lördag 23 maj 2015

Jag har flyttat

Jag har skaffat en ny fin hemsida med adressen perny.se och jag kommer att blogga där framöver. Här är det inlägg jag gjorde idag, som handlar om Supernatural.

Välkommen in och läs bloggen, läsa om mina böcker och se vad som planeras.

tisdag 12 maj 2015

Skrivmusik

Jag skriver till väldigt olika musik. Allt beror på vilken typ genre jag skriver inom eller vilken känsla jag vill förmedla just då. Det viktiga är att det inte är en sångtext som påverkar för mycket. Det bästa är om det är en diffus sång eller om det är på ett språk jag inte kan. Jag undviker gärna svenska texter när jag skriver, till exempel.
Just nu har jag hittat en helt underbar skrivlåtlista på Youtube, det är några riktiga pärlor, för det jag skriver just nu. Det är en ganska sorglig, tung historia om ungdomar och deras ganska hårda verklighet.
Det är framförallt en låt som jag lyssnade på när jag skrev sista kapitlet, som verkligen var perfekt för det partiet. Känslan i kapitlet är den där när man rusar mot klockan. Allt går väldigt fort om man märker åt vilket håll det barkar och man kämpar med näbbar och klor för att ta sig ur situationen, backa bandet, göra om - göra rätt. Och allt sker snabbt men man ser det i ultrarapid, ruta för ruta, hur man närmar sig det oundvikliga och allt man känner är förtvivlan.
Den känslan tycker jag att den här låten lyfte otroligt bra.


Hur tänker du kring det där med att skriva eller göra något annat till musik? Hur påverkad blir du?

Allting är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig.

Citatet är från Muminboken Trollvinter
Denna lilla kopp har vi fått i present. Den är jättefin och så där riktigt nostalgisk för jag har alltid haft en viss förkärlek till just Hattifnattarna. De är "spännande", de ser ut som spöken, alla är rädda för dem, man fattar nog inte riktigt vad de egentligen har för uppgift i livet och de dricker te. Jag kan känna mig som en Hattifnatt ibland. Den sida som jag kan utantill sedan barndomben, från boken "Och vad tror du att det hände sen" är just sidan om Hattifnattarna och när jag högläst den boken för mina barn när de var små, då läste jag ALLTID den sedan med inlevelse. Förskräckelse, rädsla och med mullrande röst:
Där inne satt
blott Hattifnatt vid Hattifnatt
och doftade av åskan bränt
(de är elektriska som känt)
Jag har dock förstått att för en icke invigd Mumintrollsläsare ser de ut som små snoppar (tihi).

Jag kan dock erkänna att jag väldigt sällan dricker ur den lilla koppen, just för att det är precis vad det är, en liten kopp. Tre munnar och det är slut. Det blir alldeles för mycket påfyllning för att jag ska orka. Därför bytte jag efter att jag druckit upp min frukost, och hade en annan mugg resten av dagen, så den fick aldrig vara min följeslagare.

För övrigt kan jag säga att citatet jag använt mig av är lite av en sanning, en osanning och en önskan, i ett, lite som ett Kinderägg. Just nu väntar jag bara på överraskningen.
Sanningen är den att det är mycket som är osäkert just nu.
Lögnen är den att osäkerheten lugnar mig och det är även önskningen, att det faktiskt gjorde det alltså.

måndag 11 maj 2015

Parenting is not for sissies

Citatet i rubriken är från Jillian Michaels
Man kan ju tycka att jag valt helt fel tillfälle att presentera den här muggen, eftersom det är en sådan där typisk Morsdagsmugg. Men, så trodde ju halva Facebook att det var Mors dag i går och så gick jag faktiskt upp sju på en lördag för min dotters skull. Jag vill nog säg att muggen passar för att berätta om min helg. Muggen fick jag så klart på morgonen en mors dag för ganska många år sedan nu. Jag dricker faktiskt ganska sällan ur den, det blir på mors dag och vid tillfällen jag anser att jag verkligen ÄR världens bästa mamma och vill poängtera det. Som i lördags.
Det var egentligen mitt eget fel att jag var tvungen att gå upp klockan sju för min dotters skull eftersom det är mitt fel att hon är scout. Men något intresse utöver att skypa och sprida saker omkring sig måste hon faktiskt ha. Jag var scout och det var asroligt så därför måste min dotter också göra och ha det. 

I lördags var det Expedition Nora. Upp sju, packa väska, på med bra kläder, träffa alla andra halv nio och sedan bar det iväg till Nora. Där gick hon runt och samlade på ledtrådar och jag och maken spatserade runt och gjorde våra saker. 

Vi hade töntig tur med vädret. Det var halvkasst på fredagen och söndagen regnade bort men lördagen var perfekt. Solen sken från en klarblå himmel, det blåste lite kallt på morgonen men på eftermiddagen kunde man njuta vid sjön och drick te på en liten uteservering. Jag tror att den där expeditionen var allra bäst för mig. Efter att ha suttit inne och stilla framför datorn hela veckan och jobbat, fick jag komma ut, gå runt, träffa människor och njuta av sällskapet av min man. 

Jag fick även umgås en del med en av mina förläggare, fast på chatt, som under tiden jag höll på med att umgås ute, var i färd med att hjälpa mig med min nya hemsida. Snart byter jag adress. Mer information kommer senare. Den är redan jättefin, men den kommer bli ännu finare.

fredag 8 maj 2015

A cup of tea would restore my normality

Citat från Douglas Adams Liftarens guide till galaxen
Denna mugg fick jag i present av Mrs Data, en av mina bästa vänner. En söt, lite knasig mugg med ett fint budskap som kan trösta när man tappar tron på sig själv. Den är så där lagom stor så man inte måste fylla på hela tiden och man hinner oftast dricka ur innan det blivit kallt. Den är så välanvänd att trycket faktiskt blivit lite blek, men huvudsaken är att jag vet vad det står och vem jag fått den av.

Just idag tänker jag att den kan vara bra att ha eftersom jag måste komma igång med det där jag borde göra och inte sitta och peta i allt annat som jag gjorde i går. Idag ska jag skriva på romanen, jag ska ta allt jag antecknat, allt jag planerat och allt jag vet att jag ska skriva, och helt enkelt skriva ner det i dokumentet.

Vem som vill läsa det sedan, det är inte lika viktigt just nu. Just nu är huvudsaken att jag faktiskt får ut den ur skallen så den får ett eget liv och kan sprätta iväg utan mig. Den är nämligen en ganska tung historia som jag burit på i snart tjugo år. Det är en annorlunda mobbinghistoria, inte den vanliga med ett offer en förövare och ett hav av skyldiga. Det här är en Walk a mile i my shoes på ett ganska tvistat sätt. Det är en historia som kom till mig, baserad på min egen uppväxt men utan att jag alls har med min egen uppväxt i den. Det som händer i boken hände aldrig mig eller de jag känner. Vissa saker kan bygga på saker som har hänt eller saker jag hört, men inget är exakt.

Mina historier bygger på mina filosofiska tankar, min bearbetning. Man skulle kunna säga att alla de saker som jag är med om är ingredienser. Tiden är jästen. Min skalle är ugnen. Och det som kommer ut påminner inte ett dugg om det ursprungliga, men det är ändå skapat av de ingredienser som jag stoppat in. Jag har förstått vad min jäsning vill säga till mig och det är en bra avslutning för mig. Förhoppningsvis kan nerdskrivandet av den här boken vara ett avslut av ett av de där mer tärande kapitlen av mitt liv. Och när allt kommer omkring är det inte så himla viktigt längre - skulle man kunna säga.

Glad fredag på er.

torsdag 7 maj 2015

Vad man gör när man inte kan fokusera

Med man menar jag jag.

Jo, jag får för mig att ännu en gång göra en hemsida genom Wordpress. Grejen med Wordpress är att jag vet många som har det och har jättesnygga sidor som inte bara är blogg utan hela hemsidor och det vill jag också ha. Det är inte första gången jag ger mig i kast med Wordpress, jag har gjort det förr och det har alltid slutat på samma tragiska sätt, vi blir ovänner. Jag blir i alla fall ovänlig ett tag. Men, icke vis av erfarenhet gjorde jag alltså idag, ett nytt försök, istället för att göra allt det där som jag skulle göra.
Sagt och gjort, jag frågade om hjälp och fick hjälp via chatt av en kompis och förläggare som försökte ta det steg för steg med mig men inget stämde. Han sa att jag skulle klicka på något, det fanns inte, han sa att jag skulle göra en grej för att något skulle hända och något annat hände i stället. Jag kom aldrig dit jag ville. Han gav upp och jag började fråga en annan kompis som skickade en länk med ett youtubeklipp till mig. Jag följde den länken och snubben i filmen började visa saker som inte fanns på min sida så jag provade en annan youtubefilm där de hade ett barn som demonstrerade för att verkligen visa att om jag inte fixade det var jag dummare än en nioåring (typ deras eget uttryck eftersom de sa att om nioåringen klarade klarade vem som helst det), samma problem där och jag var alltså dummare än en nioåring.

Efter att ha använt en hel dag med att stånga pannan blodig mot Wordpress så gav jag upp och min vän, tillika förläggare, tar nu över ansvaret och ser till att ordna en wordpress-sida som funkar så som jag vill. Men, jag lyckades i alla fall få till några snygga banners som jag kan använda i det proffset fixar åt mig.
Bloggheader.
En banner med Alvhildatrilogin.
En banner med antologier jag har med noveller i.
Mina e-noveller
För att sammanfatta det hela så kanske jag inte fick så mycket gjort rent textmässigt eller hemsidemässigt, men jag känner mig ganska nöjd när jag får lite översikt över det jag fått publicerat hittills. Det är faktiskt inte så pjoskigt när allt kommer omkring. 

Where there’s tea, there’s hope.

Citatet i rubriken är från artonhundratalsdramaturgen Arthur Wing Pinero

Den här muggen passar min dag väldigt bra. Från en inspirerande dag där jag fick massor gjort, till en trasig dag då jag inte ens orkar göra lunch. Min man har ett fyraveckorsschema och den här veckan är inte den jag tycker bäst om. Han jobbar kväll. Det innebär att han inte kommer i säng förrän efter tolv, oftast, och då är det jag som sköter alla morgonrutiner. Eftersom han inte kommer hem förrän långt efter sänggång så är det självklart jag som sköter även alla kvällsrutiner. Eftersom jag är en orolig själ har jag svårt att gå och lägga mig innan honom och där har vi den klara ekvationen. Jag somnar efter tolv, går upp före sju och det är fullt upp hela dagen. Igår kväll var jag så trött att jag inte hängde ihop någonstans. Så efter utfodring av barnen, tvätthägning, golvdammsugning och golvtorkning (upprepade gånger) och läggning av barn bestämde jag mig för att jag också skulle sova. Nio gick jag till sängen. Perfekt. Idag borde jag var utvilad, eller hur?

Precis när jag höll på att somna in fick jag ett sådant där ryck, ni vet, när man drömmer något precis när man slumrar och kroppen agerar utifrån det. Det var ett sådant kraftigt ryck att jag väckte mig själv, helt. Efter det kunde jag inte somna om. Undermedvetet var jag som på helspänn inför vad det nu än var som hade chockat mig så. Jag var därför vaken när min make kom hem men jag sa inget utan sov räv för att inte dras in i någon samtal som skulle väcka mig ännu  mer. Jag slumrade, sov räv, slumrade, sov räv och sov kort, vaknade slumrade hela natten. Därför var jag tröttare än någon annan morgon på hela veckan, i morse.

Jag gick och la mig och sov till efter tio vilket gjorde att hela förmiddagen gick åt. Jag har försökt engagera mig i något av alla de projekt jag har att göra, men min hjärna klarar inte av att koncentrera sig. Jag hattar, jag får inget gjort och klockan tickar på.

Livet är tufft!
Glass funkar, lite ... och massa te.

onsdag 6 maj 2015

Gjorde ett dramaturgiskt schema

Jag har haft upptakten till en bok i mitt huvud i många år. Det är först nu, under tiden jag går skrivpedagogen, som jag faktiskt kastat mig in i projektet. När jag säger att jag kastade mig in så var det precis det jag gjorde. Jag satte mig och började skriva. Min huvudkaraktär har verkligen tagit med mig på en resa och vissa avsnitt har varit asroliga att skriva och ibland har jag mest suttit och stirrat på skärmen utan att ha en enda bokstav att lägga till, för det är bara tomt i skallen. Nu är det dags att knyta ihop den här säcken, det är väl ungefär hälften kvar att pussla in mellan de färdigskrivna raderna, och det blir lite extra spännande när storyn varit så kaotiska att skriva.

Därför satte jag mig och skrev ett dramaturgiskt schema. Jag satte mig alltså plockade ut nyckelscenerna och skrev i vilken ordning scenerna ska komma. Inledningen och den mycket tidiga vändningen, alla steg i karaktärens inre resa till förståelsen och förlåtelsen och sedan den andra vändningen som ska ställa allt på ända och sedan leda till det oundvikliga slutet.

Det känns redan mycket bättre och efter att jag har pusslat ihop alla de redan färdigskrivna kapitlen i allt detta så ska jag nog kunna knyta med en stor fin röd rosett och lämna över till min handledare.

Drinking tea with a pinch of imagination!

Citatet i rubriken är från okänd men mycket spridd på nätet

Det här är en av våra roligaste muggar, tycker jag, dock inte barnen lika mycket. Tonårssonen har börjat förstå det absurda och roliga med den nu. Jag tycker all denna humor när de har glada fyrtiotals kvinnor som säger de mest absurda saker eller ibland, rena sanningar, är asroliga. Maken hittade den här på myrorna och berikade vårt hem, jag snodde den direkt.

Egentligen är inte muggen så himla långt i från verkligheten. Den är ett typexempel på hur det är att arbeta hemifrån och ha barn. Sonen är tonåring och sköter sig själv och dottern har fritids.

Även om sonen allt som oftast brukar vara på sitt rum och göra sådant där som tonåringar gör, så inleder han ändå alltid hemkomsten med att komma in till mig och småprata om allt som hänt i skolan. Det är jättemysigt att ha den kontakten med tonårssonen men när man sitter med en deadline eller har en hel hög med saker som bågnar så är det riktigt svårt att finnas i stunden. Det märker så klart sonen och man får då höra att man inte lyssnar, och så går han.

Dotterns fritidstider har blivit lite flytande och jag vet att det är mitt fel. Hon vet att jag sitter hemma och skriver och jobbar och därför brukar hon försöka komma hem tidigare, gärna direkt när skolan slutat. Från början krävdes det en tre telefonsamtal men förtvivlad röst om hur mycket bättre det är hemma och hon lovar att inte störa utan vara på sitt rum för att sedan när hon väl kommer hem börja fråga efter mellis för hon missade det på fritids. Nu för tiden brukar hon bara traska hem direkt och börja tjata om att få baka (mitt arbetsrum är alltså köket så jag kan inte stänga in mig).

Jag måste erkänna att jag är en väldigt bekväm person och älskar att jobba hemifrån på i stort sett alla sätt. Allt blir lite flytande, man träffar inte så mycket folk under dagen och man behöver i stort sett inte anstränga sig nämnvärt för att få sig den där koppen te. Därför lodar jag mestadels runt i t-tröja och mysbrallor hela dagen. Jag försökte använda mig av en studielokal men vantrivdes något otroligt och flyttade därför hem igen. Och då får jag väl helt enkelt ta det bra med det dåliga. Och nu vill du säker säga att det dåliga ju är väldigt trevligt, för det betyder att jag får mer tid med mina barn och inte missar deras uppväxt men det betyder också att jag kanske inte riktigt hinner allt jag borde hinna. tänk dig själv att dina barn kommer till ditt kontor vid ettiden och sitter bakom dig och ställer frågor hela tiden. "Mamma, kan jag ta godis, varför inte, men snälla, jag kan väl. Okej, men en bulle då. Du är tråkig, kan inte du spela med mig istället. Är det okej om jag leker med sprängmedel en stund, snälla, okej, men en kanon då?" Ofta blir det lite halvdant under eftermiddagen och mitt arbete sprider sig sedan så jag är tvungen att fortsätta arbeta hela kvällen också så jag är en tråkig mamma ända till midnatt ungefär för att vara en trött mor nästa morgon.

Alltså, min barnsäkring av huset på eftermiddagarna när jag ska jobba, funkar inte, de kommer fortfarande hem och in till mig innan min arbetsdag är över.

tisdag 5 maj 2015

Each cup of tea represents an imaginary voyage.

Citat i rubriken från Catherine Douzel

Denna kopp är inte nerdig på något annat sätt än att den är perfekt att dricka te ur, vilket kan ses som nerderi eftersom jag är en typ av te-nerd. Den kommer från ett hus av många minnen för min man. Ett hus som de haft i släkten i hundra år, som såldes för några år sedan. När vi var uppe i det huset, de få gånger det hände, använde jag denna kopp varje gång. Den stod i ett skåp inne i vårt rum och när vi kom dit tog jag fram den, diskade den och använde den varje dag. Den är fantastisk att dricka den himmelska drycken ur. När maken åkte upp en sista vända till huset för att hämta sakerna vi ville ha kvar, sa jag - glöm inte koppen.
Det är ingen lite kopp utan en rejäl mugg med fat från Höganäs.
Den känns inte ny och modern utan som något med några år på nacken, sagolik.


Och det är något som jag ska försöka skapa idag, något sagolikt.

måndag 4 maj 2015

May the 4:th be with you

Idag är det den fjärde maj vilket är, förutom sista dagen att lämna in deklarationen om man inte begärt uppskov, den internationella star wars-dagen. Självklart blev vår fina star wars-mugg min följeslagare idag. Det höll på att gå riktigt illa eftersom sonen dukat en helt annan mugg åt mig, men jag bytte, stygg som jag är.  För ett år sedan kunde jag inte ha en star wars-mugg vid denna eminenta dag, eftersom den inte är äldre än knappt ett år. Min man köpte skönheten på Forbidden planet i London förra våren. Efteråt har vi märkt att den har Damsel in distress-bilden och inte den när Leia står i klänning och är bad ass med gevär, utan där hon står och klamrar sig fast vid sin bror, endast iklädd bikini. Nej, det är inte hennes bror som har bikini, det är hon, även om man kunde tolka det så. Vi har haft två andra Star wars-muggar tidigare, men de har båda gått i graven. En vit med en stormtrooper på som gick sönder. Vi sörjde och begravde den i en grön tunna utanför huset. Den andra var en Lego-Star-wars-mugg som min son hade som favoritmugg. De ville att barnen skulle ha muggar under en period då de gick på en tillfällig skola och han hade med sig den. Sedan såg vi aldrig den mer. Vi funderar lite över om den försvann med resterna när den tillfälliga skolan revs eller om någon lärare tog hand om den själv. Den var nämligen jättecool.

Nu har vi i alla fall den här och nog skulle det vara trevligt om vi hade haft alla tre, men man ska vara glad för det lilla här i livet, har jag hört.

Denna lyckliga lilla mugg har redan sett mig göra färdigt min deklaration med hysteriska små utrop och sett mig skratta åt en stressig deadline som sedan blev ändrad, till min glädje. 
Resten av dagen kommer den få bevittna hur jag redigerar Alvhilda, skriver på manus och tvättar.
you know better than to trust a strange computer!

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive