måndag 30 juni 2008

Väl framme

Jag hade planerat att komma iväg hemmifrån vid en åtta på morgonen. Eftersom min man inte ens kom hem förrän efter midnatt så reviderade jag mina planer och vi kom iväg vid tio istället. Vi var framme i Gävle vid lunchtid och åt en god middag på en vägrestaurang innan vi begav oss till Furuvik.

Det fanns skyltar om att Tobbe Trollkarl skulle uppträda men vi valde att låta barnen röra sig så mycket som möjligt istället för att titta på någon som rör sig, så vi hoppade det helt enkelt.

Där fick barnen leka av sig innan vi for vidare. En speciell sak med detta lilla tivoli var att de hade en förkärlek till långa figurer. Bilder kommer senare (jag har inte tömt kameran än och har inte sladden med mig till MAX eftersom det inte var förplanerat att åka och äta där idag).

Efter att vi lämnat Furuvik var det bara att följa E4 hela vägen upp till Ö-vik. Vi gjorde dock ett stopp vid Sundsvall för att äta lite igen, handla frukost och tanka, och där tror jag allt att Tobbe Trollkarl också stannade, för jag tror jag såg honom gå ifrån sin bil, parkad snett bakom oss.

Vi var framme i mellansel vid elva på kvällen så jag tycker nog att vi hållt ett rätt bra tempp. Trotton timmar på väg och då hade vi ett stopp på fyra timmar för att roa oss och minst en timme till för att tanka, handla och andra roliga saker.

Citat från vägen:

Maken, medan han brötar fram i 110 knyck): "Den här vägen kommer säkert att göras om till en åttioväg, nittio är lite snabbt för en så här smal och krokig väg"

Jag (när vi kör förbi ett ställe med öppna åkrar, små söta dungar och bondgårdar så långt ögat når): "Här skulle man bo"
Maken (Tveksamt och lite oroat): ...nääää... (minen var oslagbar, det är roligt att skrämma gubben)

Maken (Medan han kör på en väg som ser mer ut som ett lapptäcke än en väg): det fanns en skylt om vägskada här någonstans, men jag har inte sett någon vägskada"
Jag: "jag tycker hela den här vägen är en enda vägskada"

lördag 28 juni 2008

Internetbefriad

Jag kommer nu att bege mig ut i tassemarkerna uppåt norrlands inland. Detta kommer innebära en hel del internetbefrielse. Jag ska ägna mig åt att springa, skriva och umgås med familjen. Vi ska strosa på våra stora skogsägor, vifta efter mygg och bada i geggiga stränder. Vi ska gå runt och leta efter mänskliga varelser i en håla, lika liten som min barndomshåla, fast denna utan hav. Vi ska leva i ständigt ljus under hela dygnet och hitta en inre frid och tillfredställelse endast norrland kan ge.

Vi ska gå på star wars- utställning och leta efter den där kullen som wild kids använde sig av i något program för dryga året sedan.

Men framför allt ska jag se till att skriva, skriva, skriva och skriva! Jag ligger efter och Cissi fick inget den här veckan, hon ska få minst tre när jag kommer hem, det kan jag lova.

Det kan hända att det blir en uppdatering om vi ramlar in på någon max eller så.

Nu ska jag åter till den hysteriska packning/städning-raffset som vi hållt på med hela dagen. Jag ser fram emot en lång biltur i morgon på vägar som är gjorda för 70 men som har hastighetsgräns 110. Jag ser fram emot "Är vi framme snart?" "Jag är kissenödig!" "Mamma mamma, han slog mig!" "Jag hatar er!!!" som vi kommer få höra vid flertal gånger under den nio timmars resa som vi har framför oss.

Puss och kram på er alla! Ses om några veckor igen.

löparmusik

Musik är viktigt för mig när jag springer, den ska få igång mig. En av mina absoluta favoritlåtar som verkligen fick mig att springa var combichrists "this shit will fkuc you up". Det kändes lite som om man var förföljd av en skördetröska och man sprang åtabarahelvete!


Häromdagen hittade jag en ännu bättre låt medan jag sprang som är ännu bättre. Musiken peppar och man kommer in i ett underbart gung.

När jag kom hem så upptäckte jag att även denna låten är gjord av combichrist.

fredag 27 juni 2008

Min man sprider sina saker

inte bara här hemma.

Jag håller på att städa efter oss här hemma, och tvätta högarna som samlat sig nera i källaren. Snart bär det av dit internet inte når, så då blir det dåligt med uppdateringar är jag rädd. I går hittade inte min man sin mobil, den hade han tappat på bussen så han fick åka förbi bussbolaget för att hämta den, men inte förrän han fått åka och byta däcket som frun hans kört sönder under gårdagen, sicken klant hon är *harkel*

Strax efter att han åkt iväg till jobbet så ringer det på min mobil och en man frågar efter min make. Jag blev lite fundersam över att dom ringde till min mobil och frågade efter honom. Då förklarade han att han sökt på maken min och mitt namn hade dykt upp också och mitt nummer. Det visade sig att han glömt kvar sitt betalkort på däckfirman.

Det blev för frugan hans, det vill säga mig, att ta ungarna och promenera genom stan, till däckfirman, och hämta upp hans kort.

Det betyder att min städning har vidgat sig.

Nu ska jag plocka lite till, klä om mig och kanske åka och grilla. Vi får se vad jag orkar.

Surfa runt

och hittade ännu en sån där fånig utmaning i en blogg. Jag tänkte bara prova lite för skojs skull och det blev så fånigt att jag nog skriver in det i min blogg. Man tar alltså dessa frågor som står här under men svaren hittar man i sin mobila sms-inkorg. Man öppnar mappen och så tar man första meningen i vart tionde inlägg. Så här blev mina:

Vad skulle du säga om din man var otrogen?
Det funkar bra för oss.

Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Jag har inte råd med sån lyx.

Vad säger din mamma innan du går och lägger dej?
Funkar tyvärr inte.

Vad är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss?
Kärlek är betydelsefull, men vänskap betyder mer.

Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
Kunde jag låna nån bok av dig igen?

Vilka ord skulle du säga till Gud om du trodde på honom?
Passar nästa söndag?

Min absoluta favorit är vad jag skulle säga till gud, snacka om att putta honom on hold :D

torsdag 26 juni 2008

Parken Zoo

Sonen på taket med parken zoo-flaggan vajjandes i bakgrunden.
Kändes som en bra inledningsbild.

Idag kom vi iväg till Eskilstuna och Parken Zoo. Det är dryga timmens körtid och barnen skötte sig jättebra. Det var först efter att vi kört tre fjärdedels väg som sonen frågade om det var långt kvar. Det var mest jag som var lite stressad av mig, hade väldigt dåligt med tålamod i fråga om barnens utsvävningar och jag kände mig trött och oengagerad. Saken blev inte bättre av att jag fick veta att själva nöjesparken var stängd. Sonen började gnälla men dottern ville gå in ändå. Jag kände att barnen varit jätteduktiga i bilen och då ville jag inte göra dom besvikna så vi gick in trots att priset var 150 för vuxna och 110 för barn vilket utgör 520 kronor, men jag påpekade lite surt för de på parken att sommaren faktiskt börjat nu så dom var lite sena i starten. Vi var inte ensamma om att bli förvånade över att parken var stängd.

Efter att vi haft en akutjakt på toaletter så började vi leta efter någonstans att intaga en liten lunch på. Självklart var allt stängt utom ett ställe, där dom sålde hamburgare. Kändes väl lite si och så att äta hamburgare när jag lovat mig själv att äta sunt, men vad gör man inte för barnen. Sen köpte jag glass till barnen för sextio kronor. Dom ville promt ha sånna där tigerglassar med häftig mugg. Dom åt upp ungefär tjugokronor, fyrtio kronor åkte i soporna. Hittils var allt väl spenderade pengar.

Sen gick vi runt och kollade på djuren. Sonen var lite skeptisk först men bara man paketerar det väl så: "Ska vi gå och kolla på krokodilerna? det är väl häftigt? ska vi se om Alli Gator är där och mumsar på en apa eller två?" (Alli Gator är en krokodil i en sagobok vi har som hotar att bita Apan Papan i hans lilla aprumpa, och så har Apan Papan hört att krokodiler ibland äter små apor) Då var det intressant. Sen var det ju fler sånna där farliga djur som lejon och tigrar och alla andra djur följde med automatiskt på vägen.

Sen fick barnen leka och vips var den stora borta och vi hann med den lilla bara med en hårsmån. De bevisade att de var släkt, inte bara med varandra, utan också med aporna. Jag har aldrig sett någon klättra så mycket tidigare som dom gjorde, på allt.


Sen bar det av i stora rutchkanan. Lilltjejen åkte med brorsan två gånger och det var helkul, men sen när hon åkte själv fick hon sån fart att hon flög ut och ramlade baklänges och sen blev det ingen mer rutchkana för hennes del.

Sen gick jag och dottern och hälsade på Fantomen, men han var ju självklart inte där. Han var väl på semester på samma ställe som alla som skulle sköta karusellerna. Så då passade dottern på att sitta i hans stol, äta hans gröt och sova i hans sä... nej vänta, det var ju Guldlock!

Dottern somnade som en stock i bilen på vägen hem och när vi kom hem kunde vi konstatera att hon hade feber och styrningen som jag tyckte var lite svajjig, förklarades med punka på bakdäcket.

Jag är en så erfaren förare... *harkel*

onsdag 25 juni 2008

Jag tror det är KNARK i chokladen

Det går inte!

Jag har urkass karaktär!

Jag har hållt upp med choklad och sånna saker för att jag har småätit för mycket. Jag har inte ätit av sun ricet på några dagar och i dag hade jag sådan huvudvärk så jag nästan inte stod ut. Jag har gått med den hela dagen och känt ett sug som varit svårt att sätta fingret på.

Nu på kvällen så öppnar jag kylen och får se den ligga där: SUN RICE. Jag känner att jag bara MÅSTE ta en liten bit. Och det var ju bättre än sex. Jag tror till och med huvudvärken gav med sig lite när jag tog den.

Jag är sun rice-knarkare!

Det blev ingen parken zoo

Modern ringde och väckte mig klockan sju på morgonen och berättade att pappsens mobil hade pipit i morse och meddelat att han skulle lämna in bilen på service, vilket han helt glömt bort. Detta försvårade naturligtvis moderns resa till Eskilstuna så hon blev hemma. Vi bokade om resan tills i morgon i stället vilket funkar precis lika bra.

Jag fick tid till att springa lite istället, vilket jag tog. Jag känner mig riktigt stolt eftersom jag sprang hela vägen. Jag tror att min tur ligger på en så där 5 kilometer eller så. Det gick jättebra i början, det var inte bara viljekrafter som förde mig frammåt utan jag kom verkligen in i känslan. Det var underbart, kroppen liksom gjorde sitt utan att jag behövde tänka på det vilket gav mig tid till mina egna tankar. Jag tillochmed spurtade en bit då musiken krävde det av mig, och jag blev inte helt slut utan orkade fortsätta springa även efter detta. Men efter lite drygt halva vägen så kände jag att "Hmmm, det skaver lite på min häl" jag fortsatte en bit till "hmm, det skaver faktiskt riktigt mycket på min häl" ville inte stanna eftersom jag hade kommit in i tempot så bra "shit, nu börjar det göra riktigt ont" jag stannade. Tog av mig skon och kollade efter. Jag tror att det var ett hål på strumpan som orsakade skavet. Jag fixade till det och fortsatte. Skavet kändes mycket bättre men jag kom inte in i känslan igen utan fick fortsätta springa på ren viljestyrka. Men jag gjorde det! Jag sprang hela vägen!

Medan jag var ut och sprang ringde modern igen och berättade att det varit en massa olyckor just den väg hon skulle åkt. Det kanske var något övernaturligt som bestämt sig för att det inte var min moders tur att köra ihjäl sig än, eftersom hon blev hindrad att ge sig ut i den farliga trafiken.

Vi gick hem till Lisa och hennes döttrar istället så barnen fick leka av sig och jag fick prata av mig lite. Det var trevligt. Jag fick lite tips kring min bok och min dotters mage och hennes allergier. Lisa är ett litet uppslagsverk som har svar och tips om alla krämpor och problem.

Nu har jag precis ätit lite rester från igår, gudomligt! Det är gott med grillade spett. Efter att jag hängt en tvätt och satt på en ny så ska jag till att jobba med min bok... tror jag...

bokutmaningen

Jag följer Downers utmaning:

"Slå upp närmsta boken du har tillgänglig, slå upp sidan 123 och skriv ner mening sex, sju och åtta."

I mitt fall blir det "Hasse och Tage - Saga och sanning"

Eftersom sida 123 består av en enda stor bild av Folke Erbo och Aten Carlsberg så tar jag mening sex sju och åtta på sidan före.

"Kan man skoja om radio så kan man skoja om tv, resonerade man, och mosevisionen var född dock utan Hasse som inte var med i första programmet. Under 1986 gjordes sedan åtta kvartslånga program, och Hasse och Tage stod för merparten av innehållet. Carl-Uno Sjöblom var med och skrev, liksom Hatte Furuhagen som var tjänstledig från radion."

Intresseklubben kan släppa pennorna nu :D
Och den sok känner för att fortsätta denna galenskap kan känna sig utmanad.

Hur gick det till?

Hoppade hyllan ner och attackerade min dotter eller knuffade någon osynlig person in henne i hyllan? Hur som helst så bedyrar hon att hon ABSOLUT INTE hoppade i sängen, men slog sig på hyllad det gjorde hon vilket fall som helst.

Även om jag är helt övertygad om att den lilla rackaren ljuger för mig, så gjorde jag ingen större affär av det. Hon blev tillräckligt straffad ändå.

Nu går hon runt och ser ut som om vi misshandlat henne med ringbeklädda knytnävsslag.

tisdag 24 juni 2008

Lucky number slevin

I kväll har vi sett en film som heter "Lucky number slevin". Den fick min man i julklapp av sin svåger, tillika min bror. Vi såg alltså den precis sex månader efter att han fått den. Det har liksom inte funnits tillfälle tidigare att riktigt koncentrera sig och avnjuta en film av sådan kaliber tidigare i år.

namn ur filmens rollosta:
Josh Harnett
Morgan Freeman
Ben Kingsley
Lucy Liu
Stansley Tucci
Bruce Willis

"Fatala förväxlingar gör livet surt och dödsfarligt för Slevin i denna rafflande thriller"

När brodern min frågade vad min man önskade sig sa jag att han gillar filmer och gärna de i den udda changern. Jag tog upp att de favoritfilmer vi har är bland annat "de tolv apornas armé" "Memento" och "retro activ". Alltså, en film i den udda changern med twist.

Han gav oss, eller rättare sagt, honom denna filmen och jag måste säga att det var dead on! Tack brorsan! Vi skrattade, vi blev överraskade och vi älskade filmen!

Fram för mer sånt!

Min man fiser illa

och han är rätt stolt över det också.

Magnuz kom in och sa att något hade krupit upp i min mans ändtarm och dött där. När maken kommer in börjar Magnuz kommentera hans illaluktande uppenbarelse, jag kände inget, troligen härdad.

Maken skrockar lite stolt och säger sedan "äsch så farligt är det väl inte"

Dottern kommer in och utbrister: "det luktar illa här" alla skrattar lite så där fånigt och jag säger att det bara är pappa. Då börjar dottern gråta och ropar lite lätt hysteriskt och samtidigt uppgivet "Jag vill inte ha det i näsan, mamma" och så kryper hon upp i knät och gömer ansiktet.

Maken såg nästan lite för stolt ut.

lyckad grillning

Idag grillade vi och firade Magnuz trettioårs... förlåt, tjugofemårsdag.
Magnuz hade redan fått födelsedagspresenter av oss som ni kan skåda här men han fick ytterligare en present idag. När Magnuz är hemma hos oss brukar tebryggaren puttra hela tiden. Vi kan hälla i oss tre kannor utan större problem, tillsammans. Ett utav det första jag brukar säga är: "Får jag ställa en dum fråga?" vilket följs av "ja tack jag tar gärna en kopp te" från honom.

Därför tyckte jag det kändes helt naturligt att berika hans kök med sex temuggar med lite fina ordspråk och visa ord från olika kända personer.


På ena sidan gjorde jag det kinesiska tecknet för te.
jag hittade det på internet så jag kan inte garantera dess äkthet.

För er som inte kan se vad det står:
vänster: "drycken är som den skönaste dagg från himlen" - Lu Yu
Höger: "Den som förlorat allt har dock sitt te kvar" - Kinesiskt ordspråk


vänster: Vägen till himmelriket går förbi en tekanna" - Ryskt ordspråk
Höger: "NÄr man har te finner man sig tillrätta även under en gran" - ryskt ordspråk
(ups såg att tryckfelsnissen varit framme på muggen, gud va pinsamt)

Vänster: "Jag är på intet sätt intresserad av odödlighet bara av hur te ska smaka" - Lu T'ung
Höger: "Ett samtal utan te är som en natthimmel utan måne" - Turkiskt ordspråk

Nu kan han dricka te till förbannelse där hemma :) kanske få komma över och hjälpa till nån gång.

Annars var det en trevlig kväll. Jag stod i köket och förberedde från klockan halv tre ända fram till klockan sex då folket kom. Jag gjorde fyra laxspett och fyra kycklingspett, ett vitlöksspett och ett vitlök/annanas/champinjonspett. En coleslaw och en vanlig sallad. Maken åkte i skytteltrafik till affären eftersom vi glömde handla en massa saker hela tiden.

Alla åt och hade jättetrevligt, eller så spelade dom väldigt bra. Maria hade gjort världens godaste chokladkaka, fast dottern länsade den mest på strössel. Jag tog om... *skäms* tre gånger. Men den var gudomlig. Maria, ge mig receptet!

Nu sitter maken och magnuz i soffan och glor på film och väntar på mig. Jag ska väl skynda mig in och dricka mitt te och glo på film. I morgon blir det parken zoo med barnen och mamma. Det ska bli trevligt!

God natt mina vänner

Nattlig joggingrunda

(skrivet vid halv två på natten men blogger vägrade ladda upp)
Jag skulle joggat i morse, men det blev aldrig så eftersom vi hade tre timmar att ställa hela huset till rätta inför finbesök från Göteborg.

Siri och Owe kom över med sina barn. Det var trevligt. Först använde vi lång tid till att laga mat tillsammans. Det brukar vara den största intresset vi har tillsammans, laga mat. Vi brukar fira nyår tillsammans och det brukar gå ut på att laga mat och nu när dom var över så där spontant, så var det laga mat som gällde igen.

Det blev kycklingsallad, jättegod.

Sen har jag suttit och jobbat med schema över min bok. Känns som om jag kommer någonstans och som om det lossnar litegran. Jag har fått till en del så det blir lättare att få ner det i rätt ordning. Vi får väl se hur det går. Jag har även hunnit skriva en liten novell, eller rättare sagt, ett minne i novellupplägg. Finns att läsa i min andra blogg.

Sen har jag hunnit älta mitt författande lite fram och tillbaka.

Och sist men inte minst så har jag postat ett brev och då passade jag på att klämma in en liten joggingrunda på kanske 400 meter. Men 400 meters joggingrunda är mer än ingen joggingrunda alls. I morgon däremot, då blir det min gamla vanliga 5 kilometersrunda med rejält dunka dunka i öronen. Men nu är det godnatt!

By the way, ni är välkomna att kommentera lite inne i min författarblogg, jag behöver det, mitt författarsjälvförtroende är inte på topp alla dagar och jag måste ju få ner min bok på pränt, annars mår jag inte bra när hösten kickar in igen är jag rädd.

lördag 21 juni 2008

Lycka i ett papp-paket

Dottern har lidit av extrema utslag över hela kroppen. Torra fläckar som hon kliat sönder så hon blodat ner kläder och täcken och gråtit förtvivlat. Läkaren sa att vi ska hålla henne ifrån citrus, röda bär, röda frukter och röda grönsaker samt drickmjölk. Hon får dricka andra mjölkprodukter så som youghurt och äta ost och så. Först fick jag för mig att det skulle räcka med att ta bort mjölksockret, alltså köpa laktosfria produkter men av dagsifröknarna kände igen rekomendationen och sa att det var mjölk helt och hållet.

Tänk nu detta, ett barn på tre år som inte får dricka mjölk, ha ketchup på korven eller makaronerna, som inte kan ha tomat i maträtter så som korvstroganoff eller köttfärssås. Jag lovar att det är ett knep och knåp nu för tiden. Sen att hon inte får dricka mjölk till maten heller. Jag känner mig som en liten häxa som inte låter henne få något gott alls. Men hon är en sån där duktig flicka som fixar det där och är helt medveten om att hon inte får.

Jag sa redan från början att vi kunde ju prova sån där havremjölk. Maken rynkade på näsan och tänkte nog tillbaka till perioden då vi skulle undvika mjölksocker för sonen och han vägrade dricka mjölken för han tyckte den var vidrig. Vi spenderade massa pengar på mjölk som bara blev slängd i slutändan eftersom han lämnade glasen knappt rörda. Vid varje måltid har vi försökt få dottern att dricka vatten vilket har varit ett himla tjat och vissa dagar har hon fått saft (päronsaft, alltid päronsaft, den enda saft som varken har citrus eller röda frukter eller bär i sig) men då har det istället varit tjat från sonen som inte får saft eftersom han får mjölk. Alltså, tjat hur man än vrider och vänder på det. Frukosten har vi klarat av genom att hon dricker drickyoghurt då, men det var också krångligt från början.

I dag, i alla fall, när vi var och handlade så tänkte jag att ett paket kan ju inte skada så jag köpte Oatlys havremjölk för att se om dottern skulle dricka det. När jag ställer fram paketet utbrister hon "Åhhh mamma, det är ju mjölken från dagis!!!" jag häller upp åt henne och hon formligen kastar sig över glaset. Jag lät henne dricka tre glas och hon var så lycklig. Rynka på näsan kan maken göra så mycket han vill, dottern ska få dricka havre så hon blir lika lycklig som brunte!!!

Jag skriver sällan så politiskt

och jag har inte gett mig in i FRA-debatten tidigare, inte här i alla fall. Jag diskuterar däremot väldigt mycket politik IRL. Det jag och en person snackade om var Sveriga /USA. Det har ju varit känt att USA tjyvlyssnat på oss ett tag och då känns det väl inte mer än rätt att Sverige gör det också. Eller rättare sagt, hellre Svergie än USA fast det ena utesluter ju inte inte det andra är jag rädd.

Vill påpeka, jag är INTE för FRA, vi var mycket ironiska när vi diskuterade det hela. Men det visar ju tydligt vart vi är på väg, någon politiker var ju på och ansåg att även massmedia skulle vara mer styrt och att tidningar inte ska få skriva vad som helst, utan granskas först. Eftersom jag inte vet vilken politiker som sa detta utan hörde det via lösa rykten så får ni ta det med en nypa salt. Men med tanke på FRA och dess genomröstning så blir jag inte förvånad över att det finns även sånna tankegångar.

Jag avslutar detta inlägg med en liten musikvideo.

Midsommarafton, men bilder

Vi åkte ju iväg på en sån där typisk familjemidsommargrej i går. Jag hade försökt göra en krans till dottern, sonen ville INTE ha någon. Redan i bilen pajjade kransen då hon slängde med den och använde den som vapen mot sin bror.

Vi satt och fikade i lugnan ro och frossade "stora stygga vargens chokladrutor", vindruvor och physalis.

När ringdansen satte igång försökte jag peppa barnen att röra på sig i ringarna. Den enda som var positiv var dottern. Vi sprang iväg för att dansa men det ända hon gjorde var att hänga i armen till en vilt främmande man. Kändes lite pinsamt. Efter att hon krånglat och fånat sig i tio minuter och ringen inte ens gått ett helt varv än, så gick vi tillbaka till filten. Hon verkade måttligt road. Jag hann i alla fall få lära mig två nya verser av små grodorna. Små grisarna hade jag ju hört innan och den tyckte jag redan tidigt var överflödig, men nu fick jag höra små hästarna också och små katterna också. Hm, hädelse!


När vi kom hem ville dottern gå på promenad med sin dockvagn (trasiga dockvagn) vi tog ett varv runt vårt eget kvarter först. Sen kom hon på att hon ville ha med sig sin docka och ta en längre promenad. Hon hämtade sin docka, som heter Babba, och så gick vi iväg. Dockan låg direkt på de hårda pinnarna och han var naken. Jag påpekade att det såg kallt ut, grannarna påpekade att det såg kallt ut och pappa (som kommit hem från jobbet vid det här laget) påpekade att det såg kallt ut. Dottern iggade.

När vi kommit några meter kom hon på att det såg ju kallt ut för dockan så vi fick vända. Dockan fick på sig tröjja och byxor och vi lade en kudde som ha kunde sitta på. Sen vandrade vi iväg på en jättelång promenad (dottern bestämde) och när vi kommit så riktigt långt bort som man bara kunde på våran väg kom hon på att dockan skulle ju ha en filt. När jag sa att det skulle vi inte vända om för att hämta nu så bröt hon ihop och började skrika och gråta. När hon lugnat sig över det så ville hon att jag skulle dra den extremt lilla vagnen. När jag vägrade för jag skulle få ont i ryggen så bröt hon ihop igen och skrek och gapade och grät. Sen ville hon att jag skulle bära henne för hon hade ont i fötterna. När jag vägrade för det var hon själv som valt att promenera den långa långa vägen, så bröt hon ihop igen och skrek och grät.

Efter det så frågade hon varannan minut om vi var hemma snart, hela resterande vägen hem.

Det var en jättetrevlig promenad!

På kvällen satt jag och maken och tittade på chokolate (eller vad den nu heter, filmen om choklad) och åt chokladpraliner och drack baileys. Känns som ett tema!

fredag 20 juni 2008

Midsommar

Så här blev min midsommar:

  • Blev väckt av dottern vid sju men vägrade att kliva upp.
  • Låg och sov räv medan hon härjade runt i sängen framför barnkanalen fram till halv tio.
  • Gick upp och röjde av köket och fixade frukost.
  • Packade picknick
  • Hämtade upp Magnuz
  • Åkte ut till Gällersta forngård
  • Åt mackor
  • Lät Magnuz ta barnen och mina pengar till en fiskedamm som en av dotterns dagisfröknar höll i.
  • Lät barnen kasta bollar för pengar
  • Köpte glass
  • Picknickade i gräset med kakor och te
  • Hälsade på Bamse och såg en skymt av Tessan.
  • Jagade barn på gräsmattan
  • Åkte hem
  • Åt fisk
  • Sa hej då till Magnuz samtidigt som jag hälsade på Maria och Daniel
  • Promenerade med dottern
  • Grillade med familjen
  • Tittade på film
  • Nu: god natt


Midsommar är inte vad det brukar vara...

Men trött blev jag.
(Kan förstås ha att göra med att jag druckit baileys)
Bilder och detaljer kommer i morgon.

Vad är det med midsommar igentligen?

Först hade jag inget planerat. Magnuz skulle komma över och vi skulle väl göra något med dom små barnen. Plocka lite blommer och så.

Enligt SMHI så skulle det vara fint väder hela midsommar.

I går bestämde jag att vi skulle göra något mer för barnen så vi ska åka till ett sånt där allmänt ställe där dom reser en stång, säljer onyttigheter och fikar.

Nu går jag in och kollar SMHI.

Regn!

Är det jag som ändrat vädret genom att planera något eller var det vädergudarna som kom att "ups nej men se här, en liten plätt i Sverige som vi glömt strö regn över" eller var det SMHI som busat på ett eller annat sätt med oss.

Lika bra att packa regnkläderna... som vanligt en dag som denna!

torsdag 19 juni 2008

en tedrickare i ett kaffenormativt samhälle

Jag är en tedrickare!

Så då var det sagt, och jag skäms inte, jag är stolt! Jag har druckit kaffe men har hunnit sluta med det, men te, det slutas det aldrig med!

Jag började dricka te när jag var liten, kaffe började jag med som tonåring. Kaffet slutade jag med vid tjugo års ålder då jag fördruckit mig på det. Jag levde under en del av mitt tonårsliv på cigaretter och kaffe så magen sa stopp. Men te, det kan jag pimpla flera kannor om dagen utan att tröttna.

Vi tedrickare blir fler och fler har jag märkt och samhället har väl ändrat lite på sig, men inte helt. Jag menar, om det kommer folk över hit till mig som är kaffedrickare så förväntar dom sig att jag har kaffe, även om jag inte själv dricker kaffe. Alltså, att jag har "riktigt kaffe", inte instant coffee. Vi har riktigt kaffe, men under en period så hade vi inte det och man kände verkligen att folk reagerade. För en kaffedrickare måste få sitt kaffe!

Om jag kommer hem till en kaffedrickare så är det inte alls säkert att dom har te och om dom har te så är det troligtvis ett sliskigt påste med fejkad smak av jordgubbe eller så. Det är ju självklart att jag som tedrickare inte kan begära att en kaffedrickare ska ha te hemma. Detta gör att jag känner att det är ett kaffenormativt samhälle vi lever i.

Missförstå mig inte nu. De flesta av mina närmsta vänner är kaffedrickare och jag har absolut inget emot att bjuda dom på kaffe. Det är mest själva grejen.

En annan punkt som gör att jag känner att det är ett kaffenormativt samhälle, det är restaurangers och caféers utbud.

Ett café kan ha tio olika sorters kaffe att välja på, vanligt, latte,cappuchino, you name it. Och så tedrickarna, de har några tepåsar att välja på. Det är ungefär samma sak som att erbjuda en kaffedrickare instant coffee. Ni ser den vida skillnaden. Det måste ju vara apdyrt att investera i dessa dyra kaffemaskiner som kan göra alla dessa spännande saker med kaffe för alla olika sorters kaffedrickare. Men att skaffa in ett gäng små fina tekannor som man kan göra riktigt te i, det finns inte på kartan. Eller, varför inte, brygga te? Men för guds skulle inte på samma ställe som man bryggt kaffe på tidigare.

Jag åt inne på en restaurang för något år sedan. En riktigt fin restaurang med jättegod och dyr mat. När vi ätit gott så kollade vi lite på vad vi skulle ta efter maten. En god kopp te är ljuvligt efter en riktigt god middag så det ville jag självklart ha. Dom hade en fem olika sorters kaffe men det stod inget om te. Jag frågade servitrisen som sa att... dom hade påste...

Jag kunde faktiskt inte vara tyst, jag var tvungen att tala om hur jag upplevde det. Det drog ner betyget avsevärt på stället, att ha "snabbkaffe" för tedrickarna. Det slutade med att hon gick till fiket som låg i samma byggnad, som ägdes av restaurangen, och fixade en riktig kopp te åt mig.

Jag vill bara påpeka, jag var aldrig otrevlig, jag bara talade om vad jag upplevde. Hon skulle ta upp det till ledningen. Vi var där och åt igen för några månader sedan. Dom hade skaffat löste i påsar... nu. Det var godare än vanligt påste, men det var inte lika gott som riktigt te.

Man kanske skulle skaffa ett te-fik!

Och så plockade hon fram ett paket JOZO

I morse gick maken upp vid en halv sju och åkte till jobbet där han befann sig till ungefär halv sex på eftermiddagen.
Jag låg kvar i sängen. Barnen väckte mig vid tio ungefär. Sen gick jag upp, vi gjorde frukost och barnen roade sig i vardagsrummet med lego och film medan jag slösurfade. Detta sysselsatte jag mig med fram till ungefär halv två, då jag började samla kraft för att laga lunch. Vi åt lunch vid ungefär tvåtiden och sen kom Magnuz. Vid fyra åkte jag iväg till simskoleavslutningen med sonen. Den gick ut på att sitta i en hysteriskt varm simhall och titta på när barnen lekte i vattnet.

Sen åkte vi hem.

Jag fick åkta och hämta maken vid bussen eftersom det regnade.

Efter att vi ätit en väldigt sen middag framför en film, "dark city" så somnade jag upprepade gånger i soffan. Jag kunde inte hålla ögonen öppna, det var omöjligt. Jag kämpade men tyngdlagen vann uppepade gånger. Maken skrattade åt mig, men sen surade han när jag vaknade till och började fundera över varför jag var så trött.

"kanske är jag så trött för att jag sov för länge i morse"
"När gick du upp då?"
"Vid tio ungefär"
*maken surar* "Vet du när jag gick upp, ha, vet du det?"
"Ja, jo jag vet, men det är klart, den tiden efter att du gått upp sover man inte så djupt"
"Nähä, nä nä, åh va synd det är om dig!"
"Nej nej, men jag vaknar ju till när klockan ringer och du går upp och se somnade jag kanske inte om och då blir man tröttare, om du förstår vad jag menar"
"Stackars *sarkastiskt*"
"Och det kan ju ha att göra med att jag inte gjort något alls under dagen, jag har ju bara slösurfat idag i stort sett"
*sura blickar från maken*
"Nej men förstå mig rätt, jag är ju van vid att ha massor att göra, springa från ena saken till den andra plus att jag gärna springer lite på morgonen. eftersom jag inte gjort något alls så blir jag trött istället"
*ännu surare blickar*

Jag tror min man upplevde att jag tog en kniv, snittade upp ett rejält sår på honom, öppnade ett paket JOZO och med hjälp av en tratt HÄLLDE NER HELA INNANMÄTET i hans vidöppna sår, rakt in i själen.

Och, ja, det var nog det jag gjorde...

GLASS!!!

I tisdags kom glassbilen förbi utanför vårt hus just när middagen var uppäten. Självklart sprang jag efter den, som en god mor bör, med dottern springandes efter endast iklädd trosor och t-shirt.

När jag står där och ska välja så vet jag ju att det varit ett himla tjat om sandwich så den blev det ju. Dottern stod och drog mig i tröjjan och upprepade gång på gång: "Jag vill ha flickglass, jag vill ha flickglass"

Vad är en flickglass??

Dom hade faktiskt en "flickglass".
En vanilj/jordgubbspinnglass föreställande en liten flicka med rosett i håret, mer flickig glass går nog inte att hitta, man äter ju för tusan en flicka!

Så kom jag ju på att maken pratat om någon glass som han ville ha, men jag kunde inte komma på vilken. Jag ringde och frågade men han kom inte ihåg vad det var för glass. Jag stod och tittade och tittade på bakluckan av glassbilen och till hjälp hade jag grannen. "Jag tror att det borde vara något med lakrids" säger jag eftertänksamt. Smack? nej, då skulle han kommit ihåg det för det brukar han ju äta.

Grannen hittade glassen vi sökte...

Turkisk pepparglass

Det var ju ingen fråga om ifall det var rätt, det var ju bara så rätt, en självklarhet!!! Maken själv har inte hunnit prova glassen, men det har jag!



Fem stjärnor av fem möjliga

Shit vilken god glass! Om du gillar lakrids och tycker om lakrids med mycket smak, då är detta en glass för dig! Tror jag ska ta en senare idag, mums!

Snälla säg att fler än vi köper denna underbara glass, annars kanske den försvinner till nästa år!!!

I går blev det av

Jenny

Hon kom till slut och fikade. Jenny. Efter mycket snack och prat OM att hon skulle komma. Ingen av oss har egentligen haft något för oss men det var ändå mycket som stod ivägen. Konstigt det där med spontanitet, ju äldre man blir ju svårare verkar det fungera. Vi hade ju redan ätit upp alla brownies jag och barnen, så hon fick andra kakor istället. Stora stygga vargens chokladrutor!

Stora stygga vargens chokladrutor

Det var ett recept jag fick i en bamsetidning när jag var liten. Jag kom ihåg att jag tyckte jättemycket om dom och när jag hittade receptet för några år sedan, vid en stor röjning, så var jag tvungen att prova om dom var lika goda fortfarande, och det var dom. Men dom är inget för en nötallergiker, massor av hasselnötskärnor!
Snabbgenomgång av receptet för de som är intresserade: vispa 2 ägg och 1½ dl socker poröst. Smält 150g smör och 50 gram mörk choklad och vispa ner i socker/äggblandningen. Blanda 1½ del mjöl, ½ tsk bakpulver och 1½ dl hackade hasselnötskärnor och blanda ner i smeten. Häll upp i en långpanna och in i ugnen på 175 grader i 15 minuter. Gudagott.

Åter till fikabesöket. Det var trevligt och barnen attackerade henne med sin charm. Hon fick pussar och kramar när hon åkte till och med.

Men fikat var inte över med det. På kvällen kom svärmor med sambo över och åt glass med hallon och melon och pimplade kaffe.


Svärmor med sambo
(fast i omvänd ordning)


Det blev en sen kväll vill jag lova eftersom jag hade lovat mig själv att skriva på kvällen, som började efter nio och höll på fram till midnatt. Jag skrev om det första kapitlet YTTERLIGARE en gång. Att jag aldrig kan vara nöjd!

onsdag 18 juni 2008

Medges ej

Idag skulle jag springa förbi affären på väg till dagis där dottern varit idag, på utflykt med sin grupp. Jag tänkte att vi skulle äta ravioli idag, lätt att göra och barnen äter utan gnäll. Jag plockade på mig två burkar ravioli, tre paket lättdryck (den ända saften utan artificiellt sötningsmedel) ett paket cigaretter och en tändare. Först får jag stå i kö en stund och sen när jag väl är framme så drar jag kortet. Det handlade om 140 kronor ungefär och det var jag helt säker på att jag hade på kortet. Jag tog även på tre hundra för lite extra pengar i plånboken skadar ju inte.

"Kortköp medges ej"

Shit, hade jag inte trehundra på kortet, pinsamt. Vi försökte igen och jag tog då på summan istället.

"Kortköp medges ej"

Nu kände jag mig jättedum. Det var lång kö bakom mig och jag kände mig som en barnunge som försökte sno tuggummi eller något. Så pinsamt.
Jag vände mig mot kön och fick fram ett sånt där leende som säger: "Hej, vad jag skäms" och så ursäktade jag så mycket. Sen tog vi bort allt utom raviolin, för det var ju den som var viktigast.

"Kortköp medges ej"

Nu kände jag mig riktigt fånig och försäkrade att jag visst skulle ha så det täckte. Kassörskan sa att hon kunde ju inte se varför det inte medgavs, det kunde ju lika gärna vara dålig täckning.

Jag fick gå iväg utan mat till barnen.

Jag provade på bankomaten utanför och enligt den så var det ingen kontakt med min bank och det går inte heller att logga in på internetbanken, så jag fick se ut som en kyrkråtta utan att egentligen vara det.

Frågan är hur länge jag får gå utan pengar nu.

tisdag 17 juni 2008

Dukat bord

Japp, det var uppdukat med kaffe, te, vattenmelon och hemmagjorda brownies men besöket uteblev. Jag hade även gjort en god honungs/hallonblandning som är gott till glass. Istället fick jag samtal från fikakompisen som sa att hon gjort det stora misstaget, att låna ut sin bil till en karl. Det förstår väl vem som helst att det skulle gå åt pipsvängen, om man gör sånna misstag :)

Men ingen fara på taket.

Jag och barnen lyckades glufsa i oss det mesta, barnen kakorna jag vattenmelonen. Och sen började jag fixa med mina anställningspapper och upptäckte att jag hette Elin på min kontrakt, så dom får skicka ett nytt till mig.

Nu ska jag sortera tvätt och städa.

Ett liv som föräldraledig är så glamoröst!

Och du Jenny, vi får en ny chans senare i veckan!

måndag 16 juni 2008

För att reda ut några missförstånd

Nej.

Jag är inte klar med utbildningen. Jag har en termin kvar, jag blir klar i januari 2009. Rättare sagt, jag kommer då att ha min socionomexamen, men klar vet jag inte ännu om jag är då. Jag funderar starkt på att läsa in D-kursen också och kanske även senare doktorera, det skulle vara kul. Jag är biten av studeiflugan, kunskap är makt och jag tycker om makt *vansinnesgarv*

Jobbet i fråga jag sökte och fick är: studentinformatör för akademikerförbundet. Det innebär att jag kommer att sköta informationen till studenterna om akademikerförbundet. Jag kommer ha:
klasspresentationer, been there, done that, med SOBRA. Men då fick jag inte betalt, det kommer jag få nu.
Monterarbete vid mässor, been there done that med både SOBRA och Föräldrakommittén men då fick jag inte betalt men jag kommer få det nu.
Ordna aktiviteter, been there done that med både SOBRA och Föräldrakommittén, bla bla bla etc etc.
Ha kontaktnät, been there ... bla bla bla etc etc
Kolla anslagstavlorna, been th... bla bla bla etc etc

Det är alltså detta jobb jag talat om, känns kul, känns spännande, känns verkligt. Jag ser fram emot hösten och jag kommer lämna över föräldrakommittén med varm hand till andra. Jag känner att jag har slitit för andra utan att få så väldigt mycket tillbaka färdigt nu, det är dags att jag faktiskt göra något för mig själv nu. Något som ger mig solid belöning i både form av pengar och meriter och inte bara en klapp på axeln och orden: "gud va duktig du är."

Jag vill inte vara duktig, jag vill vara framgångsrik och komma någon vart också, ge mig själv något!

Det är jag värd!

Tummhållningssessionen är över

jag har nu fått samtalet, ni vet det där samtalet...


... där dom säger att man FÅTT jobbet!!!

Eller ja, han började med att fråga om jag fortfarande var intresserad, då förstod jag ju hur det låg till. Lite elakt att fråga det och sedan kontra med: "ha ha, taskit för däj dåå!!!"

Så i höst har jag ett arbete, och fram till dess är jag... FÖRÄLDRALEDIG!!


Känns vuxet och lite seriöst så där...

Och nu till något än mer seriöst, boken. I dag är första dagen i mitt seriösa författarliv. Ni kan gärna flukta inne på min andra blogg där jag snackar om den delen av mitt liv.

söndag 15 juni 2008

Lätt begagnade benskydd till salu

Med lätt menar jag tre timmars användning vid studerande av rullande boll.

Min son är inte mycket för sport, det har han visat ganska tydligt. Framförallt har han visat ointresse för lagsporter. Detta gjorde att vi blev glatt överraskade när han ville vara med på fotbollskolan som drog i gång nu på sommaren för alla i hans ålder. Vi betalade in avgiften och köpte dyra benskydd och idag gick vi upp i ottan för att sparka boll. Det visade sig att han ångrat sig när bolldagen var inne.

Han var jättefin i sin fotbollsmundering och jättepositiv när vi väl åkte till fotbollsplan. Han hjälpte tränaren att fylla vattenflaskor och pratade om Zlatan och hoppade från bänkar och var så glad så. Sen började träningen och ett helt annan ljud dök upp. Han ville inte, han verkligen ville inte alls, han tvärvägrade! Jag körde pepptalk, jag körde motiverande samtal, jag körde lockbete med glass, jag körde hot. Jag körde alla metoder som fanns. Han hade sagt att han ville, vi hade pungat ut pengar men framförallt, han hade knappt provat innan han bestämt sig.

Så fort han varit på plan fick han tonvis med beröm och så fort han kom gråtande till mig fick han veta att han var en stor tuff kille som visst kunde spela fotboll, bara han lärde sig så. Det slutade med att sparkade några bollar med honom vid sidan av och när det började regna så gav vi upp.

Frågan som jag funderade kring var, hur ska vi gå vidare nu. Fotbollskolan håller på till och med onsdag. Man ska inte låta honom ge upp för tidigt för då kanske han aldrig försöker med något, man måste lära sig avsluta det man börjat med. Men, om man tvingar honom att gå till fotbollen, som han uppenbarligen hatar, så finns risken att han aldrig vågar prova något nytt igen för rädslan av att han ska bli tvingad till det även om han inte gillar det. Vi sa det att han var faktiskt kvar hela tre timmar idag fast han inte ville, han var faktiskt uppe och provade många av de övningarna som tränarna höll. Han har känt på bollen och den var uppenbarligen inte bekväm. Han ska inte behöva gå resterande dagar. Därför har vi ett par benskydd över, nån som är intresserad?

Istället funderar vi på att prova klättervägg för honom, ensamsport och han älskar att klättra. VI får väl se hur det slutar.

fredag 13 juni 2008

Lyrisk son

I dag efter simskolan köpte jag glass åt barnen i det lilla glasscafét som som ligger precis utanför simmhallen. Sonen tittade på mig med stora ögon och chokladglasstäckt mun och sa:
"Mamma, det här är en helt underbar dag! Först fick jag sova så länge jag ville, sen fick jag spela dataspel, sen har vi varit och badat och nu får jag glass och i kväll ska vi ha fredagsmys! Om det blir pannkaka till middag i dag så kommer det här bli den ultimata världsbästa dagen i hela världen"

Vi åt pannkakor till middag i dag...

Anställningsintervju

Idag har jag varit på anställningsintervju, i mitt eget vardagsrum.

Det var en intervju per telefon.

Antällningsintervju på telefon känns inte lika verkligt som ögo mot öga. Framförallt inte när man redan pratat med personen per telefon några gånger tidigare. Först ringde han och påminde mig om att ansökningstiden gått ut och att han saknade mina handligar, mycket trevlig kille tycker jag. Jag hade fullt upp så jag hade missat ansökningstiden och tänkt att "ja ja, vad är väl en bal på slottet". Men när han ringde så var jag inte sen på att få arslet ur vagnen.

Sen fick jag ett mail om att han ville ha en intervju med mig och jag svarade och sen ringde han en halvtimme senare och vi bokade en intervju dagen efter på telefon. På det sättet kändes det som om jag redan hade blivit lite hej och du med honom så nervositeten hade inte infunnit sig alls.

Samtalet tog ungefär femtio minuter, och jag gjorde det i en svettig trängingsoutfitt då jag hade sprungit i en timme innan samtalet. Tror inte att mina kläder och min fysiska uppenbarelse skulle varit till min fördel om det varit en intervju öga mot öga. Men i telefonen gör det ju inget om man luktar skunk och är mosig och högröd i ansiktet.

Vet inte om jag gjorde ett så jättebra intryck men "vad är väl en bal på slottet"
Om jag får jobbet är jag jätteglad för då kommer jag i stort sett sysselsätta mig med det jag har sysselsatt mig med under hela min studietid, fast få betalt för det också. Får jag det inte kan jag ägna mer tid till studierna. Its a winn winn situation så to spik.

Om om ni vill får ni gärna hålla tummarna för mig ändå

torsdag 12 juni 2008

Arslet är ur vagnen

Jag har inte kommit igång tidigare. Jag har varit så arg på mig själv över att jag bara suttit och latat mig hela dagarna (förutom att jag städat, sprungit efter ungar och spelat wiitennis). Uppförsbacken innan man tar sig för att motionera är så lång och trög men när man väl gör det så är det rena nerförsbacken. I måndags jobbade maken tidigt så då skulle det inte bli av, det visste jag, men i tisdags var han ledig så då tänkte jag att jag skulle komma iväg. Det var en sen kväll på måndagen och en sen morgon på tisdagen så jag kom aldrig i gång och kom på tusen ursäkter för att inte komma iväg på en powerpromenad. På onsdagen var det skolavslutning så då blev det en ursäkt, dessutom regnade det ju. I morse så tänkte jag att nu jäklar!

Det var en relativt sen morgon, gick upp vid halv nio. Maken ville ligga ett tag till då han skulle jobba sent på kvällen. Han gick upp efter tio. Jag åt frukost med barnen stax före nio och egentligen vill jag ju komma iväg innan fukost. Detta kunde ha varit en riktigt bra ursäkt för att inte komma iväg, men icke då. När maken var ur sängen så slängde jag på mig träningskläderna och körde ett intervallpass. Fem minuter gång, fem minuter löp i 40 minuter. Shit va skönt det var, varför hade jag inte gjort detta innan i veckan. Det är ju så jobbigt att ta sig för det, men det är så skönt att göra det och man känner sig lite euforisk efteråt när man sitter och skakar lite i musklerna medan man eftersvettas i solen.

I morgon ska jag på det igen men då ska jag springa före frukost, maken får komma upp senast nio! För det enda som var lite jobbigt var att jag fick illamåendekänslor från maten som skumpade i säcken samtidigt.

Helt underbart blogginlägg

För ett bra tag sedan fick jag läst en helt underbar ebay-varubeskrivning. Jag hade glömt av den men när jag rensade min gamla dator så hittade jag den. Jag hade kopierat texten bara för att kunna komma tillbaka och läsa igen. Jag skrattade ännu en gång åt det då jag upplever att hon målar upp scenariot på ett så underbart sätt. Man känner igen en hel del, även om man inte har sex ungar själv. Även två barn kan ställa till liknande situationer. Jag vet att den är gammal och de flesta har säkert läst den men ändå, den är värd att läsa igen. Jag garvar i alla fall fortfarande åt den. Hennes svar på tilltal är underbara också. Favoritcitat är:

"I would rather (...) be a contestant on Fear Factor when they’re having pig brains for lunch (...) than to take my six kids to the grocery store."

"
There is something so irresistibly appealing about the apple on the bottom of the pile, that a child cannot help but try to touch it. Much like a bug to a zapper, the child is drawn to this piece of fruit."

"
“Didn’t I tell you, before we left, that I didn’t want you taking stuff from the bottom of the pile???” “No. You said that you didn’t want us to take a can from the bottom of the pile. You didn’t say anything about apples.” With superhuman effort, I resist the urge to send my child to the moon and instead focus on the positive - my child actually listened to me and remembered what I said!!!"

" “Are all of those your kids?”
“Nope. They just started following me. I’ve never seen them before in my life.” "


"
That’s what moms do. We put our hands in front of our children’s mouths so they can spit stuff into them. We’d rather carry around a handful of chewed up coffee cake, than to have the child spit it out onto the floor. I’m not sure why this is, but ask any mom and she’ll tell you the same."

"
What evil minded person decided it would be a good idea to put a display of candy in the check-out lanes, right at a child’s eye level? Obviously someone who has never been shopping with children."

" “Are they all yours?”
No. They’re not mine. I just go around the neighborhood gathering up kids to take to the grocery store because it’s so much more fun that way.” "



tisdag 10 juni 2008

Maratonloppet är över

Som de som brukar läsa min blogg kanske märkt så har min uppdatering av bloggen varit lite dålig. Ja Sid... jag har kastat väldigt mycket glas i stenhus, förlåt för det. Fast har jag i alla fall upptadetat oftare än dig *ler lite fånigt*.
I morgon är sonens skolavslutning och sen är det sommar på riktigt. Massus kommer och firar genom att mumsa mat med oss, vilket han vet att han får göra så fort han vill *manar med pekfingret*

De senaste veckorna har jag bara stressat mig igenom dagarna och jag har varit dålig på dieten, dålig på motionen, dålig på skrivandet och jag har hela tiden tänkt att när sommaren börjar då... (men jag fick i alla fall väldigt bra kritik på mina utredningar, framförallt BBiC-utredningen)
Den här veckan skulle jag gå upp tidigt och powerwalka, jag skulle börja göra bra mat, ja, ni vet dom där löftena man ger sig själv, vanligtvis vid nyårsafton. Men det är mer som om kroppen skriker ut "Nu får det vara nog" "Ja det får det" som i den Bayerska ölreklamen och maken går och partar loss med grannarna medan frugan får sitta själv och sura i lägenheten. Lite så är det. Kroppen har gått och ägnar sig åt dekadensen medan hjärnan skriker "NEJ!"

Jag gick ju till arbetsförmedlingen för att skriva mig som arbetssökande och på det sättet få använda femton timmar i veckan till min bok. Nu har det varit massa tjafs om det också vilket har satt sprätt på stressen än mer. Går att läsa ett förvirrat inlägg om det längre ner. Det är dock så förvirrat att knappt jag fattar vad jag skrivit, så det är ingen idé att försöka läsa det. Nu har det gått igenom på dagis och det kommer vara åtta dagar på dagis under sommaren. Åtta dagar utav minst tio veckor. Nu har det blivit fråga om jag får ha sonen på fritids och då kommer den där tanken "Är det värt det, för åtta dagar?" Jag kommer inte ha några pengar alls på grund av att jag är student och då inte är berättigad till a-kassa men om jag tar föräldraledigt så kommer jag få ut föräldrapenning och de där åtta dagarna tror jag inte kommer göra varken till eller från i fråga om mitt skrivande. Nä! Jag tror jag kapitulerar för systemet och försöker få till det ändå.

Jag är öppen för förslag, råd och dunkningar i ryggen.

Förövrigt har jag ännu en fundering. En klasskamrat till mig har råkat illa ut på grund av sitt yrkesval och sin blogg, i kombination. Han har nu lösenordssyddat denna blogg, vilket är smart. Jag funderar på att vandra samma väg. Jag kommer skicka ut lösenordet till de som jag vet läser min blogg, ni andra som läser min blogg och väldigt gärna vill fortsätta läsa den, skicka ett mail så kan jag skicka er lösenordet. Jag funderar även på att starta en ny blogg där jag skriver om mitt skrivande av boken med mera, den kommer jag inte lösenordsskydda.

Jag börjar skydda sidan om en så där två veckor.

vältänkt tjuveri

Jag älskar Monty Python och inte minst deras klassiska mästerverk "Life of Brian". En av de roligaste scenerna är när motståndarrörelsen sitter och diskuterar kring hur hemska romarna är genom att komma med frågan "What have the romans ever done for us?" och de kommer fram till avloppsystem, fått ner brottsligheten med mera med mera med mera. Listan blir hysteriskt lång. Genom mitt bloggsurfande snubblade jag över den här länken inne hos Johanna Graf.

Jag ser ju tydligt att det är en precis kopia, det är taget direkt från filmen, men applicationen till facket är så bra att jag förlåter dom. Alla som tycker att facket är blodsugare som bara snor åt sig pengar och inte gör något, alla de som tycker att man inte ska vara med i facket, watch and learn!

måndag 9 juni 2008

Det stora soptunnemysteriet

Vanligtvis vid sophämtning så ställer man ut tunnan kvällen innan, man går förbi den på väg till jobbet och så ställer man in den när man kommer hem på eftermiddagen när man kommer hem igen. Ingen uppsikt och framförallt inga funderingar kring själva sophämtningshanteringen.

Igår var vår soptunna överfull. Det hade varit kalas och tunnan var full av storstädningsrester, presentpapper och papperstallrikar. Så full som den var i går har den inte varit sedan dottern gick i blöjjor. I morse när jag fixade frukosten kom jag på att det var ju sophämtningsdag idag och fick för mig att vi glömt ställa ut den, därför kollade jag efter och såg att den stod vid vägkanten som den bör. Maken gick sedan till skolan med sonen och han regestrerade tunnan när det gick förbi. Jag upptäckte snart att han glömt ta med sig sin frukostsmörgås som han brukar äta på bussen på väg till jobbet. Jag ringde till honom och uppmärksammade honom på detta. Han kom därför hem igen för att hämta upp den och det första han säger när han kommer hem igen är:
-Vår soptunna är borta.

Vadå vår soptunna är borta, den stod ju vid vägkanten för bara några minuter sedan, det visste ju jag eftersom jag tittat på den. Maken kommenterade att han också hade sett den när dom gick till skolan men den är inte där nu,

Många funderingar gick genom huvudet, är det en soptunne tjuv ute och snor folks soptunner? Är det någon som vill djävlas och har ställt undan våra sopor just precis vid tömning så vi får dras med en överfull tunna i två veckor? Hade dom sett att vi sorterat dåligt och tänkt använda oss som dåligt exempel vid nästa sopsorteringsstämma eller kanske skicka uppmanande gnällbrev om hur dåliga vi är på sortering, som alla andra är proffs på? Kanske rent av bötfälla oss!!!

Maken kilade iväg till bussen och jag började leta efter telefonnumret till avfallshanteringen för att fråga. Jag hann inte hitta det förrän maken ringde. Han hade löst mysteriet genom att fråga sopsorteringsdamen vad som hänt. Vår tunna "is no more"

Gripanordningen på sopbilen var lite vajsing så när den lyft upp vår tunna och hållt den över hålet för att tömma den så hade den lossnat och ramlat ner i sopbilen. Maken påpekade att vi varit lite förvånade över att den inte stod vid vägkanten och hon påpekade att hon varit än mer förvånad när den inte fanns kvar efter tömningen hon också.

Vi ska få en ny tunna.

Mysteriet är löst... i alla fall vad vi vet! Dom kan ju fortfarande vara ut efter oss...

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive