Ett första trevande debutantår är över

 Idag var den dag jag väntat på ett tag nu, bävat för. Dagen då det är över. Dagen då jag inventerar och ser hur det gått. Idag var dagen då jag fick 726 osålda Alvhildaböcker skickade till mig med en stor big ass lastbil. Mellan 11-13 skulle jag vara beredd på ankomsten. En kompis skulle vara här och hålla mig i handen när jag tog emot pallen. Han kom 9:45 och det var ren tur att jag var ute ur duschen och påklädd. 726 böcker kommer packeterade i 28 relativt tunga lådor som jag och min vän bar in i huset tillsammans. 14 lådor var.
Dessa 28 lådor innebär en förlust på ungefär 10.000 kronor för mig. Det innebär ett nederlag, att boken inte nått ut till alls så många som jag velat. Man kan säga att mitt boksjälvförtroende ligger lätt krossat där under tyngden. Men, samtidigt har jag lärt mig jättemycket.

• Jag har lärt mig vikten av att kolla det aktuella förlagets inriktning i den övriga litteraturen och att storlek inte alls behöver betyda att deras kontakter stämmer med målgruppen. 
• Jag har lärt mig vikten av att förlaget skall tro på produkten för att de skall satsa så den når ut. 
• Jag har lärt mig att om jag ändå betalar för trycket och sättningen, kan jag lika gärna ge ut själv helt och hållet. 
• Jag har dessutom lärt mig att ställa krav på redaktörshjälp för även om jag fått mycket praktisk hjälp av förlaget och att de varit tillmötesgående och förstående, blir boken ändå inte bättre av det.  

Man blir blind för sin text efter att ha jobbat med den och det är alltid viktigt att få ett par professionella ögon på den innan den släpps i handeln. Därför är det 206.184 sidor text som jag inte är helt nöjd med i den där högen. Det är en av anledningarna till att jag ser att dessa böcker inte bör fortsätta säljas.

Alltså, det var en av anledningarna. 

Vad är då den andra anledningen?

Jo, den andra anledningen är för att jag i dagarna kommer skriva kontrakt med ett annat förlag. Det är mindre men de tror på boken, de tror på hela trilogin och de är nischade inom rätt genre. Jag har fått många upplyftande kommenterar om mitt arbete och hur jag knutit ihop storyn över tre böcker. Jag har precis gjort en helrenovering av ettan, tillsammans med en av mina förläggare och tillika redaktörer, vilket gjort att jag verkligen fått upp ögonen för hur mycket bättre den nya utgåvan kommer bli. Det är klart jag helst vill se att alla som läser Alvhilda gör det så snyggt som möjligt. Dessutom vill jag ju inte konkurrera med det nya förlaget genom att sälja samma bok, billigare, efter att de investerar både tid och pengar i den. Därför är detta ett berg av böcker som aldrig kommer se marknadens ljus igen och även om det är tungt, rent deprimerande faktiskt, så försöker jag göra något positivt av det. Jag försöker komma på vad man kan göra med så här många böcker, annat än att sälja och läsa dem.

 Man kan bygga ett fort av dem och leka krig.

 Det blir dessutom, till och med, roligare om man bjuder hem en kompis att leka krig med.

 Eller så kan man bygga ett tänkarrum av dem och fundera ut ännu bättre saker att använda dem till. 

Hittills har vi räknat ut att 45 boksidor täcker ungefär 1 kvm och om man tapetserar en vägg så att man kan läsa boken direkt från inredningen, så täcker det ungefär 6,3 kvm. Jag funderar på att ha pysselkvällar där kompisar kan få lära sig vika snygga ord ur Alvhilda, eller att man kan få bygga snygga askar av dem, som man sedan kan förvara snygga Alvhildasmycken i.

Har du några roliga idéer, för även om böckerna inte kommer gå att sälja, så måste det finnas andra sätt för dem att sprida lite glädje. Och även om det är sorgligt med drygt 700 böcker som får gå hädan, får ändå Alvhilda ett nytt och bättre liv och det gör mig glad.