Det är svårt att fånga intrycket på bild och på film eftersom det krävdes glasögon för upplevelsen. Under Die roboter killade robotornas händer en nästan under hakan. Kraftwerks långa armar kan man säga.
Anpassad till svensk publik |
Musiken var, som den brukar vara när Kraftwerk spelar, fantastisk. Problemet för mig var till att börja med mina medåskådare. Någon, i min direkta närhet, tyckte att det var viktigt att lukta gott för sina idoler. För att försäkra sig om att de skulle känna hans dofter hade han badat i sin parfym. När man som jag, är överkänslig mot sådant, är det inte riktigt lika roligt. Mina ögon rann, jag mådde illa och fick huvudvärk. Det förbättrade inte min skärpa när jag försökte insupa 3D-effekterna. Jag har brytningsfel och kan har rejäla problem med att titta på 3D. Det blir inte bättre av att ögonen rinner. När det var svartvita bilder och inte för mycket på skärmen var det fantastiskt. Jag var djupt imponerad av skylinen på Metropolis som var helhäftig. Svartvita byggnader som radades upp och djupet imponerade. När det däremot kom pilar, och annat som swischade förbi i andra musikbitar var jag tvungen att blunda. Med tanke på den dövande effekten av parfymen höll jag faktiskt på att somna vid vissa tillfällen vilket var mycket tråkigt. Jag betalar inte en massa pengar, tar ledigt från jobbet och betalar en dyr hotellövernattning för att sova till Kraftwerk. Som tur var gick det aldrig riktigt så långt.
Medan jag vid ett tillfälle satt och blundade för att komma över känslan av att skela och för att dämpa värken i ögon och huvud blev det alldeles tyst. Jag var tvungen att titta upp och märkte att alla fyra bandmedlemmar stod helt still, som om de fryst i sin position, tills dess att musiken kom igång igen. Vi diskuterade detta efteråt och funderade över om det var meningen eller om det var ett tekniskt strul som de spelat med i. Kraftwerk har gjort sig kända för sin subtila och rätt torra humor. Vissa skulle inte ens märka av den. Fansen jublar dock över det lilla som de blir givna.
All and all, en fantastisk upplevelse och jag är glad att jag kom iväg. När alla bandmedlemmar fått göra sin egen lilla personliga sorti och lämnat sin dator applåderade publikhavet nöjt. De slutade inte utan fortsatte som man brukar göra när man förväntar sig att bandet ska komma in och göra en extrarepertoar. Jag vände mig mot min man och sa flinande - ja, det har dom ju inte mycket för (eftersom de är kända för att aldrig göra extranummer) - när de helt plötsligt kom in på scenen igen och gjorde två extranummer. Jag var tvungen att leta på golvet efter hakan när folk börjat lämna byggnaden.
På hotellrummet körde vi efterfest - old people style - te, julmust, choklad och bullar. Sedan somnade vi innan midnatt.
Dagen efter gick vi på antikvariat som riktiga konserthuliganer brukar göra. Jag köpte tre böcker. H.P. Lovecraft "självbiografiskt", Margareta Beckman "Kungar drottningar, älskare och älskarinnor - konvenansäktenskap och kunglig sängkammarfröjd" (smaskigare än en modern veckotidning) och Mikael Häll "Skogsrået, Näcken och Djävulen - erotiska naturväsen och demonisk sexualitet i 1600- och 1700-taletens Sverige" Kollade lite extra på den där Mikael Häll och inser att hans skrifter ska jag hålla ögonen på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.