Nu är det bevisat - jag är inte imun.

Det var många år sedan jag var magsjuk. Jag har jobbat på dagis där infuensor har gått, jag har tagit hand om mina barn och min man utan att själv drabbas. Jag var lite för självsäker i går kväll för innerst inne var jag inte orolig, det var inget som skulle drabba mig mer än att jag skulle få ta hand om alla.

Klockan ett i natt fick jag svar på tal.

Klockan tre följde sonen efter

Själva attackerna höll bara på i fyra timmar med de var på alla sätt otrevliga. Jag tänkte att eftersom det bara var fyra timmar så skulle detta väl inte vara någon fara men jag har varit helt utslagen i dag. Jag har ont i kroppen, ryggen, kan inte äta och om jag går upp och rör på mig så känns det som om jag ska svimma.

Jag vill här påtala att jag har två hjältar i mitt liv, min make och Magnuz.

Maken gick igenom sitt mellan sex och tio och när jag kom igång vid ett så var han väldigt utmattad men han var ändå ett stöd till mig i min dödsångest som uppstår då jag har kräkfobi. När sonen kom i gång tog han hand om oss båda två som den hjälte han är.

Då jag och maken har legat helt utslagna i sängen med värk i hela kroppen, illamående och migränliknande känslor så har Magnuz tagit hand om barnen. Han har även sagt att han blir kvar över natten om det behövs. Det finns inte många så goda människor tror jag, vi känner den bästa av människor! Tack Magnuz för att du finns för oss.

Nu ska vi bara försöka bli människor tills i morgon.