torsdag 26 februari 2015

Mitt i händelsernas centrum

Just nu sitter jag och gör de sista planeringarna inför min första skrivkurs. Alltså, inte den första jag ska gå utan den första jag ska hålla. Jag studerar just nu till skrivpedagog som jag tänker är bra att kombinera med min socionomexamen, min teatererfarenhet och stora författardriv. Efter att ha suttit på min kammare och pluggat på distans, diskuterat på forum, läst böcker, kommenterat texter och blivit kommenterad, så är det då dags att pröva sina vingliga vingar. Jag håller min praktiserande kurs i samarbete med ABF, så det är lite papper att skriva med dem, en praktikrapport att börja knåpa på och nerver att hålla i schack. Information är skickad till alla deltagare, övningar är framtagna och schemalagda, smarta saker att prata om är nedskrivna, bilder är valda och musik spånas på.

Jag har ingen aning om hur den här gruppens sammansättning är, hur mycket erfarenhet de har eller vad deras driv är. Därför är de två senare träffarna lite öppna än, de får styra dem lite mer, vilket också gör mig lite smånervös och stressad.

Mitt i allt det händer det faktiskt en hel del annat också. Vi renoverar, fortfarande, och konstant. Och så redigerar jag för fullt. Samma text som jag redan redigerat en himla massa och som faktiskt redan gått i tryck. Men snart så kommer den gå igen, likt en lite gast, i ny skrud. Och tvåan kommer inte falla långt ifrån trädet, den kommer födas i sommar. Traditionell bubbel och penna mot kontrakt-bild kommer inom kort. Förhoppningsvis i ett rum med en snygg ny vägg.

God morgon

Kreativitet handlar om att hitta på,
experimentera, växa,
ta risker, bryta mot regler,
göra misstag
och ha kul
-Mary Lue Cook

onsdag 25 februari 2015

God morgon

Ordet "omöjligt"
är svart.
"Jag kan", deremot,
glänser som guld.
-Catherine Cookson

tisdag 24 februari 2015

Ett första trevande debutantår är över

 Idag var den dag jag väntat på ett tag nu, bävat för. Dagen då det är över. Dagen då jag inventerar och ser hur det gått. Idag var dagen då jag fick 726 osålda Alvhildaböcker skickade till mig med en stor big ass lastbil. Mellan 11-13 skulle jag vara beredd på ankomsten. En kompis skulle vara här och hålla mig i handen när jag tog emot pallen. Han kom 9:45 och det var ren tur att jag var ute ur duschen och påklädd. 726 böcker kommer packeterade i 28 relativt tunga lådor som jag och min vän bar in i huset tillsammans. 14 lådor var.
Dessa 28 lådor innebär en förlust på ungefär 10.000 kronor för mig. Det innebär ett nederlag, att boken inte nått ut till alls så många som jag velat. Man kan säga att mitt boksjälvförtroende ligger lätt krossat där under tyngden. Men, samtidigt har jag lärt mig jättemycket.
  • Jag har lärt mig vikten av att kolla det aktuella förlagets inriktning i den övriga litteraturen och att storlek inte alls behöver betyda att deras kontakter stämmer med målgruppen. 
  • Jag har lärt mig vikten av att förlaget skall tro på produkten för att de skall satsa så den når ut. 
  • Jag har lärt mig att om jag ändå betalar för trycket och sättningen, kan jag lika gärna ge ut själv helt och hållet. 
  • Jag har dessutom lärt mig att ställa krav på redaktörshjälp för även om jag fått mycket praktisk hjälp av förlaget och att de varit tillmötesgående och förstående, blir boken ändå inte bättre av det.  
Man blir blind för sin text efter att ha jobbat med den och det är alltid viktigt att få ett par professionella ögon på den innan den släpps i handeln. Därför är det 206.184 sidor text som jag inte är helt nöjd med i den där högen. Det är en av anledningarna till att jag ser att dessa böcker inte bör fortsätta säljas.

Alltså, det var en av anledningarna. 

Vad är då den andra anledningen?

Jo, den andra anledningen är för att jag i dagarna kommer skriva kontrakt med ett annat förlag. Det är mindre men de tror på boken, de tror på hela trilogin och de är nischade inom rätt genre. Jag har fått många upplyftande kommenterar om mitt arbete och hur jag knutit ihop storyn över tre böcker. Jag har precis gjort en helrenovering av ettan, tillsammans med en av mina förläggare och tillika redaktörer, vilket gjort att jag verkligen fått upp ögonen för hur mycket bättre den nya utgåvan kommer bli. Det är klart jag helst vill se att alla som läser Alvhilda gör det så snyggt som möjligt. Dessutom vill jag ju inte konkurrera med det nya förlaget genom att sälja samma bok, billigare, efter att de investerar både tid och pengar i den. Därför är detta ett berg av böcker som aldrig kommer se marknadens ljus igen och även om det är tungt, rent deprimerande faktiskt, så försöker jag göra något positivt av det. Jag försöker komma på vad man kan göra med så här många böcker, annat än att sälja och läsa dem.


 Man kan bygga ett fort av dem och leka krig.

 Det blir dessutom, till och med, roligare om man bjuder hem en kompis att leka krig med.

 Eller så kan man bygga ett tänkarrum av dem och fundera ut ännu bättre saker att använda dem till. 

Hittills har vi räknat ut att 45 boksidor täcker ungefär 1 kvm och om man tapetserar en vägg så att man kan läsa boken direkt från inredningen, så täcker det ungefär 6,3 kvm. Jag funderar på att ha pysselkvällar där kompisar kan få lära sig vika snygga ord ur Alvhilda, eller att man kan få bygga snygga askar av dem, som man sedan kan förvara snygga Alvhildasmycken i.

Har du några roliga idéer, för även om böckerna inte kommer gå att sälja, så måste det finnas andra sätt för dem att sprida lite glädje. Och även om det är sorgligt med drygt 700 böcker som får gå hädan, får ändå Alvhilda ett nytt och bättre liv och det gör mig glad.

God morgon


...Det finns inga hinder som du inte kan övervinna,
ingen utmaning som du inte kan anta,
ingen rädsla som du inte kan övervinna,
oavsett hur omöjligt det ibland kan verka.
-Erin Brockovitch

måndag 23 februari 2015

söndag 22 februari 2015

Alice



Igår såg jag och maken en miniserie som finns på Netflix. Den heter Alice och är en version av Alice i Underlandet. Istället för en ung flicka som har svårt för att säga ifrån och sätta gränser mot de vuxnas krav eller har svårt för att göra stora framträdanden, är här en ung vuxen kvinna med trustissues. En stark och självständig tjej som byter pojkvän så fort det blir lite seriöst och lägger all sin tid på att träna asiatisk kampsport.

Mycket är mer realistiskt i den här versionen, förutom att hon åker till en annan värld genom en spegel och det finns en stad som verkar trotsa de flesta av vår världs lagar. Vad jag menar är att det inte finns några talande kaniner, några levande kortspel eller liknande, det är mänskliga varelser hela bunten, men man ser direkt vem i ursprungssagan som de representerar.

Vad jag förälskade mig i, fullständigt, i serien (förutom att det är en kick ass tjej som inte blir en damsel, att de egentligen har vänt på hela damselbegreppet och låter en tjej kämpa för att rädda sin pojkvän, att huvudrollsinnehavaren är en rejäl tjej med muskler, klädd i en riktigt cool klänning som hon kan röra sig i och att hon inte är en tunn och sexig tjej som knappt kan röra sig på grund av sina kläder), var den härliga dystopiska miljön som den utspelar sig i. En skitig, nedgången stad med rivningskåkar byggda på varandra och med stup mellan sig. Jag vill skriva en roman i den miljön, men en helt annan story så klart. Här känner jag mig väldigt inspirerad.

Jag och en kompis var inte helt överens om slutet, jag gillade det, hon gillade det inte. Frågan är, gör du? Kolla, det är den väl värd.

fredag 20 februari 2015

Bloggjerka

Då var det dags för veckans Bloggjerka av Annika. Enligt hennes inlägg så missade hon att göra någon jerka förra veckan, tur för mig för jag var lätt upptagen just den fredagen faktiskt. Jag hade fullt upp med att bli skitgammal.

Veckans fråga tycker jag är ganska aktuell för min egen del:

Var (och hur) författar du dina inlägg?

Det här med att jag inte skrev i fredags, för att jag var upptagen med att bli skitgammal, tycker jag är en tydlig trend. Förut gjorde jag ofta snabba spontana inlägg var jag än var, lite hipp som happ, med min mobil. Jag tog ett kort och skrev något rolig men sedan tänkte jag att jag skulle dra ner på sådana inlägg och ha mer seriösa bokrelaterade inlägg. Det var det som dödade min blogg i första skedet, eftersom jag då är tvungen att göra mer research för ALLA inlägg och kunde inte skriva förrän jag satt vid datorn vilket kunde döda spontaniteten den där tanken. Dessutom är det svårt att hitta tiden mitt i mitt skrivande, mitt pluggande och familjande. När jag senare tänkte att jag måste gå tillbaka till att ta spontana inlägg, då har jag lyckats skaffat en för bra mobil så bilderna blir för stora för att min bloggapp ska orka lägga upp.

Jag är därför mitt i samma dilemma, ha orken och tiden att göra inlägg. Mitt projekt har fått stryka på foten i drygt en månad nu eftersom jag är mitt upp i stora förändringar när det gäller mitt eget skrivande, och det prioriterar jag alltid över bloggen. Jag är desto flitigare på Instagram och har funderat på att använda de bilder som jag lagt upp där, i bloggen, eftersom de automatiskt blivit krympta.

Vet inte om jag ger några bra tips till någon som letar men kommer däremot följa alla andras inlägg flitigt, för att själv hitta sätt att utveckla min blogg.

måndag 16 februari 2015

Vissa sånger hittar in

Jag lyssnar oftast inte på den där musiken som dunkar på dansgolven utan har en egen spellista med musik där bäst före datumet aldrig går ut. Men ibland kör jag en spellista på youtube. Oftast har den en ingång med en låt som jag tycker är bra. Den här gången är det Röyksopp och Robyn Monument och resten av Röyksopp fantastiska låtar. Men så är det en hel del annat som dyker upp, som tillexempel Tove Lo med Habits Hippie sabotage remix. Jag gillade väl själva beatet först men när jag även kollade på videon till var jag hooked. En så tragisk och smärtsam låt att den når rakt in och vrider om. Kanske blir en karaktär i en framtida novell eller roman.

Star Trek into darkness

Bild lånad från Backtalk Kinja
För att på något sätt föreställa en Star Trek- nerd så tog jag lång tid på mig innan jag såg den här actionrullen. Kanske för att den liksom helt och hållet inte alls är Star Trek, men ändå är väldigt väldigt bra. Den här nystarten av Star Trek där de först raderar hela den tidslinjen man själv är van vid, ger blandade känslor. Det är ju lite coolt att man kan komma på en idé att göra om den klassiska Star Trek, som genom olika nerderier är mest känd, och göra den till en modern actionfilmserie. Det är bra filmer, jag gillade verkligen Into darkness, men det är inte Star Trek så som jag känner den, men bra, men inte ... ja, min hjärna har slagit knut på sig själv flera vändor.

Vad är det jag gillar med den nya Star trek?
Förutom att det är spännande, det är de gamla rekvisitorna men upnotchade och sedan har vi ju the casting!
Jag bara ääääälskar Zachary Quinto. Jag kärade ner mig i hans skådespeleri redan i Heroes och sedan har det liksom bara klättrat. Han gör Spock så fantastiskt bra, han gjorde Sylar jättebra och han gjorde Chad Warvick jättebra. I like. Att de dessutom flirtar med min inre Whoian genom att ha med Noel Clarke (Roses (Doctor Whos första companion efter nystarten 2005) pojkvän från Doctor Who) i öppningscenerna och använda sig av Benedict Cumberbatch (Sherlock för den som möjligtvis sovit under en sten) som superskurken fick mig att jubla. Hade de plockat in Mark Sheppard (King och hell i Supernatural) eller Misha Collins (Angel of the lord i Supernatural) också hade jag ju fått en nerdgasm.

Okej, nu har vi markerat vad det är som gör att jag gillar Star Trek into darkness i stora drag, nu till själva storyn.
Det är intressant det här med att göra om hela universumet och att få börja om från början och göra om. Man kan använda sig av gamla storys och elakingar och helt enkelt bara göra en ny storyline. Här har de använt sig av Khan Noonien Singh som det redan finns en film om som heter The wrath of Kahn som kom 1982. Som tur är har jag inte sett den, min man hade dock det. Jag har, som tur är, inte varit ett jättestort fan av just the original series utan är mer av en next generation och voyager kind of girl.
Men för de som sett originalet är väl vissa saker som händer i filmen inte speciellt överraskande, min man var väl föga upprörd. Khan är i alla fall en superduperonding som själv spränger och skjuter ihjäl folk som står våra hjältar närmast för att göra en kickstart för denna hämdmission som är beläget på lätt känsliga territorier.  Utöver det hände det så klart många fullständigt orealistiska saker och många typiska "Åh, och nu kom någon och störde precis i sista sekunden"- eller "Nu missförstår alla högre makter och sätter käpparna i hjulen på våra älskade hjältar"-sekvenser som sig bör i filmer som den här. Folk lärde sig saker, blev bättre människor (eller Vulcaner eller vad de nu kunde vara för art) och hjältar formades framför ögonen på en.

All in all
a good film.

söndag 15 februari 2015

När jag blev gammal

När alla andra höll andan över allt farligt som kan hända fredagen den trettonde, att det kan komma mördare ur garderober eller att man tappar allt finporslin i huvudet på gammelfarmor, så firade jag istället att jag blivit gammal. Och jag överlevde hela kvällen, tror jag. Dottern blev sjuk och vi var tvungna att ändra och fixa med barnvakt i sista sekund, men det löste sig.

Denna fina bild kunde jag inte låta bli att visa upp på fredagen eftersom det var en ganska komisk och häpen sak att finna när man bokat det finaste rummet för en romantisk kväll med sin man. Eller, maken hade ju bokat så jag kunde ju inte riktigt vara helt säker. Som tur var var det inte de enda sängarna, men vi funderade på om vi skulle tjäna en hacka genom att hyra ut dem.
Den sköna detaljen vi lade märke till direkt, var rumsnumret. Fattar ni referensen?
I duschen märktes det att inredningsarkitekten inte har några issues med sitt utseende naken, eftersom man hade en spegel som återgav allt när man duschade. Förutom våningssängen fanns det också en dubbelsäng, i ett rum innanför den lilla myshörnan med läsfåtöljerna. Rummet var även utrustat med mördarvrå, skitbra! Så man inte behöver undra över var spöket eller mördaren gömmer sig när man sover. Jag gömde mig själv där för maken på kvällen, mycket tillfredsställande - han skrek högt. 

Presenter? Ja, jag fick en teveserie på DVD på morgonen och hotellvistelsen och en romantisk middag på kvällen, av min man. På den romantiska middagen fick jag ett rosa kuvert med ett ljusblått kort i som var fyllt med glitter och sötfluff. Väl gömt i det sockersöta låg två biljetter till Zombie Escape i Stråssa:
Med en grupp på 3-5 överlevande, kämpa sig igenom en zombiefylld bana som går genom flera hus, under marken och högt upp i industrianläggningar. Försvara sig med mjuka buffervapen, ”stageguns” etc. som man hittar längs vägen och vara beredda på att få en rejäl adrenalinkick. Eventet är mycket läskigt, tar ca 80-100 minuter och kräver att man samarbetar för attl kunna ta ta sig till helikopterplattan. Endast bra skor, varma och oömma kläder samt nerver är vad som krävs.

Nej då, jag fick inte typ hicka ...

Som tur var fick jag även en ny absintfontän och en flaska absint i present när vi kom tillbaka till hotellrummet. Jag hann inte mer än smutta på det så hade jag somnat. Kan hända att det hade något att göra med åldern, eller all god mat vi ätit under kvällen. Men vi säger att det var åldern, jag blev ju ändå gammal.

 På morgonen insåg vi att det var frukostbuffén som var grejen på det här hotellet, alla gånger. Vi önskade att vi satt klockan på sju och hunnit med två sittningar. De hade så klart det där vanligt, korv, köttbullar, skramlat ägg, bacon, kokt ägg, smörgåsar, pålägg, ja, ni vet, det där. Men de hade även smoothie, grekisk sallad, ägghalvor med räkor, hemmagjord marmelad på hallon och lakrits! hemmagjord bärkompott att ha i filen och alla de där fröna och nötterna som är goda. Och framförallt, de hade löste! Jag åt en frukost som var fantastisk och nyttig. Grekisk sallad till frukost är helt klart en hit!

 På lördagen hade vi kakfrossa för vänner. Vi hade köpt in 14 kilo kakor. Men de var allt för återhållsamma så vi har kvar. Så har du vägarna förbi, kom förbi på en liten kakbit vet ja!

fredag 13 februari 2015

En romantisk hotellvistelse


Idag firar jag min fyrtioårsdag med min man. Vi ska mysa riktigt nära och gosigt.

torsdag 12 februari 2015

Finns det några läsare?

Karin är mitt i karriären efter flera års hårt studerande. En vuxen kvinna med drömjobbet precis inom räckhåll. Just när hennes liv ska handla om hämnd och karma ställs allt på ända och hon är tvungen att gräva i sina ungdomskonflikter samt gå flera mil i sin värsta plågoandes skor.

Som traumatiserad och hämndlysten trettiofemåring i den populära mobbarens femtonåriga sinne får hon veta sanningar som skulle varit förödande för förtryckarna i hennes egna händer i den åldern. Som trettiofemåring mitt i tonårsångesten är det inte bara frustrerande att bli omyndig och inte kunna lugna nerverna med ett glas whisky ur "pappas barskåp", hon förstår dessutom mer av alla konsekvenser och agerande från ungdomarna omkring henne. Kunskap är makt och hon står med nyckeln till sin egen framgång och lycka. Frågan är; kommer hon fortfarande kommer vilja använda den när alla lager av lögner skingrats?

Jag håller på att skriva min nya roman. Den har gnagt i mitt inre i femton år, alltså är jag lika gammal som huvudpersonens kropp, och den har mognat precis lika längre. Jag är mitt i den och för varje kapitel jag skriver desto fler lögner och chimärer rasar framför mina ögon. Det är fascinerande. Men samtidigt gnager det i mitt inre. Finns det några läsare där ute eller skriver jag bara för mig själv?

Skulle du vara intresserad av den här romanen?

torsdag 5 februari 2015

Jag tar tillbaka allt. Det var bara lögn och lurendrejerier!

I början av veckan provade jag på den där Turf, promenerade och kände mig hur bra som helst. Men vet ni vad, det var det som förstörde resten av den här veckan. Den är ondskefull och vill mig illa, så måste det ju vara. Det kom smygande dagen efter, jag kände mig hängig och fick börja snyta mig. Igår morse undrade jag hur jag kunnat komma på tanken att dricka syra mitt i natten, som om det skulle vara en bra idé. Uppfrätt hals har jag i alla fall fått som dessutom svullnade igen nästa natt. Idag är det ännu värre. Igår satt jag uppe och jobbade, huttrade, visst, och snurrig var jag, men sittande. Idag är jag kvar i horisontalt läge med datorn på täcket.

Som nyligen överlevare av rotfyllning och otäcka knarkläkemedel vill jag säga - DET HÄR ÄR INTE RÄTTVIST!

måndag 2 februari 2015

Kom igång med Turf

Jag pluggar till skrivpedagog. Det innebär att jag sitter och läser, jag sitter och skriver och så sitter jag och läser lite igen. Jag har ändå stora möjligheter att disponera min tid precis som jag själv vill och tänkte därför att jag skulle passa på att röra på mig promenera, komma i form, under studierna. Det har väl gått så där. När det är is och risk för halka samtidigt som det regnar uppifrån, då lockar soffan med en kopp te mer. När det blåser hårt och fuktigt är det inte heller jättelockande att gå ut och promenera. De flesta väder går faktiskt att använda som ursäkt mellan oktober och april.

I helgen var min svägerska över för att fira dottern och hon har något som kallas Turf. Vi har pratat om det tidigare och jag laddade ner det redan då, men aldrig använt. Nu tänkte jag att det väl är lika bra att prova. Turf är ett program som använder sig av GPS:en i telefonen. Den har märkt ut vissa områden som man skall erövra. Jag la därför upp en promenadväg utifrån olika områden och gav mig av. Självklart kämpade latmasken genom att se till att första skorna läckte så jag var tvungen att gå tillbaka med dyngblöt strumpa, men jag gick faktiskt ut igen, efter att jag bytt skor. Vid första området märkte jag vikten av att ha GPS:en på, för det hände ingenting utan den. Konstigt ...

Områdena var lite väl ofta utplacerade mitt på gräsmattor så man fick pulsa lite i snö och dessutom hålla sig inom området i ungefär en halv minut innan man fick gå vidare. Det kan göra min tanke om att kombinera med Zombie run, lite väl stressigt, men inte mindre roligt.

Jag har i alla fall erövrat nio zoner på ungefär en timme och hunnit ta mig 4,5 kilometer. Och det är bra mycket bättre än vad jag gjort på länge.

söndag 1 februari 2015

Lyckat deckardisco

(En av de största anledningarna till att jag inte varit aktiv på bloggen)
När man får sms och mail efter ett kalas, från föräldrar till barn som uttryckt hur bra kalaset varit, då kan man klappa sig på axeln. Så tänker i alla fall jag. Dottern är en av de där som umgås med alla och som har ett extremt rättvisetänk. Därför är det väldigt vårt att hålla sig på en låg nivå när man ska planera kalas för henne. I samtalet inför lät det så här:
Jag vill ha ett mysteriekalas som går helt och hållet ut på att vi ska lösa ett stort mysterium, jaga en tjuv eller liknande. Jaha, säger jag, då blir det max tjugo barn för annars blir det helt ohållbart. Hon börjar gå igenom alla som skall bjudas och det går snabbt över tjugo, eftersom hon först måste bjuda hela klassen, och sedan en tredjedel av parallellklassen samt fem till tio ungar som inte går på samma skola eller i en annan årskull. Jag förklarar att det är ohållbart varpå hon surt säger: ja ja, jag får väl ha ett bowlingkalas. Jag harklar mig lätt och säger att då är vi nere i tio barn och hon får spatt. Jag förklarar att vi kan ha ett disco för fler barn vilket hon till slut går med på eftersom hon lidit helvetets kval när kompisar kommit fram, andra år, och frågat varför inte de fått komma på hennes kalas. Hon beskriver detta med en lätt darrig röst: Jag klarar inte det mamma!

Därför blev det disco och eftersom hon ville ha mystik sa vi att vi kunde föra in tema och göra några småsaker som kan härledas till mysterilösningar och så kallade vi det för deckardisco. Trettiofyra barn kom!

Vi hade lånat skolans gymnastiksal där vi dukat långbord med bänkar och madrasser. Fikat hade vi fått tag på billigt genom att åka direkt till ett bageri med butik och köpt tre tvåkiloshinkar med andrasorteringskakor för femtio kronor styck. Det var närmre tre kilo i varje och vi har massa kakor över. Hyran var gratis eftersom hela klassen var bjuden och vi använde oss av dotterns egen skolas sal. Godiset kostade ungefär 200 kronor, popcorn för sjuttio kronor och vi gick även lite overboard med att ha popcorndlådor men de var på rea så vi fick alla för nittio kronor. Muggarna kostade 25 kronor och saften ungefär femtio kronor. Man kan säga att vi klarade oss runt ungefär 500 kronor för hela kalaset vilket jag kan känna är budget när de är så många barn. Det som kostat mest är nog planeringstiden för av erfarenhet vet jag att om man klämmer in så många ungar i en stor sal utan planering, då går det käpprätt åt helvete.

Vi började med fika på långbord där vi sjöng för henne och jag berättade kort vad som skulle hända. sedan väntade jag tills det började bli lite kaos och sa då att jag skulle berätta en liten historia. Jag läste en saga som jag snabbt slängt ihop dagen innan, som handlade om familjen Svenssons lördagsmys som blev förstört eftersom någon stulit deras godis. Alla barnen hade fått en lapp med en färg och med ett ord på och när de hörde de ord som de hade på lappen var det tvungna att resa på sig och springa till väggen och tillbaka till sin plats igen. Det börjar lugnt men i slutet hinner de knappt sätta sig förrän de måste upp och springa igen. Maken hade sagt att de barnen kanske inte alls skulle uppskatta den leken utan sitta uttråkade på sina platser. Som gammal scout och lekledare skakade jag på huvudet och sa att det var jag inte orolig för. Mycket riktigt, när jag var klar skrek barnen att jag skulle läsa den igen och i dag sa dottern att det hade varit garanterat roligast. Kul att höra.
Sagan var upptakten till mysteriet som gick ut på att leta efter godiset. Barnen var indelade efter färger och jobbade i fyra lag med att hitta sina godispåsar som vi gömt på fyra olika ställen. De hade en bok med olika koder i början som visade på sida, rad och ord som de skulle hitta för att bilda en mening som var en ledtråd. Ett korsord som bildade ett ord som var en ledtråd och två ord där alla vokaler var bortplockade så att de skulle försöka komma på var vokalerna skulle sitta. Jag hade sedan en avgörande bild för varje grupp som gjorde att de hittade var godiset skulle vara.
Efter det var det disco och alla studsade en kort stund innan vi körde igång med mördarleken. Några agenter fick gå ut och sedan valde jag ut en mördare som skulle blinka för att döda och agenterna skulle försöka komma på vem det var. Självklart dansade jag runt lika mycket som barnen, kanske till och med lite mer. Man måste ju passa på, dance like no one is watching, liksom!
Bild lånad från Giant freaking robot
Sedan blev det en blandning av ett två tre rött ljus och dansstopp, där barnen skulle stuffa över till musik till den som stod på andra sidan och ta på ryggen, när musiken stannade måste alla stå helt stilla och den som stod på andra sidan skulle se om någon rörde sig. Barnen hade däremot svårt att hålla isär stuffa och springa. När jag stod och alla stod helt stilla bara en liten bit ifrån mig fick jag lite weaping angel-känsla över det hela.
Sedan fick de dansa fritt en stund och då började det balla ur lite, men när vi serverade popcorn i kartongerna blev det genast roligare. Det blev popcorn överallt men vi var mycket nöjda ändå, för det höll festen på topp och det var ganska enkelt att sopa upp. Barnen vill ha paketöppning vilket de som var intresserade av det fick hålla på med medan musiken spelades och de som hellre ville dansa fick det och några vuxna drog igång lite lekar som knuten. Jag hann tyvärr inte fota riktigt så mycket som jag velat, men ni får helt enkelt föreställa er havet av popcorn som vi sopade, under danssteg till Move it eller let it go (discoversion).

En sak som däremot är viktigt att poängtera, vi hade aldrig fixat detta utan att ha minst tre stycken andra vuxna som ställde upp och hjälpte till under hela kalaset. De var klippor! Och vi matade våra klippor med godis och popcorn.

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive