onsdag 31 oktober 2007

Jag ger upp

Idag har jag verkligen fått nada gjort, absolut INTENTING!!!
Jag har suttit och läst min bok som inte bara är engelsk, den är tråkig också, för att citera mig själv när jag skrev tenta för två år sedan och även då hade en tråkig engelsk bok.

Jag ger nu upp, jag åker hellre hem och har dåligt samvete över att jag inte får något gjort men umgås med familjen än att sitta och ha dåligt samvete för att jag inte får något gjort och ha dåligt samvete över att jag inte umgås med familjen.

Jag skulle även vilja citera något min kära vän Barbro, bääääbs har sagt, som jag tycker var så fint. Hon och en annan vän satt och talade:
"det löser sig nog"
"Ja, och gör det inte det så dör man"
"ja, och det kan ju vara en befrielse"

Det kommer hädanefter få vara min ledstjärna här i livet, så jag slipper oroa mig och stressa så infernaliskt.

Nu beger jag mig till mitt internetbefriade hem.

Idag är det halloween


och det ska jag fira med att läsa i min engelska bok, och äta lunch med Bääbs och inte träffa min familj på hela dagen :( ... men jag har i alla fall en dödskallemössa på mig, som är alldeles ny och glittrig :)

Min hjärna


Här är den, mitt innersta, the thing that makes me tick! Jag var så stolt och visade upp bilden av min gråa massa för folk men när jag visade upp den förmin man så förstördes den mystiska och stolta känsla jag hade kring min hjärna. Han, mannen som gett lek med mat ett ansikte, han som kan se saker i allt, han som kan ge en klubba en personlighet, han utbrast, "MEN DET ÄR JU EN LITEN GUBBE, EN GLAD GUBBE MED ANTENNER!"

Mannen som alltid ska slå min i intelligens, han som alltid är lite bättre och lite snabbtänktare och som alltid kan liiite mer än mig när det gäller att kunna konstiga saker eller allmänbildning. Han har nu också fått uppenbarelsen av min hjärna att framstå fånig :(

Jag har en liten glad gubbe med antenner i hjärnan, och när jag tittar på den så kan jag inte se annat än den där fåniga glada filuren med antenner, garvandes åt mig innifrån min skalle.

Jag tror det är en geting...

tisdag 30 oktober 2007

Mitt innersta

Idag har jag gjort något som är få förunnat och om det är förunnat så kan det med stor sannolikhet vara i lite jobbigare omständigheter än för mig.
Jag har kikat på den grå geggan idag. Det var skithäftigt, om jag ska beskriva det milt. Jag kom till sjukhuset, behövde bara vänta i fem minuter innan det var min tur och bara det ger ju en ett positivt sinne. När jag kom in in röntgenrummet så var mina sinnen öppna som på ett litet barn.

Jag skulle ligga på en britts som åkte fram och tillbaka genom en stor cirkulär anordning som hade någon komponent som snurrade fasligt fort. Innan vi satte igång sa jag på ett så där barnsligt, förhoppningsfullt och glatt sätt "kan man få en kopia av någon av bilderna ni tar på hjärnan?" och jag fick ett positivt svar så jag kommer under dagen lägga upp min fina hjärna här i bloggen, för alla att skåda.

Jag åkte fram och tillbaka några gånger och det fotograferades och sedan fick jag gå ut i väntrummet och vänta på den bild som dom skulle skriva ut åt mig. I väntrummet var en sån där trykt stämning som det kan vara i väntrum där folk väntar på att få svar på jobbiga frågor som har med de inre organen att göra. Jag däremot satt och hade säkert samma aura som en femåring som väntar på glass.

Efter en liten stund kom sköterskan ut med bilden av min hjärna och jag utbrister "coolt!" medan hon pekar och visar de olika komponenterna som syntes i hjärnan som jag läst om förra terminen men inte kommer på namnet på direkt nu i skrivande stund, mer än amugdalan i så fall, två små larvliknande strängar som ligger och sover inne i hjärnan. Jag utbrast fler tonårskommentarer som "häftigt" och "coolt" igen och sedan var det klart för mig att gå och jag har säkert gjort intryck på de stackare som satt och väntade samtidigt som mig i detta väntrum.

Nu ska jag sätta den grå massa i bruk genom att fortsätta plöjja litteratur.

måndag 29 oktober 2007

Jag har fått en ny vän

Denna vän påminner om en barnsaga som jag hörde när jag var liten. Jag kommer inte ihåg vem det var, men barnet det handlade om hade ett par jättefina mockasiner som hon (jag har minne av att det är en flicka) stoltserade runt med. Efter ett tag kände hon en liten knöl inne i mockasinerna som blev som en liten vän. Denna vän fick ett namn och hon tyckte mycket om sin vän. Efter ett tab började den lilla knölen i mockasinerna att göra ont och hon hade svårt att gå. Men knölen var en vän som till och med hade ett namn, men när fröken eller mamma eller vilken hemsk person det nu var, såg att hon haltade så *drar ett förskräckt andetag* klippte personen bort knölen!!!

Ungefär en sån vän har jag fått, fast den sitter inte i nån mockasin utan mellan stortåbenet och tån bredvid stortåbenet, låt oss kalla den för pektån, alltså pektåbenet. Mysko, tårna är lite som flickans kön, det finns inga bra namn på dom så man snor från andra delar av kroppen istället, som framstjärt, pektå. Ja ja, ialla fall.

Om någon får för sig att ta bort den så hoppas jag att det inte är med en vanlig kökssax i alla fall.

Jag har haft halux valgus i många år. För er som inte vet vad det är så är det när stortån faller in mot de andra tårna, alltså pektån, långtån, ringtån och lilltån, men framförallt pektån efterson det är den som är precis bredvid stortån. Sedan utvecklas det, i leden mellan själva foten och stortån, på insidan av foten, en broskutväxt som blir större och större genom åren. Under vinterhalvåret när det är kallt och fuktigt kan jag lida mycket av denna utväxt och jag har försökt få remiss till operation fast fick då veta av läkaren att min broskutväxt skulle försvinna om jag använde hålfotsinlägg. Ja jag säger då det, läkarvetenskapen går verkligen frammåt, nu har de tagit fram hålfotsinlägg som tar bort broskknölar, men tyvärr hittar jag inte denna underbara uppfinning. De hålfotsinlägg jag hittar gör bara ont.

Min nya knöl, den mellan tåbenen, har jag fått höra troligen också är en broskbildning, mellan benen som är ett resultat av en överdimentionerad halux valgus. Detta har jag inte fått läkarutlåtande om, men eftersom läkare kan ordinera hålfotsinlägg för att få bort broskknölar så känner jag min lika säker med en lekman, vilken som helst.

Knölen jag har gör inte ont (än), den är liksom mjuk men ändå hård i mitten och jag har kommit på att den måste få ett namn, men vad. Jag menar, knöl är så otrevligt och opersonligt, denna utväxt kommer säkert att finnas hos mig under resten av mitt liv. Jag vill kunna vara den där knasiga gråhåriga tanten på ålderdomshemmet som kan sitta och prata om minnen som jag, och knölen, har tillsammans. Så länge får den hete, knut, så får vi se om jag kan komma fram med något bättre namn tills i morgon.

Måste vara abstinensen

Att vara utan internet i en och en halv vecka sätter sina spår. Nu när vi har fått lite nät, via den där mobila uppkopplingen, som går lite långsammare så är jag som en drogknarknarkoman som precis har fått tag på en sil. Det är alltså inte den där bra skiten utan något billigt skräp som är utblandat till nittio procent, men såååå jävla bra just för stunden eftersom jag inte fått något på så länge.

Därför har jag suttit framför datorn hela dagen, med ungefär fem minuters avbrott var tionde minut då jag måste gå och separera ungarna som bråkar.

Jag har kollat mina mail, jag har kollat facebook, jag har uppdaterat bloggen och jag har läst andras bloggar. Fasen, vad internet är livsnödvändigt! Precis som facebook.

En timme extra

I går natt skulle man dra tillbaka klockan en timme vilket ska ge en en timme extra att få sova. Vi missade ju det så vi gjorde det på förmiddagen istället så man kan säga att vi fick den extra timmen i natt.

De flesta småbarnsföräldrar sitter säkert och sucker irriterat över den här timmen extra som vi fått tillbaka och säger: "eller hur!" eftersom småbarns inre klockor inte ställs om utan dom går upp samma tid som vanligt. Jag tänkte så, att jag kommer ju få gå upp, enligt klockan, en timme tidigare än vanligt, alltså samma tid som alla andra dagar.

Men jag blev väckt halv nio i morse, alltså halv nio enligt nutid, alltså halv tio enligt mina barns inre klockor. Jag har väluppfostrade barn, eller helt slutkörda, beror på hur man ser det. Idag ska vi slappa, det känns så :)

Kväll på campus

Universitetet brukar på vardagarna, mellan åtta och fem , sprudla av liv. Det är studenter som skyndar sig till föreläsningar eller till seminarium, det är studenter som grupparbetar, det är föreläsare som skyndar genom korridoren för att inte komma förstent till sin egen föreläsning, det är studenter och lärare som fikar, det är cafepersonal som skyndar genom korridorerna med mat till de som varit lata nog att inte orka gå och sätta sig i restaurangen som en vanlig människa med mera. Som sagt, fullt liv!

I går, söndag, var det inte fullt liv överhuvudtaget. Jag kom dit elva, trodde jag, men klockan var bara tio. Körde taktiken att byta milja efter två kapitel för att inte somna över böckerna. Jag började i pentryt och avslutade den läsningen med lite lunch och en kopp te. Vidare ner längst ner långhuset och satt där en stund för att sedan flytta över till biblioteket.

Det stängde fyra så då flyttade jag över till långhuset igen (som heter långhuset av en anledning, jag lovar) och hittade ett litet fint grupprum. Det var helt upplyst och jag sjönk in i boken och läste och läste och strök under och läste. När jag läst klart de två kapitlena skulle jag flytta till en ny plats men när jag klev ut ur mitt lilla upplysta grupprum så kände jag av kontrasten mellan långhuset på veckodagarna och söndagskvällarna. Det var nersläckt, några få lampor var tända vilket såg till att ge lång skuggor i korridoren. Det var skumt, det var läskigt och spöklikt. Det var alldeles tyst.

Jag började gå längs med korridoren och mina steg ekade och det lät precis som det var någon annas steg som ekade blandat med mina steg, men när jag stannade så försvann även dom ljuden så jag hoppades på att det bara var jag. Precis när jag bestämt mig för att gå ner till pressbyrån och läsa det sista så träffade jag på några andra som också satt och läste, så då vågade jag vara kvar.

Inte långt efter det så släkte dom även ner dom sista lamporna så jag fick ge upp och åka hem. Men jag hann läsa halv a boken, det är inte illa pinkat!

söndag 28 oktober 2007

knappt tre kapitel på tre dagar

vad gör jag, hur gör jag, det är helt otroligt.
Jag har en fem böcker att plöja igenom till och med torsdag och tänkte i torsdags att jag skulle börja med den boken som jag bara skulle läsa tre kapitel ur, för jag hade bara en halvdag.

Nu tre dagar senare har jag inte ens läst ut den boken. Nu är denna boken riktigt sövande, det är en matta av text över sidorna och kapitlena är trettio sånna sidor vardera. Jag har två sidor kvar på det sista kapitlet och jag känner att jag tänker helt enkelt bara skita i dom och gå över på nästa bok innan någon hittar mig i långhuskorridoren med stirrande blick och aktiv i någon slags banka huvudet i bordet tills du svimmarlek.

Jag ska alltså ta någon av de andra böckerna som är upplagda på precis samma sätt och läsa dom istället, och då inte bara tre kapitel, utan typ tio sådana.

lördag 27 oktober 2007

prioriteringar

I går var det fredag och denna fredag hade jag dubbelbokning. Först var det Magnus Betnér, eller Magnus BetnÚr som dom hade stavat det på biljetten, och sen skulle vi till kåren och träffa gamla kompisen Figge som har flyttat ifrån oss. Jag hade, kvällen till ära, fått skaffa barnvakt eftersom maken hade fått för sig att jobba kväll just den här kvällen.

Barnvakterna hade inte kunnat med att tacka nej när jag frågade dom, eftersom jag varit barnvakt åt deras barn åtskilliga gånger, och dom tyckte att det var dags att betala tillbaka. Jag lämnade barnen hos barnvakterna vid fem och åkte sedan in till staden för att möta resten av Magnus BetnÚrföljet. Jag hittade en tröja som det det stod "...håll käften och stäng av Per Gessle" och den köpte jag jättesnabbt och gav sedan till min kära vän och barnens extrapappa som blev jätteglad.

Jag upptäckte att jag och Magnus BetnÚr har ungefär samma ståndpunkt i många olika områden, framförallt föräldraskap och genussyn på barn och vuxna. Skulle vara intressant att snacka med honom, eller jag vet inte förresten, skulle väl bara bli: "Ja precis, så tycker jag med" och det kan nog bli tråkigt.

Sen när Magnus BetnÚr var klar så skulle jag åka till barnvakten, köra till universitetet och bli avsläppt och barnvakten med barn skulle åka hem till oss och natta barnen. Vattentätt! Jag sa, "vi sen snart" till min kompisar och studsade glatt till bilen och kör en snabb sväng förbi McDonalds för att få i mig lite kalorier och andra bukfyllerisaker. När jag kommer till barnvkten så möts jag av mina barn och framförallt ett av dom är helt rödgråten och brölar: "Mamma jag vill att du ska följa med hem, annars vill jag följa med dig till universitetet, jag har saknat dig mamma, lämna mig inte igen, snälla snälla!"

Får veta att han gråtit efter mig den senaste timmen och då väljer jag att åka hem med barnen i stället för att åka till Kåren, för jag är i första hand Mamma, andra hand student och tredje hand overallare! Och man kan ju undra vad jag skulle vara för socionom om jag hade valt att gå ut på krogen istället för att ta hand om mina egna barn när dom gråter efter mig så som dom gjorde.

Vi kom hem och dom fick smörgås och gick och lade sig. När jag läste en saga för de trötta små liven så kände jag att vad är en konservation med en full overallare jämfört med en sagläsning för mina små darlings. Och när jag hade läst klart ville inte min tvååriga dotter att jag skulle gå så jag satt kvar och sjöng för dom en liten stund och fick studera hur dom båda sakna somnade in, hur ögonlocken blev tyngre och tyngre och jag kan lova, det var mysigare än vad jag tror något under hela kvällen på kåren skulle kunnat ha blivit.

När dom somnat så var klockan närmre tio och jag gick ut ivardagsrummet, men jag hittade inte fjärrkontrollen så jag fick titta på teve i sovrummet, liggandes i sängen. Jag hade somnat före elva, jag tror att mina barn valde den rätta kvällen för mig för jag var fullständigt utpumpad, och nu ska jag till den tysta läsesalen på campus så jag kan bli socionom nån dag.

Den som gapar efter mycket

Vi har ju som sagt varit utan internet ett litet tag nu, men jämfört med de som har varit utan internet längre än oss, har varit utan längre än oss, så vi ska inte klaga. Men det är i alla fall tillräckligt länge för att vi ska bli irriterade. En och en halv vecka.

Maken såg en reklam för mobilt bredband och började med en kampanj här hemma som gick ut på att det mobila bredbandet skulle vara jättebra uppe i norrland. Även när jag sa att jag som har comviq inte har något nät när vi är i norrland, så var det ett bra argument. Så nu har vi mobilt bredband, och tills dess att vårt fasta bredband kommit tillbaka så är det det ända bredband vi har.

Men när maken skulle installera bredbandet i sin laptop så funkade det inte, och inte heller musplattan, tangentbordet eller on/off-knappen. Han svor, naturligtvis, men jag sa på ett lite halvreligiöst sätt att det nog var den stora internetgudet som håller på att pröva vårt internettålamod och när maken tog till ett mobilt bredband så blev vi straffade för det.

I natt fick vi tillbaka vår uppkoppling från den fasta abonemanget. Maken var jättelycklig och när han väckte mig i morse så berättade han att vi fått tillbaka abonemagnet och skulle visa mig. När jag tryckte på internetikonen så... hände ingenting. Vi hade alltså uppkoppling i natt, men nu är det väck. Däremot funkar den mobila uppkopplingen och makens dator har skärpt till sig igen. Det är ju skönt.

fredag 26 oktober 2007

Dålig koll

tänka sig, nu har vi varit utan bredband i en och en halv vecka.
I går när jag hämtade lillaflickan så fick jag höra från en av de andra föräldrarna att det var föräldramöte på sonens skola. Det hade jag INGEN aning om. Snacka om att vara en dålig förälder. Vi missade förra för vi hade inte ingen aning om det mötet, och nu var det alltså möte igen och det skulle jag INTE missa.

Det börjar ju bli lite pinsamt det här menar jag.

I förrgår hittade jag två lappar i skåpet (inte för att jag inte tittat inne i skåpet tidigare, men av någon anledning så dyker lapparna upp från ingenstans, en eller två veckor försent) där det stod att han skulle göra kapitel 4 i läxa sen stod det att han skulle göra kapitel 5 i läxa och sen stod det att han skulle göra kapitel 6 samt att det var viktigt att han gjorde den eftersom han blev ledsen när han inte kunde hänga med på det hans kompisar pratade om i klassen. Tack för den själasmällen. Det förstår väl jag med, men det här med lappar funkar uppenbarligen inte.

Det senaste vi hade hört var att det inte var mer läxor så då gjorde ju självklart inte vi dom.

Nu till mötet, jag fick slänga mig på telefonen och ringa vår underbaranste barnvakt i hela världen, som alltid ställer upp (och som förövrigt skulle bli en helt underbar pappa, den dagen han blir det) och han kunde hoppa in, som vanligt. Jag kunde gå på mötet och där fick jag veta att det varit problem med busighet och okoncentration. Härligt, nu är jag uppdaterad. Och sen satt vi och kolladepå film hela kvällen så jag kom inte i säng förrän efter tolv, som vanligt, men det där med sömn är överskattat. Jag menar, ligga stilla i en säng och blunda, hur kul är det egentligen på en skala?

tisdag 23 oktober 2007

Gamla bekanskaper

Nu har internet legat nera i snart en vecka och jag har återfunnit gamla vänner. Playstationet. I går hann jag gå igenom de flesta av barnens spel, wipe out och slutligen ratchet and clank. Det var ganska trevligt faktiskt. Men jag kunde tyvärr inte kolla min email, mitt nya schema inför kursstarten eller uppdatera min blogg så därför får den ett litet minus i alla fall.

Jag har ju hållit glocalnet uppdaterad över mitt internetberoende och så ocskå i går. När jag ringde i onsdags så sa dom att dom gjorde en felanmälan. När jag ringde på torsdagen så tog dom mitt telefonnummer för att höra av sig om det skulle bli någon förändring. I fredags tog dom det igen för dom kunde inte se att jag lämnat det tidigare. I onsdags sa dom att dom inte inte visste hur lång tid det skulle ta, men absolut inte längre än en vecka. På fredagen sa dom att dom skulle jobba för att se till att vi skulle ha det up and running tills på söndag (förhoppningsvis) för deras tekniker jobbade på och skulle så också göra på lördagen och söndagen.

När jag ringde igår så pratade jag med en mycket arrogant människa. De jag pratat med tidigare hade i alla fall varit trevlig, tillmötesgående och visat en förståelse i min irritation över att den tjänst som dom lovat oss uteblivit. Den här personen säger att det är ju självklart att det inte har hänt något än eftersom felanmälan inte kommit till teknikerna förrän på fredagen på grund av deras pappersarbetesprocedur samt att dom inte jobbar under helgen vilket helt krasst innebar att dom KANSKE hade börjat jobba med vårt problem IGÅR måndag, när jag pratade med honom.

Jag blev naturligtvis irriterad och kommenterade detta och han sa att det fanns nog ingen chans att vi skulle få tillbaka internet inom denna månads utgång. Detta sa han mycket nonchalant och tyckte självkart att jag överdrev mina känslor. Jag talade om för honom att visst hade vi blivit lovade kompensationer genom att vi inte skulle behöva betala fullt pris denna månad, men med tanke på de utgifter som vi nu helt plötsligt har, som att jag fått åka, sammanlagt, antal mil för att kunna göra de uppgifter jag förut kunnat göra i mitt eget hem. För att vi nu måste gå till posten och betala våra räkningar och vara tvugna att betala en avgift som vi inte skulle behövt göra om deras tjänst hade varit vad de lovat att den skulle vara. Detta sa han inte var deras ansvar, nä sa jag, men att vi har ett fungerande internet är deras ansvar vilket indirekt blir deras ansvar eftersom deras problem har blivit vårat problem.

Allt detta bara föra att vi skulle uppgradera vårt internet till ett snabbare bredband. Jag och maken pratade om att vi kanske skulle byta bolag, men han kom med det problemet att vi har bundit oss i tolv månader till deras tjänst när vi uppgraderade. Men, om de nu inte kunnat fullfölja sin del av avtalet, alltså att leverera oss ett snabbt bredband, så behöver väl inte vi fullfölja vårat. Jag ska kolla med mina vänner juristerna om det... för nu är jag förbannad!

söndag 21 oktober 2007

Lök

Det finns ett gäng olika lökar i vår värld. Vi har den typ av lökar som jag har i min BH, det finns vissa som säger att de lökar när de fiser eller rapar men så finns det lök som vi äter. Det är flera olika där med, vi har röd lök, gul lök och vitlök. Det finns fler lökar, sånna där små lökar som jag inte kommer på vad dom heter nu bland annat.

Om man säger lök så brukar man hänvisa till den gula löken ,den som är standars i vårt avlånga land. Därför drog jag den kalla slutsatsen att när jag beställer en pizza där det finns lök på, så är det gul lök dom menar. När jag sedan får in pizzan och ser att det är röd lök så kommenterar jag det och säger att "oj jag förväntade mig gul lök, röd lök kan vara lite stark för mig" så säger dom "ja ja men det är ditt eget fel, du skulle sagt att du ville ha gul lök" sen för att släta över det och sätta plåster på mitt lilla löksår, så tar dom med en skål med rå gul lök till mig och säger att jag kan peta bort den röda och lägga på den gula om jag vill. Jag vill inte ha rå kul lök, jag vill ha tillagad gul lök.

Jag åt pizzan med röd lök och nöjde mig med det, men jag kommer gnälla lite om det till folk så dom får veta hur mycket jag lidit över denna lökincident!

Nu ska jag bli hämtad av min make och se efter min dotter som fallit med huvudet före rätt på en asfalterad parkering. Kanske en liten tur till läkaren med det. Det ger mig lite perspektiv på tillvaron, jag menar en lök är väl inte hela världen då.

Bibeln

Jag håller just nu på att läsa barnens bibel för min sexåriga son. Jag tänker sedan fortsätta med att läsa en motsvarighet för koranen och samma med de judiska böckerna. Efter det vill jag gärna gå vidare med böcker som handlar om hinuism och andra religioner som inte tillhör västvälden på samma sätt.

Jag är själv inte troende eller religiös på något sätt men ser det som en viktig del i samhället, man bör veta vad de olika troerna går ut på, och då inte genom hörsägen för det blir ofta så fel då. Det är på det sätter rykten om att muslimer tycker si eller så eller att kristendom står för annat.

Vi har hittills hunnit gå igenom jordens skapelse, hur gud skapade människan och kain och abel och noaks ark samt han vad hen nu hette som flyttade till kanaans land. Det är där vi är nu.

Min som får reflektera över det vi läser och hittills har han ifrågasatt varför gud är så egenskär, varför han dödar och straffar folk för så små saker som att han inte hyller gud tillräckligt mycket. Att han dödade alla via flodvågen är något han funderar mycket över. Undrar hur det kommer vara senare i boken. Det blir ju inte snällare direkt, innan jesus föds i alla fall.

Det lustiga är att folk reagerar när han sitter och säger: Mamma läser en bok som handlar om en kille som dödade en annan kille, och då fick han flytta, och det vara bra. Men sen drunknade alla. Ja... det är i korta drag bibeln! i alla fall en bit av den.

fredag 19 oktober 2007

Ingen nytta gjord

Jag åker till universitetet för att få något gjort eftersom jag inte har internet hemma men eftersom jag inte har något internet hemma så har jag varit tvungen att uppdatera hela mitt liv så jag har knappt haft tid till skolarbete. Jag har kollat facebook, uppdaterat bloggen, kollat helgon, kollat alla mailboxar och svarat på alla frågor inne på vetgirig. Det sista gick för övrigt åt helvete, när man har fem matcher att göra, känner sig lite stressad och sitter på en skola med folk som springer förbi hela tiden så är det svårt att lägga ner sin själ i det. Jag förlorade allihopa, så jag kunde istället ha fått förlora dom på walk over så hade jag haft lite självkänsla kvar i alla fall.

Jag har varit uppe och pratat med Pia också förståss, och hon är helt inne på att vara vår frontfigur i sekten, det verkade väldigt intressant tyckte hon. Då fick jag dessutom veta att hon skrivit böcker i ämnet, vilken klockren inprickning!

Jag har så sett också hunnit äta lunch med folk från kåren och tagit reda på vad som gäller i fråga om seminarium och restuppgifter.

Och så har jag sökt lite på olika begrepp som fanns med i det som jag hade lagt in i datorn i onsdag fast det ledde förståss inte till något. Och så har jag skickat mail till en islamsk förening med förfrågan om dom har någon barnvänlig och pedagogisk upplaga av koranen som jag kan läsa för min son (vill ju se till att min son är religiöst upplyst) när jag är klar med att läsa barnens bibel för honom.

Så när man räknar i hop det så har jag väl varit lite produktiv ändå så nu ska jag åka hem och ta hand om mina små älsklingar, ha lite fredagsmys i form av pizza, cola, kakor och lite chips. Va då, göder vi våra barn :o nej då, bara på fredagar och lördagar, resten av veckan avger dom energi genom att tjata om pizza, godis och chips i form av att ligga på golvet och sparka och slå för att få mamma på andra tankar. Det avger allt en hel del enerig det, så mina barn håller sig spänstiga och allerta.

Tillbaka till ensamheten och utanförskapet som det innebär att vara utan internet, jag får väl telefonterra alla mina vänner hela helgen så jag inte tappar greppet om omvärlden.

Abstinensen ligger som en tät dimma

I går kunde jag inte gå ut på nätet alls. Det var fruktansvärt. Tänk att man kan bli så beroende av något så, i många fall, oviktigt. Den här gången kunde jag känna hur bra internet var. Jag håller på att starta en sekt :) japp precis. Det ska bli spännande på måndag då jag ska värva hela klassen. Men för att starta en sekt så behöver jag bakgrundsfakta på sekter och på de som min sekt ska bygga på. Det är svårt att fixa utan internet, märkte jag.

Men jag kunde i alla fall surfa in på facebook, via min mobil. Livet är underbart, när man åtmindstone kan göra det absolut livsviktigaste :D

Nä tillbaka till sektarbetet, och hungrig är jag också!

onsdag 17 oktober 2007

Isolerad

Idag när vi skulle använda internet så upptäckte vi att vi inte har någon uppkoppling. Vi har beställt snabbare bredband men det känns som om det blev en aning långsammare i stället, alltså, helt still! Vi ringde och fick reda på att vi kommer få uppkoppling i morgon. Det innebär att vi kommer vara helt avstängda från omvärlden i kväll. Rena stenåldern, som om vi levde på åttiotalet igen. Hur gjorde vi då?

När jag kom till skolan och skulle ringa en klasskompis så upptäckte jag att min mobil fått för sig att jag har headset på. Men jag har inget headset på. Det innebär att jag hör signalen när någon ringer, jag kan även ringa till folk, men jag hör inte vad de säger och de hör inte mig. Jag fick springa runt och leta upp min klasskompis och låna hennes telefon eftersom min mobil ringde fyra gånger på en kort stund. Det är väldigt ovanligt. Folk ringer inte mig mer än när de inte borde.

Jag är alltså avstängd från internet där hemma och min mobil fungerar inte som den ska. Jag kanske ska permanenta håret, ha stentvättade jeans med hög skurning samt sminka mig i rosa färger och ha pastellfärgade tröjjor på mig. Jag menar, ska man leva som på åttiotalet så ska man!

Seminarieproblemet har löst sig nu. Jag kunde ändra hjärnröntgen till en vecka senare, men problemet kvarstår egentligen ändå så det är ingen ide att säga "ja ja nu beklagade du dig för ingenting". Problemet är löst för mig, men problemet kvarstår eftersom andra kan råka ut för det. En kompis till mig har fortfarande tio sidor att skriva och en annan kompis missade sin nära släktings begravning. Men jag har i alla fall inte några problem längre.

Tjingeling!

tisdag 16 oktober 2007

Men varför sitter jag här

Det är som om datorn har klister på sig. Jag vet att jag ska upp klockan sju i morgon, jag ska vara kreativ med gruppen, men ändå sitter jag HÄR!?

Nä, det måste bli ändring, GOD NATT, nu går jag och och lägger mig (men först ska jag bara kolla mina mailboxar, checka så ingen skrivit något på facebook, och så ska jag kolla två andra comunityn och sen måste jag ju kolla facebook igen och SEN ska jag gå och nana... om inte väckarklockan hinner ringa först.

Våldtäkt?

Jag sitter och tittar på nyheterna och de pratar om det här med den fällande våldtäktsdomen och folk pratar om sex hit och sex dit och jag blir så förvirrad. För mig är inte en våldtäkt en sexuell handling, det är en misshandel och att man fokuserar på sexet känns så fel. Det är ju inte konstigt att domarna blir så fel när man fokuserar på andra saker än det som faktiskt borde vara i fokus.

En jämförelse.
En person kommer fram till en annan person och räcker fram handen för att hälsa. Den andra person tar även han fram handen för att hälsa och när de fattat sina händer så tar den första personen och börjar brutalt slå den andra personen i ansiktet och sparka på personens kropp samtidigt som han håller fast handen i ett hårt grepp.

Om denna händelse skulle komma upp till rätten skulle man då börja fokusera på själva hälsningen? Ville person två hälsa på person ett? Brukar person två hälsa på vilt främmande människor hur som helst? Hade dessa personer hälsat tidigare? Hade person två väldigt hälsningsinbjudande händer eller hälsningsinbjudande kläder? Var person två full när den hälsade på person ett?

Jag undrar, skulle inte folk reagera om ett misshandlesmål skulle låta på det här sättet? Varför reagerar man inte på att mål angående den typ av misshandel som riktar sig mot kvinnor kan pågå på exakt detta sättet utan att någon reagerar eller ifrågasätter om man verkligen kan säga ja från början men säga nej sen. Om någon sträcker fram handen för att hälsa så förväntar man sig inte att få stryk, man förväntar sig att man ska skaka hand. Om någon bjuder in till sex så ska man inte behöva förvänta sig något annat än sex, så fort detta går över till misshandel och tvång så är det inte längre sex, det är våldtäkt eller rättare sagt, ren och skär misshandel.

Hälsa / Studier

Jag har haft yrsel under en lång period och var hos läkaren för konsultation i ämnet för några månader sedan. Han tyckte att det var säkrast att göra en liten käck hjärnröntgen för att se att det inte fanns några små otäckingar som gömde sig i min gråa massa innan man uteslöt det helt. Jag har väntat ett tag nu på att få tid till hjärnröntgen men nu äntligen damp brevet från landstinget ner i brevlådan. Min tid är nästa tisdag. Nästa tisdag är även vårt andra seminarium. Detta seminarium är redovisningar som är väldigt intressanta och jag vill inte gärna missa dessa, men min hälsa måste väl gå i första hand, tycker man. Om jag hade haft ett vanligt arbete så hade det det, inga problem för mig att få ledigt, men nu år det så att jag är student. Om man är student så är man nämligen inte en myndig vuxen med samma rättigheter och val som vuxna myndiga människor. Nej, kan man inte gå på ett seminarium så måste man straffas.

Om jag inte går på seminariumet så ska jag skriva utlåtande och sammanfattanden på alla de arbeten som redovisas den dagen som jag missar. Om jag är där så kan jag sitta i ett hörn och sova, men är jag inte där så ska jag engagera mig som en idiot. Detta ska jag göra under den tid jag ska plugga inför tentan, tentan är examinerande och jag vill väldigt gärna klara den så jag får helt enklet välja studierna före hälsan. Jag kommer självklart inte lägga mig helt tyst utan jag ska självklart upp och debattera mitt fall för läraren först.

Men med tanke på att en klasskamrat var tvungen att skippa en begravning för en närstående släktning för ett seminarium där folk redovisade kapitel från en bok som vi ända ska tenta av på salstentan så är nog inte min framtida begravning (om dom hittar en liten kluns i huvudet) något som dom har på sitt samvete (om dom hittar det försent om jag inte går på röntgen på tisdag)

Kvällen efter sjöslaget

Trött, sliten, lite lätt bakis och väldigt hes sitter jag nu efter ett dygns båtresande. Kortfattat vad jag lärt mig:
När vissa anser att det finns en hel del likheter mellan mig och enirotrollen vilket därför fick mig att kolla upp om en av upphovsmakarna till dem möjligen hade haft mig som förebild och svaret blev: "What ever makes you sleep at night" så känns det föga upplyftande.

Blommor kan vara närgågna. Min blomma, som för övrigt är nästan en meter lång, blå och löjligt glad och heter August Strindberg den fjärde, bor på ena sidan av min overall, har nosat i skrevet på folk, taffsat på ett antal tuttar och rumpor samt öppnat Barbros ovve och krupit in med sitt skafft där.

Det finns gränser för hur mycket man bör berätta när man leker "jag har aldrig". När man kommer med uttryck och namn på saker som ingen annan överhuvudtaget hört talas om och dessutom dricker på saker som innehåller kroppsvätskor, kroppsöppningar och sugrör så kan folk få en viss mystisk uppfattning om en, och när hångel med närstående släktingar dyker upp, ja då kan vilken fest som helst dö ut.

Hytt 6200 har en väldigt fin toalett, så fin att ett bokningssystem fick uppsättas och telefonen till hytten gick varm, samt att det även blev kö ut i korridoren men folk som gärna ville besudla denna inrättning, sen att det var en hård reklam som gick ut till alla vi mötte behöver inte alls ha något med saken att göra.

Att ett plums när man drar upp ovven efter en sittning på den vita porslinsmuggen kan få nervositeten att höjjas. Men bara plånbok och mobil finns kvar i sina fickor så vill man inte ta reda på vad det var utan går ut visslandes som om inget hade hänt.
'
Att om man har ett par högtalare från åttiotalet med sig och musik av Steven Lynch (trubadurstuk) så är det rent av omöjligt att försöka överrösta Assistenten.

Att när man vistats på en färja i ett dygn så gungar världen när man klivit av. Nu ska jag gunga in till sängen och försöka få lite sovt innan jag måste gå upp till vardagen i morgon igen. Fortsättning följer på listan i morgon när jag vaknat och kommit på fler idiotier som vi har gjort i klädda overaller, vilket betyder att man lämnar det mesta vettet hemma!

GOD NATT

söndag 14 oktober 2007

Morgonen före sjöslaget

Japp, det är den stora dagen och jag blir hämtad om en och en halv timme. Jag är aptrött, huvudet värker och halsen känns som ett öppet sår. Denna känska hade kunnat vara ok om jag hade varit ute och drällt och förfestat inför den stora avresan, för det skulle kunnat vara bakfyllesymtom.

Om det nu hade varit så väl. Min förkylning är fortfarande aktiv och jag har inte fått sova något i natt för dottern har blivit sämre. Hon har gråtit och ojjat sig fram till en tre ungefär då vi fått springa in till henne för att trösta. Och här kommer mitt dilemma in. Jag ska åka idag, eller ska jag åka idag? Dottern har blivit sjukare, och jag började oroa mig för hjärnihinneinflammation (fan vilket långt ord) så jag kollade upp detta på nätet. Den bakteriella sorten är ovanlig men farlig, men den är så ovanlig att chanserna att hon har den är minimala. Den som kommer av virus är väldigt vanlig, men så ofarlig att många inte ens söker för det för de har så milda symtom.
Symtom: huvudvärk *check* illamående *check* nackstelhelt... kollade in hos henne och hon låg med hakan mot bröstkorgen och sov, något mainte kunde göra om man hade hjärnhinneinflammation.

Jag frågade min maken om han tyckte att jag skulle stanna eller åka, han ville bli av med mig :o
Men jag känner lite som, ska jag åka eller stanna? Om jag åker kanske det blir mycket värre och jag är ute på östersjön och kan inte göra något annat än att oroa mig och blir jag hemma så händer det väl ingenting, hon blir bra och jag är irriterad över att jag inte åkte ut på östersjön.

Om jag hade varit man, hade jag haft dom här problemen då?

lördag 13 oktober 2007

Var går gränsen

I dag skulle vi egentligen varit hos svärsyrran och sjungit och ätit onyttigheter, men eftersom vi är sjuka var hon inte intresserad av att ha oss där. Tror hon oroade sig för alla de osynliga presenter hon skulle kunna få. Äldste sonen, sex år, blev väldigt besviken och vi kom på den trevliga ideen att vi skulle ha ett litet kalas för hans favoritnalle i stället. Så jag åkte iväg för att köpa en tårta.

Jag kunde känna att det finns en del likheter mellan att köra full och att vara lite sjuk i huvudet. Jag gjorde så många korkade manövrar så alla ska vara glada att jag inte körde ihjäl mig själv eller någon annan. Blä! Jag var lätt den jag hatar i trafiken.

Väl hemma, och man är snäll och överraskande genom att bjussa på tårta, så blir reaktionen att sonen vill ha ALLA nallar vid bordet och dom ska alla få ha var sin tallrik med tårta på!

Alltså, jag vill gärna bejaka min sons fantasi, och spinna på den genom att ha kalas för nallar och så, men inte fasen vill man slänga bort hur mycket dyr tårta som helst på tygstyckena och jag vet inte om vi var så pedagogiska när vi överbevisade sonen att hans nallar inte kunde äta tårta. Vi frågade nallarna en efter en om dom kunde gapa, om dom skulle gapa så skulle dom få tårta, men det var ju ingen av dom som gapade så dom fick ingen tårta. Sonen var skitförbannad! men helt seriöst. Man kan ju inte gå hur långt som helst.

Nu ska jag göra iordning inför SJÖSLAGET!!!

What the hell am I doing here

Ja så mycket läsning blev det inte idag, men jag är ju faktiskt sjuk så jag kan skylla på det, känns genast mycket bättre. Men jag hann i alla fall kolla på båda filmerna så jag ligger ju lite före de andra i gruppen eftersom dom inte ens känner till den andra :)

Men arbetet ligger kvar i datorn helt oläst, får försäka mig på den i morgon istället, men nu börjar klockan bli så där löjligt mycket igen (inte som den ser ut här under texten utan just nu är klockan halv ett på natten) och jag bööööör ligga och nana nu, för jag ska ju upp i morgon.

Så nu ska jag lämna allt onödigt som jag håller på med inne på nätet och så ska jag gå och möta alla trevliga drömmar där jag redan skrivit alla mina romaner och fått ett groteskt bra jobb i riksdagen där jag tjänar pengar som gör att vi har råd att renovera och jag har folk som dyrkar mig. Någon jag inte kommer uppnå genom att lyssna på stephen lynch klockan halv ett på natten och spela helt meningslösa spel inne på spela.se

Nä, gooood natt!

fredag 12 oktober 2007

kris

när man har t-shirt på sig, tjock huvtröjja som brukar funka som utomhusjacka, nu, samt ett par rejält varma mysbyxor och sedan är nerkrupen under ett tjockt täcke, och ändå fryser precis när man krupit ner, så är man inte frisk. Jag gled i alla fall in i en sån där härlig sjukdröm som mot slutet gick ut på att lag febrilt letade efter en toalett, för jag var så nödig så jag höll på att krevera. Det är ganska lätt att räkna ut vad som försegick utanför drömlandet och jag blev snart varse. När jag vaknade så låg jag och tänkte på problemet. Jag hade fått krypa ner i sängen och sova, maken hade tagit ungarna fast han också var sjuk. OM jag skulle gå upp, skulle jag få och och lägga mig igen, om jag INTE gick upp, vad skulle resultatet bli då. Pest eller kolera...

Jag valde inte kolera, utan gick upp till toaletten. Det var kallt, det var jobbigt och jag var extremt trött och när jag gick förbi barnens rum så uppmärksammade dom mig på två röda och började ropa.

Men mannen i mitt liv var snäll, jag fick gå och nana igen, och han lagade mat :)

Nu är han och handlar lite fredagsmys i stora mängder, för det är ju jättesynd om oss i dag.

Jag är sjuuuk

det är inte rättvist. Visst, jag har varit sjuk ganska länge nu och inte skött mig. Jag har sovit dåligt, jag har stressat med studierna och jag har varit ute och sprungit med för tunna kläder på mig, men det är ändå inte rättvist (har jag bestämt) för jag ska till sjöslaget på söndag och då vill jag inte må så här.

Samma som natten till igår hände natten till i dag. Jag hosta och hosta och hosta och hosta och hosta och hosta och trodde att jag skulle kräkas. Men den här gången kom jag på att jag kunde sitta och sova, liiite tidigare än natten till igår så jag somnade nog före två i natt och inte vid fyra fem som natten till igår. Men idag blir det en nerbäddad dag, jag har tittat på filmen som vi i gruppen behöver, och så kan jag läsa arbetet nerbäddad. SNacka om att kunna anpassa sitt jobb, hääärligt. Men nu gäller det att göra så absolut lite kroppsligt som möjligt så jag hinnar bli frisk tills på söndag, för då jäääklar, ska vi ha allsång till stephen lynch och gunga på östersjön!

torsdag 11 oktober 2007

Frisörfördomar

Idag var jag på frisörsalong för första gången på femton år.
Jag har självklart räknat med inflationen så att jag betalade runt fem hundra när jag var hos frisören sist gång var inget som jag jämförde med dagens pris. Jag utgick från att det skulle kosta sin lilla tusenlapp, framförallt eftersom jag skulle båda klippa en ny frisyr och färga.

Jag visste att jag skulle ha en manlig frisör och genast får man en bild framför sig. Anting skulle de vara en sån där äldre riktig barberare med vit rock och vitt hår och skägg, eller en sån där medelålders högdragen snubbe med näsan i vädret och kritiken hård mot den de klipper. Detta var ett lite mer ungdomligt ställe, så barberaren skulle inte vara där, det visste jag, och eftersom det är lite hippt och nästan punkigt, så räknade jag inte heller med vädernäsan. Nä, bilden jag hade framför mig var nog en ganska ung smal kille, med en sån där perfekt frilla och geneomgående feminin attityd. FÖRLÅT!!! Visst är jag hemsk, jag har FÖRDOMAR om frisörer, framförallt manliga. Jag skäms!

Mannen som klippte mig såg mer ut som om han brukade ha skinnväst och köra HD på sin fritid. Tattueringar överallt, uttänjda öronsnibbar och pearcingar. Snacka om en frisk vind :)

Jag gick från kärringfrisyr till cool frisyr, fast barnen är härdade eftersom dom inte överhuvudtaget reagerade över att håret både blivit kortare och ändrat färg. Maken brydde sig inte så mycket heller, förrän han fick höra priset. 1200 kronor. Men om man slår ut det på femton år så blir det faktiskt mindre än hundra kronor om året så jag känner att jag kunde unna mig det.

vill bara påpeka att min klippning var inte en överraskning, han hade blivit ordentligt informerad om den och jag hade redan berättat om priset, så ingen tror att jag bara springer omkring och sprätter våra pengar omkring mig utan att förvarna honom först. Han hade inga invändingar då.

onsdag 10 oktober 2007

snorig i onödan

I morse mådda jag riktigt risigt. Mycket var självförvållat eftersom jag tänkte gå och lägga mig tio men ändå satt kvar två och en halv timme extra och gjorde... ingenting.

I morse var jag snorig, huvudvärk, trött och funderade på om jag INTE skulle gå på föreläsningen som ändå inte var litteraturbunden och därför lite överflödig i mina ögon. Lärarna kan tjafsa hur mycket dom vill om att det är nyttiga saker och att vi är här för att lära oss. Jag vill hemskt gärna lära mig så mycket som möjligt men jag har prioriteringar att klara utbildningen! När jag har gjort det så kan jag gärna fylla på min gråa gegga med lite mer spännande information, men just nu är det ändå tillräckligt att läsa tio tjocka böcker och sedan kräkas ut så mycket info från dom som möjligt under en kort tid, när jag sitter i ett ångestframkallande rum som så fint kallas bunkern.

Men eftersom jag ändå skulle på möte klockan ett och min man hade ändrat hela sitt schema så han skulle jobba kväll istället för dag eftersom barnen är sjuka, och dessutom ringt in vår extra familjemedlem och barnens andra manliga förebild som så snällt kunde hoppa in och passa barnen under tiden jag var på mötet och maken på jobbet så kände jag en överhängande trängande känsla av att faktiskt gå på denna föreläsning.

Allt tog självklart längre tid än vad det borde på morgonen så jag var sen till bilen, men trafiken var på min sida så det tog bara tio minuter att ta sig fram till destinationen. När jag väl anländer till föreläsningssalen så ser jag en stor lapp "föreläsning intälld"!!!!

Jag var inte ensam om att vara irriterad över detta, några kom gående med sin packning som dom har med sig eftersom dom åker tåg i typ tre timmar för att komma hit överhuvudtaget och är tvugna att bo här över natten när dom går på föreläsning. Dom var liiite mer irriterade än vad jag var! Sen att hon var hemma på grund av sjuka barn känns ju inte bättre för mig, jag har ju inte den fördelen att jag kan vara det eftersom hela min framtid kan stå på spel då :(

Nä föreläsarna har det bra dom, och speciellt barnen till föreläsarna.
Så nu sitter jag i en datasal och ska fixa med arbetet i stället, om jag får ihop något.

Och dessutom kan jag förmedla att jag nu har bytt ringsignal på min lilla rosa läckerbit till inledningen på Beelz :)

tisdag 9 oktober 2007

så litet barn, så mycket snor!

I går mådde jag riktigt kasst och tyckt väldigt synd om mig själv. Ont i magen, förkylning, ont i musklerna och illamående men i morse fick jag inte tycka synd om mig själv längre. Det var bara att klä på sig och åka till plugget, för annars skulle jag ju förlora mina betyg. Samtidigt så är barnen sjuka så maken får skjuta fram sin dag så jag blir ensam i kväll :(

Det var i alla fall intressanta diskussioner, men alla i gruppen önskade att vi skulle haft mer samtalsmetodik, jag menar, det är ju ändå det vi i stor mån kommer syssla med när vi är klara.

NÄr jag kommer hem så är det snorläge till max. Sonen är väl ok, han är lite hängig och sitter och glor på teve, men dottern... febrig, ettrig och det största snorfabrik man kan tänka sig. HOn nyser och tömer sig fyllständigt och när man vill torka blir hon arg och viftar med sina snoriga små kroppsdelar så det nästan stänker. Det där försöket till pedagogisk framtoning förbytts med ett hysteriskt "NÄÄÄÄÄÄJ UNGE, IIIIIIH, DET ÄR JU SNOR ÖVERALLT!!! "
Och så mitt i allt detta gett så får hon för sig att stoppa in saker i munnen som man måste få ut och man får en insikt i hur Bill Murry kände sig vid inspelningen av ghost busters.

Nä jag säger som Nemi:
vad är snor egentligen bra till?

måndag 8 oktober 2007

Tandjävlar!!!

Ja den här dan var väl trevlig :( ironiskt sett.

Först var jag långt i från utvilad i morse, röksuget var värre än vanligt och jag hade legat konstigt så en begynnande nackspärr gjorde sig påmint. Förkylningen hade ju redan gjort att alla typ av träning var att glömma.

Mitt röksug gjorde att jag riktigt spädde på mitt dåliga leverna på andra fronter så som en hel påse kina innan lunch. Efter lunch köpte jag mintos (sånt godis som man kan tömma en hel flaska cola light med) och mumsade på detta under föreläsningen.

Då händer det som sätter en extra liten krydda på dagen, JAG TAPPAR EN PLOMBJÄVEL!!!

Som om min ekonomi säger att det är ok, eller som om mitt psyke säger att det är roligt. Nä fy fasen, om jag var röksugen innan så var jag det defenetivt nu. Sur som en citron sätter jag mig och ringer till tandläkaren från min mobil.
Då kommer det in en käck röst som frågar "går det bra att vänta" och dum som jag är så TROR JAG FAKTISKT ATT DET ÄR EN FRÅGA!! Så jag svarar, "nej helst inte, för jag har mobil och vet inte hur mycket pengar jag har kvar att ringa för" men när jag sagt färdigt den meningen upptäcker jag att personen inte finns kvar i andra änden längre. Hon hade alltså bara frågat och sedan tryckt bort mig.
Efter någon minut eller så bryts samtalet och mina pengar är slut.

Arg som ett bi tar jag mig genom långhuset (som heter så av en anledning) och på vägen möter jag min käcka och trevliga vän Steven som hälsar som en liten morgonfågel, jag mulrar som ett åskväder tillbaka. Nere i pressbyrån får jag låna telefonen och ringer igen till tandläkaren, men då får jag veta att det inte finns någon tid förrän femte november hos dom (om jag hade fått tag på dom tidigare hade det säkert funnits något återbud som någon annan högg). Jaha, man kan ju räkna med att min tand kommer ha börjat värka innan dess, så det blir väl att försöka få tag på någon annan så länge.

Problemet är ju bara det att jag är liiiite kräsen när det kommer till tandläkare. Jag har ju på grund av dåliga tandläkare fått lite nojjig och rädd inställdning till dessa, så jag kräver en äldre man som inger en trygg pappamodell, han ska vara en jävel på att lägga bedövning och vara försiktigt och psykologisk mot mig. Så jag kan nog räkna med att få lida stort när jag väl kommer till tandläkaren *gråter en hysterisk liten tår*

Förresten är klockan nu när jag publicerar detta inlägg 17:18 då tro inte på vad sidan säger

Cosmos ordning verkar vara emot mig

Jag hade tänkt att jag skulle ta mig till universitetet powerwalkandes idag. En bra träning för min kropp, men så fort jag får sånna tankar i huvudet så är det som om cosmospolisen hoppar in. Denna gång gav han mig en rejäl förkylning. Jag har hackat och hostat hela morgonen, snörvlat och äcklat mig, så att gå är helt utanför mina planeringsramar denna morgon.

Och apropå morgon. Tideräkningen på den här sidan verkar vara en aning småpackad för den stämmer då inte överrens med vad klockan är här hemma. Vid ett tillfälle när jag skrev ett inlägg vid två på eftermiddagen så sa sidan att jag la upp inlägget vid fem på morgonen. att jag skriver om att det är morgon och att jag ska powerwalka kan ge vissa roliga effekter, beroende på vilken tid min sida säger att jag lägger upp det. Och ja, jag är för otekninsk för att fatta hur jag ska ändra på det, men jag kan baka jättegoda kakor :)

Dessutom är jag omanlig nog i detta skeende så jag kan tänka mig att ta emot råd om hur jag ändrar tiden. Nu ska jag gå och gruppa på universitetet, hoppas att kan komma på nån attans diskussionsfråga utifrån boken jag knappt läst också. Jag får väl helt enkelt be om ett mirakel!

söndag 7 oktober 2007

Varför har jag en liten snubbe i gräsklipparen

som sliter snöret åt andra hållet när jag försöker starta så jag får ont i hela handen. Den bultade ju jättelänge efteråt. Och strax därpå får jag en isnikt i hur det känns för männen när de behöver be om hjälp. För visst har jag rätt när jag säger att män skyr hjälp som elden? Jag är inte vek, jag är inte tanig och jag har ensam tagit upp en hörnsoffa två trappor. Men när jag står där och försöker dra igång gräsklipparen så är det som om den sliter tillbaka snöret och jag flyger alltså tillbaka och landar nästan på klipparen själv.

Förbannad så det nästan ryker om mig, går jag in till mannen och ber honom om hjälp... snacka om nederlag. Det var bäst att samma sak skulle hända honom som vad som hände mig för annars skulle det ju bara betyda att jag är svag och inte klarar mig själv.

Han följer med mig ut och försöker väl se lite extra manlig ut när han sliter tag i snöret och drar och... DEN DJÄVELN GÅR IGÅNG!!!!

Åtmindstonde gav ilskan mig lite hjälp på traven för att kunna klippa gräsfanskapet

Så vill jag bara berätta att jag hittat en ny idol, Stephen Lynch, skitkul! favoriter är lullaby, beelz och superhero. shit!!! Men självklart ska man höra dom med lajvinspelning, speciellt superhero för publikens superheros är riktigt *harkel*bra :D

lördag 6 oktober 2007

Hårklämmorna

slets ur håret precis innan fotograferingen, fast fröken hade bönat och bett henne att ha kvar dom bara feeeem minuter till. "Hyllan" hade hon bestämt sagt och gett klämmorna till fröken. Så det blev ett oklämmigt kort på henne.

God natt!

fredag 5 oktober 2007

Hår

Nu skulle man lätt kunna tro att jag här ska skriva en svensk musikal, men så är det inte.
Jag ska prata hår, sånt man har på huvudet, inte det man har på andra delar av kroppen, det är en helt annan diskussion som jag myckte väl kan ta upp någon annan gång. När nu ska jag ta upp håret man har på hjässan, och inte vilken hjässa som helst, utan dotterns hjässa, och min egen, litegrann.

Min dotter, två och ett halvt, blond, självlockig, ja ni vet en sån där tjej som alltid blir adopterad i rasmus på luffen. I somras så blev hon klippt, på ena sida, strax över ena örat, av en kille i fyraårsåldern och min reaktion var att jag var jätteglad över att hon fick behålla öra och öga. Håret var det absolut minsta bekymret, vi tog istället en massa bilder på det och sa att allt klär en skönhet. Kan ha att göra med att jag själv har provad de flesta frisyrer och chockat min stackars mor om och om igen.

Dagen efter satte jag henne på en stol och klippte en riktigt rockig frilla, där jag sprade långa pollisstrån framför öronen och en lång synttoffs i nacken.
Nu till problemen. Dottern hatar att bli kammad så därför var denna händelse mer eller mindre en riktig blessing för henne, men samtidigt så vill hon ha uppsättningar som alla andra kompisar. Vad gör inte en mor om inte försöker sig på att kompromissa. Hon fick för några dagar sedan en näve fjärilsfigursklämmor som vi satt i håret, jättesött. Synd bara att hon lekte hans och greta med dom på vägen mellan dagis, brorsans skola affären och hem. Chanslöst att hitta dom, men snart ringer det väl på dörren från någon vilsen frisör som trott att spåret var åt honom.
Idag är det fotografering på dagis och jag hoppas att de klämmor hon har i håret idag (mina egna) får vara kvar där, i alla fall tills efter fotograferingen.

Reaktioner jag fått på hennes klippning har varit till exempel "oj, blev du ledsen, arg, förtvivlad när du såg att hon blivit klippt" Då inte över skräcken över att "shit, vad är jag för mor som inte upptäcker och kan skydda min dotter från att kunna få sina öron avklippta eller ögonen utpetade, av en överdimensionerad kökssax" utan över att dotterns vackra lockar fallit till golvet.

Svaret på det är, nä... det är ju bara hår!

En godnattsaga för en sexåring

Jag försöker vara en sån där pedagogisk mamma som vet hur man talar med sina barn bla bla bla, ja ni vet. Men hur pedagogisk är jag när det väl kommer till kritan? Jag läste Magnus Ugglas blogg där han skrev om hur han lärde sin son Danmarks öars namn och jag skrattade åt avsaknaden av pedagogik men ändå den stora effektivitet som fanns i tekniken.
När jag kommer igång har jag varken eller.

En kompis skulle komma över och jag fick för mig att jag skulle baka lite (lite = tre satser muffins i olika smaker) tillsammans med barnen, ni vet en sån där mysig mamma-barnstund, pedagogiskt, bonding ja allt positivt som kan finnas.
Man får ju en sån där bild i huvudet, från fyrtiotalets reklamfilmer där mamman står med rutigt förkläde och lite strategiska mjölfläckar i ansiktet, sjungandes en sång om hur man bakar, medan barnen hjälpsamt tar fram saker och med stort intresse och entusiasm kastar sig över utmaningen i att göra kakor av olika ingredienser. Men det blir ju aldrig så.
För mig slutade det med att den stora tröttnade och började tjata om att få spela tevespel, lilltjejen drog ner alla tidningarna ur tidningssamlingen på golvet, hällde ingredienserna bredvid skålen och försökte dra på plattorna på full fräs när jag höll mig över den.
Jag bröt i hop och skrek något i stil med " NEJ NEJ NEJ SLUTA MED DET, KAN INTE DU BARA SITTA APATISKT I ETT HÖRN OCH ÖVER HUVUD TAGET SLUTA RÖRA SAKER!!!"

Men muffinsarna blev goda och barnen kände någon slags medverkan eftersom dom stolt skryter om att det är deras mästerverk, när vi bjuder på dom.

Samma med sagostunder. Man vill vara pedagogisk, men det går inte alltid så bra. En sagostund vi hade för ett tag sedan, min son och jag, slutade med att det blev ett läxförhör. Han ville höra Bilbo, och vad är jag för mor om jag inte ger honom denna underbara upplevelse. Så vi sätter oss och jag börjar läsa. Efter att ha läst en kvart om vad en hobbit är, så märker jag att sonen håller på med något helt annat än att lyssna på sin mor. Så jag frågar honom helt enklet:
"-lyssnar du på vad jag läser?
-ja
-är det säkert?
-ja
-ok, vad är då en hobbit?
-en hobbit?
-ja en hobbit!
han ser lite förvånad och oroad ut
-jag vet inte...
-du har alltså inte lyssnat på vad jag läst, jag har läst en bra stund om vad en hobbit är
-jo jag har lyssnat
-ok, har en hobbit skor?
-*glatt* ja
-NEJ dom har håriga fötter och tjocka fotsulor så dom behöver inte det
-nähä...
-hur långa är hobbitarna?
sonen, jättestolt
-DOM ÄR LITE KORTARE ÄN DVÄRGAR OCH LITE LÄNGRE ÄN LILLEPUTTAR!!!"

Jag kan säga, att efter att ha läst om alla dvärgar som kommer till Bilbo, och vad dom hette och vad dom hade på sig och bla bla bla, och jag sedan vill prata om vad vi läst (Vi bestämde det efter hobbitincidenten) och jag säger.
"-oj va många dvärgar va
-dvärgar?
-ja dvärgar...
-vadå dvärgar
-jag har suttit här och läst om ett helt dussin dvärgar som kommit över till unge herr bilbo, och du har missat det!!!???
-ja, nej, eller, jaha..."

Behöver jag säga att vi slutade läsa den boken efter ett och ett halvt kapitel, och jag känner att jag behöver putsa på min pedagogik.

Ett första försynt litet blogginlägg

Ja och så börjar man på ännu en blogg. Men det känns som om detta är en bättre blogg än andra bloggar, plottriga bloggar som tillhör lunaraktiga forum där man gärna ska skriva "kjamizaj" eller göra konstiga, fullständigt obegripliga avstavningar eller låta grammatiken löpa amok över sidan.


Nä, det är här jag ska spendera min dyrbara tid, som jag inte har egentligen eftersom jag alltid har tusen projekt på gång, tre romaner att skriva och en examen att ta. Nu känns mitt liv helt plötsligt mycket seriösare :)


En kort beskrivning av mig skulle vara:

en socionomstuderande småbarnsmamma som aktiverat sig genom kåren för att göra studietiden lättare för alla studerande föräldrar. En fru, vän, kritiker, tyckare och overallare som gärna åker iväg med galna studenter, med helkroppsmundering full av tygmärken med olika uppmaningar om studier eller alkohol på. En partypingla som gärna avslutar veckan studsandes till någon galen musik tillsammans med de små, eller med studenter på kårhuset, skillnaden är hårfin.


Och så har jag varit scout också...


Jag har åsikter om politik, musik, kläder... ja allt!

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive