fredag 28 juni 2013

gott, ont, svart och vitt.

Jag är dåligt på att delta i bloggjerkska men nu var det ett ämne jag gillade. Frågan är enkel:
 Vilken ”bad guy/girl” tycker du bäst om och varför?
Den här frågan kan jag svara riktigt snabbt på men för mig är frågan större än så för jag tycker det finns så många olika lager. Jag har nämligen lite svårt för att bara se saker som svart och vitt, jag tycker det finns för många gråskalor i världen för det. 

Jag älskar att läsa om onda karaktärer eller om ondska, men jag gillar att ta den ondes perspektiv och se den bakomliggande orsaken till ondskan. Kanske är det helt enkelt så att det bara är ur det perspektiv man ser som ger det ondskefulla skenet, kanske är det egentligen en själv som är ond, men man ser inte ondskan man sprider för att avsikterna till handlingen är goda.

Krig är av ondo men de kan vara skapade ur avsikter som från början är goda. Frihet och jämlikhet men när det visas upp i sin blodiga uppenbarelse ser det bara hemskt och brutalt ut. Mobbare ses som onda men kan även de vara offer? Visa upp deras sida och känn sympati, där i ligger spänningen. Det jag själv skriver om brukar försöka sudda ut gränserna och det bästa är när man kan få en person att känna med en "ond" karaktär. Den som alla vänder sig emot, den vars handlingar ses som onda, när man kan vända och ge den karaktärens vinkel rätt ljus, då har man lyckats.

Bild lånad från Behind the dark gift
Vilken är min favorit?
Jag satt och funderade en stund, jag har ju flera. När jag ändå går ner till botten måste jag ge er vampyren Lestat ur Anne Rice serie. Nej, han är ju inte speciellt ond säger säkert de som läst serien, och det är ju just det. I första boken utmålas han som ond, den som tvingar Louis att bli vampyr och sedan hånar honom när han inte vill döda och äta människor. Jag har läst "En vampyrs bekännelse" och jag gillade den skarpt men jag blev totalt förälskad i den andra boken "Nattens furste" som är Lestats berättelse. Den skapade sådan fantastisk kontrast till första boken när man fick se en helt annan bild av Lestat. Man fick medkänsla för honom och kunde se hur irriterande Louis var i första boken. Jag älskade den socialpsykologi som utmålades och den känsla som boken förmedlade.

Den ondskan, som inte var ondska när allt om omkring, är det som inspirerar mig i mitt eget skrivande.

Vad är ondska i dina ögon och vilken ond karaktär är din favorit?

söndag 16 juni 2013

Feedback och läsning

Bild lånad från Recognize this

Folk har sagt det tidigare och jag håller med - det är en skev fördelning mellan läsare och skrivare. Alla vill bli författare men ingen vill läsa. Eftersom jag inte gett ut någon bok än så märker jag det inte i samma utsträckning i försäljningen men jag märker det däremot på de olika skrivsajterna som finns. Alla lägger ut texter men det är relativt snålt i fråga om textanalyser och samtal om texterna

Exempel - en tjej tog kontakt med mig inne på kapitel 1 där hon frågade om vi kunde kommentera varandras texter. Självklart tyckte jag att det var en himla bra ide men förklarade att jag var upptagen på grund av deadline just för tillfället men jag skulle gå in och kommentera hennes text så fort jag fick tid till det. fick då svaret att hon väntade hon också. Där borde jag anat oråd, varför vänta med att ge kritik bara för att jag inte hade tid för ögonblicket. Jag läste sedan hennes text, ett kapitel uppdelat i åtta olika delar som var ungefär lika långt som alla mina fyra kapitel. Jag läste hela, vägde texten, funderade, analyserade och skrev sedan en utförlig utlåtande med positiv feedback och olika förbättringsområden jag såg och vad jag tyckte att jag inte förstod. Då ger hon mig feedback, knappt användbart, på första kapitlet. Jag uttryckte då att jag ville veta hur det fungerade med hela förloppet fram till fjärde varpå hon gav mig ett knappt användbart utlåtande på fjärde kapitlet eftersom hon inte orkade läsa de två däremellan.

Detta var ett konkret exempel på ett vanligt förekommande fenomen som jag ser. Jag är med i olika forum och tröttnar ofta ganska snabbt eftersom jag läser och ger feedback, utan krav på något tillbaka för det ser jag som underförstått i den typen av forum, men får nästan aldrig kommentarer själv. I can't work under those conditions. Vad är alls meningen med att vara med och lägga upp texter i sådana forum?

Jag och en vän har startat upp ett forum på facebook med texten i fokus, där man ska kunna ge feedback och medlemmarna har droppat in ordentligt nu men det är fortfarande bara knappt en handfull som kommenterar. Vi får se om det bättrar sig, annars får jag nog sätta upp regler för medlemskapet.

Vad tycker ni? Ser ni också den tendensen eller är det bara jag som hamnat i ett vakuum?

måndag 3 juni 2013

Letar ny lägenhet - typ

Idag skrev jag på facebook:
Ni vet när ni är på visning och kliver in i en gisten lägenhet som luktar unket, golvet ser anfrätt ut, det är tydliga kritstrecksritning på golvet efter de förra hyresgästerna och hyran är skyhög trots att du hört från de andra hyresgästerna att att värden inte lyfter ett finger för att rätta till felen.
Lite så känner jag inför samhället och världen just nu.

Det är ju tur att man i alla fall kan tacka nej till lägenheten ...

Detta skrev jag utifrån att jag vaknade med en tung känsla av - nä, nu får det vara nog, jag orkar inte med mer skit nu. Jag arbetar som jobbcoach, jag möter den där uppgivenheten dagligen. Människor som verkligen vill jobba, som söker alla möjliga jobb och som känner otillräckligheten krypa över dem. Jag sliter mitt hår över att samhället inte längre verkar ha plats för den praktiske som inte är läshuvud och vill sitta i skolbänken upp till tjugofem års ålder. Jag råkade avsluta förra veckan med att titta på nyheterna och Agenda. På Agenda pratade de om arbetslösheten och hur stor den var. Jag såg på ett program om en damm som de bygger nere i Afrika där de kommer ta drygt 10% av Nilens vatten vilket kommer påverka fisket och människorna som bor och lever vid Nilen. Vad händer med dem, kommer de klara sig? Eftersom saltvatten kommer förstöra vattnet påverkas även åkrarna runt om Nilen och då undrar man hur ett redan utsatt folks kommer överleva detta dammbygge. 

Missnöjda ungdomar höjer rösten, arga ungdomar eldar bilar och politikerna skyller ifrån sig på dålig uppfostran utan att ens lyssna på utländska reportrar som uttrycker att Sveriges välfärd rasat värre än något land tidigare. Klyftorna ökar, människor har inte råd med att köpa förnödenheterna och politiker beter sig som kungligheterna i Frankrike innan revolutionen - ja men de kan väl äta bakelser då - de ska ju ha en årslön på banken - we shall overcome - dom kan ju äta bananer. Allt man äter ger cancer, allt man andas ger cancer och lungemfysem, idealen hos våra barn blir skevare och självbilden raseras i spegeln inför oss alla

OCH VI LÅTER DET HÄNDA.

Många till och med skyndar på utvecklingen genom att tycka att "operfekta" människor inte duger i bloggar, radio och teve - prime time. Att människans utveckling behöver ha ett pris och det är ändå inte vi som betalar, det är naturen med våra barns resurser.

Klart som fan att bovärden kör över de boende fullständigt när ingen säger ifrån. Jag vill flytta till ett nytt kvarter där folk bryr sig, där bovärden gör så att de inneboende trivs, att vattenläckor lagas, att mögel saneras och där trasiga plank byts ut. 

Jag vill bo i en värld där skogarna mår bra, där luften är frisk och där människor bryr sig om varandra och sin omgivning. Jag vill bo någonstans där mina barn växer upp och lär sig respektera sig själv och andra utan att bli påverkade av andra människors påhittade fel och brister.

Men hur fan ska man kunna flytta när jorden är det enda jävla bostadsområdet som finns?

söndag 2 juni 2013

Det fattiga svenska språket (varning för grovt språk)

Jag har läst på många ställen att det svenska språket är fattigt. Jag kan själv uppleva att det är så när jag skriver eftersom jag allt för ofta kommer på perfekta engelska ord som skulle beskriva mycket bättre än de svenska jag kommer på. Frågan är om det är för att språket är fattigt eller om jag är okunnig i området och behöver läsa på mer. Mycket handlar ju om hur användarna av språket brukar det och bara på sistone tycker jag att det har varit väldigt motsträvigt att införa nya ord i den svenska vokabulären. Jag tänker framförallt på orden hen och snippa. Där jag tycker det är svårast att uttrycka sig i svenskan när jag skriver och där vi har ett stort behov av att öka på våra uttryck är inom sexkategorin.

Att skriva en sexscen och till exempel om en penetration utan att använda sig av ord som gör det kliniskt, porrigt eller bara konstigt med sina omskrivningar är svårt. Snopp och snippa är ord som inte ska förekomma alls för det är barnkön, penis och vagina är för skolbok och kuk och fitta är för mig för hårt och porrigt. Det borde finnas något mitt emellan textbok och porr för att kunna beskrivas mjukt när några har sex. Jag skrev en erotisk novell där jag fick en del kritik angående att jag inte hade tillräckligt ingående detaljer, och det har jag inte för jag vill inte skriva vart vad tar vägen eller hur hårt eller djupt det förs för det är inte relevant - eller tycker jag det för det inte finns ord att beskriva det med?

Jag vägrar skriva ord som kuk och fitta i en sexscen för det tar bort själen och får hela scenen att bli grov och porrig. Ett exempel på det är när vi i cirkeln läste "Norwegian wood" av Haruki Murakami. Det är en förövrigt mjukt skriven bok med kvalité men när det kom till sexscenerna reagerade alla på att översättaren använt sig av ord som kuk och fitta i sexscenerna. Eftersom själva sexscenerna i övrigt var mjuka och kärleksfulla snubblade alla över de hårda porrorden som skar igenom texten. En av cirkeldeltagarnas dotter är japanexpert och hon uttryckte att författaren ALDRIG skulle använt sig av så hårda ord utan att det måste vara ett översättningsfel. En japan använder inte de orden för de är för fula, de är svärord som är långt ifrån de ord som används i böcker och framförallt om allt annat framställs på det sätt som det gör i boken. Där hade det alltså varit väldigt bra om man hade något mellanord, något vi diskuterade lite på träffen eftersom problemet kom upp.

Vi borde därför arbeta på att hitta bra könsord som inte är stigmatiserade men med tanke på hur stort motstånd det är i Sverige att hitta nya ord för kön eller könstillhörighet ser jag att det kan bära med sig problem. Det är väl just där allt hänger, vi är för rädda för att tala om våra kön för att det ska vara möjligt att lyfta dem i sammanhang som inte är porriga eller skoltillfälle.

Vad tycker du?

lördag 1 juni 2013

Alla dessa måsten


Jag har en deadline på sista redigeringen på Alvhilda. Jag har en pool som måste upp innan skolavslutningen. Jag har ett staket som måste upp innan poolen. 

Om jag inte hade haft en deadline på Alvhilda hade jag lätt skrivit nu. När allt är måsten blir mitt inte förvirrat. 

Kanske jag petar naveln istället.

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive