lördag 31 oktober 2009

Halloween

Efter att ha legat sjuka en hel vecka har inte någon haft ork eller lust att gå ut och knacka dörr, även om det hade varit busigt nog, att sprida smitta bland befolkningen. Barnen har dock förmedlat sitt missnöjje under några dagar då de utbrustit att "det bliiiir inget Halloween i åååår!!!" Jag och maken bestämde då att vi måste väl hitta på något bara för att kunna lätta denna sjuka stämning vi ändå lever med i detta hushåll.

Vi pyntade till med en pumpa och lite döskallar. Ingen utklädnad krävs då vi legat sjuka som sagt var och då lever vi ju helt traditionsenligt. Ursprungligen på irland trodde man ju att de döda kom tillbaka i dag för att ta över de levandes kroppar och då vill man ju inte verka för fit i kroppen. Rufsigt hår, mörk under ögonen, blek uppsyn och en hosta som skulle få vilket lik som helst från tidigare än 1800 att tro att vi lider av tuberkulos gör nog susen.


Morgonen ägnades åt att pynta kakor tillsammans hela familjen och sedan serverades det smörgås, skuren som döskallar bredda med grönt smör. Det slutade med att barnen tyckte det såg äckligt ut och vi vuxna fick äta upp det i stället.


Sen fick barnen göra den roliga och spännande leken "vad är det för läskigt du tar på" där de fick känna på en isklamp, en båt svamp och en ny leksak. Det var en uppskattad lek och dottern vill göra om den.

Senare vankas döskalleskurna korvbitar med gröna makaroner, favorit i repris från förra året, massa godis och visning av filmen "a nightmare before christmas"

fredag 30 oktober 2009

Egen rymddräkt finnes

Robert A Heinlein


Nu har jag tagit mig igenom den.
Att inleda en recension på det sättet ger inte förhoppningar på höga betyg hos läsarna, jag vet. Jag vill inte påstå att det är en av de sämsta böckerna jag läst men den var väldigt obalanserad.
Å ena sidan var det en bra story, ofta berättad på ett väldigt bra sätt. En ung kille som hade som dröm att åka ut i rymden, en dag får han det på ett lite väl oförväntat sätt och där är han med och försöker rädda jorden från utplåning. Den ganska vanliga handlingen när det kommer till science fiction alltså.

Å andra sidan var författaren lite väl het på gröten när det gällde att gå in och beskriva matematiska problem eller tekniska detaljer som om han ville glänsa över vilket geni han var som kunde alla dessa formler men som endast gjorde att man som läsare kände sig utanför och lite dum, eller dum kände jag mig inte, bara ointresserad faktiskt. Några typexempel på detta är när huvudpersonen är inlåst i en cell på månen och för att fördriva tiden börjar han att räkna ut hur långt från jorden han är, räknar ut detta i kilometer och sedan hur lång tid det skulle ta att åka till jorden i olika typer av hastigheter som finns. Detta tar flera sidor då han inte bara beskriver att han gör det, han skriver även hur han gör det genom att skriva ut formlerna och det exakta tillvägagångssättet att räkna ut det på. Och vid flera tillfällen så beskriver han hur himla bra det är att ha en räknesticka, att den är bättre än alla andra räkneverktyg som finns och att alla borde kunna räkna på en räknesticka.

Och det tredje: boken är skriven på femtiotalet och handlar om nittiotalet. Samhällsmässigt har det knappt skett några framsteg alls från femtiotalet till nittiotalet men vi har baser på månen och har kommit väldigt långt i fråga om rymdresor. Samtidigt hade huvudpersonen en mycket kränkande attityd många gånger mot den kvinnliga huvudpersonen men det var tydligt att det inte var tänkt som kränkande, men i dagens mening så skulle i alla fall jag ha blivit mycket irriterad om någon hela tiden skulle tilltala mig med "barn" och "lilla flicka" hela tiden, även om jag nu vore 12 år, speciellt om personen som säger det själv är kanske arton år.

Min absoluta favorit i boken är däremot huvudpersonens pappa, helt underbar uppfostrningsteknik som jag skrattade gott åt i början av boken. Om författaren inte inlett med detta roliga ganska lättsamma så hade jag nog inte läst igenom boken alls, men det fick mig att fastna.

Om man är en skummare när man läser så tror jag man kan ha riktig behållning av denna bok. Jag är ingen skummare, jag läser varje ord och har svårt att följa en historia om jag skummar igenom och blir därför fast i alla dessa matematiska problem och tekniska beskrivningar. Jag vill inte avskräcka folk från denna bok, men det kan vara bra att veta när man ger sig in i den att det finns vissa sidor som inte riktigt känns så nödvändiga i boken.

Även om det lät som om jag skulle totalsåga boken så vill jag ändå ge den 3 av 5 möjliga poäng, för storyn i sig är bra.

torsdag 29 oktober 2009

Dregen


Det här är den frisyr man får efter fyra dygns ryggläge. Jag bävar inför den framtida utkamningen.

tisdag 27 oktober 2009

Och tillslut bröt det ut

jag har ju under hösten kört småskurar av sjuka. En febertopp på en till två dagar här, astmaproblem, snorig och det har hållt i sig två dagar och sen har det gått över. Jag har blivit hotad inne på facebook av kompisar som säger att jag går till jobbet fast jag är sjuk och det finns folk som dött av det (kändes som ett drastiskt hot) och att jag måste vara hemma tills jag blir frisk. Problemet är ju att jag varit frisk i mellan. Om man inte har feber eller förkylningssymtom så kan man ju inte sitta hemma ifall man kanske blir sjuk igen.

I helgen var jag hängig igen, kände mig seg och huvudet tungt. Sonen fick feber på lördagskvällen och hade 39,7 på söndagseftermiddagen. Förutom feber gnällde han över ont i kroppen och huvudet. Eftersom han har astma så tyckte min pappa att jag skulle ringa till sjukvårdsupplysningen för att kolla vad dom tyckte om saken. Dom ville att jag skulle komma in med honom till jourmottagningen och jag fick en tid klockan halv sju. Jag slänger ett snabbt öga på köksklockan som visar tio över sex. Jag säger mig vara en aning skeptisk till att hinna hitta barnvakt och klä på min son och fixa taxi och ta mig till dem på tjugo minuter. Då blev jag informerad om att klockan var tio över fem och tiden såg mer optimistisk ut. Telefonsköterskan trodde vi skulle hinna ta en buss i tid, "en buss" skrattade jag för mig själv.

Min son var helt utslagen, jag fick släpa in honom i vår säng, klä på honom som en trasdocka, släpa ut honom i taxin, åkte till vårdcentralen där han låg utslagen i mitt knä. Läkaren var orolig för honom då han var så borta, ända tills hon nämnde att vi skulle ta blodprov. Då blev det ljud vill jag lova. Han skrek, åmade sig, grät kravlade och bad. Läkarens oro minskade, vi lyckadse fånga några droppar blod och sen fick vi åka hem igen.

På måndagsmorgonen var jag lite hängig på morgonen, som jag varit hela helgen. Jag var hängig men inte tillräckligt för att stanna hemma, tyckte jag. Maken tyckte jag skulle vabba, vilket jag gjort på torsdagen och fredagen för att jag själv var dålig och flickan likaså. Men jag kände att jag inte kunde vara borta under måndagen, det var så mycket jag var tvungen att göra för annar skulle det gå käpprätt åt helsike för mina klienter.

Det gick bra på morgonen men på eftermiddagen började det balla ur. Vi satt i möte, personalmöte, när jag kände att det kom krypande i kroppen. Febern. Även om jag satt ner så kändes det som om jag skulle falla ihop. min närmsta chef såg att något inte var bra och frågade efter mötet hur det var. Jag tog en fika med dom men kände att bomben snart skulle utlösas. Det var några saker jag var tvungen att göra innan jag kunde gå och jag raffsade ihop dessa som om jag skulle explodera om jag inte hann tid. Sen gick jag till tåget och det var som panik i kroppen. På tåget där jag såg att små barn och familjer så kändes det nästan som pestens tid. Som om jag var han i början av filmen som åker iväg och smittar ner hela världen med detta hemska virus.

Väl i Örebro igen tog jag taxi hem, direkt in i sängen och har i stort sett inte lämnat den sedan dess.

Feber 39,4 som högst mätt, halsenär fullständigt sönderfrätt och när jag hostar, vilket jag tvingas till med jämna mellanrum, känns det som om lungaorna ska explodera och halsen vittra sönder. Det värker i kroppen på mig, jag är fullständigt orkeslös och det snurrar när jag är upp och går. Jag lever på tabletter och vätska och min man, som även han är sjuk, har varit mycket gullig och hjälpsam. Feber slår ut mig mer än vad det slår ut honom. Även här är vi lite tvärt om jämfört med många anda par.

Och det är lite krångligt när båda vuxna är sjuka samtidigt som två små barn som orkar så mycket mer ljudmässigt och bråkmässigt men behöver mer hjälp med saker som krånglar så som vätska, tabletter, mat och detta bill de ha med hysterisk beordning vilket inte är så lätt när man känner sig svimfärdig vid tillfället.

Nej nu ska jag krypa ner under täcket, titta på House och vänta ut denna influena (jag ber om ursäkt för allt som är svårtytt i detta inlägg, som sagt var så är inte mitt huvud helt klart utan lite väl febervingligt)

torsdag 22 oktober 2009

Ibland vill jag bara inte göra som vanligt

Ibland känner jag för att göra saker, oförväntade saker, bara för att det inte är förväntat. I bland när jag åker till jobbet känner jag att jag skulle vilja strunta i att åka av motorvägen och bara fortsätta någon annanstans, vart som helst. Jag känner för att göra barnsliga saker, knasiga saker och korkade saker, rent av elaka saker, men mitt överjag (som Freud så fint skulle uttryckt det) håller mig mig i schack. Vet inte om det är mitt underjag som liksom inte känner att den får vara med och leka tillräckligt på sistone sedan jag blev så där vuxen, proper och jobbar med myndighetsutövning. Den saknar väl pluggtiden och overallen kanske.

Nu i kväll när jag körde hem en kompis, det var mörkt ute, knappt några ute på vägarna alls. Då var jag bra sugen på att köra ner på motorvägen och bränna i 200 vart som helst, se vart det det skulle bana iväg, se om jag skulle köra ihjäl mig eller om jag skulle komma hem igen eller om jag skulle hamna någo annanstans.

Men istället rusade jag fram i modiga 60 (eller ja, vi har ju en glädjemätare så jag körde nog högst i 52-55) och rejsade nästan lite med en annan bil (för det är en tvåfilig femtioväg) och han vann och sen svängde jag in i vårat bostadsområde och så åkte hem.

Överjaget vann även denna match, vi får hålla tummarna att det vinner i fortsättningen också, om det inte gäller lite så där små vardagsgalna saker som att vara spontan och äta frukost på golvet i vardagsrummet med barnen eller fixa barnvakt och dra med maken på någon spännande romantisk strapats.

Fan va tråkig jag är...

... eller bara vuxen...

...vilket kanske är samma sak.

Inte för att det syns


Men jag har faktiskt bytt profilbild.
Den nya ser precis likadan ut
förutom att fotografens namn står i ena hörnet.

Snyggt och bra.

Maken har tvättat sig med läkartvål

Han läste bipacksedeln och fick då veta att han inte fick använda tvålen direkt på leder, på ryggraden eller på hjärnan.

Han vågade inte gnugga för länge när han tvättade håret.

Nu ska han iväg och operera sig, sen byter vi plats i vabbandet!

Idag är det halloween på sonens skola

och han går som en supersöt zombie... tror jag det är. Död ser han i alla fall ut.

Mörk runt ögonen



och mörk i alla fåror i ansiktet samt bleka läppar.

En skönhet och så sockersöt så man bara vill tokpussa honom, men det fick man ju inte säga för han såg ju otäck ut. Hade man sagt att han såg söt ut så skulle han säkert velat byta utstyrsel och det hade vi då rakt inte tid med.

Hans lillasyster tyckte han såg rolig ut. Hon däremot ser snorig ut, så jag vabar nu på förmiddagen. Borde egentligen ligga och bara sjuk själv för jag har legat och kippat efter andan och tömt mig på ungefär ett kilo slemm sedan fyra i morse. Men till jobbet ska jag efter lunch!

onsdag 21 oktober 2009

Nej


Jag har ingen karaktär!

Vad skulle ergonomen säga?


Stolen är för låg, skrivbordet för högt och ryggen för känslig. Vad gör man då? Jo, kör stolen i botten och lägger tangentbordet i knät!

söndag 18 oktober 2009

en färgernas helg


Dag färgade jag håret. Svart undertill och rött ovanpå. Medan jag stod och kletade in håret med färg, men min makes hjälp, så kom dottern förbi och ville också få färg. Hennes hår blev chockrosa och då kom sonen och ville ha blått hår. Blå hårfärg hade vi inte så han fick grönt hår.

När jag duschat och tvättat håret så var färgen kvar, det råkade den även vara på dottern vilket gladde henne oerhört! Hon får gå med rosa hår till dagis morgon. Sonens färg gick ur vid duschen, han är besviken.

Men tusan är vi söta!

Jag måste bara få det ur mig!


Efter att ha läst my little pony för dottern på kvällarna så har jag stört mig på deras otroligt töntiga namn! Det måste vara tävling i fåneri. Cheerilee, sweetie belle, rainbow dash och pinkie pie bara för att nämna några.

lördag 17 oktober 2009

Upp


Jag var och såg på Upp idag tillsammans med resten av familjen och jag var verkligen förundrad över den för den var djup och berörande på ett sätt som familjefilmer ofta inte lyckas vara. Den hade subtila budskap hela tiden och den var sorglig och hoppfull. Allt detta hann jag uppleva även om jag hade en fyraåring som klättrade runt, ville kissa, började bråka, och tjatade vilket gjorde att jag fick lämna filmen tre gånger och fick förklara för henne upprepade gånger varför mannen på filmen var lessen. När jag sökte runt efter vad andra sagt så hittade jag en recension som jag skriver under på, var så goda, här är Erik Helmersons syn på filmen.

Jag själv rekomenderar er att se den, men håll en åldersgräns på sex år, i alla fall om barnen har myror i kläderna som min dotter uppenbarligen har.

här är beviset



Jorden har en stark dragningskraft, starkare för vissa.
(finns en detalj i filmen dock... som jag funderar över en aning... gissa vilken och varför)

Kan bli tjatig efter en stund

men vi har haft lite roligt åt den. Lägg framförallt märke till mannens små fötter som liksom studsar i takt.

shut up woman get on my horse

I dag är jag sjuk och djävlig

det känns som om jag har en klump cement i näshålan som ser till att jag har konstant lock i öronen som i sin tur gör att jag mår konstant illa vilket i sin tur hjälper min magkatarr att bli lite lite värre. Ögonen är svulna, det är rött runt och jag är fnasig runt ögon och mun. Näsan är förövrigt också fnasig efter att jag har skalat av den från allt vad skinn heter under mina snytningar. Vi hade tänkt gå på bio i kväll men jag funderar starkt på att låta familjen åka utan mig för jag är nog ändå inte trevlig att ha i en biosalong.

Men...

Köpa skor orkar jag nog...


Såg dessa snygga på reklambladet från skopunkten (ja jag är en skofetechist med ekonomisk verklighetsuppfattning!) och såg framför mig hur snygg jag skulle vara i dom bara 399 kronor.



Samma känsla hade jag när jag såg dom här, bara 499 kronor


Och sen får verkligheten vara med och tycka till, för det här är väl så mycket klack som jag klarar av att gå i.

fredag 16 oktober 2009

Ibland måste man missförstå


för att livet ska bli lite roligare...

vad ska jag säga, jag är ju missbrukshandläggare, jag tänker bara på sprit och knark!

Lätt

Att det här skulle kunna vara jag. Skrivkramp i trettiofem år, lätt, jag har ju haft skrivkramp när det gäller mina romaner i minst femton år hittills, tjugo år till, lätt!

Men jag har ju faktiskt skrivit en och en halv sida... i går.

Skönhetsidealen kryper mer i åldrarna


Sonen kom hem sminkad från skolan i dag. Sminkad med svart tusch! Har jag sagt att min son ska bli punkare när han blir stor?

torsdag 15 oktober 2009

Jag har lytt order

Mrs Data beordrade mig idag att jag skulle skriva och det har jag gjort. Jag har fått ner hela en och en halv sida text, wooohooooo!!!

Nu värker huvudet, boken jag läser lockar och jag tror inte jag är frisk än så jag går och nanar. Jag får vara nöjd med en och en halv sida för det är bättre än vad jag presterat på flera månader (om man inte räknar med tråkig byråkratisk utredningstext)

Vadå


Heter det ost och skinkpaj så ska det ju vara ost i den också, jag hade ju bara dubbelt sa mycket mot vad som stod i receptet.

Jag tröttnade på tystnaden


Så jag satte in en ny bilstereo.

onsdag 14 oktober 2009

Onsdagskvällens zobmiesnack

I dag vid middagen började min fyraåriga dotter att prata om zombies. Jag höjde ögonbrynen och frågade henne om hon visste vad en zombie var, så klart räknade jag med att hon bara tyckte ordet var roligt men nej då:
-en zombie är en död person som går runt och låter så här uuuuuuh (typiska zombieljud)
oj sa jag som blev mycket förvånad över min fyraåriga dotters stora portion viktig kunskap. Sedan undrade jag var hon snappat upp denna kunskap, hade deras pappa tittat på the night of the living dead med barnen när jag jobbat månne? Då fick jag veta att aaaaalla på skolan visste ju vad en zombie var och på det sättet har det så klart spridit sig till dagis också.

Hela samtalet slutade i alla fall med att jag och åttaåringen gick runt som zombies och utstötte zombieljud och vrålade "brääääääääjns, brääääääääääääääääääjns"

En helt vanlig onsdagskväll alltså.

tisdag 13 oktober 2009

What you see is not, I repeat, NOT, what you get

När jag sitter på tåget eller någon annanstans så ser jag ut på ett speciellt sätt i mitt eget huvud men jag ser helt annorlunda ut i andras ögon. Jag är svartrockssyntpunkartjej i mitt huvud och får en smärre chock varje gång jag ser mig själv i spegeln och upptäcker att jag är en grå, tråkig mus som ser ut att inte ha något intresse för annat än städa, laga mat och sticka. När jag ser en punkare på tåget känner jag något gemensamt med denne eftersom i've been there, done that, men punkaren ser mig och tänker "fan, tråkkärring, hon har nog aldrig gjort något bus i hela sitt liv".

Det främsta problemet som finns i skillnaden mellan uttryck och inre personlighet, är den skeva personkemi som då uppstår. En person med samma intresse, bakgrund och uttryck, alltså en person jag kan känna en vissa dragning till och likhet med ser nog inte samma som jag. De tänker säkert att det där är en tråkis som jag inte har något gemensamt med och så klickar det inte. Men de personer som kan tänka att där har vi en likasinnad blir rädd och lite chockad när de väl börjar prata med mig eftersom mitt uttryck skär sig så med mitt sätt.

Vad är det då som krävs, att jag färgar håret, sminkar mig och klär mig bohemiskt men ändå vuxet? Ja, det skulle jag trivas med själsligt, frågan är bara hur min allergiska kropp skulle tycka om kemikaliechocken. Men tänk på det nästa gång du är på stan och ser en grå mus, det kan gömma sig något oväntat, spännande och kanske rent av farligt under ytan.

måndag 12 oktober 2009

Att gå eller inte gå, det är frågan.

Antingen är jag en självuppoffrande martyr eller en arbets-skygg slöfock. Hur jag än vänder och vrider på myntet så ser det dåligt ut. Maken påpekade för en liten stund sedan, när jag satt och ansåg att jag varit frisk nog att ha gått till jobbet denna morgon, då jag faktiskt mått riktigt bra, när jag suttit still, att jag inte mått lika bra när jag inte suttit still.

Om jag inte går till jobbet i morgon kommer jag känna mig lat och som om jag liksom skolkar, men går jag till jobbet så vet jag inte om jag kommer vara så produktiv. Visst, jag kan sitta still hela dagen och hoppas på att andningen fungerar och skriva på datorn är ju inte så väldigt fysiskt påfrestande. Det jobbiga är väl trapporna och telefonsamtalen och frågan är väl om min hjärna kommer vara tillräckligt påkopplad för att jag ska kunna tänka klart i fråga om utredning och viktiga snabba beslut.

Men tänk om jag inte åker till jobbet men mår tillräckligt bra...

Maken plus tre till har sagt vad de tycker och det är att jag borde vara hemma i morgon, min mage säger något annat, min arm håller med de andra, mitt huvud har jag inte tillåtit säga sitt och lungorna är än så länge tysta och lugna.

Ett som är helt säkert är i alla fall att det inte blir något äventyrsbad i morgon som vi planerat vare sig jag går till jobbet eller inte...

Jag mår inte hyvens


"Klockan halv fem på morgonen
vaknar han upp med ett ångestskri.
Det här är senare på dagen."

I natt vaknade jag med andningsproblem. Jag hade en flerstämmig pipkör i bröstet och andningsutrymmet var reducerat till fyrtio procent av min vanliga kapacitet. Så höll det på tills jag skulle gå upp och då sov jag en timme extra för att jag helt plötsligt kunde.

När jag väl klev upp så mådde jag inte bra, snoret forsar, jag är febrig och andningen är fortfarande inte hundraprocentig.

Nu är jag sjuk.

Det är synd om mig.

Hör sen!

lördag 10 oktober 2009

Lite mer än 2 kilo te


Champagnecream, Chai assam, blåkulla, söders höjder, assam mamdang, lapsang suochong, höstglöd, munk, kanel(spännande att min mobil inte hade kanel inlagt men dock kamel, spännande) fläder(inte fläder heller, helt plötsligt känns inte min svenska telefon så svensk som jag hoppats) assam, oriantal evening, Chai, tamil, adventste, earl grey, gute, lady grey. Hmmmm... Vad ska jag välja...

fredag 9 oktober 2009

den nya familjemedlemmen

Dottern har fått en ny lite blå flickdocka som heter blåjuice, eller ja, den heter ju inte det, men det är inte så lätt att förstå alla gånger när dottern inte kan säga R utan istället använder sig av ljudet J. Vi fick veta med besked att det var fel med blåjuice och att det var blåjuice hon hette. Det tog ett tag innan vi förstod att det var skillnad på blåjuice och blåjuice men när förbryllningen släppte så förstod vi att hon heter blåros.

Annars så gillade vi namnet blåjuice skarpt och vill gärna döpa något framtida hudjur till det.

Things that go bump in the night


I går när jag hade varit och gjort ett ärende av personlig karaktär på jobbet och återvände till mitt rum så stod ett par arbetskollegor där och tittade förvånat på en sönderslagen tavla som låg på golvet på mitt kontor. Den hade fallit ner när jag varit på to... ehum... iväg, och de hade blivit oroade av ljudet och kommit springande till min undsättning. Jag har några hjältar på arbetsplatsen. I natt när alla låg i sängen hördes ett brak någonstans i huset, och sen ett till och så ytterliggare ett. Maken skyllde på sina byxor alla tre gångerna. När vi gick upp på morgonen låg byxorna prydligt på stolen och inget annat verkade rört heller. Nu undrar jag, är det bara ett sammanträffande eller är det dags för mig att höra av mig till Vilhelmina?

onsdag 7 oktober 2009

Det finns hopp om icas teutbud!


I morgon får jag dricka Chai på eftermiddagsfikat!

Ensam lunch.


Från att sitta och läsa själv på lunchen till att tre andra har suttit och konverserat till att jag har glömt min bok till att dom gick ut och åt idag blir att jag får sitta ensam. Jag kan gå till caféet, men hur kul är det med soppa? Jag får väl mobilsurfa helt enkelt.

Nedräkningen har börjat!


Sextiofem dagar kvar to liftoff!

tisdag 6 oktober 2009

Åh! Kolla vilken stor silverfisk!


Jag överlevde simskolan och allt som hör till av tjafs, bråk, stoj och skrik.

måndag 5 oktober 2009

Intressant

Livet i Fagervik.

Fagervik ligger ju i Frillesås, och jag flyttade ju till Örebro. Snacka om likheter...

Lite bättre nu

Nu har jag ältat, snackat, funderat och planerat runt min stress. Jag har fått några tips om att jag borde gå ner i tid, och det funderade jag faktiskt på ett litet tag, men det är en hake; jag är vikarie. Jag får gå ner i tid, det är inte det, men jag vet ju inte hur mitt arbetsliv kommer se ut framöver, efter att vikariatet tagit slut, då kommer jag ju stå med åttio procent på sjuttiofem- procent av det jag har idag, och då skrattar jag nog inte längre.

I stället har jag börjat kika på hur jag ska planera utifrån det jag har nu. När maken är ledig kan jag jobba längre på eftermiddagarna men när han jobbar så drar jag från jobbet strax efter fyra, på tisdagar (om maken jobbar) så drar jag redan halv fyra. Maken har lovat att inte ta såna mastodontperioder igen, som innebär att jag är ensam med barnen i drygt två veckor, som det var när jag sprang in i tapeten.

Hemma har vi strukturerat börjat rensa, sortera och fixa. Jag har dragit ner på förväntningarna och försöker ta det för vad det är, så jag inte stressar upp mig över att jag ännu inte hunnit så långt som jag velat hinna. På det sättet orkar jag "stå ut" i hemmet samtidigt som jag försöker se de små förändringarna som blir, istället för allt vi inte hunnit göra. Just nu är det sovrummet vi jobbar på.

När det gäller barnen så pratade jag ju med beteendevetaren och vi diskuterade det här med föräldraskapet. Jag vill så mycket och för nig är det viktigt att barnen får ha så många aktiviteter kan berika och stärka deras liv. Det är det slut med nu. Sonen går på simskola för det är viktigt, men allt annat är bortskrapat. Beteendevetaren sa det att det viktigaste är att barnen har en mor som orkar ge den kärlek som de behöver i första hand och det är det jag försöker göra i dagsläget.

Vikten börjar jag kika på också nu vilket faktiskt gör att jag mår bättre, tror jag. Jag äter ett mål mat om dagen så slipper jag stressa och tänka på sådant under dagen, soppa på lunchen (har ätit det ett tag nu och det är riktigt skönt) med en god bok hjälper mig att slappna av. Fikapauserna sitter jag med arbetskollegorna. Jag sitter med arbetskollegor på lunchen också, fast med soppätarna, vi är fyra stycken och vi har det riktigt gemytligt för oss själva i fikarummet. Jag ska ta hurtiga promenader på fikarasterna. Det är inte något som stressar upp mig utan jag minns hur mycket bättre jag mådde av att promenera tidigare och jag har läst att så även är fallet. Att promenera får en att slappna av mer.

Dessutom har jag fått upp näsan över fattenytan igen, och börjat sikta in mig på Egypten, för tiden går ändå undan och nu börjar december bli synligt och med den Egyptenresa och jul hos päronen.

Bara jag inte börjar stressa upp mig för julklapparna...

Trot eller ej


Maken hittade faktiskt tecken på liv.

söndag 4 oktober 2009

Satanisterna är ute och värvar på facebook.



Familjen med de gröna fingrarna


Är de utom räddning? Ska vi låta dom stå några år till bakom ett skåp eller ska jag göra processen kort med en gång? En enkel till komposten!

Snel hest


Dotterns häst ser ut att skrämma kompisens katt.
I mina ögon skulle en katt som är större än en häst skrämma mig,
eller så är det bara ett lurigt perspektiv.

Min dotter skriver!


Alldeles nyss stod det APA på tavlan, nu en bakvänd häst. Vad ska det bli här näst? ECKLESIASTIKMINISTER!


Här är den... frågan är bara om det är en häst eller en ecklesiastikminister

lördag 3 oktober 2009

Snygg dragkedja.


Jag kollade på vinterstövlar och skulle pröva dom här. När jag skulle dra ner dragkedjan för att få i foten upptäckte jag att det bara var prydnad, det riktiga satt på andra sidan av stöveln... Allvarligt talat! Dragkedja på en stövel är ett nödvändigt ont, inget man sätter som prydnad utöver det man ska använda!

fredag 2 oktober 2009

Jag var visst trött

I går var jag på samtal utifrån de stress-symtom jag upplevt. I en och en halv timme satt vi i stort sett och pratade om min situation och hon sa väl saker som jag redan visste mer eller mindre. Det både gav mig något samtidigt som det kändes onödigt, svårt att säga vad det var. Jag tror att jag kände som jag alltid gör när någon professionell ska lyssna på mig vilket gör att jag kan förstå mina egna klienter, angående det här med att prata med en främmande person.

Jag försökte väl berätta min situation och jag försökte få fram vilka symtom jag hade känt och så. Jag påpekade under samtalet att allt kändes förvirrat och att det inte riktigt var i ordning. Sen började hon beskriva en person som brukar få stress-symtom, såna som går in i väggen och jag kände mycket väl igen mig.

En arbetskamrat hade varnat mig för att man kan bli väldigt trött efter ett sådant samtal men jag kände mig pigg och kry, inga problem, det var ju bara ord, i en och en halv timme. Vi åkte till polisen, vi fixade pass till barnen, vi åkte till en affär, jag sprang in och handlade, vi åkte hem och lagade en väldigt god middag bestående av lammstekar, potatisgratäng och uppstekta rotgrönsaker. Sen satte i vi oss en liten stund i soffan då jag kände att, nej, jag var inte helt okej.

Magen bröt i hop och jag fick springa och sen kände jag hur jag började skaka och darra, illamående, en känsla av hysteri och kollaps. Jag fick gå till sängen, närapå hukad. Jag sa till min man att jag var tvungen att lägga mig en stund. Jag kurade in mig under täcket och tänkte att jag skulle läsa lite i en bok. Tio minuter senare sov jag.

Klockan var då före sju.

Jag vaknade till några gånger under själva läggningen av barnen, inte att maken väckte mig utan jag vaknade utav det oväsen som barnen förde. Jag minns hur irriterad jag blev på dem och att jag ropade åt dem att vara tystare. Jag liksom skakade av frustration, irritation och det kändes som om jag bara ville försvinna. Sen somnade jag om igen. Jag vaknade till en gång till och tittade då på klockan och såg att den var läggdagstid för mig. Då förstod jag att jag inte skulle gå upp mer under kvällen och krängde av mig kläderna och la mig tillrätta och somnade om.

Klockan ringde sex.

Alla som tror att jag hoppade upp pigg som en lärka och utsövd efter nära tolv timmars sömn hoppar upp och ner tre gånger och låter som en åsna.

Klockan var allt för nära sju när jag väl tvingade mig ur bingen och jag var sååå trött.

Någon sa på jobbet "jaha, men då behövde du nog sova då"
No shit?!

torsdag 1 oktober 2009

I dag har jag mina nya skor på jobbet.


Vad tror ni? Kan skorna påverka åt ett positivt håll eller sent av göra saker värre? Eller kommer de passera obemärkt i allas våra liv?

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive