förvirring, stress och fester

Det är ett enda stressupplopp i livet just nu.

På torsdag är sista dagen på den här terminen.
På onsdag är sista dagen på praktiken.
På måndag är sista handledningsamtalet.
I onsdags var det familjekväll på sonens skola.
I går var det avslutning på dotterns dagis.
I kväll är det bartömning på kåren.
På onsdag ska jag bjuda på fika på jobbet.
På torsdag skulle det varit barnkalas men det var visst fest på skolan i stället så dit ska sonen.
På fredag kommer släkten och firar sonen.
På söndag ska han ha kalas.

När jag fick lappen om dagistiderna över sommaren så tog jag upp att jag inte visste hur det såg ut på sommaren. Jag har hela tiden sagt att jag inte kan svara på det exakt för jag vet inte hur sommaren kommer se ut och jag har aldrig sagt att hon inte ska vara där. Nu är jag arbetslös och tänkte att det får bli femtontimmarstider, och så tar jag mammaledigt under sammanslagningen om jag inte får något jobb. Jag pratar med en av personalen om det i telefon. Jag pratar med en annan av personalen om det i går på festen.
I dag säger en annan personal att det är ju inte många dagar kvar nu innan hon skulle sluta.
När jag säger att hon ska gå femtontimmars säger hon att det går ju inte, jag har ju inte lämnat in lappar om det.
Ja men jag har ju pratat med folk om det.
Ja men oj oj oj, så jobbig jag är igen och uppenbarligen ett korkat ok på deras axlar.

Hur kommer det sig. Så fort det handlar om mina barns tider så blir det sååå jobbigt. Är mina barn så outhärdliga? Har dom språkproblematik som gör att dom inte kan tala om för mig direkt att jag måste skriva på lappar eller kan informera varandra om vad jag har sagt? Kan inte dom förstå att alla inte får sina semesterscheman i mars?
På sonens fritids är reaktionen: ja men herre gud, vi räknar inte med att alla kan svara hur det blir på sommaren, bara meddela när du vet så fixar vi det!
Det svaret är magvärksfritt!

Det är ju inte första gången jag blir uppstressad inför dagistider på grund av onödigt tjafs och utebliven enkel information.

Dagis är en stressbörda för mig, dom måste anse att jag är en krånglig idiot, för dom behandlar mig som en och då, automatiskt, agerar jag som en, enkel socialpsykologi!