Jag har haft upptakten till en bok i mitt huvud i många år. Det är först nu, under tiden jag går skrivpedagogen, som jag faktiskt kastat mig in i projektet. När jag säger att jag kastade mig in så var det precis det jag gjorde. Jag satte mig och började skriva. Min huvudkaraktär har verkligen tagit med mig på en resa och vissa avsnitt har varit asroliga att skriva och ibland har jag mest suttit och stirrat på skärmen utan att ha en enda bokstav att lägga till, för det är bara tomt i skallen. Nu är det dags att knyta ihop den här säcken, det är väl ungefär hälften kvar att pussla in mellan de färdigskrivna raderna, och det blir lite extra spännande när storyn varit så kaotiska att skriva.
Därför satte jag mig och skrev ett dramaturgiskt schema. Jag satte mig alltså plockade ut nyckelscenerna och skrev i vilken ordning scenerna ska komma. Inledningen och den mycket tidiga vändningen, alla steg i karaktärens inre resa till förståelsen och förlåtelsen och sedan den andra vändningen som ska ställa allt på ända och sedan leda till det oundvikliga slutet.
Det känns redan mycket bättre och efter att jag har pusslat ihop alla de redan färdigskrivna kapitlen i allt detta så ska jag nog kunna knyta med en stor fin röd rosett och lämna över till min handledare.
Därför satte jag mig och skrev ett dramaturgiskt schema. Jag satte mig alltså plockade ut nyckelscenerna och skrev i vilken ordning scenerna ska komma. Inledningen och den mycket tidiga vändningen, alla steg i karaktärens inre resa till förståelsen och förlåtelsen och sedan den andra vändningen som ska ställa allt på ända och sedan leda till det oundvikliga slutet.
Det känns redan mycket bättre och efter att jag har pusslat ihop alla de redan färdigskrivna kapitlen i allt detta så ska jag nog kunna knyta med en stor fin röd rosett och lämna över till min handledare.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.