Arslet är ur vagnen

Jag har inte kommit igång tidigare. Jag har varit så arg på mig själv över att jag bara suttit och latat mig hela dagarna (förutom att jag städat, sprungit efter ungar och spelat wiitennis). Uppförsbacken innan man tar sig för att motionera är så lång och trög men när man väl gör det så är det rena nerförsbacken. I måndags jobbade maken tidigt så då skulle det inte bli av, det visste jag, men i tisdags var han ledig så då tänkte jag att jag skulle komma iväg. Det var en sen kväll på måndagen och en sen morgon på tisdagen så jag kom aldrig i gång och kom på tusen ursäkter för att inte komma iväg på en powerpromenad. På onsdagen var det skolavslutning så då blev det en ursäkt, dessutom regnade det ju. I morse så tänkte jag att nu jäklar!

Det var en relativt sen morgon, gick upp vid halv nio. Maken ville ligga ett tag till då han skulle jobba sent på kvällen. Han gick upp efter tio. Jag åt frukost med barnen stax före nio och egentligen vill jag ju komma iväg innan fukost. Detta kunde ha varit en riktigt bra ursäkt för att inte komma iväg, men icke då. När maken var ur sängen så slängde jag på mig träningskläderna och körde ett intervallpass. Fem minuter gång, fem minuter löp i 40 minuter. Shit va skönt det var, varför hade jag inte gjort detta innan i veckan. Det är ju så jobbigt att ta sig för det, men det är så skönt att göra det och man känner sig lite euforisk efteråt när man sitter och skakar lite i musklerna medan man eftersvettas i solen.

I morgon ska jag på det igen men då ska jag springa före frukost, maken får komma upp senast nio! För det enda som var lite jobbigt var att jag fick illamåendekänslor från maten som skumpade i säcken samtidigt.