Bild lånad från evil teacher production |
Min självförtroende är i höjd med skosulorna, det känns som om jag inte är någon alls och att boken kommer bli totalsågad. Jag går litteraturkurs samtidigt som jag jobbar heltid och ror i land mitt bokprojekt vilket tär en del på psyket. Min dröm är att sadla om till skrivpedagog, tänk - författarkurator och skrivpedagog. Det är en dröm som för bara några månader sedan kändes verklig, realistisk, min framtid. Idag känns det som om det är en orealistisk dröm, som om jag inte ens är god nog att råda skadedjur, att jag borde krypa ihop och strunta i alltihop.
Det är tur att jag känner mig själv tillräckligt väl för att förstå att det bara är min inre kritiker som ätit lite för mycket, blivit lite väl stark, tjock och välmående, och att jag bara ska ge honom det döva örat. Ja, min inre kritiker är en typisk man! Alltså, inte stereotypt man, för sådant tror jag inte på, utan känslan och bilden i mitt huvud är manlig.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.