söndag 25 maj 2014

Utlåtande om Alvhilda

Bild lånad från
BookieCookiez
Idag har Nathalie Sjögren skrivit om Alvhilda inne på Bookiecookiez. Bookiecookies är en sida där flera recenserar litteratur och de skriver bara om den litteratur de själva tycker om. Det är alltså inte några sågningar där inne, vad jag har förstått, och det känns ju positivt. Jag har träffat Nathalie vid flertal tillfällen eftersom vi båda skriver inom icke mainstream-genre och därför medverkat på samma mässa Andra världar. Jag har haft en hel del högläsning där och hon har provläst vissa delar långt innan boken trycktes. Hon har uttryckt att hon tycker att mitt skrivande påminner om Ann. Rices sätt att skriva, vilket är en fantastisk komplimang. Nu har hon läst hela Alvhilda och hon tycker bland annat så här:

I fråga likheten med Anne. Rice skriver Nathalie: "Det finns mycket som påminner om Anne Rice, vilket är bra, men det finns även mycket som är författarens egen röst och det är också bra."
Om språket tycker Nathalie: "Texten är väl bearbetad och språket flyter på bra."
Om storyn tycker Nathalie: "Historien är intressant och man vill hela tiden
veta hur det ska gå. Det övernaturliga kommer smygande på och uppvaknandet är inte bara för Allie utan även för läsaren."
Och betyget: "Alvhilda får nio cookiez av tio. Det är en urban fantasy du inte får missa."

Läs hela recensionen här.


onsdag 21 maj 2014

Min blonda dalekprinsessa

I England hittade dotter  denna fantastiska tröja. Hon ville ha den jag frågade om hon förstod vad som stod på, jag översatte hon ville ha den ännu mer. Jag frågade om hon visste vad kopplingen var och förklarade hon ville ha den ännu mer. Så nu spatserar hon runt med en daleksång baserad på Soft kitty från Big bang theory - Hard Dalek cold Dalek little can of hate. Evil Dalek angry Dalek ex-ter-mi-nate.

Att hon ville ha en Daleknalle, en Dalekklänning, en Dalektröja och en Dalekmugg, är det något jag bör oroa mig för?

tisdag 20 maj 2014

Positiv feedback

Jag sitter ibland och letar efter något som folk kan ha skrivit om mina texter, för att veta hur mina bäbisar blir bemötta. Det är ändå något som jag själv har skapat, en tanke som fått kläder och skor och fått gå ut och erövra världen utan mig. Självklart är drömmen att alla ska älska mina berättelser och de blommor som fröna utvecklas till. Nu vet ju jag att man inte kan tillfredsställa alla, en text och berättelse faller inte hela mänskligheten på läppen, så är det bara. Jag är inte heller så stor i världen, en nybörjare med skakiga ben som lätt blåser omkull när orkanen kommer, både av de varma vindarna och de kalla.

Idag var en sådan dag när jag letade runt på nätet. Först sökte jag på Alvhilda, eftersom hon ändå är det största projektet som fått ge sig iväg och dessutom eftersom det varit ganska lite respons på den förutom från de jag själv känner personligen. Det lilla jag hört har varit nästan odelat positivt men så är det som sagt inte några för mig okända som höjt rösten. Sedan letade jag på mitt eget namn utan några nya nyheter på tapeten och så avslutade jag med att söka på I varje ångetag som är den steampunkantologi som jag medverkat i. Jag hittade ett inlägg av Fantastisk fiktion. Jag började läsa och under tiden jag läser hans utlåtande ser jag i ögonvrån att mitt namn finns med i slutet. Jag läser uttryck som i vissa fall har man kanske blandat ihop ambition med förmåga och vissa noveller uppfyller inte alls kraven jag ställer på en det litterära formatet novell och de allra flesta novellerna har språkliga svagheter. Under tiden jag läser detta bygger det upp mer och mer oro över vad han kan ha skrivit om mig eftersom jag hela tiden ser mitt namn, närma sig nere i ögonvrån i detta gytter av negativa uttryck. Så kommer jag fram till:
Kort sagt så uppfylls, tyvärr, de flesta av mina fördomar vad gäller svensk egenutgiven genrelitteratur – det finns nog ofta en anledning till att de stora förlagen inte är intresserade. Så här känner jag ända fram till jag kommer till sista sidan – den där bokens sista novell, Bångstyrig av Pernilla Lindgren, visar att jag har haft fel. Jag kan i alla fall inte uttala mig kategoriskt, för här har vi helt plötsligt en novell vars språk inte stör min läsning, och som faktiskt levererar allt jag önskar mig av en novell, och lite till. Tack, Pernilla, för att jag får lägga ned boken med en lycklig känsla i magen.

Mitt i min sorg över att han inte tyckte om boken (för jag tycker verkligen om hela idén, jag vet hur mycket Anna Vintersvärd har slitit med den här antologin och jag känner flera av de som medverkat och tycker verkligen om att ha fått dela det här projektet med dem) fylls jag av en förundran och en nästan chockliknande känsla när jag blir utpekad på det sätt som jag blev. Så där överrumplad, nästan som när man blir intalad att alla ar glömt ens födelsedag och sedan rungar av dagen med ett överraskningsparty. Jag fick snudd på blåmärke när hakan studsade ner i bordskanten och jag satt och stirrade på texten en liten stund innan jag kunde ta den till mig. Läste den en så där tre till fyra gånger, innan jag tackade så hemskt mycket för hans utlåtande.

Det var nog ett utlåtande jag personligen behövde just i de här dagarna med ångest, självkritik och allmänt negativt och dåligt mående. Men är det inte så att vi skapare skall lida för konsten och gärna skära av oss något öra ibland när andan faller på och slåss med de inre demonerna mest hela tiden? Kanske, kanske, kan mina texter hitta ut i världen och faktiskt leva ett bra liv i andras händer. Kanske kan det även bli något av mig en vacker dag.

Kanske.

Vill även lägga till att detta inte är det enda utlåtandet utan det finns fler där en mer positiv bild av antologin kommit fram:
Spektakulärt
Skrivarlyan
Tidningen kulturen

måndag 19 maj 2014

London och Doctor Who

Vi har precis kommit hem från London. Barnens resa, både de små och de stora. Så klart ville barnen till Doctor Whos hemland och hälsa på. Det var först efter att vi köpt biljetterna och ordnat med hotellet som vi insåg att vi borde ha bokat biljett till Cardiff för att verkligen göra Doctor Who rättvisa, men gjort är gjort och då gör man det bästa av det hela.

På lördagen åkte vi helt sonika ut till The Who Shop i Upton Park, vilket är busenkelt med tunnelbana, för att kika på utbudet, klämma på tardisarna och kolla in deras museum. Dottern fick sig en urtjusig Dalek-klänning som hon fick så mycket komplimanger för resterande tid på resan. Det härliga är ju att det står exterminate på rumpan, vilket är helt fantastiskt roligt. Sonen köpte sig en replica av elfte doktorns sonic screwdriver. Ungefär samma pris. Skruvmejseln kunde man öppna och stänga, den blinkade i grönt och hade fyra olika ljud. Dottern fick provköra en femtiotalsmodell av tardisen, iklädd dalekklänningen blev det riktigt otäckt.

På väg genom London, till Earl's Court (där den sista blå polisboxen står parkerad) provade sonen sin skruvmejsel på allt som inte var av trä. Den fungerade olika bra på alla rödljusen och jag är osäker på om den gjorde någon skillnad på hans hörsel.

Vid tardisen samtalade vi med en gammal polis, som nu jobbade som tunnelbanevakt, som berättade att den hade fel färg. Den var nymålad vilket var tråkigt. Han berättade även hur han låst in fulla människor och bråkstakar inne i de där boxarna, tills polibussarna kom och hämtade. Vi tog flera roliga bilder.

Dottern fick plats på tunnelbanan bredvid en övertrött liten pojke som försökte ta död på sin ballong genom att banka den i huvudet på dottern vid ett flertal tillfällen. Det härliga på bilden är att hon ser ut att vilja exterminata ballongen själv, tröttare uppenbarelse är svår att frambringa. 

Det hela avslutades inne i den fantastiska affären Forbidden Planet som ligger precis vid Covent Garden. Vilken härlig leksaksaffär, för både vuxna och barn. Dottern fick sig också en lite billigare version av en sonic screwdriver, jag köpte ingen tians skruvmejsel som jag var sugen på, vilket jag fick klagomål från ungarna om. Dottern köpte sig en liten nalledalek också som ligger inne i hennes säng och säger otäckheter med jämna mellanrum när hon egentligen skall sova.

Allt toppades med att de fick var sin liten leksak ur en automat där alla automater bara hade med nerdiga och geekiga teman att göra. De var så nöjda och trötta när de kom tillbaka till hotellet och allt leks fortfarande med. Klart värt resan.

söndag 11 maj 2014

Kom och köp, extra prima

Först och främst kan jag berätta för var och en att min goda vän MrsData har en utlottning den här veckan, på Alvhilda. Så skynda fynda där inne.

Nu har jag ställt upp böckerna i en bokhylla så att det ska bli lättare att få fram dem vid köp. Jag ska självklart fortsätta försöka få in henne i bokaffärerna och jag kommer försöka få upp ögonen på NA för boken men utöver det är det väl alla andras ögon jag måste öppna. Två böcker sålda idag varav den ena var planerad och den andra spontan. Telefonsamtalet inför det spontana köpet löd:

Hej, jo, min pappa är på besök och han blev nyfiken på din bok. Jag sa att han kunde få läsa lite i den och efter det har han inte kunnat släppa den. Han har läst den oavbrutet men ska åka hem nu och vill ta med sig ett exemplar så jag tänkte köpa en åt honom.

Helt seriöst, säger inte det att den är läsvärd för alla åldrar och båda kvinnor och män. Tonåringar, medelålders och nu även pensionärer fastnar för boken. Framsidan är så pass klatschig att folk spontant lyfter boken bara för att läsa och kika på den. Baksidestexten öppnar för ännu mer intresse och jag har fått kommentarer om att jag har ett snyggt språk och att den är välarbetad samt att den är spännande.

Tänk om affärerna ändå vågade satsa. Men, nu ska jag jobba på att tömma min egen hylla, vill du hjälpa till? Hör av dig för ett signerat exemplar. Endast 179 kronor för en inbunden och förföriskt vacker bok.

lördag 10 maj 2014

Motgångar

När jag var på bokmässan i Örebro pratade jag med en person på Allahanda om Alvhilda som var väldigt intresserad och ville göra en intervju med mig direkt samt skriva om min bok. Hon skulle bara kolla med sin chef om en sak och när hon gjort det sa hon lite bedrövat att det inte skulle bli någon intervju. Chefen hade uttryckt att de kunde ju inte skriva om alla som råkat skriva en liten bok, för det gör ju tydligen alla Örebroare nu för tiden.  De skriver alltså inte om någon bok som det inte är en hajp om och även om de fått in pressmeddelande om boken (vilket de har) så får de ju så många att de slänger de flesta. Det lustiga är ju att det är tidningarna som gör hajpen. Om ingen tidning läser och skriver om en bok kommer den aldrig att komma ut till allmänheten och då kan den vara precis hur bra som helst men aldrig få en hajp.

Idag var jag iväg till bokhandlarna i stan för att presentera mig och berätta att jag och min bok finns. Jag fick ett mycket svalt bemötande eftersom det är allt för många örebroare som skriver böcker så de kan ju inte ta in varenda människas bok som de dessutom troligen inte kommer få sålda. Inte förrän NA möjligen gör en recension av den eller skriver om den, då kanske det kunde vara intressant. Det måste vara en efterfrågan innan de kan ta in den verkade som det på alla ställen.  Grejen är ju bara den att jag ser hur många titlar som helst inne i deras butiker som jag aldrig hört talas om, där författarna är helt okända och inte ens bor i Örebro, men de böckerna tas in. Det kommer ju inte bli någon efterfrågan om inte någon vet att den finns, som jag just sa.

Så här står jag nu och kliar mig i skallen över hur fasen man ska få in boken i tidningen för att kunna få in den i affärerna eftersom vi är så himla många i Örebro som verkar ha skrivit en bok och tjatar om uppmärksamheten. I Karlskoga däremot, där skriver de om det i tidningen, det får väl bli dit jag vänder mig för att försöka sälja in boken. Där verkar mina kopplingar vara större än där jag sover, äter och faktiskt skriver mina böcker. Jag funderar även på hur jag ska kunna hajpa boken själv genom sociala medier. Med tanke på att den här bloggen är helt död så var väl även de här orden helt onödiga, men ibland är det bara skönt att skriva av sig sin frustration.
Bild lånad från unlocking the growth

torsdag 8 maj 2014

Blandad dag av give and take

I morse var jag hos tandläkaren. Det innebar lite sovmorgon, eller rättare sagt, mindre stress vid frukost. Jag hittade en parkering direkt utanför tandläkaren, mitt i centrala Örebro vid åtta när alla parkerar och ska börja jobba. Jag hade inga hål.

Kommer ni ihåg den där väskan jag skrivit om tidigare?

Den hade jag med mig i dag som alla andra dagar. Jag har pratat med min tandläkare tidigare om att jag skrivit på en bok och därför föll det sig ganska naturligt att jag berättade att jag var klar med den u. Eftersom jag hade med mig den föll det sig naturligt att jag i ytterligare ett steg visade upp den för henne. Hon läste på baksidan och tyckte den verkade intressant och - köpte en av mig. Jag blev så ställd att min signatur aldrig hade gått igenom en passkontroll.

I kassan frågade jag om jag fick betala kontakt eftersom jag har så många pengar från olika kontakta köp av boken. Hon ville helst inte det dock. Jag sa att jag själv höll på med försäljning och därför hade så mycket pengar på mig. Hon frågade om vad och det ena ledde till de andra och jag fick sålt ännu en bok efter att ha blivit inbjuden i fikarummet där alla frågade ut mig om boken och författarskapet.

Väl ute i bilen fnissade jag åt hela situationen ända tills det, på motorvägen, mitt i regnet, sa PANG och vindrutetorkaren flög av. Som tur var hade maken ordnat behandling på rutan så vattnet rinner av själv, om man kör tillräckligt snabbt. Jag stod på gasen hela vägen för att kunna se.

Efter jobbets maraton av stress och allmänt magont var jag åter på väg hem igen.

Jag hämtade upp dottern och vi åkte till polisen för att hämta ut passen. Det fanns inga platser, jag försökte fickparkera men det var ett värdelöst försök. En bil kom ut från polisens minimala parkering och jag tänkte att den kanske lämnat en plats, men jag förstod snart att den bara åkt in och vänt för det var fullt. Just när jag kört in och stod och trixade körde två av fyra parkerade bilar iväg och lämnade plats åt mig. Vad är oddsen liksom ...
Det gick superfort och vi hade parkeringstid till att handla Sibylla. När vi kom hem märkte vi att dom packat ner en kabab för mycket i vår kasse och vi fick tillbaka för alla de där gångerna snabbmatsställena glömt bort något i våra kassar.

Känns som en rätt så okej dag ändå. Dagens höjdpunkt var absolut tandläkaren. Och vet ni vad, det där kommer ni nog ALDRIG får höra igen - säger en med tandläkarskräck.

måndag 5 maj 2014

Wordbattle är bra för självkänslan

Jag är en av de där personerna som kan få till en story ganska snabbt. Jag låter fingrarna göra sin sak med direktväg från hjärnan utan att det behöver processas på vägen. Igår kväll var jag med i något som kallas wordbattle. En person inne på ett forum jag är medlem på, utmanade två av oss, jag tackade ja för det lät spännande. han gav oss en plog, en plats och perspektiv. Sedan krävde han att vi skulle gestalta så det kändes och det skulle vara en tvist på slutet.

45 minuter hade vi på oss och vi skulle hinna skriva 5000 - 10 000 ord.

Ploten var ganska rå och förutsättningarna kan kallas svåra, men jag kastade mig helhjärtat in i leken. Jag skrev så det rök om tangentbordet och jag visste precis vad som skulle hända, två sekunder innan jag skrev det. Jag skickade in det med en minut till godo och satt sedan spänd som en fiolsträng och väntade på rösterna.

Nu vill jag tillägga att jag är i en viss svacka. Jag har precis gett ut min första bok. Allmänheten har nu möjlighet att läsa och tycka till om boken. Jag har börjat ifrågasätta om jag duger som författare. Kommer jag bli sågad. Ja, ni minns ju min sjuka hjärnas versioner av sågningar jag förväntade mig från Bibliotekstjänst. "Vi har nu korat Sveriges sämsta författarinna".

Det dröjde dock inte länge förrän kommentarerna började ramla in:
"Wah! Twisten! Den här får min röst."
"Cool plottwist och välskrivet. Bra jobbat på 45 min!"
"Twisten var briljant och jag känner mig smutsig av att ha läst texten. Mkt bra"
"Vackert formulerat på så kort tid"
"Obehagligt och närvarande."
"Ja, här finns något för alla sinnen. Bra gestaltat."
"Texten lämnar efter sig en obehagskänsla. Tummen upp!"  
Och vet ni vad, jag vann!

Bild lånad från Marauders 4ever
Det här ser jag som en riktig sporre i mitt författarliv, några helt oberoende av varandra, utan att veta vem som skrivit eller som känner mig personligt och nära, sa att jag duger. 

Ja, jag kanske uppmärksamhetsknarkar lite i dagarna, men även det kan vara viktigt ibland.  

söndag 4 maj 2014

Nail art sunday - Alvhilda



 Idag har jag valt att vara med i nailart sunday. Det är framförallt eftersom temat passat bra ihop med mitt liv. I fredags hade jag release för min Alvhilda och då målade jag naglarna så att de skulle passa henne så klart. (Nyfiken? Läs mer här) Eftersom hon har med vår natur att göra, och har bra kontakt med trädalverna känner jag att trädet är en mycket fin symbol för hennes uppenbarelse. 

 Något som framkom mycket dåligt på bilden i solsken var hololacket som jag valt att grunda med. Hololackets regnbågsfärger som ändras beroende på hur du ser det symboliserar hennes lite transparenta och mångbottnade personlighet och utstrålning. Som Bibliotekstjänst sa om min presentation av Alvhilda i boken:  Hon använder sig dessutom av de naturmytologiska karaktärernas dubbelnatur, dels goda och beskyddande, dels onda och förgörande, för att skapa moraliska dilemman
 Jag har så klart valt grönt som färg när jag vill presentera Alvhilda på naglarna. Grönt i olika nyanser och guld. Det mörka runt om vid nagelbanden symboliserar inte bara det där mörka hotfulla i boken så får en att oroa sig över vad som förföljer henne eller iakttar henne från skuggorna. Det är så klart också där för att rama in hennes träd på samma sätt som det svarta finns runt om på boken. Jag valde att lägga guld i det mörka både för att få fram lystern men också för att det finns mycket som glimmar och lockar i mörkret för Alvhilda.

Här är boken i sin helhet. Min bäbis och stolthet. Hologlittret jag blandat in med gulden vid kanten är för att höja lystern för att den ska kunna mäta sig med bokomslagets lyster.

För skapelsen har jag använt China Glaza L8R G8R som grund, trädet är tryckt med Nail polish by hm Envy me, Det mörkt gröna ute i kanterna är gjort med IsaDora Hunter green, guldet är Creative Pharoah's Gold och det sista holot är gjort med China Glaze Fairy dust.



lördag 3 maj 2014

När musiken tystnat och gästerna gått hem


 Igår var den stora dagen, releasfesten för min älskade Alvhilda. Hela familjen var delaktig och alla hade sett till att ha tema grönt och svart på olika sätt. Maken hade även lyckats få till en liten bow ties are cool vilket så klart är lite extra trevligt. Jag hade en hel del pyssel för mig med Alvhildamuggar och inredningen var självklart grön rakt igenom.

 Vi hade gjort snittar med lax som vi bjöd på vitt vin till. Det som gick mest i början var dock chipsen och det grönsvarta smågodiset. När de flesta hade anlänt började jag med ett litet tal som sig bör där jag tackade min man för att han ställt upp på mitt skrivande och mina föräldrar som sponsrat hela utgivningen. Jag gick sedan vidare med att berätta och tacka min lilla läsecirkel som har läst och kommenterat hela serien. De fick sedan komma upp och berätta om sin bild av allt och det bjöd på många skratt.
Efter det kom signeringen som även bjöd på många kramar.

 
 Presentskörden innehöll som mest blommor men även lite choklad, te och en ryggmasserare för mina stunder med stel nacke. Ett av paketen innehöll något väldigt bokliknande och jag funderade över vad det kunde vara för spännande. Hade de köpt en Alvhilda och slagit in på pin tji eller kunde det vara en skrivlärobok som pik. Men det var en riktigt häftig skrivbok med hårda pärmar som påminde om en gammal klassiker från artonhundratalet.
Tack så hemskt mycket för alla fina saker och hoppas ni alla blir nöja med upplevelsen jag bjöd på och erbjuder i Alvhilda.


När alla hade gått, vi hade städat ur lokalen och äntligen kom hem, trötta och nöjda, vankades det riktigt god gammal champagne. Det var en dryck vi hållit på under många år för att dricka vid något riktigt speciellt tillfälle. Vi var alla överens om att detta var ett sådant. Tyvärr hade den fått sig en lite besk eftersmak som jag och min mamma hade lite svårt att ta så vi drack bara ett halvt glas. Känslan var ändå densamma, den bubbliga lite lätt fantastiska.

Nu väntar jag på att allt ska lägga sig och jag ska hinna känna efter precis hur häftigt hela det här faktiskt är. Fartvinden har inte lagt sig riktigt än.

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive