fredag 30 oktober 2009

Egen rymddräkt finnes

Robert A Heinlein


Nu har jag tagit mig igenom den.
Att inleda en recension på det sättet ger inte förhoppningar på höga betyg hos läsarna, jag vet. Jag vill inte påstå att det är en av de sämsta böckerna jag läst men den var väldigt obalanserad.
Å ena sidan var det en bra story, ofta berättad på ett väldigt bra sätt. En ung kille som hade som dröm att åka ut i rymden, en dag får han det på ett lite väl oförväntat sätt och där är han med och försöker rädda jorden från utplåning. Den ganska vanliga handlingen när det kommer till science fiction alltså.

Å andra sidan var författaren lite väl het på gröten när det gällde att gå in och beskriva matematiska problem eller tekniska detaljer som om han ville glänsa över vilket geni han var som kunde alla dessa formler men som endast gjorde att man som läsare kände sig utanför och lite dum, eller dum kände jag mig inte, bara ointresserad faktiskt. Några typexempel på detta är när huvudpersonen är inlåst i en cell på månen och för att fördriva tiden börjar han att räkna ut hur långt från jorden han är, räknar ut detta i kilometer och sedan hur lång tid det skulle ta att åka till jorden i olika typer av hastigheter som finns. Detta tar flera sidor då han inte bara beskriver att han gör det, han skriver även hur han gör det genom att skriva ut formlerna och det exakta tillvägagångssättet att räkna ut det på. Och vid flera tillfällen så beskriver han hur himla bra det är att ha en räknesticka, att den är bättre än alla andra räkneverktyg som finns och att alla borde kunna räkna på en räknesticka.

Och det tredje: boken är skriven på femtiotalet och handlar om nittiotalet. Samhällsmässigt har det knappt skett några framsteg alls från femtiotalet till nittiotalet men vi har baser på månen och har kommit väldigt långt i fråga om rymdresor. Samtidigt hade huvudpersonen en mycket kränkande attityd många gånger mot den kvinnliga huvudpersonen men det var tydligt att det inte var tänkt som kränkande, men i dagens mening så skulle i alla fall jag ha blivit mycket irriterad om någon hela tiden skulle tilltala mig med "barn" och "lilla flicka" hela tiden, även om jag nu vore 12 år, speciellt om personen som säger det själv är kanske arton år.

Min absoluta favorit i boken är däremot huvudpersonens pappa, helt underbar uppfostrningsteknik som jag skrattade gott åt i början av boken. Om författaren inte inlett med detta roliga ganska lättsamma så hade jag nog inte läst igenom boken alls, men det fick mig att fastna.

Om man är en skummare när man läser så tror jag man kan ha riktig behållning av denna bok. Jag är ingen skummare, jag läser varje ord och har svårt att följa en historia om jag skummar igenom och blir därför fast i alla dessa matematiska problem och tekniska beskrivningar. Jag vill inte avskräcka folk från denna bok, men det kan vara bra att veta när man ger sig in i den att det finns vissa sidor som inte riktigt känns så nödvändiga i boken.

Även om det lät som om jag skulle totalsåga boken så vill jag ändå ge den 3 av 5 möjliga poäng, för storyn i sig är bra.

3 kommentarer:

  1. Jag läste den som barn. Kanske yngre tonåren, minns inte hur gammal jag var.
    En av dom böcker som tillsammans med tv-serierna star trek och månbas alpha i 11- 12- årsåldern spikade fast science fiction som "min" gengre.
    Minns handlingen än idag som få andra böcker. Minns inga tråkiga formler. Skulle säkert tänka helt annorlunda om jag läste om den idag. Men så kan jag också med stort nöje fördriva tiden med att räkna ut hur lång tid olika sätt att resa till månen skulle ta. Blev skadad av att läsa konstiga böcker som barn kanske :-)

    SvaraRadera
  2. Så kan det vara :D

    Jag själv höll mig mest till fantasy när jag var barn, eller skräck. den här genren har jag nog tagit till mig först i dag, eller, nästan tagit till mig. Mest i serieväg så som star trek i så fall. Böckerna kanske jag lämnar där hän i fortsättningen.

    SvaraRadera
  3. Man får ju ibland fundera på om man hör till den avsedda målgruppen. Som typ 11 - 12 årig grabb -69 verkar det som jag då var en mer passande målgrupp än du. En av tankarna kanske var att få ungar intresserade av matte o naturkunskap i ung ålder, och det funkade för mej. Jag läste fysik på universitetet så småningom.

    SvaraRadera

Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.

Pernys drömkarl

Vad dricker Perny


"Te -fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar - kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck."
Thomas de Quincey (1795-1859)


"Vad som än händer dricker jag mitt te.
"Gustaf VI Adolf

"Drycken är som den skönaste dagg från himmelriket."
Lu Yu (800-talet)

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

"Vägen till himlen går förbi en tekanna."
Ryskt ordspråk

"Gud vare tack för te! Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet."
Sydney Smit

Etiketter

familj (281) vikt (235) Författande (104) huslig (103) studier (101) övrigt (69) arbetsliv (59) bloggar (45) Skrivande (44) semester (41) mat (35) ytligt (31) norrland (28) musik (24) tillbakablickar (22) utmaning (22) fest (21) Böcker (20) Nagellack (20) foto (20) teknik (20) spekulationer (19) debatt (17) pryl (16) framtid (15) Overall (13) jul (13) jobb (12) tandläkare (9) te (7) frillesås (6) nanowrimo (6) film (5) laster (5) renovering (4) inredning (3) skapat (3) skylt (3) Analys (2) blogg100 (2) författartankar (2) genus (2) #Alvhilda #nordiskmytologi #mytologi #skogsrå (1) Alvhilda (1) fredagsvåld (1) novell (1) prestationsångest (1) smycken (1) vampyrer (1)

Blog Archive