i diket, med flit!

Barnen börjar leka en lek som går ut på att slå varandra med nallar, dottern skrattar så jag hoppar till.

Sonen börjar roa sig med att skrika till för att skrämma sin syster, systern skrattar, jag hoppar till varje gång och blir förbannad.

Barnen får sina tablettaskar och jag ber sonen att han öppnar både sin och systerns plasthölje. Dottern bryter fullständigt ihop och sparkar, skriker och gråter för att hon ville ju öppna sin egen tablettask. Jag och hennes bror försöker förklara att det inte går att göra något åt det, om hon vill ha talbettask så är detta den enda hon får. Hon kastar iväg tablettasken och skriker otolkningsbara saker.

Dottern lugnar ner sig och vill ha sin tablettask. Sonen är snäll och bjuder sin syster och pratar med henne om hur man ska bete sig.

Dottern försöker slå sin bror med en bok.

När vi kommer hem bryter dottern ihop över att vi åkt hem, hon ville ju upp till Norrland igen...

lördag 12 juli 2008

Eftersom det varit problem med bilduppdateringen den senaste tiden så har jag varit tvungen att vänta med de godbitarna ett litet tag, men här kan ni i alla fall se bilderna från omorganisationen i vårat sovrum.











Den tomma hörnan fick sig ett skåp och ett arbetsbord. Gardinerna blev senare utbytta också, kommer på bild längre ner.










Den fullständigt överröriga hörnan fick bli sänghörna i stället och visst blev det mysigt. Rummet kändes nästan dubbelt så stort.











Fotöljerna blev flyttade till skorstensstocksbiten i rummet och det blev en liten asiatisk tuch med den handmålade sidenbiten som vi hittat.














Och så här blev det vid dörren.













Här är gardinuppsättningen och en liten extra uppsättning som jag gjorde över sängen. Rummet som från början gick i blått har nu mer fått en grön framtoning vilket jag upplever är en varmare och mjukare färg, en färg att slappna av i och sova gott med. Nu är det bara överkastet och kuddarna som är lite fel ute, men det kanske jag kan få bukt med nästa gång jag är uppe.
Förövrigt kan jag meddela att en hel del tidigare inlägg som saknat bilder nu fått bilder till sin charm. Nu ska jag gå och fira barnens kusin på treårsdagen, får se om det blir någon uppdatering på det här senare. Jag ska ut i den internetlösa dimman igen, på återseende.










måndag 7 juli 2008

Norrländska iakttagelser

Alla norrlänningar är som en vinkares Lucky Luke. Ni vet han som skjuter snabbare än sin skugga. En norrlänning hejar alltid! När man kommer åkande med sin bil, så vinkar dom åt en. När man kommer gående, springande eller körande och tar sig förbi en klunga som står och pratar och iakttar en medan man tar sig förbi så räcker det med att man sträcker upp en hand så vinkar alla hur glatt som helst. Och fort går det för handen att ta sig upp i vinkande läge.

Sköt dig själv och skit i andra är inte lika allmänt vedertaget här uppe som nere i Västsverige. Inte bara en gång, utan upprepade gånger, har det hänt att jag stått och pratat med något av barnen eller min make om att jag ska ha något i affären vi befinner oss i och i samma sekund är det någon där som berättar var jag kan finna det jag vill ha. Nu pratar vi inte om en sån där med namnbricka som får betalt för att jag inhandlar just denna pryl utan helt civila personer. Anonyma kvinnor och män som satt på sig den där manteln och bara hjälper vilt främmande människor i köpcentrum. I Västsverige skulle man bli klassade som psykiskt störd om man pratade med någon främmande person och skulle man lägga sig i mitt i ett samtal mellan två personen skulle man kanske få på truten.

Serviceminded är inte i ropet. Vi handlade på en restaurang inne i Ö-vik på lördagen. När vi kom fram för att beställa maten fick vi ett bemötande som fick en att känna att man tog upp denna persons värdefulla tid. Som om vi bara var i vägen, jobbiga och helst inte skulle vara där alls. Vi fick inte alls känna det som att vi faktiskt hjälpte till med att betala denna persons lön, att vi var delaktiga i att se till att denna restaurang gick runt. Va fan, en restaurang lever på sina gäster, vi gör dom en tjänst som äter hos dom. Vi skulle kunna ta med mat hemmifrån så dom skulle slippa oss. Maken kommenterade att det är det vanligaste bemötandet när man åt ute eller använde sig av någon form av serviceaktigt uppe i norr. Lite lustigt, som civil är man mer serviceminden än om man får betalt för det, ja ja…

Det är jätteljust! Alltså, solen går verkligen inte ner här uppe! När man tittar ut genom fönstret klockan tre på natten så är det lika ljust som det brukar vara klockan åtta nere i Örebro. Det påverkar ens dygnsrytm vill jag lova. Vi har haft svårt att komma i säng tidigare än två varje natt eftersom solen påverkar en till att bli piggare. Det har varit svårt att bestämma sig för om man skulle gå och lägga sig eller ta en promenad i det fina kvällsvädret. Myggen hade nog fått en på andra tanker om man väl gått ut, men ändå! Vi har inhandlat en rejäl rullgardin som inte släpper in något ljus, den tycker vi om.

Dag sju den sjätte juli

Idag har vi bara städat, tvättat och kånkat saker. Jag har sprungit, men bara ett varv. Jag hade satt i mig lite för mycket nötter dagen innan så min mage var inte helt överrens med mig om att springa alls så vi kompromissade. Ett varv är mer än inget varv och ett varv är färre än två, vi var båda ganska nöjda.

Jag har ätit dåligt idag, min man fick leka pappa och banna mig rejält när jag åt choklad och jag uppförde mig som en liten trotsig flicka och smög fram med handen ändå. Jag skrev inget heller fast jag planerat att sitta massor idag så fastnade jag istället för fåniga spel på datorn. Nu ligger jag efter. Jag ska lämna in tre kapitel till Cissi på fredag, usch, jag har lite ångest!

Dag sex den femte juli

Idag så jäklar. Jag drog på mig mina träningskläder och stack iväg och sprang. Jag hade fått höra att om jag sprang ett varv runt byn så skulle det vara ungefär tre kilometer. Jag sprang två varv. Det var så skönt! Det var mest i uppförsbackarna som det var lite tungt. Jag är ju inte så van vid uppförsbackar då jag vanligtvis springer i Örebro, ett av det plattaste områdena hitom Danmark. Vi åkte sedan in till Ö-vik och spenderade alldeles för mycket pengar på kläder och mat. Väl hemma packade vi ihop våra saker och åkte på festival. Det ni! Det händer grejer här upp i Norrland. Det är ett rädda barnen – projekt som går av stapeln varje år som heter Gottnerocken. Det var gemytligt och vi satt och samtalade med våra grannar medan musiken spelades och plastankorna skyndade ner för den lilla ån.


Barnen kastade stora stenar efter dom små gula ankorna och min son samt killen han lekte med fick banningar när dom gjorde likadant. Min son ville bada, jag sa nej för vi hade inga badkläder med oss. Min son gick ner sig i vattnet så vi fick dra bort den nedersta delen av byxorna (det fanns blixtlås så vi behövde inte göra sönder byxorna). Sonen sprang runt barfota efter detta och det dröjde inte länge förrän han gått ner sig än värre. Vi åkte hem! Men innan vi åkte fick vi se ännu ett bevis på hur det är med Stig i relation med vätskor. Han höll på att välta ut vätska på sin bordsgranne och Ann-Marie skrattade och sa ”Vad var det jag sa, nu är han igång igen”.



Jag fick inget skrivet i dag heller.


Dag fem den fjärde juli

Idag var vi på Mellansels utebad. Väldigt roligt. Jag hade faktiskt, hör och häpna, bikini, på mig! Och inte bara det! Jag hade bikini utan att gömma mig bakom handduken och krypa längs med väggar. Jag gick helt öppet runt med detta klädesplagg och istället för att jämföra mig med alla dessa fotomodellstjejer som också går omkring i bikini, så jämförde jag mig med den hela massan. Jag var absolut inte den plufsigaste i bikini! Jag var garanterat inte den smalaste. Jag kan ha varit den vitaste dock. Men framförallt, jag tror inte någon stirrade på mig och tyckte att jag var avsevärt eller extraordinärt tjock eller osexig i bikini, jag var normal!

Barnen åkte vattenrutschbana. Det var inte så kul. Andra barn studsade ner för rutschbanan med guppen medan mina barn åkte ett gupp i taget och fick dra sig fram med sidobarriärerna. Den långa rutschbanan tog en evighet för sonen medan andra barn svischade ner i 180 knyck. Vid ett tillfälle när jag följt med dottern upp och satt henne i kanan och stod och studerade hur hon långsamt drog sig fram, så tänkte jag att jag lika gärna kunde ta mig ner den vägen som att gå ner hela vägen.

Jag väntade tills dottern vari makens armar och sen satte jag mig i kanan. Eftersom jag sett hur långsamt det gått frö barnen så tänkte jag motarbeta denna långsamma fart genom att ta lite extra fart precis när jag åkte iväg. Jag tog helt sonika tag i kanterna längst upp och liksom kastade mig ner för den guppiga kanan.

Jag flög! Det gick hur fort som helst och jag tror inte jag nuddade kanan alls precis efter sista guppen utan att jag flög från sista guppen rätt ner i vattnet. Eftersom jag inte var beredd på detta så landade jag på rumpan som fungerade som ett ankare. Jag sjönk hela vägen när till botten och rumpan studsade mot botten.

När jag kom upp igen skrattade jag så jag grät. Det var precis hur kul som helst. Efter det så fick jag åka rutschbana hela resterande vistelse på badet. Varannan med sonen i knäet och varannan med dottern i knäet.

Vi fick avsluta vår vistelse då stora gunga moln började släppa ner vätska på oss men jag hann med en sväng i den långa kanan själv först. Jag kommenterade när vi var på väg till bilen, att det var riktigt roligt att åka rutchkana. En vakt som uppenbarligen sett mina upptåg med barnen skrattade och nickade åt mig när vi gick förbi och han hörde vad jag sa.

Eftersom klockan inte var så mycket när vi gick från badet och regnet inte höll i sig mer än nån halvtimme så bestämde vi oss för att åka ut till fäbodarna på kvällen. Fäbodarna är ett ställe som skogsägarna har tillsammans. Alla verkar vara delägare i nån liten fäbod och så firar dom midsommar där och så. Det var jättemysigt där. Vi var in i vår lilla stuga och fikade och sen gick vi ner till bäcken och tittade på kvarnen och på vattnet som guppade. Jag konstaterade att sonen nog inte ska bli scout för mer gnäll från en sån liten kropp har jag inte hört på så kort tid tidigare. Det var myggigt, det var fuktigt, när skulle vi gå hem, varför kan inte han få hoppa på stenarna i bäcken och dratta i för. Ja, ni barnägare förstår kanske vad jag menar. Vi åkte i alla fall hem vid niotiden, men det kändes inte mer än som om klockan var fem på eftermiddagen, solen går ju aldrig ner!

Vår fäbod

De andra fäbodarna sedda från dörren i vår fäbod

Kvarnen

Förutom detta så har jag fortfarande varit dålig på både att skriva, äta nyttigt och springa!

Bilduppdatering


Nu är de tidigare inläggen uppdaterade med bilder. Vi var bortbjudna till Stig och hans sambo Ann-Marie på torsdagen och under kvällen passade jag på att uppdatera min blogg. Problemet var att bilderna tog alldeles för lång tid att lägga upp. Dom krånglade bara! Så jag gav upp på dem och la bara upp texten så jag kunde gå och vara social istället.

De bjöd på en helt underbar grillad middag. Den bestod av potatisgratäng och grillade köttbitar samt kaffe med dopp till efterrätt. Det var bordet som blev doppat, för Stig i alla fall. Vi fick höra att det brukade bli på det sättet när han släpptes lös. Han hade visst hällt kaffe över gården vid ett tillfälle när det låg massor av vit fin snö. Det hade synts väldigt väl och sett ut som helt andra saker än bara kaffe.

Sonen utmanade alla i tennis, framförallt Stig. Dottern tog Ann-Marie i anspråk och fick henne att sätta på plåster och prata med henne hela kvällen. Vi andra försökte bryta in i samtalen lite då och då.

Allt som allt, en väldigt trevlig kväll.

torsdag 3 juli 2008

dag fyra den tredej juli

Upp sent som vanligt.

Idag åkte vi till Bredbyn. Jag och maken har diskuterat lite över storlekarna på Bredbyn och Mellansel. Maken säger att Bredbyn och Mellansel är lika stora, jag håller inte med. Visst dom ligger väl i samma division, men ändå inte. För att jämföra för de som kommer från västkusten, Mellansel är lite som Stuv och Bredbyn lite som Frillesås. Om man förstora dessa så kan man jämföra dem med att Bredbyn är lite som Stockholm och Mellansen som Örebro i jämförelse.

Vi köpte badbyxor till maken i Bredbyn och så skulle jag köpa linsburk, eftersom jag nu löst mysteriet med den försvunna linsen. För några dagar sedan så försvann min ena lins. Den var inte i ögat helt enkelt och inte på golvet, ingenstans. Nu hittade jag den. Den hade åkt med fingret ner i linsburken igen, i fel dosa, så den låg och guppad bredvid den motsatta linsen. Jag fick därför köpa en ny linsburk så jag kunde transportera den lins jag just hittat, ner till Örebro igen. De hade en optiker i byn så jag gick självklart dit. När jag frågade om linsburkar så tittade han på mig som om jag var grön och hade antenner och gjorde konstiga klickande ljud. Han hade inte linsburkar, han verkade inte ens veta vad det var. Jag fick istället gå till apoteket och köpa ett helt paket med linsvätska som jag inte ens ville ha, bara för att få tag på en linsburk.

VI köpte även blommor som barnen fick gå och lägga på sin farfars grav. Dottern undrade lite om han kunde komma upp och kom med förslaget att vi skulle flytta på stenen så han skulle kunna ta sig upp igen. Vi tittade vidare på gravarna och hittad en grav där en pojke i vår sons ålder låg begravd. Sonen min stod och filosoferade över hur han kunde ha dött.

Senare hittade vi en grav med ett barn som varit lika gammalt som dottern låg begraven. Det mystiska med graven var att det stod ett förnamn, inget efternamn och så stod det bara åldern på barnet. Det kändes så anonymt. Det var svårt att säga när detta kunde ha hänt. Graven låg vid ett ställe där många gamla gravar låg och den var lite mossig, men den sköttes fortfarande med blommor och så. Sånt väcker verkligen nyfikenheten inom mig och så vill jag skriva en bok…

Apropå bok så hade inte gått så bra på det planet heller.

Vi kom precis hem från badet och det var hysteriskt långgrunt. Tyvärr hade jag inte med mig kameran, det hade varit värt att fota annars. Maken och sonen stod kanske tre hundra meter ut i vattnet, och det gick till midjan. Skrattretande. Men jag joggade lite, i vattnet, och det är ju bra träning. Men så halkade jag nästan omkull på leran.

Nu ska vi iväg för vi är bortbjudna till Stig som är han som tar hand om vår skog när inte vi är här. Det ska bli trevligt.

dag tre den andra juli

Och inte heller den här dagen kom jag upp i tid och sprang innan frukost. Jag är en latoxe, men så är jag ju på semester också. Vi tog en trevlig promenad ner på byn istället, hela familjen. Vi ville självklart prova det lokala fiket på bygden så det bar av mot centrum. Lilltjejen hade med sig sin nya lilla docksulky som pojkdockan med tusen namn fick sitta i.

På vägen såg jag några intressanta skyltar. Det fanns två skyltar som varnade om en utfart, en skylt på varje sida om vägen, och båda skyltarna var övertäckta med buskage. Det tyckte i alla fall jag var lite lustigt.

Det lokala fiket fick bli en fikabänk på baksidan av konsum och vi fikade med festis, mackor, köttbullar, rödbetsallad och kokosmunkar till efterrätt. Det var mysigt men lite blåsigt.

Sen promenerade vi hemåt fast vi tog en annan väg hem istället. Det var jättevackert och om inte den där industrin hade varit placerad mitt i bygden så hade det varit helt idyllist. Vi pratade även om huset som jag fick veta är från antingen tidigt nittonhundratal eller artonhundratal. Makens släkt har i alla fall haft huset sedan tidigt nittonhundratal. Men det syns inte på huset att det är från den tiden eftersom det blev helrenoverat på sjuttiotalet. Lite synd tycker jag, eftersom jag gillar gamla grejer som syns att det är gammalt.

Barnen hann börja gnälla rejält innan vi kom hem, dom är inte vana vid att gå så mycket dom små liven. Väl hemma såg vi över våra ägor. Vi tog oss ner till ån för att se om det var kvällssol där, det var det. Men det tog en liten stund att ta sig dit. Det var en brant backe full av riktigt gamla träd, en sån där riktigt orörd skog. Maken funderade lite över att det ändå var ganska myggfritt för att vara norrland, tills vi kom ner till ån, där vällde dom upp som ett stort svart moln och började jaga oss upp för backen igen. Maken, som inte bara hade sig själv att tänka på eftersom han hade lilltjejen på armen, älgade upp för backen så han lät som ett ånglok. Men det är i alla fall kvällssol, så det är funderingar kring om vi ska göra någon mysig plats där att fika på eller grilla.

Vi höll oss inne resten av kvällen och gjorde i ordning så vi kunde titta på teve på kvällen. Vi fick även upp fina gardiner i sovrummet som går i grönt med blommor. Jag hängde även upp två vid sängen, maken tyckte att det var lite tossigt, men det blev fint tycker jag.

Det är verkligen ljust länge här uppe i norrland, vid två på natten är det fortfarande lika ljust som vid åtta på kvällen nere i Örebro. Det tar nästan lite emot att gå och lägga sig så barnen har inte kommit i säng före tio en enda kväll sedan vi kom hit, och vi har inte kommit i säng före midnatt en enda natt. Vi sover till minst tio varje dag. Det är dessa tider som påverkar mina springrundor tror jag, eftersom jag inte kommer iväg efter tio, det är för varmt då.

Förresten, vi hörde att det var över trettio grader nere i Örebro, vi har kring 20-25 här. Vi sörjer inte, inte ett dugg bittra. Det är ju perfekt, vi HATAR för varma väder, det här är perfekt. Inte för varmt men ändå sommar!

Dag två den första juli

Idag har det regnat, men det gör inget, för vi har hållit oss inomhus.

Idag har jag gått lös på vårat sovrum, och tvingat in maken i att samarbete vare sig han vill eller inte. Jag upplevde att rummet inte hade den optimala möbleringen samtidigt som det var belamrat med diverse pryttlar som bara fyllde ut rummet utan någon vidare anledning. Vi rensade och rensade och rensade och fick bort alla onödiga saker och kvar var endast det rummet krävde. En säng, min arbetshörna, byrå för kläder och fotöljsektionen som har sin egen lilla charm. Vi var på god väg att flytta bort tevemöbeln ur rummet för gott men maken insisterade på att det inte finns någon annanstans att ha dem på, så in kom dom igen. Men ändå, de hamnade på en bättre plats och rummet känns dubbelt så stort.

Avgör själva. (bilder kommer senare)

Vi har bara lite kvar att göra i teverummet i morgon.

Mitt skrivande har jag inte kommit igång med än och jag har varit dålig på att springa, som jag tänkt, varje dag. Men det ska det bli ändring på från och med i morgon. Mina träningskläder hänger över en av fotöljerna och inväntar morgondagen då jag ska ta mig en runda innan frukost. Jag kommer även att sätta min rumpa vid den arbetsplats som jag sitter vid precis vid tillfället, och där ska jag skapa!

Min mathållning och det också varit lite si och så med, jag har ju ätit på max och McDonalds alldeles för mycket de senaste dagarna, men idag har jag bara ätit sunt. Om man inte räknar godiset som jag har ätit för att kompensera mitt rökstopp. Men jag ska skärpa till även detta. Man kan säga att jag har tre fyra projekt på gång samtidigt. Jag organiserar huset, jag arbetar med vikten, jag slutar röka och jag författar. Shit… kvinnan som inte kan göra en sak i taget…

Dag ett den trettionde juni

Vi hade kommit fram sent på kvällen på söndagen, kring elva. Sedan tog det en liten stund att packa in alla våra grejer, hitta vart vi skulle sova och få något i våra hungrande små magar.

På kvällen, efter att barnen gått och lagt sig tog jag en cigarett. Jag hade velat ta den till en öl men det fanns bara öl som gått ut 98 nere i källaren. Maken försäkrade mig om att dom fortfarande var drickbara och helt ok eftersom det var starköl vi pratade om. Jag är lite kinkig så jag vågade inte dricka upp. Jag smakade lite och tyckte att ölen hade en mysko bismak, så det fick bli te istället. Jag satt ute på Norrlandsverandan och drack mitt te och rökte min cigarett. Den var inte god, vid just detta tillfälle. Det pep i luftrören och det kändes tungt och jobbigt. Det var en sådan där cigarett som liksom inte brukar rökas upp utan fimpas efter halva för att återtas nästa morgon.

Men jag skulle inte återta någon cigarett nästa morgon.

När jag vaknade så var det första som kom in i hjärnan ”jag vill ha en cigarett” Det brukar inte vara det första jag tänker på, men min hjärna visste ju precis vad jag hade för slug baktanke med den här veckan vilket gjorde att den blev en aning on edge!

Jag använde hela dagen åt projekt. Projekt, projekt, projekt, projekt. Barnens rum skulle ju iordningställas. Här är lite före-bilder.
























rummet var en avlastningsyta för saker. Det fanns en bäddsoffa i ena änden som vi stuvade ner barnen i första natten.

-Vi åkte in till den stora staden Örnsköldsvik för att handla lite smågrejer. Örnsköldsvik är inte en stor stad, alls. Jag hade lust att slå på folk i min väg, jag kom med spydiga kommenterar till folk, men ibland tänkte jag bara på kommentarerna och blev tillfredställd utav det istället. Barnen visste precis hur man skulle bete sig när mamma precis slutar röka. Dom gnällde precis hela tiden över saker, dom skrek, hade vredesutbrott och tjatade på saker. Jag gick mest och irriterade mig på andra, men maken som inte slutar röka, han fick fullständig krupp på barnen och skällde på dom upprepade gånger.

På vägen tillbaka till Mellansel kommenterade han att han själv inte visat så bra tålamod i jämförelse med mig då jag till och med hade dispens att vara opedagogisk och dålig mamma.

Till barnens rum blev det mest tyger och detta är vad jag gjorde med dessa:

Jag började med att tömma rummet på saker och flytta över underdelen av bäddsoffan till andra sidan rummet














Fönstret, maken valde tyget till gardinerna själv.












Sonens sida, han valde tyget till väggen själv.












Dotterns sida, hon valde tyget till väggen själv.

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive