onsdag 25 februari 2009

I går var inte en dag att hylla i matväg

Jag började dagen med två lingongrova med leverpastej
lunchen skulle vara ärtsoppa, men eftersom ärtsoppan låg mysko ut och mitt luktsinne helt är avstängt så blev jag lite skeptisk och vågade inte äta upp allt. Därför bestod min lunch av tre skedar ärtsoppa och två knäckemackor med ost på.
På eftermiddagen åt jag och barnen var sin semla.
Middag, hemmalagad pizza, som i sig är en typ av macka. Pizzabotten var gjord av köpedeg och smakade bläko så det gick inte att äta. Därför blev jag hungrig strax efteråt och avslutade dagen med en macka till.

Riktigt snyggt så säg?

I dag ska jag försöka äta bättre, jag ska undvika mackor men det kommer bli en semla till idag.

I morgon ska jag arbeta!

Hurra!

Hoppas bara att jag är lite friskare då än i dag.

tisdag 24 februari 2009

Fettisdagen

Ett mästerverk som återkommer en dag om året,
men aldrig mer för då blir det tjatigt och inte speciellt.

Jag möttes av sonen på skolan som upphetsat upprepade "mamma mamma vi kan väl äta samma som vi skulle göra på fritids, snälla snälla,vi kan väl äta mässlor!"

Nu har vi ätit våra mässlor...

Tisdagsutmaningen - Figur

I dag var det figur som var temat. Jag kunde inte bestämma mig utan det fick bli två figurer.














Den första figuren är en lerfigur jag gjorde för några år sedan. Hon sitter och deppar, eller tänker. Bilden som är tagen bakifrån gör så att man kan se hennes figur, tycker det var passande.

Den andra figuren är en som sitter på väggen i köket och blickar ner över oss när vi äter. Det är ett konstverk gjort av vår egen son och alla som känner denna familj någorlunda kan lätt se den slående likheten till familjens fader, alltså min man.

Slående likhet...

Om du vill se andra förslag på bilder utifrån temat figur så går du bara in här och kikar.

Namnsökning

Jag gjorde en namnsökning som jag hittade hos Fröken Lindgren. Tänkte att det kunde vara lite kul. Problemet var bara att när jag sökte på "Perny är" så kom det bara upp olika forum jag är medlem i och det stod antingen "Perny är inloggad" Eller "Perny är inte inloggad" och det vart både tråkigt och tjatigt så jag sökte på "Pernilla är" istället.

Detta blev de fem första resultaten:
"Pernilla är inte gjord för detta"
"Pernilla är en kul typ"
"Pernilla är hungrig"
"Pernilla är en positiv fläkt"
"Pernilla är ju hur go som helst"

Ettan stämmer väl beroende på vad det handlar om, tvåan kan ju vara trevligt om det stämmer, trean stämmer för det börjar dra ihop sig till lunch nu och fyran kan jag kanske använda i min jobbansökan och femman också kanske.

För den som vill prova så är det bara att googla på "namn är" alltså ditt namn och är och så tar du de fem första sökresultaten. Lycka till.

Kolmårdenutvärdering


Vi var ju och firade mina föräldrars fyrtioåriga bröllopsdag på Kolmården i helgen. En mycket trevlig vistelse även om många i familjens hälsa inte var på topp och en del gnäll uttrycktes, så var det ändå väldigt trevligt.

En lustig detalj var ändå att det var mer egyptiskt här än vad det var under hela vår egyptenresa, men så hade de ju jobbat ganska hårt med att få till en exotisk känsla.



Rummen: en absolut ok standard. Det var lite trångt men så blir det ju när man är fyra som delar rum. Sängarna var en aning för smala, det var helt omöjligt att skeda och eftersom sängarna vara så lätta så stack de gärna iväg så man föll handlöst på golvet om man försökte skeda ändå.

Maten: om vi säger så här, man åker till till Kolmården för matens skull... så behöver jag inte säga mer om det.

Snacksutbudet: en aning tunt. Vi tänkte att vi skulle ha lite trevligt innan middagen på lördagen och det var riktigt svårt att hitta något gott att mumsa på på rummet, det fanns dock både champagne med och utan alkohol och det är ju bra. Det var mest chips och sånt som det var lite sämre med.

Barerna: var lite förvirrande. Vi ville ta en liten drink efter maten, barnen lekte i lekrummet och pappa satt i baren utanför restaurangen och jag och brorsan tänkte skåla lite med honom. Då hade dom stängt den baren, som kände som den mest självklara att ta sig drinken på maten i, och hänvisade oss ner till baren i discot, där barndiscot skulle köra igång. Kändes inte bra.

Utbudet för barn: var riktigt bra. Det känns verkligen att Kolmården satsar på den yngre generationen. Det fanns teverum, lekrum, barnpassning, äventyrsklubbar, ja det fanns för dem att göra vill jag lova. Sonen, sju år, var på Wild camp och dottern, 4 år, var på tigerjakt, vilket det går att läsa lite om i ett tidigare inlägg. Den delen är jag riktigt nöjd med och jag vill verkligen säga till alla barnfamiljer att om ni ska åka och bo på ett hotell där barnen ska trivas då ska ni åka till Kolmården!

Spa: tja, jag är ingen van spaare så jag kan inte yttra mig så jättemycket. Jag fick en ansiktsbehandling och den var mysig. Jag var även på yoga och det var bra. Poolerna var väl lite si och så, hade väntat oss lite mer a äventyrsbadet, kanske nån rutschkana eller så, men poolen med en ström som gick runt runt var rolig, även om det var lite nervöst med fyraåringen.

Helhetsintrycket 3½ tigrar utav fem. Det var nog mest maten som drog ner betyget.

God kusin

När vi var på Kolmården i helgen så hände några roliga saker, bland annat så blev barnens kusin mycket eftertraktad. Vi gick i tunneln vid tigrarna då en tiger lite nonchalant låg och sov med ryggen tryckt mot glaset. Svägerskan tappade mycket försynt på glaset för att få tigern att kanske slänga en blick mot oss i alla fall.

Tigern vände lite trött på huvudet för att se vem som påkallade hans uppmärksamhet och fick då syn på barnens kusin som satt i en vagn. Han är 3½ år och uppenbarligen en helt perfekt mumsbit för en tiger så intresset blev mycket stort. Han följde lillkillen med blicken och hoppade som en galning mot rutan. Jag fick tyvärr inte med de värsta hoppandet men här är i alla fall en liten bit av scenariet som utspelade sig, med den hungriga tigern och det ouppnåliga bytet.

video

måndag 23 februari 2009

Det rör sig i inredningsbloggen

ett nytt inlägg idag inne på inte som alla andra.

Sen tisdagsutmaning

Hittade en sida där man har en tisdagsutmaning där man ska fota något varje tisdag och lägga upp i sin blogg. Lät intressant så jag hakar väl på. Här är temat från förra tisdagen: handgjort.


Det är inte det nyaste jag gjort men det är i alla fall handgjort. Det är inte en så konstnärlig bild av konstverket, men det är som sagt handgjort.

Det är det första bidrag jag ger i den här utmaningen men förhoppningsvis inte den sista, det är en kul utmaning tycker jag :) På't i morgon igen.

lördag 21 februari 2009

En grupp på två barn

Dottern, 4 år tillsammans med sin kusin, 3½ utgör gruppen i Kolmårdens äventyrsklubb. Dom ska tillsammans med två ledare ta sig igenom hotellet och kika på djur och annat spännande och sen slutar det med lite sånger. Att jobba med en grupp på två personer, som dessutom känner varandra sedan tidigare, funkar inte nog inte på samma sätt som att jobba med en stor grupp.

Dottern är en rosa liten bakelse och det är just rosa, rött, gredelin och andra konservativt tjejjiga färger som funkar för henne. Ledarna i gruppen ville få på henne en grön väst men hon avböjde vänligt med att hon inte frös. När de var påstridiga så förklarade hon att hon inte ville ha den färgen på sig. Tillslut gick hon med på att ha en på sig med siffran fyra på. Efter femton sekunder så suckade hon och sa "Fast gentiligen" och så tog hon av sig den med förevändningen att hon fortfarande inte gillade färgen.

Ledarena bestämde sig för att de skulle kunna hålla ordning på två barn, utan västar.

Samlingen.
Då skulle barnen sitta på små runda plättar, de fanns gula, gröna och blåa.

Färgproblemet åter igen. Medan de dividerade med henne om att kunna sitta någonstans så tröttnade kusinen (som ändå suttit jättefint från att han fått ordern) och gick iväg till bilarna igen och det sista vi såg innan vi bestämde oss för att bege oss var att dottern försvann åt ett annat håll.

Ledarna hade varit mycket självsäkra och tyckt att detta komma ju gå som en dans, de var ju lika många ledare som barn...

Vi får väl se hur det gått, om en timme eller så. Djuren kanske också hade fel färg.

torsdag 19 februari 2009

mammas mat ÄR godare än skolans

Sonen gillar inte korvstroganoff.

Han vet säkert att han inte gillar korvstroganoff.

I dag lagade jag korvstroganoff

Han gillade den...

Men det krävdes en hel del övertalning innan han vågade låta något av den krämiga maten passera läpparna, men det var trevligt när det väl hände, då ville han ha mer.

Kanske skulle man söka till kocklandslaget, jag menar, min son är en riktigt hård domare.

Den nittonde februari 2009 var dagen maken fick sin vilja igenom

Jag brukar lyssna på mix megapol när jag fixar och donar i köket. Jag är inte ett jättestort fan av musiken men det har blivit så. Framförallt för att jag gillar Adam och Gry på morgonen, men annars så är det inte så mycket att ha kan jag erkänna. Men, jag är väl en vanemänniska.

Maken har så klart gnällt på detta och tycker att jag ska stänga av, hellre tyst än den skvalmusik som dom spelar på dom där "skit(k)analen" som han så fint uttrycker det. Jag har slagit dövörat till när han hållt på eftersom jag trivts ganska bra med bakgrundsskvalet. Det är så klart inte njutbart alla gånger, en gång i halvtimmen ungefär kommer något som är riktigt kul men annars brukar man många gånger få sucka lite för att dom spelar samma sak om och om igen eller för att vissa låtar överhuvudtaget kan ha blivit populära.

Denna morgon gjorde dom det ödestigra felet som gjorde att dom förlorade en lyssnare, och då har det varit nära varje gång dom spelat "hips dont lie" som alla gånger fått mig att byta kanal. Det finns fler av den katagorien som "boten anna" som också är en låt som får mig att snabbt ratta iväg till vad som helst, till och med hellre brus. Den här gången var det den nya tjejen som min man kommenterade så här "hon har ju varken utseende eller röst, hur fan slog hon igenom?" och jag kan inte mer än hålle med honom. Man undrar vad hon har för hållhake på musikvärlden. Veronica Maggio.

Denna låt kom i alla fall upp på tapeten och jag i ren desperation råkade ratta åt fel håll...
eller rättare sagt, åt rätt håll för jag fick in en gammal hederlig hårdrockslåt som följdes av ännu en gammal klassisk hederlig rocklåt. Det var Metallica, Midnight oil, Rolling stones and you name it! Jag blev som i rus och höjde, sonen klagade, maken suckade och han förstod, nu är det kört.

Han har äntligen fått mig att lämna Mix Megapol men hans gamla syntarsjäl kommer att få lida av rock i köket från och med nu för den här gamla rocksjälen har hittat ROCK KLASSIKER!!! Jag vet att dom har haft det i Stockholm, men att det flyttat hit, det hade jag ingen aning om.

Men han säger, idag, att det ändå är bättre än mix megapol, vi får väl se vad han säger om några månader.

onsdag 18 februari 2009

En helt otrolig upptäckt

Om man blandar makaroner och korv tillsammans med pannkaka så smakar det päron...

Det fick jag precis reda på när jag satt på vardagsrumsgolvet och hade picknick med min fyraåring, hon berättade det för mig.

Vad behöver vi forskning till. vi har ju fyraåringar!

måndag 16 februari 2009

När allt går emot dotterns värld

Dottern har varit sjuk och när dottern är sjuk så brukar man inte vara lika hård mot henne utan man är lite lenare, klappar lite mer medhårs och trycker inte lika hårt på regler. Detta kan bli lite förvirrande och faktiskt göra henne än mer förbannad.

Här om kvällen så var hon febrik och på konflikthumör. Hon kom in till sin pappa, som också var sjuk och låg i sängen. Hon var trött, livet var ett helvete och hon hade sett ut sin pappa till att vara någon att bråka med. Hennes pappa däremot var inte på krigsstigen utan hade den vita flaggan beredd direkt. Så här lät deras diskussioner:

-Pappa, jag vill ju va med dig! (Mycket gnällig röst)
-Ja men kom och lägg dig då (mycket positivt och tillmötesgående)
(Hon kryper upp i sängen)
-Men då vill jag ha en kudde (gnälligt, surt och en aning uppfodrande)
-Var så god (hon får en kudde och hennes pappa låter fortfarande mycket positiv och tillmötesgående)
-Men jag vill ligga på din arm (mycket gnällig, sur och uppfodrande)
-Kom här då älskling (Hennes pappa gosar in henne i famnen)
-Men då vill jag tittabarnkanalen (uppfodrande och gnällig, fortfarande)
-Var så god (hennes pappa slår snabbt om till barnkanalen och låter fortfarande trevlig och tillmötesgående)
-Men jag vill ha ett täcke också (sur och förväntar sig nederlag)
-Här (hennes pappa drar över mitt (hennes mammas) täcke)
(här bryter dottern totalt ihop, tårarna sprutar och hon skakar av upprördhet)
-JAG VILL INTE HA ETT VITT TÄCKE!!!

I dag hade vi en liknande upplevelse, fast lite tvärt om. Hon förväntade sig konflikt vid maten, som aldrig uppstod.
Dottern brukar alltid bråka om maten, det är alltid något fel med den och vi försöker verkligen få henne att smaka på all mat och när vi vet att hon gillar maten så försöker vi verkligen få henne att äta, i alla fall en del av maten. Nu har hon varit magsjuk och därför är jag nöjd bara hon får i sig en tugga för matlusten är relativt obefintlig.
Hon hade ätit ungefär två tuggor av korv och makaroner.
- jag vill inte ha mer.
- är du mätt?
- Ja.
-Är det säkert, du var ju så hungrig förut när jag lagade mat, då kom ju maten inte fram på bordet tillräckligt snabbt.
-jag är mätt.
-ok.
- (gnällig röst) men fåååår jag gå då?
-Ok, gå då, men kom inte gnäll om att du är hungrig om fem minuter.
(tystnad, hon sitter kvar, skruvar lite på sig)
-får jag gå?
-Ja.
(hon går försiktigt ner från stolen, går till dörröppningen och står och studerar mig medan jag tar lite mer korv)
-mamma, var det dina korvar som var kvar?
-Nja, det var ingen annan som ville ha dom så då tog jag dom.
-ja precis, det var därför jag inte ville ha dom, för dom var ju dina
-du behöver inte förklara dig, du har fått gå från bordet har jag ju sagt.
(tystnad)
-mamma?
- Ja?
-Kan jag få saft.
-Ja kanske sen, när vi ska titta lite på film.
(hon studsar iväg och ropar glatt) -Jag vill ha saft nu, på mitt rum, och då vill jag ha kaka också!

Äntligen kunde hon komma på något som skulle skapa en konflikt, gud va skönt för henne!

söndag 15 februari 2009

Blott en dag

Jag hittade en relativt fånig och lite rolig grej inne hos Catice och var helt enkelt tvungen att härmas så här kommer mitt bidrag. Man kan säga att jag utmanar alla andra som också finner sådana här saker roande. RULES:
1. Put your iTunes, Windows Media Player, etc. on shuffle.
2. For each question, press the next button to get your answer.
3. YOU MUST WRITE THAT SONG NAME DOWN NO MATTER HOW SILLY IT SOUNDS.

IF SOMEONE SAYS 'ARE YOU OKAY' YOU SAY? Touch Me - Weeping Willows

HOW WOULD YOU DESCRIBE YOURSELF? Rock 'n' Roll Highschool - Teddybears Sthlm

WHAT DO YOU LIKE IN A GUY/GIRL? Camera Obscura-Mix - Karl Bartos

HOW DO YOU FEEL TODAY? Fingers & Thumbs (Cold Summer's Day) - Erasure

WHAT IS YOUR LIFE'S PURPOSE? Stand The Pain - And One

WHAT'S YOUR MOTTO? Astrogirl [Redmix] - S.P.O.C.K

WHAT DO YOUR FRIENDS THINK OF YOU? The Whistler/Underture - Ren & Stimpy

WHAT DO YOUR PARENTS THINK OF YOU? Catherine - Weeping Willows

WHAT DO YOU THINK ABOUT VERY OFTEN? Blue Savannah - Der Deutsche Mix I - Erasure

WHAT IS 2 + 2? Tredje melodin - Sagor & Swing

WHAT DO YOU THINK OF YOUR BEST FRIEND? Truly, Madly, Deeply - Erasure

WHAT IS YOUR LIFE STORY? Iko Iko - The Belle Stars

WHAT DO YOU WANT TO BE WHEN YOU GROW UP? Got to get it (hypnotic mix) (Culture Beat) 1993 - Culture Beat

WHAT DO YOU THINK WHEN YOU SEE THE PERSON YOU LIKE? A Peripheral Character - John Foxx

WHAT WILL YOU DANCE TO AT YOUR WEDDING? STAHLNETZ - STAHLNETZ

WHAT WILL THEY PLAY AT YOUR FUNERAL? Why Don't We Live Together - Pet shop boys

WHAT IS YOUR HOBBY/INTEREST? Hate You Feel - Noise Unit

WHAT IS YOUR BIGGEST FEAR? Let This Feeling Be Forever (Mix) - Brave New World

WHAT IS YOUR BIGGEST SECRET? Jag blir hellre jagad av vargar - Orup

WHAT DO YOU WANT RIGHT NOW? Telling - Telegraph

WHAT DO YOU THINK OF YOUR FRIENDS? Kurnutus - Panasonic

WHAT WILL YOU POST THIS AS? Blott en dag - Freddie Wadling & Hisingskören

Cirkulationsplats?

Maken är helt muck, han orkar knappt röra på sig, han är blek och medtagen. Jag är piggare än min man men jag är väl lite småtrött och aptiten är begränsad, men jag ska till jobbet i morgon. Sonen är förvånansvärt pigg, men det var han nästan hela dagen i går med och han lät rent besviken över att inte få gå till fritids i morgon.

Varför ska han inte till fritids i morgon då måntro.

Jo, dottern har kräkits...

Nu är bara frågan, är det efterdyningar eller börjar det om från början igen och om det börjar om från början igen, hur många vändor ska det gå innan det slutar?

Snälla, hjälp mig att hålla tummarna för att det bara är efterdyningar att vi kommer iväg till Kolmården i helgen och att jag slipper gå igenom denna dödsångest igen. Jag som var så stolt över att jag överlevt det en gång men jag vet inte om jag gör det igen.

lördag 14 februari 2009

Nu är det bevisat - jag är inte imun.

Det var många år sedan jag var magsjuk. Jag har jobbat på dagis där infuensor har gått, jag har tagit hand om mina barn och min man utan att själv drabbas. Jag var lite för självsäker i går kväll för innerst inne var jag inte orolig, det var inget som skulle drabba mig mer än att jag skulle få ta hand om alla.

Klockan ett i natt fick jag svar på tal.

Klockan tre följde sonen efter

Själva attackerna höll bara på i fyra timmar med de var på alla sätt otrevliga. Jag tänkte att eftersom det bara var fyra timmar så skulle detta väl inte vara någon fara men jag har varit helt utslagen i dag. Jag har ont i kroppen, ryggen, kan inte äta och om jag går upp och rör på mig så känns det som om jag ska svimma.

Jag vill här påtala att jag har två hjältar i mitt liv, min make och Magnuz.

Maken gick igenom sitt mellan sex och tio och när jag kom igång vid ett så var han väldigt utmattad men han var ändå ett stöd till mig i min dödsångest som uppstår då jag har kräkfobi. När sonen kom i gång tog han hand om oss båda två som den hjälte han är.

Då jag och maken har legat helt utslagna i sängen med värk i hela kroppen, illamående och migränliknande känslor så har Magnuz tagit hand om barnen. Han har även sagt att han blir kvar över natten om det behövs. Det finns inte många så goda människor tror jag, vi känner den bästa av människor! Tack Magnuz för att du finns för oss.

Nu ska vi bara försöka bli människor tills i morgon.

fredag 13 februari 2009

Ibland ska man akta sig för att få som man önskar

Jag gnällde över att jag skulle vara ensam hemma i kväll. Riktigt så blev det inte. Maken kom hem redan halv åtta,

hurra!


Just nu sitter han och spyr som en räv på toan och jag har två att ta hand om istället för en.

Lyllos mig!

Vi får väl se hur det blir i morgon, har jag tre att ta hand om eller finns det ingen som tar hand om oss för vi ligger allihopa.

Satan, mer action på en födelsedag får man nog leta efter tror jag.

Nu har jag hittat vad jag önskar mig i födelsedagspresent

Mats skickade över en länk på en snygg korsett som jag lätt skulle kunna tänka mig att ha på mig nästa gång jag går på krogen. Och här kommer tjejerna från viktsnack att än en gång kalla mig för Trekkie, men visst fan är den läcker! Den med mina svarta höga stövlar till, naaaajs!

Det stora problemet är väl att den inte finns i min storlek. Jag har redan fått veta att mina tuttar inte är gjorda för korsett, inte för korsetter som går upp över tuttarna i alla fall. Men jag har två korsetter, funderar på om man ska göra om en av dem till en star trek korsett.

För de som har korsettkroppar och som tror sig kunna klämma sig ner i den här korsetten kan kila in Etsy och beställa den för den blygsamma summan $200.

Nu ska jag gå och städa, för det är sånt som man brukar göra när man fyller år

Bilder lånade av Etsy

En helt vanlig frukost

Pappa till sin fyraåriga dotter: minns du i natt att du kramade mig?
Fyraårig dotter till sin pappa: minns du i natt att jag drömde att du och jag och mamma var och handlade och då...

Sen matade dottern en spännrem med ost och döpte den och kallade den sin bästa vän. Den pussades mycket också.

Hur man firar en födelsedag på bästa sätt

Man ska ha en fyraåring med magsjuka hela dagen innan så man redan på kvällen är rejält mör. Sen ska man knö ihop sig fyra pers i en säng som är 160 bred. En av de fyra som ligger där ska vara ganska rastlös och gärna vakna en så där en gång i timmen, det hjälper till med att få en att vara riktigt alert och glad på din födelsedag. Ett genomsnitt på 75 minutersintervaller är lagom för att få in en i en bra stämning.

Sen ska man ha en make som tycker att han självklart ska ta sonen till skolan så att man som födelsedagsbarn ska få sova lite längre men då är det bra att ha barn som är av annan insikt. Maken gav en fin beskrivning av vad sova är för dottern vid ett tillfälle, jag skulle vilja se den beskrivningen i ett uppslagsverk någon dag.

Sova: när små flickor INTE pratar med mamma oavbrutet.

Jag blev sjungen för också, väldigt sött, jättetidigt. Maken hade tänkt sjunga för mig efter att han lämnat sonen på skolan men då sonen hade förstått detta visade han upp de största hundögonen i den här världen och visade sitt förtvivlade inre. När man är vuxen ska man inte tro att man blir firad för sin egen skull längre, oh, nej, så är det då rakt inte! Jag blev i alla fall djupt rörd när jag hörde att sonen stått upp för att få fira sin gamla mamma.

Jag fick choklad i födelsedagspresent av min man. Blandade känslor. Jag älskar choklad men... jag försöker ju att dra ner på det men det är nog kört idag är jag rädd.

Brorsan har ringt och grattat mig, jag har fått två smsgrattningar och på facebook har grattningarna stått som spön i backen men jag förväntar mig inte många besök i dag med tanke på dottern och med tanke på att jag inte gått ut med några som helst inbjudningar. Nä, det blir jag, en kladdkaka tillsammans med barnen och en cosmopolitan när barnen gått och lagt sig, i min ensamhet eftersom maken jobbar kväll. Jag får väl se om jag kan hitta något riktigt tårdrypande och glo på också så jag kan gråta ner i cosmopolitan och mumsa på chokladen mellan grånhulkningarna.

Så patetiskt som möjligt ska det vara!

torsdag 12 februari 2009

To have or not to have balsam

Jag har haft rakat, snaggat och kort hår allt för länge nu. För något år sedan har jag börjat skita i håret och bara låtit det växa för att se hur länge jag står ut. Nu har det blivit så långt att jag var tvungen att göra något åt det, jag fick köpa balsam.

När man har rakat hår använder man sällan balsam.

När man har snaggat hår är behovet för balsam inte så stort.

När man har självfallande hår med under liggande lockar och håret sträcker sig lite längre ner än till axlarna börjar behovet av balsam bli mer påtagligt.

Det är ju inte så att jag inte tänkt på det tidigare, jag har bara inte orkat bry mig. När jag blött håret har det krullat ihop sig till en svintoboll där alla hårstrån har hullingar som drar sig fast i de andra hårstråna med hullingar. Att tvätta med champo har varit som att tvätta tagel, men när jag varit klar har jag gått ur duschen, torkat håret och sen har jag och en hårborsta tvingat håret isär i en halvtimme. Jag tror att mycket hår har fått stryka med varje gång.

Nu köpte jag balsam.

Mitt hår är nu officiellt långt, det är officiellt bekräftat som långt och jag har dessutom köpt lite klämmor och annan skit.

Nu är det alltså kört för min del att bli tagen för flata, provocerande råfeminist som hatar män och istället bli tagen som fru, mor och kanske till och med arbetande kvinna, så fort nån vill ha mig vill säga.

Triskaidekafobi

Nu är vi där igen, där när den trettonde februari infaller på en fredag. Sist det hände var 2004. Jag har inte Triskaidekafobi och jag är inte heller speciellt skrockfull, men ibland undrar man vad tusan det är som försiggår.

Enligt wikipedia så finns det flera hypoteser kring varför fredagen den trettonde har blivit en otursdag. Det kan ha att göra med att judas var den trettonde vid bordet och han förrådde jesus eller att hela följet var tretton och Jesus dog på korset på en fredag. Det finns även andra hypoteser som inte har något att göra med jesus utan istället Tempelherreorden eller den nordiska mytologin där man skyllar allt på Loke. Däremot verkar det inte finnas speciellt mycket skrock kring denna dag innan 1900-talet. En sak som är helt säker är i alla fall att jag inte är inblandad någonstans, även om jag nästan borde det. Källor svenska och engelska.

Nu över till egen personliga lilla fredagen den trettonde. Jag fyller år i morgon, fredagen den trettonde och min mormor fyller 85 lördagen den fjortonde. Jag tänkte åka och gratulera henne på hennes stora dag och jag har bokat och betalat för bussbiljetterna. När jag ändå åker till Stockholm tänkte jag att jag skulle hinna med en öl med några stockholmska kamrater och startade därför ett event på facebook om det hela. Detta är det första eventet jag någonsin startat inne på ansiktsboken. Vi skulle gå till vampire lounge på söder. Kändes skitbra. Förrutom det så skulle jag idag ha varit på min dotters dagis för hennes skulle, hon har verkligen sett fram emot detta. Dagispersonalen var också positiva eftersom det fanns folk som var sjuka på dagis och de var lite lätt underbemannade och kände att det skulle vara skönt med lite avlastning från en mamma.

I natt började dottern tjoa och maken gick in till henne. Hon sa att hon hickat och det hade visst kommit något ur munnen på henne. Hela middagen låg på kudden.

Hon fortsatte några gånger till under natten och nu på morgonen har hon levt på avslagen coca cola, mirakelmedicinen.

Nu är det ju så här att åttiofemåringar inte är så pigga och kräksjuka + inte så pigg kan vara lika med inte alls speciellt bra. Därför måste jag ställa in påhälsningen hos min mormor och när jag ändå ställer in påhälsningen hos mormor så finns det ju ingen egentlig anledning för mig att kuska ända till Stockholm, bara för en öl, som jag inte ens vet om det kommer speciellt många till. Thats friday the therteen for you!

Jag brukar inte tro på sånt där skrock, men jag skulle inte bli helt överrumplad eller förvånad om jag ligger för ankar i morgon med en hink bredvid mig.

Va kul!

onsdag 11 februari 2009

I saw the sign and it opened up my eyes. I saw the sign.

Jag satt och läste lite inne på allt för föräldrars diskussionssight där en person berättade att hon skulle vara med i en författartävling inne på kapitel 1. Jag gick genast in via länken för att kika på vad hon pratade om och fann detta.

"För att medverka i tävlingen ska du under perioden 9 februari och 31 mars 2009 publicera ditt skönlitterära manus på Kapitel 1. Manuset ska minst omfatta 200 000 tecken inkl blanksteg men får vara hur långt som helst."

Det betyder alltså att jag måste ta boken som ligger inne i skallen på mig, kräkas ut det på print, lägga upp det och allt detta ska ske innan den 31 mars. Jag har alltså lite drygt en månad på mig. Jag är i dagsläget arbetslös, jag har inga uppsatser som bråkar i bakgrunden, jag har velat skriva just den här boken så länge att jag har redigerat den otroligt många gånger redan innan den kommit ut på papper. This is it! Jag måste arbeta under press, det är ju så det är, jag känner mig vid det här laget. I will do this!!! This is it! I saw the sign - och tecknet var en tävling. Inte för att jag räknar kallt med att jag ska vinna men det är en rejäl spark i baken och en deadline som jag behöver för att faktiskt bli klar med den och få min dröm att gå i uppfyllelse, att få skrivet min bok.

"Ett falskt minne", se din födelse närma sig med stormsteg!

Tidsfördriv

Nu har det varit helt orörligt här inne så länge att jag bara måste göra ett helt oviktigt inlägg. Jag hittade detta inne på facebook: En utmaning,det här är svårare än du tror! Kopiera detta till dina Notes, tagga 20 personer och radera mina svar. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug! Om personen som taggade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!

1. Vad heter du?: Hur ska jag kunna svara på det här när jag inte får svara med mitt eget namn? Ja ja, jag bryter någon regel det vet jag, men here goes: Perny

2. Ett ord på fyra bokstäver: Pank

3. Flicknamn: Petronella

4. Pojknamn: Patrik

5. Yrke: Psykolog

6. Färg: Purpur

7. Klädesplagg: Platåskor

8. Mat: pannkakor

9. Sak i badrummet: papper

10. Plats/stad: Peking

11. En orsak att vara sen: Pengabrist

12. Något man skriker: PARTY!

13. Film: phantom of the opera

14. Något man dricker: pina colada

15. Band: pet shop boys

16. Djur: pekines

17. Gatunamn: plommonstigen

18. Bil: peugot

19. Sång: people are people

20. Aktivitet med mer än en deltagare: porr

söndag 8 februari 2009

Blondiner har roligare

Under en mycket kort tid i mitt liv var jag blondin

inte fan garvade jag mer under den perioden än andra perioder

så det måste vara lögn...

lördag 7 februari 2009

Egypten - orubricerat smått och gått












video video video video video

Egypten - under röda havets yta

Vi hade tre dyktillfällen, eller rättare sagt snorkeltillfällen. Vi hade en liten billig undervattenskamera till vårt förfogande och detta är vad som blev kvar till eftervärlden.

En liten akvariebild från vår första snorkeltur

Den första sköldpaddan vi såg.
Den hade en liten friopassagerare på ryggen.

På det andra snorkelstället såg maken en fisk som var rejält stark.

Den lyfte stenar som var större än den själv med bara nosen.
Men det kom tyvär inte med på bild

Här är den andra sköldisen vi såg.
Här dyker den ner efter att ha varit upp och andats.
Det var även så vi fick syn på den.
Den hade nosen över vattenytan
och vi började direkt simma åt det hållet.


Maken ville få en bild på den framifrån
men den ättriga lilla skalman vände sig hela tiden ifrån honom.
Maken förföljde stackarn länge och efter en stund var även jag efter den.

Här försökte maken ta en bild med mig tillsammans med sköldpaddan.
Skuggan bakom mig är en sköldpadda, trot eller ej.
Den var lite för snabb och den här bilden var inte lätt att ta,
även om den är relativt kass.


Sista snorklingen blev vid bryggad precis vid hotellet. Inga sköldpaddor här med dock ett jättefint korallrev. Jag är lite osäker men jag tror att jag gick mig en bild på Doris från hitta Nemo här. Nån fiskkunnig som kan säga om jag har rätt eller ej?

Det var en otroligt vacker undervattensvärld vid bryggan
men det är helt omöjligt att kunna ge det rättvisa på bild.
Man måste se det i verkligheten för att kunna förstå hur vackert det är.

Vi fick inte se några pyramider på vår resa men det är inte heller det som den här delen av Egypten erbjuder, det är röda havets underbara sceneri, tips, snorkla om ni åker dit!

fredag 6 februari 2009

Egypten - Egyptierna

Det absolut första som hände när vi ankom till landet Egypten, var att vi träffade på passkontrollanten. Jag var först med mitt pass. Han hälsade med ”Hallo, my lady, how are you to day?” Detta följdes av mer trevligt småprat som hade med uppmuntran av mig att göra och han avslutade med ett trevligt god bye. Maken la fram sitt pass, samma kontrollant var tyst, tittade igenom hans pass och avslutade med ett kort och vresigt ”Bye”. Detta visade lite på vilket sätt man många gånger kände sig bemött. Jag blev ofta väldigt väl bemött och artighetsfraser och nära på fjäsk medan det var lite kortare mot maken. Pannkakskillen ville att jag skulle flytta till Kairo med honom, några erbjöd kameler för mig (tror att det var det stående skämtet bland många egyptier, makens skämt var senare på kvällen, till de vi lärt känna, att jag skulle bli mycket förvånad när jag märkte att jag inte skulle med hem till Örebro igen). Ett annat stående skämt var att vad som än frågades om så följdes det alltid av ”that will be five euro” om vi tackat ja. Vi behövde annars inte bli utsatta för de försäljarna man annars blir varnad för när man åker ner till Egypten eftersom vi bodde inne på ett hotellkomplex och knappt var utanför dessa väggar under hela vistelsen. Vi blev dock lurade några gånger och vi känna av dem i en lite mer lightversion.

Den absolut första kvällen fick vi träffa Shaggy. Mycket trevlig, och försäljare så det bara stänker om det. Om ni åker till Three Corners Fayrouz Plaza Beach rekommenderar jag att gå till parfymaffären där. Vi handlade lite första kvällen och efter det var vi nog där och drack te varannan kväll. Den första kvällen vi var där hade han först sålt en flaska parfym till mig och sen skulle han försöka sälja till maken. Maken använder inte parfym och försökte göra detta klart för Shaggy som inte lyssnade på det örat utan blandade till parfymen i alla fall. När vi sedan sa att vi inte ville ha blev han lite upprörd och började sänka priset för att vi skulle köpa, vilkte vi fortfarande inte var intresserade av. Det slutade med att vi inte köpte något åt maken, han uppvisade ett irriterat och surt yttre och hela stämningen kändes lite pressad. Han avslutade ändå med att be om ursäkt och bjöd in oss på te dagen efter. Resten av veckan var vi ofta inne och drack te hos Shaggy.

Ett av tillfällena vi drack te
hos Shaggy i hans butik.

Alla parfymförsäljarna vi stötte på under resan hade något gemensamt med Shaggy, enligt dem var det viktigaste att bygga en vänskapsrelation som kan göra att vi sprider goda ord om dem. De flesta bjöd på te och så fort man visade sig vara intresserad av en cigarett så var de framme med ett paket och bjöd. Att handla där nere är inte samma sak som att handla här i Sverige. Det funkar inte att bara gå rakt in och handla det man vill ha, det är mer en social grej och om man verkligen ska få ut något av att handla ska man ta god tid på sig. Vi fick veta väldigt mycket av att handla av Shaggy och många av de andra försäljarna.


Ehab, klädförsäljare som gav en present till vår dotter
eftersom han hört att hon fyllt år.


Första kvällen träffade vi även en man vid stranden som hette Hassan. Han arbetade som reseguide för Thomson (borde vara samma som fritidsresor här i Sverige) och gav oss en hel del inside information angående de arbetandes situation på hotellet. Mycket trevlig man som vi träffade på en gång till men tyvärr långt ifrån så många gånger som velat. En annan kille som verkligen gjorde intryck var han som sålde dryck vid maten, färskpressad juice till frukosten och sangria vid middagen. Han var en relativt ettrig och rolig typ och inte gav sig i första taget. En morgon efter en relativt blöt kväll kom han fram till mig medan jag plockade mat från buffén. Jag sa att han kunde gå ut och ställa ett glad på min plats, han kände ju igen min man så det skulle ju inte vara några problem. När han gick ut med juicen så hade han sagt ganska kaxigt: ”One juice for madam” och ställt juicen på min plats. Maken och våra vänner hade blivit väldigt skeptiska och kastade sig över mig när jag kom ut, för de ansåg att han hade gått lite för långt i sin kaxighet, om jag inte verkligen beställt en juice. Att de inte skulle ha varit förvånade om jag inte hade beställt juicen, utan att de mycket väl kunde tänka sig att det var ett försäljarknep, beskriver kanske lite hans kaxighet.


En dag när vi gick till stan, Port Ghalib, så kom vi lite vilse i öknen då marinan gick in så långt att det blev en större omväg än vi trott. På vägen träffade vi på en man som körde oss in till stan, bjöd på te och cigaretter, berättade om stan och sedan körde oss hem till hotellet på kvällen igen. Behöver jag tillägga att han var parfymföräljare. Vi köpte parfym av honom också men det var mest för att han hade the long lost scent, Lou Lou. Denna doft har jag letat efter i flera år eftersom det är en av mina favoriter, han hade den, fast inte som färdig parfym utan som ren outblandad essens. Han hade även Noa som ren outblandad essens och då sa jag att det var ju synd att han inte hade Noa Noa. Han hörde vad jag sa och galloperade iväg och visade att han visst hade även Noa Noa. Vi köpte det, garanterat, jag menar, bättre chans än så får jag ju inte att få tag på mina favoritdofter. Nu har jag Noa Noa och Lou Lou så det räcker för resten av livet.

Mohamed, parfymförsäljaren i Port Ghalib

onsdag 4 februari 2009

Beduinlägret

På onsdagen åkte vi iväg på en supersafari, rätt ut i öknen till en beduinby. Jag rekommenderar detta för alls om får för sig att åka iväg till Marsa Alam. Det var som att man betade av det mesta av punkterna på listan över saker man måste göra. Det började med jeepkörning genom öknen, i ungefär en timma. Information om Egypten och trakten vi var i. Fyrhjulingsåkning, kamel(dromedar)-ridning, solnedgångsbeundran, grillning, dansuppvisning och stjärnskådning. En helt underbar dag helt enkelt. Här kommer lite bilder från den underbara dagen.
När vi om till beduinlägret bjöds vi på socker med en skvätt te till, För sött för mig så jag fick lämna. Visst är vi vackra i våra beduinkläder, de infödda hade riktigt roligt åt oss men vår tanke var att när man ska ut i öknen är det väl lika bra att vara rätt klädda så...

Kamelridning ingick som sagt var. Här sitter vi på de ståtliga djuren, men vi är rätt säkra på att det var dromedarer och inte kameler. Vi fick rida i en 20 minuter och det var precis lagom för det är inte så där jätteskönt om jag ska vara helt ärlig. Det är en pinne som dunkar in i ryggslutet och man gungar rent perverst fram och tillbaka. De flesta kvinnorna kommer kunna få en déja vù- känsla när de rider de ståtliga djuren. Robert och Brittan var jätteglada och kom och berättade för oss att de skulle ut och rida i en och en halv timme, vi önskade dom lycka till. Dagen efter kom de stapplande och berättade att deras ritt lätt varit en timme för lång. Jag är inte förvånad.

Här var världens sötaste lilla beduinpojke, fem år, som sprang runt hela tilden. I klädväg var han och jag twinzies

Vår Guide, väldigt trevlig och språkkunnig. Han kunde inte svenska, men väl, många andra språk.

video

video



Fjällbrynt
Eller en solnedgång i öknen...

video

Kvällskonsert

video

Kvällsdans


Sen var det en titt på stjärnor och sen åkte vi hem till hotellet igen.

tisdag 3 februari 2009

Egypten: Det mest...

...actonspäckade
Varje dag bågnade de uppdukade bufféerna av godsaker. Varm mat, kall mat och desserter. Varje morgon fanns en rejäl avdelning med wienerbröd i alla möjliga olika utformningar. Choklad, äpple, vanilj, bär, you name it!
lunchbuffédesertbordet
Dom små bruna kakorna längst fram längst till vänster
var ungefär vad jag brukade kunna ta till efterrätt.

Jag brukar aldrig känna, före tolv på dagen "mmm nu skulle en fet, jättesöt kaloribomb sitta riktigt fint", dessa känslor kan möjligtvis dyka upp nån gång vid tvåsnåret och nån gång på kvällen efter åtta så där, men på morgonen, nej. Därför var denna del av buffén helt orörd av mig och min make.

Sista dagen gick jag förbi den delen av frukostbuffén och tänkte att idag ville jag allt prova lite wienerbröd. Jag tog därför en tallrik och la upp ett gäng wienerbröd för att käka lite senare på eftermiddagen. Vi skulle ut i solen och sätta oss med vårat te så jag la en servett över för att inte solen skulle göra dom för kladdiga och så gick jag mot utgången. Vid utgången stod en tjej vars arbetstuppgift verkade vara att just stå vid utgången och se söt ut. Nu valde hon att inte se så söt ut längre utan frågade mig vart jag var på väg. Ut svarade jag och fortsatte gå. Då berättade hon för mig att jag inte fick lämna restaurangen med wienderbröden.

Denna detalj hade jag inte fått någon information om. Om jag vetat att jag inte kunde lämna restaurangen med bröden så hade jag aldrig tagit dom eftersom jag inte vill äta wienderbröden vid tillfället. Jag hade bott där i en vecka och jag hade vid flertal tillfällen gjort iordning bröd och annat smått och gått och tagit med hem så jag skulle kunna äta vid senare tillfällen men ingen hade sagt något om det vid de tillfällena så detta kom som en överraskning för mig.

Vi hamnade i en liten despyt och stämningen var ganska spänd och chefen kom tillochmed och lade sig i. De visade tydligt att jag inte skulle få gå ut ur lokalen över huvudtaget. Då fräste jag åt dom och sa att jag hade rätt att gå ut och ta en cigarett med mina wienderbröd på tallriken, och då var dom tvugna att släppa mig.

Väl ute på terassen började vi diskutera kring hur vi skulle lösa det hela. Julia och Erik hade även dom "snott" wienderbröd från all inclousive buffén (sicka tjuvar vi var) och nu höll tjejen vid dörren samt chefen ett öga på oss. Vi kunde inte sätta i oss bröden där på plats, då skulle vi troligtvis kräkas, vi ville ju inte lämna bröden, det skulle ju vara jätteåpet och vi kunde ju inte lägga tillbaka dom igen för det skulle ju anses äckligt. Det enda vi kunde göra var att på något sätt försöka smita med dom.

Plötsligt säger Erik att dom hade lämnat sina poster. Vi raffsade ihop våra wienderbröd i servetterna och började i rask takt lämna terassen i riktining mot våra hotellrum, vilka låg åt helt motsatta håll så vi delade på oss. När jag kommit en liten bit hör jag någon som uppfodrande ropar "Madame madame!!!???" efter mig. I panik tänkte jag "Shit nu börjar dom springa efter mig till och med!" och så ökade jag på stegen.

Till historien hör att jag ganska precis innan beställt in ett glas färskpressad apelsinjouce som man måste betala extra för. Jag hade inte skrivit på den lilla notan som krävs vid beställning av dessa extra drycker och det var den servitören som sprang efter mig. Det var lungt, vi ordnade det, bakom knuten, och när han gått kom min make lunkande med jouceglaset i handen och ett stort flin på läpparna. Erik och Julia kommenterade och garvade åt det hela också då de hade hört honom ropa efter mig och också tänkt som jag, att dom började springa efter mig för några fåniga wienderbröd.

Ett tillägg är att när vi åt vår absolut sista lunch på restaurangen så gick chefen förbi mig när jag var på väg ut och fräste något ganska otrevligt på arabiska åt mig varpå jag vände mig mot honom och frågade uppfodrade "Exuse me, What?!" varpå en annan person snabbt fyllde i "Bon apetit" och chefen gick flinande därifrån. Yeah right att han sa "Bon apetit"

Tänka sig att att araber kan vara så känsliga när det gäller wienderbröd!

...-a besvikelsen
På resan lärde vi känna ett trevligt och glatt par (Erik och Julia som nämnts tidigare) som ägnade hela sin resa åt att dyka och härmapor som vi är var vi tvungna att testa vi också. Därför åkte vi på torsdagen iväg på en liten snorkeltur där de lovade att vi skulle få se havsskölpaddor och möjligtvis också en och annan sjöko. Vi bokade även in oss på en dykning som skulle kosta drygt 2 tusen kronor på fredagen. Snorkelturen hade kostat en glad slant den också men mycket mindre än 2 tusen.

Vi åkte iväg till en strand och började pälsa på oss våtdräkter, cyklop, snorkel och simfötter. Vi klafsade ut i vattnet och försökte få någon slags styr på det hela. Jag är inte van vid att snorkla överhuvudtaget och min hjärna anser att det är omöjligt. När jag hade ansiktet under vattnet och skulle andas genom snorkeln så panikandades jag, alltså drog snabba andetag som om jag trodde att jag skulle drunkna vid varje. Samtidigt försökte få någon slags ordning på simfötterna, vilket inte var det lättaste i det otroligt salta vattnet. Fötterna flöt på ytan och när jag sparkade med dem för att få ner dem under ytan så resulterade det bara i att jag lyckades få ner huvudet längre under vattnet och drog därefter in saltvatten genom snorkeln. Detta resulterade i en undermedveten skeptism i hjärnvävnaden och total panik utbröt så fort jag skulle andas. Guiden fick springa in med våra simfötter, (maken hade också problem) och vi fortsatte försöka ta oss fram i våtdräkterna.

Vi kände oss som sälar på land när vi försökte ta sig fram genom vattnet och vi använde mer kraft än vad vi hade. Jag kände att jag skulle orka mycket längre till så jag började bege mig tillbaka till stranden igen då maken ropade på mig. Han hade äntligen fått syn på en havsskölpadda. Jag plaskade tillbaka igen för att få se på underverket. Jo det var roligt, men den var bra liten. Jag tog mig upp på land igen och satt och tjurade över att det vart så lite som det blev och önskade att jag skitit i att försöka mig på snorkeln, att jag skitit i våtdräkten och kunnat haka på guiden. Guiden tillsammans med den enda som verkligen orkade med simturen hade fått se hajjar och en massa andra intressanta saker som vi missade. Vi såg en havsskölpadda i storlek mindre.
Både jag och maken hade haft stora svårigheter, jag hade fått panik och makens skadade fot hindrade honom från att klafsa ordentligt. Därför skyndade vi oss att avboka dykresan på fredagen för den kände inte helt genomförbar.

När vi kom tillbaka till hotellet fick vi höra att de hade sett delfiner nere vid hotellbryggan... som man kunde fått se helt gratis...

...vidriga
När vi var där på den där stranden där allt vad heter dykande gick åt helvete, så behövde jag gå på toaletten. Jag frågade guiden vart jag kunde hitta en sådan inrättning och han visade på att det fanns en buske på andra sidan vägen. Han tog mig i hand och ledde mig över den snabbt trafikerde vägen och pekade åt mig att jag skulle runda busken. Han själv stod och höll vakt. När jag rundade busken kände jag en stank utan dess lika och märkte helt plötsligt att det inte var stenar som låg överallt på marken, det var bajs... mänskligt bajs! Folk hade alltså gått runt busken och bajsat och kissat hej vilt. Jag stod mitt i en enda gigantisk torrtoa!!!

Jag hittade ett ställe som såg minst bajsigt ut, gjorde det jag skulle och reste mig sedan snabbt och gick därifrån och hoppades på att jag inte skulle ha råkat trampa i något. Väl tillbaka till stranden igen gick jag snabbt förbi min maken, gav honom en menande blick som betydde något i stil med: nu är det bråttom, och sen kastade jag mig ut i havet för att försöka skölja bort känslan och äckel.

Jag har hukat i en torrtoalett!!!
Inga bilder på äventyret dock.

...perfekta
På onsdagen åkte vi på supersafari. Det kommer mer om det senare men jag kan sammanfatta detta som det absolut bästa äventyret där vi hann med allt det där som man måste hinna med. Kamelridning eller rättare sagt, dromendarridning, quadkörning, grillning, stjärnskådning och en liten inblick i hur man faktiskt har det där ute i den torra öknen.

Kvällen avslutades med att vi satt och åt middag tillsammans med Erik och Julia samt Robert och Brittan, två par som vi lärt känna på hotellet. Vi hade alla varit ute på olika spännande äventyr. Erik och Julia hade dykt och sett en massa spännande saker, Robert och Brittan hade varit i en spännande stad och prutat runt bland affärerna och vi hade varit helt utanför allt vad civilisation heter.

Sen blev det lite biljardspelande och drinkdrickande med Julia och Erik till sent in på kvällningen. Vi var alla precis lika kassa så det tog en ganska bra stund att ta sig fram till någon vinnare. Vid ett tillfälle blev jag besatt och började slå ner bollarna som ett biljardproffs, men det gick över innan vi hunnit vinna så vi lyckades ta tillbaka bollarna på spelplan flera vändor innan spelt var över.
Sammanfattningsvis den absolut bästa dagen!

...(o)romantiska


På tisdagen var på på romantisk middag. Hissmusik, fyra förrätter, blommor på bordet och akut diarré. Jag tror inte att en magåkomma kan komma mer lämpligt. Vi hade dessutom fått betala en hel del för den här romantiska middagen eftersom all incousive inte var riktigt "ALL" utan man kunde utöver basutbudet beställa en hel del annat som kostade pengar, som till exempel denna romantiska middag.

Middagen gick i stort sett ut på att jag satt själv och åt medan maken var på toaletten. Jag blev lite stressad av att situationen och kände att det inte var så kul vare sig för mig eller för honom. Han lämnade hela efterrätten, han åt lite av huvudrätten och lite sporadiskt av förrätten. Han lämnade all dryck och jag tackade nej till bubbeldrickan som skulle kommit in till efterrätten.

När maken sprungit hem och lämnat mig själv (jag skulle handla lite) så kom hovmästaren till mig och var helt förtvivlad eftersom vi lämnat så mycket och han ville verkligen veta vad som var fel. När han fått höra hur situationen var så blev han mycket bedrövad eftersom romantiska middagar är viktiga att de blir rätt så han erbjöd oss att få komma tillbaka och äta en ny romantisk middag när maken mådde bättre. Självklart skulle det inte vara gratis, men han la upp det som om han gjorde det för vår skull, för han själv skulle ju inte tjäna något på det, alls! *harkel* vi började kalla dem för Ferengis för deras profithunger var väldigt lik i många avseenden "Only five euro".

...opassande
Efter att vi ätit vår romanantiska middag så skulle jag kila iväg och köpa cigaretter så jag hade när vi skulle iväg på supersafarin dagen efter. Vad jag inte tänkte på var att jag var uppklädd i en kort, figurtaight och urringad svart klänning samt högklackat. Det är ju en sak att vara klädd så tillsammans med min man och sittande i en mörk liten restaurang, maken blir vid ett sådant tillfälle lite som ett extra klädesplagg.

Nu gick jag med raska steg själv in på affärsgatan inne på hotellet och kom på mig själv först när jag svängt runt hörnet och alla affärsmännen kom ut ur sina affärer och började komma med kommentarer. Jag skulle få te, alla tittade väldigt utforskande på mig och det var väldigt obehagligt. Jag skyndade mig in på affären där de sålde cigaretter och killen som vanligtvis brukade sitta och spela dataspel och knappt vara kapabel att slita sig från spelet när man kommit in, reste sig nu upp och erbjöd te. Jag köpte cigaretterna och mer eller mindre sprang ut ur arkaden igen.

Ett varningens ord, gå inte klädd på det sättet själv i egypten! Scary!

Egypten - Hemma igen

Nu har jag varit borta från det kalla Sverige och internets beroendeframkallande dragningskraft i över en vecka. Jag tänkte nu meddela hur min vecka har varit och för att det inte ska bli en enda långt jobbigt förvirrat inlägg så kommer jag dela upp detta i några fina rubriker.
I detta första inlägg kommer jag beskriva själva helheten . Jag kommer även beskriva hotellet och Marsa Alam i stort och några ord om Egypten.
De följande rubrikerna kommer att bli (obs klickbara):
Egypten ligger i Afrika, för den som inte visste, och Marsa Alam ligger i den nedre halvan av Egypten mot Röda havet. Marsa Alam är ett nyöppnat turistområde och hotellkomplexen har poppat upp som svampar i en höstskog efter det att flygplatsen byggdes. En liten turiststad har även byggts vid namn Port Galib. Eftersom det är relativt nyöppnat längs med kusten i Marsa Alam och området inte är så känt bland resenärer än så är det relativt billigt att åka dit, men jag tror man kan räkna med att priset kommer öka med åren och att det inte kommer se alls likadant ut om bara fyra år då vi kunde se att det byggdes precis överallt där vi for fram.

Nilen delar av landet och öknen som ligger mellan Nilen och Röda havet är en stenöken och öknen på andra sidan Nilen är en sandöken. En stor del av stenöknen är en gammal havsbotten och det kunde man se från flygplanet då torra rännilar visade sig i marken.




video


Det är 12 år sedan det kom ett rejält regnväder i trakterna vi befann oss i och ungefär var fjärde år kommer det en liten duggning av vatten som knappt hinner ner till marken innan det förångats. Det märks ganska tydligt att det inte regnar mycket då elektriker från västvärlden skulle gråta om de såg hur elen dragist. Det var vanlig innebelysning satt utomhus överallt utan någon som helst säkerhet i fråga om el.
video

Hotellet som vi bodde på hette Three corners Fayrouz plaza hotell. Det låg ganska nära flygplatsen och det var gångavstånd till Port Ghalib som var den lilla staden som låg precis vid flygplatsen.

Det absolut första man fick se när man kom
med en härlig välkomst dring i handen.



video

En panorerande film ifrån bryggan över hotellet och bort till Port Ghalib

Servicen var perfekt men vi fick lite information angående denna och det var att de som jobbade där fick en väldigt låg lön och efter att man åkt fick de påök om det var fler än 75% som gett bra omdömme. Därför ska man undvika att klaga. Vid ett tillfälle så fick vi höra att en av hovmästarna (en av de som troligtvis tjänar bra i jämförelse) tjänade ungefär 260 egyptiska pund i månaden. 260 x 1,5 så kommer du upp i vad det blir i svenska pengar. Alltså en så där 390 kronor i månaden. Mitt råd för de arbetandes skull är: klaga så lite som möjligt och endast i nödfall! Jag såg ingen anledning att klaga, jag tycker att det var en helt otroligt fin service.

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive