Dag fem den fjärde juli

Idag var vi på Mellansels utebad. Väldigt roligt. Jag hade faktiskt, hör och häpna, bikini, på mig! Och inte bara det! Jag hade bikini utan att gömma mig bakom handduken och krypa längs med väggar. Jag gick helt öppet runt med detta klädesplagg och istället för att jämföra mig med alla dessa fotomodellstjejer som också går omkring i bikini, så jämförde jag mig med den hela massan. Jag var absolut inte den plufsigaste i bikini! Jag var garanterat inte den smalaste. Jag kan ha varit den vitaste dock. Men framförallt, jag tror inte någon stirrade på mig och tyckte att jag var avsevärt eller extraordinärt tjock eller osexig i bikini, jag var normal!

Barnen åkte vattenrutschbana. Det var inte så kul. Andra barn studsade ner för rutschbanan med guppen medan mina barn åkte ett gupp i taget och fick dra sig fram med sidobarriärerna. Den långa rutschbanan tog en evighet för sonen medan andra barn svischade ner i 180 knyck. Vid ett tillfälle när jag följt med dottern upp och satt henne i kanan och stod och studerade hur hon långsamt drog sig fram, så tänkte jag att jag lika gärna kunde ta mig ner den vägen som att gå ner hela vägen.

Jag väntade tills dottern vari makens armar och sen satte jag mig i kanan. Eftersom jag sett hur långsamt det gått frö barnen så tänkte jag motarbeta denna långsamma fart genom att ta lite extra fart precis när jag åkte iväg. Jag tog helt sonika tag i kanterna längst upp och liksom kastade mig ner för den guppiga kanan.

Jag flög! Det gick hur fort som helst och jag tror inte jag nuddade kanan alls precis efter sista guppen utan att jag flög från sista guppen rätt ner i vattnet. Eftersom jag inte var beredd på detta så landade jag på rumpan som fungerade som ett ankare. Jag sjönk hela vägen när till botten och rumpan studsade mot botten.

När jag kom upp igen skrattade jag så jag grät. Det var precis hur kul som helst. Efter det så fick jag åka rutschbana hela resterande vistelse på badet. Varannan med sonen i knäet och varannan med dottern i knäet.

Vi fick avsluta vår vistelse då stora gunga moln började släppa ner vätska på oss men jag hann med en sväng i den långa kanan själv först. Jag kommenterade när vi var på väg till bilen, att det var riktigt roligt att åka rutchkana. En vakt som uppenbarligen sett mina upptåg med barnen skrattade och nickade åt mig när vi gick förbi och han hörde vad jag sa.

Eftersom klockan inte var så mycket när vi gick från badet och regnet inte höll i sig mer än nån halvtimme så bestämde vi oss för att åka ut till fäbodarna på kvällen. Fäbodarna är ett ställe som skogsägarna har tillsammans. Alla verkar vara delägare i nån liten fäbod och så firar dom midsommar där och så. Det var jättemysigt där. Vi var in i vår lilla stuga och fikade och sen gick vi ner till bäcken och tittade på kvarnen och på vattnet som guppade. Jag konstaterade att sonen nog inte ska bli scout för mer gnäll från en sån liten kropp har jag inte hört på så kort tid tidigare. Det var myggigt, det var fuktigt, när skulle vi gå hem, varför kan inte han få hoppa på stenarna i bäcken och dratta i för. Ja, ni barnägare förstår kanske vad jag menar. Vi åkte i alla fall hem vid niotiden, men det kändes inte mer än som om klockan var fem på eftermiddagen, solen går ju aldrig ner!

Vår fäbod

De andra fäbodarna sedda från dörren i vår fäbod

Kvarnen

Förutom detta så har jag fortfarande varit dålig på både att skriva, äta nyttigt och springa!