måndag 31 mars 2014

Marknadsföringsprylar

 Bilden går nästan ända upp i taket
 Nu är skrivandet av boken klar, nu är det försäljningen kvar. Bara för att boken kommer i tryck och finns i alla affärer kommer den inte säljas automatiskt. Det är nu den där andra delen börjar på riktigt, den där "se och höras"-delen. Många som känner mig kanske utbrister att "det har du väl inga problem med" men då handlar det om slutna sällskap och bara min egen röst. Nu handlar det om att nå ut med budskapet "Alvhilda" över hela Sverige. Jag har redan börjat med sociala medier, information och information vid möten.

Nu har jag inhandlat det som behövs för att synas på marknader och för att få ut informationen överallt. För bara en vecka sedan beställde jag hem saker från Vistaprints sida och redan i fredags hade jag fått hem en banderoll på 76x120 cm med stativ som får upp bilden drygt två meter upp i luften. Den kommer synas när jag står och säljer böcker eller signerar på mässor. Jag har fem hundra visitkort av mig och fem hundra av Alvhilda som jag kan använda och sprida. Och allt utan att ens ruinera mig själv ens lite.


Första stället ni kommer få se banderollen på är Andra världar i Jönköping. Där kommer jag ha ett litet releasemingel. Jag hoppas att att vi ses där. För mer information om var jag kommer dyka upp kan ni gå in på antingen bloggen eller facebooksidan.

Vad har du som bästa marknadsföringsknep så här i början på en karriär, hur syns och hörs man som bäst tycker du?

söndag 30 mars 2014

Boktävling

Nu när det närmar sig bokutgivningsdags utlyser jag en liten tävling inne på Alvhildabloggen. Det är en mycket simpel sådan, svara på tre frågor varav två finns besvarade på bloggen och den tredje antyds på bloggen men är mer av gissningskaraktär. Gilla Facebookssidan och svara som personligt meddelande där inne för att vinna. Signerat ex kommer dimpa ner i brevlådan hos två vinnare, en från den här tävlingen och en från nästa tävling. Kan hända att det blir fler vinster som man kan ha i öronen eller kanske runt halsen också. Följ länkarna för att vara med.

lördag 29 mars 2014

Bokmässan

Idag var det bokmässa, i Örebro.

Jag har missat det varje år hittills och den största anledningen till det är för att de inte har något på söndagen, bara fredagen och lördagen. Jag har varje år tänkt att jag ska gå på söndagen och när det väl varit dags har jag insett att det inte varit möjligt och det har varit svårt att boka om. I torsdags blev jag genomförkyld, vi snackar mansförkylning här. Sängliggande, orkade knappt gå upp för att göra te ens, och de som känner känner mig förstår att då är det riktig kris. Det var riktigt illa igår också så jag tänkte att jag går på söndag, så jag hinner krya på mig ordentligt. I samma stund kvittrade någon liten fågel i bakhuvudet som fick mig att kika lite extra på programmet. Därför åkte jag iväg trots att min hälsa egentligen sa nej. Jag hann träffa Yohannah, till slut, vi har pratat om det ett antal gånger tidigare. Vi strosade runt lite tillsammans men något fika hann det inte bli eftersom jag var för dålig för att orka.

Jag hann lyssna på Elisabeth Akteus Rex som läste några utdrag från sina böcker. Tanken var att jag skulle lyssna på henne när hon var med i panelen om deckarlitteratur men som sagt, jag var för utmattad för det. Det var i alla fall trevligt att hinna byta några ord med henne eftersom vi båda är författare i samma stad. Jag hann även prata med Örebro författarförbund och ska få mer information från dem. Jag blev rekommenderad att höra av mig till Books and dreams eftersom de i montern tyckte min författarresa var så pass spännande att den borde skrivas om. Jag hann byta några ord med bokbloggaren och journalisten Carina Tenor som var intresserad av att skriva om mig, men det var inte hon som bestämde i slutet så jag ska höra av mig senare. Jag träffade även min förläggare från Mörkersdottir, Frida Arwen Rosesund. De är faktiskt fortfarande till salu, bara att kika in och köpa här. Sedan träffade jag, som sig bör på mässor, Elin Holmerin från Undrentide förlag som satt tillsammans med Caroline Hurtig från Antares bokförlag och Margareta Iwald från Butik Älvan Elva. Susanne Holmgren satt och gav olika råd i manus men jag ställde frågor angående mina framtidsplaner som författarkurator/skrivpedagog och hon berättade hur hon gått till väga och berättade hur jag gör störst framgång inom karriären. Jag hann även prata lite med Sandra Gustafsson angående skillnaden mellan traditionellt förlag och Hoi.

Själva mässan i sig är mycket mindre än den i Göteborg vilket kanske inte förvånar så många. Det positiva är att alla föreläsningar och paneler ingår i inträdespriset. Däremot var jag lite förvirrad över upplägget. I det rum som jag pratade med Sandra Gustafsson och Örebro författarförening var det montrar runt om längs med väggarna och en scen där folk stod och hade högläsning, diktläsning eller föredrag. Jag var inte där för det utan ville strosa runt, prata med författarna och kika på böckerna. När jag stod och fick information från Örebro författarförening så talade vi inte högt men blev hyschade. Det upplägget var riktigt illa för alla inblandade. Det är inte kul att stå och ha högläsning när de som är i rummet inte är intresserade. Det är inte kul att stå och ha bord med information om man inte får tala med de som kommer fram och vill prata. Det är inte bra för de som går runt och vill ha information att bli hyschade när de får den. Nej, bättre upplägg om jag får be! Det var mycket döda ytor, som en lång gång till exempel, som jag bara var tvungen att fota för den kändes så fantastiskt öde. Jag såg en annan person som också tog kort på gången och uttalade tanken om känslan varpå han menade att han tog kort på vägen till deras monter. De var inte nöjda eftersom ingen kom till dem, de var för avsides. Hade de vetat om hur illa placeringen var hade de inte betalat så mycket pengar för det, vilket jag kunde förstå. Jag var förbi och jag var mycket ensam i rummet. Förlaget hette Votum och hade jag inte varit på väg därifrån på grund av en påtaglig svimningskänsla hade jag botaniserat en stund till för de hade många spännande fotoböcker. Framförallt boken "Där ingen skulle kunna tro att någon skulle kunna bo".

Klart vart besöket och nästa år hoppas jag att jag är frisk nog att gå båda dagarna, ja för fasen, nästa år hoppas jag att jag står i monter och kanske till och med på scen. Jag menar, jag är ju faktiskt Örebroförfattare och bör ta plats som det också. 

fredag 28 mars 2014

Torchwood igen


Jag skrev ett inlägg om Torchwood för ett tag sedan. Jag var inte överväldigad då. Hade en hel del invändningar mot Gwen som jag inte tyckte kändes helt korrekta. Hon var polis men ändå betedde sig så klantigt och opolisigt. Hade inte koll på vapen och verkade vara helt bortblåst när det kom till att säkra rum och så vid jakt efter efterlysta. Jag fick höra att jag skulle vänta med att döma och det dröjde bara något avsnitt efter det som jag förlät, förstod och började älska. Klart värt det.

Första och andra säsongen var perfekta. Jag gillade teamet, jag gillade intrigerna och jag karaktärsutvecklingarna. Kärleken var fin och det fanns massor att bygga på det.

Tredje säsongen tyckte jag inte lika mycket om. Jag gillade det där med fristående avsnitt men själva storyn var ändå så pass spännande att jag satt som fastnaglad vid teven när vi tittade.

Sedan kom säsong fyra och jag undrar vad det var som hände. Hela serien blev amerikaniserad, pang pang och explosioner, seg handling och fel fokus. Vi har sett sex avsnitt, vi är inte ens framme vid slutet och vet ni vad - jag tror inte jag orkar bry mig.

Har du inte sett serien rekommenderar jag dig att göra det men för guds skull, låtsas som om den slutar efter tredje säsongen, då avslutar du serien med deras värdighet intakt!

torsdag 27 mars 2014

Sleepy

Idag har jag inte gjort många knop. Inte ens läsa har funkat utan att hjärnan gått in i emergency shut down. Mellan blackouterna har jag tagit  mig igenom hela första säsongen av Sleepy hollow. Mina slutsatser:
Icabod är rätt snygg
Handlingen passar bra ihop med feberyra
Att jag troligen inte mår bra nog för att utvärdera serien just nu, allra minst skriva alls.

onsdag 26 mars 2014

Det där med våfflor

Igår var det våffeldagen vilket innebär att det här inlägget är ett dygn sent, men vi får leva med det.

När man gör våfflor är det många som hävdar att de använder sig av färdig pulvermix, för att slippa allt jobb. Men om man frågar hur de gör när de gräddar pannkakor så är det en självklarhet att man blandar smeten själv.

Jag hade samma inställning tills en dag för några år sedan när jag inte hade mix hemma och barnen förväntade sig våfflor. Jag tänkte "men hur svårt kan det vara" och slog upp kokboken. Sedan skämdes jag.

Det är pinsamt lätt att göra våfflor, det jobbigaste är att smälta smöret och grädda vilket är de få saker som fortfarande krävs när man har pulvermix.

Jag har inte köpt ett enda paket våffelmix sedan den fantastiska dag. 

Här får ni ett exempel:

125 g smör eller margarin

2 dl mjölk

4 dl vetemjöl

2 ägg

1 tsk bakpulver

2 dl iskallt vatten

tisdag 25 mars 2014

Tröjor jag måste äga


 









Jag hittade en sida som heter Teefury.com där de har helt fantastiska tröjor som jag bara måste äga. Här visar jag bara några exempel som dessutom alla har samma tema - Doctor Who. Men det fanns flera andra väldigt nerdiga och fina motiv från Tillbaka till framtiden, Portal, Sherlock Holmes, Super Natural, Star Wars, Spirited away, Fire fly. Ja, you name it, nerdigt och det finns. Cross over mellan flera olika av serierna och spelen fanns också med. 

Jag tror jag kan bli riktigt fattig på den sidan. Så då vet ni. Har ni presentångest när jag fyller fyrti ... trettio nästa år, då kan ni surfa in här och köpa loss lite.

Alla bilder är lånade från sidan.

















måndag 24 mars 2014

Smartphones och sociala medier

Jag har ibland diskussioner angående användandet av smartphones. Folk kommenterar användandet av smartphones på buss, på tåg eller sittande vid lekplatser med att det är fördummande, att folk inte längre kan vara sociala med mera. När det gäller just sociala sammanhang kan jag hålla med. När man sitter på en restaurang, café eller är på en fest kan det vara tråkigt när folk sitter och drar fingrarna över displayen men om man ändå sitter ensam på en buss? Lina Neidestam som är serietecknare tycker jag har fångat just detta på ett så bra sätt:
Bild lånad från Linas blogg, inlägg "Den passiva ungdomen"
 Förr satt ofta småbarnsföräldrar på parkbänken och lästa en pocketbok eller en tidning eller satt och pratade med en vän. Nu är pocketboken och tidningen och det sociala samtalet samlat i en enda liten platta. När man ser personen vet man inte vad hen gör men man drar slutsatsen om att det är något negativt med smarttelefonen.
Bild lånad från Linas blogg, inlägg "Möten mellan människor"
 Och när det gäller på bussar eller vid andra typer av transportsträckor så har svensken aldrig varit mycket för att tala med varandra ändå. Så vad är skillnaden, mer än att det ger den enskilde något roligare att göra än att glo framför sig.

Nästa gång du irriterar dig på någon som sitter med sin smartphone på bussen eller på tåget, fundera över detta för personen kan kanske sitta och läsa en vetenskaplig avhandling i något ämne du inte ens kan föreställa dig.

söndag 23 mars 2014

Ånger

bild lånad från hyllat.se
Daniel West skriver om en undersökning som Bronnie Ware skrivit om i Inspiration and chai. Det handlar om vad vi ångrar när vi ligger på vår dödsbädd. Ofta hör det inte alls ihop med det vi har ågren för under livet. Ingen bryr sig speciellt mycket om de där tre kilona när man ligger på dödsbädden - åh, jag önskar verkligen att jag faktiskt lyckats gått ner de där bekvämlighetskilona och kunnat ha den där jackan jag såg på HM - nej, tror inte den ligger överst på listan.

De fem saker man ångrar när man ligger på dödsbädden, enligt Bronnies erfarenhet och studie är:
  1. Att man inte vågat vara sann mot sig själv. Att man levt efter andras förväntningar och krav istället för att faktiskt utforska och våga kasta sig n i det man själv drömmer om. Det är, som Bronnie själv uttrycker, viktigt att man i alla fall hedrar en av sina drömmar.
  2. Att man jobbat för hårt. Många jagar den där högre lönen, uppmärksamheten på jobbet och möjligheten att bli befordrad men hur mycket är det värt om man försakat de där drömmarna, kärleken och barnen?
  3. Att inte vågat uttrycka sina känslor. Att inte våga uttrycka missnöje eller tala om för någon vad man egentligen tycker om den. Om man bär på sådant och trycker undan det kan man utveckla fysiska krämpor som hindrar en att faktiskt leva fullt ut. Ut med det bara, sjung ut helt enkelt.
  4. Att man tappat kontakten med sina vänner. Det är viktigt att man inte bara låter nära vänner glida iväg för då kan man finna sig ganska ensam när livet väl tar den där otäcka vändningen.
  5. Att man inte tillåtit sig själv att vara lycklig. Lycka är ett aktivt val.

Jag har faktiskt tänkt på det. Det var det som gjorde att jag valde att faktiskt sätta mig och skriva. Att gå runt och bara vilja skriva skulle resultera i sorg på dödsbädden, att jag aldrig försökte. Jag har redan saker jag ångrar för jag har verkligen kastat drömmar i soptunnan. Det är därför jag vågar satsa nu, inte lägga hela mitt liv på hårt arbete åt någon annan utan att lägga min tid på drömmarna. Vi lever inte speciellt extravagant här hemma utan håller in på de dyra för att vi ska kunna ta det lugnt.

Och jag jobbar på det där med lyckan.

Är det några av punkterna du tänkt på?
Är det någon av punkterna som du borde tänka på?
Vad kommer du ångra som mest på din dödsbädd om du inte ändrar något idag?

Ni kan läsa Daniel West artikel här och originalartikeln här

lördag 22 mars 2014

Släckt ljus

Jag läste ett inlägg av en kvinna igår som berättade om hur en film som hon och hennes man gått viral på internet. Lotta och David som de heter var med i en tävling som hette "Bloody Cuts Who's there Film Challenge". Filmen de gjorde till tävlingen döpte de till Lights out.
Helt plötsligt upptäckte de att filmen spridits över hela världen och visats nästan en miljon gånger. Folk hade gjort reaktionsfilmer, diskuterat och delat överallt. Inte nog med det, de upptäckte även att flera använt sig av deras monsteransikte som presentationsbilder på facebook. Här berättar Lotta om händelsen.

Den känslan måste ha varit kittlande kan jag tänka.

Filmen i sig är egentligen ganska simpel.Det är inget tal i filmen vilket gör att man kan titta på den var man än bor i världen. Den bygger på de där detaljerna som ligger i ögonvrån. Skuggor som skapar fantasi som sedan infrias. Jumpscare när man som minst anar det och där man förväntar sig det. Jag såg den första gången i min mobil där många detaljer inte syns så jag rekommenderar att du tittar i din dator om du vågar kika på filmen.


fredag 21 mars 2014

Tiden går så snabbt när man minglar på release


Igår var jag på release. Det är något jag inte är så bortskämd med. Jag läser om alla releaser som hålls i Hufvudstaden men jag får mest njuta av bilderna på håll. Nu fick jag gå på min andra release när Josefine Lindén debuterade med sin bok "Tiden går så långsamt när man tittar på den".

Jag var tidig och hann lyssna på genrepet som Josefine höll med sitt "pojkband" för hon är ju inte bara författare, hon sjunger helt otroligt fint också. Jag och några av åhörarna undrade om det skulle komma fram att hon skulle medverka i någon filmrulle inom en snar framtid, som hon regisserat och redigerat också, för inget skulle förvåna oss med den wonderwomanen. 

Eftersom jag var så tidig var jag dessutom den första att få ett signerat ex, varför vänta.  Sedan minglades det och vinglades det och skrattades och samtalades det. Jag hann tyvärr inte prata så mycket mer med Josenfine själv men jag hann analysera Doctor Who med Förläggare Nina Larsdotters son, diskutera inredningen i inredningsbutiken med Anneli, fundera över mystiska fotspår med Caroline och avhandla referenssamtal med Leffe innan Josefine hade högläsning ur sin bok.

Kort om boken:
Caroline och Jonas har allt. Utom barnet de båda önskar mer än allt annat. Efter lång väntan får de äntligen sin dotter men trots kärleken släpper Caroline en dag taget om det de kämpat för.
Elsa överlever mirakulöst fallet från sjunde våningen och hamnar i koma. Men kommer kärleken att överleva? Ska hon vakna? Och vad gör man när man bakom fängelsemurar ser hur både man och barn är på väg att förloras.

Efter att Josefine läst en kort inledning insåg jag att jag kommer vara narig runt ögonen när jag läster hennes text. Det är en tårframkallare, garanterat. Familjekris, barn som far illa och sorg. Nina Larsdotter kom upp och sa några ord om Josefine och hur de träffats. När läsningen och förläggarens hyllning var över höll Josefine kvar i micken och tog annan ton. Förutom att sjunga berättade hon sin version om mötet med Nina Larsdotter, som även involverade Susanne Boll som kom upp på scen. Tillsammans sjöng de en hyllning till Nina som de fick att gråta.
Kvällen avslutades med att jag delade taxi och åt en bit kvällsmat på en japansk krog tillsammans med tre nya bekantskaper.

Jag landade i sängen närmre midnatt, trött, mör och mycket glad för Josefines skull, som lyckats så fantastisk med sin bokrelease. En überkvinna med mått.Riktigt glad blev jag idag när vi hade vår chatkonversation. Innan jag åkte på releasen gjorde jag ett personligt smycke till Josefine. På ena sidan var det en bild av hennes bok och på andra sidan hennes releasedatum. Det satte jag ett rosa band på och la i en ask choklad. Idag kom reaktionen:
har det på mig nu och alltid
jag är helt salig

vackraste jag sett

 

Men jag känner mig inte så skyldig, jag har ju bara gjort en kopia på det fantastiska originalet. Hennes original alltså är det hon som ska ta åt sig över de ord hon säger.
 
Och nu har jag bara en sak att säga till er alla, att, här är den




torsdag 20 mars 2014

20 procent av Blogg100

Än så länge har det gått riktigt bra. Jag har inte hunnit stressa upp mig något över bloggen och ändå har jag skrivit ett inlägg om dagen. Det har dessutom haft innehåll varje gång, det har bara varit något enstaka tillfälle det bara varit en bild. Läsaren har jag väl inte ändå för jag gör väl lite för lite väsen ifrån mig för att folk en ska veta att bloggen finns. Skriker man i ett ljudtätt rum kommer ingen höra, skulle man kunna säga. Och även om någon hörde kanske det jag skriver bara är intressant för mig.

Vad har hänt under dessa tjugo dagar då? Jo, jag har skickat in Alvhilda två gånger, jag har gått igenom inlagan, jag har jobbat med miljöbeskrivningar, funderat över fanfics och framtidsnoveller samt att jag har berättat om steampunkantologin som jag ska vara med i.

Helt händelselöst liv verkar jag inte leva ändå, och då får ni bara en bråkdel av det som verkligen kokar.

Hur går det för er andra Blogg100-are där ute?

onsdag 19 mars 2014

Alvhilda är en aprilnyhet

Känslan när man slår upp en förlagskatalog över deras kommande nyheter och se Alvhilda i utbudet, det ger en blandad känsla av nervositet och lycka.

Ja, nu är det dags, kolla här på sidan tretton.


tisdag 18 mars 2014

Synestesier

Synestesi är även ett tillstånd där hjärnan sammankopplar olika sinnesintryck så som att siffror har olika färger och att man kan höra färger eller känna smaken av ord. Tillstånden har under många år avfärdats som sinnesförvirring eller mentala sjukdomar men forskning har börjat hitta kopplingar till viss kreativitet och skapande i samband med tillståndet. Enligt forskare kan man se fler förbindelser mellan de aktuella sinnescentrumen i hjärnan. / National geographic

Just nu arbetar vi med synestesier i litteraturkursen. Då ska vi beskriva något med ett annat sinne än det naturliga. Färger genom smaker, dofter genom bilder eller smärta genom ljud.  I den här delen av kursen har vi som sagt miljöbeskrivningar men det samkörs även med just synestesier vilket man kan använda på många roliga sätt just när man beskriver sin omgivning och känslan av den.

När jag nu har beskrivit den gamla övervuxna tågbron kan jag erkänna att det smög in några synestesier.

Brukar du använda synestesier eller tycker du texterna bör hållas rena från sådant?




måndag 17 mars 2014

Make it so

I lördags såg jag en riktigt häftig manikyr hos Robin Moses. Som star treknerd och nagellacksnerd var jag ju tvungen att prova.  Hennes slutresultat såg ut så här:
Bild lånad från Robin Moses facebooksida
Hon gjorde så här:


De där fantastiska detaljerna som Robin gör börjar jag inte ens att försöka mig på men temat är coolt. Jag valde att göra Picards snygga krage på tumme och ringfinger och resten gjorde jag den snygga svarta stjärnglimrande naglarna på resten. Jag känner mig ganska nöjd. Framförallt eftersom jag aldrig använder akryl utan bara nagellack och jag har inga smala fina penslar.

söndag 16 mars 2014

Den stora Örebrotorkan

I morse vaknade jag av ett sms från en väninna. Hon berättade för mig att jag inte fick dricka kranvattnet. Jag fick senare ytterligare ett sms från kommunen som också ville varna mig från att dricka vattnet ur kranen. Jag hade vid det laget redan varit inne på de flesta sociala medier och läst både rykten och följt länkar.

I Örebro har vi en sevärdhet, något som är det som hela Örebro förknippas med, nämligen Svampen. Svampen är inte bara en byggnad utan det vattentorn som förser hela kommunen med vatten. Eftersom byggnaden är så hög och så coolt byggd kan man åka upp i byggnaden och kika på utsikten. Det är ju tråkigt att göra på fastande mage och därför har man även byggt en  restaurang för att man ska kunna käka gott, dricka lite kaffe och snacka skit medan man går runt bland allt dricksvatten.

Det är väl just skiten som är problemet. Ett avloppsrör i samma byggnad som allt dricksvatten i hela Örebro förvaras, har gått sönder och det finns risk att olämpliga bakterier har spridit sig i systemet. I morse lät varningen att man skulle undvika vattnet i så hög grad att man nästan undrade om man vågade skita i det. Man skulle koka det i tre minuter innan användning och helst inte duscha i det. Bilder har dykt upp var mans huvud föreställande avföring guppandes i våra vattenrör, i alla fall är det vad man tror när man läser folks inlägg på Facebook. Duschvarningen har nu hävts och man kan göra allt utom att stoppa vattnet i munnen. Men folk vill inte duscha eftersom det är "avloppsvatten" i kranarna. Lite att ta i kanske.

Jag åkte iväg för att köpa lite vatten att ha hemma till när man bara vill dricka ett glas och inte hålla på att krångla en massa med kokningen innan och möttes av det här:












Jag var inte ensam om att fota hyllorna heller, vi var fler som fachinerat tittade på de gapande utrymmena där det stod att det brukade säljas vatten. Jag åkte hem och kokade lite mer tevatten och hoppas att stan inte förvandlas till det här:



Bloggjerkan avhandlar boksamleri

Veckans bokjerka handlar om samlande, om man måste samla på böcker för att vara en äkta läsare. Det tycker då rakt inte jag att man måste vara, i så fall får man inte plats i hemmet efter ett tag. Jag tror att riktiga läsare är bytare och lånare till stor del. Vi har vårt fantastiska bibliotek där de har i stort sett all litteratur. Jag ser det som en självklarhet att utnyttja denna fantastiska byggnad och låna böcker så fort man hinner. Jag kan erkänna att jag faktiskt allt för ofta köper böckerna, och är dålig på att låna på bibliotek men jag är en lånare av stora mått ändå. 

Jag köper böcker, jag lämnar dem sedan vidare till folk som jag tror också skulle må bra av att läsa just den boken. Ibland lånar jag ut dem till folk och ibland ger jag bort dem till folk. På samma sätt lånar jag ofta böcker av andra personer som tycker att jag borde läsa en viss bok, och ibland får jag ta över böcker när personen läst klart. Jag tycker det är en fantastisk tradition för böcker ska bli lästa. Vissa böcker som man vet att man kommer vilja läsa igen och igen och igen, de får bo i bokhyllan, de samlar jag däremot på.

I veckans Jerka har Annika även en utlottning av bokaskar, tre stycken. Jag har själv varit på jakt efter bokaskar tidigare och tycker att de är fantastiska. Därför blev jag mycket glad över att hon har en utlottning av sådana, jag blir förstås ännu gladare om jag vinner. Den ask som jag gärna skulle vilja ha om jag vann, är Henrik IV. Jag tycker den är stilren, svart är min favoritfärg och det är en klassiker som passar i vart hem.

Man kan hitta fler fina bokaskar om man tittar inne på Nillas handelsbod.

lördag 15 mars 2014

Miljöbeskrivningar

På litteraturkursen jag går på Halmstads universitet har vi under den är delen miljöbeskrivningar i fokus. Det fick ut mig ur huset idag då vi har som uppgift att gå till två olika ställen, lyssna, känna, studera och i stort sett smaka på omgivningarna. Nu ska jag renskriva miljöbeskrivningarna av de två olika platserna jag valt.

Den första platsen jag valde var längs med svartån, bakom ett industriområde där det finns en gångväg med ett mystiskt konstverk med många dörrar och en övergiven tågbro. Där var det kallt, blåsigt och rått. Den andra platsen jag valde var på Coop, strax utanför kassorna. Där var det varmt, stimmigt och många passerande människor. Jag tänker att de är båda väldigt olika varandra och det blir roligt att skriva om så olika ställen.

Detta är en övning man gärna kan göra med jämna mellanrum för att träna ögat och öronen på att ta upp detaljer i vår vardag och sedan omforma det till ett talande språk. Prova gärna att göra det några gånger i veckan för att utveckla ditt skrivande.

fredag 14 mars 2014

Det här med fanfic och spin off

Bild lånad från Umbridge.
 Jag har fastnat en hel del för den där doktorn som aldrig säger sitt namn, alltså, Doctor who. Något jag däremot kan känna ibland är: varför är det en man, varför är det inte en kvinna? För visst är det så att det nästan alltid är en man. Sidekicksen är kvinnor, ofta mycket snygga kvinnor och vi tittare, följare, fanatiker, blir ofta förälskade och hängivna vissa av hans följeslagare. Just den bilden som är ovanför fick igång mig av flera anledningar. Till att börja med finns det vissa kopplingar som inte gör kvinnan som timelord helt otrolig, dessutom är hon en av favoriterna bland följeslagarna. Dessutom är båda karaktärerna i bakgrunden riktiga top notch från serien så det är en trio som slår högt. Men, när jag såg den kom jag och tänka på en annan karaktär som bara försvann, fast med en tvist som gör att jag fortfarande väntar på hennes återkomst, nämligen:


The doctors daughter. Jag fick då en snilleblixt att jag kanske skulle skriva en fan fic, eller en spin off på den karaktären. När jag kikade på det och pratade och läste i trådar blev jag mer och mer varse om att karaktären aldrig skulle slå lika stort som Donna Noble. Det är sant och går inte att komma ifrån. Dessutom tänker jag att jag nog inte är en fan fic-författare.

Vad jag däremot känner väldigt starkt, är att de tre karaktärerna i den översta bilden mycket väl kan ligga till grund inför min nästa roman, som inspirationskälla. Personligheter, drag och uttryck hos dem inspirerar mig. Det kan bli steampunk, det kan bli sci-fi och det kan bli fantasy och det kan bli en mix av allt tillsammans.

Hur tänker du krig serier och fan fic? Är du en som skulle kunna tänka dig att skriva fan fic eller är du en som hellre blir inspirerad av en serie och gör något eget av inspirationen?

torsdag 13 mars 2014

Att rata en hel genre

Jag läser eller hör ofta personer säga "Jag gillar/läser inte fantasy". Det är ungefär som om jag skulle säga "Jag gillar/läser inga böcker som bygger på vår värld". Det kan jag inte säga för det finns många som jag tycker är bra som inte har något övernaturligt inslag. Sedan vet jag att det finns fantasyböcker som folk, som säger sig inte gilla fantasy, gillar, för de tänker inte på att det är fantasy.
Boktjuven. En hyllad bok men frågan är om inte den tillhör fantasygenren? I mina ögon gör den det eftersom berättaren är döden. Urban fantasy är när det är vår värld men med övernaturliga inslag, att döden berättar är i mina ögon ett övernaturligt inslag.
Bibeln är i mina ögon urban fantasy, ganska extrem sådan eftersom många som säger sig tycka att fantasy är verklighetsflykt, faktiskt tror att bibeln är sann.
Harry Potter är en självklar Urban fantasy, men det kanske inte var så chockartat.
Alice i Underlandet är en Portal fantasy, en klassiker jag kan tänka mig att många har läst, även de som säger sig inte tycka om fantasy.

Det intressanta med fantasy är att den egentligen är lika bred som att man buntar ihop alla genre som inte är fantasy och säger att det är en genre. Fantasy kan vara thriller, skräck, deckare, romantik, tragedi, komedi. Den enda skillnaden mellan fantasy och all annan genre är att den antingen utspelar sig i en annan värld eller att det finns övernaturlighet eller fantasiväsen i vår värld.

onsdag 12 mars 2014

Nu är hon iväg igen

Bild lånad från evil teacher production
I söndags åkte Alvhilda åter igen till förlaget. Mitt självförtroende i allt det här åker en ganska illamåendeframkallande bergochdalbana. När jag fick kontraktet rusade Jacks vrål igenom mig "Im the top of the world". Sedan gick jag igenom en ganska kraftig självkritisk fas när vi korrekturläste och rättade texten. Jag växte däremot flera meter när jag faktiskt hann med allt i god tid och skickade in texten. När jag sedan fick tillbaka den och insåg hur lite jag faktiskt kunde i fråga om layout och språkregler. Jag hade gjort stora fel och var tvungen att göra om. När felen hittades hittades även korrekturfel och jag sjönk ännu lägre. Vi gjorde om allt arbete och bokprojektet försenades två månader. När jag skickade in texten den här gången var jag väldigt liten.

Min självförtroende är i höjd med skosulorna, det känns som om jag inte är någon alls och att boken kommer bli totalsågad. Jag går litteraturkurs samtidigt som jag jobbar heltid och ror i land mitt bokprojekt vilket tär en del på psyket. Min dröm är att sadla om till skrivpedagog, tänk - författarkurator och skrivpedagog. Det är en dröm som för bara några månader sedan kändes verklig, realistisk, min framtid. Idag känns det som om det är en orealistisk dröm, som om jag inte ens är god nog att råda skadedjur, att jag borde krypa ihop och strunta i alltihop.

Det är tur att jag känner mig själv tillräckligt väl för att förstå att det bara är min inre kritiker som ätit lite för mycket, blivit lite väl stark, tjock och välmående, och att jag bara ska ge honom det döva örat. Ja, min inre kritiker är en typisk man! Alltså, inte stereotypt man, för sådant tror jag inte på, utan känslan och bilden i mitt huvud är manlig.

tisdag 11 mars 2014

Tröttsamt ful

Nu har allergierna kommit tillbaka med besked. Svullen och röd i ansiktet som ett babianarsle står jag nu och febertoppshuttrar vid busshållplatsen. Jag lägger nu mina förhoppningar i sjukvårdens händer *inför ironiskt demonliknande skratt här*.

måndag 10 mars 2014

Svensk Steampunk

Anna Vintersvärd bryter ny mark. Steampunk utspelar sig i Viktoriansk stil, oftast mycket brittisk engelsk, sent artonhundratal med mycket moderniteter som drivs med ånga. Stora klänningar, höga hattar, goggels och ibland även övernaturligheter.

Nu kommer Anna Vintersvärd ut med antologin I varje ångetag som är en steampunk på svensk mark. Boken kommer ha release vid Andra världars bokmässa 26 april.
Förutom att jag stolt kan skryta med att jag själv medverkar i denna eminenta samling med novellen Bångstyrig, kommer här några fler läsvärda namn:

Charlotte Cederlund – Fjädern i klon
Johan Dennefors – Konkubinen
David Einebrant – Leija
Tora Greve – Hammerslag
Gustaf Hagel – Den smala vägen
David Hegardt – Stadens saknad
Jonas Lejon – När hundvalpar dör
Anna Maris – Stulna ögonblick
Anders Nilsson – Spionens fall
Lupina Ojala – Hon vandrar om natten
Johannes Pinter – Förankrad, på botten av min själ
Sofie Sigrinn – I Frykens vatten
Nathalie Sjögren – I stormen hon dansar
Martin Wisell – Uppdrag i Småland

söndag 9 mars 2014

Alvhildalack

I födelsedagspresent fick jag ett nagellack av en av mina närmsta vänner, MrsData,  som hon frankat själv (Frankat=blandat på nagellacksspråk). Hon har döpt det till Alvhilda. Det tycker jag är fantastiskt kul och hedrande. 

Allt grönt är Alvhildigt och Alvhilda är allt grönt.

Ikväll åker hon på färd igen. Alvhilda alltså, inte MrsData. 

lördag 8 mars 2014

Inte vilken dag som helst

Idag är det internationella kvinnodagen. Det är en dag då vissa väljer att säga grattis och fira det fantastiska med att vara kvinna. Vissa, med mig inkluderad, tycker det är en viktig dag att påminna oss alla om hur vår värld ser ut ifråga om diskriminering, att kvinnor fortfarande har sämre löner, att vi används som objekt vid försäljning av varor och blir bedömda utifrån vårt utseende istället för vad vi faktiskt gör. Jag delar här med mig av några väl valda ord från Caroline Heldman som har en hel del att säga om sexuell objektifiering.



Här är lite infodropping från filmklippet:

Anledningen till att så många missar sexuell objektifiering och varför det är så svårt att tala om är i jämförelse som att vara uppfostrad i ett rött rum och sedan beskriva färgen röd.
Vad är då sexuell objektifiering, hur ska man identifiera det?
Det är objektifiering:
Om det endast visar en bit av personen, en bit som står för helheten.
Om personen visas som en sak.
Om det är tydligt att personen inte själv är med i händelsen utan att någon annan använder eller tvingar sig på.
När det sexuella är det som beskriver personen
När någon visas som något man kan köpa
När en kropp används som reklamtavla

Objektifieringen har ökat inom sociala medier och spel och har dessutom blivit mycket aggressivare. Under femtiotalet utsattes man för ungefär 500 objektifierande bilder mot dagens 5000 per dag. Barn och ungdomar är på sociala medier under större delen av dagen där det visas i reklam och i spelens uppbyggnader.
Sexobjekt är alltid ett objekt, en sak, något utan vilja som finns till för att tillfredsställa eller vara till lags för annan.
I reklam användes fler halvnakna kvinnor än halvnakna män och män visas som sexuella subjekt och kvinnor som sexuella objekt.
Kvinnor objektifieras i både i herrtidning och reklam riktad till män som i tidningar och reklam riktad till kvinnor. Det har lett till att kvinnor identifierar sig som objekt och att de objektifierar sig själva genom att deras identitet bedöms utifrån möjligheten att tillfredsställa andra med sitt utseende och inte sig själva.
Matmissbruk och dåligt självförtroende är större hos de som identifierar sig som objekt än de som identifierar sig som subjekt.
Tro det eller ej men:
Sex blir sämre på grund av objektifiering!

Kvinnor har svårt att samarbeta på grund av objektifieringen eftersom de tävlar om subjekten. De vill vara snyggast och de mår sämre när någon annan blir hyllad som sexobjekt.

Vad kan vi göra?
Flickor kan:
Sluta köpa modetidningar och saker som försämrar bilden av oss själva
Sluta tävla med andra kvinnor
Sluta söka efter uppmärksamhet för våra kroppar
Killar kan:
Vara stöttande för kvinnor
Sluta döma kvinnor efter deras utseende
Uppmärksamma och protestera mot objektifiering

Tillsammans kan vi:
Bojkotta objektifierad reklam och företag som använder det
Kontakta mediaproducenter som använder sig av objektifiering och förklara för dem varför det inte är bra.Ta fram egen media utan objektifiering

Tänk er en värld där en kvinna inte behöver använda en timma för att göra sig i ordning på morgonen, där hon blir värderad utifrån vad hon säger och vad hon gör istället för hur hon ser ut.

torsdag 6 mars 2014

Självförtroende och ödmjukhet

Självförtroende är jätteviktigt men man får inte glömma ödmjukheten. Det är något som ibland kan krocka. Ibland kan man ta fel på självförtroende och skryt/stroppighet och ibland kan man få för sig att ödmjukhet är ett bevis på att man har inte framhäver sig själv tillräckligt, eller att man inte tror så mycket om sig själv.

Lagom är bäst som det heter.

Jag själv tycker att jag gör kullerbyttor i känslorna. Å ena sidan tycker jag nog att jag själv är ganska liten. Vem är jag i jämförelse med de där stora och bra författarna. Jag är ny, Alvhilda är mitt första romanprojekt och inte är väl den något speciellt. Är hon bra, om jag jämför henne med Ann Rice böcker, duger jag då. Funkar det i jämförelse med Stephen King? I nästa varv kan jag känna att - fasen va bra jag är. Jag har skrivit en roman och den har påverkat mina testläsare och mina följetongsläsare så att de har engagerat sig. Nog är hon bra nog att kunna få publicerad utomlands, kanske en teveserie. Ja för tusan, hon är ju först av sitt slag och jag har så mycket att säga med henne.

Men hur stor man än blir, eller hur lite man lyckas, är det viktigt att man hela tiden låter andra få möjlighet att växa och inte jämföra dem efter sin egen måttstock eller sig själv efter andras storhet. För ingen är lik den andra men alla är lika viktiga.

Nästa gång du träffar någon som inte lever upp till dina förväntningar, tänk om, tänk rätt och var stöttande. Det kan göra fantastisk skillnad.

onsdag 5 mars 2014

Oak aged absinthe

 

I lördags provade vi en ny Absint från Sankta Annas bränneri. Vi provade deras debut för ett tag sedan och var väl inte jätte imponerade. Nu hade de kommit med en ny som maken fått smakprov på. Vi hade självklart över vår egen absintexpert Mikael Norell, som för övrigt släpper en egen absint tillsammans med en kollega, nu i vår. Håll utkik efter Svensk absint. Han är lite av en absintnörd och kan det mesta. Han har även föredrag om absint och absintprovning. Mycket trevligt, rekommenderar varmt.

I alla fall så har han redan förklarat hela processen i hur man gör absint och påpekat att det här med att lagra absint i till exempel ekfat som man gör med öl och vin, inte riktigt funkar lika bra. I absinten vill man åt de där goda örtsmakerna och om man lagrar i trä så kan den smaken ta över eller helt enkelt förstöra den smak man egentligen är ute efter. Därför flinade jag lite åt det hela Eklagrat-grejen när jag såg flaskan. 

På flaskan står det att de rekommenderar att man dricker det "on the rocks" vilket inte är det normala sätt man ska dricka en absint på. Men maken och Mikael var tvungna att prova, bara för att, det står ju ändå så menade de och man måste ju lyda instruktionerna. Det jag tyckte var coolast var att se att den faktiskt opaliserade med isen, så nu vet vi att man kan göra en absint genom bara is, om man vill. Men, varning från absintproffset. Det finns viss risk att oljan i örterna kan frysa och förstöra smaken. Man kan i de fallen se små flagor av stelnad örtolja som flyter runt i glaset. Det hände inte den här gången som tur var. Men, det var garanterat inte lika gott som när man opaliserar den genom sakta droppande. Dessutom var det så starkt att de bedövade tungan och hade svårt att smaka på mycket mer efteråt.

Jag smakade på de korrekt tillredda drycken istället och kunde snabbt konstatera att den här absinten är klart mycket godare än deras första. Mycket rundare i smaken. Jag kunde känna en svag smak av det där träet men det tillförde inte något alls. Maken och Mikael tyckte sig inte känna något alls, men så hade de ju bedövat tungorna också.

Absolut en absint jag kan dricka igen, men det där med ekfatslagringen är inte grejen som säljer för mig, det är bara töntig marknadsföring.

tisdag 4 mars 2014

Det här med hashtag och fandom

Jag hade ingen koll på det där med hashtag förut men har verkligen fått upp ögonen för det. Jag har ju använt det på så sätt att jag har hashtagat allt jag gjort med Alvhilda, med en egen hashtag - #Alvhilda. Men än så länge är det inte så många som använder den, förutom jag, och ingen annan som liksom hittar det jag taggat med just Alvhilda. Därför har jag inte riktigt märkt av själva grejen.

Ja jag vet att jag är riktigt sen i den sociala medians utveckling. Men, när jag nu börjat med fandomen och börjat nerda ner mig totalt med Doctor Who, så har det hjälpt mig med det där som jag inte riktigt haft tid med tidigare. Jag har börjat tagga inlägg jag gör om Doctor Who med en hashtag #doctorwho eller #tardis eller #bowtiesarecool ja you name it. Allt som har med själva bilden att göra. Och plötsligt får jag många mysko följare från hela världen och jag har kommit in i ett helt nytt sammanhang.

Jo, ja ljög lite, jag gjorde samma sak vid Nanowrimo och lite sporadiskt när det gäller jul eller andra specifika saker. Men inget har exloderat på samma sätt som när jag gjort det med doctor who.

Tänk om det kunde bli samma explosion när det gäller Alvhilda en dag. Då skulle jag vara stolt.

måndag 3 mars 2014

God morgon

I den arla morgontimmen jagas man av soluppgången på vägen mot arbetets bördor.

söndag 2 mars 2014

Redigerat fyrtio sidor idag

Bild lånad från Nordiska museet
Bara hundrasjuttio sidor kvar. Nästan i mål då.

Det här med att fokusera och vara nöjd är något jag har svårt för, är jag ensam?

Jag sitter och sliter med första boken i min trilogi, som jag skrivit färdigt (förutom redigeringen då) varav den första går i tryck inom en månad. Jag har utöver det skrivit flera noveller som blir publicerade i olika novellantologier och jag fick flera noveller publicerade förra året. Men det kostar. Jag hinner inte hålla det tipp topp hemma när jag satsar på skrivandet och har så mycket av det att göra. Om jag skulle ägna mig åt att hålla det fint skulle det bli ett eget heltidsjobb själv och jag skulle inte få någon tid över till mitt skrivande. Men att få ens hjärna att förstå det och kunna känna att det duger, det är en annan sak. Det hänger över mig, att det inte är perfekt, att det är saker framme och att renoveringen få huset att bli till kaos, och att jag inte hinner få ordningen på det. När jag inte redigerar och skriver så jobbar jag som socialsekreterare. Jag har haft höga ambitioner inom mitt yrke, yrkesstolthet, men när man lägger hela sin fritidsenergi på att skriva och hålla reda på allt som ska göras där, kan jag inte ägna min fritid åt mitt jobb också. Jag kan inte kräva av mig själv att jag ska kunna rabbla alla ärenden i sömnen, att kunna svara på spontana frågor eller ha allt i huvudet, det finns i journal och papper. Ändå får jag prestationsångest och känner mig värdelös när jag blir frågad saker när jag ligger hemma och är sjuk, och jag inte kan svara på dem.

Varför kan jag inte bara få känna att jag är bra nog, som jag är, och sänka mina egna förväntningar på mig själv.

Är det många som lider av det? Vad har ni för tips och idéer för att lösa bojorna från den där inre slavdrivaren som aldrig är nöjd.

Ja, så är det ju

Bild lånad från fanpop

Ett sådant där Doctor Who-relaterat inlägg

lördag 1 mars 2014

Ett försök att damma av den gamla bloggen

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Snart kommer Alvhilda ut, jag kommer få ut flera noveller i antologier under året och den bästa reklamen är den via sociala medier. Just i samma veva har min blogg nästan helt somnat in. Jag tror jag kan se ett samband, jag prioriterar helt enkelt annat. Men - det måste bli ändring på det nu. Jag tog chansen att sporra mig själv genom att gå med i Blogg100. Här ska det bloggas, ett inlägg om dagen i hundra dagar. Det kan bli en hel del snurrigt, en hel del knäppt men framförallt det som händer och sker just nu - lanseringen av Alvhilda.

Det finns risk för vissa Doctor Who-relaterade inlägg också ...

Torchwood

bild lånad från so so gay magazine
Vissa kan ha börjat märka att jag snöat in en aning på den nerdiga serien Doctor Who. Tja, jag har ju varit lite hemlig med det så det kanske kan ha passerat obemärkt *harkel*

I alla fall så tänkte jag kika på spin off-serien Torchwood som handlar om en grupp på jorden där man bekämpar alla de där utomjordiska hoten som även dyker upp i Doctor Who. Torchwood är alltså en grupp som finns i Doctor Who-serien, som ofta har kontakt med Doctorn själv.

Jag har hört att det är många som gått över till den och som uttryckt att den är så mycket bättre än Doctor who, så jag tänkte att man måste väl prova. Nu när jag ändå har kommit till en väntetid mellan säsonger menar jag.

En kortfattad beskrivning av serien är CSI möter Arkiv X möter Men in black.
Det är en utbrytargrupp som är över polisen men polisen vet inget om dem. De kommer in och är lite så där häftiga, svartklädda och  tar över showen. Det är utomjordingar överallt och allt är väldigt farligt hela tiden. Framförallt är det utomjordingar hela tiden, hade jag redan sagt det? Jo, och så talas det om dem som det görs i Men in black, som om det är grannen på gatan, men vissa grannar är lite farligare än andra.

I bakgrunden: det mest positiva
 I förgrunden: det mest negativa
Bild lånad från Fanpop
Det positiva:
Det är action och händer en hel del saker hela tiden, så det är spännande.
Captain Jack Harkness har en stor roll. Det är positivt!
Det är en spin off på min favoritserie så det är mycket hänvisning till gamla avsnitt som jag sett.

Det negativa:
Huvudrollen, alltså den som vi ska sympatisera med, är fullständigt igenkorkad, klantig och överrädd för saker hela tiden. Klart man ska vara försiktig men hon verkar ju inte riktigt passa för arbetet. Ger en klar känsla av fjollig tjej som inte kan något. Hon är polis i botten men ändå måste hon ha skjutträning och när hon har det viftar hon med pistolen i ansiktet på Jack och är allmänt pinsam. Fick mig att himla med ögonen ett antal gånger. Vill alltså här påpeka att det är inte skådespelaren som gör ett dåligt jobb och jag tycker i mångt och mycket att de har gjort en bra fördelning av män och kvinnor i rollerna. Det är framförallt en tydlig skillnad då Gwen var den som hämtade kaffe när hon jobbade på polisen medan det är en man som gör de sysslorna på Torchwood. Det är bara så synd att när man har möjlighet att göra något riktigt bra som skapare av karaktärer, så gör man något så tråkigt som det porträtt man ger Gwen. Jag har sett fyra avsnitt och det blir inte bättre. Jag ger det en säsong, skärper de inte till hennes karaktär skiter jag faktiskt i serien.

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive