söndag 30 mars 2008

Frillesås

Jag var nere på västkusten i helgen och firade en kär vän och lite annat slödder *fniss* då dom börjar bli gamla och gaggiga, 105 för att vara exakt. Jag hade ju köpt tågbiljetterna tidigare i veckan och direkt efter fått ett kraftigt halsont som har varit det värsta halsont jag varit med om. Hade jag inte köpt biljetter som var helt obytbara eller oreturbara så hade jag nog ringt och sagt, tyvärr, jag kommer inte att åka, behöver krya på mig, men nu hade jag ju lagt ut fem hundra på resan så det var bara att bita i den starka halstabletten och sätta sig på tåget.

Resan ner gick smidigt förutom att boken jag tog med mig tog slut så jag började desperat att läsa på allt som hade bokstäver på sig. Blir lite tjatigt i längden att läsa innehållsförteckningen på en haltsablettspåse upprepat i två timmar. Efter ett kort stopp hos bror och svägerska så bar det av ner till Fylleså... sorry, Frillesås. På vägen så pratade vi om att det säkert kan hända att många är nyfikna på vad man gör, alltså, jag skulle förbereda mig på frågor och att ha hus och bil står högt i kurs. Jag har ju både hus och bil så om någon skulle fråga vad jag gjorde nu för tiden så skulle jag svara "har bil". Jag fick aldrig den frågan under kvällen. Däremot fick jag frågan *trumvirvel* "Vad jobbar din man med?" Aaaah... nu snackar vi, sa jag att frillesås ligger på landet.

Andra kommentarer som halgade ganska friskt var:
"Ooooh, va långhårig du har blivit?"
"Oj, det är ju bara hälfter av dig här"
"Shit, du är inte helt svartklädd!"

Det som diskuterades mest under kvällen var:
  • barn
  • minnen
  • barn
  • alkohol
  • barn
  • musik
  • och barn
Frågor som dök upp under kvällen som aldrig fick sitt svar:
-Vad har hänt i min gamla klasskompis uppväxt som fått henne att ha sånna starka känslor kring urin?
-Vad rotade poliserna efter i buskarna klockan halv två på natten?
-Vilken religion tillhörde bönsallanden?

Det är skönt att komma ner till västkusten för då får jag inte bara långa konstiga blickar när jag drar mina torra skämt utan roligare responser som till exempel asgarv.

Här kommer lite fina ögonblick från kvällen:


Lite finare lite bättre
Här är cosmopoliten som totaldödade halsen för resterande kväll


Ett stycke mycket trevlig bordsherre
Bandet som spelade på kvällen hette bröderna daltsons, dom vägrade spela frillesåssågen så jag vart lite besviken. Till höger ser ni min gamla kära klasspolare. Vi pratade om att starta ett band i sexan, verkar som om han gick och gjorde det utan mig. Fy fan va taskigt!





Födelsedags"barnen"

Me ans zupermom
supersexy!
Tillsammans är vi en liten människa mindre än förr




Här är jag och... ja om han kallar mig syster yster så måste det väl helt enkelt vara lillstrumpa jag står med på bilden.

Nu ska jag gå och vila halsen och överiga kroppen efter en väldigt trevlig helg.

God natt!



torsdag 27 mars 2008

dags för uppdatering























Sjätte januari < - > tjugosjunde mars


Japp, så här har det gått sedan förra uppdateringen, bara så ni känner igen mig nu när jag beger mig ner till de västliga breddgraderna av det svenska landet.

Roligt med löp som passar så bra ihop

Expressen: Björn Borgs pappa hittad död - Björn försökta rädda hans liv
Aftonbladet: Jag har blivit biten av en björn. Det var en stor björn
Det var aldrig specifierat HUR björn försökte rädda sin pappas liv, men man får nästan en känsla av att mannen i tidningen bredvid är inblandat på något sätt.

dumma dumma DUMMA hals

Min hals är jätteöm och tjock och trång. I morse försökte jag ta mig en huvudvärkstablett. Jag lyckades ta en halv, den gled ner med motstånd, det gjorde inte den andra. Den fastnade i stället så jag fick otäcka känslor i kroppen och stod och lät konstigt över diskbänken innan den flög ut igen och då var kroppen tvungen till att jobba sig lite till så jag var högröd i nyllet och rödgråten när jag väl kom utanför dörren.

Den halva tabletten som faktiskt tog sig hela ner till magsäcken gjorde någon typ av nytta verkar det som för jag blev en aning piggare och halsontet dämpade sig en aning. På jobbet fick jag höra att jag borde gå hem, men då tog jag upp det där igen... jag har inga sjukdagar kvar att ta ut, jag har haft mina fem för den här terminen så...

Om man är sjuk så är man sjuk säger hon på kontoret och ja visst, jag säger inte emot, det är för mycket logik i det uttalandet men det är skolan som inte riktigt har samma logik.

Halsen gör ont igen och febern känns som om det kommit tillbaka men jag vet inte om jag vågar ta en ny tablett, det var inte roligt sist menar jag.

vart to imunförsvaret vägen

det verkar som om min imunförsvar tagit semester den här terminen. Nu är jag sjuk, IGEN! I går sa jag att jag var groteskt trött, vilket jag var också, och då började dom fåna sig om någon tidigare praktikant som visst hade somnat i tid och otid. Jag har aldrig somnat under klientsamtal, även om det varit nära i mellanåt, men då har jag suttit och nypit mig själv för att behålla fokus.

Vi hade APT igår och jag somnade. Jag frågade då en av de som jobbar där, som varit som mest avig mot han som alltid somnade, om jag föll i hennes ögon. Men det var ingen fara, det var ju bara APT och det rörde ju knappt mig alls.

I dag kan jag ursäkta min tillnickning eftersom jag tog tempen när jag kom hem och förstod att jag faktiskt var sjuk. Jag sov nästan hela kvällen och hela natten till i dag. Min hals är idag helt uppsvullen, jag låter fånig när jag pratar och jag kan knappt svälja på grund av smärtan. Jag tror även att jag är febrig för jag känner mig konstig i kroppen.

Eftersom jag redan varit sjuk alla dagar jag får vara sjuk, så har jag tagit ut en halv skrivdag nu på förmiddagen och så får jag försöka ta mig till kontoret på eftermiddagen. Får se om jag får tag på en läkare som kan se om jag behöver mediciner för eländet också.

måndag 24 mars 2008

Jag har hittat en själsfrende, känns det som

För ett tag sedan var jag hemma hos en kompis som jag inte haft kontakt med på väldigt länge. När vi kom hem till dom så kände jag att ja, dom är som vi är. Dom har precis som vi två barn och bor ganska trångt. Vi började prata om det här med att om man kommer hem till någon annan människa som har barn, precis som vi, och bor trångt, så är det ändå alltid städat och fint. Jag bävar för att få oförberett besök för det ser ALLTID fördjävligt ut hemma hos oss. Dom hade det, inte stökigt, men lite så där, inte jätteprydligt. Barnens rum var ungefär som våra barns rum kan se ut efter ett dygn utan uppmärksamhet från oss vuxna.

Jag har ett annat kompispar som också har barn som har det på samma sätt. Lite oordning och tvång på hysteristädning om man får besök. Det kändes så skönt att se att vi inte är ensamma om detta och när vi började prata så berättar hon (kompisen vi var över och hälsade på) att hon hade hittat en favoritförfattare, Martina Haag, som skiver om sin situation som är precis som våran.

Jag hittade en av hennes böcker på bokrean och köpte naturligtvis den och jag har snart pöjt igenom hela den. Maken har också fastnat. Hon skriver om mitt liv. Vi har samma erfarenhet kring stall och ridande människor, vi har samma erfarenhet av lärare och skolgång. Vi har samma stressiga liv. Vi har samma ordningsproblematik hemma. När jag läser hennes bok så läser jag mitt eget liv och framförallt så skriver hon så som jag vill skriva. En skillnad är att hon har ett bokkontrakt och har därför en deadline som gör att hon måste arbeta, men hon har ingen bok att skriva.
Jag har flera böcker att skriva men eftersom jag inte har något kontrakt så har jag inte heller chansen eller tiden eller förväntningarna på mig att skriva vilket resulterar i att skrivande hamnar efter städning, pluggning, umgåsning med familj och sovning, alltså finns inte tiden kvar.

Därför är jag lite avunsjuk på henne.

Stackars barn

Hemma när våra ungar försöker gå från bordet innan dom ätit klart eller gör saker som inte är anpassat för ätning brukar jag ta till: "brukar du göra så på dagis också?" och jag vet att många gånger brukar fröknar på dagis ta till samma sak "brukar ni göra så hemma också?" eller "brukar mamma och pappa göra så?".

Det är här jag tror mina barn kan få problem. Förutom det att dom har samma smaksinne som jag och maken, alltså tycka om fiskbullar, blodpudding och en massa annat som är införstått bland barn att "det tycker vi inte om" så skulle min man sticka ut en aning på nobellmiddagen. Det går inte att säga till mina barn "lek inte med maten, har du någonsin sett dina föräldrar göra så?" eftersom detta är vanligt förekommande i vår familj. När vi äter mat så kan den prata, vi ser ansikten i allt och detta ansikte får liv och personlighet och kan säga saker som "hej, ska du äta mig, oj oj oj, aaaaj aaaaaaaaaj" Någon som vi fortfarande saknar är en chupa shups-klubba i vanilj-cola som hade ett ansikte. Denna höll oss sällskap under en bilresa till Göteborg för många år sedan och den pratade hela tiden. Det jag upplevde som mest faschinerande var, att den även pratade inuti makens mun, dovare som sig bör, men ändå, den pratade. Min man borde bli dockteaterskådeseplare, vad man nu kallar sådana. Puppetmaster.

Många gånger proppar maken in alldeles för mycket i munnen samtidigt och gör på samma gång "Holmer-ljud". Han kom för ett tag sedan på hur man gör för att kunna äta en pannkaka i en enda tugga och idag när vi åt pannkakor så såg jag att det var på gång igen. Jag hade då för inte så länge sedan sagt att han skulle sluta äta så inför barnen eftersom det skulle resultera i problem för dom på offentliga matsessioner, typ i skolmatsalar. Idag såg jag att han började vika ihop pannkakan på det där "ta hela i en tugga" och precis när jag ska säga ifrån att "Nej, inte så!" så ser jag att han lyfter tallriken och tar den till munnen och börjar, utan hjälp från händer eller bestick, dra till sig pannkakspaketet med framtänderna.

Som sagt var, stackars ungar, snacka om dubbla budskap!

Men vi har väldigt kul när vi äter.

Bättre än förväntat

Nu är påsken över och jag har bävat över måndagsvägningen.
Jag började med festen i onsdags med cider, julmat och semla, gick vidare med godis på kontoret på torsdagen, på fredagen blev det fikabröd hemma hos ett par kompisar. Lördag var ju påskafton och då blev det än mer godis och en tårta till efterrätt och så godis, cider och baileys på kvällen och mer godis. I går blev det lite choklad och så partade jag på påskägget jag fått av min man som var jättegott.

Vad skulle nu detta resultera i i viktväg ? Minus var ju inte att räkna med det var bara att försöka se över nederlaget och se det med positiva ögon. Vad skulle det bli, ett kilo? två kilo? kanske till och med tre kilo? Fick nästan lite ont i magen när jag ställde mig på vågen och den stannade på PLUS 0,7 KILO!!! Det var ju inte så farligt som det kunde varit.

Därför gör jag nu en liten segerdans som innebär mycket hoppa, studsa, vicka på höfter och vibrera med överkroppen. På det sättet blir jag nabbt av med plusset och mina ungar får sig ett gott skratt.

lördag 22 mars 2008

Glad påsk ute i buskarna

Nu har vi haft äggjakt här hemma. Maken har köpt hem ungefär fyra kilo godis och jag har bävat inför den här helgen.

Jag har ju så dålig karaktär!

Jag var på thurbophesten i onsdags och där hade dom jultallrik, jag åt två och en halv plus godis och två cider samt en semla. På torsdagen hade dom godisskålar på kontoret och jag tog flera bitar. I går var jag med familjen hemma hos ett par bekanta som vi knappt träffat något alls på närmre sju år och nu äntligen hade vi hittat en tid och vi åkte över och fikade. Dom hade bakat, det var jättegott och jag kunde inte hålla mig ifrån utan tog alldeles för mycket. Jag har gått upp sedan i måndags och jag är säker på att det kommer fortsätta att stiga med allt godis i huset.

Maken hade kombinerat mitt ägg och det var jättefint och jag kanske kan hålla mig till det och mitt naturgodis samt nötter som jag inköpt, men vi ska inte hoppas på för mycket.


GLAD PÅSK

måndag 17 mars 2008

När vi ändå är i skrytartagen

så kan jag berätta att jag hade ett samtal med klient idag, heeeelt själv. Jag hade ingen annan handläggare i rummet what so ever! Och det gick skitbra!

Shit, jag var ju nästan som en riktig socionom :)

Musikbegåvad

Min treåriga dotter kan nästan hela "uti vår hage"

Det ni!

Nostalgi

förutom nostalgin över att jag håller på att formas kroppslig till vad jag en gång var (vägde 2,3 kilo mindre den här veckan jämfört med förra veckan) så var det en annan nostalgi som slog över mig på vägen hem.

I den lilla byhålan jag växte upp i fanns det ett bageri precis vid vårt hus som var igång när jag var liten. Det har inte varit i bruk på många år nu, men när jag var liten knådades det och gräddades för fulla muggar tidigt på morgonen. Ungefär vid den tiden jag brukade gå till skolan. Förutom detta så låg denna lilla håla på västkusten, precis vid havet, så på våren och hösten och vinten, äsch va fasen, det blåste året om. På vintern och hösten däremot så var vinden lite kallare och blötare än på sommaren.

Idag fick ju våren för sig at bli lite vinter igen så det har snöat hela dagen, och blåst. På vägen hem fick jag blöt blåst i ansiktet vilket i sig fick mig att tänka på västkusten, men sen när jag nästan är hemma så går jag förbi skogaholms bakfabrik. Inte helt nära men i vindriktningen verkade det som (eller också var det nån boendes i närheten som hade bakkalas) för det doftade sååååååååååå gott!! Det doftade som om dom var igång med något riktigt sött och gott också. Då försvann jag tillbaka till tioårsåldern igen när jag var på väg till skolan en sen höst eller liknande.

Väldigt nostalgiskt och mysigt, även om jag inte tror att det kändes riktigt så mysigt när jag i tioårsåldern var på väg till skolan i motvind, men jag tyckte redan då att det doftade himelskt när jag gick förbi bageriet på den tiden.

söndag 16 mars 2008

Jätteliten bäbis

Jag var hemma hos en kompis idag som ganska precis fått barn. Vi hade kläder med oss i storlek 62 som var alldeles för stort förståss. Hon kunde inte ha storlek 50 än ens. Hon låg och sov i en liten dockvagga och försvann nästan i sin mammas armar. Otroligt söt liten tjej.

När vi åkte därifrån hann båda barnen somna i bilen. Mycket konstigt. Dom gick ju och la sig så tidigt som elva, alltså efter melodifestivalen, och sedan går upp före sju så finns det väl ingen anledning till att vara trött under dagen. *Suck* Jag förstår inte vad det är med ungarna. När det är skola så är det omöjligt att få upp dom och när dom får sova, ja då ska dom upp hur tidigt som helst så vi inte får sova.

Kanske inte så konstigt att dom har varit helt oreglerliga idag, bara varit högt och lågt och gjort tvärt emot vad dom borde, hela tiden. Dottern ligger just nu helt utslagen i soffan bredvid mig, och kycklingen ligger på tallriken och väntar på henne. Tror inte det är lyckat att väcka henne och försöka få i henne den, då kommer vi ha ett litet argtroll resten av dagen här hemma.

lördag 15 mars 2008

Jag fyllde ut garderoben idag

Jag var och köpte kläder nu igen. Shit va jag spenderar pengar. Makens pengar dessutom. När vi är i affären så får jag höra "Passar den, ja men köp den då, ta tre, äsch va fasen, ta en till i en annan färg" och så gör jag det. Sen på vägen hem så börjar han räkna på hur mycket pengar jag gjort av med och så får jag dåligt samvete. Vet inte om det är det han är ute efter, han lyckas vilket som.

Jag har ju lyckats gå ner en del och tänkte för ett tag sedan att nu har jag nog gått ner flera storlekar över bysten men oj så jag hade fel då. Jag har gått ner en femton centimeter runt om UNDER bysten, men bysten verkar ha samma storlek. Detta gör att kläder sitter lite, olika bra på olika delar av kroppen. Jag köpte en kjorta idag, eller rättare sagt, det blev fyra kjortor av samma sort, för dom var ju snygga, och billiga.

















Som man kan se på bilden till vänster, så är det liiiite ansträngt över den tuttiga delen av kroppen så det ser inte riktigt, vad ska man säga, avslappnat ut. Det ser lite trååångt ut. Om man då lättar lite på trycket, som jag har gjort på den högra bilden, så blir det genast liiiite för lössläppt. Kanske inte riktigt så jag vill gå klädd när jag går till praktiken på socialkontoret direkt. Om jag har det så en sen kväll på krogen kanske några helt enkelt bara tror att jag vill ha med mig någon hem, och så blir dom besvikna när jag tackar nej.

Vad jag vill säga är, att förut när jag var stor över hela kroppen så fanns det tält att ha på sig. Nu när jag inte är så där jättestor längre så är jag inte så sugen på att ha tält på mig längre och söker då efter lite mer figuranpassade kläder. Men det verkar inte som min figur är den optimala utan har man den mage som jag har idag, ja då har man bannemig inte den hyllan som jag har idag. Jag fattar inte hur det kommer sig att folk lägger tusentals kronor på att få en sådan byst som jag har när man måste lägga minst lika myckte till för att få tag på figursydda kläder. För min del får det nog bli ett linne under kjortan. Lite synd är det ändå. Men det är kul att magen är lite mindre nu.

Tja, vad ska man säga

Svenska folken har ingen smak *HA HA*
Nä det är väl att ta i, "I love europe" vann ju inte. Men det är en rätt platt och intetsägande låt ändå.

Nu ska barnen få gå och nana och vi ska försöka få lite pyssel gjort här hemma.

I pausen

Japp, jag sitter faktiskt och glor på melodifestivalen. Helt otroligt.

Summering, förutom att hon som sitter vid flygeln och sjunger tror att hon är björk, så har vi kommit fram till detta i familjen.

Vi tyckte att BWO är det bästa bidraget och att Frida och vad dom nu heter mer, kommer på andra plats. Vi tror inte att svenska folket tycker samma, för så är det sällan. "litet inlägg mitt i inlägget, vad hårig Ola Salo har blivit" tredjeplats för oss är Amy, fjärde plats, Nordman, tredelad femteplats Perelli, Sibel och Bengtzing. Sjätte plats Sanna, sjunde plats Rongedal och sist självklart, Sjögren.

Vår jury har bestått av en man i över trettioårsåldern, en kvinna i undre trettioårsåldern, en pojke i snart sjuårsåldern och en flicka i treårsåldern, så vi har nästan täckt alla åldersgrupper.

Vi är oroade över att många av dom som sitter och diggar schlager och röstar, gillar dansband och därför röstar på en av de pinsammaste låtarna som varit med, "I love europe"

Självklart är Örebro, Sveriges pärla först ut med att rösta...


Fortsättningen följer, tårar eller hurrarop, det återstår att se.

uppdatering och citat

Min dotter är faschinerad av tänder, speciellt avsaknad av tänder. Jag har dragit en tand för några år sedan och dottern vill hela tiden titta på detta, hål. Hon tar tag i hakan och näsan och så bänder hon isär och sitter och glor in i munnen samtidigt som hon kör någon slags kommentatorskap. "där är det tänder, där är inte en tand och där är det tänder men där är det inte"

Jag frågade henne en dag om hon skulle bli tandläkare och då sa hon att hon skulle bli det. Maken kallar yrket för munfrisör. Jag tycker det var fint och tror att jag ska implementera detta uttryck i mitt liv.

Dottern ville förut idag vara inne i sin brors rum fast hennes bror inte ville. Detta tjafs har pågått sedan sju i morse och nu försökte jag få henne på andra tanker och sa då " Ska du inte gå in och titta om bäbisarna vill ha mat?" Maken blev orolig men jag förklarade att "bäbisarna" i själva verket var hennes dockor och då lugnade han ner sig. Hon kom tillbaka efter en liten stund och sa "dom vill ha mat" "jaha" sa jag "ska du inte laga lite mat till dom inne i ditt lilla kök då?" "Nej jag vill inte" då sa maken att om bäbisarna inte får mat så dör dom varpå dottern snabbt svarade med "då får dom vara döda i sin säng" Efter ett tag tog hon ändå en av bäbisarna till tandläkaren i sin lilla bil, för den var sjuk.

Just nu ligger hon i sin säng och tittar på barbiebilder i taket i sin nya projektor och sonen bygger med bioniclelego, och vi städar.

torsdag 13 mars 2008

Va duktig jag är

Jag tog mig i kragen i kväll och arbetade med första kapitlet. Jag hade en novell jag utgått ifrån men jag har ändrat runt och fixat och trixat och ändrat en massa så det ska kunna passa med resten av boken. Första kapitlet kommer säkert att revideras många gånger än eftersom den är förknippad med resten av boken på många sätt. Så medan resten av boken byggs upp kommer jag nog få ändra runt lite så första kapitlet får ha utrymme för förändring.

Shit nu jävlar är jag på gång, och nu ska jag gå och nana för det är fortfarande praktik i morgon då jag ska hälsa på kvinnoboendet, spännande spännande. Men jag är stolt över mig själv, nu gäller det bara att jag ska få in en slags organisation över skrivandet, så jag skriver en timme om dagen. Då kanske åtmindstone en av böckerna kommer bli klar innan jag tar examen.

Amning och alkohol

Jag har hittat en blogg jag tycker är lite rolig, bloggkommentatorerna http://bloggkommentatorerna.blogg.se/
En väldigt rolig liten detalj är att dom visst bor i närheten av min gamla uppväxtort, som jag har lite blandade känslor och relationer till. Jag led under min uppväxt eftersom jag stack ut lite och det är tabu på ett ställe som det. Jag kände dessutom inte att jag var ämnad för en liten småort. Samtidigt ligger orten helt underbart. Gångavstånd till havet och cykelavstånd till många underbara sjöar. Nu bor jag i Örebro så det är inte konstigt att jag saknar havs- och sjörelationen. Många av de jag umgicks med under uppväxten har jag ingen som helst kontakt med idag, men det finns några få, en handfull, som jag fortfarande har kontakt med och umgås med med jämna mellanrum och det är kul. Det som är roligast när jag åker ner till lillorten (förutom att träffa kompisarna) är att jag bara är på besök och känner mig inte låst utan kan utnyttja de positiva sakerna som havet och sjöarna, umgås endast med de jag vill umgås med, och sen åker jag igen. Men varje gång jag ser något om någon som kommer därifrån blir jag lite varm om hjärtat och får något längtansfullt i blicken.

Tillbaka till ämnet, alkohol och amning.

Jo i den här bloggen, bloggkommentatorerna, läste jag ett inlägg som handlade om den där schulmanfrugan som gjort ett inlägg om att man nu får dricka alkohol när man ammar http://www.stureplan.se/frame.php?main=http://blogg.stureplan.se/katrin/

Jag hoppas att hennes inlägg är i en ironisk anda, men jag kan inte vara helt säker för jag är inte så säker på denna dam överhuvudtaget. Jag brukar inte läsa hennes blogg och jag vet inte riktigt vad hon gör överhuvudtaget, mer än att hon är gift med han den där mannen som skrev skit om andra i sin blogg men när det började osa hett så körda han en "det var faktisk Johnny Balle som sa". Jag har även hört honom i äntligen morgon där han får Adam och Gry att vilja krypa under stolen med sina väldigt korkade uttalanden om kreti och pleti. Det jag vill säga är att hennes val av man gör mig osäker på om hon är ironisk eller inte. Skit samma...

Det värsta är ju att ironin blir rätt platt i hennes inlägg då detta är en vardag jag möter allt för ofta. Det finns folk som kör rejset "Här ta ungen, he he. Skål! Visst e hon ful, he he? Hon liknar sin jävla farsa. Ha ha ha! Ta lite rötjut här sörru, så ja." som hon drar i sin blogg. Det finns barn som växer upp med föräldrar som somnar i från dom på grund av alkohol eller inte har något omdömme på grund av alkohol. Därför finner jag inte det inlägget lustigt över huvud taget.

Alkohol är, framförallt när barn är inblandade, ett samhällsproblem och alkoholism drabbar inte bara den som dricker utan alla närstående. Katrin behöver inte skaffa några barn, det är det ingen som begär utan snarare i så fall avråder henne från om hon har denna inställningen, men att ironisera över något som man har noll koll på är onödigt. Man får hålla sig på den kant man kan, kändisskitsnack och mode, eller vad hon nu brukar snacka om.

Jag hoppas det inte dyker upp för många som tänker som Katrin kring alkohol och amning och som faktiskt har barn.

Ett härligt välkomnande

Maken har varit ledig idag och skött hushållet, alltså städat.
Jag kom hem från praktiken efter att ha gått en hel del både till kontoret, en sväng över hela stan och sen hem från fel sida stan. När jag kom hem klagade jag över att jag hade ont i foten, i den där knölen jag har på ovansidan mellan två tåben. Jag satte mig i soffan och tog igen mig en stund och då kom maken med en balja vatten med badsalt i som jag kunde stoppa fötterna i. Just nu håller han på att avsluta matlagningen, till mig. Dom hade redan ätit när jag kom hem men då ställde han sig i köket och lagade lite lax med grönsaker till mig som jag snart ska få.

Va man njuter av tillvaron när det är på det här sättet :)

I morse lät jag honom sova och tog sonen till skolan på väg till kontoret, så vi både tar och ger för det är väl det ett äktenskap går ut på.

lurad och lite besviken

I går provade jag en ny sån där måltidsersättningsbar. Brownie. Den var jättegod, verkligen, så god att jag blev misstänksam. När jag läser på förpackningen så ser jag att den innehåller 44% kolhydrater varav socker är 38% och fett nästan 12%.

Känns som om jag lika gärna skulle kunna köpa en vanlig brownie och äta en lite mindre bit av den, för det här känns som riktigt godis! Jag känner mig smutsig inombords när jag stoppat i mig sånna äckliga saker (säger den som stoppade i sig en hel semla för någr veckor sedan). Nä men det känns lite löjligt att lägga en massa pengar på en fejkaka som nästan är lika god som the real thing, och så är det lika mycket av det jag försöka undvika som i the real thing!

I går var jag förbi universitetet också, det var hektiskt och lite roligt som utmynnade i något väldigt bra. Jag sprang först ion på kårkansliet för att få tag på camilla för att ordna stipendiepapprena. När jag sprang förbi Linnea så ropade hon efter mig jag så jag gick in till henne. Jag hade lagt in ett lite deppigt inlägg på orebrews hemsida nån dag innan och beklagat mig över att jag missat anmälningen till absolut gotland(http://sv.wikipedia.org/wiki/Absolut_Gotland).
Jag fick till kvällen på mig så jag sken upp och lovade att höra av mig så fort jag kollat av med maken som för övrigt väntade på andra sidan långhuset. Det var det som framförallt gjorde att jag stressade på lite för man vill inte att snälla människor ska behöva vänta för länge. Han skjutsade mig fram och tillbaka till universitetet bara för jag hade bråttom, det är jättesnällt.

Jag sprang över till långhuset och då ser jag att sobrarummet stod öppet. Självklart kan jag inte springa förbi en öppen sobradörr utan att stanna till och säga hej, så jag stannade till och sade hej. Då började folk ropa där inne för dom ville prata med mig och se på min kropp... efter den stora viktminskningen. Jag studsade in, drog ner jackan, körde någon pirruettliknande snurr och svarade på frågan om jag hört om AG, och det hade jag ju gjort. Jag fick höra att jag ABSOLUT skulle med, och hör sen! Sen sprang jag genom HELA långhuskorridoren. Långhuset är LÅNGT! så det var en ganska bra bit. Jag fick inlämnat praktikrapporten med ändringarna, men hon kommer säkert inte vara nöjd ändå, hon hittar säkert nån skit som jag får göra om igen!

På kvällen hade jag fått msn:meddelande om att JAG BARA MÅSTE TILL AG!.

Jag ska på AG

tisdag 11 mars 2008

dags att rusa till kontoret

Idag har jag suttit hemma och rättat mitt arbete som seminarieledare inte varit helt nöjd med.

Det har funnits avbrott av ren och skär ilska och förbannelse.

När jag suttit och rättat i en och en halv timme så stängde datordjävulen av sig. Vanligtvis brukar man ju spara så där mellan varven men jag hade glömt det eftersom jag bara hade en massasmåpill. Ändra lite i referenser och flytta ord mm. Men det fick jag börja om från början med.

Det smakade djävligt surt vill jag lova!

Så jag hann inte så långt som jag ville, och datorn kommer bli skrot väääldigt snart! Så fort jag installerat word i min nya dator så kan den här datorn se sig själv som extremt pensionerad! Och som tidsfördriv kommer han få ägna sina sista dagar som lekdator för min son.

Hoppas han skäms riktigt nu, jävla skrothög!

måndag 10 mars 2008

Tappat fokus!

Jag har varit så duktig nu en längre tid. Jag har gått ner över 20 kilo och har ungefär 10 - 20 kilo kvar, allt beroende på vart jag vill stanna någonstans på vägen. Bara för att jag varit så duktig så har lättjan kommit över mig. Under veckorna har jag hållt mig nästan till dieten. Jag har varit duktig på salladen, på jobbet har jag skött mig exemplariskt och ätit bra mat men när kvällen kommer och jag ska laga mat till mig och mina småttingar så går det inte lika bra. Vi kommer hem strax före bollibompa, alla är trötta och hungriga och jag orkar inte ställa mig och laga två rätter. Samtidigt orkar jag inte med att tjafsa om mat med mina barn och därför faller jag på att äta samma mat som dom gör vilket ofta inkluderar pasta, korv, köttbullar och potatis.

Ofta ser viktkurvan ändå ganska bra ut i slutet av veckan då jag kan ha gått ner allt från ett halvt kilo till ett kilo, beroende på hur mycket jag hunnit röra på mig, men så kommer helgen...

På helgen kommer den stora lättjan och "klart jag ska få unna mig något" fram. I helgen blev det hamburgare och pommesfrittes. Ja då vart det ju kört inför måndagsvägningen då jag gått upp allt jag gått ner under veckan. Maken som väger i stort sett samma som jag nu, vi diffar på något kilo hit eller dit, äter mycket mer onyttigheter än vad jag gör, men ändå går han inte upp lika mycket som jag gör.

Jag måste ta mig i kragen om jag ska lyckas gå ner till drömvikten till januari 09, för i den här takten kommer det inte hända.

Jag är besviken på mig själv!

Rätt så nöjd med dagen

Idag var det studiebesök på kontoret och jag höll i trådarna.
Först ut var gruppledaren, tätt följd av mottagningsgruppen och så var det fika. Efter fikat var det utredningsgrupperna och avslutningen var med familjevårdsteamet.

Alla hade sagt det att de egentligen inte hade så mycket tid och att de inte var förberedda och att en halvtimme (som var det jag hade planerat) var lite långt men de kunde väl prata i en så där tio minuter och så fick väl folk ställa frågor.
Jag hade lite ont i magen över att det kanske skulle bli lite tunt och att en halvtimme skulle vara för långt för varje person. Efter att gruppledaren varit igång i 40 minuter insåg jag att det var tvärt om. Om detta var när de var oförberedda så vet jag inte hur det skulle vara om de var förberedda. Jag pep iväg vid tio över nio för att leta efter mottagningsgruppen som inte dykit upp. Då hade de varit förbi men sett att gruppledaren höll på och ville inte störa. Jag fick dom till att smyga in i alla fall och sätta sig och invänta för då avslutade gruppledaren och mottagningsgruppen kunde ta vid.

Fikahalvtimmen är lite lätt helig på kontoret och de påpekade dom också så det skulle inte bli längre än till halv. Kvart fick jag flika in att nu måste vi nog ta fika om vi skulle hinna. Vi hann slänga i oss lite fika och sen fick jag valla in alla på rummet igen. Då saknade jag hon som skulle vara där från barn och ungdomsgruppen så jag fick springa ett varv och leta efter henne. VI missade varandra så hon hade lyckats smita in medan jag sprang runt. Då såg jag att vi saknade en person i gruppen som inte visste vart han skulle så jag fick springa och leta efter honom. Jag hade fått veta att han var på toaletten och vilka han hade gått till så jag kilade dit. Eftersom det var en upptagen så utgick jag från att det var han och ställde mig helt sonika utanför och väntade. Detta resulterade i att jag skrämde livet ur en anställd som helt lungt kom ut från toan och inte var riktigt beredd på att någon väntade på henne.

Jag frågade om hon sett en vilsen kille och det hade hon och pekade åt vilket håll han gått. Det visade sig att han hittat tillbaka själv medan jag lurpassat utanför toalettdörren. Alla grupper gick över tiden minst fem minuter och när sista gruppen skulle berätta om sin verksamhet börjades detta tio minuter efter utsatt tid. Det var ju ingen fara tänkte jag eftersom hon hade sagt att hon kunde avvara tio minuter. 40 minuter senare var det ett faktum att tio minuter inte var tillräckligt.

Alla var jättenöjda och glada och det kändes som om även de som presenterat kände att de hade haft trevligt. Många frågor ställdes och jag kunde varva ner.

Resterande dag ägnade jag åt att fortsätta i de gamla fotspåren. Försöka få tag på klienter utan framgång, gå på samtal, jaga folk i korridorerna för att planera mina dagar och så bokade jag in två studiebesök. Ett för hela gruppen som var och hälsade på mig idag (och jag) till ett barnutredningshem samt en tvådagarsvistelse på ett kvinnoboende.

Allt som allt känns det som en lyckad dag. Och dessutom är jag inte så trött nu på kvällen att jag stupar i säng utan jag orkade tillockmed göra ett inlägg. Undrar om jag orkar med mitt träningsprogram och skriva på mina romaner också.

Ja ja, men kan ju inte få allt här i världen...

söndag 9 mars 2008

Blev ingen akut idag

och lika glad för det är jag men gladast är nog räven... sonen menar jag.

Vi höll på att packa ihop oss på förmiddagen i form av matsäck för mig och sonen till sjukhuset då jag räknade med lång väntetid. Alla skulle ha på sig kläder och vi planerade att maken skulle köra bort oss två till sjukan innan han och dottern skulle bowla. Medan vi packade och fixade och donade så började jag studera sonen. Förutom det att han stödde på foten i mellanåt när han inte ingående tänkte på att inte stödja på den, samt att han satt på knä vid ett tillfälle med foten under sig, fick mig att undra om det var så akut med foten som det verkade från början.

VI bestämde på att vi skulle avvakta med sjukhusvistelsen och låta andra mer akut sjuka få tiden med läkaren. Han fick helt enkelt åka med och bowla. Vi lärde oss snabbt att två timmar är för lång tid att boka med två barn, som bara orkar med att bowla en kvart. Jag kan tänka mig att sonen skulle tycka det vore roligare om han inte hade ont i foten. Han kunde inte bowla på vanligt vis utan var tvungen att använda ställning och det var inte så roligt, kan jag förstå. Han satte sig istället i bakgrunden och studerade när vi spelade. Efter en stund fick han pengar och fick gå och köpa en muffins för att det var lite synd om honom. Detta såg dottern och det var då hennes bowlingintresse dog också.

Hur gick det för mig då?
Jo, jag var bästis med rännan! Det gick verkligen käpprätt åt helvete! Jag jublade och gjorde segertecken och gick ner på knäna, när jag fick ner några enstaka, för så sällan var det. I protokollet kunde man se streck, streck, streck, streck, tre, streck, streck, streck, streck, fyra. Det var rent pinsamt! Sen när dottern tröttnade så fick jag hennes bana också och vad händer då? JAG FÅR STRIKE!!! Vad fan är oddsen? Här går jag och samlar ihop dom sämsta poängen i mannaminne och när jag kastar på en annan persons poäng, ja då får jag strike!

Ja ja, i morgon bitti ska jag väga mig och jag kan gissa mig till att det inte är något direkt minus, hinderbanan i går gjorde inte sitt i viktkurvan och jag har ätit skräp idag... fy på mig. Jag skäms. Jag är en dålig människa utan karaktär överhuvudtaget! För att bevisa det ska jag nu gå och ta en cigarett!

Lek och buslandet

I går ville jag göra inlägg här, men då verkade det som om google strejkade istället, så det var inte mitt fel... faktiskt *lägger armarna i kors och gör en barnsligt sur min med plutande läppar*

Det här helgen är som sagt ganska fulltecknad med roliga saker. Jag och Kattis var på stan och handlade tuttekassar, jag fick tag på fyra stycken varav två är heltäckande sportbehå och en är en riktigt urringad så jag kan bli riktigt farlig på krogen. Vi blev sedan hämtade av maken inne på stan och så bar det iväg till lek och buslandet.

Redan när vi parkerade så fick vi kalla fötter. Det var massor av bilar och folk som gick in och ut ur dörrarna i flock. Det gick inte att vända där för nu var barnen helt exalterade i baksätet och var helt inställda på att vi skulle in där. Vi gick in i trängseln och hängde in kläderna, tog av skorna och gick in i leklandet. Det var gigantiskt! Det svalde alla människorna så bra att det inte kändes trångt mer än att alla bilarna på trampbilbanan var upptagna, men barnen var inte ledsna för det.

Jag punktmarkerade dottern och fick uppbackning av Kattis, för hon, dottern alltså, är som en duracellkanin.

Inne i lek och buslandet är det gigantiska mjuka klättertorn med olika hinder som man ska ta sig förbi. Där sprang min dotter in och jag kan säga så här, två timmar där inne med min treåring gav nog bättre träning än det mesta gympapass jag varit med om. Det var två timmar i snabb takt med krypa igenom trånga saker i uppförbacke, krypna genom trånga saker i nerförbacke, kliva över laker, huka under saker, krypa igenom rör, klättra i nät och hela tiden ha en hand hjälpande för treåringen.

Tre skräcktillfällen inträffade. Ett tillfälle var när jag råkade ta ögonen från dottern två sekunder och hon försvann. Jag fick panik och sprang runt och ropade efter henne och såg framför mig hur hon klättrade upp själv och ramlade ner för den branta rutschkanan. Till slut hörde jag en lite äldre tjej ropa till och förvåning och när jag kikade in i virrvarret av klättergrejer så såg jag hur dottern stod precis vid utgången av en rutschkana där en tjej kom som utskjuten ur en kanon, rakt på dottern. Men dottern verkade bry sig föga och sprang vidare, men jag fick tag på henne.

Andra tillfället var när dotter fick för sig att spring ut i körbanan för trampbilarna, som körde rätt snabbt. Sonen sprang efter för att få tag på henne och blev då påkörd av en trampbil och dottern fortsatte irra som ett rådjur på en landsväg. Vi fick ta på henne och fick tröstat sonen som det gick ganska bra med ändå.

Tredje gången var när dottern ville leka i bollhavet och hoppade in precis innanför ingången och gömde sig under bollarna och andra barn kom invällande genom den lilla öppningen utan att se att det låg någon under bollarna. Men jag lyckades komma emellan och få ut henne. Hon ger mig motion och gråa hår.

Efteråt så åt vi på McDonalds och sen åkte vi hem och myste hela kvällen. Det var jättekul på lek och buslandet och barnen hade roligt och somnade gott på kvällen. Ingen kom till skada där, fast jag var väldigt orolig för att dom skulle göra det då det fanns många farliga ställen där de skulle kunna ramla ner vid trängsel. När vi kommit hem hoppade min son från liten minipall som han fått när han var liten, och landade på tårna. Vi hade planerat att bowla idag, men sonen får nog åka till akuten, för han kan inte stå på sin fot. Känns dock lite fånigt att han gör sig illa när vi kommer hem, efter att ha klarat sig så bra genom hela lek och buslandet.

lördag 8 mars 2008

Tick tack tick tack

Tiden rent ut sagt flyger iväg, veckorna passerar i en fart så praktiken kommer vara över innan jag hunnit blinka. Jag hinner inte uppdatera min blogg under veckorna och mina planer att skriva romanerna känns väldigt avlägsna.

Detta är en av de få helger som vi inte bokat något, då både jag och maken är lediga. Jag ska passa på att köpa ny bh, för det behöver verkligen jag. När jag knäpper bh:n så kan jag hålla hakarna mer eller mindre en decimeter ifrån kroppen vilket inte känns så stödjande. De där fettmjölkbehållarna på framsidan ligger mer eller mindre som små gelehallon i en överdimensionerad godisskål.

Sen ska vi ta barnen till leklandet och i morgon ska vi åka hela familjen och bowla. Det är på tiden att vi hela familjen gör något tillsammans känner vi. Sonen är vi osäkra på om han fejkade kräkningar i går, allt för att få vara hemma med någon av oss föräldrar istället för att sitta och leka med kompisarna på skolan. När jag skyndade ifrån föreläsningen, hoppade på en kommunhojj, hojjade hem, kastade mig in i bilen, körde som en biltjyv över hela stan eftersom han var på vinterstadion, för att hämta den son som hade maginfluensa och kräktes, så förväntade jag mig en hängig pojke, som var gråtig och mosig i ansiktet och som gnällde över att han mådde så dåligt. I stället möts jag av en pojke som gör hoppsasteg mot mig, med ett brett leende och med utsträckta armar: "mamma, vad jag har saknat dig, ska vi åka hem nu".

Hade han maginfluensa eller fejkade han det för att han ville att vi skulle komma och hämta honom? Han kräktes inget mer på resterande dag utan mådde hela tiden oförskämt bra, åt godis och grejer på kvällen utan att det verkade påverka honom något speciellt. Han åt även mat under dagen.

Hur ska jag kunna ha ett heltidsjobb när jag är klar, om det hinner påverka sonen så mycket efter bara två månader. För jag är skeptisk till maginfluensaförklaringen.

söndag 2 mars 2008

Citat

"drömmar är bra. Att förverkliga dem är bättre"

Något att fundera på...

Namnändring

Den uppmärksamme kan nog mycket väl märka att namnet på min blogg har ändrats. Vad är då anledingen till detta kan man fråga, jag har här svaret.

När jag började blogga så var det lite oskyldigt och jag hade inga namnförslag överhuvudtaget utan kallade den helt enkelt för det jag gör i den stund jag uppdaterar min lilla blogg. Nu har jag rannsakat mig själv och tänkt över mitt liv och vad jag egentligen gör. Jag har kommit fram till att jag ägnar ned största tiden till att "leka vuxen". Vad menar jag då med detta? Jo att ibland undrar jag om jag verkligen är vuxen. Allt beror på vad man menar med att vara vuxen. Visst jag är 33 fyllda så om man bara går på ålder så är jag vuxen. Om man går anatomiskt så är jag väl också vuxen för jag är kvinnligt utvecklad i många bemärkelser, och i så fall var jag vuxen vid 11 års ålder. Om man tittar på de där kända vuxenpoängen så är jag också vuxen, för jag är gift, har hus och jag har barn.

Det är det där överiga jag tänkter på. Först om man kikar bakåt i min blogg så finner man t.ex. detta citat "Nu har internet legat nera i snart en vecka och jag har återfunnit gamla vänner. Playstationet. I går hann jag gå igenom de flesta av barnens spel, wipe out och slutligen ratchet and clank." Det är väl något som talar mot min vuxenhet då bilden av en vuxen inte är att den spelar tevespel, eller? Om man även kikar in på gamla blogginlägg så hittar man dessa saker: http://theperny.blogspot.com/2008/02/to-be-or-not-to-bevuxen.html
som på något sätt är en rejäl spik i vuxenkistan, eller http://theperny.blogspot.com/2008/02/vskbiografi.html
som på något sätt visar hur dålig koll jag har på hur vuxna väskar sig. Med tanke på vilka sätt jag roar mig: http://theperny.blogspot.com/2007/10/kvllen-efter-sjslaget.html vilket säkert för många inte låter vuxet. När jag är hemma hos andra männisor som ska vara vuxna så ser jag tydligt att deras intredning är mer vuxet än vad vi har, vilket man kan se här: http://theperny.blogspot.com/2008/02/utmanad.html Det är dom där små detaljerna som sistersbilden i fönstret och att vi relaterar så bra till ungarna att vi faktiskt vet vad tusan dom vill ha på sina rum, för det skulle vi vilja ha.

Sen de detaljer att jag är dålig på att hålla ordning, jag är dålig på att sköta trädgården, jag gillar inte blommor, jag gillar inte trädgårdsarbete eller att odla saker, jag gillar inte att sy och framförallt så känner jag mig malplacerad vid vuxna tillställningar där alla är så där vuxna.

Därför har jag kommit på att jag leker vuxen...

Eller också är jag bara bohem.

hektisk lördag

När man äntligen får helg så ska man inte tro att man ska få vila upp sig.
Men med tanke på att maken arbetar hela helgen så blir man ju själv med allt som man skjutit upp hela veckan, som tvättsortering, plock efter barnen och oss själva, avröjning i köket samt städning av toalett. När man då har barnen samtidigt så kan man inte räkna med att detta går undan.

Sen kan jag ju lägga till att det var en "sån där" dag i går också.

Medan man försöker sig på att få ordning kan jag ju räkna med att dottern ska tjotta ner ett glas i golvet så jag får torka cola och glas som jag uppenbarligen inte lyckats tillräckligt bra då sonen fick glasflisor i foten två gånger efter det, en i varje fot. Men den största persen var vid matlagningen som fick mig att undra om jag verkligen var matlagningskunnig.

Jag hade just städat köket och det var så fint så. jag tänkte att vi skulle äta korvstroganoff, det är ju gott. Jag börjar med att göra riset, i vår familj har vi buljongtärningar när vi gör ris, det blir mycktet godare då. Jag slängde i, vad jag trodde var, en grönsaksbuljongtärning. När jag lyfter på locket när riset nästan är klart, märker jag att det inte kan ha varit en grönsaksbuljongtärning då riset stinker fisk! Det var bara att slänga på en ny kastrull och börja från början med en grönsaksbuljongstärning. Får för mig att fisksmak och korv inte blir så bra ihop.

Jag börjar med korven och steker den, och lök, sen får jag för mig att det borde väl funka att ha kesella som sås. Det funkar inte! Den skar sig och det såg ut som om någon kräkits i stekpannan. Jag tänkte för mig själv att det kan ju smaka bra även om det ser vidrigt ut så jag smakade. Provsmaket ångrade jag snabbt, det smakade ungefär som det såg ut. Det var bara att försöka skölja av korven och få bort klägget. Efter tre silar senare samt en ny stekpanna så försökte jag igen fast denna gången med kräm fräsch. Det gick bra. Efter en hysterisk stund i köket då jag gjort att det såg värre ut än när jag började städa så kommer barnen in för att äta och det första dom säger är:'
"Blä, det här vill inte vi ha"

Inte förvånad, men ändå ledsen, trött och arg!

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive