Och så plockade hon fram ett paket JOZO

I morse gick maken upp vid en halv sju och åkte till jobbet där han befann sig till ungefär halv sex på eftermiddagen.
Jag låg kvar i sängen. Barnen väckte mig vid tio ungefär. Sen gick jag upp, vi gjorde frukost och barnen roade sig i vardagsrummet med lego och film medan jag slösurfade. Detta sysselsatte jag mig med fram till ungefär halv två, då jag började samla kraft för att laga lunch. Vi åt lunch vid ungefär tvåtiden och sen kom Magnuz. Vid fyra åkte jag iväg till simskoleavslutningen med sonen. Den gick ut på att sitta i en hysteriskt varm simhall och titta på när barnen lekte i vattnet.

Sen åkte vi hem.

Jag fick åkta och hämta maken vid bussen eftersom det regnade.

Efter att vi ätit en väldigt sen middag framför en film, "dark city" så somnade jag upprepade gånger i soffan. Jag kunde inte hålla ögonen öppna, det var omöjligt. Jag kämpade men tyngdlagen vann uppepade gånger. Maken skrattade åt mig, men sen surade han när jag vaknade till och började fundera över varför jag var så trött.

"kanske är jag så trött för att jag sov för länge i morse"
"När gick du upp då?"
"Vid tio ungefär"
*maken surar* "Vet du när jag gick upp, ha, vet du det?"
"Ja, jo jag vet, men det är klart, den tiden efter att du gått upp sover man inte så djupt"
"Nähä, nä nä, åh va synd det är om dig!"
"Nej nej, men jag vaknar ju till när klockan ringer och du går upp och se somnade jag kanske inte om och då blir man tröttare, om du förstår vad jag menar"
"Stackars *sarkastiskt*"
"Och det kan ju ha att göra med att jag inte gjort något alls under dagen, jag har ju bara slösurfat idag i stort sett"
*sura blickar från maken*
"Nej men förstå mig rätt, jag är ju van vid att ha massor att göra, springa från ena saken till den andra plus att jag gärna springer lite på morgonen. eftersom jag inte gjort något alls så blir jag trött istället"
*ännu surare blickar*

Jag tror min man upplevde att jag tog en kniv, snittade upp ett rejält sår på honom, öppnade ett paket JOZO och med hjälp av en tratt HÄLLDE NER HELA INNANMÄTET i hans vidöppna sår, rakt in i själen.

Och, ja, det var nog det jag gjorde...