Tick tack tick tack

Tiden rent ut sagt flyger iväg, veckorna passerar i en fart så praktiken kommer vara över innan jag hunnit blinka. Jag hinner inte uppdatera min blogg under veckorna och mina planer att skriva romanerna känns väldigt avlägsna.

Detta är en av de få helger som vi inte bokat något, då både jag och maken är lediga. Jag ska passa på att köpa ny bh, för det behöver verkligen jag. När jag knäpper bh:n så kan jag hålla hakarna mer eller mindre en decimeter ifrån kroppen vilket inte känns så stödjande. De där fettmjölkbehållarna på framsidan ligger mer eller mindre som små gelehallon i en överdimensionerad godisskål.

Sen ska vi ta barnen till leklandet och i morgon ska vi åka hela familjen och bowla. Det är på tiden att vi hela familjen gör något tillsammans känner vi. Sonen är vi osäkra på om han fejkade kräkningar i går, allt för att få vara hemma med någon av oss föräldrar istället för att sitta och leka med kompisarna på skolan. När jag skyndade ifrån föreläsningen, hoppade på en kommunhojj, hojjade hem, kastade mig in i bilen, körde som en biltjyv över hela stan eftersom han var på vinterstadion, för att hämta den son som hade maginfluensa och kräktes, så förväntade jag mig en hängig pojke, som var gråtig och mosig i ansiktet och som gnällde över att han mådde så dåligt. I stället möts jag av en pojke som gör hoppsasteg mot mig, med ett brett leende och med utsträckta armar: "mamma, vad jag har saknat dig, ska vi åka hem nu".

Hade han maginfluensa eller fejkade han det för att han ville att vi skulle komma och hämta honom? Han kräktes inget mer på resterande dag utan mådde hela tiden oförskämt bra, åt godis och grejer på kvällen utan att det verkade påverka honom något speciellt. Han åt även mat under dagen.

Hur ska jag kunna ha ett heltidsjobb när jag är klar, om det hinner påverka sonen så mycket efter bara två månader. För jag är skeptisk till maginfluensaförklaringen.