Ni vet när ni är på visning och kliver in i en gisten lägenhet som luktar unket, golvet ser anfrätt ut, det är tydliga kritstrecksritning på golvet efter de förra hyresgästerna och hyran är skyhög trots att du hört från de andra hyresgästerna att att värden inte lyfter ett finger för att rätta till felen.
Lite så känner jag inför samhället och världen just nu.
Det är ju tur att man i alla fall kan tacka nej till lägenheten ...
Detta skrev jag utifrån att jag vaknade med en tung känsla av - nä, nu får det vara nog, jag orkar inte med mer skit nu. Jag arbetar som jobbcoach, jag möter den där uppgivenheten dagligen. Människor som verkligen vill jobba, som söker alla möjliga jobb och som känner otillräckligheten krypa över dem. Jag sliter mitt hår över att samhället inte längre verkar ha plats för den praktiske som inte är läshuvud och vill sitta i skolbänken upp till tjugofem års ålder. Jag råkade avsluta förra veckan med att titta på nyheterna och Agenda. På Agenda pratade de om arbetslösheten och hur stor den var. Jag såg på ett program om en damm som de bygger nere i Afrika där de kommer ta drygt 10% av Nilens vatten vilket kommer påverka fisket och människorna som bor och lever vid Nilen. Vad händer med dem, kommer de klara sig? Eftersom saltvatten kommer förstöra vattnet påverkas även åkrarna runt om Nilen och då undrar man hur ett redan utsatt folks kommer överleva detta dammbygge.
Missnöjda ungdomar höjer rösten, arga ungdomar eldar bilar och politikerna skyller ifrån sig på dålig uppfostran utan att ens lyssna på utländska reportrar som uttrycker att Sveriges välfärd rasat värre än något land tidigare. Klyftorna ökar, människor har inte råd med att köpa förnödenheterna och politiker beter sig som kungligheterna i Frankrike innan revolutionen - ja men de kan väl äta bakelser då - de ska ju ha en årslön på banken - we shall overcome - dom kan ju äta bananer. Allt man äter ger cancer, allt man andas ger cancer och lungemfysem, idealen hos våra barn blir skevare och självbilden raseras i spegeln inför oss alla
OCH VI LÅTER DET HÄNDA.
Många till och med skyndar på utvecklingen genom att tycka att "operfekta" människor inte duger i bloggar, radio och teve - prime time. Att människans utveckling behöver ha ett pris och det är ändå inte vi som betalar, det är naturen med våra barns resurser.
Klart som fan att bovärden kör över de boende fullständigt när ingen säger ifrån. Jag vill flytta till ett nytt kvarter där folk bryr sig, där bovärden gör så att de inneboende trivs, att vattenläckor lagas, att mögel saneras och där trasiga plank byts ut.
Jag vill bo i en värld där skogarna mår bra, där luften är frisk och där människor bryr sig om varandra och sin omgivning. Jag vill bo någonstans där mina barn växer upp och lär sig respektera sig själv och andra utan att bli påverkade av andra människors påhittade fel och brister.
Men hur fan ska man kunna flytta när jorden är det enda jävla bostadsområdet som finns?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.