Blandad dag av give and take

I morse var jag hos tandläkaren. Det innebar lite sovmorgon, eller rättare sagt, mindre stress vid frukost. Jag hittade en parkering direkt utanför tandläkaren, mitt i centrala Örebro vid åtta när alla parkerar och ska börja jobba. Jag hade inga hål.

Kommer ni ihåg den där väskan jag skrivit om tidigare?

Den hade jag med mig i dag som alla andra dagar. Jag har pratat med min tandläkare tidigare om att jag skrivit på en bok och därför föll det sig ganska naturligt att jag berättade att jag var klar med den u. Eftersom jag hade med mig den föll det sig naturligt att jag i ytterligare ett steg visade upp den för henne. Hon läste på baksidan och tyckte den verkade intressant och - köpte en av mig. Jag blev så ställd att min signatur aldrig hade gått igenom en passkontroll.

I kassan frågade jag om jag fick betala kontakt eftersom jag har så många pengar från olika kontakta köp av boken. Hon ville helst inte det dock. Jag sa att jag själv höll på med försäljning och därför hade så mycket pengar på mig. Hon frågade om vad och det ena ledde till de andra och jag fick sålt ännu en bok efter att ha blivit inbjuden i fikarummet där alla frågade ut mig om boken och författarskapet.

Väl ute i bilen fnissade jag åt hela situationen ända tills det, på motorvägen, mitt i regnet, sa PANG och vindrutetorkaren flög av. Som tur var hade maken ordnat behandling på rutan så vattnet rinner av själv, om man kör tillräckligt snabbt. Jag stod på gasen hela vägen för att kunna se.

Efter jobbets maraton av stress och allmänt magont var jag åter på väg hem igen.

Jag hämtade upp dottern och vi åkte till polisen för att hämta ut passen. Det fanns inga platser, jag försökte fickparkera men det var ett värdelöst försök. En bil kom ut från polisens minimala parkering och jag tänkte att den kanske lämnat en plats, men jag förstod snart att den bara åkt in och vänt för det var fullt. Just när jag kört in och stod och trixade körde två av fyra parkerade bilar iväg och lämnade plats åt mig. Vad är oddsen liksom ...
Det gick superfort och vi hade parkeringstid till att handla Sibylla. När vi kom hem märkte vi att dom packat ner en kabab för mycket i vår kasse och vi fick tillbaka för alla de där gångerna snabbmatsställena glömt bort något i våra kassar.

Känns som en rätt så okej dag ändå. Dagens höjdpunkt var absolut tandläkaren. Och vet ni vad, det där kommer ni nog ALDRIG får höra igen - säger en med tandläkarskräck.