Maratonloppet är över

Som de som brukar läsa min blogg kanske märkt så har min uppdatering av bloggen varit lite dålig. Ja Sid... jag har kastat väldigt mycket glas i stenhus, förlåt för det. Fast har jag i alla fall upptadetat oftare än dig *ler lite fånigt*.
I morgon är sonens skolavslutning och sen är det sommar på riktigt. Massus kommer och firar genom att mumsa mat med oss, vilket han vet att han får göra så fort han vill *manar med pekfingret*

De senaste veckorna har jag bara stressat mig igenom dagarna och jag har varit dålig på dieten, dålig på motionen, dålig på skrivandet och jag har hela tiden tänkt att när sommaren börjar då... (men jag fick i alla fall väldigt bra kritik på mina utredningar, framförallt BBiC-utredningen)
Den här veckan skulle jag gå upp tidigt och powerwalka, jag skulle börja göra bra mat, ja, ni vet dom där löftena man ger sig själv, vanligtvis vid nyårsafton. Men det är mer som om kroppen skriker ut "Nu får det vara nog" "Ja det får det" som i den Bayerska ölreklamen och maken går och partar loss med grannarna medan frugan får sitta själv och sura i lägenheten. Lite så är det. Kroppen har gått och ägnar sig åt dekadensen medan hjärnan skriker "NEJ!"

Jag gick ju till arbetsförmedlingen för att skriva mig som arbetssökande och på det sättet få använda femton timmar i veckan till min bok. Nu har det varit massa tjafs om det också vilket har satt sprätt på stressen än mer. Går att läsa ett förvirrat inlägg om det längre ner. Det är dock så förvirrat att knappt jag fattar vad jag skrivit, så det är ingen idé att försöka läsa det. Nu har det gått igenom på dagis och det kommer vara åtta dagar på dagis under sommaren. Åtta dagar utav minst tio veckor. Nu har det blivit fråga om jag får ha sonen på fritids och då kommer den där tanken "Är det värt det, för åtta dagar?" Jag kommer inte ha några pengar alls på grund av att jag är student och då inte är berättigad till a-kassa men om jag tar föräldraledigt så kommer jag få ut föräldrapenning och de där åtta dagarna tror jag inte kommer göra varken till eller från i fråga om mitt skrivande. Nä! Jag tror jag kapitulerar för systemet och försöker få till det ändå.

Jag är öppen för förslag, råd och dunkningar i ryggen.

Förövrigt har jag ännu en fundering. En klasskamrat till mig har råkat illa ut på grund av sitt yrkesval och sin blogg, i kombination. Han har nu lösenordssyddat denna blogg, vilket är smart. Jag funderar på att vandra samma väg. Jag kommer skicka ut lösenordet till de som jag vet läser min blogg, ni andra som läser min blogg och väldigt gärna vill fortsätta läsa den, skicka ett mail så kan jag skicka er lösenordet. Jag funderar även på att starta en ny blogg där jag skriver om mitt skrivande av boken med mera, den kommer jag inte lösenordsskydda.

Jag börjar skydda sidan om en så där två veckor.